En parfymnörds bekännelser.

Stängt pga. sjukdom

2011-05-22T12:03:00.002+02:00

Ber om ursäkt för att det blivit så glest mellan inläggen på sista tiden, men jag är tyvärr sjuk. Har varit hängig sedan början av april och inte riktigt vetat varför.

Sovit dåligt, ätit dåligt och känt mig allmänt oinspirerad, trött och fel. Inte ens nya parfymer har lyckats fånga mitt intresse, snarare tvärtom, nya och främmande dofter har istället känts vagt "jobbiga" under denna period och jag har föredragit att ha på mig välbekanta, trygga och sköna mysdofter.

Nu har jag troligen räknat ut vad jag drabbats av, förmodligen kan det vara en sköldkörtelinflammation, något jag haft tidigare, fast det är väldigt länge sedan. Borde kanske ha känt igen symptomen, men de är till en början ganska diffusa och eftersom jag varit frisk som en nötkärna i tio år så är jag ganska ovan vid att vara sjuk. Om det verkligen är en sköldkörtelinflammation får jag väl överlåta till läkarna att ta reda på, nu gäller det bara att få en tid på vårdcentralen så fort som möjligt, så jag inte blir ännu sjukare. Har än så länge bara pratat med en sjuksköterska och hon hade överhuvudtaget inga akuta tider i sikte! :(

I vilket fall så hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande. Här på bloggen kommer det förmodligen att dyka upp ett trevligt inlägg om herrdofter från ett väldigt omtyckt märke, av den eminenta gästbloggaren Habit Man. :) Kanske orkar jag snart ta itu med några nyheter själv också.

Blood concept A AB B O

2011-04-30T11:18:00.003+02:00

Vet du vilken blodgrupp du tillhör? Själv är jag O+, dels blodgruppsbestäms man ju när man är gravid och sen provade jag lyckan som blodgivare nån gång under 90-talet. Tyvärr, var jag ingen exemplarisk blodgivare, jag har tydligen extremt trånga/smala blodkärl och att försöka tappa mig på blod tog sisådär tre-fyra gånger längre än för en "genomsnittlig" blodgivare. Så jag var där en gång, i en och en halvtimme, åt en bulle, donerade 20 spänn (eller nåt sånt) till Rädda Barnen och sen var min korta karriär som blodgivare över.

Några italienska killar har skapat ett helt nytt parfymkoncept, Blood Concept, som presenterades på parfymmässan i Milano för ungefär en månad sedan. Varje blodgrupp, A, AB, B och O har sin egen parfym och tanken är att man ska kunna ha den parfym man tycker bäst om, inte nödvändigtvis den för ens egen blodgrupp. Jag har fått ett litet kit med kartong av typen "skrapa och dofta". Spännande, men ger kanske inte något rättvisande bild hur de olika parfymerna skulle dofta på min hud.

Ärligt talat, är jag nästan lika glad (eller lättad) över det. Jag är inte någon blodromantiker direkt. Även om Gary Oldman som Dracula är helt okej, har jag aldrig varit särskilt fixerad varken vid den populärkulturella Dracula eller hans kusiner vampyrerna. Klart jag läste "En vampyrs bekännelser" när det begav sig och såg filmen också, men jag orkade aldrig läsa någon av de många uppföljarna...

Yngsta och äldsta dottern däremot är lite svaga för vampyrer, och jag genomled 1½-2 timmars pinsamt biobesök med yngsta dottern på en av de populära Twilight-filmerna.

Själva doften av blod är för mig bland det mest illamåendeframkallande jag kan tänka mig,det kan bero på att jag har uppfostrat fem busiga barn som med jämna mellanrum har slagit hål på huvudet med illfart till akuten som följd och jag lovar, att sitta med sin unge i famnen och blodet pumpande från skallen inte är någon behaglig upplevelse. Hål i skallen är tack och lov, nästan alltid, betydligt mindre allvarligt än vad der ser ut att vara och ingen av dem har ens behövt sys, lite lim har räckt.

Blood Concepts dofter är på papper, faktiskt inte alls så tokiga. O som är min blodgrupp doftar riktigt gott, den metalliska (blodnoten om man så vill) noten är inte speciellt framträdande på papper, utan det är en varm, söt, bärig läderdoft. Den skulle jag utan att tveka kunna tänka mig att prova på huden. :)

AB med noter av aldehyder, aluminium, småsten, cederträ och metall är också intressant. Den doftar defintivt annorlunda och metallnoten känns ren, vass och modern, snarare än rostig, ärgig, blodig. Här skulle nog maken få vara försökskanin innan jag vågade mig på att testa den själv!

Detsamma gäller för B, som på papper är den starkaste och kraftfullaste av de fyra dofterna. Fruktiga, sötsyrliga noter blandas med malört, peppar, patcholi, vanilj, trä och förstås, den metalliska noten. I B är metallnoten närmare blod och järn än i O och AB, men tack vare de andra kraftfulla noterna hamnar den ändå i bakgrunden.

A däremot önskar jag att aldrig någon i min närhet någonsin tar på sig, det här är en grön, aromotisk doft med tomatlöv och basilika som på något sätt drar fram "blodnoten" och förstärker den på ett sätt som för mig blir direkt jobbigt. På papper och en snabb sniff går det bra, men annars vill jag helst ha den på behörigt avstånd.

Trots min antipati mot A och tvekan inför B och AB, så tycker jag det är en intressant idé. Testkitet är också en rolig idé och snyggt gjort, så har du möjlighet att få tag på ett tycker jag definitivt att du ska ge Blood Concept en chans. Dofterna är klart annorlunda från det mesta jag testat och ungefär lika extrema som Etat Libré d'Orange, Nasomatto etc, så låter det som din stil, missa inte Blood Concept.

Mer information kan du hitta här: http://www.bloodconcept.com/EN/index.php

Pic: Gary Oldman och Winona Ryder, Dracula

J. Eisenberg - Le Péché

2011-04-25T09:59:00.003+02:00

José Eisenbergs dofter har jag skrivit om förut här på bloggen.

http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/05/jose-eisenberg-rouge-noir.html

http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/05/jose-eisenberg-jose-edp.html

Med ett par års distans till dem, så har det visat sig att min favorit av de båda är Rouge & Noir som är väldigt humörhöjande, mysig och samtidigt unik. J'Ose är ett måste att testa för alla som gillar dunkla, märka dofter med en maskulin anstryking.

Trots att Eisenberg har haft flera bra, välgjorda och intressanta dofter att erbjuda känns det ändå som ett märke som ofta förbises av parfymistor. Nu har Eisenberg precis släppt ett flertal nya dofter och jag hoppas att de får lite uppmärksamhet.

Jag har testat tre av deras nyheter, Tentation, Love Affair och Le Péché och Le Péché var den ibland dem som först fångade min uppmärksamhet.

Framför allt är det hibiscusnoten som lockar mig. När jag har tagit på mig Le Péché kommer jag på mig med att undra varför hibiscus är en så pass ovanlig not i parfymer. På rak arm kommer jag bara på Costume Nationals olika varianter av Scent (Scent Intense, Gloss och Sher) som också har not av hibiscus och Scent Intense tycker jag mycket om.

Det är något prunkande, berusande, strålande och nästan lite vulgärt med hibiscus. Färgerna är för starka, formen för yppig och den minst sagt kaxiga ståndaren är svår att missa. Hibiskusnoten i Le Péché får sällskap av osmanthus och apelsinblom som skapar en en härlig tung, tropisk, söt, sammetsmjuk grund av blommor, osmanthusen bidrar till att fräscha upp något och förhindrar doften från att bli för tung. öppningen på Le Péche är somrig, söt, rodnande och jag vill klä på mig knallrosa kjol med volanger, fjädrar, paletter och färgstarka assecoarer.

Le Péché kan vara en doft både för showgirls i Las Vegas eller på Moulin Rouge i Paris, såväl som för spröda tempeldanserskor på Bali eller varför inte, en bedagad transvestit i Barcelona. Det finns något både levnadsglatt och samtidigt spännande och annorlunda i Le Péché.

Doftens hjärta med noter av jasmin, ambra och vanilj gör doften aningen mindre magnetisk, men samtidigt tillför det ett inslag av värme, pudrighet och mildhet. Under den ganska feminina hjärtnoten anas inslag av en mer maskulin bas, en spännande kontrapunkt till inledningen feminina explosion och hjärtnotens smeksamma pudrighet. Eisenbergs parfymer visar sig ofta innehålla en androgyn twist, en flirt med båda könen som är så diskret att den knappt märks, men som ändå finns med som en röd tråd genom flera av deras dofter. Basnoten har inslag av vetiver, patchouli, sandelträ och musk.

Le Péché är annorlunda, men utan att alls närma sig svårburen. Det är en doft som har ett ungt hjärta, men som ändå förmodligen mer tilltalar kvinnor som passerat 30, snarare än ungdomar. Något som också känns ganska typiskt Eisenberg och något som jag gillar. Eisenbergs dofter är kanske snarare high end än niche, men de har hittat ett eget litet hörn och gjort sig hemmastadda där på ett självklart och personligt vis.

En annan god nyhet är att dofterna numera erbjuds i storlekarna 30, 50 och 100 ml.
Kolla själva: http://www.eisenberg.com/

Le Péché har god hållbarhet och medium sillage. Tycker du som jag att hibiscus är en trevlig not i dofter så bör du testa Le Péché, letar du efter en mysig, annorlunda doft för varma sommarkvällar så är Le Péché ett hett tips.

Har du några bra tips på andra parfymer med tydlig hibiscusnot?

Parfumerie Generale - Tonkamande

2011-04-22T09:42:00.003+02:00

Någon gång då och då brukar jag köpa ett ljus från Yankee Candle i doften Clean Cotton, tycker det luktar fräscht och gott i vårt kombinerade badrum/tvättstuga. Men, att personligen ha på mig dofter av den "rena" typen brukar jag inte vara så intresserad av. Ändå tills nu vill säga.

Parfumerie Generale har nyligen släppt två nya dofter i begränsad upplaga, Praline de Santal och doften jag ska skriva om idag, Tonkamande. Praline de Santal doftar avgjort annorlunda, men är inget för mig, den doftar ungefär som en väldigt tuggig müslibar som dryper av mörk sirap och flingor av typen branflakes. Kraftig rågnot måste ju vara vädligt ovanligt parfym, så om du tycker det låter spännande rekommenderar jag dig att testa Praline de Santal.

Tonkamande däremot, oh lala, så vacker, så ren, så krispig och ändå också varm, söt, pudrig gourmand. Den doftar dels som sängkläder doftade på den tiden när folk (kvinnor mest antar jag) verkligen gick in för att tvätta sina sängkläder. Som det doftade i tvättstugan när jag var sju år och mamma manglade lakan i den enorma stenmangeln. Ni som är lite yngre än vad jag är kanske inte ens kommer ihåg att såna har funnits? En annan passande jämförelse kan vara kritvita sängkläder på ett betydligt bättre hotell eller strålande vit tvätt på en torkvinda i sommarsolen. Strålande, rent, vitt, fräscht.

Nu tror jag att den typen av doft har gjorts förut (jag medger att jag knappt testat en enda doft bland Clean-dofterna, så jag har inge vidare referenser) och även om Pierre Guillaume har skapat en klockrent ren doft så finns det mer i tonkamande än bara renheten.

Det är en känsla av att gå uppför en sanddyn en varm sommardag, känna strandhavren stryka över benen och sakta komma upp på krönet och blicka ut över ett oändligt knallblått hav som kantas av en perfekt gyllene sandstrand OCH samtidigt inse att som genom ett under är man ensam (eller med sin familj, eller värsta bästa kompisgänget/välj valfritt alternativ) på den perfekta stranden, just den där perfekta dagen.

Under ytan av ren vithet och den perfekta sommarstranden finns där också ett ljuvligt inslag av den mest delikata, smältande, pudriga lilla mandelkaka du kan tänka dig. Söt, mjäll och god, men Tonkamande är inte på långa vägar för söt eller gourmandig, Pierre Guillaume har lyckats få till en närmast torr (kakig, men inte söt) mandelnot. OMFG! Det här är bara sååååååå bra. Jag kan ärligt talat knappt slita mig från mitt lilla prov och önskar att jag hade råd att beställa en en hel flaska att dränka mig i under hela resten av våren och sommaren.

Det är lustigt hur mina preferenser utvecklas med tiden, idag tänker jag snarare att det förmodligen finns åtminstone en perfekt doft även inom de mest obskyra kategorier, Tonkamande är min perfekta doft inom kategorin rena dofter. Jag förstår inte riktigt varför jag tycker det (den är ju trots allt en ren doft), men ibland kanske man inte behöver förstå så mycket utan bara hänga med?

Gott sillage (även ur duttprov) det här är ingen liten blyg hudnära doft, god hållbarhet (runt 8 timmar minst) och jag rekommenderar den till ALLA som gillar rena dofter, till alla som inte brukar gilla rena dofter men som känner en nyfikenhet på kombon rent+gourmand (och PG ÄR bra på gourmander). Doften är aningen feminin, men jag tycker inte det bör hindra män som är nyfikna. Inbilla er dock inte att den funkar så bra ihop med läderoutfiten... eller så är det just det som tillför en läderoutfit en vädligt speciell knorr?

Just nu har jag tyvärr lite dåligt med pengar, men för mig är Tonkamande en absolut FB, åtminstone vill jag ha en flaskhalva så fort det bara går. :)

Som ni förstås blev det lite av en överraskning att jag plötsligt blev så förtjust i en doft av den här typen, vilken är den mest udda parfym (utifrån dina "normalpreferenser") som du fallit tvärt för?

Brecourt - Contre Pouvoir

2011-04-20T08:52:00.003+02:00

Här är det påsklov nu och äntligen har vädret blivit bättre. Har vårstädat trädgården, gullvivorna knoppas, de tidgaste tulpanerna har nästan blommor ut och i ett hörn (bakom krukor) under trädgårdsbordet råkade vi städa fram en vårsömnig liten igelkott.

Jag har ju på senaste tiden testat dofter från Brecourt och de två jag fallit absolut mest för är båda avsedda för män, även om jag tycker att just de två är mer av unisexdofter. Mina favoriter bland damdofterna, Haram och Ambre Noir (en jättefin budgetamber, värd att testa om man gillar det) har också unisexkvalitéer.

Contre Pouvoir som jag ska skriva om idag är en riktig mysdoft. Öppningen är en potent och kraftfull blandning av lavendel (ej listat, men jag tycker jag anar svaga lavenderinslag precis i början), stark cigarrliknande tobak, kryddor, sötma, värme och mörker. Påminner just i öppningen lite om en ny variant på A*Men och det är en positiv jämförelse.

Styrkan i öppningen ger ganska snart vika för lite lugnare noter av kardemumma, trä och te med inslag av grapefrukt, som inte gör så mycket väsen av sig egentligen, men bidrar till en slags fräsch, lite spritsig känsla tillsammans med tenoten.

Träet doftar solvarmt, lent, smekande och impregnerat av uppiggande kardemumma. En oerhört trivsam och mysig kombo. Genom den mer träiga doften går små stråk av aromatiskt, karftfullt te och citrus. I hjärtat av doften är Contre Pouvoir en ganska blond, mild och aningen gourmandliknande trädoft. Precis som Mauvais Garcons (slyngel fick jag lära mig att det betyder av en franskkunnig läsare, tack!) är Contre Pouvoir en doft som kommer att bli härlig och mysig att svepa in sig i framåt hösten.

I basen blir Contre Pouvoir lite mörkare, svartare och mer spännande, vilket jag förmodar kan bero på inslag av lakritsträ (!?) och vetiver. Basnoten är mer maskulin än inledningen, men ändå inte så maskulin att jag skulle avstå från att bära den (glöm det, den här är alldeles för mysig att avstå till bara män). Kardemumman kvarstår länge, men blir allt mörkare och mer mystisk eftersom.

Contre Pouvoir är en höjdardoft för alla som gillar kardemummanot i parfymer, och är du svag för A*Man eller någon av dess flankers är Contre Pouvoir ett utmärkt, lite mildare alternativ.

Sillaget är gott, hållbarheten OK (4-5 timmar).

Bland Brecourts övriga dofter gillar jag som sagt Haram och Ambre Noir mest och de är lite i samma stil som Contre Pouvoir och Mauvais Garcon, det vill säga, varma, kryddiga, orientaliska. Övriga dofter känns lite mer ojämna, men det handlar ju mycket om smak, hudkemi etc. Eau Trouble (med not av morot)och Eau Blanche kan säkert bli både intressanta och mysiga på rätt person.

Härnäst på bloggen blir det nåt nytt från Parfumerie Generale, och något från José Eisenberg också. :)

Pic: Beach wood, flickr.com

Att öppna eller inte öppna, det är frågan?

2011-04-15T08:57:00.005+02:00

Jag ber om ursäkt att det blivit lite glest med inläggen denna vecka, men ibland händer saker som gör att man tyvärr inte har tid att sätta sig ned och skriva. Jag kommer att skriva ytterligare något om Brecourt, men inte just idag.

Istället har jag en liten delikat fråga som jag tänkte att mina bloggläsare skulle få hjälpa mig med. :)

Jag ropade in tre små miniflaskor med "parfym" på Tradera, något ospecifikt beskrivna, men verkade tillräckligt lovande för att jag skulle våga bjuda så mycket som 175 kronor. En liten Cassandra av Weil, en som det stod i annonsen Chinchilla av Weil (men, som sen tyvärr visade sig vara den betydligt vanligare Antilope) samt en liten flaska Flair från Yardley (som sen visade sig kompletteras med ytterligare en flaska Flair på köpet).

Det är framförallt Cassandran som är problemet. Problemet är att cellofanet finns kvar, boxen och flaskan med rent parfymextrakt (extrait) är helt orörda/oöppnade. Självklart är jag MER än nyfiken på att ta reda på hur Cassandra doftar (jag älskar ju Zibeline från Weil!), och jag vet att känslan av att försiktigt öppna den lilla förpackningen med skört och ömtåligt cellofan runt om skulle vara minst sagt... cool.

Men, men, men... TÄNK OM jag skulle kunna sälja den till någon samlare av vintagerariteter istället? Vad skulle man kunna få för en orörd flaska extrait som ser betydligt äldre ut än tex. min Zibeline? Har inte hittat någon information om denna version av Cassandra överhuvudtaget, varken hur sällsynt den är (kanske, väldigt eftersom jag inte hittar något) eller vad man ev. skulle kunna få för den om jag sålde den.

Som alla vet förminskar jag värdet av den drastiskt om jag öppnar den, och ännu mer om jag dessutom skulle ge mig till att börja testa den. OM jag gillar den så gör det mig mindre, men om jag INTE gillar den känns det ju rätt onödigt. Ett annat dilemma är ju att jag hört att ren parfym och extrakt ibland åldras sämre än tex. eau de parfum och eau de toilette, så värsta scenariot är ju att jag öppnar den och doften ändå redan är förstörd. För en samlare är det ju själva föremålet snarare än doften som spelar roll...

De enda uppgifter om noter hittar jag på The perfumed court som säger att vintageversionen ska dofta av: anis, styrax, frukt och lite blommigt. Låter okej, men kanske inte 100% jag...

Därför, kära läsare, tänkte jag överlåta beslutet åt er. Jag öppnar en liten omröstning upp i hörnet av bloggen. Där får du bestämma om jag ska öppna den (och, förstås testa den) eller ej (dvs. istället försöka sälja den först). Lämna gärna en motivering till varför du tycker som du gör i kommentar. Tack på förhand, känns rätt spännande det här! :) Jajo, förresten OM du inte tycker varken det ena eller det andra om det, förutom att du känner ett tvingande behov av att köpa Cassandra av mig för sisådär 12.000 så är jag öppen även för det förslaget. ;)

Bilder av mig på asken med Cassandra

Brecourt - Mauvais Garcon

2011-04-09T13:00:00.003+02:00

Brecourt är ett nytt franskt parfymhus, men dess skapare Emilie Bouge är allt annat än nybörjare inom parfym. Dels har Emilie arbetat som parfymör åt andra företag innan hon startade Brecourt dels har hennes familj ett förflutet inom parfymbranchen.

Emilies farföräldrar drev på sin tid Bruno Court, ett parfymföretag i hjärtat av den franska parfymtillverkningen, Grasse. Företaget försvann sedemera ur familjens ägo, men med Brecourt tar Emilie familjens parfymskapande in i vår tid. Brecourts parfymer vilar på traditionell fransk parfymkonst, men själva dofterna är moderna snarare än traditionella.

Jag har fått ett mycket tilltalande presskit av alla Brecourts parfymer, för närvarande 11 stycken, och här tror jag man kan hitta något för alla smaker.

På mig blir särskilt de lite mer träiga, kryddiga, varma dofterna speciellt lyckade och en av mina favoriter är Mauvais Garcon.

Mauvais Garcon är en av dofterna i linjen som är avsedda för män, men den doftar oerhört gott och mysigt på mig med. Mauvais Garcon har noter av cederträ, sandelträ, kanel, muskot, vanilj och tonkaböna. Som doft blir Mauvais Garcon närmast en mild, smekande och mjukt hudnära gourmand. Både ceder-och sandelträet i Mauvais Garcon är av det mjuka, sammetslena slaget, kryddorna är milda och vaniljen av den mer kakiga sorten, utan att alls bli särskilt söt.

Mauvais Garcons doftar snarlikt som vanliga, hederliga vaniljdrömmar med en antydd kryddighet. Under den delikata doften av vaniljdrömmar finns stråk av lent trä, sällan har jag stött på en tränot som så mycket för tankarna till blont trä som i Mauvais Garcon. Allt med doften är ljust, cremefärgat och vaniljlent.

Mauvais Garcons är inte något komplicerad doft, den är lätt, mjuk och trivsam. Trots att jag liknar den vid vaniljdrömmar är den en mycket mild och blygsam gourmand, sötman är extremt välbalanserad. Kanelen och muskotnöten är använda med lätt hand, på ett sätt som fördjupar vaniljen. Doften förblir ganska likartad, men basnoten är en behaglig, mjuk trädoft som dröjer sig kvar på ett stillsamt vis.

På mig har Mauvais Garcon 3-4 timmars hållbarhet, sillaget är diskret. Det här är en doft som kan bäras av både män och kvinnor. Som gourmand har den ett så lätt anslag att jag skulle vilja rekommendera den även till er som vanligen inte är så mycket för gourmanddofter, Mauvais Garcon blir lite av en gourmanddoft för människor som inte gillar gourmanddofter. Samt att den förmodligen också går hem hos gourmandälskare.

Även Brecourts dofter kan du hitta hos Indiescents: http://www.indiescents.com/brands/Brecourt.html

Du kan också beställa såväl hela flaskor som prover från Brecourts egen hemsida:
http://www.brecourt.fr/index.php

Pic: Vaniljdrömmar

Slumberhouse - Vikt och Ore

2011-04-06T13:05:00.005+02:00

En annan post-apocalytisk figur som också huserat i Australien är den tecknade karaktären Tank Girl. Som namnet antyder så kör seriens huvdperson omkring i en enorm stridsvagn (tank), som också tjänstgör som hennes bostad. Om Tank Girl lever i en dyster framtid, så är själva känslan i serien allt annat än dyster, snarare glatt och uppkäftigt ironisk, anarkasexuellt och allmänt makabert, satiriskt och stört (Tank Girls pojkvän är en muterad känguru vid namn Booga).

I en förödd (om än glatt galen) framtid där vatten är en bristvara så blir förstås tanken på parfym minst lika underordnad som i Mad Max (se tidigare inlägg). Inte desto mindre lyckas Slumberhouse göra dofter med en så pass (post-)modern känsla, stil och inramning att jag inte kan tänka på annat än den här typen av härligt dysfunktionella karaktärer. Samtidigt är det gjort med både glimten i ögat, stor personlighet och nyskapande idéer.

Vikt som doft var jag först lite skeptisk till, då metallnoter ibland blir mindre trevliga på mig. Men, metallnoten i Vikt är inte av det järniga/rostiga/blodiga slaget utan snarare som äkta, välanvänt stål. Som doften av metall som värms upp, en gammal mekanisk motor som dryper av tjock, halkig motorolja... Och som doftar riktigt gott dessutom!

Med inslag av oudh, kåda och ravensara blandas den metalliska motordoften med mjukare, varmare och rentav söta noter. Jag tycker mig också upptäcka ett inslag av något blommigt även om jag inte hittar några sådana noter listade. Oudhen ger doften en viss rökighet, men det är en mild och mjuk rökig not. Vikt är komplex, de olika noterna verkar virvla omkring i doften på ett intressant vis, även om själva doften inte förändras så mycket. Vikt har medium hållbarhet och sillage. En doft för alla som är nyfikna på spännande och unika parfymer.

Ore å sin sida är mer organisk, mer mjuk och len. Men, samtidigt känns den väldigt, väldigt knasig och udda. Den sägs vilja likna Carmex läppbalsam (som jag aldrig testat), men är också så mycket mer än det. Visst, det finns en vag doft av något som mycket väl kan vara läppbalsam. För svenska läsare så kan jag säga att min närmaste association blir till försvarets hudsalva! Mums! Det är både krämigt, kletigt och en liten, liten gnutta mjölkigt. Mjuk, len sötma finns också med. Svartpeppar, gaiacträ och kakao! Kort sagt, en slag mycket personlig och annorlunda gourmand. Och också min personliga favorit från Slumberhouse. Ore liknar inget annat jag stött på i parfymväg och lita på att jag kommer att vilja ha mer av den så småningom!

Kakaon i Ore doftar mörkt, aromatiskt och aningen bitter, ungefär som krossade hela kakaobönor snarare än söt choklad. Ore är både humörhöjande, mysig och, dessutom lite småsexig på ett galet sätt (som Tank Girl, tycker jag!).

Hållbarhet och sillage som övriga dofter från Slumberhouse. Ore är den mest feminina doften av de tre jag skrivit om, utan att bli särskilt feminin för det. Ore kan passa människor i alla åldrar som söker efter en totalt annorlunda, uppkäftig och nyskapande gourmand. Ore hör nog till det mer annorlunda jag testat på länge utan att förlora i bärbarhet, vilket är något av en bedrift enligt mig. Ore är en doft jag ser fram emot att använda framåt hösten igen.

Jag är säker på att Tank Girl skulle gilla både Vikt och Ore.:) Jag är säker på att du ångrar om du inte fixar prover av Slumberhouse übercoola dofter!

Vilken Tank Girl föredrar du, serien eller filmen? Tänka sig att vara ihop med en muterad känguru...! :O

Pic: Tank Girl, Jamie Hewlett

Slumberhouse - Jeke

2011-04-06T09:46:00.005+02:00

Mel Gibson är en av de där medelålders, välkända skådisarna som lyckats göra bort sig riktigt mycket på sista tiden. Kanske inte riktigt i klass med Charlie Sheens självdestruktiva vansinnigheter, men inte långt ifrån. Om vi istället flyttar oss bakåt i tiden, faktiskt hela vägen till 1979, så hittar vi den unga Mel Gibson i den australiensiska kultfilmen Mad Max.

För er som inte sett den, så är Mad Max en dystopisk framtidsvision som utspelar sig rätt mycket på Australiens vägar och i dess ökentrakter. Lag och ordning är ett skämt och människor slåss om den allt mer sällsynta bensinen. Mel Gibson spelar en ung, dessillusionerad polis.

Jo, jag förstås ju att parfym knappast skulle vara någons prioritet under såna omständigheter (förutom någon stackars överlevande parfymnörds möjligen), men det nystartade indieparfymhuset Slumberhouse (Portland, Oregon, USA) har iallafall lyckats skapa en (eller egentligen flera, fortsättning följer) parfym som skulle passat Mad Max Rockatansky (vilket namn!) som hand i läderhandske, nämligen Jeke.

Jag är grymt imponerad. Jeke kanske inte riktigt är min typ av doft, men det är ingen tvekan om att det är en välgjord parfym, med såväl integritet, känsla och själ (och en oh så mörk och spännande själ). Den är kraftfull, maskulin, mörkaste mörk, intressant och ändå betydligt mer lättburen än mycket jag testat av liknande dofter.

Jeke är fylld till bredden av mörk, aromatisk tobak, patchouli av den rejäla sorten, jag tycker jag känner doft av rök, läder och svart asfalt (men, kanske Jeke bara väcker min fantasi?). Jeke är rå, genuin och ändå hittar jag små stråk av sötma i den, inslag av skog och aromatiska enbär, kanske finns det hopp iallafall?

Det mesta i Jeke är tungt, fylligt och konkret, några lätta toppnoter att tala om upptäcker jag inte. Jeke gör mig sugen på att leta fram nån gammal skinnjacka och mina mest nötta Dr Martens. På mig blir dock Jeke kanske lite för tung, lite för dominant att bära till vardags. Däremot doftar den alldeles fantastiskt gott, sexigt och dirty på kära mannen.

Jeke är tämligen maskulin, men kvinnor som gillar tunga, mörka tobaksdofter med inslag av bränt trä och dystopi bör förstås testa Jeke iallafall. Jeke har medium hållbarhet runt 4-5 timmar på mig, medium sillage. Jeke gör mig sugen på att ha Mad Max-maraton, förutom Mad Max, gjordes även två uppföljare (ytterligare en verkar vara på gång), varav del två också var rätt bra har jag för mig. Självklart skulle jag ha på mig Jeke då. :)

Du kan beställa Jeke, samt andra dofter (även prover) av Slumberhouse från http://indiescents.com/categories/fragrances/Slumberhouse/

Mer om Slumberhouse kan du hitta här: http://slumberhou.se/

Den här typen av nya indiemärken gör mig väldigt glad, jag hoppas verkligen att Slumberhouse är här för att stanna.

Vilken dystopisk, post-apocalyptisk skildring är din favorit? Film, litteratur eller serie? Har du någon parfym du förknippar med den typen av fiktion?

Pic: Mel Gibson in Mad Max

Hermes - Iris Ukiyoé

2011-04-04T10:30:00.005+02:00

Jag har så många spännande dofter att skriva om att jag ibland inte vet vilken ordning jag ska ta dem i, men nu kanske det är på tiden att berätta lite mer om Iris Ukiyoé som jag köpte i Stockholm för en dryg månad sedan.

Iris Ukiyoé är det nionde och senaste tillskottet till Hermes Hermessence, en exklusiv serie av dofter skapade av mästerparfymören Jean-Claude Ellena. Jag är inte någon 100% Jean-Claude Ellena "fangirl", många av hans dofter är lite för lätta, eteriska och aquatiska för min smak. Men jag har också några stora favoriter skapade av honom bland annat (också för Hermessence) Ambre Narguile, för L'Artisan, Bois Farine liksom de två ganska liknande dofterna L'Eau d'Hiver, Frederic Malle samt Paul & Joe´s Blanc.

I vilket fall blev Iris Ukiyoé kärlek vid första sniffet för mig. Den ÄR aquatisk, men det är som om vattnet i Iris Ukiyoé har en alldeles egen, ganska starkt turkos färg. En irisdoft i akvarell, men en akvarell i starka, djärva och bestämda färger. Öppningen är stark citrus, något i öppningen doftar också plast på mig, men plast på ett väldigt gott sätt om ni hänger med? Ja, jag kan gilla en viss plastkaraktär i parfymer, men det ska vara rätt sorts plast (förmodligen en doft som påminner om en nyuppackad barbie-eller annan plastdocka, en doft som säkert är förknippad med glädje för många små tjejer och som sedan finns med i den positiva minnesbanken många år framåt).

Lugn bara lugn, plastnoten är ganska snabbt övergående och omvandlas inom några minuter till en mild, smekande och mjuk blomdoft. En tät, men ändå lätt blomdoft som doften från många, många pastellfärgade kronblad. Folk som är bekanta med doften av äkta, doftande iris tycker att det doftar så här. Jag har ingen koll på den doften, men vad jag tycker är att Iris Ukiyoé har en helt egen blom/irisdoft, varken jordigt rotig eller med anstrykning av viol och puder som i många andra irisdofter.

Iris Ukioyé är också en ganska glad, rentav sprallig irisdoft, den är humörhöjande och trevlig helt enkelt. När jag hade den på mig på parfymträffen i Stockholm blev jag glad varje gång jag sniffade på min hand...

En märklig sak är dock doften av kola/karamell som dyker upp efter ungefär en timme. Det var en av deltagarna på parfymträffen som tyckte den doftade kola på mig, men eftersom det här var när vi satt och fikade och jag dessutom åt på en fudgebrownie med kolasås så trodde vi att koladoften kom därifrån...

Men, det dumma är att jag har noterat denna koladoft vid flera användningar. Den har hållit på att göra mig tokig. Är det en rest av någon vanilj-eller gourmandparfym som funnits kvar när jag aplicerat Iris Ukiyoé? På handleden i eller tröjan??? Eller är det Iris Ukioyé som doftar kolakaramell på mig!?

Det ÄR Iris Ukiyoé! Idag har jag inga spår av andra parfymer på mig (har duschat) och har tagit på mig ren tröja såväl som rena jeans (kan ju spilla på jeansen tex. när jag dekanterar!). Och, trala... jo, det finns en antydan till kola en bit in i doften!!! Hittar ingenstans att det ska ingå något som skulle kunna dofta kola i Iris Ukiyoé, ingen vanilj, ingen gyllene ambra blandad med tonka eller ännu mindre några syntetiska (billiga) karamellnoter! Ändå, utan tvekan en svag, söt, fyllig mjölkkoladoft! Blir ni klokare om jag säger att det nånstans i Iris Ukiyoé går att ana ett släktskap med Bois Farine?

Inte undra på att jag gillar den irisparfym. :) I basnoten är det förutom denna luriga koladoft en delikat doft av rosor som dominerar på mig. Lena, mjuka och perfekta kronblad och en liten gnutt kola. Perfekt! Iris Ukiyoé har god hållbarhet, 5-6 timmar och gott sillage. Ett måste att testa för alla som gillar Jean-Claude Ellenas stil, men också för alla som letar efter en annorlunda variant av iris.

