Thierry Mugler - Womanity

Om några få dagar lanseras Thierry Muglers senaste doft, Womanity, i Sverige. Den tionde september är det ett release-party i Stockholm. Jag har varit nyfiken på Womanity hela sommaren, eftersom jag läste om den långt innan det var dags för Sverige-lansering. Hur som så hade jag inte lyckats få tag på ens det minsta prov av Womanity på hela sommaren!

När jag sen läste att någon trendig Stureplans-tjej blivit utsedd till doftens "spokesperson" vilket väl heter talesperson på svenska och skulle ha en lanseringsfest den tionde september så fick jag genast mer bråttom. Jag blev ärligt talat lite avundsjuk, varför skulle en massa trendiga Stockholms-kändisar få testa Womanity före mig? Hrmf..... hur lösa detta?

Jo, jag skrev ett litet upprop på FB om någon av mina vänner där kunde tänka sig att dela ett litet Womanity-prov med mig? 20 minuter senare fick jag napp. Snälla, rara Loukia i Grekland kunde skicka ett Womanity-prov till mig. Det är en så fascinerande sak med parfymälskare, alla verkar vara så vänliga och generösa. Nåja, tusen tack för provet Loukia!

Eftersom jag brukar uppskatta Thierry Muglers dofter, Alien är en favorit och nya Angel Liquer de Parfum är en höjdare, herrdofterna är inte dåliga heller, så hade jag ju vissa förväntningar. Att man dessutom arbetat med kaviar, inte självs doften av kaviar, men på något vis härmat molekylstrukturen så blir ju doften dubbelt lockande iallafall för mig som brukar sukta efter allt udda.

Nåväl, hur är den då? Mycket, mycket märklig måste jag medge. Öppningen är en söt och samtidigt syrlig fruktblandning där jag mest av allt känner doften av grapefrukt. Långt ifrån någon höjdare på mig, mest påminner den om allt annat syrligt fruktigt som finns att köpa idag. Toppnoten är dock inte så långvarig, snart dyker en omisskännlig havsnot upp, men dock ingen som helst kaviarlukt. När jag doftar nära inpå doftar Womanity sött, fruktigt, lite aquatiskt och efter en tid också en liten gnutta mjölkigt, vilket jag antar härrör från fikon.

Det här är inget jag överhuvudtaget intresserar mig för, det är så tråkigt och medelmåttigt att klockorna stannar. Nej, ett sånt bottennapp hade jag inte förväntat mig...

Den mediokra doften glöms bort (på mig är den dessutom rätt svag, så även om den doftar trist så är det inget jag stör mig på) och jag går ut på promenad med man och hund. Och då...

tada.. som från ingenstans känner jag den omisskännliga doften av Angel! Hmm? Var kommer den ifrån? Men, lika fort som jag kände den är den borta igen och vid sniff på handleden doftar Womanity precis lika tråkigt som för 45 minuter sedan. Men, så ploff bara en liten bit senare anar jag en härlig doft av den godaste vaniljkaka man kan tänka sig, spröd och frasig och kryddad med en liten gnutta kanel och kardemumma. Återigen upprepas samma sak, sniff på handleden, näe, Womanity luktar inte alls underbar vaniljkaka utan tråkaquatisk fruktsörja. Nästa gång det inträffar är jag lite mer förberedd, nu anar jag en doft av min älskade Alien! Ohohoh, mums... men, det är så flyktig och vagt att jag rentav tror att jag inbillar mig.

Iallafall tycker jag att det verkar finnas små bubblor av Alien och Angel dolda i Womanity, också bubblor av andra dofter (vaniljkakedoften påminner vagt om L de Lolita, men mycket mildare), det är bara det att dessa bubblor spricker och sprider sitt innehåll så fort och så svagt att man knappt uppfattar det. Lite får jag en känsla av att titta på 3D-film utan 3D-glasögon. En liknande uppbyggnad, men mycket tydligare har jag hittat hos Frederic Malles Dans Tes Bras.

