Visar inlägg med etikett Amouage. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Amouage. Visa alla inlägg

tisdag 9 november 2010

Amouage - Memoir Woman



Idag ska jag skriva om Memoir Woman från Amouage, men innan jag sätter igång med det måste jag bara få babbla av mig lite.

Först och främst har jag blivit faster igen. Åt en liten flicka som föddes igår på andra sidan jordklotet, i Chile närmare bestämt. Så kul och skönt att allt gick bra. Nu återstår bara att vänta och se hur länge det dröjer innan jag får träffa min nyaste lilla släkting. Jag har iallafall hunnit se en bild av det lilla underverket, tack vare Facebook. :)

Och så var jag och två av döttrarna till Stockholm i lördags. Vi hade det så kul och mysigt, men oj vad tiden går fort när man går i affärer och har det bra, vi hann inte alls med allt vi hade trott. Till exempel hann jag knappt provsniffa en endaste parfym, men å andra sidan fick jag ju mitt lystmäte när det gäller sådant för bara någon vecka sedan på parfymträffen.

Och sist men inte minst; Tradera är underbart! Förra veckan ropade jag in ett set med "egyptiska parfymessencer" där, fem flaskor i ett gammalt etui för det löjligt låga priset 24 kronor! För den typen av pengar spelar det ju faktiskt ingen roll om själva dofterna är gamla och unkna eller ofräscha, bara själva flaskorna och etuiet är ju värt bra mycket mer än så. Men, så kom mitt lilla set igår och ja, jag är så exalterad över dessa dofter att jag knappt kan tänka på något annat. De doftar fantastiskt! Jag ska återkomma till dessa någon annan dag och förmodligen kommer jag också att dela ut lite prover av dessa otroliga "essencer" (någon typ av parfymoljor skulle jag vilja påstå att det är). Missa inte det!!!

Nånå, Amouage... som flitiga läsare av bloggen vet så har jag inte totalt fallit för Amouages dyrbara och exklusiva charm. Faktum är att jag än så länge bara har gillat en doft därifrån som jag testat, nämligen Reflection Woman. Och den är inte riktigt min typ av doft, så jag har väl aldrig ens övervägt att köpa mer av den. De övriga jag testat doftar utan tvekan gott, rikt, exklusivt, men inte riktigt min stil. Men, nu har jag iallafall hittat en Amouage som passar mig alldeles utomordentligt bra, Memoir Woman.

Memoir Woman skiljer sig ganska mycket från annat jag har testat från Amouage. Det jag testat hittills har mest varit enormt stora florals med en guldig känsla, Memoir Woman är något helt annat.

Med toppnoter av citrus och absinth som följs av ros, jasmin, kanel, kardemumma och kryddnejlika, Memoir Woman kallas en modern chypre, men jag vet inte om jag riktigt håller med om det.

På mig blir den märkligt drömlik, svävande, dammig (men, på ett bra sätt), kryddig, aromatisk, lätt och sagolik. En doft för en goth-prinsessa, för blekpudrat ansikte, eleganta begravningar, slingrande bergsvägar bland dramatiska klippor. En doft att bära om du blev bjuden på fest hemma hos Greve Dracula. Nej, Memoir Woman är inte någon glad, sprudlande och gyllen doft, iallafall väcker den inte sådan associationer hos mig. Nej, det här är vemod, längtan, en kvinna på en stormpinad kaj som väntar och väntar och väntar på det där skeppet som aldrig kommer. Den sorgsna drottningen som vandrar ensammen genom slottets övergivna gemak, sörjande både sin döda make och alla de små döda prinsarna också. Memoir Woman är en doft som triggar både fantasi och en viss melankolisk stämning hos mig, utan tvekan en doft jag skulle ha på mig om jag någon gång fick för mig att försöka skriva skräck och rysare, ärligt talat gör mig Memoir Woman sugen på att skriva skräck!

Den är suggestiv och ja, helt enkelt bedårande, men på ett ganska oväntat sätt.

På mig kan kryddnejlika lätt ta över en doft och göra den antingen för dammigt rökig eller för anticeptiskt kryddig (det finns en slags antiseptisk doft i kryddnejlika), men i Memoir Woman tar den inte över utan väver tillsammans med de andra kryddorna en slags smekande slöja av virvlande rök på min hud, både sensuell och sorgsen på samma gång. Kanske som en Sorgvinge-fjäril? Memoir Woman är en doft att testa för alla som har minsta dragning till svärta och svårmod, men också för er som är nyfikna på Amouage, men inte riktigt har hittat någon favorit bland deras dofter. Memoir Woman kan vara precis det ni letar efter.

