Ormonde Jayne - Osmanthus

Få dofter jag har testat får mig att längta så mycket till sommaren som Ormonde Jaynes Osmanthus. Överhuvudtaget har flera av de tropiskt inspirerade dofterna hos Ormonde Jayne en väldigt somrig känsla.


I Osmanthus kombineras citrus med blommor, något jag brukar tycka väldigt mycket om. Ett problem med den typen av dofter brukar vara att de antingen har kort hållbarhet eller så efterföljs den härliga, krämiga och citrusfriska inledningen av betydligt mörkare noter som inte riktigt passar ihop med öppningen. I Osmanthus lyckas man behålla den inledande känslan i stort sett hela vägen fram till slutet.


Osmanthus är dessutom något mer än en söt, citrusblommig sommardoft. Osmanthus känns både uppiggande och sensuell på samma gång. Osmanthus har "det". Av alla Ormonde Jaynes dofter känns Osmanthus som den ungdomligaste, men ändå är den utan tvekan en doft som passar kvinnor i alla åldrar. Osmanthus rymmer både en tidlös känsla såväl som den får mig att tänka på slanka kvinnor i vita klänningar och skyddande parasoller från tiden nånstans vid det förra sekelskiftet. Osmanthus är romantisk, fyllig, gladlynt och mycket vacker.


I Osmanthus hittar man noter av bland annat pomelo, davana, osmanthus, vattenlilja, jasmine, cederträ, labdanum, musk och vetiver. På mig dyker en not upp som påminner om mild och söt tobak, fast utan den tyngd som brukar finnas i många tobaksdofter. Den noten ger doften en extremt lätt, men på mig ganska tydlig karamellkaraktär som är helt oemotståndligt ljuvlig. Kan det vara davana? Den är i och för sig listad som toppnot, medan den tobaksliknande doften dyker upp mer mitt i.


Framåt basnoten avtar citrusdoften, blomnoterna går från vildsint prunkande till mer tillbakahållna, aningen torra och vetiver bidrar med en vagt grön, men också torr karaktär.


Åh, om det ändå snart vore sommar!Jag tror att Osmanthus, men också Champaca såväl som Frangipani och Tiare kommer ännu mer till sin rätt i lite varmare väder.


Osmanthus har god hållbarhet (6-7 timmar)och ganska väl tilltaget sillage (märks betydligt mer än den blyga Champaca). Gillar man citrus och blommor är det givet att testa Osmanthus. Jag tror att alla, såväl kvinnor som män utan problem kan hitta en personlig favorit bland Ormonde Jaynes underbara doftskatt.


Osmanthus och Champaca med flera är alla välgjorda dofter av hög kvalitet och stor samhörighet. Men, än så länge är min personliga favorit bland Ormonde Jaynes dofter Ormonde Woman, om den har jag skrivit tidigare, här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/10/ormonde-jayne-ormonde-woman.html


Mer om Ormonde Jaynes härliga dofter och helt ljuvliga kroppsprodukter (de ser iallafall helt ljuvliga ut!) kan ni läsa här:
http://www.ormondejayne.com/

Den här månaden erbjuds alla som köper en stor flaska av Osmanthus parfum eller eau de parfum en 10 mls flaska av Osmanthus på köpet:
http://www.ormondejayne.com/enews/2011/mar/030311_oj_march_promo.html?utm_campaign=March%2B-%2BPurse%2BSpray%2Bpromo%2B2011&utm_source=emailCampaign&utm_medium=email


Vilken är din Ormonde Jayne favorit? Är det någon som testat badoljan?


Härnäst blir det några klassiska dofter och därefter ett par riktiga lyxdofter.




Pic: osmanthus
Kröyer

Ormonde Jayne - Champaca

Att testa sig igenom Ormonde Jaynes parfymer är lite som att få en privat vistelse på en fridfull och okänd söderhavsö. Många av Ormonde Jaynes dofter hämtar inspiration från underbara tropiska blommor som tiare, frangipani och champaca. Men, det är ett tropiskt paradis långt ifrån paraplydrinkar, kokosnötter och turistströmmar. Alla Ormonde Jaynes dofter är fyllda av elegans, skönhet och rymmer en längtan bort från både gråblek europeisk vinter såväl som vår stressade nutid. I de flesta av Ormonde Jaynes dofter, oavsett om det är de med mer tropisk tema eller de mer "västerländskt" inspirerade (bland annat Ormonde Woman), kan man hitta en tillflykt, en lugn retreat som omfamnar en på ett stillsamt och självklart vis.


Ormonde Jaynes dofter är delikata, lite tillbakalutade och ypperligt elegant. Bland alla de lugna och vilsamma dofterna finner jag nog ändå att Champaca är den allra mest behagliga, komfortabla och vilsamma. Champaca är fylld av en tystlåten charm som upptäcks lite i taget, i ett mer högljutt sällskap kanske Champaca inte är den man först lägger märke till, men sedan inser man att det är Champaca man inte kan glömma...


Champaca har noter av bland annat neroli, bambu, champaca, fresia, basmati, myrra, grönt te och musk. Den doftar av en återhållen vagt fruktig sötma, blomdoften är komplex, fylld av både berusande såväl som höigt torra inslag och en vag, ganska trivsam kylighet. Doften av basmatiris gör Champaca till en mild, mjuk och extremt behaglig komfortdoft. Champaca lyckas svepa in dig i en mycket behaglig sinnestämning, ungefär som om man har tillbringat ett antal sköna timmar på ett lyxigt spa.


