Puredistance Black

Man kan gå på glödande kol, jag känner människor som gjort det. Själv är jag dock osäker på om jag verkligen skulle vilja/våga prova. Kanske skulle det gå bättre om jag hade på mig några droppar av Puredistance Black, den skulle kunna vara min skyddande talisman. Vet inte om parfymhuset Puredistance behöver nån närmare presentation, jag har iallafall skrivit om Puredistance I tidigare på bloggen: http://rebelladensnella.blogspot.se/search?q=puredistance Om Puredistance I är en doft för bröllop (iallafall får jag såna associationer), så är Puredistance Black något helt annat, även om de båda dofterna har hög kvalite, goda ingredienser och ett fint genomförande gemensamt. Puredistance har valt att än så länge inte avslöja vilka noter som ingår i Puredistance Black, spännande tycker jag, men också svårt. Jag känner en massa dofter, men vet inte riktigt vilka som finns där "på riktigt" och vilka jag bara fantiserar ihop. Öppningen är syrligt citrusig med en fond av kryddiga noter och jag tycker jag känner både kryddnejlika och muskot. Det finns också ett friskt inslag som känns som gran och just den noten tillför en dynamik som jag tycker blir väldigt intressant. Det är som två olika stråk, ett varmt orientaliskt och kryddigt förenas med ett friskt och aromatiskt med doft av barrskog och citruslunder.
Em längre bit in i doften dyker det upp mer torra tränoter och söta, fylliga plommon. En rejäl klick mörk honung. Något kokosliknande eller möjligen vagt mjölkigt, vet inte om det verkligen är en kokosnot eller kan det vara fikon? Försöker dofta mig till om jag kan ana några blommor i Puredistance Black, tycker ofta det är svårt att känna enskilda blomnoter i parfymer med tunga, träiga och orientaliska inslag. Kan vara lite nejlika och kanske ros, men grymt osäker på det. Det finns nog oudh här nånstans också, men en mild och lättsam oudh, även om jag anar en liten medicinsk bitterhet.
Ju längre in i doften man kommer ju mer komplex blir den, fyllig, rökig, varm, spännande och i ständig förändring. Puredistance Black är till sin natur en sån doft som lockar en längre och längre in, man dras med av de förtrollande doftnoterna och vill lösa mysteriet med vad det är som doftar... så oerhört... gott... lockande... sensuellt.
Trots detta så är Puredistance Black en lätt, hudnära doft. Och den frigör liksom sin underbara doft i små, oerhört angenäma fläktar. När jag bara bär den, utan att försöka analysera vad jag känner, så påminner den i stil mycket med Puredistance I såtillvida att det känns som att vara instoppad i en alldeles egen mjuk, smekande och ibland överraskande kokong av väldoft.
Puredistance Black får mig att tro att jag lever på lägereldarnas och sagornas tid. Svagt glödande kol i en nästan utbrunnen eldstad under natthimlen. Smala, slingrande gränder genom en gammal stad i nattbelysning. Solförmörkelse och en spegelblank vattenyta under fullmånens sken. Poesi och vilda hjärtan. Kärlek. Äventyr. Tusen och en natt. Skönhet. Glädje över att det nån gång då och då dyker upp såna här fantastiska parfymmästerverk (Puredistance Black är skapad av Antoine Lie, mannen som ligger bakom bla. Etat Libre D'Oranges Secretion Magnifques och Comme Des Garcons Daphne).
Puredistance Black är utan tvekan min favorit bland Puredistances dofter, just för att den passar min doftprofil aningen bättre än tex. Puredistance I. Puredistance Black är också en av de bästa dofter jag provat på länge. Den gav mig tillräcklig inspiration för att lösa upp min skrivkramp, tusen tack för det.