Är det i själva verket dessa "doftbubblor" som efterliknar kaviarens molekyl-struktur. Ni vet så där när man tuggar ett kaviarkorn mellan tänderna? Plopp. Jag tror att idéen bakom Womanity är genomtänkt, men nånstans når den inte riktigt ända fram. Själva grunddoften är tråkig från start till slut, iallafall på mig, och doftbubblorna är för vaga och flyktiga. Och, om jag vill dofta Alien, Angel eller vaniljkaka, så tar jag väl på mig någon av de dofterna? Womanity blir lite som att gå över ån efter vatten.

Jag tror däremot att Womanity kan vara en riktigt intressant doft på rätt person, så den är nog värd att testa iallafall. Och trots att jag nu hunnit använda den ett antal gånger så är jag inte riktigt färdig med den, det kan mycket väl visa sig vara en doft som växer och som jag så småningom uppskattar mycket mer än vad jag gör nu.

Sillaget är minst sagt märkligt, hållbarheten är god. Womanity kan förresten funka på män också, jag finner den inte påfallande feminin. Har du hunnit testa Womanity? Vad tycker du om den?

pic: beut.ie

Thierry Mugler - Angel Liqueur de Parfum

Medan Alien Liqueur de Parfum blir en mer utspridd version än orginal-Alien, blir det med Angel tvärtom. Okej, rent fysiskt finns det väl knappst något mer kompakt än ett svart hål, men doftmässigt känns Angel Liqueur de Parfum mer fokuserad och konkret är orginalet.


Kanske är det för att jag "bara" gillar Angel som jag faller handlöst för Liqueur de Parfum? På bara några sekunder lyckas den bli min nya favorit från Thierry Mugler. Åååh, den här har något alldeles extra.


Och namnet känns om möjligt än mer missvisande och märkligt malplacerat än för orginalet. Det här är en doft för en drottning av stora, mörka, hemliga och vackra grottor nånstans nere i underjordens bråddjup. Platser inga människor besökt, förutom i fantasin och kanske böckernas/filmernas värld, grottsalar stora och mäktiga som katedraler, men dit inget dagsljus någonsin letat sig ned. Grottor med intrikata stalagtiter och stalagmiter, vackrare än något skapat av en människohand. Mörka gångar som blir trängre och trängre och kanske slutar i en avgrund eller en underjordisk flod.


Iallafall är det de bilder som Angel Liqueur de Parfum framkallar hos mig. Men, hur doftar den då? Öppningen är mörkare än det mesta, en påtaglig kakaonot så mörk att det är kakao som måste vara i det närmaste svart. Patchoulinoten är på gränsen till ogenomskinlig, kompakt, tung, rentav skrämmande (särskilt skräckinjagande kan jag tänka mig för någon som har svårt för patchouli). En inledningen som får Serge Lutens Borneo 1834 att framstå som mild och vän...


Ganska snart får dock de ogenomträngliga mörkret sällskap av sötma, nyanser, stråk av alla möjliga färger, gyllene, purpur, smaragdgrönt, rubinrött, ja som en bas av mörker med glittrande förgklickar av olika juveler och ädla stenar. Det är tydliga noter av körsbär, men sötare, mörkare och mer mystiskt än ren körsbärsnot. Som körsbär som fått suga åt sig en riktigt mörk, söt och fyllig vällagrad rom i månader. Det är också noter av krämiga vaniljkarameller och mörkt, nästan stundvis murket trä.


Liqueur de Parfum är oerhört komplex och föränderlig, de olika noterna och intrycken avlöser varandra hela tiden. Den mörka basen vilar i bakgrunden, men jag glömmer oftast bort den för att det pågår så mycket annat spännande och intressant i Angel Liqueur de Parfum. Trots att den är komplex och ytterligt föränderlig upplever jag att den inte alls spretar åt så många håll som orginal-Angel gör. Det syntetiska man kan hitta både i Alien och Angel tycker jag håller sig på betydligt längre avstånd i båda Liqueur de Parfum-varianterna och i Angel-versionen är det en klar fördel.