Bland er som redan testat Iris Ukiyoé, är det någon förutom jag som uppmärksammar denna vaga koladoften??? Annars, har du någon favorit bland Hermessences dofter? Eller någon favorit av jean-Claude Ellena?

Pic: June Rollins

Ginestet - Botrytis

2011-04-01T08:36:00.003+02:00

Tycker du om honung? Jag är ingen honungsälskare, även om jag då och då använder honung i matlagning och bakning. Ren och naturlig honung har en väldigt speciell smak och doft, om du nästan stoppar ner näsan i en honungsburk och drar in doften så kommer du att märka att doften är väldigt speciell, komplex och utan tvekan, animalisk. Ja, faktiskt kan man skönja en svag doft liknande urin i de flesta honungssorter.

Kanske är det därför honungsnot i parfymer ofta verkar kombineras med ganska starka, kryddiga och dominerande dofter, för att "dölja" det lilla inslaget av urin?

I Ginestets Botrytis hittar jag ingen sådan "bidoft". Ändå är det ingen tvekan om att Botytris är fylld med varm, gyllene och aromatisk honung. Honung ljus, mjuk och mild. Och det är honung som inte störs nämnvärt av andra, starkare dofter i öppningen.

En bit in i doften blir Botytris mer mättad, med inslag av -diskreta- kryddor, liksom något som på mig doftar svagt av tobak. Botytris är en söt, men inte för söt doft. I basen anar jag även inslag av ambra och vaniljsocker, men på något vis lyckas honungen spela huvudrollen, med bravur, från start till slut.

Framåt basnoten är det som att honungen torkar in och blir pudrig, torr och delikat. I den här fasen doftar Botytris ungefär som honungskarameller med en aning vanilj och aromatiska kryddor. Mycket, mycket mysig.

Botytris är tydligen en form av ädelröta som angriper druvor och sedan tillför det färdiga vinet en aromatisk sötma. Ginestet har förutom Botytris två andra parfymer, Sauvignonne och Le Boise. Annars är nog Ginestet mer kända för sina viner.

Botytris är ett måste att prova om du leter efter en lite mildare honungsdoft. Jag rekommenderar Botytris till alla som gillar söta dofter med gourmandinslag. Kan nog funka även på män. Hyfsad hållbarhet, ca 3-4 timmar på mig och ganska medium sillage. Botytris är förmodligen en perfekt myspysdoft för höst och vinter.

Pic:honeycomb, greenhealthspot

Caldey Island - Island Lavender

2011-03-31T08:39:00.003+02:00

För en tid sedan satt jag och kollade efter parfymer på Ebay. En rubrik i stil med "Sällsynt, niche, Caldey Island Lavender, tillverkad av munkar" fångade min uppmärksamhet. Läste igenom beskrivningen och hittade en del information bland annat att Luca Turin kallat doften "Den bästa lavendel soliflor som finns". Har inte läst guiden, men detta uttalande minskade inte mitt intresse.

Började söka på internet och ganska snart insåg jag att Caldey Islands parfymer inte var så svåra att få tag på. Caldey Island är en liten ö strax utanför Pembrookeshires, Wales, kust. Det första klostret på ön grundades redan på 600-talet och sedan dess har har flera olika munkordnar haft kloster på ön, i perioder har dock ön varit utan kloster.

De nuvarande munkarna tillhör cistersienserorden och har funnits på ön sedan 1929. På 50-talet började munkarna sälja knippen med lavendel och andra örter till besökare och strax efteråt började munkarna tillverka sin första parfym, en lavendeldoft med inslag av andra örter från ön. Alla växter plockades på ön och parfymerna framställdes i klostrets lilla parfymeri. Parfymerna blev väldigt populära hos turister som besökte ön.

Under 70-talet blev dock konkurrensen inom parfymindustrin allt hårdare och parfymtillverkningen på ön hade också i stort sett gjort slut på öns lavendel.

Idag har man ingen egentlig parfymtillverkning på ön, belgaren Ivo Jacobs är näsan bakom den nuvarande Caldey island lavender. Munkarna och deras medhjälpare fyller dock på parfymerna på flaskor och förpackar tvålar etc. Man har också återigen börjat odla lavendel i mindre skala på ön och säljer buntar till turisterna...

Hela den här historien tycker jag är så fantastiskt underbar, ett gäng företagsamma munkar på en avsides belägen liten ö som lever på att sälja parfymer (och choklad!). Från påsk och fram till hösten är det möjligt att besöka Caldey Island, som förutom klostret är känt för att ha Pembrookeshires bästa sandstrand, Prior Beach samt att hela ön har en atmosfär av lugn tillflyktsort (retreat). På ön finns också en liten by. Gissa om jag är sugen på att åka dit!? Mer om Caldey Island, munkarna, parfymer och annat smått och gott om än kan du hitta här:
http://www.caldey-island.co.uk/

För strax under en hundralapp fick jag min alldeles egen flaska Caldey island lavender. Ja, munkarna har självklart ordnat webshop där du kan köpa parfymer, tvålar och faktiskt, choklad också. :)

Men, själva doften då? Jo, jag är ingen storkonsument av lavendeldofter, men någon enstaka gång ibland är en mild lavendelparfym precis det jag behöver för att slappna av och komma till ro. Vid sådana tillfällen passar Island Lavender alldeles ypperligt. Öppningen är ren, frisk, men inte kall lavendel. Längre in i doften bli lavendeln torrare och mildare, med en känsla av luftighet och inslag av andra örter som jag inte kan urskilja en och en.

Caldey Island Lavender är en i huvudsak lavendelbaserad parfym och doftar som en sådan kort sagt. Om det är världens bästa eller ej, får var och en avgöra, men den funkar till det jag vill ha den till och det räcker för mig. Hållbarheten är tämligen kort, men vid det laget har jag ändå redan somnat så det spelar ingen roll. :P

Jag rekommenderar Caldey island Lavender till alla, inte för att den är så fantastisk, utan för att "alla" har råd att beställa en alldeles egen liten flaska Caldey Island parfym för runt en hundring (finns i olika storlekar, men priserna är ytterst modesta, liksom frakten). För att det känns trevligt att ekonomiskt stödja ett gäng arbetsamma munkar på en liten ö.

Pic: Caldey Island

Atelier Cologne - Vanille Insensee

2011-03-24T10:24:00.004+01:00

Jag hade inte testat något från Atelier Cologne när jag fick ett prov av deras senaste, Vanille Insensee, i ett byte.

Hmm hmm, den här är...hmm... mycket spännande. Någonstans i skydd av allt mörker och svärta i Vanille Insensee gömmer sig en gnutta vanilj. För att hitta den måste jag vara rökdykare för en stund...

Jag har inte någon bra rökig doft i min samling. Rök är svårt på mig. Rökig rök, av den typen man får bland annat i dofter med inslag av björktjära blir lätt för vasst, stickigt och rentav huvudvärksframkallande på mig. Rökelserök kan bli riktigt udda, Messe de Minuit blir söt cocacoladoftande rök, Comme des Garcons Insence-serie är förvisso spännande men på något vis mer rumsdoft än parfym och mitt senaste försök, Oriental Lumpur med massor av rökelse utlöser min rökelseallergi med röda, rinnande ögon som följd. Serge Noir blir för dammig och svår och Patchouli 24(27?) från Le Labo blir till slut (efter sisådär 18 timmar) för monoton, den måste helt enkelt släckas i ett vattenbad!

Vanille Insensee kan vara den -för mig- perfekt rökdoften! Riktigt varför jag upplever den som så himla rökig vet jag inte. Namnet har inte något med rökelse att göra, utan ska visst betyda ungefär Vanilj Vansinnig. :)

Noter av bland annat lime, coriander, jasmine, vetiver, ekmossa, vanilj och ekträ. Antagligen handlar det väl om en riktigt, riktigt rökig vetiver som i mötet med ekmossan ger upphov till en mjuk, tät, på gränsen till dammig/pudrig och väldigt behaglig röknot. Tror också att såväl jasmin som vanilj bidrar med lite sötma, men överlag är det här en osöt, mörk, mättad och mycket rökig doft.

Vanille Insensee är en cologne aboslut 15% och jag får medge att jag är lite osäker på exakt vad det betyder. 15% concentration av doftessenser kanske? Vanille Insensee har god hållbarhet, de sista rök-och vaniljnoterna håller ut i runt 12 timmar. Sillaget är kraftfullt, kanske anar man att det är en cologne eftersom jag tycker att själva doften känns luftig och lätt, trots sina egentligen ganska tunga noter. Låter säkert motsägelsefullt att en doft kan vara både tät och lätt på samma gång, men Vanille Insensee lyckas med det.

Jag har alltid tyckt att rökiga noter i parfymer känns lite spännande, lite film noir, lite styggt. Vanille Insensee lever defintivt upp till de förväntningarna. Vanille Insensee har en aura av mytisk, spänning och äventyr. Spännande och intressant på kvinnor, men tror att den här funkar riktigt bra på män också. alla som letar efter en spännande, rökig doft med ett litet inslag av sötma bör kolla upp Vanille Insensee.

Vilken är din favoritdoft med rökiga inslag?

Pic: beneaththerose.blogspot

Vi har en vinnare!

2011-03-24T08:20:00.002+01:00

List Randomizer

There were 16 items in your list. Here they are in random order:

Pärlbesatt
Ylva
Bellatrix
solocha
Maria
kjanicki
a.k.a Warum
Alice
Carina
Cymbaline
Hanna
Natalia
Ann
Nilla
Ann (E)
Catterina
Timestamp: 2011-03-24 07:19:14 UTC

Så grattis till Pärlbesatt som har vunnit ett gäng prover att testa. :)

Till tröst för er andra som deltagit så blir det nog en ny utlottning snart och kanske ytterligare en överraskning för trogna läsare av bloggen. Missa inte det!

Untitled - No 8 (Brent Leonesio)

2011-03-23T09:04:00.004+01:00

Luckyscent har gett 8 parfymörer fria händer att skapa 8 olika dofter inom linjen Untitled. Brent Leonesio är skaparen bakom Untitled No 8. Brent är också mannen bakom Smell Bent, ett märke med humoristisk knorr som säljer parfymoljor och numera också eau de toiletter till rimliga priser. Jag har testat och skrivit om några av Smell Bents dofter bland annat här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/12/smell-bent-hungry-hungry-hippies-och.html
Eftersom Smell Bents parfymoljor var en glad överraskning så blev jag förstås nyfiken Untitled No 8.

Med noter av narciss, civet (sibet), päls, vild musk, oud och läder så förväntar man sig ju minst sagt en animalisk doft. och det får man, med råge. Det är som att vara instängd på Noaks Ark med alla djuren, komplett med massor av djur och massor av djurbajs...

Jag brukar inte vara särskilt känslig för animaliska noter i parfymer. Muscs Koublai Khan blir mjuk och lätthanterlig som en dressyrhäst i världsklass i jämförelse med Untitled No 8. Untitled No 8 är i doften löddrigt svettig, fränt lädrig och som om inte det räcker så toppas den av en rejäl dos skit. Och inte "bara" lite torr hästskit som i vilket fall mest luktar som halvsmält hö, utan helt enkelt bajs. Jag har umgåtts med mitt minsta barnbarn idag, han bajsade i blöjan fyra gånger och ja, doften från hans blöja och doften från untitled No 8 är ganska liknande, men Untitled No 8 har då några andra tunga, animaliska inslag också förutom allt bajs.

Untitled No 8 blir för mycket avföring för att jag ska känna mig bekväm. På ett visst avstånd doftar den trots allt ganska gott, men en närmare sniff gör mig på gränsen till illamående.

Efter en tid hamnar tack och lov doften av avföring i bakgrunden och Untitled No 8 blir en mjuk, men erotisk, fortfarande smutsig animalisk musk. Untitled No 8 är en parfymolja, har god hållbarhet, men ganska diskret sillage. Även om basnoten blir klart behaglig, är inte vägen dit värt det för mig.

Trots att Untitled No 8 INTE funkar på mig rekommenderar jag den till alla som är nyfikna att utforska animaliska parfymer. Jag har testat den på maken och äldsta sonen också och även på dem blir bajsdoften ganska överväldigande. Tror ändå att den på rätt person skulle kunna dofta spännande och intressant utan att bli för mycket...

Har du hunnit testa Untitled No 8? Vad tyckte du i så fall? Har du hög eller låg toleransnivå när det gäller smutsiga, snuskiga, otvättade etc. noter i parfym? Själv är jag nog mitt i mellan, en del funkar klockrent annat (musknoten i L'Air du Rien m.fl) blir på gränsen till äckligt. :(

Annars har jag idag fått en sändning från ett ganska nystartat franskt parfymhus som jag ska testa mig igenom och så småningom skriva om. Och alldeles strax blir det dags för en riktigt mysig rökig doft och därefter kanske det dyker upp nåt från USA...

Pic: Noah´s Ark, Edward Hicks

En liten dragning för att fira våren!

2011-03-20T13:34:00.002+01:00

Äntligen känns det som om våren är på väg. Hoppas verkligen att det härligt soliga vädret håller i sig ett tag. Bort med snön och fram med lite vårblommor.

Nu när vintern börjar lida mot sitt slut, börjar jag också känna för en annan typ av parfymer. Idag var första gången sedan någon gång förra sommaren som jag kom på att jag längtade efter att ha på mig Bond No 9's Coney Island. Har du någon vår eller sommardoft du känner att det börjar bli dags för snart?

Somliga dofter jag skrivit om sedan runtomkring jul och fram till nu kommer jag kanske inte att använda så mycket den närmaste tiden, medan andra förmodligen kommer att passa ännu bättre nu när vi får lite sol och värme. Cruel Gardenia kommer nog att bli flitigt använd under april, liksom säkert flera av Ormonde Jaynes dofter. Frazer Parfum har flera dofter med en slags törstsläckande, svalkande känsla och blir säkert hur mysiga som helst i lite soliga omgivningar. Om/när jag kommer till London ska jag definitivt uppsöka Roja Doves på Harrods och ta reda på vad en flaska Frazer Parfum kostar!

Puredistance I som jag skrev om nyss passar nog också ypperligt under den varma årstiden, liksom mitt inköp från Hermes butik, Iris Ukioje.

Några dofter jag skrivit om är inte alltid så lätta att få tag på så jag tänkte lotta ut ett litet paket med prover till en vinnare (gäller även den engelskspråkiga bloggen).

Vinnaren får: Ett prov (1 ml) av Femme by Rochas (vintage), ett prov (1 ml) av Shalimar (vintage), ett prov (1 ml) av Cerchi Nell'Acquas White Out, ett prov (1 ml) av Sigillis Claudiae, ett litet prov (0,5 ml) av Guerlains Cruel Gardenia, ett litet prov (0,5 ml) av Iris Ukioje samt ett litet prov (0,5 ml) av Puredistance I.

Lämna en kommentar här nedan så drar jag en vinnare torsdag morgon den 24/3. Berätta gärna om vår eller vinterfavoriter. :)

Lycka till!

Pic: krokus i snö, J.Larsson

Puredistance - Puredistance I

2011-03-17T12:35:00.004+01:00

Puredistance är ett exklusivt parfymhus med säte i Wien, Österrike. För tillfället erbjuder huset tre olika parfymer, Puredistance I, Antonia och Puredistance M. Två av parfymerna Puredistance I och Antonia är skapade av Annie Buzantian och den tredje Puredistance M är skapad av Roja Dove. Själv har jag haft turen att få testa och utvärdera Puredistance I.

Ibland när jag stöter på en riktigt bra parfym kan jag tycka att jag saknar ord för att beskriva hur underbart vacker den är, men med Puredistance I är det nästan tvärtom. Den ÄR vacker, men jag får en sån ström av intryck, associationer, tankar och känslor när jag tar på mig den att jag nästan inte vet vart jag ska börja och ännu mindre vart det hela ska sluta...

Om du tänker dig att man med någon banbrytande teknolog skulle kunna fånga doften av av luften i Edens trädgård eller från Elysiums ängar och sedan fylla en stor, genomskinlig bubbla med den underbara väldoften. Lite så känns det när jag tar på mig Puredistance I. Jag är in en egen väldoftande bubbla, en bubbla fylld med doften av ren, paradisisk luft, som doften av den luften, fast bättre...!

Öppningen på Puredistance I är luftig, lätt, svårfångad, vibrerande och känslofylld. Sillaget känns enormt, men aldrig påträngande eller tungt, som jag skrev tidigare, som doften av en daggfrisk trädgård, fast bättre. På samma gång blir också Puredistance I som ett skydd eller sköld mot omvärldens alla dofter och odörer, jag lyckas liksom inbilla mig att det är så här världen doftar.

och hur doftar den? Öppningen är svagt syrlig med inslag av lätt citrus och lite svarta vinbär, en ytterst liten gnutta grönt och sedan kommer den mest bedårande rosendoft man kan föreställa sig. Rosendoft så lätt som en ballong som svävar sin väg i vinden, rosendoft så smekande som en perfekt slöja, rosendoft som från en rosengård fylld med blommande rosor i skumningen... Svag, men ständigt närvarande, mild, men berusande och så romantisk att den är bortom mästerverk, det är rosendoft på gränsen till mirakel...

Jag har redan bestämt mig för vilken parfym jag ska bära den dag när det första av mina barn gifter sig. Nu vet jag vilken parfym jag skulle bära om jag någonsin själv gifter mig igen (förstås med samma älskade man som för snart 22 år sedan). Faktum är att vi har pratat om att förnya våra löften, som en liten gest bara och med Puredistance I känns det plötsligt än mer angeläget! Idag är det inte ovanligt att par lägger både femti-och hundratasen på bröllopsfestligheter, varför inte se till att använda lite av den budgeten till den perfekt bröllopsparfymen?

Puredistance I blir aldrig tung, söt, krävande eller dominant. Samtidigt har den trots sin lätthet och grace en extrem närvarokänslo, den svävar omkring dig som ett perfekt moln och den gör det i timmars timmar. Puredistance I är en doft du tar på dig på morgonen och som sedan följer dig hela dagen, som ett osynligt, men väldigt omtyckt sällskap.

Liksom vissa andra (ganska få) dofter jag testat är Puredistance I en långsam doft. Den tar tid på sig på din hud att värmas upp, att mogna, att smeka och förtrolla. De luftiga och lätta noterna följer med många timmar för att så småningom bli allt mer mättade, med gyllene anstrykning och en mild värme. Den lätta rosen får sällskap av mjuk, gyllene och lätt pudrig mimosa. Nu kryper också sillaget närmare huden, blir mer intimt, sensuellt, privat... Eftersom det vid det här laget är många timmar (6-8) sedan jag tagit på mig Puredistance I, så lyckas den nästan övertyga mig om att jag doftar så här underbart gott alldeles av mig själv. Puredistance I är både extremt hudnära, men också med små väldoftande pustar som dyker upp då och då. Små bedårande pustar av mimosa, ros, lite ambra och milt vetiver.

Puredistance I är så vacker att den förtjänas att bäras bara vid de mest speciella tillfällen. Som parfymista har jag ju mängder av dofter som jag byter efter humör, tillfälle och klädsel, men med Puredistance I kan jag tycka att den är så speciell och oemotståndlig att den förtjänar att vara någons signaturdoft. En doft som i ensam majestät får sin ägares totala och uppriktiga kärlek och uppmärksamhet. Puredistance I är egentligen alldeles för vacker för att slösa på en ombytlig parfymnörd...

Puredistance I har ett mycket gott, men ändå inte störande, sillage. Hållbarheten är mer än god, den här doften tar tid på sig att utvecklas på din hud och fortfarande efter 12 timmar (!) doftar den ganska starkt på mig. Har inte testat, men tror säkert att man kan ana spår av Puredistance I ändå upp till 24 timmar efter applikation.

Jag tycker defintivt att man ska ta chansen att testa Puredistance I om man får möjlighet och den är ett måste att testa om man söker efter skira, romantiska, vackra och oerhört välgjorda dofter. Söker man efter en doft för ett speciellt tillfälle, såsom bröllop bör Puredistance I defintivt vara med på listan över tänkbara dofter.

För mig är Puredistance I inte någon vardagsdoft, utan en doft att ta på sig vid enstaka och speciella tillfällen. Jag har förstås också blivit mycket nyfiken på Puredistances andra dofter, Antonia och Puredistance M. Är det någon som testat dessa?

Mer om Puredistance och deras underbara dofter kan ni läsa här: http://www.puredistance.com/

Pic: Pale yellow rose, flickr.
bubble

Guerlain - Spiritueuse Double Vanille

2011-03-15T09:33:00.002+01:00

Det är omöjligt att inte ha förväntningar på en parfum som -av somliga- anses vara världens bästa vaniljdoft. Jag testade den som hastigast under en av våra parfymträffar, men då lyckades jag bara urskilja en trevlig vaniljdoft. Så fick jag till slut möjligheten att testa den lite mer omsorgsfullt.

Och jösses, vilken total överraskning. Här har jag läst om mustig tobak, mörk rom och len, men "osöt" vanilj och så blir det något helt annat på mig. Faktum är att jag under min första testnings första halvtimme-timme trodde att jag på något vis fått fel doft!

På mig startar Guerlains Spiritueuse Double Vanille med en tydlig cedertränot. Konkret ceder, som att vara liten och sitta och dingla med benen på en box av cederträ. Cedertränoten är så övertygande att jag nästan kan känna träets hårdhet, hur det låter om jag knackar på det. I vilket fall, inuti trälådan står ett breddfyllt glas med iskall vaniljvodka. Trädoftens inslag av blyertspenna och en gnutta värme blandas saktas med kall, ren och perfekt vaniljvodka. Jag kan känna smaken av den i munnen och även om jag vanligen inte brukar dricka vaniljvodka (eller nån annan vodka för den delen) en tidig tisdag förmiddag så blir jag sugen på att göra det.

Under den här första fasen av Spiritueuse Double Vanille är proportionerna ungefär 90% ceder och 10% isig vaniljvodka. Hur lyckas man göra en vaniljdoft så kall och svalkande??? En aning in i hjärtnoten dyker inslag av rök upp, eller snarare något som doftar som svagt glödande trä, cedernoten mjukas upp, den hårda trälådan förbyts till en rökig, vedeldad bastu. Nu blir inslagen av vanilj tydligare, sötare, lenare och också varmare.

Glaset med vodka förvandlas omärkligt till ett glas med rökig, torvwhisky. Pudriga noter dyker upp, något som doftar ungefär som pudrigt, mörkt råsocker. Någon tobaksdoft märks överhuvudtaget inte på mig! Vaniljen är betydligt fylligare nu. Spiritueuse Double Vanille doftar oerhört gott, oerhört komplext och föränderligt på mig. Det är som att ha gett sig ut på ett äventyr i en förtrollad vaniljvärld och inte ha en aning om vad som kommer härnäst.

Aldrig har en vaniljdoft jag stött på så perfekt passat in i termen "en vanilj för vuxna", den är både alkoholstark, rökig och lent sensuell. Här har jag äntligen hittat en vaniljparfym jag inte tänker låta yngsta dottern överta förrän hon är sisådär 18 eller 20 eller kanske 35!

Den pudriga, rökiga och oerhört tilltalande hjärtfasen varar ungefär 1-1½ timme in i doften, sedan börjar doften komma till vila. Men, enligt mig har den egentligen två urskiljbara baser. Den ena, fortfarande levande, har inslag av söta russin, mörk rom och en härligt, fyllig, söt och oerhört mörk vanilj. Spiritueuse Double Vanille går här från att vara mjukt sensuellt till att bli laddat erotisk. Jag kan i princip inte slita mig från att dofta på mig själv, totalt uppslukad av denna förtrollande doft. Denna fas håller i sig 3-4 timmar till.

Om jag tar på mig Spiritueuse Double Vanille innan jag går och lägger mig (vilket egentligen är ganska dumt för jag doftar så gott att jag knappt kan sova!), så återstår en vag, men tydligt blommig vaniljdoft när jag vaknar. All sötma, allt mörker och spänning har flyktat under natten, men den svaga doften dröjer sig kvar som en mild smekning på min hud.

Tyvärr, tyvärr måste jag medge att jag har fallit stenhårt för Spiritueuse Double Vanille. Ungefär lika handlöst som jag föll för Cuir Beluga. Jag fruktar att min lilla dekant kommer att ta slut ganska fort och att jag inte "kan leva" utan att ha ett förråd av Spiritueuse Double Vanille.

ibland är man ju sugen på en mer ren, enkel vanilj och då är fortfarande Ava Luxes Vanilla Musk en klar och prisvärd favorit, men om du söker en mer komplex och "vuxen" vaniljupplevelse så måste du testa Spiritueuse Double Vanille. Maffigt sillage, god hållbarhet och jag rekommenderar den även till män. Dock, en liten varning, jag har förstått av recensioner och kommentarer att denna doft tar sig väldigt olika uttryck på olika människor, så som vanligt, fixa ett litet prov först och spring inte åstad och köp en hel flaska innan du testat!

För dig som testat Spiritueuse Double Vanille, bu eller bä?

Pic: Grey goose vodka crate

Guerlain - Cruel Gardenia

2011-03-12T09:54:00.004+01:00

För en tid sedan bytte jag bort en dekant av min Cuir Beluga mot en dekant av Cruel Gardenia från samma linje inom Guerlain, L'Art et Materie. Vid första testen tänkte jag att neeeeej, jag har bytt bort av en av mina absoluta älsklingsparfymer mot en som inte alls är min typ av doft.

Den luktade helt enkelt märkligt på mig. Något i doften påminner om sköra små rosa svampar, snarare än blommor. Det finns också ett inslag av papper i Cruel Gardenia, ett sånt där tjockt, lite grängat papper av hög kvalitet. Så okej, svamp och papper, inte direkt vad jag hade förväntat mig, men jajo, klart intressant iallafall.

Några timmar senare kom minsting hem från skolan, "Åh, vad du luktar gott mamma", hmm hmm hmm. Hon är ganska inflytelserik när det gäller mina parfymer min yngsta dotter, eftersom hon är den enda i min närhet som alls kan urskilja några noter etc. "Men, tycker du inte det doftar lite som svamp?", "Jaaa, kanske, men i så fall en god svamp"...

Behöver kanske inte säga mer, men nu, en tid senare har jag iallafall vant mig fullt ut vid Cruel Gardenia. Som doft liknar den inget annat jag kan komma på, vilket betyder att när jag blir sugen på Cruel Gardenia, finns det inget annat jag kan använda istället. Medan Cuir Beluga är den ultimata komfortdoften på mig, en doft jag använder gärna och ofta, så är Cruel Gardenia snarare inntressant, lite krävande, vacker och med massor av personlighet.

Cruel Gardenia får mig att tänka på en närmast uråldrig rysk adelsdam som lever i exil på Franska Rivieran sedan snart 100 år tillbaka, nästa år fyller hon 104 och har varit med om såväl ryska revolutionen, första och andra världskriget och andra omstörtande händelser. Hon har varit gift fyra gånger och har fler barn än vad hon orkar hålla reda på. men, oh vilka fantastiska historier den gamla damen kan berätta...

Cruel Gardenia öppnar med en mycket tydlig, men intressant och vacker, svampnot på mig. Tänk er rosa, nästan genomskinliga svampar, svampar lika vackra som blommor... som sådan svamp doftar Cruel Gardenia. Dessutom inslag av mjuk frukt, absolut inte söt, bara fyllig och saftig. Sedan dyker den torra, på gränsen till dammiga doften av papper upp. Inga tunga böcker i läderband, utan bara travar av finaste papper. Pappersdoften bildar liksom en kärna som de andra noterna långsamt cirkulerar omkring.

en bit in i doften (ca. en halvtimme) har svampnoten förflyktigat och efterträds av en mycket mild, mycket vacker , förtrollande, bedårande och drömsk blomdoft. Cruel Gardenia är en doft fylld av nostalgi, längtan, elegans och skör skönhet. Visst jag kan bära Cruel Gardenia nu, jag har rentav lärt mig att uppskatta den, men egentligen tänker jag att den skulle vara en signaturdoft för kvinnor som närmar sig hundra. Eller för all del, för alla historiska romantiker som tänker "Åh, tänk om jag hade fått vara med då..." Cruel Gardenia väcker en känsla av en svunnen tid.

Cruel Gardenia känns som mindre Guerlain än det mesta från Guerlain jag har provat. Många Guerlaindofter har en ganska konkret, stabil känsla ofta med fötterna stadigt förankrade i den typiska noten/basen guerlinade. Cruel Gardenia har svävat långt därifrån...

Längre in i doften blir Cruel Gardenia aningen kryddig, lite sötare och om än riktigt, riktigt god, inte lika intressant som starten. Det är defintivt öppningen som får mig att återvända.

Cruel Gardenia har medium sillage och god hållbarhet, men blir efter ett par timmar tämligen diskret. Det här är en doft för dig som letar efter personliga, drömska, romantiska dofter.

Jag är glad att jag har min dekant av Cruel Gardenia, men jag tror inte jag kommer att köpa mer i första taget. Har flera stycken kvar att prova bland dessa L'Art et Materie, men vilken är din favorit och vilken bör jag absolut inte missa?

pic: gardenia clahadine.com
fungus flickr.com

Guerlain - Djedi (vintage)

2011-03-11T08:32:00.003+01:00

Fågelskådare kan lätt åka 40-50 mil om de hör rykten om någon sällsynt fågel som ej setts i vårt land sedan början av 1900-talet. De tar med sig extrema kikare, kameror och ett litet block där de förhoppningsvis ska få sätta det efterlängtade krysset innan dagen är slut!

Parfymistor på jakt efter en speciell vintageparfym är inte helt olika fågelskådare. Somliga av oss (framförallt manliga parfymistor tycker jag mig märka) måste helt enkelt dessutom äga en alldeles egen flaska med de dyrbara dropparna i. Andra nöjer sig med att på något vis byta till sig några droppar och få prova härligheten iallafall en gång. Jag tillhör mer den andra kategorin, andra får gärna jaga de mest sällsynta vintagedofterna på Ebay. Och när det gäller parfymen jag ska skriva om idag, Djedi, så är det verkligen jakt som gäller.

Djedi är ett av huset Guerlains mest sällsynta dofter. En enda ml av denna doft kan kosta lika mycket som en hel flaska! Wow liksom! Djedi skapades 1926 el. 27 (hittar olika uppgifter), 1996 släppte Guerlain en begränsad upplaga av doften. Mina droppar kommer från den ursprungliga versionen...

På mikg startar Djedi med ett moln av rök, och det är en märklig grönaktig rök. Toppnoten är så torr och sträv att jag blir torr längst bak i munnen när jag doftar direkt på den och ändå doftar den på något sätt gott. Torrt, strävt, spännande och gott. När den första rökpuffen lugnat ned sig lite känner jag inslag av civet, men det här är en civet mjuk och varm som kattpäls. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin i någon annan doft känt en så perfekt civetnot.

Djedi är också gräsig, aromatisk och med ett svagt syrligt inslag, antar att det är vetivern som lyckas dofta både grön och rökig, förmodligen handlar det om en mix av minst två olika vetiversorter. Bortsett från öppningen håller jag inte riktigt med Roja Dove som säger att det är tidernas torraste parfym. Min hud lyckas hitta lite pudrig sötma till och med i Djedi och för mig är det här det som gör doften så bra. Sötman och pudrigheten misstänker jag kommer från ros. Tänk att lite ros kan göra sådan skillnad. Lädret däremot märks knappt alls av på mig.

Djedi är förtrollande komplex och jag tror att den kan dofta oerhört olika på olika människor. Min hud verkar lyfta fram sötma och därför hittar jag sötma till och med i Djedi...

Djedi känns som en doft som är till hälften en stor klassiker, en typisk rik, animalisk chypreaktig vintage från huset Guerlain. Men, till hälften känns Djedi (som skapades för ca. 85 år sedan!) som något som skulle kunna ha gjorts idag hos något uppkäftigt nicheparfymhus. En del åldrande, bedagad skönhet, en del spännande, modern och gränsöverskridande. Med bara en av dessa delar hade Djedi varit betydligt mer svårburen och antingen daterad eller för krävande, nu lyckas den uppnå en näranog perfekt balans.

Själva kvaliten på mina droppar är som om de vore nytillverkade, gång på gång stöter jag på äldre parfymer som doftar som om råvarorna tillretts förra tisdagen! Är inte det alldeles fantastiskt? Visst, i somliga fall kan toppnoterna ha påverkats lite, men tjugo minuter in i de flesta vintagedofter är den som ny.

Basnoten på Djedi är förvånansvärt mild, grön, pudrig, rik och med tydliga inslag av sötma. Det är svårt att slita näsan från den lilla fläcken med Djedidoft, för medan jag skriver det här inser jag att jag kanske aldrig mer kommer att ha möjligheten att dofta på en droppe Djedi. Som sagt, Djedi är en underbar, annorlunda och rik doft, men jag kommer inte att ruinera mig för att få tag på mer...

Har du testat Djedi? Och vad tyckte du i så fall? Vet att många parfymnördar nästan helt undviker vintagedofter för att inte bli förtjusta i något som både är svårt att få tag på OCH dyrt, hur ser du på det? Själv är jag mer av fyndtypen, råkar det dyka upp en vintage på Tradera som ingen annan upptäcker (händer faktiskt fortfarande då och då)så köper jag gärna för en vettig summa. Jag hänger inte läpp om jag råkar älska en parfym som jag aldrig mer kan få tag på, för jag älskar ändå så många andra dofter...

Pic: surreal portrait

Marcel Rochas - Femme

2011-03-09T09:01:00.004+01:00

Egentligen skulle jag ha skrivit om Chanel No 5 idag, men jag fegade ur i sista stund. Varför? Jo, det känns som om själva doften har ikonstatus samtidigt som den användes av ikonernas ikon, Marilyn Monroe. Hur ska man kunna skriva något som inte skrivits om Chanel No 5 eller för den delen Marilyn Monroe? Jag gör nog ett nytt försök någon dag när jag känner mig lite tuffare...

Istället ska jag ägna mig åt en doft som kanske inte är lika känd, men säkert minst lika omtyckt, iallafall bland parfymnördar; Femme by Rochas.

