Le Labo - Labdanum 18

Jag har ju skrivit om ett par parfymer från Le Labo som jag tycker om, Oud 27 och Patchouli 24, men jag är inte beredd att betala runt 50 dollar för 15 ml för någon av dem. Däremot skulle jag kanske kunna tänka mig att göra det för Labdanum 18. I vilket fall är det den jag tycker bäst om av alla jag provat från Le Labo.

Labdanum 18 är intressant på ett undanglidande vis, jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker att den luktar, mer än jag tycker om lukten av den.

Stundvis påminner den om något snarlikt Shalimar, men utan den orientaliska tyngden och värmen. I nästa stund tycker jag snarare att den luktar som någon salva, utan att kunna komma på vilken. Den är pudrig, varm och sensuell, men också kylig, ren och med någon medicinsk not som både lockar och stör.

En märklig sak är att jag inte urskiljer några topp-och hjärtnoter, utan snarare är det ett kedja av noter som upprepas och sen börjar om igen, som i en spiral. Om och om igen... Lite Shalimar, lite salva, lite puder, lite friskhet och sen några droppar medicinsk tinktur... och så vidare... Den här undanglidande utvecklingen håller på ganska länge, och den roar mig, men efter någon timme planar doften ut och bäddar ner sig i min hud i en behaglig, varm, aningen besk pudrighet. Lite mysk, lite mild rökighet och mjuk vanilj att gosa in sig i. Ja, minsann den här är riktigt fin. :)

Förutom Shalimar påminner den mig också en liten aning om Parfumerie Generales Intrigant Patchouli. Just för att den är så störande, men på ett bra sätt. Och det tar ett tag innan jag upptäcker att okej, det är den här jag tycker bäst om. Inte blir jag heller särskilt förvånad när jag läser att det är Maurice Roucel som ligger bakom Labdanum 18. Jag har ingen superkoll på olika parfymörer/näsor och pluggar inte in en massa fakta om parfymer jag provar innan jag provar dem, det förtar lite av det jag vill uppleva själv, men när jag väl har provat en parfym tycker jag om att läsa lite mer om den om jag tycker om den. Och ser man på, där var Maurice igen. Hallå Maurice, kan du förklara hur du kan ha nyckeln till mina olfaktoriska triggers och min hudkemi, va? Förresten påminner inte Labdanum 18 lite lite grann om Serge Lutens Iris Silver Mist, också? Fast bärbar, förlåt Maurice, men Iris Silver Mist har jag inte riktigt lyckats komma överens med än!

Vilken är din favorit från Le Labo? Tycker du möjligen att någon av deras parfymer är värda det ganska höga priset, jag är aningen tveksam, även om jag gillar Labdanum 18, finns det många andra parfymer jag giller mer och som är billigare.

Le Labo - Patchouli 24

Snart är det Valborgsmässoafton. Jag tycker om de stora brasorna, med eldsflammor som sträcker sig uppåt mot den allt mörkare himlen. Smällare och dyngfulla skolungdomar klarar jag mig dock bra utan.

I Le Labos Patchouli 24 får jag brasan, men smällare och fylla lyser med sin frånvaro. Patchouli 24 är en mjuk, varm, träig och lite jordig rökdoft. Den här tycker jag om... de fyra-fem första timmarna iallafall. Många parfymer med noter av rök är ofta lite skarpa på mig, jag gillar dem, men bara delvis. Det är som om de återger doften av rök från vått trä, och det vet ju alla att den är lite stickigare än rök från knastertorrt trä. Men i Patchouli 24 är det inget snack om att det är prima brasved.

Patchouli 24 lyckas med att vara en sensuell, mjuk och tilldragande parfym. Tar man sig inte till någon brasa på Valborgsmässoafton, kan den vara en bra ersättning. När jag har på mig den känner jag mig lagomt hednisk, lite mystisk och den lyckas ändå i lagoma doser dessutom lukta gott.

Men, det finns ett problem. Eftersom den här till skillnad från många andra från Le Labo är riktigt långlivad, så blir den efter några timmar monoton och enahanda. De första timmarna är riktigt mysiga, annat än röknoter anas, men basen består av rök, rök och så lite mera rök. Och den varar och varar... Åh, om de ändå stoppat in nåt annat, eller så är det min hudkemi som kväver allt utom röken? Så efter fyra timmar sådär har Patchouli 24 på något sätt lyckas förstöra allt den åstadkommit innan, den lämnar en med en känsla av att ha suttit framför en brasa en hel kväll. Jag lovar att skulle jag ta på mig den på 1:a maj så skulle alla tro att ingen firat Valborgsmässoafton mer rejält än jag.

Så Patchouli 24 är mysig, varar länge (rökdoften sitter kvar hela dagen om jag tagit på den på morgonen!) och känns spännande de första timmarna. Resterande timmar blir jag lite trött på den och tänker mest på att jag skulle vilja lätta upp den med något annat, en gnutta vanilj, något fruktigt eller kanske nån fin blomdoft? Nån som testat att blanda Patchouli 24 och har nåt gott att tipsa om?