Angel Liqueur de Parfum har god hållbarhet, sillaget är helt okej. Basnoten blir lugnare än resten av skapelsen, mer aromatiskt trä, vanilj, patchouli och rätt mycket sötma. Krämig, fin och vilsam lägger den sig till ro på min hud i flera timmar.


Jag brukar inte betygsätta parfymer, dels för att jag kan ändra mig många gånger om, men också för att en parfym är något som uppfattas så individuellt av olika människor. Jag brukar också kunna tänka mig höga poäng för en parfym som är välgjord och intressant, men som doftar katastrof på mig. Men, Alien och Angel-dofterna börjar vara ganska många nu och också tämligen välkända så jag kan iallafall försöka rangordna dem inbördes.


Alien (orginal) 8 av 10
Angel (orginal) 6 av 10
Eau de Star 8 av 10
Alien Liqueur de Parfum 7 av 10
Angel Liqueur de Parfum 10 av 10


Så vad väntar ni på, se till att skaffa ett litet prov av Angel Liqueur de Parfum, snarast! :) Jag har redan lätt ångest eftersom det här är en begränsad version och den är inte billig, men jag bara måste ha mer av den!


För övrigt undrar jag om det kan vara så att de som gillar orginal-Alien kanske föredrar Angel Liqueur de Parfum och tvärtom? Vad tror ni?


PS. Nästa inlägg blir inte så översvallande positivt, jag lovar!!!


Pic: Design Swan

Thierry Mugler - Alien Liqueur de Parfum

När jag fick hem mina prover och minis på alla möjliga Aliens-och Angels trodde jag att Alien Liqueur de Parfum skulle bli min favorit. Nu blev det inte riktigt så, men jag börjar sakta tycka bättre och bättre om den.


Till saken hör förstås att jag tycker riktigt mycket om orginal-Alien. Dess klara, höga syntetiska renhet är som att olfaktoriskt bli utsatt för en behaglig elstöt. Alien Liqueur de Parfum har inte den förmågan. Liqueur de Parfum är som en operasångare som förlorat förmågan att ta de högsta tonerna, som något skinande rent som blivit lite smutsigt, som en skir skönhet som sakta börjar gå förlorad. Till en början tyckte jag bara det var till nackdel. Men, nu har jag börjat uppskatta de förändrade nyanserna allt mer.


Liqueur de Parfum är måhända inte lika hög, klar och strålande som Alien, men å andra sidan finns en större bredd i den. Den är mörkare, mer uttalat träig och blomnoten är, om inte lika ren, så på något vis aningen mer komplex. Jaja, jag har börjat gilla den här också, inte så mycket att jag behöver en hel flaska av den, jag kan nog nöja mig med min orginal-Alien, men tillräckligt för att det ska vara väldigt roligt att testa den.


Alien Liqueuer de Parfum är ett måste att testa om du finner vanliga Alien för skrikig, syntetisk och vass. Kanske är det som om vanliga Alien vore Pavarotti, medan Liqueur de Parfum är mer av Lady Gaga, och jovisst det är fortfarande en doft som får mer än sin beskärda del av uppmärksamhet, tro inget annat!


I Liqueur de Parfum är spritnoterna INTE lika tydliga på mig som orginalet, eller rättare sagt spritnoterna känns mer blandade, det skulle kunna vara rom med sockerlag och faktiskt, en liten gnutta av lime och nåt tvåligt (lime kan dofta lite tvåligt tycker jag). I blomdoften urskiljer jag små inslag av körsbärsdoftande heliotrop. Tränoten i Liqueur de Parfum är betydligt mer påtaglig än i orginalet, mörkare, varmare, fylligare och det som för mig gör att jag ändå gillar Liqueur de Parfum så pass som jag gör. I tränoten anar jag inslag av len vanilj och mörkt socker.