Tänk så många otestade parfymer det finns därute som man inte vet att man kommer att älska om man inte testar dem. Femme var en sådan doft ändå fram till för ungefär en månad sedan. Femme var med i det där blandade parfympaketet jag fyndade på Tradera. Och gissa om jag är glad över att Femme var med?

Min flaska är märkt med Marcel Rochas Paris, vilket enligt kännare betyder att den är en något äldre vintage-variant än de flaskor som bara heter Rochas. Min flaska har inget tryck på själva flaskan.

Däremot har jag ingen koll på exakt hur gammal min flaska är, men kanske från 50-eller 60-talen? Vad jag kan känna så är själva doften i perfekt skick (eller bättre, den doftar underbart), enda nackdelen är att det är en eau de cologne, så hållbarheten är tyvärr allt annat än god (ett par timmar och min hud brukar kunna hålla dofter rätt bra!). Det här innebär att jag så småningom kommer att vilja ha mig en annan vintage Femme, men minst eau de toilette koncentration (och jag lär ju knappast ha turen att fynda en för en spottstyver igen).

Femme by Rochas skapades av Edmond Roudnitska under andra världskriget (1943).

Femme öppnar starkt, riktigt starkt, med en slags mörk, mustig och ekmossetyngd toppnot. Jag brukar inte alltid gilla den här typen av öppningar, men i Femme tycker jag bara att den är underbart mörk, spännande och animalisk, men med inslag av sötma och värme. Vanligen med den här typen av öppningar (ganska vanliga i vintagedofter av chypretyp) så brukar jag hoppas på att det som kommer härnäst ska passa mig bättre, men med Femme så gillar jag starten rakt av och den skulle gärna få fortsätta så, om inte...

Om inte det som kommer därnäst är så mycket mysigare att jag bara vill sitta med näsan klistrad mot huden i princip. Det är massor av kanel, kanel som känns mörkare och mer spännande än vanlig kanel tack vare ett understöd av andra kryddor som egentligen aldrig slår igenom på mig. Det är saftig, söt fruktdoft av persika och plommon som får det att vatnnas i munnen. Det är som vilda blommor med den mest berusande, tunga och kryddmättade doft man kan tänka sig. Glödande, rödbrunlila blommor med en varm, inre glöd. Åh gud vad det här doftar gott. Tungt, spännande, erotiskt, magnetiskt, ja Femme i den version jag har är ett mästerverk.

Man kan ju tänka sig att en eau de cologne skulle vara en "tunn" doftupplelvelse, men jag har märkt att många (många och många, de jag har testat vilket är typ fyra eller kanske fem!) vintagedofter i eau de cologne har en tyngd och fyllighet som lätt mostvarar fylligheten i en modern eau de parfum. Det verkar inte vara själva styrkan som går förlorad, bara hållbarheten.

Efter den vilda, glödande hjärtnoten går tyvärr Femme till vila på min hud. Jag känner en mild lädernot, ekmossa, lite vanilj och varm ambra, men den här fasen varar bara en kort stund, omkring en halvtimme senare får jag verkligen anstränga mig om jag en vill urskilja några spår av Femme. Eftersom den doftar så oerhört gott är det lätt hänt att man vill ta på sig lite till och lite till och ja, ni fattar.

Är det någon som testat (eller har) vintage Femme i någon starkare version? Någon som testat både vintage och den moderna varianten? Är den nuvarande formulan värd att testa? Om inte annat så brukar den gå att hitta väldigt billigt har jag sett.

Jag skulle verkligen önska att jag hade en Femme med hållbarhet för en hel kväll...

Härnäst blir det en vintage Guerlain. Och sedan ett antal riktigt lyxiga dofter i de övre prislagren (ja den där vintage Guerlain går visst också för extrema priser på ebay har jag hört!!!), så lås in plånboken och skyll inte på mig om den kommer lös. :)

Pic: bloglovin

Ormonde Jayne - Osmanthus

2011-03-05T08:29:00.004+01:00

Få dofter jag har testat får mig att längta så mycket till sommaren som Ormonde Jaynes Osmanthus. Överhuvudtaget har flera av de tropiskt inspirerade dofterna hos Ormonde Jayne en väldigt somrig känsla.

I Osmanthus kombineras citrus med blommor, något jag brukar tycka väldigt mycket om. Ett problem med den typen av dofter brukar vara att de antingen har kort hållbarhet eller så efterföljs den härliga, krämiga och citrusfriska inledningen av betydligt mörkare noter som inte riktigt passar ihop med öppningen. I Osmanthus lyckas man behålla den inledande känslan i stort sett hela vägen fram till slutet.

Osmanthus är dessutom något mer än en söt, citrusblommig sommardoft. Osmanthus känns både uppiggande och sensuell på samma gång. Osmanthus har "det". Av alla Ormonde Jaynes dofter känns Osmanthus som den ungdomligaste, men ändå är den utan tvekan en doft som passar kvinnor i alla åldrar. Osmanthus rymmer både en tidlös känsla såväl som den får mig att tänka på slanka kvinnor i vita klänningar och skyddande parasoller från tiden nånstans vid det förra sekelskiftet. Osmanthus är romantisk, fyllig, gladlynt och mycket vacker.

I Osmanthus hittar man noter av bland annat pomelo, davana, osmanthus, vattenlilja, jasmine, cederträ, labdanum, musk och vetiver. På mig dyker en not upp som påminner om mild och söt tobak, fast utan den tyngd som brukar finnas i många tobaksdofter. Den noten ger doften en extremt lätt, men på mig ganska tydlig karamellkaraktär som är helt oemotståndligt ljuvlig. Kan det vara davana? Den är i och för sig listad som toppnot, medan den tobaksliknande doften dyker upp mer mitt i.

Framåt basnoten avtar citrusdoften, blomnoterna går från vildsint prunkande till mer tillbakahållna, aningen torra och vetiver bidrar med en vagt grön, men också torr karaktär.

Åh, om det ändå snart vore sommar!Jag tror att Osmanthus, men också Champaca såväl som Frangipani och Tiare kommer ännu mer till sin rätt i lite varmare väder.

Osmanthus har god hållbarhet (6-7 timmar)och ganska väl tilltaget sillage (märks betydligt mer än den blyga Champaca). Gillar man citrus och blommor är det givet att testa Osmanthus. Jag tror att alla, såväl kvinnor som män utan problem kan hitta en personlig favorit bland Ormonde Jaynes underbara doftskatt.

Osmanthus och Champaca med flera är alla välgjorda dofter av hög kvalitet och stor samhörighet. Men, än så länge är min personliga favorit bland Ormonde Jaynes dofter Ormonde Woman, om den har jag skrivit tidigare, här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/10/ormonde-jayne-ormonde-woman.html

Mer om Ormonde Jaynes härliga dofter och helt ljuvliga kroppsprodukter (de ser iallafall helt ljuvliga ut!) kan ni läsa här:
http://www.ormondejayne.com/

Den här månaden erbjuds alla som köper en stor flaska av Osmanthus parfum eller eau de parfum en 10 mls flaska av Osmanthus på köpet:
http://www.ormondejayne.com/enews/2011/mar/030311_oj_march_promo.html?utm_campaign=March%2B-%2BPurse%2BSpray%2Bpromo%2B2011&utm_source=emailCampaign&utm_medium=email

Vilken är din Ormonde Jayne favorit? Är det någon som testat badoljan?

Härnäst blir det några klassiska dofter och därefter ett par riktiga lyxdofter.

Pic: osmanthus
Kröyer

Ormonde Jayne - Champaca

2011-03-01T08:52:00.005+01:00

Att testa sig igenom Ormonde Jaynes parfymer är lite som att få en privat vistelse på en fridfull och okänd söderhavsö. Många av Ormonde Jaynes dofter hämtar inspiration från underbara tropiska blommor som tiare, frangipani och champaca. Men, det är ett tropiskt paradis långt ifrån paraplydrinkar, kokosnötter och turistströmmar. Alla Ormonde Jaynes dofter är fyllda av elegans, skönhet och rymmer en längtan bort från både gråblek europeisk vinter såväl som vår stressade nutid. I de flesta av Ormonde Jaynes dofter, oavsett om det är de med mer tropisk tema eller de mer "västerländskt" inspirerade (bland annat Ormonde Woman), kan man hitta en tillflykt, en lugn retreat som omfamnar en på ett stillsamt och självklart vis.

Ormonde Jaynes dofter är delikata, lite tillbakalutade och ypperligt elegant. Bland alla de lugna och vilsamma dofterna finner jag nog ändå att Champaca är den allra mest behagliga, komfortabla och vilsamma. Champaca är fylld av en tystlåten charm som upptäcks lite i taget, i ett mer högljutt sällskap kanske Champaca inte är den man först lägger märke till, men sedan inser man att det är Champaca man inte kan glömma...

Champaca har noter av bland annat neroli, bambu, champaca, fresia, basmati, myrra, grönt te och musk. Den doftar av en återhållen vagt fruktig sötma, blomdoften är komplex, fylld av både berusande såväl som höigt torra inslag och en vag, ganska trivsam kylighet. Doften av basmatiris gör Champaca till en mild, mjuk och extremt behaglig komfortdoft. Champaca lyckas svepa in dig i en mycket behaglig sinnestämning, ungefär som om man har tillbringat ett antal sköna timmar på ett lyxigt spa.

Framåt basnoten gör sig en härligt krämig pudrighet påmind. Och det här är lite av ett signum hos Ormonde Jaynes dofter, det finns en krämighet i basen hos flera av dem, som en gemensam grund ungefär. Den här krämigheten blir -för mig- extra intressant pga. att ingen vanilj används, det är en krämighet som känns väldigt unik, personlig och speciell. Just Champacas krämighet är mild, smekande och mysig. Och till skillnad från många andra komfort-och mysdofter känns inte Champaca som en höst/vinterdoft, utan som en perfekt doft för sommaren.

Basnoten blir lite som att ta på sig sin mjukaste och skönaste favoritkofta, en mild sommarkväll efter en hel dag av somrigt solsken.

Champaca har god hållbarhet (ca 6-7 timmar) och medium sillage, den är mer tydlig i starten för att sedan under basnoten bli mer hudnära. Jag rekommenderar Champaca till alla som tycker om soliga, friska, vackra och mysiga blomdofter. Basmatinoten är ett underbart inslag och Champaca är absolut värd att testa för alla som är nyfiken på risdoft som blir allt annat än matig i en parfym.

Pic: flickr

Kort rapport från parfymträffen.

2011-02-28T10:11:00.003+01:00

Hade som vanligt en trevlig dag i Stockholm med likasinnade parfymälskare. Yngsta dottern fick också följa med och höll sig väl hyfsat i skinnet (jag mutade henne med ett snabbt besök på LUSH).

Den här gången lyckades vi dessutom köpa en reseförpackning av Hermessence. De två tidigare gångerna har inte Ambre Narguile funnits inne. Jag köpte in mig på en liten flaska Iris Ukioje, som helt oväntat visade sig vara kärlek vid första sniffet! Mer om den senare.

Vi hann också med COW, där jag sprayade på mig av bland annat Dulcis in Fundo och tyvärr insåg att jag måste ha mer av den!!! Lite gott fika blev det också och sen var det dags för hemfärd för mig och dottern, tyvärr var vårt tåg försenat över en timme!

Det var jättekul att träffas, vi var inte så många och en ny deltagare dök också upp, kul! Hoppas på en till parfymträff om några månader.

Parfymträffen på lördag och lite köbildning.

2011-02-24T13:47:00.002+01:00

Här är det sportlov denna vecka, tyvärr har det väl inte varit något vidare väder, lite för kallt, men åtminstone ett par riktigt soliga dagar. Å andra sidan är jag långt ifrån någon vintersportare, även om jag gärna tar med man, barn och hund ut i skogen och grillar korv och äter apelsiner om det finns möjlighet. Av någon outgrundlig anledning har dock maken lyckats lägga schema med sju arbetsdagar på raken i samband med sprotlovet så mest har jag och barnen ägnat oss åt stillsamma hemmasysslor.

På lördag är det ju dags för parfymträff igen om nu någon läsare av bloggen missat det!? Vi träffas på NKs parfymavdelning ca. 11.30, jag åker ju tåg från Nyköping så jag hoppas att det inte blir några förseningar eller annat strul. Jag hade hoppats på att hinna besöka en second hand-butik med vintageparfymer, men en bekant upplyste mig om att butiken tyvärr slagit igen. :(

Annars har jag en liten rar kö av parfymer som väntar på att bli utvärderade och recenserade. Har på sista tiden fördjupat mig i bland annat Ormonde Jaynes härliga dofter och sen har jag minst tre fantastiska, välkända och rentav mytologiska vintagedofter som vill ha lite uppmärksamhet liksom diverse smått och gott från Montale och Neil Morris.

Pic: insect dolls waiting in line

Gästinlägg, LUSH - Honey I washed the kids

2011-02-22T11:53:00.004+01:00

Hej, jag heter Felicia och jag är Annelies dotter, jag är 13 år och jag brinner för skönhet och smink! Och jag ska skriva om ett utav mina favorit företag: Lush!
Vissa av er kanske redan känner till Lush andra kanske inte gör det, men Lush är en affärskedja som startade i England som gör bad och dusch produkter, Lush är emot djurförsök och använder ekologiska och fräscha ingredienser i deras produkter, det som är bra med Lush är att de har ett stort utbud utav produkter som annars kanske skulle vara tråkiga eller kanske inte luktar speciellt gott i vanliga fall, men Lush gör det roligt att duscha och bada. Det enda negativa med Lush är att produkterna kan bli lite väl dyra ifall man ska köpa mycket , men det är absolut värt det! Listan på fantastika produkter är lång men det är inte svårt att välja min favorit; Honey I washed the kids!

Honey I washed the kids är en tvål, och ifall det är en tonårsflickas favoritprodukt från ett företag med badbomber, bubbelbitar, showerjellies(som en slags tvål fast i geleform),parfymer, och alla andra roliga produkter som finns där, måste den tvålen vara ganska otrolig. Den doftar som honungskola och är helt enkelt perfekt! Honey I washed the kids är en bästsäljare från Lush och det är inte så konstigt.

Tvålarna från Lush har många olika bra kvaliteèr, det finns exfolierande tvålar, tvålar speciellt anpassade för oljig eller torr hud, mm, HIWTK är en väldigt krämig tvål som passar bra för känslig hud, den återfuktar lite, men inte som en lotion skulle göra, och det bästa med den är att doften stannar kvar på huden, men den blir väldigt diskret och det är nästan bara en själv som kan känna doften. På toppen utav tvålen så har den honung med mönster av bivax, som ska exfoliera, det som är bra med toppen är att det bara är exfolierande där, så att man kan välja ifall man bara vill tvätta sig eller ifall man vill exfoliera också. Så fort jag har köpt en bit av HIWTK så vill jag bara gå och duscha direkt, för så gott luktar den!

Pic: Honey I washed the kids, LUSH

Cerchi Nell'Acqua - White Out

2011-02-21T08:00:00.003+01:00

Även om jag tycker väldigt mycket om både Jolie och Waves, så är kanske White Out den av parfymerna från Cerchi Nell'Acqua som gör mig gladast och som känns allra mest "jag". :)

Medan Jolie bitvis är kanske en liten aning för diskret och Waves en liten aning för högljudd, så är White Out helt enkelt perfekt. Åh, jag blir så glad av den här doften. Den är minst lika komplex som Waves, men medan Waves har tydliga retrovibbar så känns White Out snarare modern i framkant. Men, absolut inte modern som i svårburen eller för "konstig". Bara som en doft som helt enkelt känns väldigt i takt med tiden och relevant och alldeles fantastiskt mjuk, underbar och ändå, med den där lilla knycken som gör den speciell och oförglömlig.

Precis som de andra från Cerchi Nell'Acqua har White Out en rund och len uppbyggnad. I öppningen handlar White Out mycket om vanilj, en rund, söt, len vanilj som ganska fort får sällskap ev en kylande doft som jag inte riktigt kan sätta fingret (näsan) på vad det är, delvis mintig, men utan att dofta tandkräm, absolut inte fräsch eller aquatisk, utan en torr, kylig doft, kanske någon eucalyptus eller menthol eventuellt blandad med någon blomma (fresia?)? Den här kalla noten doftar inte så mycket i sig själv, utan bidrar mest med en slags allmän känsla och förhindrar vaniljen från att bli för söt eller för vanligt vaniljig.

Jag upplever att vaniljen förblir i centrum av White Out under en lång tid, i den här doften rör sig de andra noterna runt vaniljen. Den kalla doften/känslan verkar på något sätt bygga en bro mellan vaniljen och de andra noterna och få det hela att hänga ihop. Låter det konstigt? Ja, jag kan faktiskt inte förklara det på något annat vis... Resultatet är iallafall som ett slags varmkall känsla som håller is sig under nästan hela doften. Som nyfallen snö på en varm och mjuk varg om jag nu ska vara lite extra märkvärdig. :)

Förutom vanilj kan den varma känslan i White Out spåras till en mycket svag fruktig not som delvis bidrar med värme och sötma. En bit in i doften börjar jag också känna av de träiga noterna, det roliga och intressanta är att även doften av trä känns mjuk, ungefär som trä som slipats sidenmjukt och silvergrått av havet, men ändå på något vis har kvar sin trädoft. Patchoulin blir diskret på mig och doftar egentligen inte patchouli utan bidrar bara till träigheten och så småningom känner jag också en doft som påminner om ekmossa.

Kort sagt, White Out är en fantastiskt fin, komplex och mysig parfym. Mycket god hållbarhet (8-10 timmar minst), gott sillage. White Out passar både kvinnor och män. Överhuvudtaget rekommenderar jag White Out till alla som söker en annorlunda och personlig doft med vaniljkaraktär. Hela linjen Cerchi Nell'Acqua är mycket välgjord, intressant och fin och jag hoppas att den snart blir tillgänglig utanför Italien!

Pic: Inside igloo
snowcovered wolf

Cerchi Nell'Acqua - Waves

2011-02-20T08:36:00.003+01:00

Om Jolie (som jag skrev om igår) var mjuk, mild, komfortabel och med inslag av gourmand så är Waves en helt annan typ av doft.

Waves öppnar som om den vore en "okänd" klassiker, Waves skulle kunna vara skapad av Caron för många, många år sedan. Jag tror aldrig jag stött på en modern doft som i öppningen så totalt lyckats dofta som en vintage-storhet. Givetvis kan det ju bero på att dessa dofter inte längre är moderna eller speciellt efterfrågade av yngre, ej parfymintresserade köpare. På mig blir öppningen på gränsen till för mycket, delvis kanske för att jag inte förväntade mig en sådan stor och magnifik öppning. Det är lite som att leta efter en bekväm tröja att sätta på sig och sedan upptäcka att man av misstag råkat klämma in sig i ett gnistrande paljettfodral! :)

Men, lugn bara lugn, även om Waves kommer att behålla delar av den storslagna öppningen så mildras den och mjukas upp betydligt med tiden. Öppningen doftar av strålande blommor, bergamott och citrus samt en tydlig kryddnot av bland annat kanel. Efter ungefär 5-10 minuter börjar Waves värmas upp på ett underbart vis.

Waves är en doft som konstant förändras, men som namnet antyder är förändringarna mjuka, vågliknande och utan egentlig början eller slut. Waves är en parfym som snurrar runt sin egen axel. Inslag av opoponax och ambra gör Waves till en varm, gyllene och glödande doft. Waves är sensuell, erotisk och definitivt en doft för vuxna kvinnor med smak för glamour, drama och överraskningar.

Blommorna i Waves är underbara och varma, på min hud blir jasmine och apelsinblom mest framträdande, även om viol, iris och lavendel också ingår. Waves verkar ha så många olika inslag att den nästan doftar olika på varje liten bit hud där jag doftar på den nära. Komplex, föränderlig och i ständig rörelse, men också med en inbyggd mjukhet, len, smekande och rund.

När citrusnoterna tonat ut och blommorna gått till vila på min hud återstår en varm, fyllig, glödande och aningen pudrig doft av opoponax, ambra, sandelträ och kanel. Den här doften är helt underbar, berusande och beroendeframkallande. Fem av fem. :)

Waves har god hållbarhet och ganska krävande sillage i starten, för att sedan bli aningen lugnare. Ett måste att prova om du vanligtvis älskar storslagna florals med några år på nacken!

Pic: Pompom Dahila, flickr
beach pebbles

Cerchi Nell'Acqua - Jolie

2011-02-19T09:13:00.004+01:00

Enrico Buccella är en mycket produktiv och kreativ man, inte nog med att han är skaparen av Sigilli som jag nyss skrivit om, han har också ytterligare en parfymlinje Cerchi Nell'Acqua (ringar på vattnet). Cerchi Nell'Acqua finns ännu bara i Italien, men blir tillgänglig inom kort på www.humbra.it

Medan Sigilli inspirerats av etruskerna och delvis ovanliga noter eller ovanliga kombinationer av noter, innehåller Cerchi Nell'Acqua fem olika dofter; Jolie, Waves, White Out, Ambr'ero och Piccolo Amor, lite mer välkända ingredienser. Det som är nytt och överraskande med Cerchi Nell'Acquas dofter är att de inte är uppbygga enligt den traditionella doftpyramiden (med toppnot, hjärtnot och basnot), utan i lager på lager, i cirklar utanpå varandra, just precis som ringar på vattnet (därav namnet).

Och ja, jag måste säga att jag är mycket imponerad av dofterna och dessutom mycket förtjust i tre av dem. Jag börjar med Jolie som är den lättaste och mildaste skapelsen med noter av mandel, mjölk, vanilj, frukt och musk. Jolie är så lätt att tycka om, len som det lenaste ejderdun och delikat som en porslinsballerina, mjuk som en moders smekning och behaglig som en skön filt. Lite doftar Jolie som det känns när man håller en perfekt slät sten i handen, helt mjuk och perfekt rundad utan tillstymmelse till vassa kanter eller tvära övergångar.

I och med att den inte är uppbyggd traditionellt så kommer de olika noterna fram på lite olika sätt. Jag kan tänka mig att Jolie, men också de andra i serien, doftar ganska olika på olika människor. På mig startar dock Jolie med en behaglig doft av mandel och vanilj, vagt åtföljd av en mycket mild körsbärsnot, därefter anar jag en kall, mild not av mjölk, dessa noter går in och ut ur varandra och det känns ungefär som om doften förändras i takt med mina hjärtslag, som om den går i vågor på min hud. Jolie får mig att associera till att möjligt lent och mjukt som små duniga kycklingar, bebiskinder, duntäcken, pudersnö och florsocker, kattungar och hundvalpar, filten från Chilli som sonen fick i julklapp, vispad grädde och vaniljkräm.

Det som skiljer Jolie från andra dofter som är uppbyggda kring mandel och vanilj (det finns ju några stycken!) är just den runda upplevelsen och också en känsla av en doft utan slut, en doft som helt enkelt går runtrunt och sen runtrunt igen (som en evighetesmaskin). Som kvinna är det för mig naturligt att uppskatta och känna igen sånt som är cykliskt, därför passar Jolie (och de andra dofterna i Cerchi Nell'Acqua)mig perfekt i sin uppbyggnad.

Jolie är en suverän komfortdoft med mild gourmandkaraktär. Ett absolut måste att prova för alla som brukar vara svaga för kombon mandel+vanilj, men också för alla som är nyfikna på ett nyskapande sätt att bygga upp en parfym. Jolie har mycket god hållbarhet (+8 timmar), iallafall vid generös dosering (jag har ett duttprov) och ett
ganska tydligt sillage.

Jag kommer att skriva om ytterligare ett par av Cerchi Nell'Acquas dofter. Vad tycker du om den sk. doftpyramiden med topp-hjärt-och basnot, känns den förlegad? Numera har det ju blivit allt mer vanligt bland kommersiella dofter att just toppnoten doftar fantastiskt gott och mycket, för att sedan efter tio-tjugo minuter övergå i ett enda stort jaha... Man har också gjort parfymer med en slags fyrkantig uppbyggnad såväl som "stjärnformad", men för mig känns de aningen konstruerade, medan den här runda uppbyggnadsstrukturen faktiskt känns väldigt naturlig. Vad tycker ni? Förstås ju att det kan vara svårt att kommentera ikring en doft du aldrig provat, men det finns andra dofter ute som har en rund känsla (tex. Guerlains Insolence edp)...

Idag är det bara en vecka kvar till vår nästa parfymträff. Ska bli jättekul! :)

Pic: Eiderdown and Dresden ballerina

Sigilli - Claudiae

2011-02-15T12:36:00.004+01:00

Claudiae är nog min favorit ibland Sigillis dofter. Sigillis dofter är intressanta och spännande att testa, men några har varit lite svåra att ta till sig för mig, mest på grund av den ibland lite udda sammansättningen av noter. Det gör att de flesta av Sigillis dofter inte liknar något annat jag testat, på gott och ont. Men, jag märker också att jag tycker bättre och bättre om flera av dem när jag fått lite tid på mig att lära känna dem. Sigillis dofter är nicheparfymeri när det är som bäst, banbrytande och unikt, men kanske inte passar alla.

En sådan doft är Claudiae. Claudiae är en märklig, men också mysig skapelse. Öppningen är fylld av gröna, aromatiska tomatblad som strax får sällskap av en nötig, sädig och mycket aromatisk doft av vallmo. Öppningen känns lite som en väldigt välgörande, men också ganska ovanlig typ av örtte eller någon homeopatisk örttinktur av något slag. Själv är jag ju ganska svag för "medicinska" inslag i parfym, så för mig blir den här doften spännande och intressant.

Efter ca en halvtimme mildras Claudiae något med inslag av ros blir den både mjukare och sötare, samtidigt dyker en fänkålsnot upp med inslag av varm örtighet, men också en doft som på något sätt understryker den nötiga doften från öppningen. Det här är en riktigt, riktigt intressant, välgjord och spännande parfym. Lite känns den som en hyllning till någon uråldrig fruktbarhets eller skördegudinna. Trots sin närmast "antika" karaktär tror jag Claudiae kan passa människor med smak för ovanliga och mycket personliga dofter i alla åldrar.

Basen på Claudiae är varm, krämig och tät, med inslag av patchouli och mysk blir den allt mer djup och sensuell med tiden. Basnoten känns, till skillnad från resten av doften, modern och väldigt lättburen. I den här fasen blir Claudiae mer av en mysdoft och jag har svårt för att låta bli att sniffa på min handled.

Hållbarheten är god och sillaget är påtagligt även från mitt duttprov. Claudiae har en så pass personlig karaktär och utstrålning att det är en sån där doft som fastnar och jag är säker på att jag kommer att vilja ha mer av den när mitt lilla prov så småningom tar slut.

Som sagt så har Sigilli en mängd olika dofter och förutom de två jag valt att skriva om måste jag särskilt nämna Asprosa och Athunis. De två dofterna är egentligen varandras motsatser, men jag gillar båda. Asprosa är en underbar mild och feminin blomdoft med citrus, ros och apelsinblom, gillar du tex. L'Artisans La Chasse Aux Papillons så kommer du förmodligen älska den här, den är så där krämigt citrusblommig och dessutom med god hållbarhet! Athunis däremot handlar om varmt trä och spännande rök, med noter av cedar och vetiver är det en maskulin doft, men som också kan bäras av kvinnor som gillar rökiga dofter. Athunis är en av de absolut mest rökiga vetiverdofter jag stött på. Ett måste att testa för ALLA vetiverälskare!

För tillfället kan du köpa Sigillis dofter hos tyska Aus Liebe Zum Duft, men Enrico Buccella kommer att öppna en egen websida inom kort.

pic: poppies

Sigilli - Ferfaen

2011-02-13T09:00:00.003+01:00

Medan mainstreamparfymmärken hyllar i första hand ungdom, skönhet, och numera också kändisskap, så är det inte helt ovanligt att niche-och indieparfymlinjer finner inspiration från för länge sedan svunna tider. Dofter inspirerade av Hollywoodsk glamour, pinuppornas leenden och det glada 20-talets nyfrigjordhet...

Det är däremot inte så vanligt att hitta dofter som inspirerats av en epok inte femtitalet eller hundratalet år bakåt i tiden, utan epoker tusentals år bakåt tiden. Parfymören Enrico Buccella har dock inspirerats av etruskerna. Etruskerna var ett folkslag i det som idag är Italien, deras kultur utvecklades och blomstrade ca 500 fK. Mycket information om etruskerna har gått förlorad, men att de var ett folk med rikt utbyte med bland annat grekerna och duktiga konstnärer och hantverkare råder det inga tvivel om. Med tiden förlorade etruskernas rike sin storhet och blev en del av det romerska imperiet.

Det är väldigt intressant att prova de olika dofterna, Asprosa, Claudiae, Tyrsenoi, Ferfaen, Ea, Athunis, Pyrgos, Thu, Hesperia, Volumnia och Tuscia, men med så många nya dofter att utvärdera kan det vara lite svårt att få överblick. Direkt märker jag att de alla har en sak gemensamt, alla lyckas på något märkligt vis återskapa känslan av en nästan uråldrig kultur på ett mycket trovärdigt sätt. Jag tycker inte om alla dofterna i linjen, några av dem är rentav lite svårburna, men ändå övertygas jag om att det var så här människor kunde ha tyckt om att dofta för närmare 3000 år sedan...

En favorit är Ferfaen, vilket på keltiska betyder verbena. Och det här är en doft med verbena i centrum, fräsch, men också med tyngre och mörkare inslag av tobak och musk. Ferfaen är ganska komplex och förändras mycket på min hud. Öppningen är som en blandning mellan örtig och aromatisk citrus tillsammans med fräsh mint. Efter 20 minuter-en halvtimme börjar tobaksnoten framträda, vilket ger Ferfaen värme och djup, fortfarande är dock doften av både mint och verbena ganska tydlig. Något i kombinationen verbena och tobak ger upphov till en slags torr doft som delvis känns som ett slags papper, men också har inslag av läder... Det här liknar inget jag någonsin tidigare stött på inom parfymeri, den är intressant och annorlunda, men samtidigt är Ferfaen (enligt mig) en av de mer lättburna av Sigillis dofter.

Basen på Ferfaen är varm, aningen söt, aromatisk och med animaliska inslag från musk. Basen är sensuell och aningen erotisk, jag förstår varför verbena betraktades som afrodisiakum...

Medan jag testade mig igenom Sigillis dofter läste jag en bok om Pompeiji och dofterna bidrog starkt till att fördjupa läsupplevelsen.

Ferfaen har ganska god hållbarhet (uppemot 6 timmar), med ett duttprov (som jag har) är sillaget diskret, men inte helt hudnära. Jag tycker att Ferfaen kan passa på både män och kvinnor. Överhuvudtaget rekommenderar jag Sigillis dofter om du planerar att se någon kostymfilm som utspelar sig i antik tid, wow, jag lovar filmupplevelsen blir nåt extra, detsamma gäller förstås om du läser någon bok som utspelas under den tiden...

Pic: Juno

Serge Lutens - Jeux de peau

2011-02-09T11:45:00.003+01:00

Nu ska det handla om något helt annat än ett fynd. Förra veckan köpte jag ett litet prov av Serge Lutens senaste doft, Jeux de peau (jöööx dä pö med mitt eminenta uttal) för sisådär 70 kronor på Ebay. Igår fick jag ett erbjudande att få ett prov gratis i Serge Lutens nyhetsmail. Det man vinner på gungorna förlorar man på karusellerna typ...

Även om jag på sista tiden lyckats utvidga min parfymsamling betänkligt så har jag dessutom hunnit testa Jeux de peau några gånger. Och jo, den här gillar jag. Mysig, annorlunda, sensuell och mjuk.

Den startar med en härlig och mycket trovärdig rostad bröd-not. Har faktiskt aldrig stött på något liknande. Rostad bröd-noten hänger med ett tag, men blir svagare eftersom. Snart dyker en mycket mild och behaglig not av aprikos upp, lite kan jag tycka att det doftar som aprikoser i mjölk eller grädde. Det är en inte särskilt söt aprikosnot, men mysig. Den här fasen i Jeux de peau doftar väldigt gott, men jag upptäcker också likheter med Etat Libre d'Oranges "Like This", gillar du den gillar du förmodligen också Jeux de peau, frågan är dock om man verkligen behöver båda? Båda är sensuella, hudnära komfortdofter och med cirka en halvtimme in i doften tycker jag nog en liten aning bättre om Jeux de peau än Like This.

Men, efter en stund dyker en not av sandelträ upp, den är på mig mjuk och krämig, men också med ett vagt bittert inslag som sandelträ ibland får på mig, liksom kärvt. I den här doften håller sig kärvheten -enligt mig- på rätt sida, den blir en för vass eller besk, men bidrar till att jag i denna fas istället föredrar Like This som fortsätter mjukare, men med den där lilla, diskreta chilihettan som jag tycker så mycket om. Jag upplever Like This som mer monoton, men också mer sömlöst och mjukt blandad, medan Jeux de peau känns som ett lager av mjukaste mjukt (aprikos+mjölkighet+vagt rostad not) ovanpå något vasst och lite rivigt. Förmodligen är det en smaksak vilket man föredrar.

Skulle jag slippa vassheten i basnoten skulle jag påstå att Jeux de peau är klockren som mysig, varm, annorlunda och sensuell komfortdoft. I längden blir Jeux de peau i mycket en ren, svagt myskig sandelträdoft, aprikos och brödnoter hänger inte med till slutet.

Fram till jag testade Jeux de peau trodde jag att jag snart skulle köpa en flaska av Like This, men nu är jag inte riktigt lika säker? Kanske ska jag köpa Jeux de peau istället? Får ta och testa dem båda sida vid sida lite mer och bestämma mig...

Jeux de peau har god hållbarhet (6-8 timmar), ganska diskret och hudnära sillage. Som doft är den ganska feminin, men inte totalt, skulle nog även funka på män som tycker om att överraska lite. Ett måste att testa om du gillar Like This och också för dig som gillar annorlunda och inte så söta gourmanddofter.

Pic: flickr.com

Köp 15 och få 14 gratis!

