Visar inlägg med etikett Annick Goutal. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Annick Goutal. Visa alla inlägg

onsdag 8 december 2010

Annick Goutal - Eau de Charlotte


Det var ett tag sedan, närmare bestämt en vecka. Jag lovar att jag inte ska resa bort något mera på ett tag. Det var kul att besöka dottern och hennes sambo i Markaryd, och jag som tycker att jag är bohemisk... Huhum, hon och hennes sambo ger ordet bohemisk en helt ny innebörd. Deras lägenhet består av mycket konst och lite möbler, lite som att kliva in i en märklig konstutställning...

Efter hemkomsten känns det som om jag kan börja fokusera lite mer på den kommande julen och det som hör till. När det gäller pyssel och juldekorationer är jag otroligt nog ganska sparsmakad, men däremot gillar jag matlagning, bakning och godistillverkningen inför julen. Hemgjord knäck, pepparkakor, köttbullar, Jansons Frestelse och förstås skinka och en massa, massa annat är ett måste för min julstämning. Blir nog tid för lite julbak och knäckkok i helgen.
Vad är dina julmåsten, om du har några? Hur viktiga är dofterna? Vilken doft är mest jul för dig? För mig är det en hemtrevlig blandning mellan hyacinther (min favoritjulblomma), citrusfrukter och kanel/pepparkakskryddor.

En doft som inte doftar särskilt mycket jul, men gott och oerhört trivsamt är Annick Goutals Eau Charlotte. Jag har också upptäckt att Eau de Charlotte är en riktigt kameleontdoft som doftar väldigt olika på olika människor (vilket jag börjat upptäcka är ganska vanligt bland Annick Goutals dofter).

Vanligtvis brukar Annick Goutals dofter gå bäst hem hos mellandottern, men i det här fallet är det snarare på mig jag tycker bäst om Eau de Charlotte. Med noter av svarta vinbär, lila, mimosa, liljekonvalj, vanilj och choklad är det inte helt säkert vart en doft tar vägen. På mig blir Eau de Charlotte milt blommig, blandad med en mjuk bärig doft från svarta vinbär, men också en bärig doft som jag upplever som lite, lite syrligare, möjligen något åt hallon eller röda vinbärshållet. Den blommiga och syrliga doften får efter en tjugo minuter så där sällskap av en mild, mjölkig vaniljdoft och chokladen som borde kunna ställa till det för mig dyker egentligen aldrig upp, snarare hittar jag en doft som av te med honung och mjölk. Det låter ganska gott, ellerhur? och jo, Eau de Charlotte ÄR god, på mig. Det blir en mild, försiktig blandning mellan gourmand och vaga blommor. En suverän mysdoft, som en frukost på verandan en sommardag med doft av trädgårdens blommor som blandar sig med vinbärssylt, te och rostat bröd.

På yngsta dottern får Eau de Charlotte en helt annan karaktär, här hamnar blommorna betydligt mer i förgrunden, på henne doftar Eau de Charlotte mest av allt som ett dyrt och krämigt läppstift. En tydlig not av viol finns där, en not som inte alls dyker upp på mig. Både jag och dottern upplever att Eau de Charlotte blir mycket starkare på henne än på mig. I basnoten är den dock mer lik hur den utvecklar sig på mig.

På mellandottern däremot exploderar den i starkt sötsyrlig bärdoft blandat med en inte helt angenäm not av i det närmaste skarpt tvålig choklad. Det är nästan som om det handlade om tre olika parfymer! Mellandottern som brukar gilla Annick Goutals dofter blev nog nästan besviken på den här. Men, även i detta fallet blir Eau de Charlotte mer som på mig i basnoten. I vilket fall är det märkligt och jag kommer på få dofter som skilt sig åt SÅ mycket till en början på mig och döttrarna.

Ifall du har provat Eau de Charlotte, hur blir den på dig?

Alltså, efter cirka en timme utvecklas Eau de Charlotte till en mild, mjölkig, vaniljgourmand med små inslag av blommor på oss alla tre. Hållbarheten är OK för att vara en Annick Goutal, ca. 3 timmar på mig. Sillaget var också väldigt olika på mig och döttrarna. Ganska måttligt på mig och yngsta dottern, men däremot relativt kraftfullt på mellandottern.

Ifall man bär den väl kan jag tänka mig att Eau de Charlotte tilltalar den som också gillar tex. Paul & Joes Blanc liksom andra milda, men ganska orginella dofter.



