Black Phoenix Alchemy Lab - Kubla Khan

Efter Arams inlägg om 24 The Fragrance har jag funderat lite på det där med idoler. Jag tycker absolut man kan ha idoler, även fiktiva sådana hur vuxen man än är. Sen har jag även funderat lite på skillnaden mellan idoler och förebilder, på något vis känns det mer "vuxet" att ha förebilder. Men, förebilder är också snäppet tråkigare, en förebild är mer en person som kanske uppnått och klarat något som man själv hoppas åstadkomma en dag. Medan en idol får vara mer ouppnåelig och inte alls behöver ha egenskaper vi hoppas på för egen del. För en fiktiv idol kan det rentav räcka med att den är stark och sexig. Personligen är jag svag för Uruk-Hai-ledaren i Sagan om Ringen-filmerna.


En idol som däremot existerat på riktigt som jag hyser en viss beundran för fortfarande är Djingis Khan, den stora mongolhärskaren, även hans son Kubla Khan kan få lite del i min idoldyrkan, men Djingis är ett lite coolare namn tycker jag. Jag hade rentav en siameskatt som hette Djingis Khan en gång i tiden. Att ha Djingis och Kubla Khan som idoler kanske är som att ha Hitler eller Stalin som idoler, men det är inte i första hand för deras krigiska bedrifter jag beundrar dem. Det är mer män i läderrustning på hästryggen som jag faller för och det faktum att Djingis Khan är den historiska person med flest ättlingar, sånt tycker jag i min nördighet är väldigt intressant. Vem som helst av oss vanliga samhällsmedborgare kan faktiskt ha någon droppe utspätt Djingis-blod i oss! Coolt! ;)


Nåja, nu verkar jag ju inte direkt ensam om min vurm för far och son Khan, inte för inte heter ju Serge Lutens berömda musk Muscs Koublai Khan och doften jag ska recensera idag, BPALs Kubla Khan är inspirerard av Coleridges kända dikt Kubla Khan.



In Xanadu did Kubla Khan
A stately pleasure-dome decree:
Where Alph, the sacred river, ran
Through caverns measureless to man
Down to a sunless sea.

So twice five miles of fertile ground
With walls and towers were girdled round:
And there were gardens bright with sinuous rills,
Where blossomed many an incense-bearing tree;
And here were forests ancient as the hills,
Enfolding sunny spots of greenery.

But oh! that deep romantic chasm which slanted
Down the green hill athwart a cedarn cover!
A savage place! as holy and enchanted
As e'er beneath a waning moon was haunted
By woman wailing for her demon-lover!
And from this chasm, with ceaseless turmoil seething,
As if this earth in fast thick pants were breathing,
A mighty fountain momently was forced:
Amid whose swift half-intermitted burst
Huge fragments vaulted like rebounding hail,
Or chaffy grain beneath the thresher's flail:
And 'mid these dancing rocks at once and ever
It flung up momently the sacred river.
Five miles meandering with a mazy motion
Through wood and dale the sacred river ran,
Then reached the caverns measureless to man,
And sank in tumult to a lifeless ocean:
And 'mid this tumult Kubla heard from far
Ancestral voices prophesying war!

The shadow of the dome of pleasure
Floated midway on the waves;
Where was heard the mingled measure
From the fountain and the caves.
It was a miracle of rare device,
A sunny pleasure-dome with caves of ice!

A damsel with a dulcimer
In a vision once I saw:
It was an Abyssinian maid,
And on her dulcimer she played,
Singing of Mount Abora.
Could I revive within me
Her symphony and song,
To such a deep delight 'twould win me
That with music loud and long
I would build that dome in air,
That sunny dome! those caves of ice!
And all who heard should see them there,
And all should cry, Beware! Beware!
His flashing eyes, his floating hair!
Weave a circle round him thrice,
And close your eyes with holy dread,
For he on honey-dew hath fed
And drunk the milk of Paradise.


Att den dikten är inspirerande kan jag hålla med om. Klart den förtjänar sin alldeles egen doft!
Och jag tycker att Blach Phoenix Alchemy Lab har lyckats riktigt, riktigt bra. Kubla Khan är en drömsk, delvis undanglidande doft. Att Coleridge då det begav sig var inspirerad av ett drömlikt opiumrus har man i doften tagit fasta på. I Kubla Khan finns en ständigt närvarande, men samtidigt mycket subtil och behaglig röknotfrån början till slut. Röknoten är mycket behaglig, det är doften av söt, mild och ja, narkotisk rök. Jag vet inte hur opiumrök doftar, men röknoten i Kubla Khan känns övertygande och trovärdig, ja jag kan mer än gärna inbilla mig att opiumrök doftar något åt det här hållet.