Liqueur de Parfum är betydligt mer jordbunden som doft än orginalet. Något som troligen kan uppskattas av ganska många. Precis som orginalet har den god hållbarhet och bra sillage, kanske något diskretare än orginal-Alien dock.




Pic: home and garden

Thierry Mugler - Angel

De flesta brukar påstå att Thierry Muglers Angel är en älska eller hata doft. Personligen har jag alltid gillat Alien bättre, men har inte något emot Angel heller. Eller... det är snarare så att det är svårt att precisera exakt vad jag inte gillar med Angel. På många sätt är den ju precis en sån doft som jag borde kunna älska. Stark, söt, högljudd, annorlunda och händelserik. Ändå lyckas inte Angel vinna över mig helt och fullt.


Som jag nämde i mitt inlägg om Alien tycker jag för övrigt att de två dofterna borde kunna byta namn. Angel är så stor och tung att den känns lite som att ha fått huden invaderad av aliens. En märklig, främmande makt försöker överta min kropp. Ett stort svart hål som slukar allt löst, däribland jag. Ja, det kanske är det, Angel stjäl så mycket utrymme att det inte finns nåt över för mig.


Angel kanske rentav känns lite ute att skriva om? Ja, det ante mig? Men, jag har ärligt talat inte testat Angel på år och dar, men nu har jag ropat in en hel liten Angel-och Alien-samling på Ebay, så det lär bli en del om, Angel, Alien och alla deras barn (flankers). Dessutom har jag A*Men Pure Coffee och A*Men Pure Malt också.


Finns det någon där ute som ännu inte testat Angel? Den innehåller en salig blandning av noter med patchouli som dominerande inslag, men det är verkligen en annorlunda patchouli. Söt, fruktig, bärig och rolig. Vanilj, sockervadd och toffee. Vissa dagar alldeles för mycket, Angel är ibland som en blandning av efterrätter från helvetet, hoprörda till en oigenkännlig sörja. Kanske led skaparna (Oliver Crespi och Yves de Chirin) av ofantlig bulimi vid tiden för Angels tillblivande? Här har de minsann hällt ner allt möjligt, mer inriktade på sakers kaloriinnehåll än något annat vad det verkar.


Att jag trots allt gillar Angel beror till stor del på Eau de Star, genom att använda den något urvattnade versionen av Angel har jag tagit till mig Angel mer, men på lite distans. Fram till nu har jag tyckt att Eau de Star är den enda Angel-inspirerade doften jag har behövt.


Vilken är din favorit från Thierry Mugler? Eller skyr du de tämligen syntetiska parfymerna därifrån som pesten? I vilket fall har jag fått en ny favorit...




Pic: allt om vetenskap

Thierry Mugler - Alien

Bortbytingar och barn som förväxlas på BB är något som kittlar vår fantasi, men på ett närmast obehagligt sätt. Att bortbytingar (traditionellt ett människobarn som bytts ut mot ett trollbarn)skulle existera tror vi väl knappast längre, men ändå är det ett tema som fortfarande engagerar författare och andra konstnärer. Barn som förväxlas på BB däremot är mer av en realitet, även om väl inte det heller bör kunna ske i dagens superkontrollerade vårdapparat. Det har ju dock hänt, till och med i modern tid, den svenska författaren P-O Enqvist har (hade) ju en kusin (eller annan ganska nära släkting) som förväxlade med en annan pojke från samma by på sjukstugan i Bureå en stormig natt för en 70-80 år sedan. Vilken fruktansvärd situation, att älska, ta hand om och uppfostra ett barn, samtidigt som man allt mer blir medveten om att det barnet ju liknar grannföräldrarna och tvärtom!

Ibland misstänker jag att en förväxling skett när det gäller Thierry Muglers parfymer Alien (utomjording, främmande) och Angel (ängel)! Borde inte den strålande, lysande och vackra Alien vara den som heter Angel? Medan Angel som när den kom med sina obekanta och moderna noter, borde med rätta kallas för en Alien? Eller är de egentligen två sidor av samma mynt? Om änglar finns, skulle de väl betraktas som lika främmande som utomjordingar om vi på något sätt fick kontakt med dem? Dessutom är det väl ingen tvekan om att änlar ÄR utomjordingar!?