Det finns också en Memoir Man, som jag inte testat, men annars anser jag att Memoir Woman borde kunna bäras av män också, den är inte speciellt feminin. Hållbarheten är mycket god, räcker hela dagen utan problem, sillaget är gott, men inte överväldigande (iallafall inte från mitt lilla duttprov).

Basnoten av musk, ekmossa och läder blir en fortsättning på hjärtnoten hos mig och jag kan inte påstå att jag urskiljer någon av de noterna speciellt tydligt. Memoir Woman är ganska linjär, men liksom virvlande om det kan förklara något?

Vilken är din favorit från Amouage, om du provat någon? Tycker du dofterna från Amouage är överskattade och inte värda pengarna? Jag har tyckte det förut, men med Memoir Woman ändrar jag åsikt, även om jag inte tror att jag någonsin kommer att köpa en stor flaska av den, men en rejält dekant kan det nog bli framöver.



Pic: whatthefuckiswater

tisdag 8 september 2009

Amouage - Reflection Women

Jag skrev tidigare om Missoni by Missoni. I somras har den varit en av mina stora favoriter, jag var grymt sugen på att skaffa mer av den, men det har ännu inte blivit av. Kanske köper jag en flaska lagomt till nästa sommar, eller så upptäcker jag att nästa sommar innebär nya sommarfavoriter. De parfymer jag använde förra sommaren har jag nämligen inte alls använt lika mycket och ofta den här sommaren.


Missoni är iallafall, enligt mig, en parfym som passar bra ihop med lätt solbränna, färglada kläder och lika färglada drinkar. Jag skrev om att jag, sommartid, inte är den där vitklädda typen som sippar rosévin och är allmänt skir, snarare robust, svettig och aktiv.


Amouages Reflection är en parfym som får mig att önska att jag vore den skira och romantiska typen. Nej, Reflection har inte varit någon stor-favorit den här sommaren och lär inte bli nästa sommar heller. Det tog mig lång tid att alls känna att jag ville testa den igen. Först framåt mitten av augusti hade jag börjat gilla den. Och nej, jag ska inte skriva om hur jag gick från att gilla den till att plötsligt älska den, men jag har iallafall kommit till punkten när jag gillar den ganska mycket.


Reflection har mer likheter med Missoni än vad man kan tro vid första sniffet, de har en aquatisk men ändå varm känsla gemensamt. Ta bort alla apelsiner, frukter och choklad från Missoni så inbillar jag mig att den har mycket gemensamt med Reflection, och då de båda parfymerna är skapade av samma man, Maurice Roucel, är det kanske inte så konstigt? Nu vill jag ju inte påstå att man har tagit bort saker från Missoni utan att tillsätta något i Reflection, men till en början känns det nästan så. Det känns som om nåt saknas i Reflection.


Ja, jag har haft problem med Amouages parfymer tidigare. Reflection är dessutom till sin natur ganska långt från vad jag brukar gilla, men ändå har den en lockelse på mig som är svår att förklara. Kanske är det helt enkelt så att jag för en stund blir någon helt annan än mig själv när jag bär Reflection. Efter ett idogt testande inser jag att jag till viss del blir förtrollad av Reflection, men på ett mycket stillsamt och anspråkslöst sätt. Det är som att stå framför ett bord fyllt av underbara drycker, de finaste viner, de mest spännande ölsorter, fantastiska drinkar, underbart krämig varm choklad, det mest delikata te, smothies på superbär och nyttigheter, exotiska fruktjuicer och i ett undanskymt hörn står ett glas kallt källvatten. Medge att vattenglaset inte vore det första att fånga din uppmärksamhet? Men, i all sin enkla självklarhet vore vattnet det enda vi kunde dricka om och om igen utan att tröttna på det. Vattnet vore det självklara valet om vi var riktigt törstiga. Vatten är väl själva essencen av vad en dryck är?


Så har jag allt mer börjat känna för Reflection, den är svalkande, ren och självklar som ett glas med friskt, gott och kallt vatten.


Doften gör egentligen inte så mycket väsen av sig, iallafall inte på mig. Det är milda noter av blommor som till synes flyter omkring på vatten, magnolia, fresia och jasmin. Till en början är Reflection väldigt transparent och närmast kylig, svalkande. En bit in i doften värms den upp en aning och jag anar inslag av frukt, men snarare en blomma som doftar lite fruktigt än någon riktig frukt. När det gäller blomdoften känner jag mer av fresian än magnolian, men det kan bero på att jag är lite osäker på hur magnolia egentligen doftar?


För mig blir Reflection en moderlig, mild parfym som inte slåss om uppmärksamhet. Den är sig själv nog och lika välkommen som en svalkande hand på en litens feberheta panna. Ja, i längden vinner Reflection allt mer och den är än så länge min favorit från Amouage, trots att den är så långt ifrån hur jag är som person.