2011-02-09T07:50:00.003+01:00

Vanligen brukar jag inte köpa femton flaskor parfym (eller nåja, doft) åt gången. Men, ibland råkar det ju bara dyka upp erbjudanden som är för bra för att vara sanna. Jag lovar att det var nära att jag nöp mig i armen igår...

Jag ropade in ett väldigt blandat "parfympaket" på Tradera och då säljaren visade sig bo i samma stad kom vi överens om att jag skulle hämta paketet där. Det jag bjöd på var tio ospecificerade flaskor, men med hjälp av bilden kunde jag identifiera en vintage Shalimar, liksom en vintage Femme by Rochas, medan annat verkade vara totalt ointressant som två flaskor gammal parfymdeo (Date och Impulse). Det är ju alltid spännande att bjuda på sånt här, för det kan visa sig vara parfymer i mycket gott skick, men också att de inte klarat sig till våra dagar pga. felaktig förvaring och liknande. Nåja, för 160 kronor är det värt att ta risken tycker jag...

När jag kom för att hämta mitt paket berättar säljaren att han även har andra parfymer. En hel låda närmare bestämt och jag är välkommen att kolla igenom den. Jodå, en hel låda 30-40 flaskor varav det mesta är parfymer från Oriflame, Avon och Yves Rocher, men där finns också guldkorn! Ojojojo, en stor Chanel No 5 i refillflaskan som ser ut som en läppstiftshylsa, en vintage Miss Dior, en nästan full Dune, Paris av YSL samt en flaska i skick som ny av Givenchy Eau Torride. Jag plockar ut dem och säger att jag är intresserad, att när man köper gamla parfymer är det större chans att välkända märken som tex. Chanel har klarat sig bättre, då de håller hög kvalitet. För 150 kronor extra får jag ta med mig även dem hem!

Jag lovar att jag gick nedför trappan med skakiga ben och bultande hjärta! Wow vilket fynd liksom!

Bilden här ovan visar de flesta flaskorna (dock ej deospray etc). Jag har testat alla de kända dofterna och de verkar vara i mycket bra skick, Shalimar däremot doftar MYCKET bättre än den jag har, det är som om den här gamla versionen doftar mycket varmare, tätare på nåt vis och då är det ändå en eau de cologne bara...

Flera av flaskorna är rena curiositeter, vad sägs om en flaska Parfum de Escapade tillverkad av AB Perplex för Hemmets Journal för säkert minst 50 år sedan? Måste ju vara extremt sällsynt, om än kanske inte så eftertraktad. :) Det är flaskan längst fram till vänster.

Till höger med gulgrön etikett står en flaska Aromes de la Granja, en parfym från Mallorca, ser också väldigt gammal (ca. tidig charter skulle jag vilja påstå) ut och med en riktigt blomma av något slag flytande inuti.

Är det någon som vet nåt om After Dark-flaskan eller Great Lakes så berätta gärna.

Jag gör ju mycket såna här knasiga köp. Hittills har jag bara blivit besviken en gång och det var när säljaren (eller möjligen nån annan) blandat ut parfymerna med vatten för att det skulle se mer ut. :(

Kör du mer med säkra kort när det gäller dina parfyminköp? Planerar du exakt vad du ska köpa härnäst? Ett fynd kan ju lätt bli en samling flaskor som står och samlar damm och aldrig används. I just det här fallet vet jag ju att jag älskar Shalimar, så bara den kan ju vara värd de 300 jag betalde allt som allt. Och Chanel No 5 kan säkert komma till användning då och då. Och Dune doftar ju faktiskt också riktigt gott och... jo, jag tror jag gjorde en lönande fynd. :)

Har du gjort något sånt där superduperfynd nån gång?

Lite näthat; Posten

2011-02-06T08:33:00.004+01:00

Nu när jag ändå har kommit igång med dissandet kan jag ju fortsätta lite av bara farten, ellerhur?

Tänk dig att du jobbar på ett vanligt företag eller inom vård eller skola eller egentligen vad som helst. Så länge eran städpersonal sköter sitt jobb och det är rent och fint överallt så kanske du knappt tänker på städerskan? Han/hon kanske inte ens är där och städar under din arbetstid? Men, om din arbetsplats ordinarie städare slutar och en ny och sämre dyker upp. En som slarvstädar, glömmer att fylla på nytt toapapper och inte verkar ha förstått att man ska sopa även UNDER kopieringsmaskinen, då lägger man plötsligt märke till städaren eller iallafall städningen, ellerhur?

Att sen slarvstädandet beror på att den nya städaren ska göra samma jobb som den gamla, men på två timmar mindre, ja det kanske inte är någon som kommit ihåg att informera personalen om det? Så alla vill typ strypa den stackars städaren...

Lite så känner jag för vår brevbärare just nu. Jag VET att svenska posten gjort massor med nedskärningar under de senaste åren, ja jösses det finns ju inte ens postkontor längre! Att jag inte är så förtjust i att posta brev på vårt lokala ICA vet ni ju redan, men jag har börjat köpa hem frimärken och väga och posta breven själv istället, så det går ju att lösa.

Men, jag kan inte dela ut min egen post, hur gärna jag än skulle vilja! Även om det väl då blir nästa steg i nedskärningarna, vanligt folk får komma till postterminalen och hämta ut sin post mellan 12-14 helgfria vardagar, förutom torsdagar då postterminalen har stängt på grund av personalutbildning. Nej, det som har hänt är att post som varit på väg till mig har börjat försvinna.

Sedan nån gång i början av november är det minst fem olika försändelser som inte kommit fram (än). Av dessa är alla utom en från inom Europa. Till att börja med ville jag gärna skylla på den odugliga posten i Italien/Frankrike/Storbrittanien, men sen pratade jag med vår grannfru. Hon berättade att våran post kommit i deras brevlåda under en hel veckas tid! Givetvis la grannarna in vår post i vår brevlåda, men det är ju inte direkt meningen att de ska dela ut vår post?

Nu är jag jättenojjig att mina efterlängtade försändelser har hamnat hos andra människor, alltså inte våra närmaste grannar utan några andra som inte känner mig(oss) och mer än gärna behåller mina parfymprover för sig själv? Alternativet är att någon på posten (förslagsvis inom Sverige, kanske rentav inom Nyköping) stjäl! Jag antar att mina halvknöliga bubbelkuvert från jordens alla hörn ser lite småspännande ut. iallafall mer spännande än fönsterkuvert från försäkringskassan.

Grejen är den att jag tror att jag har ett antal parfymbekanta inom Sverige som också märkt att posten inte flytit lika smidigt som vanligt. Försändelser som skickats och borde komma fram dagen efter har inte dykt upp förrän dag fyra eller fem. Man skickar ju inte heller rekommenderat om det gäller parfymprover för 30-40 kronor.

Vad har du för erfarenheter av posten? Har du märkt av någon försämring på sista tiden? Eller hade du bättre postutdelning där du bodde förut? Har du väntat förgäves på något? Har saker du skickat inte kommit fram? Varsågod och gnäll, idag är det fritt fram att "hata" posten lite här på bloggen. Till skillnad från andra människor i vårt moderna samhälle så skickar och får ju vi parfymistor oerhört mycket post.

Pic: fashionbysara.blogspot.com

L'Artisan Parfumeur - Traversee du Bosphore

2011-02-05T08:27:00.004+01:00

Istanbul verkar vara en så spännande och livlig stad. Bland städer i världen jag drömmer om att besöka hamnar istanul, om inte i den direkta toppen, så iallafall inte långt ifrån. Fyllt av kulturella skatter, historiska sevärdheter, myllrande gatuliv, shopping och god mat. Öst möter väst, jag har för mig att av hela Turkiets -ganska stora- landyta så ligger ca 1% (eller om det möjligen är 2%) i Europa, och resten hela 98-99% i Asien. Som ett blått band mellan Asiensidan och Europasidan går det livligt trafikerade sundet Bosporen...

Inte att undra på då att L'Artisans, och näsan Bertrand Duchafor senaste doft, Traversee du Bosphore väckte min nyfikenhet. Bertrand Duchafor reser runt i världen och hittar inspiration till dofter på skilda håll. Och med noter av bland annat turkisk konfekt, äppelte och läder tänkte jag att det kan ju inte bli fel. Har sett att människor som vanligen brukar finna dofter med inspiration från turkisk konfekt för söta, ändå har kunnat gilla den här. Så bra för dem, men jag gör det tyvärr inte!

Joja, jag gillar sisådär 75-80% av Traversee du Bosphore. På mig blir det dock inte mycket till turkisk konfekt, men däremot blir det sött. Det doftar lite som om du tar bort turkisk från turkisk konfekt och istället tillsätter nån slags artificiell äppelarom. Alltså en ganska seg och klibbig äppelkonfekt, under detta döljer sig en svag, men mellan varven märkbar lädernot. På mig kommer lädernoten i omgångar, svag, men ändå en i grunden ganska karftig lädernot. Av någon anledning får denna kombination mig att må illa...!

Jag brukar inte må alla av dofter. Jag brukar gilla och rentav älska alldeles för många olika parfymer för mitt eget bästa, men i det här fallet blir det tvärstopp. Inte så att jag mår illa på det där akuta sättet som jag gjorde när jag testade Etat Libre d'Oranges Viergos et Toreros (där blev det blixtvisit till badrummet för att genast skrubba bort den). Första gången jag testade Traversee du Bosphore så tyckte jag om den, illamåendet trodde jag berodde på nåt annat. Det är ett vagt illamående, mer som en liten obehagskänsla än uttalat. Andra gången jag testade insåg jag sambandet.

Inser nu när jag sitter här och har på mig ett litet, litet spray av den att det inte verkar bättre än att jag mår mer och mer illa för varje gång jag testar den. :(

Vad i Traversee du Bosphore som får mig att må illa vet jag inte riktigt. Den ÄR söt, men jag älskar många sötare dofter än den här utan problem. Jag vet inte om det beror på att något i äppelnoten doftar väldigt syntetiskt på mig? Ärligt talat finns det inslag i den här som inte doftar ett dugg mer dyrt eller elegant än vad jag kan hitta i en massa olika kändisparfymer. Seriöst, så tror jag att man skulle kunna hälla upp den här i en annan flaska och lura mig att tro att det är Britney Spears senaste doft! Tyvärr, tyvärr, tyvärr.

Nu får ni ursäkta, men jag måste gå och tvätta mig... genast... förlåt...

Pic:Blue Mosque and the Bosphorus_ Istanbul_ Turkey

Inte ett inlägg, men en länk till ett inlägg...

2011-02-04T12:56:00.002+01:00

Jag har varit lite lat under den här veckan och inte lyckats få ihop ett enda inlägg här på bloggen.

Imorgon hoppas jag dock att jag ska få till en recension av L'Artisans nya doft Traversee du Bosphore. Annars håller jag på att testa mig igenom två härliga italienska parfymlinjer OCH Serge Lutens senaste Jeux de peau. :) Mer om dem längre fram alltså.

Gör lite reklam för mig själv (och Cafleurebon) genom att posta en länk till mitt första bidrag för Ca fleure bon:

http://www.cafleurebon.com/forever-amber-fragrances-a-love-story-heart-of-gold-draw/

Det känns väldigt hedrande att få vara med och skriva där, många av deras skribenter är ju "världskända" som oerhört duktiga, ambitiösa och kunniga parfymskribenter. :) Tack till kära Michelyn som gav mig den möjligheten.

The Pink Room - Darkly Audacious

2011-01-30T09:32:00.003+01:00

Darkly Audacious är The Pink Rooms nyaste doft. Till skillnad från No 1 blev det inte kärlek vid första sniffet när jag testade Darkly Audacious, däremot har jag vid det här laget förstått att det snarare är en av de där dofterna som växer på en. Den är inte så stor, strålande och djärv som sin äldre syster, men det kompenserar den med att vara mysig, mjuk och dessutom spännande...

Darkly Audacious har noter av bland annat bergamot, rosenträ, jasmin, ros, plommon, patchouli, rökelse, ambra och vanilj. Jag fick frågan om vilken typ av plommon det är i Darkly Audacious, men vid det laget hade jag ännu inte riktigt kommit underfund med Darkly Audacious. Nu vet jag, på mig blir plommonnoten inte egentligen plommon. En dag när jag testade Darkly Audacious så trillade poletten ner, det doftar ju körsbär! Och i öppningen kan jag svära på att Darkly Audacious doftar sprudlande, läskande och sött som Cherry Coke (körsbärscola).

Varken körsbär eller heliotrop är listade bland noterna, men nu när jag väl känt doften av körsbär i Darkly Audacious lyckas jag inte göra om den till plommon hur jag än försöker. Och jag har verkligen inget emot att dofta av den typen av körsbär som jag hittar här. I öppningen är det sött och glatt, men ganska snart blir Darkly Audacious betydligt mer spännande.

Efter ungefär 20 minuter blir Darkly Audacious mjuk, len, pudrig och milt blommig. En känsla av mörk sammet, så mörkt röd att den nästan är svart. Fyllig, feminin, spännande och vuxen. Sötman från öppningen finns kvar, men är väl balanserad. Darkly Audacious är både oerhört mysig och oerhört sensuell. Inte så rättfram, flirtig eller humörhöjande som No 1. Darkly Audacious får mig snarare att tänka på en vacker, men lite tillbakadragen kvinna.

Basen är dock det jag gillar bäst hos Darkly Audacious. Inslagen av varmt trä blir tydligare, vanilj och ambra gör sig också påminda och något i basnoten bidrar till en nötig och alldeles bedårande doft. Nötnoten är ganska diskret, men oerhört trevlig. Jag brukar i allmänhet uppskatta dofter med inslag av nöt, och Darkly Audacious är inget undantag. Nöten känns som en mjuk, krämig och len hasselnöt ungefär.

Darkly Audacious har inga vassa kanter, den är mjuk, inbjudande och sensuell från början till slut. Perfekt vinterdoft och förmodligen en riktigt bra festdoft också. Sillaget är något mer diskret än No 1, men ändå ganska tydligt. Hållbarheten är god, kanske rentav något bättre än No 1 (6-8 timmar på mig). Rekommenderar Darkly Audacious till alla som gillar söta dofter, med lätta gourmandinslag och som letar efter något annorlunda för kvälls-eller vinterbruk.

Pic: National geographic

The Pink Room - No 1

2011-01-26T08:30:00.004+01:00

Att testa nya dofter är alltid spännande. Somliga har inget att tillföra, medan andra doftar oerhört gott. En del är väldigt intressanta, annorlunda eller nyskapande, medan andra är tråkiga. Vissa parfymer saknar både själ och hjärta, medan andra har det i övermått. Många dofter har inget att säga, medan några få berättar hela historier för mig...

The Pink Rooms första parfym, No 1, är en sådan doft som blommor ut i en fantastisk drömmande berättelse på min hud. Från The Pink Room (som för mig hittills varit ett ganska okänt märke) hade jag förväntat mig trevliga, välgjorda dofter, men inte det här.

Det är en gråkall, blåsig och trist eftermiddag i slutet av januari. Du är på väg hem genom stan i snömodd och halka, människor du möter skyndar mot sitt och alla verkar fullt upptagna med att ta sig in från det kyliga vädret så fort som möjligt. Men plötsligt går som en susning genom de stressade människorna, du tittar upp och lite längre upp på gatan ser du en oerhört vacker kvinna skrida fram. En kvinna som hämtad från Hollywoods glamorösa förflutna. När hon kommer närmare kan du svära på att kvinnan du ser är ingen mindre än en ung och bedövande vacker Elisabeth Taylor. Elisabeth Taylor klädd som inför en viktigt premiär och redo för röda mattan. En fantastisk klänning i tung rosa sammet, oklanderlig frisyr och perfekt make up. Alla människor på gatan stannar upp, håller liksom andan och insuper den nästan magiska stunden. När Elisabeth Taylor sakta glider förbi dig på mindre än en armslängds avstånd kan du känna doften av hennes perfekta parfym...

Du hinner inte mer än blinka så förändras scenen totalt, på något vis förvandlades den bedövande vackra Elisabeth Taylor till en söt, livlig, flirtig och flickig Katy Perry! När Elisabeth Taylor gled förbi höll människor andäktigt andan, men nu ser du hur de ler och rentav skrattar. Katy Perry kanske inte är varken magisk eller mystisk, men hennes utstrålning är så glad, så livsbejakande och smittande att man helt enkelt rycks med. Den dunkla januaristämningen har förbytts till sprudlande festhumör.

The Pink Room No 1 är en parfym som väcker min fantasi, men också så mycket mer än det. Öppningen är fantastisk, tung, stark, bedövande, strålande floral. Fyllig, söt, aromatisk och klassisk. Det här är utan tvekan en doft som lätt skulle matcha Elisabeth Taylor under hennes storhetstid, eller egentligen vilken vacker och dramatisk klassisk Hollywood-stjärna som helst. Vore No 1 ett klädplagg så skulle den vara en fantastisk vintage-skapelse från något av de stora modehusen, vintage, men ändå mer än bärbar idag.

De senaste dagarna har jag haft en oerhört stark dragning till No 1, jag kan iallafall inte komma på något bättre sätt att jaga bort januarikyla-och tristess. Noterna av liljekonvalj, jasmin och ros är strålande, helt enkelt gigantiska och ack så underbara. No 1 är inte en parfym för den försiktiga och det är definitivt en parfym som lätt bär dig istället för tvärtom, men ibland gillar jag det. När jag har på mig No 1 älskar jag det!

Men, någonstans mitt i alltihop förändras No 1, den stora, klassiska rikliga blomdoften börjar ge vika och efterträds (ganska plötsligt) av en betydligt mildare doft, fortfarande blommig, men också med inslag av den krämigaste vanilj man kan tänka sig. Nu blir No 1 plötsligt modern, glad och både flickaktig och flirtig på samma gång. Detta utan att på något vis bli barnslig, den känns helt enkelt bara väldigt humörhöjande och energisk. Jasminen och framförallt liljekonvaljen hamnar allt mer i bakrunden, medan violen dyker upp. Tillsammans med rosen ger den upphov till doften av dyrt, krämig och perfekt läppstift, en doft jag verkligen älskar i parfymer. Plötsligt är No 1 en doft som gjord för Katy Perry när hon ser som mest tossigt flickaktig och flirtigt glad ut.

Det bästa med No 1 är att jag älskar den från början till slut, möjligen blir övergången från klassisk nästan damig elegans till modern popprinsessa lite abrubt, men för mig bidrar det bara till att jag gillar No 1 ännu mer. Den överraskar stort. Oavsett om det är i öppningen eller basnoten så doftar No 1 så gott att jag har svårt att slita näsan från handleden. gemensamt för hela doften från start till slut är en fyllig välgjordhet, No 1 doftar dyrt... och gott!

Sillaget är särskilt i början rejält, men blir aningen diskretare efter ca. 1 timme. Hållbarheten är god, men inte utomordentlig (ca 5-6 timmar på mig). No 1 är en oerhört feminin doft, men det hindrar väl knappast parfymintresserade män som vill testa en riktigt, riktigt grand floral. Det är just No 1's storhet som kan bli problemet för somliga tror jag. En del verkar tycka att vad de än skulle ta på sig så skulle de känna sig nedklädda i jämförelse med No 1, andra tycker att den doftar gott, men ger huvudvärk. Tack och lov tillhör jag ingen av de kategorierna, så på mig funkar No 1 bättre än bäst. Kan vara bland de absolut bästa "larger then life" florals jag har testat faktiskt. Den här är en kandidat till att inhandla i stor flaska.

Mer om The Pink Room kan ni hitta här: http://www.pinkroom.co.uk/

Pic: Elisabeth Taylor

Katy Perry

Comptoir Sud Pacific - Vanille Canelle

2011-01-24T12:02:00.003+01:00

Jag håller mig kvar på vaniljtemat idag med, men dagens doft har egentligen en annan not i huvudrollen, nämligen kanel.

Kanel är inte en lika vanlig not i parfymer som vanilj, men visst hittar man kanel i många dofter ändå. Däremot är det inte lika vanligt att kanel få stå i centrum, Comptoir Sud Pacifics Vanille Canelle är ett undantag. Comptoir Sud Pacific har en hel serie med dofter på vaniljtemat som Vanille Apricot, Vanille Banane osv. Tyvärr verkar det som om Vanille Canelle inte längre tillverkas, men den brukar gå att hitta bland annat på Ebay.

Vanille Canelle är en ganska enkel doft, bitvis (särskilt i öppningen) doftar den rentav lite syntetiskt, men när den väl börjar dofta gott så doftar den oerhört gott. Det är som doften av söt, varm kryddig kanel med en knivsudd vanilj i gasform. Oerhört delikat och trevlig. Som gourmanddoft blir den aldrig för söt eller tung, utan det här är en lätt, luftig och mycket komfortabel doft.

Under den första halvtimmen har kanelen en dominerande roll, och jag älskar den delen av Vanille Canelle. Därefter blir kanelen mer i bakgrunden medan vaniljen blir mer framträdande. Vaniljen i Vanille Canelle doftar sött, mjukt och okomplicerat, men fördjupas lite av en sockrig not. Mer komplicerad än så blir inte Vanille Canelle på mig, men när jag är sugen på en enkel kaneldoft utan konkurrens från andra kryddor eller ev. blommor etc, så är lätt Vanille Canelle ett förstahandsval.

Som gourmanddoft är den oerhört lätt, trivsam och får det att vattnas i munnen, som komfortdoft är den mysig och sensuell på ett lättsam sätt. Ett måste att testa för alla som gillar doften av kanel. Skulle lätt kunna tänka mig denna doft som en rumsdoft också. :) Sillaget är ganska tilltaget, men hållbarheten är under medium, efter 3-4 timmar återstår bara en vag doft av vaniljsocker på min hud. Den inte helt bra hållbarheten är något jag lagt märke till hos andra dofter från Comptoir Sud Pacific, de är ofta oerhört väldoftande och söta, men med begränsad hållbarhet, tyvärr.

Eftersom Vanille Canelle blir allt svårare att få tag på undrar jag om någon har tips på någon annan riktigt god och inte alltför tung eller komplicerad kaneldoft?

Pic: cinnamon2

LUSH - Vanillary

2011-01-23T08:39:00.003+01:00

Nu när jag väl har börjat med vanilj kan jag ju fortsätta, ellerhur? Dessutom passar det bra då jag har haft en stark dragning till dofter med vanilj i under hela december och januari. Förra året vid den här tiden var det pampiga florals och honung, i år har det varit vanilj och ambra-baserade dofter. Vilken kategori av parfym har du använt mest av under december-januari?

Vanilj är en mycket populär not i parfymer, ibland bara använd med ytterst lätt hand för att få en liten sötma och mjukhet, ibland står vaniljen totalt i centrum, som tex. i Vanilla Musk som jag skrev om igår, men också många andra. I doften Vanillary från LUSH står vaniljen i centrum, men den har betydligt mer sällskap runt omkring än gårdagens vanilj.

Jag är överhuvudtaget förtjust i LUSH och många av deras produkter, tyvärr finns inget LUSH i Nyköping, men varje gång jag åker till Norrköping blir deras LUSH-butik ett defintivt stopp. Deras badbomber, massagekakor, tvålar och ansiktsmasker har verkligen det där som ger lite guldkant i vardagen tycker jag. Nu har ju dessutom Gorilla Perfumes (en nystart av gamla Be Never...) börjat tillverka parfymer för LUSH och då blir anledningen att åka dit ännu större.

En bra sak med LUSHs parfymer är att de kommer i ganska små storlekar och också finns som parfymkräm i stiftform (har inte provat, men det ser ut att vara ett prisvärt alternativ). Man kan faktiskt köpa både en, två och tre av deras väskstorlek (ca 10 ml) utan att totalt ruinera sig.

Mer om LUSH och deras produkter kan ni läsa här: http://www.lush.se/

Dagen före jul köpte jag en liten flaska Vanillary hos LUSH. Vanillary är en helt annan typ av vanilj än gårdagens Vanilla Musk.

Vanillary är inte en gourmandvanilj, det är inte en doft man tar på när man har sötsug. Trots detta är det ingen tvekan om att Vanillary är en vaniljdoft för vaniljälskare, vaniljen är framträdande och tydlig, men man kan kanske säga att det är en vaniljdoft för vuxna vaniljälskare.

Förutom vanilj upptäcker jag en doft av blommor i Vanillary, jasmin, men också något annat, möjligen ylang som är mest tydlig i öppningen. Redan i starten har Vanillary också tydligt rökiga kvaliteér. Det här är en vaniljdoft som utan tvekan passar lika bra på män.

Jag upplever Vanillary som stark och dryg, jag behöver inte mer än ett spray vid handleden för att uppnå en lagom dos av Vanillary. Sillaget är rejält tilltaget, hållbarheten medium.

Efter hand försvinner de inledande blomnoterna, medan rökdoften stannar kvar, vaniljen fördjupas, mörknar, blir krämigare, lite pudrigare och också aningen sötare än i starten. Doften påminner om doften av vaniljcigaretter när de röks. Det här är ganska effektfullt och gör också vanillary till en trevlig vaniljparfym för kvällsbruk. Den lyckas vara både mjuk, mysig och samtidigt spännande.

Har du någon favoritprodukt från LUSH? Själv är jag barnsligt förtjust i badbomben Waiving, not drowning.

Pic: Marilyn Monroe

Ava Luxe - Vanilla Musk

2011-01-22T13:54:00.002+01:00

Om du kan se bilderna här ovan, så kan du förmodligen också föreställa dig hur de doftar? Mer än så behöver jag egentligen inte skriva om Ava Luxes gudomliga, men enkla doft Vanilla Musk. Om Indults Tihota är dotterns favoritvanilj, så är Ava Luxes Vanilla Musk min.

Den var med som ett litet prov parfymolja när jag gjorde min beställning före jul och redan vid första användningen föll jag för den totalt.

Den är söt, utan att bli sliskig. Fyllig, utan att bli tung. Det är inte nåt konstigt med den, som vanilj för människor som inte egentligen gillar vanilj, utan det här är en vanildoft för vaniljälskare som inte har alls något emot vanilj som är saftig, gourmandisk, söt, len, krämig och helt enkelt alldeles fantastiskt vaniljig! Den har en vag muskbas, som på mig förstärker och fördjupar doften, men det är en ren och okomplicerad musk som inte tillför särskilt mycket i sig själv (enligt mig).

På mig doftar för övrigt Vanilla Musk minst lika gott som Indults Tihota och alltså såg jag min chans att påverka yngsta dottern i en lite mer ekonomisk riktigt, men hon är inte så lätt att övertyga som jag trodde. Hon menar att Vanilla Musk doftar beskt på henne och inte går att jämföra med Tihota som för henne helt enkelt verkar vara "the real thing". Så visst, hur man upplever Vanilla Musk kan handla om hudkemi, med min hudkemi och mitt doftsinne är den iallafall så nära en perfekt vanilj som det går att komma.

Min nästa beställning hos Ava Luxe kommer definitivt att innehålla -minst- en flaska Vanilla Musk parfymolja. Någon som testat den i eau de parfum förresten?

Hållbarheten är god, men något under medel för en doft från Ava Luxe. Sillaget är hudnära. Kort sagt, en vaniljparfym för människor som uppskattar vanilj. På grund av sin enkelhet och att den är i stort sett linjär så går den nog utmärkt att ha som bas till alla möjliga dofter som man tycker kan behöva en söt vaniljförstärkning.

Dags för en parfymträff igen...?

2011-01-19T12:23:00.002+01:00

Har fått lite frågor om när det är dags för nästa träff? Vi träffades ju i oktober och hade det väldigt trevligt, men flera som inte kunde vara med då har hört av sig och är sugna på att träffas snart.

För mig passar lördagen den 26/2 bra. Före det har jag ganska mycket och längre fram under mars kan det också bli lite svårt för mig att komma ifrån. Så för er som är intresserade, gör gärna en intresseanmälan i kommentarerna om 26 februari funkar. Andra tips på saker vi kan göra kan också lämnas i kommentarerna. Tex. förra gången var vi hem till en i gänget och fikade och testade lite "privata" dofter. Själv har jag ett förslag att vi kunde försöka hinna med en second hand-butik på Östermalm som tydligen specialiserat sig på vintageparfymer. Annars tror och tycker jag att det är super att träffas på NK, men att vi kanske kunde uppehålla oss där en något kortare tid denna gång?

Alltså: Träff för alla parfymintresserade i Stockholm, förslag på datum 26/2. Tid: Vi brukar träffas vid 12, ev. kan vi försöka träffas lite tidigare (ca.11.30).

OM 26/2 inte alls passar eller bara någon enstaka får vi försöka hitta ett annat datum, men då blir det kanske inte förrän i april.

Ser som vanligt fram emot att träffas, både gamla och nya deltagare är så klart hjärtligt välkomna.

Ava Luxe - Loukhoum

2011-01-18T08:47:00.004+01:00

Jag brukar vara svag för dofter som inspirerats av turkisk konfekt/loukhoum. På många verkar den typen av dofter bli för söta, för pudriga och för kväljande, men på mig brukar de helt enkelt bli delikata.

Nu har jag ju inte provat mig igenom alla olika loukhoumvarianter som finns, jag har till exempel ännu inte provat Serge Lutens "ökända" Rahat Loukhoum, men tvivlar inte på att jag även skulle tycka om den. Å andra sidan, hur många parfymer med variationer på loukhoumtemat behöver man i sin samling? Fram till nu, skulle jag ha sagt en och då menar jag egentligen att jag skulle klara mig bra med en flaska av Keiko Mecheris Loukhoum (som jag för övrigt inte ens har en dekant av...än). Nåja, det var innan jag fick hem Ava Luxes variant på Loukhoum.

Som ni vet sen tidigare är jag oerhört förtjust i vissa av Ava Luxes dofter (Nude Musk, Midnight Violet, Film Noir, Kama och flera andra som jag ännu inte skrivit om här), sen finns det förstås vissa som jag testat som inte passar mig alls (Chaos och No 23 tex). Loukhoum hamnar definitivt i den första kategorin, åh den är så delikat och vacker...

ja, Loukhoum är definitivt en tolkning av turkisk konfekt. Toppnoterna börjar med pistagenöt som lyckas vara både torr/rostad och krämigt nötig på samma gång, sedan dyker det upp små luftiga stråk av ros, av vanilj, lätt, pudrigt, delikat och så genomskinligt i sin framtoning att det är som att dofta på ett moln av turkisk konfekt.

Det är just det som skiljer Ava Luxes Loukhoum från andra varianter jag testat, de andra är alla tolkningar av söt, maffig, på gränsen till för mycket av det goda-turkisk konfekt, Ava Luxe verkar närma sig från ett helt annat håll. Hennes Loukhoum doftar som om turkisk konfekt vore uppfunnet i Japan, dvs. japansk konfekt, en delikat godsak i miniformat som åts av de mest firade geishorna under ceremoniösa former, som en teceremoni ungefär.

När andra loukhoumdofter blir för söta blir Ava Luxes Loukhoum snarare intressant, istället för en tydlig, tät doft har den en svävande, luftig känsla. Doften av rosor är så delikat som rosenblad så tunna, så ljusrosa att de blir nästan genomskinliga. Vaniljpuderdoften är bedårande. Kort sagt, jag gillar ALLT med Loukhoum.

Sillaget är tydligt, hållbarheten mycket god ca 8 timmar på mig. Jag är glad att Ava Luxes dofter säljs i 15 mls flaskor, det betyder ju att jag kan köpa fler, men ärligt talat, 15 ml är inte tillräckligt för Loukhoum, den skulle jag behöva mycket mer av. Min lilla 15 mls flaska är rejält använd, och det bara efter en månad i min ägo. Jag älskar den, mellandottern älskar den och yngsta dottern älskar den också.

Jag rekommenderar Ava Luxes Loukhoum dels till alla som brukar gilla den här typen av dofter, men också till er som brukar tycka att de är för tunga och söta, Ava Luxes Loukhoum skulle kunna vara en loukhoumdoft även för ej självklara loukhoumälskare. Testa!

Vill du veta mer om Loukhoum och andra underbara dofter av Serena Ava Franco, kolla här:

http://www.ava-luxe.com/

Pic: flickr.com

Yves Rocher - Nature Millenaire

2011-01-14T08:25:00.003+01:00

Vem minns inte millenieskiftet? Själv firade jag 1900-talets slut och 2000-talets födelse i Boden med min familj och en hel del släktingar. Inget jättemärkvärdigt nyårsfirande, men ändå riktigt trevligt. Till och med i lilla Boden var fyrverkerierna den nyårsaftonen något i hästväg!

Drygt 10 år har gått sen dess, på vissa sätt känns det som om det var nyss, men när jag tittar tillbaka på hur mitt liv var då känns det som om det var länge sedan. En rolig grej med att vara medelålders är att man kan titta bakåt på sitt vuxenliv och se de olika perioderna i ens liv liksom avlösa varandra. För tio-elva år sedan blir verkligen som en annan tid, ett annat liv. Minsting var bara 2½ och de andra var också fortfarande ganska små. De var fortfarande barn, förutom äldsta som blivit nyssvuxen. Stilmässigt var jag lite Afrikainspirerad, jag hade många kjolar och afrikanska klänningar med batikmönster(!). Jag kan erkänna att jag inte har många av kläderna från denna period kvar i min garderob. :)

Den parfym jag använde mest då och som jag tyckte passade mig utomordentligt var Yves Rocher Nature Millenaire, en flanker till Nature som bara såldes under en begränsad period omkring millenieskiftet. Med det namnet bad ju doften verkligen om att vara daterad inom mindre än ett år! Tyvärr! För i mitt tycke var det här en riktigt riktigt bra doft. När den inte längre skulle säljas passade jag på att köpa två flaskor till priset av en, så därför hade jag fortfarande yttepyttelite kvar av Nature Millenaire när vi flyttade hit till Nyköping 2004. Men, som jag minns kan den inte ha räckt länge efter det, så sedan har jag nog inte haft den på mig på minst fem år.