Oavsett om Alien egentligen borde vara Angel, så är Alien en vacker doft. Den är så vacker, klar och genomträngande att den kan vara svårburen. Det här är jasmindoft så högstämd som den kan bli med hjälp av aldehyder från himmelen, vore Alien en ton vore den väl höga C kan jag tänka mig. Inte många som tar den! Sillaget på Alien är enormt, det strålar om Alien, jag undrar om inte lukten nästan känns utanför huset rentav? Hållbarheten är inte dum heller, uppåt 8-10 timmar senare finns Alien fortfarande kvar på min hud, om än i en mer viskande version.

Förutom att vara hög, ren och klar så är Alien också en våt parfym. Jag ser framför mig iskristaller, rymdblommor och mandelbrotmängder som droppar, smälter och omformas. Trots att Alien är ganska linjär, så är den en parfym som nästan upplevs med synen... Som att vara insvept in en tjock, mörklila sammetscape som genomstrålas av stjärnljus...

Liksom andra stora, kända blomdofter är Alien svår. Frederic Malle´s Carnal Flower är inget man tar på sig till vardags, den är köttigt sensuell och erotisk på ett sådant sätt att man kan få folk att tro att man vill äta upp dem. Chanel No 5 är bedövande aldehydisk till en början, men blir sen ett hypnotiskt sensuellt blomsterhav. I den samlingen blir Alien den strålande, lockande, men samtidigt ständigt undanglidande. Utan syre i yttre rymden klarar man sig inte länge.

Jag tycker om Alien, vissa dagar måste jag bara ha på mig den, det gör mig inget om det är Alien som bär mig istället för tvärtom.

Bilden ovan föreställer en lila utomjording, nej en lila ängel var det visst? Är det samma sak?

Hur ska en man lukta?

Egentligen tycker jag att min man alltid luktar gott, han behöver inga parfymer för att göra det. Jag tycker om hur han luktar på morgonen, sömnvarm och med en liksom mjuk doft. När han kommer hem efter träningen, svettig och varm, men i grunden ren och fräsch. Efter en varm sommardag vid havet, eller när han mekat med bilen och kommer in med oljesvarta händer.

Jag provar förvisso en del parfymer avsedda för män och har några jag själv gärna har på mig utan att bekymra mig om att det egentligen är en herrparfym, men annars föredrar jag i allmänhet att känna doften av en parfym avsedd för män, på min man. Somliga unisexparfymer blir helt underbara på honom, medan de gör ett slätt intryck på mig.

Min favorit alla kategorier, på maken, är och förblir Frederic Malles Musc Ravegeur. Jag vet att många kvinnor använder den och till och med har svårt att tänka sig den på en man, men jag säger bara... då har ni inte känt den på min man! Jag tycker mycket om min man nästan jämt, men när han har på sig Musc Ravegeur får han en magnetisk dragningskraft och den gäller inte bara mig. Kvinnliga släktingar och vänner vill inte lämna hans sida när han har på sig den och kvinnlig butikspersonal har aldrig varit så hjälpsamma och trevliga som när han har på sig Musc Ravegeur. Hans manliga hudkemi lyckas lyfta fram animaliska noter i Musc Ravegeur (Musc Ravegeur får vår hund att morra!) , som överhuvudtaget knappt känns på mig. Sen är det förstås en fördel att maken också har Musc Ravegeur som solklar favorit.

Andy Tauers Lonestar Memories är också en höjdare. Tjärig, rökig och rentav köttig. Långt borta i fjärran anas en barrskog. Det här är en parfym för en man med Clint Eastwood-ögon. Eftersom det bara är Clint Eastwood som har (hade?) såna ögon, så är den jätteeffektiv för alla som skulle vilja ha det. På maken finns det en mjukhet i Lonestar Memories, på mig blir den skarp och monoton.