Den behagliga röknoten ringlar sig till en början över söta, mogna frukter det är doft av syrliga äpplen, tropiska frukter och söta meloner. När fruktnoterna hamnat i bakgrunden framträder diverse mjuka, härliga och trivsamma blomnoter. Blomnoterna lindas in i röknoten från opium, men också i en svag, lite kryddigare rökelsenot. De olika röknoterna gör att jag mycket väl tycker att Kubla Khan funkar även på män. Blomnoterna är tydliga, rentav pudriga, men blir ändå inte så superfeminina. Det sista som sedan återstår av blomnoterna är en mix mellan viol och ros, som på min hud ger upphov till en krämig, men svag doft av läppstift.


Härnäst dyker det upp varma, gyllene noter av hö, ambra och svaga kryddor. Kubla Khan är en ganska söt doft, men samtidigt svävande och drömsk. Den är fantastisk att sova på har jag upptäckt! Just innan sömnen har jag inga problem alls att inbilla mig att jag ligger på en bekväm dyscha i ett gyllene gemak i ett slott i Xanadu. Kubla Khan har en oerhört skön, mjuk och omfamnande känsla. Tillsammans med Bayou är det en av dofterna från BPAL som jag absolut kommer att beställa i stora flaskor med tiden. BPAL med sina mängder av dofter och inte minst dofternas fantastiska beskrivningar är lätt beroendeframkallande, jag hittar lätt 60-70 olika oljor jag skulle kunna tänka mig att testa när jag sitter och försöker få överblick. Tyvärr, får jag mellan varven känslan av inte se skogen för alla träd. Det blir lite för mycket av det goda och jag har ju så många andra parfymer och dofter att botanisera bland att jag inte kan gå upp helt i BPALs dofter som vissa av deras mest hängivna fans verkar göra.


Har du någon favorit från BPAL som du absolut tycker jag måste testa? Eller hör du till dem som tycker det är slöseri med tid och pengar och hellre köper "riktiga" parfymer? Frakten är ju relativt dyr (tror 14 $) tyvärr, men är det någon som känner för en sambeställning, kanske framåt hösten, så hör av er.





Pic: John Kiraly, Rendezvous at falls head

Black Phoenix Alchemy Lab - Bayou

Det börjar vara ett bra tag sedan jag fick mina "imps" (prover) från Black Phoenix Alchemy Lab och än så länge har jag bara skrivit om en av dem. Varför? Är de andra tråkiga och trista? Nej, ett par av dem föll mig förstås inte alls i smaken, men ett par är riktigt bra och intressanta. En av dem jag tycker allra bäst om är Bayou.


Bayou kallas de träskliknande våtmarker man finner framför allt i delar av staten Louisiana, USA. Inte att undra över är Lousiana en av de stater i USA jag är mest nyfiken på, tänk att få besäka New Orleans, men också de där träskmarkerna (som jag förmodligen har en ganska romantiserad bild av!). Med parfymoljan Bayou från BPAL så längtar jag snarare mer än mindre...


Bayou startar väldigt klart och syrligt. Doften känns som en blandning mellan höga aldehyder och massor av citrus, svårt att säga exakt vilken typ av citrus, men det är en riktigt syrlig citrusnot med mycket lite sötma. Strax efter får citrusen sällskap av gröna noter, även de till en början lite syrliga, lätt och friska. Jag tänker på solstrålar som silas genom gröna växter, Bayou är också i den här fasen en påfallande varm doft, utan att vara det minsta söt, vilket gör den intressant och annorlunda.


Men, det är först när ekmossan börjar göra sig påmind som jag till slut kapitulerar och börjar känna mig som förflyttad till en äkta bayou. Ekmossan gör entre tillsammans med en lat, nästan sövande vit blomdoft. Samtidigt som blommorna och ekmossan tar över, försvagas citrusnoten, men finns ändå kvar ganska länge som ett litet svagt syrligt inslag. Under ungefär en timme utvecklas citrus, blomdoft och ekmossa tillsammans, glider in och ut ur doften. Samtidigt mörknar och fördjupas Bayou allt mer.


Jag tänker mer och mer på att den ger intryck av en hel dag i Louisianas träskmarker, först den soliga morgonen, därefter mitt på dagen med värme, skuggor och mörkgrön växtlighet. När sedan ekmossan till slut dominerar har skymningen sänkt sig och natten faller...


Trots att Bayou gör sitt bästa för att dofta som en plats, så är den ändå lätt att bära som parfym. Jag tycker den är både trivsam, komplex och väldoftande. Det är ju en olja och två små droppar räcker ganska långt, men jag tycker så pass bra om Bayou att jag nog funderar på att köpa en stor (5 ml) flaska när min lilla imp börjar ta slut. Bayou är ett måste att testa för alla som gillar parfymoljor, men också för er som gillar gröna dofter med ekmossa i och bland er som ännu inte övertygats om parfymoljornas trevlighet, Bayou skulle mycket väl kunna vara en parfymolja som får er på andra tankar.