Tydligen var jag inte ensam om att tycka om den, för då och då säljs en flaska på Tradera ofta för ganska mycket pengar, iallafall för en Yves Rocher-doft. Själv lyckades jag ropa in en liten miniflaska för en tid sedan. Skulle jag ens fortfarande tycka om den? På den tiden var jag ju ingen parfymnörd och min smak har ju förändrats ganska mycket.

Men, jo, jag gillar den än! Inte lika mycket som då, men jag tycker att det här är en bra och annorlunda parfym som definitivt skulle ha förtjänat ett längre liv och ett annat namn än vad den fick. I min fantasi hade den få kunnat heta Nature Afrique istället. Då när jag använde den som mest fick jag associationer till Afrika, värme, sötma, stolta och vackra kvinnor, mörka träslag, mystisk rökelse och virvlande, dammig afrikansk jord.

Dessa associationer stämmer väl överens med min upplevelse av Nature Millenaire nu med. Jag tycker fortfarande att den har något afrikanskt över sig. Den är söt, varm, tung, mystisk, mörk, sensuell, loj och mysig. Den är tämligen linjär och kanske upplever jag den numera som en aning monoton och en aning syntetiskt, men utan att den för den skull känns billig.

På mig finns det två huvudrag i Nature Millenaire, det ena är en söt, nästan pudrig, nästan narkotisk blomdoft av iris med inslag av vanilj, den andra är mörkt aromatiskt trä med inslag av dammiga, nästan jordiga kryddor och en doft av rökelse. Tillsammans vävs de ihop till en oerhört potent, kraftfull och varm doft. Skulle Yves Rocher besluta sig för att ge ut Nature Millenaire igen, så skulle jag lätt köpa en flaska och använda då och då. Den har nåt alldeles särskilt som är oemotståndligt charmerande.

God hållbarhet, kraftigt sillage, skulle säkert kunna funka även på män som gillar söta, varma dofter. Tyvärr inte så lätt att komma över numera, men får du möjlighet att testa den vid tillfälle, passa på!

Pic: Paulette 56

Lorenzo Villoresi - Iperborea

2011-01-12T09:26:00.005+01:00

Vilken typ av snö är din favoritsnö? Min är ingen snö alls. ;) Men, om jag måste välja så får det bli sån där torr, mjuk pudersnö som brukar falla när det är kallt väder. Som barn hade jag nog valt kramsnö, för jag tyckte om att bygga snögubbar och snöfästningar. Snöbollskrig däremot har jag aldrig gillat, på skolan där jag gick ryktades det att en pojke som var något åt äldre fått synen förstörd på ena ögat efter ett snöbollskrig. Det var fascinerande skrämmande, så jag ville aldrig delta aktivt, däremot bistod jag med att göra snöbollar åt "vårt" lag.

Uppvuxen bara ett tiotal mil från norra polcirkeln så kan ni lita på att jag har en viss känsla för snö. Olika typer av snö doftar sinsemellan ganska olika. Snöblandat regn har en vag mineralisk/metallisk doft. Blötsnö å sin sida doftar nästan lite ylligt, som våta får på avstånd. Finkornig pudersnö har en ganska kort doft som också påminner vagt om textil, om tätvävd ganska fast bomull eller lin. Lorenzo Villoresis nya doft Iperborea lyckas fånga den doften märkvärdigt väl.

Jag blir dock inte riktigt klok på om Iperborea verkligen doftar pudersnö eller om den bara helt enkelt lyckas förmedla den känslan. Pudersnö doftar inte vad jag kan minnas vagt av blommor, citrus eller vanilj, vilket däremot Iperborea gör.

Jag har testat alla dofter från Lorenzo Villoresi och Iperborea kvalar lätt in bland mina favoriter från Villoresi. Till skillnad från många av dofterna är Iperborea mild, subtil och ganska diskret. Villoresi verkar vara ha en svaghet för snö och nordlig inspiration, hans Teint de Neige betyder ju färgen på snö, medan Hyberborea (Iperborea) enligt grekisk mytologi var ett land norr om nordanvinden, men som trots detta läge sades ha ett underbart klimat. För mig som nästan kommer från norr om nordanvinden så känns Iperborea som en mer trovärdig tolkning av snö än Teinte de Neige som fick mig att tänka på mängder av gammaldags kosmetiskt puder (vilket är helt okej dock, när jag är sugen på en puderpudrig doft är Teint de Neige en höjdare!).

Iperborea är kristallklar, kylig, men med överraskande varma inslag, citrusmild, och en väv av vackra blomdofter som är svåra att urskilja som enskilda blomnoter utan snarare blir en spröd, delikat och sömlös blandning. Toppnoten är liksom klart och läskande fruktig och jag anar inte bara citrus utan även inslag av päron.

Men, det är särskilt i hjärtnoten jag påminns om doften av nyfallen pudersnö, faktiskt så mycket att jag blir sugen på att gå ut och göra snöänglar (men, det är definitivt inte snöängelsnö idag!). Iperborea är annorlunda och mysig, absolut en doft att testa om man är svag för pudersnö och ytterligt vackra blomnoter. Väldigt delikat, väldigt vacker. Iperborea har ett strax under medium sillage och god hållbarhet. Iperborea känns som en av de mest äkta tolkningarna på temat "blommor i nyfallen snö".

Pic: reser.se

Parfymer och barn.

2011-01-09T08:31:00.003+01:00

Enligt mig finns det inget som doftar så gott som bebisar. För några dagar sedan var vi barnvakt till vårt minstaste lilla barnbarn och bara att få sitta med honom i famnen och dofta på hans lilla fjuniga babyhår slår det mesta. Jag brukar försöka att inte ha så starka parfymer när jag är omkring småbarn, men maken hade uppenbarligen inte tänkt på det. När jag skulle mata bebisen efter att maken suttit med honom och sett på Kingkong så doftande hela bebisen Black Aoud. Och tro mig, han doftade bättre utan! Black Aoud gör sig mycket bättre på maken helt enkelt.

En bloggläsare undrade lite hur jag ser på barn och parfym och det är ju något som kan vara värt att fundera på. I vissa länder är det ju helt okej och tämligen vanligt att parfymera till och med bebisar. Riktigt varför man gör det förstår jag inte, jag är nästan helt säker på att även en italiensk, fransk eller latinamerikansk mamma tycker om sin bebis doft mest i hela världen och ändå sprayar man på de små parfym. Alkoholfri förvisso och ofta med mycket milda och behagliga noter som kamomill, talk, vanilj. Själv skulle jag aldrig ha drömt om att parfymera mina barn när de var små. Vad tycker du? Bloggläsare som har barn har du någon gång tagit på ditt spädbarn (under ett år) parfym eller parfymerade hudprodukter i syfte att få din bebis att dofta mer? Bloggläsare som kommer från en kultur där det är mer accepterat eller rentav förväntat att man ska parfymera sitt spädbarn, hur ser du på denna tradition?

Jag är ju medveten om att Sverige inte har någon vidare parfymtradition och ett land med vuxna människor som helst inte vill dofta nåt annat än rent kan ju knappast vara intresserade av att parfymera sina bebisar. Kanske är det inte värre än att försöka få dit en liten rosett i bebisflickans små tunna testar eller sätta en liten fluga under alla dubbelhakorna på en liten bebispojke?

När är det okej att använda parfym på barn? Små barn, från ca 3 års ålder har ofta en naturlig nyfikenhet på vuxengrejer, de härmar i sina lekar och många barn älskar olika typer av utklädningslekar. Att få gå omkring i pappas eller morfars skor en stund, eller låna farmors handväska som en fin dam och mormors läppstift och mammas allra finaste mest glittriga halsband. Är det så fel att i en sådan lek även ta på barnet ett litet spray parfym? Jag tycker inte det, men att man kanske ska vänta tills barnet själv frågar efter det. Ett barn som lever i en miljö där parfymer används flitigt blir förstås mer nyfiken på parfym än ett barn vars föräldrar har en eller två flaskor undangömda i badrumsskåpet. Här tycker jag det är okej att låta barnet prova, som en del av en lek, något kul och på barnets villkor. Om man är rädd om den känsliga huden kan man ju alltid spraya på tröjan.

Lite äldre barn förstås ju kopplingen mellan att använda parfym och dofta gott. Också att mamma kanske använder smink för att se finare ut. Tjejer i förpuberteten köper gärna en flaska -kändis-parfym för att framstå som vuxnare, här blir parfymanvändande en del av ett grupptryck. Den som inte har behå, egen handväska med smink i och en flaska av Christina Augileras eller Paris Hiltons parfym i väskan kan lätt anses som barnslig eller töntig.

Min 13-åring har ju indoktrinerats ganska mycket när det gäller parfym. Hon är numera ganska självgående i sin parfymanvändning och har ett antal favoriter. Vanilj verkar gå hem och hon älskar allt från Jessica Simpsons Fancy till Indults Tihota. Hon brukar få prova det mesta jag har, men jag försöker undanhålla henne mina mest animaliska, erotiska dofter. Ska egentligen en tjej i hennes ålder vara nöjd med att ha en flaska Fancy och inte alls gå omkring och sukta efter svindyra Tihota? Det ska bli väldigt intressant att följa hennes parfymutveckling. Kanske gör hon revolt vid 15 och vägrar ha på sig någon parfym alls?

När, om alls är det okej att låta ett barn ha på sig parfym? Och vilka parfymer är okej? Kan jag ta på min 13-åring lite Lolita Lempicka, men kanske inte borde ha låtit henne testa Frederic Malle och Serge Lutens? Vid vilken ålder började du använda parfym mer regelbundet? Själv började jag köpa Dates spraycologne när jag gick i mellanstadiet. Nästan alla i klassen föredrog den blå tjejen, men jag gillade den röda bäst, vill minnas att den hade ett "ryskt" namn, typ Nadja.

Pic: Gustav Klimt

Frazer Parfum - Chapter 5, swiss stone

2011-01-08T08:21:00.004+01:00

Stenar är till skillnad från djur och vissa växter (i synnerhet träd) svåra att få kontakt med. Till och med med en liten ullig hamster kan man uppleva en slags kontakt, jösses jag hade till och med kontakt med mina akvariefiskar. Och med ett antal träd och med mina mest älskade växter också. Granen Burre behöver jag väl knappast nämna just nu.

Vem som har haft ett älskat husdjur har inte någon gång sagt eller tänkt "Om du ändå kunde prata". Och undersökningar har visat att krukväxter trivs bättre hos människor som pratar med dem än hos människor som inte gör det. Men, stenar... svåra att få kontakt med. Vore de människor vore de nog gravt autistiska allihop (alltså riktigt gravt!).

Och ändå, tänk om stenar kunde prata! Vad har väl inte minsta gråsten sett och varit med om under sitt miljoners år långa liv? Och den där släta vackra stenen vi tog med hem från semestern vid Medelhavet? Och alla de gamla stenmurar som fortfarande står kvar i våra landskap, resultatet av oändligt många timmars hårt slit för en fattig torpare. Och rullstensåsar och flyttblock och sjöstenarna i Loch Ness... jajo, flummigt värre jag vet, men ändå. Om stenar kunde prata är jag säker på att de hade mer intressant att förtälja än en guldhamster...

Frazer Parfum chapter 5 swiss stone är en doft som handlar just om sten. Bland de nio dofterna är swiss stone den kallaste, kanske också den mest otillgängliga. Om corsica everlasting är äventyr vid ett soldränkt Medelhav, så är swiss stone äventyr i betydligt kallare trakter. Ja, typ i Schweiz då, men för mig doftar den som naturen alldeles här runt omkring. Jag behöver inte åka så långt som till Schweiz (även om det är trevligt där och jag gärna åker dit igen!) för att känna igen denna doft.

Swiss stone är doften av en höstpromenad i skogen i ganska fuktig väderlek, men utan att det ännu har börjat regna. Och det är en promenad genom sen höst, de flesta löv har fallit från träden och ligger som en frasig (men, ännu inte geggig) matta under mina fötter. Swiss stone startar skarpt, nästan stickigt, men det varar bara några korta sekunder. Därefter kommer aromatiska, lite höiga, våta noter. Jag känner också en doft av något svalt, kylande som mint. Och sedan är den där, den omisskänliga doften av våta stenar, mineralisk, inslag av järn, en tät, kall och sjungande doft. Det här är som doften av den gamla stenmuren vid Eriksbergs torp. En stenmur övervuxen av mossa, med stora gamla träd runt omkring och gulnat gräs och öppen höstplogad jord.

Swiss stone känns som en ganska inbunden, aningen melankolisk doft. Liksom bitterljuv, känslosam och som gjord att ha på sig när man vill skriva vacker poesi. Swiss stone väcker också närmast meditativa känslor hos mig, det är en doft för lugn och ro och inre resor. Melankolisk ja, men ändå harmonisk och balanserad.

Swiss stone kan bäras av både män och kvinnor och har god hållbarhet och gott sillage. Precis som corsica everlasting kan swiss stone vara en lite krävande doft, en doft som vill bli uppmärksammad medan man har på sig den. Och förstås, risken för att du glömmer bort swiss stone medan du bär den är försvinnande liten, den har stark närvarokänsla och fyller sin plats mer än väl.

Swiss stone är en doft som skulle passa utmärkt på en människa som uppfattas som lite mysterisk, lite svårtillgänglig, inbunden, men väldigt intressant. Det här är en doft för en människa som föredrar att vara unik framför att smälta in i mängden.

Pic: geograph.org.uk

Frazer Parfum - Chapter 4, corsica everlasting

2011-01-04T11:09:00.002+01:00

Bland de nio dofterna från Frazer parfum är kanske Chapter 4, corsica everlasting den vildaste, den mest genuina och den mest äventyrliga. Jag skriver kanske för det finns ytterligare -minst- en som är med i kampen om dessa egenskaper. Oavsett känns corsica everlasting som en unik, vild och äkta doft.

Alla dofter från Frazer Parfum uppvisar en imponerande komplexitet och corsica everlasting är inget undantag. I toppnoten känner jag inslag av såväl augustitorra fält i medelhavsområdet som saftiga bärnoter, honungsliknande sötma och arom som från tobak, vagt anas också den curryliknande doften från immortelle (curryeternell), men den blir inte matig eller för kryddig, utan bidrar bara till en slags balsamisk bakgrund.

Corsica everlasting är en doft som av solbrända bergstrakter, men ändå med inslag av salthaltig havsluft, det är en doft för äventyr, för vildmark och kanske, kanske en lägereld med frihetskämpar runt om kan anas långt inne i doftens vildaste och mest otillgängliga inre. Den genuina känsla jag får av corsica everlasting är jämförbar med till exempel Hindu Kush, Nasomattos Black Afgano och DS & Durgas Beartrapper. Corsica everlasting tar med mig på en olfaktorisk tripp till trakter jag aldrig har besökt och kanske aldrig kommer att besöka.

Corsica everlasting är lite mer krävande att bära än de tre tidigare dofterna, det här är en doft som gärna vill ha lite engagemang. Under basnoten blir dock corsica everlasting betydligt lugnare, de vilda toppnoterna stillnar, blir mjuka och milda, som om solen sakta går ned över dagens hetta. I basen finns inslag av något lädrigt, samtidigt blir den honungsliknande noten tydligare och bidrar med en svag sötma. Det finns såväl aromatiska som vagt pudriga inslag i basnoten, men den pudriga noten känns snarare sandigt pudrig än konventionellt pudrig.

Corsica everlasting passar enligt mig på både män och kvinnor. Hållbarheten är god och sillaget måttligt. En doft för äventyr, inre eller yttre.

Pic: everlasting flowers, flickr

Frazer Parfum - Chapter 3, coffee & orange blossom

2011-01-04T08:45:00.003+01:00

Folk bryr sig inte så värst om de små vita kaffeblommorna, utan de är förstås bönorna som är huvudsaken på denna buske. När jag tar på mig någon droppe av Frazer Parfums Chapter 3, coffe & orange blossom så tänker jag att precis så här borde de små kaffeblommorna dofta, men i själva verket har jag ju ingen aning om hur de doftar eller ens OM de gör det...

Coffe & orange blossom är möjligen den av alla nio dofter från Frazer Parfum som doftar absolut godast! Åh, den är så len och mild, men samtidigt aromatisk, luftig, krämig och komplex. I den absoluta toppnoten dominerar lavendel, en varm, mjuk och alldeles bedårande lavendel. Strax efter dyker kaffenoten upp, mild, inslag av sötma, små rostade toner, som sakta blandas med vaga inslag av apelsin och så småningom apelsinblomma.

Kaffenot kan uppföra sig lite tråkigt på mig, ibland dominerar den totalt och allt annat i doften bara försvinner och lika ofta är den för vag, för flyktig och försvinner inom loppet av några minuter. I coffe & orange blossom inträffar inget av detta, kaffenoten är forsatt mild och len, men också fortsatt närvarande, den vävs samman med doften från apelsinblomma och bildar tillsammans en mycket trovärdig doft som av -i min fantasi- kaffeblomma. Även doften av apelsinblom kan vara ganska flyktig, jag förknippar apelsinblom med doften av somriga parfymer. En doft som lyckas fånga ett ögonblick av den perfekta sommardagen och coffe & orange blossom är inget undantag, men det är en perfekt sommardag på betydligt varmare breddgrader än Sverige eller ens Sydeuropa.

Coffe & orange blossom är inte på långa vägar lika spännande eller omväxlande som de tidigare två från Frazer Parfum som jag skrivit om, men coffe & orange blossom är den totala komfortdoften. Den är så mjuk, så len, så behaglig och bedårande att jag totalt lyckas glömma bort att det är snålkall januari utanför dörren. Samtidigt doftar den så gott, så glatt, så liksom lyckligt att den aldrig heller blir tråkig.

Det finns dock en nackdel med coffe & orange blossom. Den har inte riktigt lika god hållbarhet på mig som de andra dofterna i serien, detta kan förstås också bero på att den redan från start är betydligt mildare och mer hudnära än de andra dofterna. Eftersom den doftar så vansinnigt gott blir jag varje gång jag märker att jag är på väg att sluta känna den väldigt desperat och vill förstås bara ha mer av den...!

Å andra sidan har den det gemensamt med de flesta andra parfymer jag testat som lyckas framkalla känslan av en perfekt sommardag, underbart ÄR helt enkelt kort!

Pic: coffee flowers, chiangmai.com

Frazer Parfum - Chapter 2, narcisse & ylang

2011-01-03T11:50:00.002+01:00

Att recensera och bedöma Frazer Parfums nio olika dofter är lite som att vara mamma till en stor barnaskara. Alla barnen är sinsimellan olika, men samtidigt finns det också ett syskontycke, en likhet. Vilken mamma till fler än ett barn kan säga att man tycker om ett barn mer än de andra? De allra flesta mammor (och pappor med, förstås) tycker lika mycket om alla sina barn, men på lite olika vis.

Jag tycker inte mer eller mindre om Chapter 2, narcisse & ylang än nutmeg & jasmine eller någon av de andra dofterna. Om jag någon gång skulle -få råd att- välja en bland Frazer Parfums dofter som min egen skulle jag få stora svårigheter med vilken av dem jag skulle ta.

Chapter 2, narcisse & ylang är lika vacker, välgjord, lyxig och tilldragande som nutmeg & jasmine, men narcisse & ylang är en gladare, livligare och färgrikare doft. Det här är en doft för någon som tycker om att klä sig i klara, glada färger. Narcisse & ylang får mig att tänka på vackra mörkhyade kvinnor i färgstarka, exotiska kläder. Saris, saronger och huvudbonader i alla regnbågens färger, men framförallt färgade i olika nyanser av gult, orange och guldigt.

Narcisse & ylang öppnar med en kaskad av varma, men också komplexa dofter. Jag anar inslag av något smörigt, något fruktigt (men, bara vagt, päron, persika och citrus), virvlande girlanger av gyllene blommor, något kryddigt och något milt animaliskt.

Precis som jasmin har narciss (påsk/pingstlilja) inslag av indoliska, lite "orena" noter. Här accompanjeras dessa noter av en söt saftighet från ylang. Narcisse & ylang är som doft mer aktiv än nutmeg & jasmine, det här är en humörhöjande och livsbejakande energikick. Precis som med nutmeg & jasmine kan jag inte få nog...

Under hela utveckligen av doften slås jag av dess värmande gyllene effekt. Till skillnad från nutmeg & jasmine tycker jag narcisse & ylang blir mer komplex i basnoten. Värmen fördjupas, inslag av papprig kryddighet kommer till, en mild träig bas bidrar med djup och mjukhet. Basen är erotisk, magnetisk och intensiv. Narcisse & ylang är kanske inte någon parfym för de blygaste?

Narcisse & ylang varar också ca. 6 timmar, sillaget är gott med ytterst liten mängd. Att bära någon av Tammy Frazers parfymer får mig att känna mig lyxig, glad och mycket tillfreds. Narcisse & ylang är ett gyllene, livsbejakande och sprakande litet mästerverk.

Pic: Daffodil detail, flickr

Frazer Parfum - Chapter 1, nutmeg & jasmine

2011-01-03T08:07:00.004+01:00

Här sitter jag och har näsan i princip klistrad vid min handled, vilket gör det lite svårt att skriva förstås. Inledningen på det nya året har varit bra, inte minst parfymmässigt. I mellandagarna fick jag mina efterlängtade prover hela långa vägen från Sydafrika. Prover på Frazer Parfums alla nio olika dofter.

Skaparen av Frazer Parfum, Tammy Frazer, arbetar bara med naturliga och organiska material. Och gissa om hon gör det bra? Det är länge sedan jag blivit så imponerad av alla dofter i en serie (som dessutom består av nio stycken), de är alla så bra att de förtjänar en lång recension. Det är också länge sedan jag blev så positivt överraskad av 100% naturliga dofter, Tammy Frazers parfymer påminner mig om italienska La Via del Profumu alias Dominique Dubrana/Abdes Salaam som gjort bland annat Hindu Kush, Tasneem och många andra underbara 100% naturliga parfymer.

Tammy Frazers dofter är, enligt mig, minst lika bra. Men, om de påminner om La Via del Profumi i kvalitet, styrka och skönhet så står de på helt egna ben på andra områden. Frazer Parfums dofter har en kvinnlig elegans och delikat skönhet som känns helt unik. När jag hörde talas om Frazer Parfum visste jag inte mycket om dem, det var först medan jag väntade på proverna som jag upptäckte att ett av få ställen i världen där dessa parfymer kan köpas är Roja Doves Haute Parfumerie på Harrods, London. Wow liksom.

I vilket fall har jag återigen stött på parfymer som är så vackra, så välgjorda, så underbara att jag egentligen saknar ord att beskriva dem med. Inga bilder jag lyckades hitta för att illustrera mina blogginlägg kommer att kunna göra dessa dofter rättvisa. Så, vad jag än skriver så är det helt enkelt en enda sak som gäller, dessa dofter måste testas! För säkerhets skull skriver jag det igen, du MÅSTE testa Frazer Parfums olika dofter själv. Så är det, nu vet du det och jag kan fortsätta skriva...

Chapter 1, nutmeg & jasmine är förmodligen den mest komplexa jasmindoft jag stött på. Öppningen startar med en hög, klar och bitvis nästan lackliknande doft som liksom bränner till lite. Denna fas varar bara något tiotal sekunder, för att sedan övergå till en mer stillsam varm, jasminnot. Eller egentligen flera, både i öppningen men också sedan är det som om Tammy Frazer på något vis lyckats få dit lager på lager på lager av olika jasminnoter. Som om nutmeg & jasmine består av absoluter och destilat av många, många olika sorters jasminblommor. Ett stråk är den typiska höga, klara och rena jasminen, ett annat är mer sensuellt, varmt och pudrigt, ett tredje stråk är den där tunga, indoliska, animaliska jasminnoten. Dessa olika jasminnoter bildar en bädd som av kronblad, eller solupplysta moln. Jag lovar att det är svårt att slita näsan från handleden.

Sakta börjar också muskoten göra sig påmind, den tillför krydda och värme och förhindrar jasmindoften både från att bli för ren/kall, men också från att bli för indolisk/animalisk. Muskotnoten möter upp den indoliska noten och bildar tillsammans en mjuk, mild och mycket sensuell doft. Bättre än så här tror jag inte att jasmin kan bli. Och, det mest fantastiska, den ÄR så här bra utan hjälp av syntetiska aldehyder eller liknande!

I slutet av hjärtnoten mildras muskotnöten, medan jasminen fortfarande prunkar och nu är inne i en sammetsmjuk fas som understöds av en liten vaniljnot och en underbar, dyr, smekande och alldeles fantastiskt fin not av sandelträ. Mot basnoten förefaller nutmeg & jasmine vara så sömlöst blandad att doften blir som en mild, träig jasmindoft. I basen är också nutmeg & jasmine ganska enkel och klar, de komplexa toppnoterna har lugnat sig och lämnat kvar en jasmindoft värdig en ängel.

nutmeg & jasmine har god (förvånansvärt god, ca 6 timmar!) hållbarhet, god styrka och gott sillage. En enda droppe på min handled är nog för flera timmars parfymnjutning. Jag har faktiskt ingen aning om vad en flaska av Frazer Parfum underbara dofter säljs för, men jag tycker de är så bra att de egentligen kan vara värda nästan vilket pris som helst! Dofterna finns också som cremeparfym i små handsnidade träaskar och jag tror att de kan vara mer än prisvärda.

Mer om Frazer Parfums underbara värld kan du läsa här:

http://www.frazerparfum.com/

Pic: White jasmine, flickr

Huitième Art - Manguier Metisse

2010-12-31T10:11:00.004+01:00

Har haft några lugna, sköna och lediga dagar med hela familjen. Maken har varit ledig hela veckan, fram till idag. Varför ska man jobba vardagar när man kan jobba nyårsafton? *suck* Å andra sidan slutar han klockan åtta, så vi hinner med att äta gott och ha det mysigt under kvällen iallafall.

Mellandottern vinkades av till Markaryd i förrgår, och yngsta sonen fyllde 18 (18!!!!) i måndags.

December blir ju lätt en lite splittrad månad när det gäller parfym, att ta sig tid att verkligen analysera och fundera över olika nya dofter kan vara lite svårt mitt i värsta julstöket. Men under en stor del av december har jag gång på gång dragits till en doft...

Pierre Guillaume, skaparen av Parfumerie Generale, har nyligen släppt åtta olika parfymer som han valt att kalla Huitieme Art (den åttonde konstformen). 2010 verkar vara ett år då parfymskapande har tagit ett stort steg närmare konsten, det går numera att hitta olika typer av olfaktorisk konst, skapade inte av aktörer inom parfym/skönhetsindustrin utan av konstnärer och/eller parfymörer i samarbete med konstnärer. Att ens behöva fastslå att parfym ÄR konst kan kännas lite onödigt för många av oss som redan älskar och beundrar olika parfymskapelser, men för gemene man är inte detta lika självklart. Och det är väl mycket tveksamt om massproducerade uppföljare till försäljningssucceér, kändisdofter etc kan kallas konst?

I vilket fall att skapare av niche-och indie-parfym, diverse olfaktoriskt intresserade konstnärer etc. tar sina parfymer och säger "Det här är konst", vad ger det för effekter på tex. de numera förbjudna noterna inom parfym? Att förbjuda "skadliga" ingredienser i kommersiella produkter är en sak, men inom konst ser reglerna ut på ett annat vis. Överhuvudtaget tycker jag det är mycket intressant att applicera konstbegreppet på parfym, även om jag tyvärr saknar vissa verktyg för att göra det på ett "riktigt" vis. Konst/parfymintresserade och kunniga läsare får gärna dela med sig av åsikter inom området.

Huitieme Art erbjuder åtta, sinsemellan ganska olika dofter; Ciel D'Airain, Ambre Ceruleen, Fareb, Aube Pashmina, Naiviris, Sucre D'Ebene, Vohina samt Manguier Metisse som jag ska skriva om idag.

Vanligen är jag ingen superälskare av tropiska dofter, inslag av tropiska frukter och tunga blommor kan lätt bli för sött och kladdigt på mig. Därför är det alltid extra roligt när jag hittar en tropisk doft som fungerar på mig och Manguier Metisse är definitivt en sådan doft. Hade jag testat den en månad tidigare hade den mycket väl kunnat hamna på 2010 års topplista.

Manguier Metisse öppnar med den mest saftiga, färska, naturligt söta mango man kan tänka sig. Aldrig tidigare har jag stött på en så trovärdig mangonot i parfym. Doften är orangegyllene, sprängfylld av fruktsaft, den där milda, men aromtiska kryddigheten man känner i färsk mango och också små, små inslag av syrlighet och fräschör. Mangonoten dominerar under de första minuterna men sedan smyger sig en mild, men ändå tydlig blomnot in. Mango och blomma vävs samman, blandas, men turas också om, en bit gyllene färsk mango och sedan en nyutslagen, prunkande vacker tropisk blomma. Som den vackraste lei man kan tänka sig. Som att sitta på stranden till en underbart vacker Söderhavsö, med en väldoftande blomkrans runt halsen och samtidigt äta en mango så god att den hade kunnat växa i paradiset.

Manguier Metisse doftar som om jag plötsligt klivit in i en målning av Gaugain. Den ÄR tropikerna, gyllene hud, solvarm sand, växtlighet så frodig att det nästan blir en karikatyr på växtlighet, blommor så vackra, så stora, så överdrivna att de blir nästan overkliga.

December här i Nyköping har varit osedvanligt kall och snöig, kan ni tänka er en bättre doft än Manguier Metisse att krypa in i då? Nej, knappt jag heller.

Efter en tid (+30 min) blir Manguier Metisse något mindre prunkande, slösande och fruktig. Mangonoten torkar in och lämnar kvar som en doft av mangopuder som blandas med doften av dels ganska pappriga blommor, men också med ett vilt, lite berusande och nästan mentholiskt inslag. I den här fasen blir Manguier Metisse lite lugnare, men också lite sexigare. Pudrig mango är kanske svårt att föreställa sig, men det doftar väldigt gott iallafall.

Kan ärligt talat knappt komma på någon tropisk blom/fruktdoft som jag gillat så mycket som den här. Den är väldigt härlig att ha på sig mitt i smällkalla vintern, men samtidigt är den tillräckligt nedtonad för att ändå kunna bäras till sommaren. Som doft är den stor, men inte enorm. Hållbarheten är god och sillaget OK, inte så stort. Manguier Metisse är ett måste att prova för alla som gillar vita florals, tropiska dofter, genuint och vuxet fruktiga dofter, men förstås också för alla som ännu inte hittat någon tropisk favorit, Manguier Metisse kan mycket väl vara det du söker.

Det är inget fel på de andra sju dofterna i serien, även om jag inte fallit för någon av dem lika mycket som för Manguier Metisse. Fareb kan vara den mest intressanta av de åtta, men också -på mig- den mest krävande och svårburna, Aube Pashmina är en oerhört välgjord grön doft (Pierre Guillaume är oerhört duktig på gröna dofter, han gör nåt med dem som får dem att bli sexiga!!!) och Sucre D'Ebene bör tilltala alla med smak för gourmanddofter. Däremot blev Ambra Ceruleen inget vidare på mig, den blir märkligt smörig (för smörig). Dock tror jag att alla kan hitta åtminstone en favorit bland de olika dofterna, mer om Huitieme Art kan ni läsa här (och beställa ett prisvärt samplepack också):

http://www.huitiemeartparfums.com/

Pic: bestindoortropicals

Topplista 2010

2010-12-28T10:09:00.002+01:00

Har haft en otroligt bra och trivsam julhelg och hoppas att alla bloggläsare har haft det också. Känns väl inte så orginellt att komma med en topplista idag (när jag kollade på morgonen såg jag att väldigt många parfymbloggar också skrivit topplista idag), men det får bli som det blir.

Insåg också att mitt förra inlägg fick en lite knasig rubrik, det ska ju vara 2011 och inte 2010, men jag blir alltid förvirrad när det blir nytt år och brukar skriva det gamla året i minst en månad innan jag vant om mig. Denna topplista gäller dock förstås parfymer testade under 2010.

Jag har testat massor av parfymer, men kanske inte fullt lika många som 2009, mitt parfymintresse har kommit in i en ny fas. Jag byter, köper och får fortfarande väldigt mycket prover, men har också allt mer börjat satsa på dekanter, delade flaskor och också hela flaskor. Märker ju också att ju fler parfymer jag provat ju mer ska det till för att jag ska bli verkligt imponerad av något nytt.

Parfymer jag testade under 2010 som VERKLIGEN har fångat min uppmärksamhet och som jag vill ha mer av (eller också i vissa fall, redan har mer av):

Januari 2010: Histoires de Parfums -Tubereuse Animale. Härlig, varm, fyllig, animalisk, lädrig, kryddig doft med inslag av tuberos. Ganska krävande att bära, men väldigt annorlunda, liknar inte något annat i parfymväg. Har en dekant av den, men vill gärna ha mer.

Februari 2010: Parfums D'Orsays - Tilleul. Förälskade mig i denna gröna, milda, söta, komplexa lindblomsparfym och kunde knappt tänka på nåt annat i en månad. För mig är den dock en senvinter/tidig vår-doft så jag har inte köpt mer av den... än. Misstänker att jag kommer att få starka begär efter den i slutet av vintern, så jag förbereder mig på att köpa mer av den snart.

Agonist - The Infidels. Varm, komplex, animalisk, stark, kraftfull, retro och alldeles underbar doft från svenska Agonist i samarbete med glaskonstnären Åsa Jungnelius, Kosta Boda. Fantastisk multidimensionell doft som är svår att glömma. Har mer på gång av den. :)

Mars: Farmacia Annunziata - Ambra Nera. Den mest otroliga ambradoft jag någonsin testat. Skulle lätta köpa en hel flaska av denna om jag inte råkat hitta de där egyptiska parfymoljorna på Tradera. Ett absolut MÅSTE att testa för ambraälskare!

April: Simone Cosac - Trama. Kan vara den bästa rosdoften jag någonsin testat. Öppningen på denna parfym kan ockmså vara bland det bästa jag någonsin stött på, fantastisk, 100% trovärdig doft som när man öppnar en inslagen rosenbukett. Jag gillade Perle di Bianca också, men Trama är ett strå vassare, iallafall på mig. Har en liten snutt kvar i ett prov, men jag kommer nog att behöva mer av denna snart! Ett måste att testa för alla som vill bli grymt imponerade av en rosdoft.