Parfymäventyr

Ja, nu har jag varit ute på parfymäventyr. Hittade av en slump ett ställe i Malmö som sålde ut ett gammalt parfymlager. Kollade upp det hela lite grann, hittade bilder och kontaktade ägaren.
Vi kom överens om att det enklaste sättet för mig att få en överblick var att helt enkelt ta mig ner till Malmö och kolla utbudet på plats. Vilket jag gjorde. Maken fick ställa upp som chaufför, och om jag ska vara ärlig finns det roligare saker att göra än att köra tur och retur till Malmö i dåligt januariväder.
Utfallet av Malmöresan kan ni se på bilden här uppe. Känns lite som en "once in a lifetime"-grej. Men, man vet ju aldrig. :) Massor av vintage-godingar och parfymer som inte längre är i produktion (eller har omformulerats till oigenkännlighet).
Ett och annat ska jag nog behålla själv, men om du ser nåt på bilden du är sugen på att testa så hör av dig, kan ordna dekanter av flera av dem. Vissa kommer jag också att sälja som de är.
En sak som slår mig nu när jag testar en del tidigare otestade äldre parfymer (framför allt bland dem som tillverkats under 80-talet och kanske även in på 90-talet, alltså inte de riktigt,riktigt gamla) är att de är så fylliga,rika och liksom lyxiga på ett sätt som är svårt att hitta idag.
Jag tenderar ju att upptäcka och utforska nya "niche-dofter" snarare än så mycket designer/mainstream-dofter, men självklart provar jag en och annan parfym på vårt lilla Åhlens mellan varven. Och de allra,allra flesta saknar nåt som finns i motsvarande parfymer från 70-80 och 90-talen. Gick många välkända och fina märken (tänker tex. på Lancome, Versace, Dior, mm) helt enkelt över till billigare "aromachemicals" (syntetiska doftämnen) nån gång i mitten av 90-talet eller? :/

Antonio Visconti - Coeur de Vanille

Under den här tiden då jag knappt skrivit på bloggen har jag ju ändå haft mitt parfymintresse kvar. Men, det har sett lite annorlunda ut. Mest har jag hållt mig till mina favoriter och det har faktiskt varit ganska skönt att inte hela tiden behöva tänka på vad jag ska prova härnäst och därefter skriva om. Nya och okända parfymer med "tveksamma" noter har jag inte haft nån lust att prova alls.
Ordningen bland mina parfymprover och dekanter har grymt förfallit, så till den milda grad att jag till slut inte kunde hitta det jag letade efter även om jag var säker på att just den doften skulle finnas nån stans. Men, iallafall en dag bestämde jag mig för att städa och sortera bland mina prover och dekanter. Det blev ett digert jobb som tog ungefär en hel dag! Men, oj om det var så värt det. Bland alla prover och dekanter hittade jag ett prov på en parfym som jag inte visste att jag hade och knappt visste vad det var för nåt.
Det var den här, Antonio Viscontis Coeur de Vanille. Ojojoj!
Hur många vaniljparfymer behövs det egentligen? Ja, det finns defintivt plats för den här iallafall. Enligt mig kvalar den in i den absoluta vaniljtoppen utan någon som helst tvekan, tillsammans med Guerlains Spiritueuse Double Vanilla, Profumums Dulcis in Fundo och Montales Vanille Absolu.
I stil påminner den mest om Spiritueuse Double Vanille, Coeur de Vanille är en barnförbjuden och ruffig vanilj.
Doften av vanilj (iallafall som vi föreställer oss den typiska vaniljdoften) är nog för många av oss bland det tryggaste vi kan tänka oss. Det är en mjuk, insmickrande, vänlig och kramig doft. Den finns i Coeur de Vanille och förstärks av len hasselnöt och en mild, men så småningom allt mer tydlig doft av kakao.
Men, Coeur de Vanille är betydligt mer komplex än så. Tillsätt rökig vetiver, gråpudrig kryddnejlika och aromatisk, narkotisk muskotnöt. Jaaaa, jag säger bara wow! Fantastiskt! Nu blir det spännande. Riktigt spännande.
Coeur de Vanille får mig att tänka på mystiska ritualer, trumljud, fladdrande ljuslågor och hemliga sällskap. Men, på nåt sätt hemma i mormors kök eller samlade runt lägerelden, vad kommer att hända, något oväntat, något spännande, något förbjudet? Men, du känner dig ändå trygg och säker, för du sitter där med dina bästa vänner.
För det är väl kanske det vi behöver för att våga kasta oss ut i det okända? Åtminstone en liten portion trygghet. Coeur de Vanille lyckas erbjuda det bästa av två världar, trygghet och spänning på en och samma gång. Och som den doftar är det förmodligen med ingredienser av mycket god kvalitet. Priset är högt, men egentligen ganska överkomligt för hela 100 ml. Jajo, det här är en doft väl värd att äga.
Den är mer kryddig och rökig i öppningen och en bit in i hjärtat av doften, tyvärr tappar den en del av det, men först efter ett par-tre timmar, basen är ganska traditionellt mjukt, gourmandisk, len, med lite mörker från kakaon. Den har mycket god hållbarhet, på mig räcker den hela dagen. En utomordentlig doft den här tiden på året, jag rekommenderar den till både män och kvinnor och alla som söker efter såna där spännande, fullvuxna vaniljdofter. Coeur de Vanille har fått mig att sätta flera andra av Antonio Viscontis dofter överst på önskelistan över sånt jag måste testa. Ett klart lovande märke. Om man kan skriva så efter att bara testat en doft? Men, om de andra är i närheten av Coeur de Vanilla är de bara så värda att testa!
Vaniljdofter har jag ju skrivit en hel del om, eftersom vanilj är en klar favoritnot för mig. Nu tänkte jag istället fråga om du har någon favorit som lyckas förena de här ljusa, mjuka, trygga doftnoterna med mörker, spänning och mystik? Är det i själva verket just såna dofter som har den där förmågan att bli favoriter? En del spännande främling och en del bästa vän i samma doft? ;)