Pic: confiture and croissant 1watercolor by Carol Gillott

onsdag 15 september 2010

Annick Goutal - Ninfeo Mio



Är det nåt jag verkligen saknar bland mina parfymer så är det gröna dofter. Jag har några lätta gröna av typen Comme des Garcons 3, men ingen sån där kraftfullt grönskande.

På parfymträffen i maj testade jag massor av parfymer, bland annat Annick Goutals nya Ninfeo Mio, toppnoten var fantastiskt, medan basnoten lite drunknande bland alla andra parfymer jag provade. Iallafall har jag gått omkring och tänkt att den kanske skulle få fylla tomrummet av en riktigt gröngrön parfym i min kollektion. Så jag beställde hem ett sprayprov.

Oh ja, toppnoten är lika fantastisk som jag minns. Det här är grönska i kubik, mest av allt tycker jag det doftar som nässlor på mig, nässlor, färskt saftigt försommargräs och ljusgröna, fortfarande lite klibbiga och nyutslagna trädlöv. Allt är doppat i ett lätt citrusbad som accentuerar grönskan, förstärker den och ger den liv och syrlighet.

Enligt mig är öppningen av Ninfeo Mio ett mästerverk, jag kommer inte på någon grön och kraftfull doft jag njutit så mycket av som den här. Alldeles fantastisk. Jag är helt såld på Ninfeo Mio i ungefär en halvtimme. Toppnotens grönskande kaskad efterträds av lite mildare noter, aningar av något blommigt (som knappt mer än anas på min hud), sakta dyker en mjuk, lite mjölkig not upp och jag är bara så med... men, hmmmm... något händer en ungefär en halvtimme in i Ninfeo Mio.

Och, tyvärr, det är inte något bra. Någon not eller kombination av noter gör att Ninfeo Mio surnar på min hud, den får inslag av svavel och något nästan stickigt. Det här märkte jag inte när jag testade den i Stockholm och förstås, det är en stor besvikelse. Det här att en doft surnar har jag faktiskt märkt med några andra av Annick Goutals dofter, några av hennes florals funkar inte alls på min hud och detsamma gäller för dofterna i hennes orientaliska linje. Vad i all världen kan det vara i några av hennes dofter som ger upphov till detta trista fenomen, någon som vet?

Däremot får jag erkänna att Ninfeo Mio förmodligen kan dofta helt fantastiskt underbart på andra, som på min man till exempel, på honom surnar den förstås inte! Hans hudkemi måste vara helt motsatt min, för han klär ofta oerhört bra i det som inte alls kommer till sin rätt på mig.

Så trots Ninfeo Mios krock med min hudkemi tycker jag att den är värd att prova, sillaget är medium och den har god hållbarhet för att vara en Annick Goutal. Brukar du gilla gröna dofter och har hudkemi för den här kan den vara en superhöjdare!




pic: Publicdomainphotos

torsdag 13 maj 2010

Annick Goutal - Mandragore


Om Eau de Charlotte är en kort, men innerlig kärleksdikt (till en dotter, doften skapades till Annick Goutals dotter Charlotte), så är Annick Goutals Mandragore en magisk och mycket verksam trollformel. Ändå sedan jag först hörde talas om Annick Goutals dofter har jag varit nyfiken på Mandragore, men utan att testa den förrän nu. Annat har kommit i vägen och inte minst har jag varit lite tveksam eftersom många av dofterna visat sig ha så dålig hållbarhet på mig.


Nu har det ju till och med kommit ut en "flanker"(uppföljare) till Mandragore (Mandragore Poupre) och till slut gjorde jag slag i saken och beställde prover av båda två. I min näsa är Mandragore MYCKET bättre än sin efterföljare. Mandragore Poupre må ha lite längre hållbarhet, men istället saknar den all tillstymmelse till magi som jag hittar så rikligt i Mandragore!


Mandragore startar bubbligt och sprittande på min hud, pigga noter av citrus blir nästan som levande, de åtföljs av av en härligt fyllig doft av stjärnanis, som påminner om lakrits men mer kryddig, varm och framför allt komplex. Jag har bara ett litet duttprov, men denna korta fas av doften är vidunderligt underbar på mig. Jag dras med och förtrollas, Mandragore är humörhöjande, glad, lättsam och ändå på samma gång mystisk, magisk och unik. En inte helt vanlig kombination.