Le Labo - Oud 27

Innan jag beställe Luckyscents Le Labo sample pack hade jag ju inte provat en enda parfym från Le Labo. Nu när jag gått igenom de flesta proverna har jag fått ett visst hum om deras parfymer. När jag ser att en liten flaska på 15 ml kostar över femti dollar på Le Labos hemsida, så känns det som om man får lite parfym för pengarna.

Trots det så finns det några som är klart intressant. Bland annat deras nyaste doft, Oud 27. Den börjar med en tydlig, men ganska behaglig gumminot, men inte bara gummi utan även drag av gödsel. Ungefär som att stå i utkanten av en enorm nygödslad åker och på avstånd se och känna lukten av brinnande däck. De första minuterna på huden är det en märklig blandning mellan Comme des Garcons Tar och L'Artisans Dzing! Inte alls oangenäm, men kanske lite svår.

Toppnoterna klingar dock av ganska fort, även om de finns kvar i bakgrunden. Istället känner jag en spritsig, lite kall not av vetiver och något varmare och behagligare, vilket jag får anta är oud, ett träslag som traditionellt används i arabiska parfymer. Oud kan lukta på många olika sätt och de märkliga topnoterna kan mycket väl vara en variant på oud, medan de varmare, sötare och mjukare som dyker upp efter ett tag är en annan. Fortfarande är Oud 27 en ganska stram doft, sötman finns där, men anas bara. Nu påminner den snarare om en blandning mellan L'Artisans Timbuktu och Bvlgari Black.

Jo, Oud 27 är intressant, men det märkliga med den är att den snarare får mig att tänka på vilka parfymer jag skulle kunna blanda för att uppnå samma resultat, än att köpa en egen flaska av Oud 27. Efter att ha provat andra från Le Labo får jag en känsla av att de har en gemensam not av renhet, även när deras parfymer har myskiga och lite smutsiga inslag. I Oud 27 finns en höjd och en klarhet som känns ganska fin, med tanke på att doften är ganska rökig.

Oud 27 varar inte särskilt länge på mig, och sillaget är måttligt, men de sista basnoterna är behagliga och lugna. Varmt, torrt trä, mild rökelse och något som doftar parfymerat papper är det enda som återstår efter ett par timmar. Värd att prova, men jag blev inte så superimponerad.

Le Labo.

Det känns lite svårt att skriva parfymblogg de här dagarna utan att alls nämna Le Labo. De har precis lanserat sina parfymer Gaiac 10, exklusivt för Tokyo och Musc 25, exklusivt för Los Angeles.

Eftersom jag ännu inte provat några av deras dofter, kanske det är fel ände att börja med de nyaste och mest exklusiva. Gaiac 10 säljs för 9,90 dollar för 0,5 ml. hos The Perfumed Court. Egentligen är jag mer nyfiken på Musc 25, som kan bli min för det fortfarande väldigt höga, men ändå mer rimliga priset 5,90 dollar för 0,5 ml hos samma ställe.

Le Labo har hittills skapat sex parfymer exklusivt för sex olika städer, Tuberose 40 för New York, Aldehyde 44 för Dallas, Vanille 44 för Paris, Poivre 23 för London samt de två nya. Bortsett från sina city exclusives så har de också andra och mer tillgängliga (i jämförelse) parfymer.

Deras nysläpp var droppen som fick min bägare att rinna över, från att ha några av deras parfymer på min prova så småningom-lista har de plötsligt hamnat på min prova så fort som möjligt-lista.

Nu ska jag bara försöka bestämma mig för om jag ska nöja mig med att prova några av deras mer rimligt prissatta eller om jag ska göra slag i saken och beställa även de dyraste. Snacka om att prova med andakt när man duttar parfym som kostar nästan 100 kronor för en halv milliliter (mamma, jag hoppas att du inte läser det här!). Det vore i så fall den hittills dyraste parfymen jag har provat på. Ni som redan provat parfymer i de här prisnivåerna, är det värt det? Är de så bra att det motiverar priset? Jag förstår ju förstås att det kräver en hel del jobb för kvinnorna på The Perfumed Court att få tag på en flaska av en parfym som enbart säljs i Tokyo och som dessutom bara funnits på marknaden ett kort, kort tag. Lite av grejen är ju inte heller att parfymen ska vara så outstandig mycket bättre än allt annat, utan just att den är så outstanding mycket svårare att få tag på...

Jag vet att alla som läser min blogg som också är parfymbitna, förstår att jag bara försöker få hjälp att motivera mig att köpa det där yttepyttelilla parfymprovet, trots att även jag tycker att det är väldigt dyrt för väldigt lite.

Nånå, kommer tid kommer råd. Under tiden kan man roa sig med att titta in på Le Labos hemsida som jag gillar skarpt: http://www.lelabofragrances.com/