Den har gott sillage och mycket god hållbarhet. En av mina favoriter bland alla jag testat från Black Phoenix Alchemy Lab.


Härnäst på bloggen blir det ett inlägg från en gästbloggare! Och när vi ändå är inne på det, känner du att du skulle vilja skriva om något som rör parfym, hör av dig. Det kan vara en recension, en presentation av ett favoritmärke, en betraktelse om parfym/doft ur något perspektiv, egentligen det mesta som kan ha med parfymer och dofter att göra. Jag kan inte lova att jag kan publicera allt (beror ju på hur många som hör av sig), om det slumpar sig så att tre vill skriva om samma parfym kan det ju bli lite knasigt, men annars är det bara att höra av sig. Om du vill skriva på svenska eller engelska eller både och är upp till dig. Jag kan ta på mig att översätta.





Pic: Från daily headlines och filmen Pirates of the Carribean

Black Phoenix Alchemy Lab - Bien Loin d'Ici

När jag var liten var jag inte mycket för att shoppa. Att följa med mamma för att handla kläder var det mest långtråkiga jag kunde tänka mig. Men, sen nån gång under förpuberteten ändrades det där. Nej, kläder var fortfarande inte så spännande, men veckopengen började användas till annat än godis. Serietidningar, kasettband (med ABBA, Baccara och Boney M) och smågrejer som hårspännen, läppglans och klistermärken.


Folk från Boden åkte ofta till Luleå och shoppade. Framför allt åkte bodensare till Shopping. Shopping var (när det byggdes på 50-talet) Sveriges första moderna köpcenter, med amerikanska köpcenter som förebild. Det var framför allt två saker som var kul med att åka till Shopping. Dels brukade vi hälsa på min pappas kusin som jobbade som dekoratör på Tempo, hans verkstad var makabert spännande med nakna skyltdockor och delar av skyltdockor överallt. Ibland gick vi och fikade med Ulf, jag tog alltid en portello (några år längre fram blev det cocacola) och en negerboll (på den tiden hette det fortfarande negerbollar).


Det andra som var kul med Shopping var en liten butik som hette Anarkali. Det var en mycket liten, trång och mörk butik som låg lite bortglömd i ett hörn bredvid en trapp. Med tanke på att jag uppfattade butiken som liten redan när jag var 11 år, så måste den ju verkligen ha varit riktigt liten och trång. På bilden här ovan (bildrutan i lägre vänstra hörnet) skulle Anarkali ligga inklämd där de två trapporna möts i vänstra hörnet. Trots sin ringa storlek rymde Anarkali mycket spännande, rökelsekoner, smycken och tingeltangel, kläder i starka färger av tjockt sammet och tunn sidenchiffong, väskor, mattor och skor. På Anarkali köpte jag mig ett par svarta kinaskor som var väldigt moderna där ett tag. Jag köpte små smycken, en väska och massor av rökelse. Jag älskade rökelse och min mamma tyckte tack och lov också om rökelse, men några år senare blev jag grymallergisk mot rökelse och är det fortfarande.


Nu undrar jag om jag inte framför allt besökte Anarkali på grund av dofterna jag möttes av där. Det var doft av rökelse, starka, stickiga parfymoljor, dammiga sammetskläder och doften av textilfärg (alla indiska kläder var på den tiden så överfärgade att man fick spår av färg på fingrarna när man rörde vid dem, mamma HATADE det). Några år senare öppnade Indiska sin första butik i Luleå, i Shopping. Indiska hade en stor, ljus och luftig butikslokal och liknande sortiment som Anarkali, men så mycket mer av allt. Till en början gillade jag inte Indiska, utan fortsatte troget att besöka Anarkali istället, men till slut blev lockelsen för stor. Jag hade rentav lite dåligt samvete och ville inte att kvinnan som jobbade på Anarkali skulle förstå att jag även handlade på Indiska. Nåväl, kort därefter fanns inte längre Anarkali kvar... av förståeliga skäl blev den brutalt utkonkurrerad av Indiska.


Efter många om och men kom min "impar"(prover) från BPAL, beställt den 27/3 och kom fram 15/5. Värt att vänta på dock. Trots att jag älskar parfymer från Serge Lutens, Frederic Malle, L'Artisan m.fl så gillar jag dessutom parfymoljor. Så det är kul att testa sig igenom dem.


En av oljorna, Bien Loin d'Ici har fångat mig lite extra. Bien Loin d'Ici doftar precis som inne i butiken Anarkali nämligen. Lite starkare och mer omedelbart än själva butiken, men annars är det på pricken likt. Jag förs genast sisådär 30 år bakåt i tiden och hamnar som liten 11-12-åring med veckopengen i näven framför disken i Anarkalis butik. Innan jag doftade på Bien Loin d'Ici minns jag knappt att jag minns Anarkali om man säger så. Men, nu...