Med tanke på doftens milda karaktär så är den förvånansvärt hållbar, något den delar med de flesta av Amouages parfymer. Sillaget är kraftigare än vad man kan tro, den sprider sin väldoft runt omkring mig på ett trevligt, men ändå ganska diskret sätt. Som med andra parfymer från Amouage doftar Reflection också dyrt. Men nej, jag tycker inte den är värd priset. Jag tycker det är trevligt att ha ett litet prov, och med tanke på parfymens kvalitet så kommer det lilla provet att räcka länge och jag tror att jag nöjer mig med det.


Reflection är ju inte direkt någon höstdoft, jag tror den passar bäst sommartid, men är också lite nyfiken på hur den kan funka under vintern. Vi får se.


Vilken är din favorit från Amouage? Eller vilken av Amouages parfymer är du mest nyfiken på? Och förresten, var går din "smärtgräns" för hur mycket du skulle kunna betala för en flaska parfym?


Annars är jag just nu allra mest upphetsad över att Parfumerie Generale verkar vara på gång med 30 mls flaskor ganska snart! Gissa vad jag kommer att önska i julklapp? Ja, jag gissar själv... har ju ett antal favoriter från Parfumerie Generale.



Pic: Anna Wiberger, Cult Design

torsdag 2 april 2009

Några dissar.


Jag är ju ganska entusiastiskt lagd, inte minst när det gäller parfymer. Läsare av bloggen kan ju lätt få intrycket att jag ääääääälskar allt jag provar, men så är det förstås inte.
På tio provade parfymer kanske jag i genomsnitt verkligen gillar en eller möjligen två. Ibland händer det, men dock sällan, att jag blir väldigt förtjust i en hel linje av parfymer, till exempel Odori. Annars brukar minst sex-sju parfymer av tio vara helt okej, trevliga, men inte tillräckligt bra för att få mig att oooooha. Då och då råkar jag också ut för parfymer jag inte ens klarar av att ha på mig.
Idag är det dags att skriva om de parfymer som kommit i min väg under den gångna vintern som jag absolut inte tycker om. Jag vet att jag skrivit upp några av oljorna från Black Phoenix Alchemy Lab, men jag har också provat några därifrån som är på gränsen till vedervärdiga. Vill du lukta giftig svamp som sakta förruttnas, möglar och dör i en unken och instängd grotta? Ja, då är det Destroying Angel från BPAL du ska beställa. Ärligt talat så stod jag ut med den, men maken tyckte att jag luktade som en oss närstående person när den närstående personen är bakis, så maken bönföll mig om att genast tvätta bort den, vilket jag förstås gjorde. En annan jag fick lov att skrubba bort inom tio minuter var parfymoljan Oya, också från BPAL. Den luktar någon typ av extremt beskt, bedövande och huvudvärksframkallande, det närmaste jag kan komma att beskriva den är att den fick mig att tänka på något narkotiskt och mycket effektivt narkos/smärstillande medel i gasform. Inte bra! Både Oya och Destroying Angel luktar på ett sånt sätt att jag hurves när jag tänker på dem. Bilden ovan föreställer svampen Destroying Angel, ganska vacker tycker jag, men tydligen en av de svampar som dödar flest människor i USA, vad jag kunde hitta information om. Alltså bland de som äter svamp, förmodligen är det fler som dör av hjärtinfarkt och cancer, men ni fattar.
En annan besvikelse, om än ingen jag behöver skrubba bort, är Hermes Eau de Merveilles. Ja, jag har förmodligen missat nåt, många gillar ju den, men jag tycker inte om den. Den luktar som något gammalt och unket på mig. Likaså Chanels Rue de Cambon, ingen höjdare alls, tråkig och märklig doft med en svag tendens till våta blöjor och mögel på mig. Tack, men nej tack.
Och Amouage, hallå, för 195 euro/flaskan förväntar jag mig verkligen lite mer än en stark och trevlig blomdoft! Nu har jag bara hunnit med att testa Lyric och Gold, men de gjorde mig iallafall allt annat än nyfiken på resten av kollektionen.
Och CdGs Stephen Jones som jag tyckte så mycket om när jag fick provet för några månader sen, har helt ändrat karaktär, nej det är väl jag som gjort det, men den funkade inte alls när jag testade den igen för några dagar sedan. Plötsligt var den så konstgjort mineralisk och kall att jag mest av allt gick omkring och önskade att den skulle försvinna.
En bra sak är att jag beställde Luckyscents Samplepack med Le Labos parfymer igår. De ser jag fram emot att få testa, det är väl verkligen på tiden att jag bekantar mig med Le Labo, tycker ni inte?