Hors La Monde - Shiloh. Syrlig citrus, krämiga blommor och ekmossa. Underbar och klassisk, stark, dryg och humörhöjande. Årets födelsedagsparfym. Rekommenderas till alla som gillar moderna dofter med klassiska inslag.

Maj: Dominerades av Xerjoffs überexklusiva dofter och även om jag smälte som snö i solsken för flera av dofterna tror jag inte att jag någonsin kommer att ha råd att faktiskt köpa någon av dem. Dessutom har jag upptäckt att jag inte är lika förtjust i dem som jag tyckte när jag just hade testat dem. Trots detta så är det ett måste för varje parfymälskare att iallafall någon gång testa något från Xerjoff.

Juli: La Collina Toscana - Girasole del Poggio. Solsken i flaska, fyllig, nötig, krämig och väldigt annorlunda blomdoft. Har kvar mitt lilla prov och på grund av att den är så annorlunda så kommer jag nog att köpa mer av denna så småningom. Har aldrig stött på en liknande doft, mycket intressant.

September: Andrea Maack- Craft och Sharp. Intressanta, annorlunda, kyliga och nordiskt inspirerade dofter från en isländsk konstnär. Har Craft, men kanske någon vill dela en flaska Sharp med mig framöver? Klart prisvärda parfymer.

Serge Lutens - Bas de Soie. Aquatisk, märklig floral med lite småslemmiga inslag. Gillar den, men begriper inte riktigt varför. En rumsren version av Secretions Magnifique. Har en bottenskyl i en stor flaska.

L'Artisan Parfumeur - Nuit de Tubereuse. Först tyckte jag om den, sen tyckte jag inte riktigt lika mycket om den. Men, nu har jag bestämt mig för att jag tycker om den, mitt lilla sprayprov har blivit betydligt mer använt än vad jag trodde. Den vinner stort i längden och jag kan mycket väl tänka mig en delad flaska av denna så småningom. Intressant och annorlunda variant på tuberos. Funkar utomordentligt även på män.

Oktober: Amouage - Memoir Woman. Gothisk, nedstämd och lite melankolisk parfym. Min stora favorit från Amouage. Frågan är ju bara när (om någonsin) jag får råd med denna.

Mitt lilla fynd med parfymoljor från Shahrzad Palace Perfumes blev ju också stora favoriter under oktober. Fyra av fem oljor doftar underbart.

Samt Etat Libre d'Oranges Like This, fantastisk. Det var såååå nära att denna doft blev årets julklappsparfymen, men så hittade jag en Cuir Beluga till fyndpris. Inte så att jag ångrar att jag köpte Cuir Beluga, men jag funderar starkt på hur jag dessutom ska komma åt en stor flaska Like This bara till mig själv. :))) MÅSTE MÅSTE MÅSTE prova-doft!

Två dofter som jag burit mycket men som inte egentligen hör till någon särskild månad:

Guerlains Cuir Beluga, så mycket som jag använt denna under 2010 tror jag knappt jag använt någon annan parfym sedan den tiden då jag hade en signaturdoft i taget! Enligt mig passar Cuir Beluga i alla sammanhang. Fenomenalfantasisk!

Costume Nationals 21 som jag upptäckte på NK i maj och återfann under hösten. Oerhört skön mysdoft med stark personlighet. Har en dekant av den och jag lär investera i en flaska när min dekant -snart- tar slut.

En sak som slår mig när jag kollar igenom min lilla topplista är att de olika dofterna verkligen är just olika. Det finns allt från lätta, aquatiska florals till tunga animaliska dofter med inslag av läder och ekmossa till söta gourmander och kryddiga orientaler och lätta gröna dofter. Jag har en ganska bred smak och under 2010 har den blivit ännu bredare eftersom jag lärt mig uppskatta både ekmossa och vintagedofter.

Självklart har jag inte gillat allt jag testat, bland annat Boadicea the Victorious blev jag besviken på. Så vackra flaskor och så utslätade dofter och alldeles för mycket för att ens jag skulle lyckas få någon överblick.

Honore des Pres trevliga utdelning av prover och inbjudan om att sedan delta i diskussionen om Vamp a NY var ett väldigt fint initativ, men själva doften var enligt mig inte särskilt speciell.

Jag testade mig också igenom alla Czech & Speaks dofter och den enda som föll mig i smaken var Dark Rose, de andra glömde jag bort i samma stund som jag slutade känna doften av dem. Trevliga, men tråkiga, tyvärr.

Annick Goutals Ninfeo Mio som öppnar så underbart och som sedan genomgår en fruktansvärd förvandling till något svaveldoftande ont på min hud blev också en stor besvikelse.

Vad under 2010 har fångat ditt intresse? Vad har du blivit besviken på? Har du någon klockren favorit eller flera? Någon doft du testat som du inte läst om här, men som du tycker jag bara måste testa? Vad ser du mest fram emot att testa under 2011?

Jag får medge att jag är väääldigt nyfiken på nyaste Serge Lutens, den som ska dofta rostat bröd! Och så är jag nyfiken på L'Artisans Traversee de Bosphore och hoppas jag får möjlighet att testa båda snart. Sen har jag precis fått pejl på en väldigt, väldigt speciell doft som jag också hoppas få tag på snart!

Gott Nytt år till alla härliga bloggläsare!

Pic: tacomadowntown

Önskelista inför 2010

2010-12-19T15:15:00.003+01:00

Bara några dagar kvar till jul. Aldrig går väl tiden så fort som från första advent till jul. Har massor kvar att göra, men har iallafall avklarat vissa saker. Pepparkakor är bakade, köttbullar rullade och knäcken kokad. Har också lyckats köpa hela två (2) julklappar! Eller kanske tre...

För ett par dagar sedan fick jag hem årets kanske finaste parfyminköp, Guerlains underbara Cuir Beluga om inte finaste så solklart dyraste parfymen jag köpt, inte bara i år utan någonsin. Bara dagar efter detta fick jag så möjlighet att köpa en annan favoritparfym och ja, oj vad mycket det blev helt plötsligt. Så igår satte jag mig och gjorde en sammanställning på hur många parfymer (flaskor, inte dekanter el. minis, men somliga bara med lite i) jag handlat under 2010. Många blev det. Hujeda. Å andra sidan har jag sålt massor av prover och dekanter så det har ändå inte blivit så fasligt dyrt. Mina parfyminköp har kostat allt mellan 18 till 1000 kronor. De flesta dock långt mycket närmare 18 kronor än 1000 och dessutom några av de allra, allra billigaste har visat sig vara helt underbara (läs: de egyptiska parfymoljorna som jag fyndade fem stycken för 23 kr).

Här någon dag ska jag skriva mer om favoriter från 2010, överraskningar, besvikelser och vad jag använt mest. Men, idag tänkte jag att mina bloggläsare skulle få komma med lite önskemål. En önskelista inför 2010 kan man säga.

Är det nåt du saknar på bloggen och vill läsa mer om? Finns det något parfymhus som du är nyfiken på, men som jag ännu inte skrivit nåt alls om? Känner du att du gärna skulle vilja lämna ett litet (eller stort) bidrag till bloggen som gästskribent, hör av dig. Självklart kanske jag inte kan uppfylla alla önskemål, somliga parfymer är väldigt svåra att få tag på prover av, och somligt är jag helt enkelt inte intresserad av (vill du läsa inträngande och analytiska recensioner av alla Naomi Campells parfymer får du nog be nån annan), i andra fall har jag kanske inte de kunskaper som fodras tex. vet jag förmodligen inte mycket mer än många av mina bloggläsare om parfymers kemiska sammansättning och hur man förändrar strukturer på vissa doftmolekyler och hur man dubbeldestillerar och grejar så därför kan jag inte heller skriva mycket om det. Men, kan jag göra någon glad på ett enkelt vis så försöker jag gärna.

Har förresten REDAN fått förfrågningar om det snart är dags för en ny parfymträff. Det är ett av de roligaste önskemålen jag kan få av mina läsare. Just nu har jag mest julbestyr i tankarna, men hoppas självklart att vi kan ha en ny parfymträff snart igen. Jag lovar att jag ser fram emot det jättemycket. Ni som känner att det här är något ni vill vara med om, hör gärna av er med förslag på när, var, hur. Jag hittade bland annat en second hand (har inte varit där, bara läst om) butik i Stockholm som säljer vintage parfymer, det kanske vore ett ställe att besöka på nästa träff???

Precis som för de flesta andra är det bråda dagar nu fram till jul, men snart ska ni få läsa om parfymer från Afrika, parfymer som konst, topplistor och en iallafall minst en alldeles ny och het parfym. :)

1000 Flowers - Reglisse Noire

2010-12-15T08:15:00.006+01:00

Jag är väldigt svag både för choklad och lakrits. Jag är också vanligen en sucker för gourmandparfymer. Men, det har visat sig att det inte är det enklaste -för mig- att hitta gourmanddofter med noter av choklad och lakrits som funkar. Många dofter med lakrits i sugs in i min hud och bara försvinner. Många dofter med not av choklad blir jolmigt tvåliga och allt annat än mysiga på mig. Trots dessa bakslag har jag ändå varit sugen på att hitta en fin doft med not av choklad och/eller lakrits som faktiskt funkar på mig. Och nu kanske jag inte behöver leta mer...

1000 Flowers är ett nystartat indieparfymhus som drivs av kanadensiska Jessica September Buchanan. Jessica har en bakgrund inom aromaterapi, men under 2000-talet studerande hon vid Institute of Perfumery i Grasse, Frankrike. Mer om henne, hennes arbete och förstås också om Reglisse Noir kan ni hitta här:

http://www.1000flowers.ca/

Med noter av mint, vitpeppar, stjärnanis, lakrits, kakao och vanilj kan man ju lätt tro att Reglisse Noire är en översöt, matig, tät typ av gourmanddoft, men så är verkligen inte fallet. Redan i starten fångar Reglisse Noire mitt intresse. Den är lätt och luftig som ett mysigt lakritsdoftande moln. I öppningen känner jag mest doft av lakrits, men den är så luftigt behandlad som om det vore lakritsånga. Jag antar att noterna av ozon, mint och kanske även vitpeppar bidrar till detta.

Reglisse Noire fortsätter att vara en lätt doft, men efter ca. 20 minuter dyker lite tyngre noter upp. Lakritsdoften finns fortfarande kvar, men blir aningen träig, aromatisk och örtig. Det är ungefär vid den här punkten jag också först börjar känna doften av choklad, eller rättare sagt kakao. För det här är ingen tung, kväljande och kladdig chokladnot, utan lätt, luftig och med aningen bittra inslag. Samtidigt bidrar vaniljen med sötma och fyllighet.

Kort sagt, jag blir imponerad av Reglisse Noire, kan knappt komma på när så pass tunga gourmandnoter som lakrits, choklad och vanilj använts med så lätt hand och detta utan att bara försvinna. Trots att inga blommor är listade bland noter finns det något i hjärtat av doften som ger en slags blommande effekt.

Reglisse Noire är tämligen komplex och i hjärtnoten anar jag två olika lager av doft, det ena är milt, pudrigt och aningen blommigt. Det andra lagret fördjupas allt mer och går från milda noter av choklad och lakrits till allt mer träigt, mörkt och mystiskt. Nu känns doften av Reglisse Noire lite som att gå omkring i en spännande skog av lakritsträd med löv av mörkaste choklad och runt omkring träden blommor små vita blommor. Reglisse Noire skulle kunna charma de flesta, den är bland det mest mystiska jag provat i gourmandväg. (Hur ofta tycker man egentligen att gourmandparfymer är mystiska???) Samtidigt är den så mycket mer än "bara" gourmand. Den har både träiga och orientaliska inslag.

Under basnoten dominerar patchoulin ganska mycket på min hud, men jag kan också känna en viss pappersliknande doft som jag tror vetivern bidrar med. Men, framförallt hänger lakritsnoten med från början till slut. Det är egentligen först i basnoten som doften verkligen lever upp till sitt namn Reglisse Noire (svart lakrits). Det är nu den blir riktigt mörk, mystisk, spännande, men också söt, varm och mysig.

Reglisse Noire kan fungera på kvinnor såväl som män, alla som uppskattar gourmanddofter borde testa den. Men, också ni som kanske inte brukar vara så förtjusta i gourmander kan upptäcka att den här fungerar utomordentligt väl. Sillaget är ganska diskret utan att bli en huddoft, hållbarheten är sådär. För mig blir Reglisse Noires största nackdel att den är bitvis lite för vag, hållbarheten skulle kunna vara bättre. Samtidigt tror jag att det kan vara just lättheten som hindrar de vanligen ganska tunga noterna från att bli allt för överväldigande. Som eau de toilette tror jag också att den kommer betydligt mer till sin rätt om man sprayar på den, vilket jag inte gjort då jag har ett duttprov.

Har du några favoritdofter med noter av choklad och lakrits? Vilka?

Pic: Bassets licorice all sorts

Korres - Paeonia Vanilla Amber Pear

2010-12-12T08:38:00.003+01:00

Jag har ett lite ambivalent förhållande till päron. Päron kan smaka underbart gott, men för det mesta tycker jag att jag råkar ut för päron som kostar mer än vad de smakar. Hårda, träiga päron som smakar ungefär lika saftigt och fruktigt som gamla vintermorötter, mogna päron men med sån där kornig konsistens och själva smaken känns tunn och på gränsen till metallisk. Kanske ska man helt enkelt odla sina egna päron för att få en vettig smakupplevelse?

Min farfar och farmor hade en kolonilott utanför Malmö och ibland hände det att vi besökte dem på hösten då farfars fruktträd dignade av plommon, äpplen och päron. De päronen var goda, saftiga, söta och med en konsistens som nästan smälte i munnen. En gång när jag bodde i Umeå köpte jag alldeles fantastiskt djupröda päron för säkert det dubbla kilopriset mot vad vanliga päron kostade. Men, oh det var så värt det, fram till denna dag var nog dessa röda päron de godaste päron jag någonsin ätit.

Den typen av päron hittar jag i en av Korres nyaste dofter; Paeonia Vanilla Amber Pear, iallafall doften av den typen av päron. Jag skrev ju om en annan av Korres dofter för drygt ett år sedan: http://rebelladensnella.blogspot.com/search/label/Korres

Jamine Pepper Gaiacwood Passionfruit blev ju en stor favorit för mig och jag har använt den mycket. Även om jag tycker att Paeonia Vanilla Amber Pear är en fin doft, når den inte riktigt upp till Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruits nivå på mig. Det är inte det att Paeonia Vanilla Amber Pear på något sätt skulle dofta trist eller tråkigt, den doftar verkligen jättegott, men Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit är helt enkelt lite mer jag.

Paeonia Vanilla Amber Pear är däremot en av de bästa dofter med päronnot som jag någonsin stött på. Liksom Jamine Pepper Gaiacwood Passionfruit verkar Paeonia Vanilla Amber Pear ha en inbyggd charm, en glad, sprudlande personlighet som gör den oerhört svår att motstå. Det här är en sprudlande och humörhöjande doft med inslag av eufori. Pionnoten är inte särskilt uttalad, på mig ligger den lite som en aromatisk rosliknande bakgrundsdoft, medan päronnoten är mer tydlig och framträdande. Jag har inte provat många dofter med päronnot, men de jag har provat så brukar pärondoften vara ganska svag, kortlivad och på gränsen till tråkig. Så är verkligen inte fallet i Paeonia Vanilla Amber Pear. Som sagt, päronnoten matchar de godaste päron jag ätit. Den är sprudlande, saftig, söt, fruktig och oerhört trovärdig. Är du det allra minsta svag för päron är det ett måste att testa denna doft!

Trots inslag av päron, vanilj och ambra är inte Paeonia Vanilla Amber Pear så söt, den är söt, men mer söt som färsk frukt än som sötsaker, godis eller kakor. Det här är inte heller en tung eller kladdig doft, utan snarare läskande och mysig, men också lite för uppiggande för att vare en ren komfort-doft. Ja, av någon anledning känner jag mig väldigt pigg, glad och fylls av verksamhetslust när jag tar på mig några spray av Paeonia Vanilla Amber Pear och det är inte dumt så här i decembermörkret!

Sillaget är medium och hållbarheten god, men inte riktigt lika bra som Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit. Jag tror att den här doften dels kan gå hem hos de flesta som gillar Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit, men också bland er som kanske söker en lite lättare doft. Som jag tidigare nämnt är Paeonia Vanilla Amber Pear ett MÅSTE att testa om du är det minsta förtjust i päron! Mer om Korres och deras andra produkter kan du hitta här:

http://www.korresscandinavia.com/

Pic: o-red-pears charles nowell

Vivienne Westwood - Let it Rock

2010-12-09T08:31:00.003+01:00

Jag skriver sällan negativa recensioner på bloggen. Dels för att jag faktiskt tycker om de flesta dofter jag testar, självklart är det många som bara är trevliga och OK, men den typen av dofter är inte så kul att skriva om. Sen är det ju det där med tiden, jag hinner ibland knappt med att skriva om allt jag gillar, hur ska jag då få plats att skriva om de jag inte gillar?

Men, ibland gör jag undantag. Idag gör jag ett sådant undantag.

Vanligen brukar jag tycka om Vivienne Westwoods dofter. Visst, om jag ska vara ärlig så känns det som om både Anglomania, Boudoir och kanske till och med Libertine hör till en annan och tidigare tid i mitt parfymintresse, men ändå är de i sin genre ganska intressanta. Tydliga, roliga och brittiska. Westwood har nyligen släppt Naughty Alice, som jag ännu inte testat. Flaskan är nästan rysligt söt, men hur doften är vet jag inte mycket om än. Däremot vet jag tyvärr en del om hur Let it Rock doftar...

När man inte gillar en doft kan det finnas olika orsaker. Somliga får man huvudvärk av, även om man ändå kan tycka att de liksom doftar gott. Andra har nåt i sig som framkallar illamående, ibland bara en känsla av illamående och ibland på gränsen till kallsvettigt. Och ibland får man varken huvudvärk eller blir illamående, men själva parfymen doftar så störande, skrikigt, billigt, vasst, sött, syntetiskt att man helt enkelt inte står ut. Let it Rock ger mig huvudvärk, framkallar illamående, är störande, skrikig, billig, söt, plastig och vulgär. Faktum är att den doftar lite som om det vore Jordan aka Katie Price här ovanför som skapat doften, inte Vivienne Westwood.

Let it Rock är bland det värre jag provat i parfymväg. Inte ont anande tog jag på mig ett par droppar från ett prov jag fått. Just själva öppningen var ganska okej och jag trodde rentav för de första två-tre minuterna att jag skulle kunna gilla den. Fast sen började den bli starkare och starkare och starkare. Den doftar som om både fresia och patchouli vore växter av någon slags märklig plast! plast, plast och plast. Bedövande syntetiska blommor som krossas av plast. Värsta sortens patchouli så stark att man blir tårögd och genomdränkt av någon syntetisk doft av plast.

Tyvärr, på mig blir Let it Rock totalt avskyvärd! Totalt! Hur den blir på någon i familjen kommer jag aldrig att ta reda på, för denna doft ska helt enkelt inte finnas i mitt hus! Mardrömsscenario att någon av döttrarna skulle ta på den av misstag! Jo, Let it Rock får mig att springa till badrummet och tvätta mig. Eftersom den är så oerhört potent räcker det inte med en lätt tvätt, förstås! Har du besudlat dig med den och vill bli av med den lika fort som jag ville kan det vara bäst att ta det säkra före det osäkra och krypa ned i badkaret!

Som sagt, det är sällan jag reagerar så starkt negativt på en doft, senast det hände var nog Etat Libre d'Oranges Viergos et Toreros.

Jag rekommenderar inte Let it Rock till någon, för om jag gjorde det finns det ju en viss risk att jag någon gång stöter på någon som har på sig den och det vill jag helst slippa. Tack och lov verkar den vara väldigt ovanlig i Sverige.

Har du provat Let it Rock? Bu eller bä?

Pic: Katie Price aka Jordan

Annick Goutal - Eau de Charlotte

2010-12-08T13:26:00.004+01:00

Det var ett tag sedan, närmare bestämt en vecka. Jag lovar att jag inte ska resa bort något mera på ett tag. Det var kul att besöka dottern och hennes sambo i Markaryd, och jag som tycker att jag är bohemisk... Huhum, hon och hennes sambo ger ordet bohemisk en helt ny innebörd. Deras lägenhet består av mycket konst och lite möbler, lite som att kliva in i en märklig konstutställning...

Efter hemkomsten känns det som om jag kan börja fokusera lite mer på den kommande julen och det som hör till. När det gäller pyssel och juldekorationer är jag otroligt nog ganska sparsmakad, men däremot gillar jag matlagning, bakning och godistillverkningen inför julen. Hemgjord knäck, pepparkakor, köttbullar, Jansons Frestelse och förstås skinka och en massa, massa annat är ett måste för min julstämning. Blir nog tid för lite julbak och knäckkok i helgen.

Vad är dina julmåsten, om du har några? Hur viktiga är dofterna? Vilken doft är mest jul för dig? För mig är det en hemtrevlig blandning mellan hyacinther (min favoritjulblomma), citrusfrukter och kanel/pepparkakskryddor.

En doft som inte doftar särskilt mycket jul, men gott och oerhört trivsamt är Annick Goutals Eau Charlotte. Jag har också upptäckt att Eau de Charlotte är en riktigt kameleontdoft som doftar väldigt olika på olika människor (vilket jag börjat upptäcka är ganska vanligt bland Annick Goutals dofter).

Vanligtvis brukar Annick Goutals dofter gå bäst hem hos mellandottern, men i det här fallet är det snarare på mig jag tycker bäst om Eau de Charlotte. Med noter av svarta vinbär, lila, mimosa, liljekonvalj, vanilj och choklad är det inte helt säkert vart en doft tar vägen. På mig blir Eau de Charlotte milt blommig, blandad med en mjuk bärig doft från svarta vinbär, men också en bärig doft som jag upplever som lite, lite syrligare, möjligen något åt hallon eller röda vinbärshållet. Den blommiga och syrliga doften får efter en tjugo minuter så där sällskap av en mild, mjölkig vaniljdoft och chokladen som borde kunna ställa till det för mig dyker egentligen aldrig upp, snarare hittar jag en doft som av te med honung och mjölk. Det låter ganska gott, ellerhur? och jo, Eau de Charlotte ÄR god, på mig. Det blir en mild, försiktig blandning mellan gourmand och vaga blommor. En suverän mysdoft, som en frukost på verandan en sommardag med doft av trädgårdens blommor som blandar sig med vinbärssylt, te och rostat bröd.

På yngsta dottern får Eau de Charlotte en helt annan karaktär, här hamnar blommorna betydligt mer i förgrunden, på henne doftar Eau de Charlotte mest av allt som ett dyrt och krämigt läppstift. En tydlig not av viol finns där, en not som inte alls dyker upp på mig. Både jag och dottern upplever att Eau de Charlotte blir mycket starkare på henne än på mig. I basnoten är den dock mer lik hur den utvecklar sig på mig.

På mellandottern däremot exploderar den i starkt sötsyrlig bärdoft blandat med en inte helt angenäm not av i det närmaste skarpt tvålig choklad. Det är nästan som om det handlade om tre olika parfymer! Mellandottern som brukar gilla Annick Goutals dofter blev nog nästan besviken på den här. Men, även i detta fallet blir Eau de Charlotte mer som på mig i basnoten. I vilket fall är det märkligt och jag kommer på få dofter som skilt sig åt SÅ mycket till en början på mig och döttrarna.

Ifall du har provat Eau de Charlotte, hur blir den på dig?

Alltså, efter cirka en timme utvecklas Eau de Charlotte till en mild, mjölkig, vaniljgourmand med små inslag av blommor på oss alla tre. Hållbarheten är OK för att vara en Annick Goutal, ca. 3 timmar på mig. Sillaget var också väldigt olika på mig och döttrarna. Ganska måttligt på mig och yngsta dottern, men däremot relativt kraftfullt på mellandottern.

Ifall man bär den väl kan jag tänka mig att Eau de Charlotte tilltalar den som också gillar tex. Paul & Joes Blanc liksom andra milda, men ganska orginella dofter.

Pic: confiture and croissant 1watercolor by Carol Gillott

I min del av ankdammen...

2010-12-01T08:51:00.003+01:00

Parfymbloggande brukar vara en ganska fridfull sysselsättning. Att såna som Kissy och Sissy kan skapa sånt rabalder att det faktiskt hamnar på löpsedlarna begriper jag inte riktigt och att de dessutom tjänar många, många tusenlappar varje vecka på att blogga begriper jag inte heller.

Mina blogginlägg hamnar inte på några förstasidor och inte heller tjänar jag pengar på att blogga (jo, ärligt talat har jag hittills i år tjänat 209 kr på mina annonser och det känns så fjuttigt att jag valde att flytta ner dem till ett mer undanskymt läge, ska jag ha annonser som tar plats vill jag iallafall tjäna mer än 209 kronor på dem!).

Generellt bland parfymälskare-och bloggare brukar det vara en trivsam, vänlig och hjälpsam stämning. Att som sitt största intresse sitta och stillsamt dofta på parfymer attraherar ju förmodligen ganska fredliga, snälla och, kanske också, aningen inåtvända människor.

Parfymbloggande är inte stort, i Sverige är det få förutom jag som bloggar ofta och regelbundet enbart om parfym. Globalt är intresset större, men parfymbloggarna tar ändå bara en mycket, mycket liten plats i den totala bloggosfären. Alltså borde det finnas plats för fler? Ja, tydligen är det något det råder delade meningar om. En gammal och etablerad parfymbloggare tycker tydligen att de nystartade bloggarna riskerar att sprida ut diskussioner, vilket väl borde vara bra? Nej, kanske inte om man vill att diskussionerna förs på ens egen blogg?

Att somliga av de väletbalerade bloggarna har kontakter, ja rentav umgås som vänner med människor inom parfymindustrin ses inte heller med blida ögon av somliga. Att vara "insider" inom ett område man sedan ska skriva om är inte helt OK, men samtidigt, parfymbranchen är inte så stor. Om man bor i Paris och skriver om parfymer måste man ju vara totalt socialt inkompetent om man inte så småningom lär känna en del branchfolk och bland dessa finns förmodligen nån eller några man helt enkelt kommer riktigt, riktigt bra överens med.

Ville jag umgås med Serge Lutens, Pierre Guillaume, Olivia Giacobetti och Kilian Henessy så bor jag definitivt på fel plats. Däremot är det inget som hindrar att jag faktiskt får god kontakt via mail med somliga inom parfymbranchen, främst indieparfymörer, men också oerhört trevliga människor bland mer etablerade märken som är väldigt hjälpsamma när jag vill ha information till min blogg. Ja, det hör lite till "jobbet" att kontakta parfymörer och branchfolk.

Självklart är min blogg att betrakta som ny om man jämför med de som bloggat om parfym i tiotalet år, men med drygt två år på nacken OCH framförallt, regelbundet och troget uppdaterad varenda vecka eller oftare, så börjar jag känna mig ganska etablerad. Om antalet blogginlägg räknas så tror jag jag ligger rätt bra till iallafall kvantitativt. :P

Grejen är nog att man som ny bloggare måste hitta sin grej, sitt personliga sätt att skriva, kortfattat och rakt, berättande och litterärt, vetenskapligt och korrekt, humoristiskt och lättsamt eller vad som än passar. Jag kan ju inte konkurrera med bloggare bosatta i Paris eller andra storstäder med att få intressanta förhandsvisningar. Inte heller får jag automatiskt prover när de stora märkena släpper sina parfymer och med en begränsad ekonomi (haha har man tjänat 209 kr på ett år kan man väl verkligen snacka om begränsad ekonomi!) har jag inte heller råd att köpa prover av alla nyheter som släpps. På de områdena insåg jag för länge sen att jag aldrig kommer att vara banbrytande.

Min grej har lite blivit att hitta de här alldeles nya märkena eller små indieparfymörer som precis tagit sina första stapplande steg inom parfymvärlden. Kanske blir min blogg den enda som någonsin nämner dessa dofter? Eller så råkar det gå hiskeligt bra för något av märkena och då tycker jag faktiskt att det är kul att det var här på min lilla blogg man kunde läsa om det först. Många bloggare är lite av journalister i sin personlighet och då finns lätt den där känslan av ett scoop med.

Nu är det ju inte bara att nämna dessa märken som är grejen, utan att faktiskt få tag på den person som ligger bakom det. Ibland får jag leta och leta och leta. Massor av mail som jag skickar får aldrig svar (svenska Byredo till exempel svarar av princip inte på mina mail, jag vet dock inte varför???) och ibland får jag såna tråkiga svar så jag förstår inte varför de ens orkar svara.

Ex. jag ber om att få skiva om ett nytt parfymmärke på bloggen, skickar länkar och berättar kort om bloggen och dess läsare. Får till svar "Vi skickar inte parfymprover till kunder, men vi kan berätta var du kan köpa våra parfymer" Varpå jag svarar "Tack, berätta gärna det, men jag tror inte ni har någon återförsäljare i Sverige" "Nej, den närmaste finns i Paris" "Okej, tack så mycket, men då kan jag ju tyvärr inte skriva om ert parfymmärke". Har förstås INGEN lust att göra det heller. I min enfald trodde jag att det som skrivs på en parfymblogg som läses av parfymintresserade människor över hela världen så att säga är en form av gratis reklam? Näe, det har somliga inte fattat.

Parfymvärlden (iallafall den i huvudsak västerländska med viss insyn åt det arabiska och japanska hållet) ÄR en ankdamm. I stort sett alla parfymistor informerar sig fort om alla nysläpp såväl från storheter som Serge Lutens, Frederic Malle och Guerlain liksom från mindre aktörer som Ava Luxe (tex. kan jag lova att om Serena någonsin återupptar tillverkningen av Midnight Violet så kommer denna nyhet att spridas som en löpeld och första laddningen kommer att bli slutsåld på nolltid), Andy Tauer och Neil Morris. När en parfymista har bestämt sig för att få tag på något av ett visst märke så finns varken gränser eller avstånd, förr eller senare kommer parfymistan ifråga att ha sina eftersökta droppar i ett brev i brevlådan och känslan där och då när man öppnar brevet och parfymen man har letat efter, kanske i flera månader, ligger där.... Ååååh.

Det här har vissa inom parfymbranchen koll på, medan somliga andra uppenbarligen inte har det.

Alltså, jag åker bort imrogon, åter på lördag så ni får stå ut utan mig i några dagar. Ni kan ju alltid roa er med att läsa kommentarerna på Brians inlägg hos I Smell Therefore I Am

http://ismellthereforeiam.blogspot.com/2010/11/are-you-perfume-blogging-snob-take-this.html

Paul and Joe - Blanc

2010-11-30T08:02:00.003+01:00

Vilket väder! Femton minusgrader och en halvmeter snö och det är inte ens december än!

Årstidernas gång påverkar mig, den här tiden på året är jag helt enkelt lite tröttare, lite mer godissugen (ja, jag erkänner jag har försökt OCH förhoppningsvis lyckats byta till mig godis på Perfume Posses swapmania!) och lite mindre strålande än vad jag är i till exempel maj eller juni. Å andra sidan brukar julförberedelser liva upp mig en aning, så igår gjorde jag och minsting pepparkakshus och hade riktigt trevligt.

När hösten övergår till senhöst och till slut vinter brukar mina parfymvanor också -delvis- följa med årstidernas växlingar. Hösten varma, lite kryddiga, träiga och ofta ambradominerade dofter byts ut mot dofter med mer och mer gourmandinslag. Jag var så nära att beställa ett gäng prover på enbart gourmanddofter, men då råkade en viss Ebay-auktion komma emellan, så jag får nog vänta med att beställa fler prover till efter jul.

Paul & Joes Blanc är inte riktigt en gourmanddoft, eller så är den det, men på ett lite annorlunda vis. Jag har varit nyfiken på den länge utan att lyckas få tag på den. Har besökt den enda butiken i Sverige som säljer deras dofter, men då hade de ännu inte fått hem den. Jag var så nära att ropa hem en påbörjad flaska på Ebay, men när jag skulle lägga det vinnande budet så hade säljaren glömt ändra att köpare utanför Storbrittanien var OK, så det gick inte. Ibland krånglar jag till saker, jag VET att jag kunde ha beställt ett prov till exempel från The Perfumed Court, men men... Whatever... NU har jag iallafall fått mig ett litet prov av Paul & Joe Blanc tack vare en parfymbekant. :)

Och jag gillar den! Jag vet inte riktigt om jag har kommit underfund med vad det är jag gillar, men nåt är det. Paul & Joe Blanc doftar lite så här: ca 60% vanlig, inte så speciell, men absolut inte dålig vanlig blomdoft. Det är inte den här delen av Blanc som gör den speciell, utan det är de återstående delarna. En del ca 30% av Blanc doftar snarlikt den mycket dyrare L'Eau d'Hiver av Frederic Mall, mild, subtil, mjuk, smekande och lite kyligt, mjölkig blomdoft. Underbar och annorlunda. Men, kanske den bästa delen -enligt mig- är det lilla som återstår, ca 10% av Blanc doftar liknande L'Artisans -av mig älskade- Bois Farine. Eller rättare sagt, ta bort en ynka procent eller två och tillsätt en liten, liten minignutta av nåt som dessutom doftar lite snuskigt sexigt så har ni Paul & Joes Blanc i ett nötskal.

Faktum är att Blanc är betydligt mer komplex, subtil och välgjord än vad man kanske kan förvänta sig av priset. jag skulle lätt köpa på mig en flaska (som dessutom är riktigt fina) och ha den istället för den betydligt dyrare L'Eau d'Hiver. Floralgourmand-dofter nästan helt utan inslag av frukt (räknas nötter som frukt?) och sötma är mer än lovligt sällsynta så jag tycker absolut att Blanc fyller en annars ganska tom plats.