Bien Loin d'Ici doftar av kryddor, rökelse, blommor och är mättad, stark, på gränsen till överväldigande till en början. Det är en varm, fyllig och rik doft, den känns orientalisk på ett väldigt genuint sätt. Kanske inte speciellt raffinerad eller exklusiv, men fylld av känslor och minnen, iallafall för mig. En rolig sak med BPALs oljor är att de ofta doftar på ett sätt i prover, på ett annat vis på huden och sen genomgår doften flera förvandlingar innan den slutligen smälter ihop med huden. Bien Loin d'Ici doftar som Anarkali under de första faserna, senare förändras den...


Den vaga blomdoften och kryddorna försvinner, kvar finns doft av trä, rökelse och ambra. Den är mycket varm och skön, en riktig mysdoft som nog kanske passar bättre när det inte är värmebölja. Under den första fasen har doften gott sillage för att vara en olja, men sen blir den mer av en hudnära doft. Hållbarheten är otrolig, räkna med minst 12 timmar. Tog på mig av den igår kväll och känner fortfarande basnoten mycket tydligt. Basnoten är mest mild, glödande ambra och inslag av animalisk och sexig mysk. Väldigt fin, trivsam och sensuell.


Jag har flera andra impar från BPAL att gå igenom och det är väldigt kul, eftersom de är ganska annorlunda mot annat i parfymväg. Dessutom har jag precis fått hem en massa prover från ett extremt exklusivt parfymhus. Och då menar jag extremt exklusivt! Underbart roligt att testa dessa också och jag förundras så över den bredd, rikedom och variation man kan hitta inom parfymerikonsten. Är det inte fantastiskt så säg!?


Svärdottern har nu gått två veckor över tiden och om det inte händer nåt så ska förlossningen tydligen sättas igång imorgon. Äldsta dottern med familj kommer hit senare idag, de hade nog hoppats på att få besöka ett alldeles nytt litet bebisbarn.


Pic: shopping_interiorer, tirsen aili

Några dissar.

Jag är ju ganska entusiastiskt lagd, inte minst när det gäller parfymer. Läsare av bloggen kan ju lätt få intrycket att jag ääääääälskar allt jag provar, men så är det förstås inte.

På tio provade parfymer kanske jag i genomsnitt verkligen gillar en eller möjligen två. Ibland händer det, men dock sällan, att jag blir väldigt förtjust i en hel linje av parfymer, till exempel Odori. Annars brukar minst sex-sju parfymer av tio vara helt okej, trevliga, men inte tillräckligt bra för att få mig att oooooha. Då och då råkar jag också ut för parfymer jag inte ens klarar av att ha på mig.

Idag är det dags att skriva om de parfymer som kommit i min väg under den gångna vintern som jag absolut inte tycker om. Jag vet att jag skrivit upp några av oljorna från Black Phoenix Alchemy Lab, men jag har också provat några därifrån som är på gränsen till vedervärdiga. Vill du lukta giftig svamp som sakta förruttnas, möglar och dör i en unken och instängd grotta? Ja, då är det Destroying Angel från BPAL du ska beställa. Ärligt talat så stod jag ut med den, men maken tyckte att jag luktade som en oss närstående person när den närstående personen är bakis, så maken bönföll mig om att genast tvätta bort den, vilket jag förstås gjorde. En annan jag fick lov att skrubba bort inom tio minuter var parfymoljan Oya, också från BPAL. Den luktar någon typ av extremt beskt, bedövande och huvudvärksframkallande, det närmaste jag kan komma att beskriva den är att den fick mig att tänka på något narkotiskt och mycket effektivt narkos/smärstillande medel i gasform. Inte bra! Både Oya och Destroying Angel luktar på ett sånt sätt att jag hurves när jag tänker på dem. Bilden ovan föreställer svampen Destroying Angel, ganska vacker tycker jag, men tydligen en av de svampar som dödar flest människor i USA, vad jag kunde hitta information om. Alltså bland de som äter svamp, förmodligen är det fler som dör av hjärtinfarkt och cancer, men ni fattar.

En annan besvikelse, om än ingen jag behöver skrubba bort, är Hermes Eau de Merveilles. Ja, jag har förmodligen missat nåt, många gillar ju den, men jag tycker inte om den. Den luktar som något gammalt och unket på mig. Likaså Chanels Rue de Cambon, ingen höjdare alls, tråkig och märklig doft med en svag tendens till våta blöjor och mögel på mig. Tack, men nej tack.