A*Men av Thierry Mugler är inte dum, här har vi en jag gärna använder för egen del. Det här är starkt, sött, kaffe, lakrits och en massa annat gott. Lite mer lättillgänglig och ganska ungdomlig, men ändå manlig. Jag är väldigt nyfiken på den nya versionen A*Men Pure Malt, nån som testat den?

Vi har också ett litet prov på Histoires de Parfums 1740, Marquis de Sade som är väldigt populärt. Det här är rent, styvt och svart läder när det är som bäst. Kan funka på kvinnor som gillar rena läderdofter också, jag brukar tillsätta någon droppe vaniljparfym för att mjuka upp den lite. Nackdelen med Marquis de Sade är att den bara finns i jättestor och därmed också jättedyr flaska, om man inte vill köpa en decant förstås, och det lär vi göra förr eller senare.

Jag gillar Geoffrey Beenes Grey Flannel, den är helt olik de andra. Det här är mer en parfym för den lite äldre mannen, han som har självförtroende, stil och klassisk elegans. Det här är en parfym att bära när man klätt sig i tredelad kostym och vassa -sexiga- herrskor. Glöm att det här är nåt för en gammal stöt, nej det här är för sexiga och intressanta -äldre- män. Inget för pojkar, det här är ingen direkt och framfusig sexighet a la just fyllt tjugo, det här är återhållet, stramt och... ja, Grey Flannel gör garanterat en viss sorts kvinnor knäsvaga! Problem! Maken är inte så förtjust i den, tydligen finns det en not i den som påminner om något vätskedrivande medel han brukar ge patienterna!

Att hitta Bvlgari Pour Homme Soir här är kanske lite oväntat? Iallafall är det det för mig, vi fick ett litet prov i ett byte och oj, den är ju alldeles bedårande! Fräsch, frisk och med en riktigt tjusig te-not, men under det fräscha döljer sig en nästan lika sexig och magnetisk basnot som hos Musc Ravegeur! Provet tog raskt slut, men jag bara måste se till att maken har ständig tillgång på denna fantastiska parfym! Missa inte!!!

J'Ose EdT av José Eisenberg är den manliga versionen och den är lika läcker som den kvinnliga. Det här är en tidlöst sexig doft, passar utomordentligt bra på såväl en vacker 25-åring som en stilig 60-åring. Bara det är en man som trivs med sig själv och att känna sig sexig är åldern inget problem för J'Ose. Riktigt fin, men glöm att jag skulle ha på mig J'Ose EdP samtidigt, det vore som att ha samma kläder som maken och nej, det ligger inte för oss! Ärligt talat, såna där människor som har likadana träningsoveraller som sin partner ger mig rysningar!

Egoiste av Chanel har vi inte i vår ägo, men har sprayat den på maken när vi råkat komma i närheten av den och den finns lätt med på listan över dofter han borde ha i sin ägo. Klassisk, varm och eldig på samma gång. Mmmmm.

Borneo 1834 av Serge Lutens funkar på både mig och maken, men ärligt talat, köper vi mer av den är risken överhängande att det blir mest jag som använder den, som sagt, vi vill inte lukta likadant.

Encre Noir, M7 och Lolita Lempicka Au Masculin är andra som jag hört mycket gott om, men ännu inte hunnit utsätta maken för. Är det nån som testat dem och tycker vi ska köpa några små prover?

Andra bortglömda herrfavoriter? Parfymer har ingen ålder egentligen, men visst finns det trots allt dofter som är klockrena på en 20-åring, men inte på någon som är 50? Har ni någon solklar favvo till en vältränad och vacker hunk på 51? ;)

PS. Det är inte maken på bilden där uppe, det är en klassisk bild "Man in polyester suite" av Robert Mapplethorpe, men det skulle ju kunna vara maken... typ!?

PPS. Är det någon som vet var man kan få tag på prov på Amouages Reflection Women?

