By Kilian - A Taste of Heaven

Till skillnad från syren har jag faktiskt några lavendelfavoriter sen förut, även om By Kilians A Taste of Heaven sopar banan med dem.


Problemet med mina tidigare lavendelfavoriter är att jag mest velat ha på mig dem vid sängdags, jag har inte alls varit sugen på att dofta lavendel varken under dagtid eller till fest. Lavendel är något jag vanligen förknippar med avkoppling, sömn, nästan antiseptisk renhet och linneskåp.


A Taste of Heaven är däremot en lavendel som doftar spännande, mystiskt, men samtidigt också sött och pudrigt. Den har drag av dammighet och en komplex gråskala. Mjuk, sensuell och samtidigt med en maskulin skärpa som gör den intressant och utmanande.


Inslagen av absint (malört) är inte speciellt tydliga på mig, men jag anar ändå att malörtens lakritsliknande doft bidrar till en komplex, kryddig lite anisliknande karaktär. Öppningen är både varm citrus och den här torra, kryddigheten.


Eftersom lavendel inte brukar vara någon storfavorit hos mig har jag inte testat så himla många lavendeldofter, men lavendeln i By Kilians A Taste of Heaven känns dyrare, mer komplex och alldeles bedårande underbar på ett sätt jag inte förut har stött på. Det blir som en lavendel som får värme från vanilj och smörig örtighet från tonkaböna, en lavendel som både saknar den kylighet, men också den klara renhet som återfinns i många lavenderdofter.


Jag älskar öppningen och hjärtat på den här doften, men till en början var jag inte helt såld på basnoten som jag uppfattade som en liten aning för maskulin (den är ganska fougere i sin karaktär). Sen blev det som det blev, jag fick ett rejält sug efter just basnotens ekmossa, torra lavendel och rökiga/dimmiga vaniljsötma.


By Kilians A Taste of Heaven är beroendeframkallande. Den har extremt bra hållbarhet, i stort sett hela dagen kan jag känna doften av den om jag tagit på den på morgonen. Sillaget är medium (förutom i öppningen som är mer djärv). Kan bäras av både män och kvinnor, passar dig som är ute efter en lyxig, sensuell och varm lavendeldoft. Jag vet att den ibland jämförs med Jicky, men i min näsa föredrar jag A Taste of Heaven.


Har du några lavendelfavoriter? När brukar du vanligen använda parfymer med lavendel?

By Kilian - Back To Black

Back To Black är den första av By Kilians parfymer jag testat. Ärligt talat har jag verkligen inte råd att bli förälskad i en parfym i de prisklasser man finner By Kilians parfymer i. Men, hur det nu var med det så lät Back To Black allt för tilltalande för att jag skulle kunna motstå att beställa ett litet prov från TPC.


Ja, vad ska jag säga? Ååååh, den är fantastisk. Alldeles FÖR fantastisk. För den här parfymen är oemotståndlig, kosta vad den kosta vill, men jag vill ha mer av den!


Själva doften vilar på en bädd av aromatisk tobak och den mörkaste tänkbara honung. Det är mättat, sött, fylligt, rikt, med inslag av bitterhet, men aldrig ens i närheten av kväljande, stickig eller översöt. Redan tobaken och honungen gör doften till en perfekt doft nu när mörker, kyla och gråväder blir allt vanligare.


Det är som om honungen och tobaken är en yta som reflekterar de andra doftnoterna. Då och då tränger någon av de andra noterna fram, små hastiga glimtar av rökelse, kardemumma, hallon (!), patchouli, tonkaböna, vanilj, ädla träslag... I samma stund som mitt doftsinne uppfattar en sammetsmjuk not av virvlande, len rökelse efterträds den av en briserande rödrosa hallonsötma och för att därefter snart bli stråk av varmt, gyllene trä och sedan något vagt medicinskt och här kommer det en skvätt mild kamomill...


Back To Black är en svart bas med en ständig förändrande ström av mönster som sveper förbi på ytan, som olja på vatten. Den är fascinerande, men de små förändringarna i noterna är aldrig påträngande eller oroliga, när jag vill kan jag bara luta mig tillbaka och enbart njuta av det varma, vänliga, sensuella tobak-honungstemat.


Jag vågar nästan påstå att alla skulle känna sig lite vackrare, lite mer spännande och lite mer mystiska med några droppar av By Kilians Back To Black. Medan mina dagar varit fyllda av Hindu Kush, har jag tagit på mig Back To Black efter middagen. Den är framför allt en kvällsparfym och trots att den doftar så oerhört gott, eggande och vackert kan jag inte säga att den framkallar några olfaktoriska trippar direkt. Inte förrän jag somnat...


Ja, Back To Black är en oerhört hållbar doft, tar jag på mig några droppar av den vid sextiden på kvällen så doftar jag fortfarande av den när jag vaknar på morgonen. Och ja, den är egentligen lite för sensuell för att vara rogivande, men samtidigt är den väldigt komfortabel, men jag får så märkliga drömmar av den.


Ja, det händer att jag drömmer om parfymer, men det är oerhört sällan doften av en parfym följer med mig in i sömnen. Det har bara hänt med ett fåtal parfymer och nu är Back To Black en av dem. Jag somnar, drömmer och doften av Back To Black virvlar hela tiden omkring i drömmen. Jag drömmer märkliga, splittrade och fragmentariska, men ganska behagliga drömmar av Back To Black, men jag är inte det minsta sugen att använda den på morgonen.


Såg förresten att Back To Black-proverna är slutsålda hos TPC pga. överväldigande efterfrågan. Tro mig, jag förstår varför.


En annan sak jag har tänkt på är om jag borde recensera fler parfymer som jag inte tycker om? Jag skriver ju gärna så målande, rikt och fantasifullt om parfymer som jag tycker om. Nej, de måste inte vara MVG för att jag ska skriva om dem, men nåt som får dem att sticka ut från mängden på ett eller annat sätt. Sen finns det ju faktiskt parfymer som sticker ut från mängden åt andra hållet, som blir direkt obehagliga, plågsamma, svåra på min hud, medan jag samtidigt kan förstå att de kan lukta gott på andra. Igår testade jag en intressant doft från CdG, nämligen Daphne... och nej, det blev inte alls kärlek vid första sniffet där inte!


Samtidigt känns det taskigt att skriva o-snälla saker om en parfym som en duktig parfymör kanske arbetat med länge, som andra uppskattar och tycker om. Parfym är ju ett av mina stora intressen och jag vill helst närma mig med respekt, är inte folk redan tillräckligt taskiga inom bloggvärlden?


Vad tycker ni? Ska jag fortsätta vara i huvudsak snäll, positiv och helt enkelt fortsätta utelämna alla parfymer jag testar som jag inte gillar? För tro mig, en parfym som inte är godkänd, en märklig doftkatastrof, som luktar kräks eller vad än det nu är, kan vara lika intressant att skriva om som mästerverken.

Pic: All the colours, SteenT flickr