Och Amouage, hallå, för 195 euro/flaskan förväntar jag mig verkligen lite mer än en stark och trevlig blomdoft! Nu har jag bara hunnit med att testa Lyric och Gold, men de gjorde mig iallafall allt annat än nyfiken på resten av kollektionen.

Och CdGs Stephen Jones som jag tyckte så mycket om när jag fick provet för några månader sen, har helt ändrat karaktär, nej det är väl jag som gjort det, men den funkade inte alls när jag testade den igen för några dagar sedan. Plötsligt var den så konstgjort mineralisk och kall att jag mest av allt gick omkring och önskade att den skulle försvinna.

En bra sak är att jag beställde Luckyscents Samplepack med Le Labos parfymer igår. De ser jag fram emot att få testa, det är väl verkligen på tiden att jag bekantar mig med Le Labo, tycker ni inte?

BPAL - Winter of our Discontent

Of some reason, for me incomprehensible, BPAL and all of their different oils seem to be very rare to come about on perfume blogs. I´ve had my three different BPAL´s for some weeks now and think they deserve a much better faith than to only be mentioned on BPAL´s own forum. Even tough it says a lot about the oils popularity, BPAL is cult and has a lot of followers.

But why are the perfumistas so un-responsive? Is there to many to chose from? Is the BPAL page hard to overlook? Is the oils bad, boring or just uninteresting? May it depend on the shippingfee for us that lives outside of US? Or is it the long delivery time? Well, what ever it depends on, it´s a fact that BPAL is seldom mentioned at perfume blogs. Maybe I should check some day if there is any only to BPAL dedicated bloggers? The many oils is more than enough to keep even the most devoted blogger fully occupied.

No matter what it depends on, I don´t find the oils bad or boring in any way. On the contrary, Winter of our Discontent is anything but bad. It is mysterious, cold, aromatic and beautiful. I know that roses normaly don´t grow in snow, but I´ve got a clear picture of red snowcovered roses before an old grey stone wall. Winter roses, or has the summer become winter? A poetic soul can easily interpret Winter of our Discontent as a dystopic vision of the change of climate. A winter striking in the summer, a new ice age that will last for thousands of years. In front of the old stone wall, the last roses are flowering...

As you can guess, Winter of our Discontent isn´t really a moodlifting, happy and sunny fragrance. No, this is a true and genuine emo-fragrance. With that said, I do recommend it to happy, optimistic and mentally stable people, that can need to be reminded of everythings evanescense no and then. But I do think that all little, black dressed girl with eyeliner long belowe the eyes should try something very different! Or well, they may use a little drop in the heat of the summer, just to make them imagine that they are just that glomish pale as they want to be!

It is a remarkable fragarnce that manage to evoke remarkable emotions. But it do so in a very nice way. Maybe it´s me that want´s to make it more gloomy than it actually is? My huband do like it a lot, but on him it become more rosy, spicy and not at all as cold.

The sillage? Very good, you will be surronded by the fragrance for hours. Strenght? Amazing, a small drop is more than enough. don´t overdose! Two small drops can easily leed to headache and dizzyness. Longvity? For eeeeeever, or at least about ten-twelve hours. It become softer after 4-5 hours, the sense of winter slowly dissapear, but the roses survive,become weaker but still very pleasant. In my opinion Winter of our Discontent is suitable for both men and women. With that said, I think Winter of our Discontent has a lot to offer.

When it comes to the other two in my (this far) very small BPAL collection, Schwarze Mond and Harvest Moon, they are both also really good. Winter of our Discontent has touched me the most this far, but that dosn´t mean that there is anything wrong with the others. No, on the contrary I have been convinced about BPAL´s excellence so much, that I have bid for and won a big lot of imp´s (the BPAL samples) on Ebay!

So my advice to all perfumistas, goth-wannabes or not, think it over carefully before trying your first BPAL. There´s a great risque you will be liking it so much, you won´t be able to stop, and remember there are a lot of different BPAL`s to sniff trough! And belive me, that is just what you want to do!

BPAL - Winter of our Discontent

Av någon, för mig obegriplig, anledning är BPAL och alla dess olika parfymoljor oerhört sällsynta på parfymbloggar. Jag har nu haft mina tre olika BPAL dofter någon vecka och tycker att de förtjänar ett bättre öde än att bara omtalas på BPALs eget forum för redan frälsta. Å andra sidan säger väl det en hel del om oljornas popularitet, BPAL är kult och har många anhängare.

Varför är vi parfymistor så kallsinnigt inställda? Finns det för många att välja på? Är sidan krånglig att överblicka? Är oljorna dåliga, tråkiga och ointressanta? Ställer fraktavgifterna till det för oss som bor utanför USA? Är det den långa leveranstiden som avskräcker? Ja, vad än det beror på så är det ett faktum att BPAL sällan omnämns hos parfymbloggare. Kanske skulle ta mig tid en dag och kolla om det rentav finns renodlade BPAL-bloggare? Antalet oljor är utan tvekan tillräckligt för att hålla även den mest hängivna bloggaren ständigt sysselsatt.

