Visar inlägg med etikett Montale. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Montale. Visa alla inlägg

fredag 28 augusti 2009

Montale - Red Aoud


Nu har jag haft en tid på mig att bekanta mig med mina Montale-prover. Och hur jag än försöker så blir jag inte överens med Black Aoud, jag antar att det betyder att jag ska låta den vara ifred ett tag. Red Aoud däremot blir bättre och bättre för varje gång jag provar den. Och nu börjar den bli riktigt, riktigt bra.

Jag fick information av Bipbap om hur man går till väga för att beställa direkt från Montale och om än det verkar lite krångligt, så verkar det vara det förmånligaste sättet att köpa Montale på.
Här är en länk till deras sida: http://www.montaleparfumsparis.com/

Nu råkar jag precis ha beställt en flaska parfym alldeles i dagarna, men annars känns det som om Montale har mycket att erbjuda. Till igår trodde jag att om jag ska beställa något från Montale i framtiden (med reservation för de parfymer jag ännu inte provat förstås!) så skulle det bli en stor flaska Amandes Orientales, med en liten bonusflaska av Red Aoud. Idag känner jag mig allt mer övertygad om att det nog får bli tvärtom.

Vad lyssnar ni på för musik? Jag lyssnar på lite av varje, men det finns musik jag inte uppskattar så mycket, till exempel j-rock, exprimentiell jazz, allt för navelskådande electronica, sån där brölande skrikmetall, dansbandsmusik och tråkig gangsta-hiphop. Eftersom jag tycker om att lyssna på musik brukar jag fundera på varför jag inte uppskattar vissa typer av musik, även i de fall då jag kan höra att det egentligen är rätt bra. Min teori är att jag delvis saknar anknytningspunkter till den typen av musik. Jag har helt enkelt inte tidigare lyssnat på musik som påminner tillräckligt mycket om den typen av musik. Nä, nu börjar jag säkert låta flummig igen och komma ifrån ämnet.

Vad jag egentligen menar är att Red Aoud är som ett stycke vacker, men kanske lite svårtillgänglig orientalisk, mystisk musik. Skalan är inte riktigt som jag är van vid och takterna stämmer inte alltid överens med min känsla för takt (dvs. i huvudsak västerländsk) och instrumenten är obekanta och exotiska. Första gången är det något okänt, men ändå tilltalande. Andra gången skönjer jag melodier och mönster, för att tredje gången sitta med ett leende på läpparna och sjunga med i ett för mig okänt språk.

Det är Red Aoud för mig. Nu när jag har på mig den kan jag inte alls förstå att jag upplevde den som främmande till en början. Den är varm, vänlig och har blivit märkligt välbekant för mig. Red Aoud är egentligen en parfym för kvälls-och nattbruk. Den är Ayers Rock i månsken, röd ökensand, en ljummen bris i en svart natt, ett intrikat mönster av henna på en vacker hand, en säck fylld med röda saffranspistiller.

Red Aoud är trots sin sensuella tyngd och kryddighet en märkligt lätt parfym. Black Aoud har samma lätthet, men medan Black Aoud blir blaskigt vattnig på mig blir Red Aoud som en sval, men ändå sensuell smekning. Black Aoud blir som ett starkt doftande rosenvatten blandat med någon underlig tinktur, medan i Red Aoud blir rosen mer som en mjuk bädd för de andra noterna att vila sig emot.

Jag kan ha lite svårt för rosdoft i parfymer, är den det minsta "fel" står jag inte ut alls, men om jag däremot upplever den som "rätt" kan jag älska den, med ros blir det sällan något mellanting för mig. Med Black Aoud blir det tyvärr fel, men Red Aoud är så rätt som det kan bli. Bara medan jag skriver det här så inser jag efterhand att Red Aoud kommer att bli en av de parfymerna som jag hädanefter kommer att ha svårt att leva utan.

Jag förstår att hardcore-oud älskare invänder att Red Aoud döljer för mycket av den verkliga ouden, att den är både för snäll och för kryddig på samma gång, men för mig funkar den. Jag misstänker, eller hoppas, att Red Aoud så småningom kan bli den bro som leder till andra, kanske svårare oud-parfymer som Black Aoud. För mig är Red Aoud en nyckel som kanske förmår låsa upp fler underbara oud-erfarenheter, gäller bara att hitta det rätta låset!

Med noter av saffran och vetiver är det kanske inte konstigt att jag uppskattar Red Aoud, men att jag dessutom tycker om noten av kummin är ganska intressant. Visst, jag är inte något kumminhatare, men i allmänhet tycker jag att kummin bör användas med måtta. I Red Aoud är kummin-noten precis perfekt, den finns där, men aldrig i tillräcklig utsträckning för att jag ska börja störa mig på den.

Längre in i dofterna upplever jag att vetivern flätas ihop med övriga noter på ett intressant sätt, det är lite som om vetivern kör sin egen grej, men även i det fallet utan att störa, snarare bara göra det hela mer intressant. Vetivern tillför en både rökig och pappersaktig doft som jag gillar.