Öppningen varar bara en kort stund, snart anar jag inslag av mint, men det är en varm mintig doft, som mynta som jag precis gnuggat mellan fingrarna i trädgården snarare än syntetisk pepparmint i tuggummi eller tandkräm. På rak arm kommer jag inte på någon parfym med mintnot som lyckas gör mintnoten trevligare och samtidigt så intressant som i Mandragore. Det är som om kombinationen av noter tillsammans lyckas göra varje not mer intressant än vad den egentligen är, vilket ju förstås är precis vad parfymskapande handlar om generellt, men som blir extra tydligt just i Mandragore tycker jag.


Under doftens hjärta dyker en tydlig ingefärsnot upp och jag anar även lite kardemumma, samtidigt blir Mandragore också jordigare, mörkare och örtigare. Citrus-och anisnoten hänger med och bidrar nog till att liva upp det hela ganska mycket. Tyvärr så varar ju inte heller Mandragore särskilt länge på mig och efter knappt en timme är det som återstår en ganska platt doft, om än mild, god och trivsam. Jag skulle gärna testa att spraya Mandragore i lite rikligare mängd för att upptäcka hur den beter sig då. Trots sin inte särskilt goda hållbarhet på mig överväger jag starkt att köpa iallafall en miniflaska eller decant av Mandragore snarast! Tror också den kan vara en mycket trevlig sommardoft.


Alla som är nyfiken på Annick Goutals dofter bör testa Mandragore, den funkar på både män och kvinnor. Tycker också den är lite av en outsider bland andra Annick Goutal-dofter.





Pic: Misummer´s Eve, Edward Robert Hughes

onsdag 12 maj 2010

Annick Goutal - Eau de Charlotte

När jag berättar om mitt parfymintresse händer det ofta att människor undrar om jag aldrig ledsnar? Och om jag verkligen behöver så många parfymer? Nej, klart jag inte BEHÖVER så många parfymer, men att jag skulle ledsna på mitt parfymintresse är lika sannolikt som att jag plötsligt skulle ledsna på att läsa eller lyssna på musik.


Jag är och har alltid varit (sen jag lärde mig att läsa iallafall) en bokmal. I familjens bokhyllor kan man hitta allt mellan svenska kvinnliga deckarförfattare till klassiska storverk av ryska, grekiska och engelska författare. Modern litteratur, poesi, facklitteratur om konst, djur, historia, genusteori och fysik. Fantasy, sci-fi, kärleksromaner och äventyr. Kort sagt, inte bara jag utan även min man har en ganska bred och slukande boksmak.


Jag har ju ganska gott om tid på mig till att fundera och filosofera om lite allt möjligt. Jag funderar ganska mycket på parfymer, men en hel del på olika böcker jag läst också. Så här en dag kom jag att tänka på att om olika parfymer/parfymhus vore litteratur vad vore det för litteratur då?


Serge Lutens dofter är förstås rika berättelser fyllda av myllrande liv, människoöden och spännande, exotiska miljöer. Serge Lutens dofter är lika välfyllda och minnesvärda som till exempel Gabriel Garcia Marques fantastiska bok "Hundra år av ensamhet"...


Frederic Malle har en aningen mer intellektuell stil, mer klassiskt europeisk än orientalisk, lite stramare och lite mer återhållet. Kanske lite Sartre och Simone de Beauvoir snarare än något glatt och myllrande.


L'Artisan lyckas ofta fånga dofter från jordens alla hörn, färgstarkt, vackert men också modernt. Lite crossover. Kanske som vår svenska författare Jonas Hassen Khemiri som blandar ihop det mesta på ett snyggt sätt.


Med Annick Goutals dofter förhåller det sig snarare så att jag nog till en början förväntade mig en välfylld roman och inte riktigt förstod att jag hade stött på ett delikat kärlekspoem eller en sparsmakad, men träffsäker japansk haiku. Av någon anledning blir jag djupt tilltalad av den tanken, att inse att många av Annick Goutals dofter är korta, kärnfulla dikter snarare än månghundrasidigt långa berättelser. Det här är en liknelse som funkar för mig, även om många andra säkert kan känna sig helt främmande inför den.


På mig är det få av Annick Goutals dofter som varar länge eller gör något väsen av sig, hittills är Songes det enda undantaget. Eau de Charlotte är precis som många andra jag testat från Annick Goutal eterisk, flyktig, lätt och transparent. Ändå tycker jag oerhört mycket om den i just den korta stund då den doftar som mest och godast på mig. Denna lilla stund rör sig om kanske 1-1½ timme, men med Eau de Charlotte blir det en härlig timme.