Ja, vad det än beror på, så kan jag iallafall inte se att det beror på att oljorna på något sätt skulle vara dåliga, tvärtom!

Winter of our Discontent är allt annat än dålig. Den är mystisk, kall, aromatisk och vacker. Jag vet att rosor normalt sett inte växer i snö, men jag får tydliga bilder av snötäckta röda rosor framför en mossbevuxen och gammal grå stenmur. Vinterrosor eller har sommaren blivit vinter? För en poetisk själ kan man tolka Winter of our Discontent som en dystopisk vision av klimatförändringarna. En vinter som slår till under sommaren, en ny istid som inte kommer att upphöra förrän om många tusen år. Där framför den vindpinade stenmuren blommar de sista rosorna på länge.

Som ni förstår är Winter of our Discontent inte någon humörhöjande, glad och solig doft. Nej, det här är snarare en äkta emo-doft. Alltså, något jag gärna rekommenderar till glada, optimistiska och psykiskt stabila människor som kan behöva bli påminda om alltings förgänglighet då och då, men däremot rekommenderar jag alla söta, svartklädda små flickor med kajal långt ner på kinderna att prova nåt helt annat! Eller okej då, Winter of our Discontent kan även bäras i små doser mitt under den varmaste sommarperioden av er som inte alls gillar att sola, har ni på er den luras ni iallafall att tro att ni är så där blekt glåmiga som ni vill vara, bra va?

Det är en märkliga parfym som lyckas få fram märkliga stämningar. Men, den gör det på ett mycket fint sätt. Kanske är det jag som vill göra den till mer dyster än vad den är? Maken gillar den skarpt och den luktar också på ett annat vis på honom. Den blir rosigare, kryddigare och inte lika tydligt kylig.

Sillaget? Alldeles utmärkt, i flera timmar står Winter of our Discontent som en sky omkring mig. Styrka? Fantastisk, en liten droppe som fördelas här och där är mer än tillräcklig, överdosera inte! Blir det snarare två droppar än en är risken överhängande för akut huvudvärk och yrsel! Hållbarhet? Otrolig, en droppe sprider väldoft i upp emot tio-tolv timmar! Den mildras och blir mycket mjukare efter 4-5 timmar, vinterkänslan försvinner, rosorna överlever om än i försvagad, men ganska trevlig form. Enligt min åsikt fungerar den alldeles utmärkt på både män och kvinnor. Kort sagt, Winter of our Discontent har mycket att erbjuda.

Vad det gäller de andra två i min (än så länge) mycket lilla BPAL samling, Schwarze Mond och Harvest Moon, så är de båda också mycket bra. Än så länge är det Winter of our Discontent som förmått gripa tag i mig starkast, men det betyder inte alls att de andra är sämre. Nej, tvärtom har jag övertygats om BPALs förträfflighet så till den milda grad att jag ropat in en jättesamling med impar (BPALs namn på små provrörsflaskor) på Ebay!

Så mitt råd till nyfikna parfymistor, goth-wannabes eller ej, betänk noga vad ni ger er in på när ni bestämmer er för att prova BPAL för första gången. Risken är överhängande att ni kommer att gilla vad ni får och då finns det som sagt, hur mycket som helst att sniffa sig igenom. Och tro mig, det är något man får stark lust till att göra.

Perfumes vs. perfume oils

Recently I´ve got my wished-for perfume oils from Black Phoenix Alchemy Lab (BPAL). I paid about five pound/each at Ebay and for that price it wouldn´t bother me if I didn´t like them. Well, I happens to like them, a lot, at least they are worth a lot more than what I´ve paid.

This make me think about good and bad when it comes to perfumes (act. eau de toilette or eau de perfume) versus parfume oils. Perfumes and perfume oils offcourse have a lot in common, they smell good, interesting and thrilling or being able to stir up memories. But, then my associations goes in different directions.

In my imaginary world I think that perfumes are produced in modern laboratories by serious men (and women) in white robes, that rather thinking of chemical formulas than fragrances, even tough it works out in the end.

Perfume oils, I imagine is made at home in someones cozy but somewhat bohemian kitchen by a middle age women with dreads, speckled skirts and four or five cats around the legs.

Perfumes are the crown of the bourgeois lifestyle, the ultimate luxury that people in the western world can treath them selfs with when there are more money left than to make the day with. Mainstream- toplist- and celebrity fragrances establish rather than questioning the predominate order. The growth of niche perfume houses can be seen as the point of bourgeios decadense.