Hållbarheten är suverän och det är rejält krut i sillaget också. Jag upplever att jag sitter i ett litet moln av Red Aoud trots att jag bara duttat på mig några droppar. Så jag rekommenderar att man är lätt på handen med Red Aoud och för övrigt med alla Montales parfymer som jag testat. Red Aoud funkar nog bra även på män, men den har lite sötare karaktär än Black Aoud.

Pic: Red Moon

tisdag 25 augusti 2009

Montale - Amandes Orientales


På senaste tiden har jag läst flera andra bloggare som är helt lyriska över Montales parfymer. Jag har varit nyfiken på dem tidigere och testat ett par, men utan att hitta någon fullträff. De få jag testat sedan tidigare har i och för sig inte heller varit några av Montales mer kända parfymer, så jag bestämde mig till slut för att beställa några egenvalda prover. Det fick bli Black Aoud, Red Aoud, Greyland, Mukhallat och Amandes Orientales. Black Aoud och jag verkar inte alls komma överens, på mig blir den märkligt vattnig och blaskig, men ändå stark. På maken däremot blir den mörk, varm, sammetsmjuk och intressant. Red Aoud funkar bättre, men jag kan inte säga att jag direkt fallit för den, jag gillar den och kan kanske lära mig att gilla den mycket om jag ger den några fler chanser. Nej, än så länge är det Amandes Orientales som lyckats fånga mitt intresse bland de jag beställt.

Amandes Orientales är en mycket motsägelsefull doft. Noter av len vanilj och mjuk mandel blandas med rökiga noter, men på min hud blir de rökiga noterna myskiga, lädriga och smutsiga i ordets bästa bemärkelse. Både mandel och vanilj är vanligen mjuka, söta, runda, flickaktiga och närmast oskyldiga noter. Jag vet att de flesta parfymhus med självaktning numera försöker sig på att göra vuxna vaniljdofter och ser bland annat fram emot att få testa L'Artisans Havanna Vanille som kommer till hösten. Men, innan det blev "inne" med mer vuxet vaniljdoftande parfymer så var vanilj en snäll, glad och söt liten doftnot. Mandel är om möjligt betraktad som en ännu mer ren, flickaktig och snäll not, även om det även finns mer stygga och vuxna varianter av den med.

I Amandes Orientales ställs det rena, vita, lena, mjuka och söta i mandel och vanilj mot mörker och skuggor från rök, läder och mysk. Mycket intressant, mycket välgjort och mycket sensuellt.

Men, återigen en parfym som är så långt ifrån västerländsk pop-sensualism a la tonåriga RnB sångerskor som kråmar sig i för korta klänningar i video efter video. Nej, Amandes Orientales får mig att tänka på den sensualitet man kan hitta hos arabiska kvinnor. Med eller utan slöja, hijab eller liknande så kan enbart ögonen hos en arabisk kvinna vara hundra gånger mer sensuella, uttrycksfulla och intressanta än den sötaste lilla pop-prinsessa. Nej, jag tänker inte gå in på de religiösa, politiska och feministiska aspekterna av att bära slöja, jag håller mig till de ytliga och estetiska. Och där tror jag inte att det finns något klädplagg som mer framhäver ögonens skönhet än just olika typer av slöjor.

I Amandes Orientales blir det mandel och vanilj som för mig får representera det praktiska, vardagliga, söta och välbekanta, medan de animaliska noterna står för förförelse, kvävda skratt i mörkret, varm hud och smekningar. Ja, Amandes Orientales är nåt i hästväg när det gäller dova och vibrerande och lockande noter. Gillar du parfymer i stil med Musc Koublai Kahn, Dzing!, Silver Factory, Kama, Rasa, Musc Ravegeur etc. så får du absolut inte missa den här. Amandes Orientales är lika "oväntat" snuskig som Silver Factory, men på ett annat sätt.

Det här kan ju bli lite omtumlande om man förväntar sig en lite sötkanderad, rökig vaniljparfym som jag gjorde. Jag var inte alls förberedd på Amandes Orientales mer animaliska noter, så första gången jag testade den tyckte jag den doftade på gränsen till illa, men ändå intressant. Lite som om man tror att man ska dricka ett glas svalkande druvjuice och istället blir serverad ett glas ekfatslagrad Bordeaux från 1969 eller nåt. Det ekfatslagrade vinet sopar banan med druvjuicen, men man kan ju ändå tycka att det smakar illa för att man inte förväntade sig det.

Nu vet jag ju vad jag har att vänta mig av Amandes Orientales och jag tycker den blir bättre för varje gång jag använder den. Visst, har du inte provat någon Montale-parfym än, så hör det väl till att testa några av Aoud-dofterna, men se gärna till att få med ett litet prov av Amandes Orientales också, den står sig i konkurrensen tycker jag.

Stort plus för hållbarheten, överhuvudtaget verkar Montale göra parfymer som sitter som berget. Aoud-dofterna håller säkert bortåt ett dygn, kanske mer (men, jag brukar hinna gå och duscha därimellan och ta på mig nåt nytt) och Amandes Orientales sitter i åtminstone bortåt 10-12 timmar eller mer. Sillaget är medium, lite åt det hudnära hållet, men då duttar jag ju på den, förmodligen blir resultatet annorlunda om man sprayar.

Har du någon Montale-favorit? Har du några tips på hur jag ska bli mer överens med Black Aoud?
Pic: Arabic eyes