
Parfymer som den här görs inte längre. När jag testade Carons Tabac Blond för första gången och gillade den mycket blev jag både glad och lättad, det kändes lite som om jag passerat genom ett nålsöga. Trots min förtjusning för Tabac Blond har jag ändå inte varit så sugen på att testa andra Caron-dofter, har nog tänkt att Tabac Blond är unik.
Det tycker jag fortfarande, men Carons Bellodgia är inte heller så tokig. Jag fick ett litet prov av en bloggläsare och det är från en vintage Bellogdia. Carons Bellodgia skapades ursprungligen 1927 av parfymören Ernest Daltroff som också skapat flera av de andra mest välkända Caron-dofterna som Tabac Blond, Narcisse Noir, Nuit de Noel och En Avion. Flera av de här dofterna finns fortfarande i produktion, men jag har ingen aning om hur de förhåller sig till ursprunget. Någon som vet?
Bellodgia startar skarpt, mörkt och nästan medicinskt på mig. Kan inte påstå att jag tycker det doftar gott, men ganska intressant, men jag brukar inte ha något emot lite medicinska noter i parfym heller. Den första halvtimmen är det lite som om Bellodgia tar sats, väntar och gör sig redo. Precis som med Tabac Blond har jag lite svårt att känna igen enskilda noter, Bellodgia är helt enkelt tätt blandad.
Efterhand börjar den utvecklas och blomma på min hud. Den är fortfarande mörk och dov, men med inslag av sötma, blommor och kryddighet. Bellodgia har många likheter med Tabac Blond, men på mig blir den lite sötare, men samtidigt också lite skarpare. Nejlikan som kan återfinnas i båda övergår i Tabac Blond i en slags vag lädernot, medan den i Bellodgia snarare hämtar intryck av andra blommor som gör doften mer pudrig och feminin. Vaniljen i Bellodgia känns mer tydlig och söt, än i Tabac Blond.
Bellodgia varar länge och har maffigt sillage. Bellodgia kan nog göra sig rätt bra även på män, men framför allt tycker jag att den är en doft för vuxna människor, det finns inget ungdomligt, barnsligt eller flickaktigt över den. Bellodgia har en uttalad, men liksom proper sexighet. Jag upplever Tabac Blond som mer tidlös, Bellodgia känns aningen mer svårburen och aningen mer hemmahörande i en svunnen tid. Vilket inte betyder att jag upplever den som daterad, men att många andra kanske kan göra det.
Vilken är din favorit-Caron? Eller kanske de inte funkar alls för dig?
Pic: Film Noir