Perfume oils rather gives the impression of working from below. Names, as well on the houses as on the products, are inspired of different subcultures, underground movements, mysticism, fetischism and orientalism. You may find that at etablished perfume houses as well, but then rather to sense than to establish. This is with exception of small indie- and alternative perfumers, that oftens seem to get inspiration from other places than traditional perfume houses.

When wearing a few drops of a perfume from Serge Lutens, Frederic Malle or Guerlain, I feel exclusive, luxurious and as someone having a secret. Even if I am out with the dog in greyish weather I know I smell most gorgeous in the neighborhood.

Perfume oils dosn´t manage to make me feel luxurious or exclusive. Not even the more expensive oils I have tried. Something in the very nature of perfume oil feels more of down to earth, natural and harmonic than luxurious.

Me as a person stands with more than one feet in the subcultural sphere, I am veryattracted to anything punkrock, gothic, victorian, mysticism, revolutionary romanticism and a lot of other things consider to be odd. This sides of me get more than it´s share when it comes to perfume oils.

Another good thing with perfume oil is that you can use it to different thing, blend it with non-perfumed body lotion or fabric softener, put a few drops in your aromalamp and perfume your home. I am sure I could make my own bathsalt or bathbombs with it.

The perfume oils are longlasting, one drop goes a long way. The oils I´ve tried from BPAL develops nicely on my skin and changes with time in an interesting way. The perfume concentration in oils are quite high, wich can be good, but also causing problems for persons with sensitive skin.

Well, I come to the conclusion that I would love to fill one of the small drawers in my perfume bureau with perfume oils from BPAL and other makers. I love the concept and for the price I am more than satisfied. But, this far I haven´t found any perfume oil that manage to create that kind of utterly beautiful olfactory experience that some of the niche perfumes managed with. But again, that would be having rather great expectations on something you buy for about 10-15 dollar, wouldn´t it?

But, really, the perfume oils are better than a lot of ordinary perfumes that I´ve tried. All three oils from BPAL, manage to touch, not only me, but my family as well in a beautiful and striking way. I am so looking forward to try perfume oils from other producers soon.

Parfym vs. parfymolja

Nyligen fick jag ju tre efterlängtade parfymoljor från Black Phoenix Alchemy Lab (BPAL). Jag betalade runt 5 pund/styck för dem på Ebay och för det priset kan jag ta det med en axelryckning om jag tycker att de är totalt ointressanta. Nu råkar jag tycka att de var bra, rentav riktigt bra, i vilket fall som helst mer än värda det jag betalade för dem.

Det här fick mig att fundera på för- och nackdelar med vanliga parfymer (dvs. vanligen eau de toilette eller eau de perfume) gentemot parfymoljor. Parfymer och parfymoljor har självklart mycket gemensamt, de luktar gott, intressant och spännande eller lyckas väcka minnen. Men, sen börjar associationerna skilja sig åt.

I min föreställningsvärld ser jag hur parfymer framställs i moderna laboratorier av allvarliga män (och kvinnor) i vita rockar som snarare verkar grunna över kemiska formler än dofter, även om det går på ett ut i slutändan.

Parfymoljor å andra sidan, inbillar jag mig, tillverkas hemma i någons hemtrevliga men aningen bohemiska kök av en medelålders kvinna med toviga dreads, brokiga långkjolar och med fyra -fem katter runt benen.

Parfymer är kronan på den borgerliga livsstilen, den ultimata lyxprodukten som människor i västvärlden kan unna sig när de har mer pengar än vad som behövs för att bara överleva dagen. Mainstream-toppliste-och kändis-parfymer cementerar snarare än ifrågasätter den rådande ordningen. Framväxten av nischparfymhus kan ses som höjden av borgerlig dekadens.

Parfymoljor ger snarare intryck av att arbeta underifrån. Namn, såväl på parfymoljehusen som de enskilda oljorna, hämtar inspiration från diverse subkulturer, undergroundverksamhet, mysticism, fetishism och orientalism. Vissa sådana inslag hittas också hos parfymer, men då ska det ofta anas snarare än fastslås. Undantaget är förstås små, självständiga indie- och alternativparfymörer som arbetar med parfym, men ändå verkar hämta inspiration från annat håll än traditionella parfymhus.

När jag har på mig ett par droppar av en delikat parfym från Serge Lutens, Frederic Malle eller Guerlain känner jag mig exklusiv, lyxig och lite hemlig. Även om jag är ute och rastar hunden en gråkulen dag iförd slitna jeans och gamla kängor, så luktar jag iallafall godast i kvarteret.

Parfymoljor lyckas inte få mig att känna mig exklusiv eller lyxig. Inte ens de dyrare oljor jag provat. Något i parfymoljans natur känns snarare jordnära, naturligt och harmoniskt än lyxigt.

Som person står jag med mer än en fot i den subkulturella sfären, jag har en stark dragning till punk, goth, victorianism, mysticism, revolutionsromantik och mycket som betraktas som udda. Det här är sidor som får mer än sitt lystmäte inom parfymoljesfären.