Öppningen är blyg och försiktig, varma bär och något pudrigt som tillsammans får en vag doft av läppstift på min hud, men i så fall läppstift i en så skir och transparent nyans att läpparna skulle se i princip omålade ut. Något i öppningen doftar spröd grönska på mig, men än mer tillbakahållet än den försiktiga läppstiftsdoften.


I hjärtat av doften hittar jag pudriga, skira blommor något åt liljehållet. Ganska snart känner jag en svag doft av kakao som tillsammans med vanilj bildar en mild gourmandbas till doften. De bäriga noterna återkommer då och då, och ibland tycker jag mig känna något som nästan doftar som kex i Eau de Charlotte, eller kanske nästan vagt mjölkigt. Oavsett så doftar det mycket, mycket gott. Strax efteråt börjar Eau de Charlotte bli så skir och vag att jag glömmer bort den, när jag nästa gång försöker känna doften av den på min hud finns den inte längre kvar.


Visst är det tråkigt att många av Annick Goutals dofter har så kort hållbarhet på mig, men det förändrar inte det faktum att Eau de Charlotte (och andra) doftar väldigt, väldigt gott på mig medan de väl doftar. Den korta, intensiva stund som vissa av Annick Goutals dofter varar är ändå mer minnesvärda än många betydligt mer långlivade dofter...


Har du bättre tur med hållbarheten i Goutals dofter? Mellandottern älskar det mesta från Annick Goutal, men på hennes hud varar de flesta dofterna också ungefär dubbelt så länge som på mig.





























Pic: Levasomkarin

fredag 17 april 2009

Annick Goutal - Songes


När det gäller att beskriva parfym med ord finns det många liknelser man kan ta till sin hjälp, att jämföra en parfym med en färg, ett musikstycke, en person eller ett minne är några. De parfymer jag tidigare testat av Annick Goutal har om något gett mig känslan av akvarell målning. Milda, transparenta och tyvärr, på mig, för vattniga och tunna. Den lilla doft jag trots allt känt av har varit fin och trevlig, men min hudkemi eller om det nu möjligen är mitt luktsinne, kräver starkare doningar. Annick Goutals parfymer har alltså avförts som inte särskilt intressanta, iallafall inte för mig.
Och så var det länge, tills jag råkade få ett litet prov av Songes i ett byte. Ärligt talat stod det orört ganska länge innan jag kom ihåg att jag kanske borde prova det trots allt. Och oj, är jag glad att jag gjorde det? Mycket! Songes liknar inget annat jag provat av Annick Goutal, men ändå har den en känsla av transparens och lätthet. Songes sjunger verkligen på min hud, och det är en lockande sång. Songes får mig att tänka på den lilla, spröda, men ändå oerhört starka och magnetiska franska sångerskan Edith Piaf. Songes förför mig, återigen finner jag mig på gränsen till hypnotiserad av en parfym. Songes har en magnetisk dragningskraft på mig, jag glömmer andra parfymer jag tycker om och vill bara ha på mig Songes. Förstås har jag redan kollat upp hur jag ska få tag på mer av denna underbara lilla skatt. För mer måste jag ha!
Songes är de mest väldoftande blommorna i trädgården en mörk och sval sommarkväll. Jasmin som är så utsökt att den vibrerar, de andra blommorna (ylang-ylang, tiare och frangipani) är smekande, pudriga och vilsamma. Vanilj tillför sötma och värme, men pricken över i är den underbara, virvlande noten av rökelse. Det här tillsammans blir sensuellt, sofistikerat, elegant och mycket, mycket vackert. Jag tycker att Songes är underbar, men egentligen är det en parfym för speciella tillfällen. Ta på dig Songes inför en romantisk och intim helkväll med din älskade.
Songes har god hållbarhet, den lilla rökelsedoften sitter kvar på huden i många, många timmar. Sillaget är också gott. Till skillnad från andra av Annick Goutal är den ganska kraftig och trots det med en känsla av tunn genomskinlighet.
Jag är så tacksam för att jag fått prova Songes, nu måste jag ju bara ta tag i resten av Annick Goutals parfymer, det kan ju finnas fler storverk bland dem som jag ännu inte testat. Har du några favoriter bland Annick Goutals parfymer? Om jag gillar Songes, vilka andra borde jag testa då?