Thierry Mugler - Eau de Star

Jag brukar inte vara så förtjust i aquatiska dofter, men det finns ju alltid undantag. Thierry Muglers Eau de Star är ett sådant undantag. Det är dessutom alltid extra kul när man hittar en favorit i en lite oväntad doftkategori.

Förra sommaren var Eau de Star i det närmaste min signaturdoft, dels hade jag ännu inte hunnit samla på mig så många prover som måste testat och dels passar den utomordentligt bra att bära på sommaren. Det här med sommar och parfymer kan vara ett besvärligt kapitel, nu är ju inte sommaren här riktigt än, men i södra Europa har det redan börjat bli, åtminstone svensk, sommarvärme. Med 4o graders värme i skuggan och luftfuktighet som en tropisk regnskog förstår jag att det blir ett dilemma att ens ha på sig parfym. De temperaturerna slipper vi ju i Sverige, nåt positivt finns det ju alltså med våra relativt svala somrar.

Många kanske undrar, varför köpa Eau de Star när man kan köpa Angel? Och jag vill snarare vända på det hela, varför köpa Angel när man kan köpa Eau de Star? Jag har aldrig haft Angel i min ägo, inte ens ett prov om jag ska vara ärlig, utan bara testat den då och då när jag snubblat över den i någon butik. Kanske skulle jag uppskatta den mer om jag provade den hemma i lugn och ro, men trots att jag vanligen älskar söta, orientaliska, gourmandiska och annorlunda parfymer har jag aldrig riktigt fallit för Angel, den är lite för mycket och lite för "all over the place" helt enkelt. Allt det som Eau de Star inte är.

Eau de Star är svalkande; som ett vattenfall efter en regnskogsvandring, Eau de Star är uppfriskande; som ett glas kall öl med en citronskiva i efter en dag i solen, men Eau de Star är framför allt vacker; som ett stjärnfall mot en kolsvart natthimmel.

Trots att Eau de Star är lätt, uppfriskande och sval så är den också annorlunda, söt, orientalisk. Den är mild, men räcker länge, för att inte säga väldigt länge. Eau de Star är på sätt och vis en vuxnare version av Angel, men samtidigt en mycket mer sprudlande version, livfull, glad och lätt att tycka om. Många klagar över Angles "vanlighet", något jag inte märkt, kanske är den inte så vanlig i Sverige? Eller rättare sagt, här luktar ju knappt nån parfym, bortsett från kändisdoftande tonåringar då. Om Angel är vanlig så varför inte testa Eau de Star istället? Chansen är stor att även du får en ny favorit, iallafall om du gillar Angel, gör du inte det kan du kanske fortfarande uppskatta Eau de Star, ge den en chans åtminstone!

Eau de Star är doften av honungsvatten, mildast möjliga patchouli, doften av pappret runt en god kola och doften av skuggan under ett träd vid havet...

Eau de Star brukar gå att hitta billigt på nätet. Jag fyndade min 50 ml flaska på Tradera för runt en femtilapp, men då hade säljaren lyckats utelämna både namnet på parfymen och att det var en Thierry Mugler, så där handlade det nog om att jag hade lite tur. PS. Det är få parfymer jag fått lika många komplimanger för som Eau de Star!

Jag, och många andra parfymbloggare, skriver mycket om nischparfymer och annat som är svårt/svårare att hitta, men det finns gott om fina designerparfymer också, det gäller bara att hitta dem. Överlag brukar jag tycka om Thierry Muglers parfymer, Alien är inte dum och både A*-och B*Men är riktigt fina också.

Annars är det här den tiden på året när mitt parfymintresse får stryka på foten lite för ett annat stort intresse, nämligen att påta i rabatterna. Igår åkte plantor av riddarsporre, stäppsalvia och akleja ner i jorden, men någon patchouliplanta har jag inte hittat än. För övrigt har valpen magsjuka efter att ha ätit ett grodkadaver! :(