En annan fördel med parfymolja är att man kan använda dem till annat än parfym, jag kan tillsätta några droppar i min oparfymerade bodylotion eller i sköljmedlet, jag kan använda den i min aromalampa och doftsätta mitt hem. Jag skulle säkert kunna tillverka eget badsalt, badbomber och andra liknande produkter med hjälp av parfymolja.

Parfymoljorna räcker länge, en liten droppe är mer än nog i de flesta fall. Oljorna jag provat från BPAL utvecklas fint på huden och genomgår tydliga och intressanta förändringar. Parfymkoncentrationen i olja är ofta hög, vilket på ett sätt är utmärkt, men också kan leda till hudreaktioner om man är känslig.

Min slutsats får bli att jag gärna skulle fylla en låda i min parfymbyrå med diverse parfymoljor, jag gillar konceptet och för priset känner jag mig mer än nöjd. Men, hittills har jag inte hittat någon parfymolja som slår doftupplevelsen från en riktigt vacker parfym från någon av de ledande nischhusen. Och, det vore väl att ha lite höga förväntningar på något som kostar runt en hundring? Däremot slår de små parfymoljorna mycket annat i parfymväg som jag testat. Alla tre oljorna från BPAL lyckas beröra, inte bara mig utan man och barn också, på ett vackert och tilltalande sätt.

Jag ser med glädje fram emot att snart få testa parfymoljor från andra tillverkare.

Black Phoenix Alchemy Lab

Black Phoenix Alchemy Lab (short BPAL) was a site that I become aware of early. Oh, I have a big softspot for anything dark and gothic, with elemenits of cemetery romantic, fetishism and ockultism. Yes, it was as if BPAL created their products with me in mind.

Despite my fascination I never placed any order, other more recognized, high quality and easier available perfumes soon fullfilled almost any spot on my "must try-list". And even tough BPAL´s

external looks was so amazingly attractive, I was hesitant about the oils being particulary good. How could they put up a fight against 100 euro perfumes made by Serge Lutens, Frederic Malle and others alike?

Well, I will soon find out. My curiosity and first crush finally win. I recently got me a Paypal-account (I am soooo late, I know, but...) to be able to shop on Ebay. And there it was, among other interesting things, a lot of BPAL products! So I am soon a proud owner of Harvest Moon, Schwarzer Mond and Winter of our Discontent. I felt a great relief when I realised that I will finally got to try them!

When my little bottles arrive I will try them, and hopefully I will like them a lot or at worst find them terrible, but at least then I will KNOW!

Do you want to get lost at Black Phoenix Alchemy Lab? Here is the link: http://www.blackphoenixalchemylab.com/welcome.html

Have you tried BPAL? Should I have save my 19,75 pound? Do you have any favourite? Or are you maybe even a BPAL-nerd? Tell me...

Black Phoenix Alchemy Lab

Black Phoenix Alchemy Lab (förkortat BPAL) var en sajt som jag tidigt fick upp ögonen för. Åh, jag är ynkligt svag för allt som är mörkt och gothiskt med inslag av kyrkogårdsromantik, fetishism och ockultism. Ja, kort sagt vore det som om BPAL skapade sina produkter med mig i tanke.

Trots min fascination blev det aldrig av med någon beställning, andra mer rumsrena, högkvalitativa och lättillgängliga parfymer tog snart upp nästan all plats på mina "måste prova-listor"... Trots att BPALs yttre attribut var så himla tilltalande var jag tveksam till om oljorna egentligen var så bra, vad kan väl en simpel parfymolja erbjuda i motstånd mot 1000 kronors parfymer från Serge Lutens, Frederic Malle och andra?

Ja, det lär jag snart få veta. Min nyfikenhet och första förälskelse segrade till slut. Jag skaffade nyligen Paypal (jag vet, jag är lite sen, men..) för att kunna handla på Ebay. Och där hade de, bland mycket annat förstås, också massor av olika BPAL produkter. Så nu är jag snart stolt innehavare av Harvest Moon, Winter of our Discontent och Schwarzer Mond. Jag kände en stor lättnad när det slutligen stod klart att de åtråvärda objekten skulle bli mina.

När de små flaskorna kommer ska jag prova dem, i bästa fall tycker jag riktigt mycket om dem och i sämsta fall tycker jag att de är usel smörja. Det är känslan av att jag till slut kommer att VETA som är befriande.

Vill du förlora dig i Black Phoenix Alchemy Lab en stund? Här är länken: http://www.blackphoenixalchemylab.com/welcome.html

Har du testat BPAL? Borde jag ha sparat mina 19,75 pund? Har du någon favorit? Du kanske rentav är en BPAL-nörd? Berätta...