Givenchy - Ange ou Démon

Har haft en trevlig vecka med mina föräldrar. Min syster och hennes man och barnen med tillhörande partners firade min pappas 75-årsdag med besked i lördags. Men, nu är det bara det att mina föräldrar har fått vissa problem med att ta sig hem på grund av det isländska vulkanutbrottet. De skulle ha flugit hem med SAS idag, men SAS flygningar är fortfarande inställda så de har istället fått boka en tågresa. Nu har de åkt in till stan en stund och jag passar på att skriva lite medan de är borta, jag får onekligen skrivklåda efter en vecka utan blogg.


Givenchys Ange ou Demon är en riktigt intressant doft tycker jag. Intressant därför att den faktiskt (på mig) lyckas leva upp till sitt namn. Men, inte riktigt under samma användning. När jag testade Ange ou Demon första gången blev jag nästan förälskad och trodde att jag strax skulle köpa en flaska, men sen testade jag den en gång till och då doftade den inte alls så gott som jag tyckte gången innan. Något senare fick jag ett litet prov av den och tyckte plötsligt om den igen, förutom när det blev dags att använda upp de allra sista dropparna.


8 gånger av 10 doftar Ange ou Demon riktigt, riktigt gott och samtidigt rätt unikt på mig. Öppningen är härligt varm, fyllig och ändå fräsch med noter av mandarin och saffran. När hjärtnoterna dyker upp med sötma av ylang ylang, lite "klistriga" noter av orkidé (nåt i Ange ou Demon doftar vagt av Björnklister på mig), och tämligen mild lilja så får jag en känsla av både pärlor, läppstift och puder. Noter av ekmossa börjar också kännas, det bidrar till både ett djup i doften, men samtidigt en dammig känsla. Under det här stadiet av Ange ou Demon tycker jag att den på samma gång doftar ytterst feminint, men ändå med inslag av androgynitet. Jag tror att det finns män som skulle bära Ange ou Demon riktigt, riktigt snyggt och spännande.


När Ange ou Demon doftar på det här sättet, glömmer jag nästan bort att jag ibland inte gillar den, för det här är en mycket trevlig doft, utan att någonsin bli slätstruken. Doftens hjärta är ganska söt, men samtidigt med en uttalad krispighet, faktiskt en komplexitet jag inte hittar så ofta hos "mainstream-dofter". Den är på ett sätt ganska linjär, men när jag doftar närmare upptäcker jag lager på lager av olika dofter, överst flyter en ganska mild, både krispig och pudrig blomnot, därefter anar jag inslag av läppstift, vanilj och sötma och allra längst ned under ytan virvlar dammig ekmossa och parfymerad doft av rosenträ. Ange ou Demon har en god hållbarhet och basnoten är pudrig vanilj med inslag av rosenträ och lite varm tonkaböna.


Men... ibland när jag använder Ange ou Demon tar doften av ekmossa TOTALT överhanden, jag kan känna direkt att det här kommer att bli en sån gång när den inte alls kommer att passa mig. Vet inte om det är hormon-eller möjligen väderbetingat? Iallafall de "dåliga" gångerna doftar Ange ou Demon massiv, tung, extremt dammig ekmossa i kombination med något som inte doftar klistrigt på ett gott sätt, snarare klistrigt blandat med en not av smält plast. Ja, som ni nog kan gissa brukar jag skrubba av mig den ganska fort när jag inser att det blir en sån gång.


Är det någon av läsarna av bloggen som har någon teori om vad det kan bero på? Har ni någon doft som ena gången kan vara nästan en favoritparfym för att andra gången dofta rent ut sagt illa?




Pic: Deography

Givenchy - Organza Indecence

Somliga parfymer är lätta, andra är diskreta och bärs tätt intill huden, några är genomskinliga och luftiga och sen finns det mängder med parfymer som märks. Organza Indecence tillhör utan tvekan den sista kategorin.


Det här är parfym som kommer in i rummet innan du själv följer efter. Räkna med att märkas om du tar på dig Organza Indecence, ja antagligen vill du vara i centrum för uppmärksamheten om du väljer den här parfymen. När jag sitter så här en grå lördagsförmiddag i oktober med doften av Organza Indecence omkring mig känner jag mig lite splittrad. Visst, jag tycker att den luktar gott, men den passar verkligen inte ihop med sammanhanget!


Var är catwalken? Var är den flotta festen där jag ska göra storstilad entre klädd som en skimrande påfågel? Var är männen som ska erbjuda sig att tända mina cigaretter (fast jag inte ens röker)? Var är mina armbågslånga handskar av satin? Min Hollywood-frisyr och mitt mörkröda läppstift? Ja, ni fattar, allt sånt är ganska långt borta här där jag sitter framför datorn.


Organza Indecence är så stor, krävande och högljudd att jag befarar att en väldigt försiktig, blyg och beige människa skulle kunna råka bli ihjälskrämd om han/hon av misstag skulle råka få på sig några spray av Organza Indecence! Varning utfärdas!


Men, nu råkar jag gilla den iallafall. Även, fast toppnoterna har nåt plastigt över sig, iallafall på mig. Annars känns Organza Indecence som en riktigt rolig korsning mellan Diors Hypnotic Poison och Shiseidos Feminite Du Bois. Hypnotic Poison känns lite barnsligare, lite gladare och Feminite Du Bois är bra mycket mer elegant, men det känns så pass lika att jag blir nyfiken på vad som skulle hända om jag blandade de två? Nåt åt Organza Indecence-hållet är iallafall troligt.


Organza Indecence är en parfym att ta på när man vill ha riktigt kul på en fest. Humörhöjande utan tvekan, men också en aning slampig!


God hållbarhet, mer än gott sillage. Tämligen häftig, lite klumpig parfymupplevelse som jag tror att riktigt unga människor kan uppleva som lite daterad.



Pic: Redbubbles.com