Bättre sent än aldrig!?

Återigen har det gått ett bra tag sen sist, men nu har det börjat röra på sig. Det jag skrev om i somras som jag trodde skulle ta ett par veckor visade sig ta ett par månader. Svensk byråkrati är inte så snabb, men ganska pålitlig iallafall. Jag har väl inte varit så snabb själv heller, men men... I vilket fall, jag har startat ett eget litet företag nu. Inom det här med parfymer förstås. Dels har jag tänkt sälja dekanter, men också ägna mig åt parfymprovningar och rådgivning om det finns nåt intresse för det. Här är en länk till min tillfälliga hemsida: http://www.theperfumenerd.n.nu/ Den är väldigt, väldigt basic, men planerar förstås att fixa en ordentlig webshop så fort som möjligt. Är det nån av läsarna som har tips på bra, billig, enkel webshopslösning så hör gärna av er! Tack på förhand. Sortimentet kommer att växa, förmodligen inte i så rasande snabb takt, men jag har några riktiga rariteter som jag hoppas investera i inom kort (läs: efter jul nån gång, trots allt är det ju fem barn och tre barnbarn som ska ha julklappar). Finns det några parfymer eller något märke ni läsare särskilt tycker att jag borde köpa in? Jag tänker mest på de här riktigt dyra märkena som de flesta av oss inte har råd att gå och köpa en hel flaska av bara så där. Parfymrådgivning kanske det inte är så många av er som behöver, men tänker att det kan vara en kul grej för människor som har ett visst parfymintresse, men som kanske inte har ork eller lust att själv leta efter favoriter. Parfymprovning ja, kan det va nåt? Tänker att om nu människor kan gå på vin-choklad-och whiskyprovning, varför inte parfymprovning? I början blir det nog mest i Nyköping med omnejd, men finns det nån i Stockholmstrakten som tycker det låter kul, så kan jag kanske ordna det, hör av er i så fall, får vi diskutera. :) Tänker också att både parfymprovning och rådgivning kan vara en present till nån som har det mesta. Vet inte hur aktiv jag kommer att vara på bloggen, det här med att räkna ut milliliterpriser + moms mm på en hel massa parfymer tar ganska mycket tid. :P Räkning är inte min starka sida. Annars mår jag bra och det hoppas jag att ni också gör.