Framåt basnoten gör sig en härligt krämig pudrighet påmind. Och det här är lite av ett signum hos Ormonde Jaynes dofter, det finns en krämighet i basen hos flera av dem, som en gemensam grund ungefär. Den här krämigheten blir -för mig- extra intressant pga. att ingen vanilj används, det är en krämighet som känns väldigt unik, personlig och speciell. Just Champacas krämighet är mild, smekande och mysig. Och till skillnad från många andra komfort-och mysdofter känns inte Champaca som en höst/vinterdoft, utan som en perfekt doft för sommaren.


Basnoten blir lite som att ta på sig sin mjukaste och skönaste favoritkofta, en mild sommarkväll efter en hel dag av somrigt solsken.


Champaca har god hållbarhet (ca 6-7 timmar) och medium sillage, den är mer tydlig i starten för att sedan under basnoten bli mer hudnära. Jag rekommenderar Champaca till alla som tycker om soliga, friska, vackra och mysiga blomdofter. Basmatinoten är ett underbart inslag och Champaca är absolut värd att testa för alla som är nyfiken på risdoft som blir allt annat än matig i en parfym.




Pic: flickr

Ormonde Jayne - Ormonde Woman

Första gången jag testade Ormonde Jaynes doft Omonde Woman så hade mitt parfymintresse precis börjat vakna. Jag hade precis förstått vilken mångfald av parfymer som fanns där ute och var totalt överentusiastisk och visste inte vart jag skulle börja eller nånting.


Jag råkade få tag på prover av Ormonde Woman, Ormonde Man och Tolu genom en utlottning på en annan parfymblogg. Alla proverna var begagnade och det fanns inte särskilt mycket kvar. Av de tre gillade jag, då, Tolu bäst. Ormonde Man spillde jag ut hela röret av på maken och han luktade gott, men jag hann aldrig riktigt analysera doften och bekanta mig med den. Ormonde Woman var den jag tyckte minst om av de tre.


På grund av att jag inte riktigt gillade någon av dem jag testade då så har jag inte heller testat något annat från Ormonde Jayne, än. Däremot har jag känt en vag dragning till Ormonde Jaynes parfymer, inte minst på grund av att den estetiska utformingen är så oerhört tilltalande. http://www.ormondejayne.com/


I vilket fall så sitter jag nu här med ett nytt prov av Ormonde Woman och ja, nåt har absolut hänt sen jag testade den sist. Jag förstår ju att parfymen som sådan knappast har blivit bättre sen sist, det är helt enkelt jag som förändrats. Jag har sniffat mig igenom så många olika parfymer sen dess och det har gett mig nyckeln till att förstå Ormonde Woman. Nu råkar jag ju tro att vissa parfymer är helt klockrena oavsett hur många andra parfymer man testat, man kan visst uppskatta Ormonde Woman även om den skulle råka vara den första nisch-parfymen man stöter på. Men, för mig krävdes det helt enkelt lite parfym-allmänbilning innan bitarna föll på plats.


Fortfarande kan jag inte påstå att Ormonde Woman är så mycket "jag", den är på många sätt ganska långt ifrån vad jag brukar uppskatta mest inom parfymeri. Ormonde Woman är en modern chypre, en doft-familj som jag vanligen kan ha vissa svårigheter med. Men, med tiden har jag lärt mig att uppskatta, särskilt moderna, chypre-parfymer allt mer.


Och vad jag kan känna finns det ingen ekmossa här, eller så är den så sparsamt använd att den bara bidrar till en tät, intressant atmosfär?


En sak som är påfallande när det gäller Ormonde Woman är att jag inte kan säga om den är varm eller kall. Den är liksom helt perfekt, alldeles lagom. Det här bidrar till att göra Ormonde Woman till ett intressant alternativ som höstdoft tycker jag. Toppnoterna är ganska sprudlande gröna, men det är inte dem jag fångas av, det är när Ormonde Woman får mogna och värmas upp på huden som det spännande börjar.


I morse när jag vaknade var det bitande kallt och frostigt ute, men framåt dagen blir det soligt och fint. Rent, högt och klart höstväder. Det är den typen av skog jag vandrar igenom i Ormonde Jayne, ja visst det finns blommiga noter i den, men de snarare understryker den klara, delikata barrskogskaraktären (idegran!) än gör doften blommig. Mossan under mina fötter är fortfarande lite frusen, men solens strålar letar sig in mellan träden och värmer sakta upp skogen.


Det här är ingen skogsvandring med picknick och lägereld, nej det här är skogen när den är sig själv nog. Jag tycker att Parfumerie Generales Drama Nuui är en jasmindoft värdig en vacker alvkvinna, Ormonde Jaynes Ormonde Woman hamnar inom samma kategori, men om Drama Nuui är en ytterligt vacker, skir, skogig jasmindoft för en vacker alvprinsessa så är Ormonde Women snarare doften för den uråldriga och visa alvdrottningen. Drama Nuui är kort sagt, Arwen och Ormonde Woman är snarare Galadriel. Båda rymmer en trolsk, förtrollande och bedårande stämning som från för länge sedan svunna tider.


Jag är glad att jag numera tycker mycket om Ormonde Woman, få dofter har en lika drömsk och stämningsfylld skönhet. Ormonde Woman doftar av exklusiva råvaror och ypperlig parfymkonst, Linda Pilkington som skapat doften har gjort ett utmärkt arbete. Ormonde Woman har gott sillage och varar länge. Nu när jag återupptäckt Ormonde Woman har jag också blivit allt mer nyfiken på de andra parfymerna som Ormonde Jayne erbjuder.


Vilka har du testat? Har du någon favorit?





Pic: Skoonberg, Etsy