Ett problem med Blanc som jag hört är att många inte uppfattar varken den lätt nötiga eller den mjökiga noten i doften. Och det här är ju ganska subtila grejer och jag skulle inte alls tycka att Blanc var nåt vidare speciell om inte jag kände varken nöt eller mjölk eller det där lilla animaliska inslaget. Om detta beror på hudkemi eller doftsinne vet jag inte riktigt, kan vara en kombo. Jag tycker vagt att Paul & Joes Blanc doftar lite olika på mig vid olika tillfällen, men har inte provat den tillräckligt för att vara säker.

Utan de mer udda inslagen av nöt ocj mjölk återstår en mild, tät och ganska fin, men kanske lite tråkig blomdoft av framförallt liljekonvalj och jasmin, iallafall på mig. Jag kan också ana inslag av syren, men den håller sig tack och lov i bakgrunden, jag brukar inte gilla syren så värst i parfym. Annars är Blanc en ganska kylig, men samtidigt mild floral. Som blommor doppade i pudrig snö.

Nötnoten är mest tydlig i öppningen, men det finns spår kvar av den även en bit in parfymen. Mjölknoten däremot blir mer tydlig på slutet.

En nackdel med Blanc är att den inte håller så jättelänge på mig, efter ca 3 timmar är den doft som återstår så subtil och hudnära att jag i princip brukar glömma bort den. Till saken hör ju då förstås att jag bara har ett litet duttprov och hållbarhet såväl som sillage kan ju bli betydligt starkare om doften sprayas på.

Blanc rekommenderar jag till alla som söker en blomdoft med lite udda, kall tvist. Eller er som vill ha en mild och osöt gourmand eller nåt mittimellan. Själv hoppas jag på att iallafall få tag på en mindre flaska eller stor dekant av den, så pass orginell och trevlig är Blanc att jag gärna har den i min samling.

Förresten ska jag snart åka bort igen. På torsdag beger jag mig söderut, först till dottern i Markaryd och sen ner till Skåne på begravning. Hemma igen framåt lördag.

Pic: flickr

Indult - Tihota

2010-11-26T09:05:00.004+01:00

Har varit hemma från Gamleby någon dag och jag hade det bra där. Barnen får nästan prova på internatskoleliv en vecka per termin och bortsett från skolämnen har de kvällarna spikade med aktiviteter som pingis, film, innebandy, bowling och spela sällskapsspel.

Lokalerna var fina, men jag tror att Gamleby precis som de flesta andra små orter kommer mer till sin rätt i sommarsol än i novemberblåst och snöblandat regn.

Att några av barnen/ungdomarna överhuvudtaget skulle märka någon av mina diskreta parfymer hade jag inte alls behövt oroa mig för. Jag var omringad av moln av Pink Sugar, Midnight Fantasy, Christina Aguilera och diverse olika AXE-dofter. Jag hade tagit med: Keiko Mecheri´s Loukhoum, L'Artisans Bois Farine, Pure Poison, ELOs Like This, Ormonde Woman och Ange ou Demon. Bortsett från att flera av ungdomarna doftade ganska starkt blev jag mycket imponerad av hur lugna och snälla alla var. Jag är säker på att tre busslaster vuxna på nån typ av företags-kick off skulle ha varit betydligt mer kaotiska att umgås med några dagar.

Äntligen dags att skriva igen, fast om jag ska vara ärlig lyckas inte dagens parfym inspirera mig så mycket. Alltså doften Tihota från Indult, det är en av de dyraste vaniljdofterna som går att få tag på. Och jag är bara så där förtjust i den, trots att jag vanligen är en vaniljälskare.

Jag tycker att Tihota doftar jättejättejättegott. Den doftar som ren, äkta, söt, krämig och dyrbar äkta vanilj. Det är bara det att enligt mig finns det andra rena vaniljdofter som doftar ungefär lika gott, för en bråkdel av priset. Jag kan i stort sett inte känna något annat än god och söt vanilj från Tihota och personligen skulle jag inte betala så mycket för en så pass monoton och "enkel" doft. Trots att vanilj också bör föra iväg mig till varma, tropiska öar med djungel och prunkande växtlighet så lyckas inte Tihota riktigt med det heller, förmodligen för att jag hela tiden förväntar mig mer av en så pass dyr doft.

Smaken är ju dock som bekant olika, medan jag (till mig personligen) inte kommer att anstränga mig särskilt för att få mer av Tihota så ääääääälskar min yngsta dotter den. Hon fick prova ett litet spray (Tihota är stark och långlivad, det kan man inte ta ifrån den) på sin handled och sen satt hon och kved om att det var det bästa hon någonsin doftat på i hela sitt liv. Och eftersom hon är min dotter har hon onekligen testat bra många fler olika dofter än en genomsnittlig 13-åring. Jag har försökt leda bort henne från Tihota genom att låta henne testa andra, lite billigare (!) vaniljdofter, men enligt dottern finns det inget som ens är i närheten. Det är nåt med Tihota som helt enkelt klickar med henne OCH till saken hör att den faktiskt doftar mer komplext och liksom mer på dottern än på mig.

Så, jag klarar mig utan Tihota även om jag för all del tycker den doftar gott, men det gör inte dottern. Så jag har lovat att fixa nån dekant till henne av den när jag får tillfälle. Har du en 5 el. 10 ml dekant av Tihota som du vill bli av med, hör gärna av dig!

Alltså Tihota är en tjock, fyllig, krämig, söt (men, inte SÅ söt) ren och varm vaniljdoft. Jag känner mig varm, behaglig och mysig när jag har på mig den, så länge jag inte tänker på vad den kostar (1600 för 50 ml om jag inte har fel). Det är bara det att om jag vill dofta ungefär så här så kan jag faktiskt köpa en liten flaska av Lushs Vanillary, den doftar också av god och varm vanilj.

Tihota är oerhört dryg, i princip omsveps jag av den härliga vaniljdoften i många timmar av bara ett enda spray, så jag kan tänka mig att den som väljer att investera i en 50 mls flaska har vaniljdoft för många, många år framöver och det är förstås ett plus.

Tihota kan funka på män också och jag rekommenderar den till alla som vanligtvis älskar vanilj. Tihota doftar som man förväntar sig att vanilj ska dofta och är kanske bäst i klassen på just det. Är du igen vaniljälskare tvivlar jag på att Tihota omvänder dig eftersom den helt enkelt är en vaniljdoft för vaniljälskare. Till skillnad från många andra moderna vaniljdofter som på något vis verkar försöka ta avstånd från just vaniljen...

Annars passade jag på att ge mig in i Perfume Posses roliga "swapmania" häromdan. Fantastiskt kul intiativ, så nu har jag massor av godsaker att se fram emot. Neil Morris-prover, en hel flaska av Lorenzo Villoresis Musk (om ni minns mina recensioner av Villoresi så minns ni också att just Musk blev en av mina favoriter) och sist men inte minst, jag har bytt till mig amerikanskt godis! Hoppas det hinner fram till jul. :)

Pic: amamdeusvanillabeans.com

Ett litet blogguppehåll några dagar.

2010-11-21T08:42:00.004+01:00

Imorgon åker jag till Gamleby tillsammans med yngsta dottern och hennes skola. Det ska bli kul att få delta i hennes skolarbete och aktiviteter lite närmare och ganska intensivt. Har fått vissa förhållningsregler från dottern, framför allt kretsar dessa omkring hur jag bör se ut. Inte för mycket smink och jag måste borsta håret! :) Däremot verkar hon inte gruva sig för att jag ska säga pinsamma saker iallafall. Och parfym tycker hon att jag ska ta med mig. Det tycker jag med även om skolmiljö inte är den optimala att använda parfymer i, men tydligen dränker sig tjejerna i hennes klass med diverse Britney Spears, Paris Hilton och Christina Augilera-parfymer så jag kan ju inte störa någon om jag tar på mig någon droppe av någon diskret Annick Goutal eller L'Artisan?

Om det är OK att bära parfym när man ska iväg tillsammans med (högstadie)-barn, vilka parfymer skulle du ta med? Jag tänker mig ganska diskreta, hudnära, men mysiga, varma och trivsamma dofter. Även om flickorna "stinker" parfym själva, så tror jag att de kan ha mycket bättre luktsinne än många vuxna och kanske särskilt annorlunda dofter kan uppfattas. Dottern använder förresten nästan bara Jessica Simpsons Fancy i skolsammanhang, men när hon kommer hem tar hon gärna på sig mer annorlunda dofter.

När jag kommer hem igen från Gamleby hoppas jag att jag har en del spännande att skriva om på bloggen. Några riktigt långväga parfymer kommer förhoppningsvis presenteras här, om än det kan ta ytterligare någon vecka. Och jag hoppas också att ett riktigt bra erbjudande kommer at dyka upp. Missa inte det.

Pic: Torget Gamleby.

Fyra vinnare!

2010-11-19T08:41:00.002+01:00

List Randomizer

There were 19 items in your list. Here they are in random order:

Hanna
clivia
Susanne B
Bellatrix
Carina
womo531
Lilla My
Lisa BTB
waftbyCarol
Julia
kastehelmi
queen-cupcake
kjanicki
Lotta
Ulrika
Therese
Matilda
Maria G
Anna

Timestamp: 2010-11-19 07:40:00 UTC

Grattis alltså till: Hanna, clivia, Susanne B och Bellatrix. Skicka era adressuppgifter till min mail så kommer proverna på Shahrzad Palace Perfumes hem till er så småningom. Har en del att stå i närmaste tiden, så räkna inte med att de kommer fram inom några dagar.

Till er andra deltagare önskar jag bättre lycka nästa gång. :)

Etat Libre d'Orange - Like This

2010-11-18T12:04:00.004+01:00

Jag är inte alltid så snabb på att skriva om nyheter här på bloggen. Dels släpps det ju så oerhört mycket parfymer och allt som släpps intresserar mig ju förstås inte. Mycket kan komma mellan när jag väl bestämt mig för att prova lite nyheter, jag bara måste fynda lite på Ebay eller Tradera först och sen råkade jag ju upptäcka det där obskyra lilla parfymmärket som "ingen" annan hört talas om och sen fick jag ju några riktigt trevliga prover i ett byte osv... Därför händer det ganska ofta att när jag väl beställer nyheter, så är de inte längre några nyheter, utom för mig kanske!?

Etat Libre d'Oranges doft Like This är en sådan doft. Den släpptes för ett bra tag sedan och vid det här laget känns det som om "alla" har provat den. Iallafall blev jag nyfiken på den för att Tilda Swinton är som kändis betraktad en aning udda, både utseendemässigt, men också vad hon väljer att arbeta med. Att hon väljer att samarbeta med Etat Libre d'Orange känns intressant, men återigen kommer jag ju med gamla nyheter som iallafall de flesta parfymnördar redan har hört om, därför ska jag försöka fokusera på doften istället...

Like This är inte alls som jag trodde att den skulle vara, med noter av ingefära, pumpa, mandarin, immortelle (curryeternell), heliotrope och vetvier trodde jag den skulle vara en varm, söt, höstigt och ganska stark-söt doft, men det är den faktiskt inte (på mig).

På mig blir Like This kryddigt subtil, blek på ett intressant sant, citrussöt, mild, smekande, sensuell, mysigt gourmand, härligt udda och annorlunda och en liten, liten aning stygg. Det finns en hetta i Like This men den är delvis dold av en krämigt mjuk yta. Den är som skapt för en blekt rödhårig kvinna (precis som Tilda Swinton är), en doft som går väl ihop med jordgubbsblont hår, fräknar, mjuka kläder i olika cremefärgade nyanser, en mysfåtölj framför en brasa och den ljust orangefärgade huskatten som ligger i ens knä och spinner medan man läser en spännande äventyrsroman som utspelar sig i fjärran länder.

Like This är inte som jag trodde, men den är minst så bra som jag trodde och hoppades att den skulle vara. Jag kommer att använde den mycket även om jag är väldigt långt ifrån en blekröd skönhet. När jag har på mig den kan jag ju iallafall låtsas att det är det jag är för en liten stund.

Den här är så intressant och varje gång jag testar den upptäcker jag nya dimensioner i den och jag lovar att det inte är mycket kvar i mitt lilla prov som jag beställde för bara några veckor sedan. Like This har absolut gjort sig en plast ganska högt upp på min önskelista, kanske nöjer jag mig med en dekant av den till en början, men så småningom kommer jag att vilja ha en hel stor flaska av den.

Like This passar jättebra den här tiden på året, men eftersom den är ganska subtil tror jag man kan använda den under alla årstider, möjligen med undantag för när det är som allra varmast. Något påminner den mig om Bois Farine, lika unik och annorlunda, mild, men märkvärdigt långlivad ändå. Gillar du Bois Farine är Like This ett måste att prova! Hållbarheten är god och sillaget medium (med duttprov).

Har du provat Like This? Vad tyckte du om den? Tror det kan vara en sån där doft som man antingen faller för (precis som jag) eller så inte gillar alls...

Pic: Flaming June

En liten utdelning av prover från Shahrzad Palace Perfumes

2010-11-16T15:17:00.002+01:00

Eftersom jag är ganska ensammen om att ha provat de här dofterna från Shahrzad Palace Perfumes så tänkte jag ge fyra av mina bloggläsare möjlighet att prova dem också.

Mycket enkelt, lämna en kommentar och jag tar med dig i dragningen. Fyra läsare (både här och den engelska bloggen) får ett litet provkit med ca. 1 ml av vardera olja, Musk, Royal Ambar, Jasmin, Viol och Lotus Flower.

Jag vill gärna att de läsare som vinner ett prov-paket sedan berättar för mig vad de tyckte om de olika dofterna. :) Delad glädje är dubbel glädje.

Alltså, lämna en kommentar här nedan senast fredag 19/10 på morgonen så drar jag fyra vinnare. Det kan dock ta ett tag innan jag får iväg proverna, för just nu har jag -som vanligt- lite ont om provflaskor!

Lycka till!

Shahrzad Palace Perfumes - Jasmin

2010-11-16T11:18:00.003+01:00

Precis som violdoften är Shahrzad Palace Perfumes Jasmin en klar, högstämd och ren doft. Toppnoterna på jasminedoften är nästan genomträngande, strålande och starka. Trots att detta är en parfymol,ja av något slag och förmodligen tillverkad för ganska länge sedan påminner den en aning om Thierry Muglers Alien, fast naturligare.

Återigen slås jag av hur något som har legat bortglömt i en skrubb i många år kan dofta så vackert, så klart och liksom så nytt! Härsknar inte oljor till slut!? Tydligen inte dessa iallafall. Jag gillar särskilt toppnoterna på jasminedoften, det är som att lyssna på en märklig opera-aria på något mycket främmande, men också mycket vackert språk.

I doftens hjärta är doften aningen mer tillbakalutad och den rena jasminedoften får noter av söta persikor och torra kronblad som sällskap. Precis som violdoften är inte det här någon komplicerad eller mångfacetterad doft, det är enkel, vacker och tidlös jasmin. Inte heller denna är pudrig, men något sötare än violdoften på mig. En jasmindoft för människor som föredrar naturlig, ren och oblandad jasmin.

Jag blir nästan mest imponerad av just jasminedoften av de fem, just för att den fortfarande lyckas dofta så oerhört högt, men som personligt val kommer jag nog inte att bära den lika ofta som violdoften eller de animaliska dofterna då jag har andra jasmindoftande parfymer jag nog hellre använder.

Men, av de fem dofterna är det Lotus Flower som tilltalar mig minst, det är absolut inget fel på den. Precis som de andra fyra doftar Lotus Flower som ny, men själva doften är ganska subtil, vagt aquatisk och gör inget för mig. Helt enkelt bara tämligen ointressant.

Jag förstår mer än väl att dessa dofter är något som de flesta av er aldrig kommer att få möjlighet att testa. Visst är det kul att prova sånt som är helt unikt, men samtidigt vill jag också höra andra parfymintresserades åsikter...

Pic: flowers.c-s

Shahrzad Palace Perfumes - Omärkt (Viol)

2010-11-16T09:48:00.002+01:00

En av flaskorna från Shahrzad Palace Perfumes var omärkt. Kanske något med citrus trodde säljaren, eftersom oljan är gul. Men, det är inte alls citrus utan blomma. Viol faktiskt.

Ärligt talat hade jag lite problem med att känna att det var viol, men när både maken och dottern var helt säkra på sin sak så blev jag det också. Nu när jag doftar på den kan jag inte förstå att jag inte kände att det var viol på en gång. Nåväl...

Jag brukar tycka om viol i parfymer och den här är inget undantag, tvärtom är det en mycket trevlig viol. Den är varken pudrig eller söt eller grön, den är liksom "bara" enkel viol. En ganska varm violdoft med små inslag av tvål, något nästan vaniljigt och nätt och jämt urskiljbar, även svaga inslag av jord. Kort sagt, en violdoft som är lätt att bära och tycka om. Kanske inte så spännande och komplex som Musk och Royal Ambar, men defintivt något jag kommer att använda när jag är sugen på viol.

Trots att doften antagligen har många år på nacken tycker jag inte att den luktar gammalmodigt eller tantparfym, den är förmodligen alldeles för enkel och avskalad för det, vilket också bidrar till att jag uppfattar den som tidlös.

Blomdofterna från Shahrzad Palace Perfumes har kortare hållbarhet än de animaliska dofterna, men å andra sidan är de inte lika kladdiga. Vi pratar ändå om lång hållbarhet, 6-8 timmar och framför allt blir jag imponerad över vilken "höjd" det är i violdoften, men också jasmindoften (som jag snart kommer till). Violen doftar klart, rent och liksom sprillans ny. Hur detta är möjligt förstår jag inte riktigt?

Violdoften har ett ganska väl tilltaget sillage, men utan att bli direkt störande. Vid något tillfälle ska jag testa att grunda violdoften med musken och se vad som händer.

Hur föredrar du violdoft i parfymer? Söt, pudrig, med gröna inslag eller inte alls?

Pic: outdoor.webshot.com

Shahrzad Palace Perfumes - Musk

2010-11-14T18:27:00.002+01:00

Jag känner mig nästan lite "pervers" när jag tar på mig några droppar av Shahrzad Palace Perfumes Musk. Idag innebär ju mysk i en parfym i de flesta fall att det handlar om en syntetiskt tillverkad myskliknande doft eller ibland om olika typer av vegetabiliska myskliknande dofter. Exakt hur mycket äkta mysk används i modern, västerländsk parfymtillverkaning har jag inte någon riktigt koll på, kanske någon läsare vet mer om det?

I Shahrzad Palace Perfumes Musk råder det dock knappast någon tvekan om att det handlar om äkta mysk. Dvs. ett doftämne som tillvaratas från någon slags könskörtlar på myskhjortar av hankön som är äldre än tre år. Förr dödades massor av myskhjortar i fällor, utan att ta någon hänsyn till om det var handjur som ännu börjat utveckla mysk. Idag är detta inte längre tillåtet, utan äkta mysk kan samlas upp på skonsamt vis eftersom myskhjortarna tydligen skaver av myskknölarna regelbundet. Som ni förstår innebär denna metod samt det faktum att myskhhjortarna numera är ganska sällsynta att äkta mysk är svår att hitta och mycket dyrbar.

Alltså, både denna bakgrundsinformation såväl som att myskoljan är mörkt brun till färgen och till en början doftar mycket speciellt bidrar till min märkliga känsla inför denna parfym.

Men, när jag bortser från det så återstår bara att medge, även Musk doftar riktigt, riktigt gott... och dessutom intressant och säreget. Till en början matchar doften utseendet på oljan bra. Toppnoterna är starka, med inslag av både något medicinskt som något strävt och aromatiskt. Det känns snarare som om jag tar på mig någon uråldrig medicinsk tinktur mot något obskyrt hälsoproblem än en väldoftande parfym.

Nu råkar jag ändå på ett aningen tvehågset sätt gilla den känslan, men jag har full förståelse för om mer än en läsare blir lite skeptiskt inställd till Musk. Lugn bara lugn, ganska snart utvecklas doften och blir en harmonisk, animalisk (nästan pälsdoftande på något märkligt vis), mättad, mjuk och mycket komplex doftupplevelse. Musk doftar underbart gott, men också med inslag av beska och sträva noter som liksom fördjupar och enligt mig, förbättrar doften. Trots den djuriska känslan blir Musk snarare en sensuell, loj och behaglig doft mer än rått animalisk och smutsigt erotisk. Den är inte alls på långa vägar så porrig som vissa moderna musk-dofter.

Bortsett från det rent animaliska i den hittar jag också små inslag av något blommigt, lite pudrigt och också något som doftar torrt och aromatiskt ungefär som hö. Den pudriga noten blir allt mer tydlig och jag uppfattar Musk som en ganska feminin doft, men den blir mer animalisk på maken (förstås, han tar ofta fram musknoter på ett alldeles för sexigt vis). Så män kan absolut också bära den. Jag undrar om människor som är anosmiska (doftblinda) för moderna syntetiska musker också kan vara det för äkta musk. Någon som vet?

Shahrzad Palace Perfumes Musk bärs något mer hudnära än Royal Ambar, men hållbarheten är minst lika god, dvs. länge, länge. Liksom Royal Ambar, men i än större utsträckning, känns Musk lite väl oljigt kladdig just när man tar på den. Musk blir också rödbrun på huden och inte något jag skulle ta på om jag hade ljusa eller känsliga kläder, jag misstänker starkt att den kan missfärga textilier.

Pic: borealforest

Shahrzad Palace Perfumes - Royal Ambar

2010-11-14T13:30:00.004+01:00

En läsare av den engelskspråkiga bloggen påpekade att fynd kan vara parfymistans värsta fiende. Och visst, man samlar onekligen på sig en del flaskor som man fyndat billigt eller kommit över i ett byte, men som man egentligen inte tycker särskilt mycket om. Jag har avgjort min andel av såna parfymer, men å andra sidan har jag också fyndat okända dofter som kommit från ingenstans och fått favorit-status.

Royal Ambar från Shahrzad Palace Perfumes är en sådan. Jag beklagar att det är den enda flaskan av de fem som tiden faktiskt gått lite hårt åt, med sprucken kork och nästan hälften av parfym bortdunstad blir ju därmed det som finns kvar extra kärt.

Förvånande är att Royal Ambar är så oerhört lik en annan favorit, Ambra Nera från Farmacia Annunziata. Samma typ av varma, komplexa, animaliska ambradoft. Så länge jag har min Royal Ambar behöver jag ine investera i Ambra Nera och den tycker jag så mycket om att den är på min topplista (iallafall bland mina översta 10-15 "vill ha-dofter"). Jag har tyvärr väldigt lite kvar av Ambra Nera så jag har ännu inte gjort någon jämförelse när jag har på mig de båda samtidigt.

I vilket fall som helst är Royal Ambar en erotisk, varm, mysig och glödande doft med inslag som doftar vagt kokosliknande, solsalt hud, mörk sötma och orientalisk vällust. En perfekt doft att mysa i nu under den mörka tiden av året.

Nackdelar med Royal Ambar är dels att det är en ganska kladdig oljebas, men också att om jag doftar på den tätt intill upptäcker jag en svag kritaktig binot, den doften känner jag dock inte av annars. Annars finns det bara gott att säga om den. Sillaget är ganska diskret, men håller sig inte bara tätt intill huden. Hållbarheten är otrolig, tippar på att den fortfarande går att känna spår av efter minst ett dygn, kanske mer. En klick olja räcker långt, framför allt de båda animaliska dofterna från Shahrzad Palace Perfumes är nästan trögflytande.

Pic: spermwhale, itsnature.org

Shahrzad Palace Perfumes

2010-11-11T08:58:00.004+01:00

När mitt parfymintresse tog fart var det framför allt moderna och kanske också, lite provokativa märken som Comme des Garcons, Etat Libre D'Orange och CB I Hate Perfumes som fick min ujppmärksamhet. Det har hänt en hel del sen dess, dels uppfattas väl knappast längre de märkena som så provokativa längre? Och i framkanten av utveckling inom parfym och mer radikala dofter hittar vi nu andra och tidigare kanske okända märken.

Självklart har mitt parfymintresse också förändrats under de här åren, jag tycker fortfarande om de här parfymerna som bryter ny terräng på ett eller annat sätt, men självklart uppskattar jag också parfymer som helt enkelt "bara" doftar väldigt, väldigt gott och det mesta därimellan.

Vintagedofter av olika slag är däremot ett ganska "nytt" spår i min parfymhobby. Plötsligt har jag inom loppet av några få månader råkat få ihop en liten samling av vintage-dofter. Märk väl, en LITEN, men iallafall en början så god som någon.

En sak som inte har förändrats så mycket är att jag fortfarande letar efter parfymer att fynda på Tradera. Själva Tradera har däremot förändrats en hel del på de här åren, fler och fler udda parfymer dyker upp, nichemärken, dofter som ej längre tillverkas och vintage, men också allt fler säljare och köpare som vet en hel del om parfymer. Idag skulle inte en flaska från Comme des Garcons gå att köpa för 80 kronor på Tradera! Däremot går det uppenbarligen att fynda annat, lite mer udda, saker som faller under den vanliga parfymistans radar. Till exempel köpte jag för en tid sedan ett nästan orörd vintage-flaska av Carons Infini för lite över 100 spänn. Den omformulerades tydligen för första gången i början av 70-talet och har sedan gjorts om ytterligare. Jag är inte helt säker, men min flaska ser ut att vara från före 70-talet, sent 50-tal skulle bli min gissning. Mer om Caron Infini vid något annat tillfälle.

Idag ska det handla om mitt senaste fynd, det lilla parfymsetet här på bilden. Det är ett verkligt fynd! Kanske ett av de bästa köp jag nånsin gjort på Tradera (och vid det här laget har jag faktiskt gjort en hel del riktigt, riktigt fina fynd där). Iallafall såldes detta lilla set som "Egyptiska parfym essencer", jag tyckte det såg fint ut och la ett bud och vann auktionen! Budet? Ja, prislappen slutade på 24 kr. För det priset är det ju kul bara att ha de gamla flaskorna och den fina asken, om sen innehållet luktar unket spelar ingen större roll, man har ju i princip fått det gratis ändå.

Fick hem setet och insåg när jag öppnade det att det nog knappt varit använt. Och att det såg mycket gammalt ut. En flaska hade sprucken kork och därför verkar en del av innehållet ha avdunstat, men annars är det i princip orört. Dofterna som ingår är: Musk, Royal Ambar, Jasmine, Lotus Blossom och en omärkt flaska som doftar viol. Och alla dofterna doftar som om de vore gjorda igår.

Det är någon riktigt tjock parfymolja, nästan på gränsen till trögflytande i flaskorna. Skulle inte kalla det essencer, men tror att oljorna skulle gå att blanda med varandra eller med andra parfymoljor. Jag har ännu inte riktigt hunnit prova alla dofterna ordentligt, men till exempel Royal Ambar (en ambradoft) luktar så gott att jag knappt kan tro det. Jasmin-doften är så klar, ren och hög att det oc kså är på gränsen till otroligt! Utifrån vad jag kan bedöma är oljorna gjorda av riktigt högklassiga ingredienser.

Såna här fynd gör mig så oerhört exalterad. Och nyfiken. Jag hittar inte mycket information om Shahrzad Palace Perfumes på nätet, jo en nätbutik som säljer ett kit från samma tillverkare för typ 70 £, men sen hittar jag inget annat. När kan mitt set vara tillverkat? Boxen är klädd med vaxat papper och det känns som om det är rätt länge sedan man använde sådant... Flaskorna är i pressat glas (ser nästan ut som citrusfrukter) och ca. 1 dm höga. Korkarna är av bakelit (antar jag), men inuti finns "stoppers" av plast vilket får mig att tro att de iallafall är tillverkade ca. 50-tal. Någon annan som har en bra gissning eller känner till något liknande set? Alla som överhuvudtaget vet något om den här typen av oljor och set får gärna bidra med information.

Framöver kommer jag att presentera de olika oljorna och hur de doftar etc. Och jag kommer att avsluta med att lotta ut något set med prover, för eftersom jag är rätt ensam om det här är det väldigt spännande att få höra andras åsikter om de olika dofterna, så missa inte det.

Pic: privat

Amouage - Memoir Woman

2010-11-09T09:08:00.003+01:00

Idag ska jag skriva om Memoir Woman från Amouage, men innan jag sätter igång med det måste jag bara få babbla av mig lite.

Först och främst har jag blivit faster igen. Åt en liten flicka som föddes igår på andra sidan jordklotet, i Chile närmare bestämt. Så kul och skönt att allt gick bra. Nu återstår bara att vänta och se hur länge det dröjer innan jag får träffa min nyaste lilla släkting. Jag har iallafall hunnit se en bild av det lilla underverket, tack vare Facebook. :)

Och så var jag och två av döttrarna till Stockholm i lördags. Vi hade det så kul och mysigt, men oj vad tiden går fort när man går i affärer och har det bra, vi hann inte alls med allt vi hade trott. Till exempel hann jag knappt provsniffa en endaste parfym, men å andra sidan fick jag ju mitt lystmäte när det gäller sådant för bara någon vecka sedan på parfymträffen.

Och sist men inte minst; Tradera är underbart! Förra veckan ropade jag in ett set med "egyptiska parfymessencer" där, fem flaskor i ett gammalt etui för det löjligt låga priset 24 kronor! För den typen av pengar spelar det ju faktiskt ingen roll om själva dofterna är gamla och unkna eller ofräscha, bara själva flaskorna och etuiet är ju värt bra mycket mer än så. Men, så kom mitt lilla set igår och ja, jag är så exalterad över dessa dofter att jag knappt kan tänka på något annat. De doftar fantastiskt! Jag ska återkomma till dessa någon annan dag och förmodligen kommer jag också att dela ut lite prover av dessa otroliga "essencer" (någon typ av parfymoljor skulle jag vilja påstå att det är). Missa inte det!!!

Nånå, Amouage... som flitiga läsare av bloggen vet så har jag inte totalt fallit för Amouages dyrbara och exklusiva charm. Faktum är att jag än så länge bara har gillat en doft därifrån som jag testat, nämligen Reflection Woman. Och den är inte riktigt min typ av doft, så jag har väl aldrig ens övervägt att köpa mer av den. De övriga jag testat doftar utan tvekan gott, rikt, exklusivt, men inte riktigt min stil. Men, nu har jag iallafall hittat en Amouage som passar mig alldeles utomordentligt bra, Memoir Woman.

Memoir Woman skiljer sig ganska mycket från annat jag har testat från Amouage. Det jag testat hittills har mest varit enormt stora florals med en guldig känsla, Memoir Woman är något helt annat.

Med toppnoter av citrus och absinth som följs av ros, jasmin, kanel, kardemumma och kryddnejlika, Memoir Woman kallas en modern chypre, men jag vet inte om jag riktigt håller med om det.

På mig blir den märkligt drömlik, svävande, dammig (men, på ett bra sätt), kryddig, aromatisk, lätt och sagolik. En doft för en goth-prinsessa, för blekpudrat ansikte, eleganta begravningar, slingrande bergsvägar bland dramatiska klippor. En doft att bära om du blev bjuden på fest hemma hos Greve Dracula. Nej, Memoir Woman är inte någon glad, sprudlande och gyllen doft, iallafall väcker den inte sådan associationer hos mig. Nej, det här är vemod, längtan, en kvinna på en stormpinad kaj som väntar och väntar och väntar på det där skeppet som aldrig kommer. Den sorgsna drottningen som vandrar ensammen genom slottets övergivna gemak, sörjande både sin döda make och alla de små döda prinsarna också. Memoir Woman är en doft som triggar både fantasi och en viss melankolisk stämning hos mig, utan tvekan en doft jag skulle ha på mig om jag någon gång fick för mig att försöka skriva skräck och rysare, ärligt talat gör mig Memoir Woman sugen på att skriva skräck!

Den är suggestiv och ja, helt enkelt bedårande, men på ett ganska oväntat sätt.

På mig kan kryddnejlika lätt ta över en doft och göra den antingen för dammigt rökig eller för anticeptiskt kryddig (det finns en slags antiseptisk doft i kryddnejlika), men i Memoir Woman tar den inte över utan väver tillsammans med de andra kryddorna en slags smekande slöja av virvlande rök på min hud, både sensuell och sorgsen på samma gång. Kanske som en Sorgvinge-fjäril? Memoir Woman är en doft att testa för alla som har minsta dragning till svärta och svårmod, men också för er som är nyfikna på Amouage, men inte riktigt har hittat någon favorit bland deras dofter. Memoir Woman kan vara precis det ni letar efter.

Det finns också en Memoir Man, som jag inte testat, men annars anser jag att Memoir Woman borde kunna bäras av män också, den är inte speciellt feminin. Hållbarheten är mycket god, räcker hela dagen utan problem, sillaget är gott, men inte överväldigande (iallafall inte från mitt lilla duttprov).

Basnoten av musk, ekmossa och läder blir en fortsättning på hjärtnoten hos mig och jag kan inte påstå att jag urskiljer någon av de noterna speciellt tydligt. Memoir Woman är ganska linjär, men liksom virvlande om det kan förklara något?

Vilken är din favorit från Amouage, om du provat någon? Tycker du dofterna från Amouage är överskattade och inte värda pengarna? Jag har tyckte det förut, men med Memoir Woman ändrar jag åsikt, även om jag inte tror att jag någonsin kommer att köpa en stor flaska av den, men en rejält dekant kan det nog bli framöver.

Pic: whatthefuckiswater

Frederic Malle - Geranium Pour Monsieur

2010-11-04T09:00:00.004+01:00

Jag tror nästan alla som tar på sig Frederic Malles doft Geranium Pour Monsieur utbrister "Tandkräm!" när de först sniffar på den. Och visst, man möts utan tvekan av en tydlig mintnot i öppningen. Men, när man väl konstaterat att det doftar tandkräm upptäcker man andra sidor hos denna doft. Iallafall gör jag det.