Surprise, surprise...! Eller jag säger A, men inte riktigt B.

Hallihallå! Nej, jag är inte sjuk igen, tvärtom mår jag riktigt bra. Däremot har jag inte haft någon vidare skrivlust på sista tiden, även om jag har provat många härliga parfymer. Några märken som defintivt är värda att kolla upp; Kerosene och Neela Vermeire, det finns hopp!
Sen har jag haft annat för mig, annat som känns väldigt bra. Och det har med mitt parfymintresse att göra. Kan inte bli mycket bättre än så, ellerhur?
En idé som jag haft ganska länge som äntligen är på väg att "kläckas". :) Kan inte avslöja så mycket mer än så just nu, men om någon/några veckor är förhoppningsvis allt klart för en överraskning. Missa INTE den!

AmorVero il profumi dell'Hassler Roma - AmorVero edt.

Idag över till en helt annan typ av blommor.


Fylliga, överdådiga, rika, lena, klassiska, romantiska och alldeles, alldeles fantastiska. Nämligen blommorna i Amorvero. Amorvero är en hel kollektion av produkter; parfym, eau de toilette och kroppsvård som skapats för hotell Hassler i Rom. Jag har bara testat eau de toiletten, men är väldigt nyfiken på hur eau de parfymen kan tänkas vara, å andra sidan vet jag inte om jag behöver en ännu fylligare doft än vad som åstadkommits i eau de toiletten?


Amorvero är grymt romantisk, romantisk på ett snudd på gammaldags, men ändå oerhört tilltalande vis. Det är som en dejt på en riktigt, riktigt romantisk, intim och mysig restaurang, det har redan klickat mellan er, ni ser varandra djupt i ögonen, kan inte låta bli att smeka varandras händer, ni ler, bekräftar, förälskelsen är ett faktum. Efter restaurangbesöket går ni sakta hand i hand genom staden och just där och då är det bara ni två som existerar. Amorvero är en doft för alla oss som nån gång har varit som Lady och Lufsen...


Amorvero doftar av innan. Den är sensuell, oerhört mjuk och komfortabel, utan att någon gång slå över till sexig eller erotisk, ändå saknar den inte laddning.


Jag förvånas över hur många florals på ungefär det här temat som kan göras, och ändå, när jag stöter på en ny variant så blir jag likafullt förtrollad. Amorvero doftar av mild, mjuk citrus i öppningen vilket ger blomnoterna en viss fräschör och sötma. Blommorna är svåra att urskilja för sig utan blir snarare som en härligt len, pudrig, krämig, fyllig blomsymfoni (ros, jasmin och tuberos), möjligen blir rosen en liten, liten aning dominant på mig efterhand som parfymen utvecklas, men det är en ros som egentligen doftar mer än ros.


Amorvero doftar förutom romans också av lyx och dyra ingredienser. Basnoten är lenaste sandelträ, en gnutta ambra och lite vanilj. Helt enkelt krämig, tät, söt och mysig. Egentligen inget märkvärdigt, det är noter som använts om och om igen, jag förstår inte riktigt varför jag blir så såld. På nåt sätt är Amorvero lite åt Amouage-hållet, klassisk, överdådig, rik floral, men där Amouage inte riktigt lyckats övertyga mig (mina Amouage-favoriter är inte deras klassiska florals), så når Amorvero hela vägen fram.


Amorvero (edt) har gott sillage, god hållbarhet och gillar du inte pampiga blomdofter(den är av typen som förmodligen kan ge en viss huvudvärk till somliga) , så gillar du nog inte den här heller. Är du annars, precis som jag, en sucker för fylliga, klassiska blomkompositioner så är Amorvero något du bara måste testa. Du MÅSTE! Personligen funderar jag på hur länge det kommer att dröja innan jag har råd med en hel flaska av denna fantastiska skapelse!


Ofta när man pratar om sensuella, romantiska dofter så kommer man in på sex. Amorvero är snarare innan, än under tiden eller efter... Vad har du för personliga, romantiska favoriter? För mig blir Amorvero mer i samma team som Iris Poudre än tex. Carnal Flower.

Comme des Garcons - Eau de Parfum

Comme des Garcons har för första gången på länge släppt en parfym "på egen hand", alltså inget samarbete med hattdesigners eller excentriska arvtagerskor. Deras nya doft kallas Eau de Parfum, men jag hade föredragit Comme des Garcons 4, hade känts enklare...


Comme des Garcons är bra på att utforska gränser inom den olfaktoriska konsten. I Eau de Parfum blir gränsen mellan blomma och olika syntetiska, plastiga, klistriga noter flytande. Den får mig att tänka på en utomjording som besöker vår planet och för första gången träffar på blommor, blir förtrollad av dess doft och skönhet som inte finns att hitta på den stackars utomjordingens hemplanet. Hemma igen, bestämmer sig utomjordingen för att kopiera våra blommor. Med hjälp av lim, plast och en vass sax skrider hen (!?) till verket...


Doften av dessa fiktiva plastblommor skulle kunna vara Eau de Parfum. Toppnoten är på mig som att sticka näsan djupt ned i burken med björnklister (finns det ens än?), precis som jag gjorde på lekis när jag var liten. Björnklister doftade gott, jag vet att jag till och med var tvungen att slicka på den där lilla plastspateln ibland. Björnklister doftar klistrigt med ett vagt inslag av bittermandel som jag minns det. Och precis så doftar Eau de Parfum en under tid...


Så småningom värms doften upp och omärkligt övergår den lite skarpa, men också luftiga doften av klister till en doft av vita, genomskinliga, skira blommor. Fortfarande med en viss trivsam och udda plastig doft i bakgrunden. Det här är både kul, intressant och i högsta grad bärbart på samma gång. På grund av sin märklighet blir Eau de parfum en tydlig floral som går att bära av både kvinnor och män, den är könlös och eterisk, modern, kan tänka mig att om tjugo år när svenska barn som kallats hen hela sina barndom växer upp och vill dofta gott så skulle den här parfymen kunna bli stapelvara hemma hos hen och hen.


Därmed inte sagt att man inte kan uppskatta den även om man har en lite mer tydlig könstillhörighet. När doften fått lite tid på sig blir den vagt varmare, utan att bli varm, den får en tilltalande svag sötma, som påminner lite om böcker enligt mig. Det här är syntetisk doft omgjord till ett mästerverk. Det är intressant hur man luras att tro att doften av vita blommor, plast och gamla böcker är så nära besläktade, och utan att kunna särskilt mycket om doftmolekyler antar jag att det också på något plan är så.


Trots Eau de Parfums många goda egenskaper, jag är imponerad, så är den kanske ändå ingen parfym jag i framtiden behöver mycket av. En lagomt stor dekant skulle vara kul, men jag känner helt enkelt inte så ofta för att dofta så här... Däremot skulle jag vara glad om jag fick vara omkring någon som doftade så här.


Eau de Parfum har medium sillage (från duttprov), god hållbarhet och jag hoppas att den får många fans, för tråkig är den inte.


Jag har precis fått hem decanter av några andra gamla Comme des Garcons-dofter, bland annat CdG 2 (male+female), Garage och Tar. De är verkligen inte så dumma heller. Vad tycker du om Comme des Garcons? Är de för sökta? För knepiga? Eller helt enkelt modiga och intressanta? Vilka är dina Comme des Garcons-favoriter?


Härnäst blir det kanske en annan doft med blommor, men den här innehåller inga plastiga rymdblommor utan snarare blomblad så fluffiga, fylliga och mättade att de skulle kunna vara av mjukaste sammet...