Doftens skapare är Dominique Ropion och jag tycker att han har lyckats med uppgiften att skapa något rent, fräsch och modernt mycket bra. Geranium Pour Monsieur blir på mig betydligt mer komplex och spännande än vad jag vanligtvis brukar hitta i den rena, fräscha typen av dofter. Ärligt talat tycker jag Geranium Pour Monsieur är nästan lika komplex och intressant som fina Dans Tes Bras.

Geranium Pour Monsieur får mig att tänka på en stilla, djup och hisnande vacker undervattensvärld. En värld i total tystnad men med synintryck så fascinerande och annorlunda att man lika gärna skulle kunna befinna sig i yttre rymden. Jag tänker mig att jag i denna värld på något underligt vis ändå skulle kunna känna dofter. Den kyliga mintnoten i Geranium Pour Monsieur vore då själva havet, för det här är en våt, intressant doft av mint. Geraniumnoten som dyker upp efter ett tag är aromatisk, med varma inslag och det här får bli doften av maneter, mjölkaktigt genomskinliga med skira slöjor och i alla olika former som blommor, moln och levande popcorn. Om maneter vore blommor skulle de kanske dofta som Geranium Pour Monsieur?

Det finns också inslag av trä och kryddor i doften, men de är diskreta och dyker upp lite då och då. På mig varar mintnoten länge, medan den verkar försvinna betydligt fortare till exempel på maken. Jag tror att Geranium Pour Monsieur utvecklas väldigt olika på olika människor, precis som Dans Tes Bras.

Geranium Pour Monsieur kan, trots namnet, även bäras av kvinnor. Den har gott sillage och god hållbarhet. Jag uppskattar den mycket för sin komplexa och annorlunda karaktär, men det är nog inte en doft jag kommer att använda mycket. Ärligt talat, är den inte riktigt min typ av doft. Däremot är det mycket möjligt att jag tar ett litet spray av den ibland när jag olfaktorisk vill besöka en spännande och förtrollande undervattensvärld... Precis som Dans Tes Bras är Geranium Pour Monsieur en doft som kräver mycket uppmärksamhet från mig. Den typen av dofter tycker jag är svåra att ha på sig bara till vardags.

Det är också roligt med en parfym där geranium får vara just geranium och inte en billigare ersättning för ros. Många som har svårt för geranium i sk. rosdofter kan säkert få en annan syn på geranium om de provar denna. Geranium Pour Monsieur är ett måste att testa för alla som söker efter annorlunda och skickligt gjorda dofter.

Pic: backgroundbandit.com

Escentric Molecules - Escentric 01

2010-11-03T09:15:00.004+01:00

Ganska ofta när jag ska till ICA eller in till stan så fantiserar jag om att någon främmande människa ska fråga vilken parfym jag har på mig. Eftersom jag använder parfym dagligen och dessutom ganska speciella parfymer kan man ju tycka att chansen för att jag skulle råka ut för den situationen är iallafall större än för den genomsnittliga personen. Men, men spelar ingen som helst roll vilken parfym jag har på, det händer ändå aldrig att någon främmande frågar mig om min parfym.

Det finns säkert många olika orsaker till varför människor inte frågar, dels tror jag svenskar i genomsnitt är lite blyga och inte vill verka framfusiga, sen kanske jag helt enkelt inte doftar tillräckligt mycket för att någon ska känna det och dessutom, människor som inte är parfymintresserade tycker kanske helt enkelt inte att jag doftar gott alls, utan bara konstigt.

Självklart händer det då och då att min familj, nära vänner och släktingar kommenterar min doft för tillfället, men det är ju inte riktigt samma sak. Vad jag kan minnas har jag en enda gång råkat ut för att en främmande frågade om min parfym, och det var uppe i Umeå för många år sedan när jag hade på mig Kenzo Jungle. Och han kanske flörtade... räknas det ändå?

I vilket fall har jag fått en dekant av Escentric Molecules Escentric 01 och jag har aldrig läst recensioner av någon doft som verkar generera så många positiva frågor och komplimanger som denna. Spännande i sammanhanget är också att många som har den på sig inte ens verkar gilla den särskilt mycket, men använder den ändå just för att de får sånt enormt positivt gensvar från omgivningen. Hmm.

Jag misstänker att jag skulle vara tvungen att bada i den för att få en positiv komplimang från någon. På mig blir Escentric 01 minst sagt diskret och undflyende. Öppningen är spritsig, pepprig och liksom rolig, men sedan blir den betydligt lugnare. När jag har den på mig uppfattar jag den mer som en vag aura omkring mig än som en parfym. Jag skulle lätt kunna använda Escentric 01 som en bas och ha en annan doft samtidigt. Jag tycker att den doftar gott, men samtidigt anonymt och vagt.

En intressant sak med Escentric 01 är att den under dagen kommer och går. Ibland känner jag knappt av den alls, för att sedan en stund senare upptäcka att jo, den finns kvar. Från den spritsiga öppningen utvecklas den till en lätt, flytande doft med inslag av renhet, trä och svagaste aning av rökelse. Som doft är den på något vis så konstigt anonym att alla skulle kunna använda den oavsett ålder och kön, men alla skulle kanske inte tycka om den så mycket. Jag gillar doftens tydliga närvarokänsla, men saknar andra inslag i den som värme, hjärta och djup. Kanske inte så konstigt då hela konceptet är uppbyggt kring den syntetiska noten ISO E Super.

För mig finns det inte något att ogilla med Escentric 01, men inte heller riktigt något att gilla, den blir helt enkelt lite för anonym. Däremot är det inte helt osannolikt att jag skulle omvärdera den OM någon skulle fråga mig vad det är för parfym jag har på mig. :)

Svagt, men lite varierande sillage, god, men knepig hållbarhet.

Råkar du någonsin ut för frågor omkring den parfym du har på dig? Komplimanger? Och då menar jag från främlingar eller människor som du är bara lite bekanta med (typ hon i kassan på affären), inte din man, din fru eller din söta lilla mamma. Vilken parfym om någon har du fått mest uppmärksamhet för?

Pic: Emelie Ohlsson

Liten topplista hösten 2010

2010-10-28T08:04:00.004+02:00

Medan vinden roar sig med att blåsa ner de sista löven från träden och regnet roar sig med att göra de nerblåsta löven till en brun geggamoja roar jag mig med att fundera på vilka parfymer jag använt mest under hösten (dvs. september och oktober).

Hösten är en perfekt årstid för parfymer, kanske den enda årstid då jag inte längtar efter eller tänker så mycket på vilka parfymer jag ska bära nästa årstid. Sen bryr jag mig förstås inte alls om vilken årstid det är när det gäller vissa parfymer, det är helt enkelt humörberoende.

Det känns som om det har hänt en hel del sen förra hösten. Förra hösten och vintern gosade jag in mig i massor av olika parfymer som hade patchouli som gemensam nämnare. Ambra var som alltid också en stor favorit, honung, tobak och läder också för den delen. Tunga, mörka, men ofta ganska söta dofter med andra ord.

Den här hösten har sett ut på ett lite annat vis. Jag har "upptäckt" ekmossa och plötsligt finns flera parfymer med not av ekmossa bland mina favoriter, till och med parfymer med ganska tydlig mosskaraktär! Saffran, olika typer av mjölkiga noter och många fler dofter med inslag av blommor än förra hösten.

Allra, allra mest tror jag att jag använt Costume Nationals 21, jag hade ett ganska väl tilltaget sprayprov av den, men det har gått åt, nu väntar jag på en dekant som jag hoppas kommer i dagarna, men det känns ändå som om jag är tvungen att snart köpa en stor flaska av den.

Dyra, underbara Cuir Beluga börjar också ta slut (min lilla dekant dvs) och jo, den är värd sin vikt i guld och jag måste snarast fylla på förrådet. Jag har betydligt mer kvar av Tonka Imperiale som jag köpte vid samma tid.

I stort sett alla Poison-varianterna har använts flitigt, mest kanske Pure Poison, minst Hypnotic Poison. Pure Poison-förråden fylldes dessutom på i veckan, så nu har jag så jag klarar mig iallafall ett tag. :)

Min vintage Zibeline har jag också använt betydligt flitigare än vad jag hade trott, en perfekt komfortdoft som samtidigt lyckas vara både glamorös och klassisk. Mysig!

Min dekant av La Sirena från Carthusia har också använts en hel del, lite av samma skäl som Zibeline, varm, mysig, underbar och doftar dyrt.

Shiloh som jag fick i födelsedagspresent har också sprayats en hel del. Den är snäppet mer uppiggande än mysdoft, funkar suveränt som morgonparfym när mörkret ligger tungt. Basnoten blir bara bättre och bättre, jag undrar om (ek)mossa är beroendeframkallande?

24 Faubourg av Hermes har jag också upptäckt denna höst. Har stött på den med jämna mellanrum sen jag blev intresserad av parfymer, nu först har vi funnit varandra.

Serge Lutens Un bois vanille OCH Muscs Koublai Khan har också sprayats en hel del. Liksom, som alltid, Frederic Malles Carnal Flower.

Jag har precis fått ett litet prov på efterlängtade Paul & Joe Blanc och den verkar lovande. Andrea Maacks Sharp har också gett mersmak och nu finns de att köpa hos COW i Stockholm, så jag kanske går dit och iallafall tittar på den nästa gång jag åker dit (vilket blir nästa helg!).

L'Artisans Nuit de Tubereuse har jag inte använt SÅ mycket, men tänkt på desto mer. Har märkt att L'Artisans dofter har en tendens att fastna trots att jag tror att jag inte tycker så mycket om dem. Nuit de Tuberesue blir onekligen en aning maskulin på mig, men jag tror faktiskt att jag ska ta och strunta i det!

Parfymer jag använde förra hösten som har blivit stående (och i många fall bortbytta/sålda).

Borneo 1834, By Kilians Back To Black, Le Labo Labdanum 18.

Vad har du använt mest av hittills under hösten? Nya favoriter? Gamla älsklingar som du upptäckt att du inte använder lika mycket längre? Om du bara fick rekommendera en enda höstdoft, vilken skulle det vara?

Pic: Winter trees without leaves, layoutsparks.com

MCMC Fragrances - Hunter

2010-10-27T08:33:00.004+02:00

Ibland "skolkar jag från jobbet". Igår hade jag planerat att skriva på bloggen, men direkt på morgonen när jag vaknade visste jag att jag var tvungen att ha på mig Ormonde Jaynes Ormonde Woman. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig någon annan parfym just då. Jag har ingen deadline när jag bloggar, men självklart försöker jag planera vad jag ska skriva om och ungefär när det ska vara klart. Men, sen vill jag ju dessutom ha tid att ha på mig de parfymer jag tycker allra bäst om också.

De senaste dagarna har jag testat mig igenom MCMC Fragrances olika dofter, Maui, Maine, Noble, Hunter, Humanity och Garden. De två sistnämnda dofterna är en del av välgörenhetsprojekt och stora delar av det man får in på försäljningen går till välgörenhet (100% resp. 50%). Annars är MCMC Fragrances ett nystartat indiehus med säte i Brooklyn, New York.

Alla dofterna är enkla, klara och rena kompositioner. De lyckas med konstycket att både kännas gammaldags och avskalat moderna på samma gång. När det gäller mer etablerade parfymhus tycker jag att de vagt påminner om Annick Goutals dofter och tror att de skulle kunna tilltala ungefär samma publik.

Av de sex dofterna jag testat är Hunter min stora favorit. Med tobak, vanilj och balsam från gran är det kanske inte så förvånande att jag föll för just den. När man läser beskrivningen av doften står det att den bärs bäst tillsammans med en flannelskjorta och det påståendet ställer jag mig bakom till 100%.

Hunter är en skön mysdoft för såna där inomhusdagar i oktober och november. Den är också ett härligt sällskap på höstliga skogspromenader. Hunter, liksom de andra dofterna, är unisex och passar nog bra på de flesta som söker en okomplicerad och mysig komfort-doft. Med tobak och vanilj skulle man kunna tro att Hunter är en söt, tät och nästan kladdig doft, men så är absolut inte fallet. Hunter får en klar, nästan genomskinlig, vibrerande friskhet tack vare doften av gran. Det här känns som ett ganska orginellt koncept och jag tycker det funkar på ett alldeles bedårande vis.

En bit in i doften blir tobaken aningen rökig, men så lätt att det knappt märks. Granen går från doften av friska granbarr till en mer kådig, träig grandoft, men förändringen är mycket subtil och stillsam.

Om somliga av Annick Goutals dofter är som japanska haikus, så kan man likna MCMC Fragrances dofter vid kärleksbrev i sanden. De är förgängliga, men väldigt uppriktiga och innerliga. Med andra ord så har MCMC Fragrances dofter ganska kort hållbarhet, med undantag för Noble som stannar kvar betydligt längre (tyvärr också den doft jag bryr mig minst om av de sex). Hunter finns kvar på min hud fortfarande efter några timmar, men bara antydd, allt sillage försvinner inom ett par timmar.

Det här kan ju vara en nackdel för somliga, medan andra letar särkilt efter diskreta dofter, i det fallet är alla (utom Noble) att rekommendera. Vill man ha diskret väldoft, men dessutom kreativt och orginellt tycker jag definitivt att man ska testa Hunter, men också Maui (ingefära, stjärnanis, frangipani och tuberose) eller Maine (ros, salvia och hav).

Ni kan läsa mer om MCMC Fragrances på deras hemsida

http://mcmcfragrances.com/Home.html

Pic: flickr.com

Acorelle - Wheat Almond och Amber Vanilla (Bio Cosmetics)

2010-10-23T08:44:00.004+02:00

Som -säkert- många andra kvinnor har jag ett lite komplicerat förhållande till kläder (och skor). När vi skaffade hund hade jag ca 15-20 par opraktiska, snygga, högklackade skor med spännen, nitar, lack, mönster och allt möjligt annat. Däremot hade jag inte ett enda eget par gympadojor, så jag fick snällt låna ett par gamla som sonen vuxit ur. När det var regnväder drog jag på mig makens gamla gummistövlar i storlek 42.

Ytterplagg hade jag förvisso i min ägo, knallröd trenchcoat, skinnjackor, sammetskavajer och en alldeles underbart härlig röd dunjacka (som jag vanligtvis inte har så stor användning för söder om Stockholm, med förra vintern som enda undantaget!). Andra hundägare jag mötte på våra promenader såg ut att ha garderoben full av enkla och fritidsbetonade sportjackor med revärer på sidorna...

I min klädkammare hänger massor med härliga kläder som jag knappt använder och nu, som hundägare, blir det definitivt inte oftare. Att jag dessutom gått ner rejält i vikt av att springa ute med hunden mest hela tiden gör ju att de flesta plagg inte längre ens sitter snyggt på mig.

Så till slut har jag börjat försöka vara lite mer praktisk när det gäller kläder, numera har jag faktiskt inte bara ett par långbyxor i garderoben, utan kanske tre eller rentav fyra. Även om nu yngsta dottern knycker dem mest jämt... Jag har två (2!!!) par bekväma skor som funkar utomordentligt att promenera i och äger till och med ett alldeles eget par gummistövlar. Jag har klippt sönder två korsetter och försökt göra armband av dem och fjäderboan hänger oanvänd och slokande i ett hörn av garderoben...

Vid dryga 40 års ålder har jag börjat inse att bekväma och praktiska kläder är ganska... bekvämt och till vardags, användbart. Hujeda, denna medelålder tar en hur man än gör. Motstånd är meningslöst och dessutom -inbillar jag mig- fjantigt!

Massor av olika parfymer funkar dåligt till vardags, dels är det ju i parfymens natur att vara lite lyxig, lite gulkdkant och dels blir det allt mindre accepterat att dofta starkt. Acorelle är ett franskt märke som erbjuder 100% ecocertifierade produkter, däribland några eau de parfumer som är helt naturliga.

http://www.laboratoire-odysud.fr/

http://www.acorellebeauty.com/

Några av Acorelles produkter finns att köpa i Sverige.

Av deras dofter har jag fastnat mest av allt för två, Wheat Almond och Vanilla Amber. Dofterna har också aromaterapeutiska egenskaper, Wheat Almond sägs vara balanserande medan Vanilla Amber är uppiggande.

För mig är Wheat Almond för och främst en totalt mysig komfort-doft att svepa in sig i. Perfekt den här tiden på året och om något, dofternas motsvarighet till ett mjukt velourset med sköna sockor till. Dofterna från Acorelle är inte så komplexa, men det kompenserar de med sin uppfriskande enkelhet och mjukhet. Wheat Almond har en söt, lite spritsig toppnot nästan åt godishållet, men den stillnar ganska fort och sen återstår ett tunt, hudnära lager av perfekt mysdoft. Det är mild, men tydlig mandel blandat med en svag, svag doft av mjöligt vete. Och det är förvånansvärt trevligt och dessutom ganska orginellt. Doftens själva textur påminner något om Bois Farine, även om de doftar väldigt annorlunda. Under hjärt-och basnoten händer inte så mycket, det är mandel, lite mjöl och med ytterst diskreta inslag av något träigt och lite, lite söt frukt. Den enda nackdelen med Wheat Almond som jag kan komma på är att den inte har så god hållbarhet på mig, efter mindre än två timmar återstår knappt spår av den på min hud.

Vanille Amber däremot har mycket god hållbarhet för att vara en 100% naturlig doft. På temat ambra-vanilj har det ju gjorts ganska mycket, men ändå lyckas Vanilla Amber finna en egen nisch. Jag är ju en älskare av ambradofter, men har upptäckt att jag ibland kan uppleva dem för söta och nästan kväljande, sen finns det också ambradofter med en slags dammig doft som nästan kliar bak i halsen när man har på sig dem. Vanilla Amber undviker elegant allt sådant, det här är en vaniljamber-doft som är mild, uppfriskande och lätt. Om många amberdofter känns gyllene, tjocka och trögflytande som honung, så är Vanilla Amber snarare som ett glas med uppfriskande svagt gyllene dryck. Egentligen skulle jag vilja kalla den en ambra vanilj-doft för människor som inte är så förtjusta i ambra och vanilj. Förutom inslag av vanilj och ambra hittar jag en härligt träig doft i Vanilla Amber och under basnoten dyker rentav svaga rökiga inslag upp. Vanilla Amber har något mer sillage än Wheat Almond, men jag upplever den ändå som en diskret doft.

Båda dofterna är egentligen avsedda för kvinnor, men jag tror att de kan funka på män också. Ingen av Acorelles dofter är det man vill ha om man söker efter spännande och dramatiska dofter, men vill du ha en myskomfort-doft att tillbringa hösten/vintern i kan jag varmt rekommendera både Wheat Almond och Amber Vanilla. Wheat Almond känns mer unik, men Amber Vanilla vinner i längden på grund av sin bättre hållbarhet.

Parfymer med 100% naturliga ingredienser blir allt vanligare, vad tycker du om naturliga dofter? Jag hyser stor respekt för de parfymörer och parfymproducenter som väljer att förnya och utveckla dofter med naturliga ingredienser, men för mig personligen får det gärna vara lite syntetiska inslag i en parfym, detta pga. att hållbarheten ofta ökar då och med dagens tillgång på nya syntetiska noter kan man få fram så många intressanta dofter som inte vore möjliga utan dessa. Samtidigt finns det förstås alldeles för många 100% syntetiska dofter på marknaden och i valet mellan att dofta som en blandning av smultronsoda med hårspray eller svagt av mandel, vete och vanilj är förstås valet enkelt. :)

Pic: stefanpoon.com

Vinnare av CnR Create-dragningen

2010-10-22T08:39:00.002+02:00

List Randomizer

There were 14 items in your list. Here they are in random order:

Sandra
Matilda
Therese
Habit Man
Terese Rhodin
Nilla
Carina
em
Ylva
Anonym
Susanne B
Hanna
triplex
Ulrika

Timestamp: 2010-10-22 06:38:06 UTC

Grattis till Sandra och Matilda! Maila era adressuppgifter till mig. Eftersom Sandra står först får hon också välja vilken hon vill ha och Matilda får den andra.

Till er andra som deltog får jag önska er bättre lycka nästa gång.

Men, boxarna då...?

2010-10-19T08:54:00.002+02:00

För de flesta av oss som älskar parfym är ju själva parfymen dvs. juicen som det också kan kallas huvudsaken. Några parfymälskare bryr sig knappt om flaskorna alls, medan det faktiskt finns parfymistor som enbart samlar på till exempel parfymer i lila eller genomskinliga flaskor.

Det vanliga är dock att flaskorna är ganska låg-prioriterade, men självklart är en snygg flaska alltid en bonus. Personligen brukar jag ställa undan de lite "fulare" flaskorna eller ha dem längst bak, men sedan är ju också vad som är fult eller snyggt en smaksak.

Det finns också människor som samlar på själva parfymflaskorna, där själva parfymen är av marginellt intresse. De här människorna vill helt enkelt ha en fullständig samling av sällsynta parfymflaskor, ibland från ett visst märke och ibland från en viss tid.

Men, vad de flesta verkar glömma är att nästan alla parfymer från början kommer i en kartong, ask, box eller vad man nu vill kalla det. De allra flesta parfymaskar är av kartong/papper och många slängs direkt när man tagit ut sin efterlängtade parfym. Om man sparar på kartongen är det oftast den som nöts mest och fortast. Parfymkartonger i bra skick som är 40-50 år gamla måste vara en sällsynthet, ändå har jag aldrig hört om någon som samlar på parfymkartonger!?

Bilden här ovan visar en del av mina parfymkartonger. Numera sparar jag på dem, men jag köper och byter förstås också till mig en hel del parfymer som kommer utan box. Boxarna är ju också en del av helheten, själva flaskan är kanske det första vi ser, men i de flesta butiker står boxarna ju fint uppradade på hyllorna bakom. Att få hem sin alldeles nya parfym och försiktigt ta bort cellofanet runt om och sakta öppna den alldeles nya kartongen ger iallafall mig en lyxig känsla. Det är ju nåt alldeles speciellt med en helt ny parfym, med orörd kartong... Ändå blir kartongerna så fort bortglömda, detta trots att en parfym med kartong ofta kan säljas för någon krona mer än en parfym utan.

När man tittar på kartongerna kan de ofta vara lika väldesignade och intressanta som flaskorna, oftast korresponderar boxens utseende med dess innehåll. Man skulle knappast hitta en flaska av Serge Lutens-typ i en Lolita Lempicka-kartong eller tvärtom. Kanske skulle man ta och bli "världens första" parfymkartongssamlare, eller jag är egentligen ganska övertygad om att det redan finns några därute eller vad tror ni?

Hur förhåller du dig till dina parfymkartonger? Slänger du dem genast? Sparar du de finaste/lyxigaste? Sparar du alla? Köper du rentav bara flaskor som kommer med kartong? Har du kanske till och med någon favoritkartong? I så fall vilken?

Personligen tycker jag om nästan alla typer av kartonger, just att det finns en sådan variation är en del av tjusningen och att varje kartong säger lika mycket om parfymen inuti som vad en väldesignad flaska kan göra.

När jag inte grubblar på parfymkartonger håller jag på att testa mig igenom ett trevligt franskt 100% naturligt märke och jag har hittat en av höstens mysigaste dofter däribland, mer om det snart....

Pic: några av mina parfymkartonger

L'Artisan Parfumeur - Vanilia

2010-10-18T08:50:00.002+02:00

När jag letade efter bilder på mor och dotter som ser ut som systrar var Madonna och hennes dotter Lourdes en vanlig träff. Ursäkta, men jag kan inte se det! På vilket sätt skulle de se ut som systrar? De är inte särskilt lika, speciellt inte sen Madonna injicerat en massa grisfett eller vad det nu är i ansiktet. Dessutom, Madonna ser bra mycket äldre ut än sin dotter, vilket ju förstås är helt naturligt, hon var ju trots allt runt 40 när Lourdes föddes. Och just det, hur många systrar känner ni med 40 års ålderskillnad? Någon? Nu är ju Madonna en vacker kvinna, men hon ska vara glad för att jag inte skrev att hon ser snarare ut som om hon kunde vara mormor till Lourdes än syster... oj, nu skrev jag visst det likafullt, f´låt.

Långsökt samband med parfymer kan tyckas, men det ligger -för mig- närmare än vad man kan tro. Jag har nyligen investerat i en flaska av L'Artisans Vanilia, en av de äldsta medlemmarna i familjen L'Artisan. Vanilia såg dagens ljus redan 1978 och därmed har den väl gjort sig förtjänt att kallas klassiker. Förra året såg en annan vaniljdoft dagens ljus hos L'Artisan, nämligen Havana Vanille. Det sägs att Vanilia har tjänat ut och ska ersättas av Havana Vanille, men iallafall på COW i Stockholm säljs de båda fortfarande sida vid sida.

När jag först testade Vanilia slogs jag genast av hur lika de båda vaniljdofterna trots allt är. Det är här jag börjar tänka på mödrar och döttrar, Vanilia är ju trots allt ungefär 30 år äldre än Havana Vanille, men likheterna gör att skillnaden känns mindre. Dvs. mor och dotter som skulle kunna vara systrar.

Rivaliteten dem emellan måste vara ett familjeproblem. Kommer gamla, trogna Vanilia att få lämna scenen nu när Havana Vanille gjort entre (någon som vet med säkerhet vad som kommer att hända, är det bara restlagret som fortfarande säljs)? Vanilias klassiska L'Artisan skönhet, är den förlegad och utbytt mot Havana Vanilles lite mer moderna look (doft)? Funkar verkligen Vanilia än?

Vanilia är en ganska typisk L'Artisan skulle jag vilja säga, lätt, transparent och ändå intressant. Vanilia hör tack och lov också till de bland L'Artisans dofter som har iallafall hyfsad hållbarhet på mig (ca 4-5 timmar). När jag provade Havana Vanille förra vintern (mitt i ett strålande vackert snöfall) fick den mig att tänka på doften av snöflingor som sakta singlar ned från skyn och smälter på tungan. Precis den känslan får jag även av Vanilia, men det är inte snö utan tropiska blommor i sprakande färger som faller liksom ett regn ned från himlen. Någonstans i utkanten av min uppfattning brinner en eld som sänder ut en mycket svag, men intressant doft av rök. Vaniljen i Vanilia är liksom glatt, undanglidande och absolut inte speciellt söt.

Vanilia fungerar fortfarande och känns absolut inte daterad, även om Havana Vanilles noter kanske känns aningen mer moderna. På mig känner jag också doften av Vanilia betydligt bättre än Havana Vanille. Vanilia har en ständigt närvarande bas av vanilj, medan de andra noterna dyker upp då och då (blommor, rök, ozon, på slutet lite träig, varm). Havana Vanille har inte någon sådan bas -på mig- utan är långa stunder helt tyst för att sedan plötsligt sända ut en liten doftpust...

Dock, den lilla doftpusten föredrar jag egentligen framför Vanilias lite monotona vaniljblomdoft. Fast trots det, Vanilia är en mycket fin vanilj och går utmärkt att använda för de som föredrar en vanilj utan gourmand-inslag. Sillaget är helt okej också förresten, något som Havana Vanille inte kan skryta med.

Är man det minsta svag för vanilj tycker jag att man kan investera i en flaska Vanilia, för vem vet hur länge den kommer att finnas kvar. Passa på nu, innan den säljs på Ebay för 1500 kronor!

Så länge jag har kvar av Vanilia behöver jag defintivt inte Havana Vanille iallafall...

Framöver blir det naturliga parfymer och en fundering om att tänka "inside the box" eller "outside the box"...

Pic: Madonna med dottern Lourdes, x17online.com

Om våran parfymträff.

2010-10-17T18:18:00.002+02:00

Ja, igår var det ju parfymträff igen. Vi börjar bli som ett litet gäng, även om några som var med förra gången -tyvärr- inte kunde komma igår, å andra sidan tillkom några som inte var med i våras.

Tror de flesta som varit med på träffarna är helt överens om att fortsätta ha parfymträffar någon/några gånger per år. För er som ännu inte varit med på någon parfymträff kan jag försäkra att vi är ett glatt, blandat och avslappnat gäng som träffas under väldigt lättsamma omständigheter.

Igår hann vi med några timmar sniffande och provande på NK och på COW, dessutom hann vi åka en sväng hem till en av deltagarna för fika och lite mer parfymprovning. Och så fick vi som hängde med en guidad visning i värdinnans imponerande parfymsamling, vilket förstås var jättekul.

Vi verkade alla vara överens om att det är svårt att klämma in allt vi vill hinna göra under de timmar som vi ses, jag och några andra som inte bor precis i Stockholmsområdet har ju tåg etc. att passa. Någon föreslog att vi skulle ha ett parfymläger någon gång. Även om jag tror att det kan vara svårt att genomföra, så är jag helt övertygad om att alla deltagarna på parfymträffarna lätt skulle kunna fylla en hel vecka med olika typer av parfymaktiviter utan att bli uttråkade en enda gång. Fast såklart misstänker jag att vi skulle bli doftutmattade hela bunten... (mindre bra).

Vi får se vad vi hittar på nästa gång vi träffas, lite olika förslag har iallafall kommit.

Hittade jag några nya parfymfavoriter då? Ja, jag provade Byredos nya M/Mink, klart imponerande och väldigt annorlunda, men förstås behöver den testning på egen hand för en recension. Absolut nåt att försöka hitta ett prov av. Provade återigen Bond No 9's Success is a job in New York, den är inte jättespeciell, men jag gillar den tillräckligt för att försöka få tag på ett prov av den också. Creeds Love in Black kan också vara lovande samt att jag fick prova Guerlains Spirituese Double Vanille och Frederic Malles Geranium, som jag också fick mersmak av.

Ärligt talat, jag kan knappt vänta till nästa parfymträff.

Utlottning av två flaskor parfym från CnR Create

2010-10-15T13:15:00.004+02:00

Jag är glad över att få ha denna utlottningen, den flottaste hittills i min bloggs historia. Två vinnare på den svenska bloggen får en flaska vardera av CnR Creates fina dofter.

För att delta vill jag ha rätt svar på denna fråga:

Var föddes idéen till CnR Creates Star Sign Perfumes?

Svaret kan du förhoppningsvis hitta på deras hemsida:

http://www.cnrcreate.com/wbc.php?sid=25885c0106f&tpl=start.html

Jag kommer att bland er som svarat rätt på frågan att dra två vinnare, ett villkor för att få delta i tävlingen är att du har en svensk adress, jag har tyvärr inte råd att posta flaskorna utomlands. Så lämna en kommentar med rätt svar så är du med i dragningen.

En vinnare får en flaska 50 ml Star Sign perfumes Virgo EdP (Jungfrun) för kvinnor.

En vinnare får en flaska 100 ml Star Sign perfumes Taurus EdT (Oxen) för män.

Jag drar två vinnare fredagen den 22/10. Den första på listan får välja om den vill ha Virgo eller Taurus, jag kommer även att bifoga ett testat prov så att den som vinner det flotta gåvosetet (se bild) kan testa doften utan att bryta förpackningen och därför bestämma om du vill behålla den själv, eller ge bort den som gåva till någon annan. Flaskorna är snyggt förpackade i sidenfodrad box och runt halsen på varje flaska hänger en liten stjärntecken-amulett som kan tas loss och användas som smycke.

Alltså, svensk adress, lämna en kommentar med rätt svar, jag drar två vinnare nästa fredag.

Lycka till! Och ett stort tack till Robert och Canisa på CnR Create.

Pic: CnR Create, Star Sign perfumes

Star Sign perfumes - Libra (för män)

2010-10-15T08:41:00.004+02:00

Om Capricorn var den första doften av de tolv olika herrdofterna som jag la märke till, så kan Libra (Vågen 24/9-23/10)mycket väl vara den doft som vinner i långa loppet. Inte lika omedelbart uppseendeväckande, charmerande eller annorlunda, men ändå la jag märke till den ganska snabbt.

Libra har noter av tuberose, kardemumma, kanel, viol, vetiver och tolu bland annat. Det här ger en härligt mörk, mystisk och alldeles bedårande violdoft. Visst, den är avsedd för män och jag gillar absolut tanken på en tydlig violdoft för män, men varför låta dem ha den här underbara doften ifred?

På mig blir Libra en mystisk, vibrerande och mörk violdoft med maskulina inslag utan att bli för maskulin. Ett slags gotisk, lite melankolisk typ av doft. Den är torr, stram och aningen kall, vilket får mig att tänka på gamla grå stenkyrkor, små nyutslagna violer i gryningens grå ljus, viktorianska miljöer och en vemodig pianokonsert. Ja, Libra verkar vara en doft fylld med känslor, känslor åt det vemodiga, bitterljuva hållet, men utan att för den skull kännas deprimerande. Faktum är att det är en doft som jag tycker passar utomordentligt till oktoberfödda vågar, oktober är ju en lite melankolisk månad (iallafall för mig), och vågar brukar sägas vara ett känslomässigt tecken.

Oavsett vad man tror om astrologi är Libra en doft jag gärna återvänder till, om något påminner den mig lite om en annan violfavorit, nämligen Ava Luxes Midnight Violet.

Jag rekommenderar Libra till alla som är det minsta nyfikna på astrologi, men också till er som vanligen uppskattar viol i dofter och som söker efter en mörk, lite mystisk unisex-violdoft. Libra, kan mycket väl vara det du söker!

Libra har god hållbarhet och medium sillage. Är du nyfiken på att veta mer om Libra? Eller kanske vad CnR Create har att erbjuda för andra dofter? Mer information hittar du här:

http://www.cnrcreate.com/wbc.php?sid=2419903971c&tpl=start.html

Jag har valt att skriva om de två dofter som fångat min uppmärksamhet mest, vilket inte betyder att de andra tio på något sätt skulle vara dåliga eller ointressanta. Men, trots allt handlar det ju om herrdofter och personligen har jag svårt att trivas i dofter som blir "för" maskulina. Några av dofterna passade mig inte alls, bland annat hade jag lite svårt för Sagittarius (Skytten), samt Aquarius (Vattumannen), men det kan ju vara de två som passar dig bäst. På maken doftar Taurus helt fantastiskt gott, maskulint, varmt och tryggt, medan den inte alls passar mig och jo, maken är född i Oxens tecken!

Missa inte utlottningen som dyker upp här snart!

Pic: horoscopos