Oriflame-party.

I söndags var jag för första gången någonsin på ett Oriflame-party. Jag har nästan helt missat det där med att sitta hemma hos en väninna och titta på prylar som jag egentligen inte så där jättejättemycket vill köpa, men grupptrycket får mig att köpa ändå. Inget jag kan påstå att jag saknat heller, men ett Oriflame-party kan ju kanske vara riktigt trevligt, eller?

Jodå, för all del jag kan inte klaga. Jag beställde till och med ett läppstift, en mascara och en ansiktsmask, för inte särskilt mycket pengar. Fast när försäljarkvinnan började prata om parfymer kände jag mig lite besvärad, för min enda erfarenhet av Oriflame-parfymer är 35 provrör jag köpte på Tradera för under en tjuga, fyllda med diverse parfymer som jag sen hällde rakt ut i avloppet för att ha nåt att fylla parfymer i som jag sen skulle byta med andra. (Det funkade hur bra som helst förresten)

Det som så småningom fick mig att tappa hakan var inte hur underbart säljaren påstod att parfymerna luktade, utan hur hon påstod att man skulle veta att en parfym passade en. Och här har jag älskat parfymer utan att veta! Jag som i min enfald trodde att man liksom skulle lukta på dem och avgöra om man gillade det man kände eller ej. Icke sa Nicke, man ska ta på parfymen på handleden (inte gnugga! och det visste jag ju faktiskt) låta den sjunka in, vänta tio minuter och sedan slicka/smaka på parfymen! Hon visade så sött hur hon menade. Sen gott folk, om parfymen smakade gott eller neutralt så visste man att den passade en, men om den smakade bittert, beskt eller dåligt på något annat sätt så var det en opassande parfym. Jag måste ha sett väldigt häpen och skeptisk ut, för hon lämnade snart ämnet parfymer och började istället prata om en mirakel-shake som gjorde mig nästan lika förstummad.

Är det någon av er som läser min blogg som brukar slicka på sina parfymer??? Är det här nåt allmänt vedertaget sätt att prova parfymer på som jag missat? Om du provar parfymer på detta sätt, vad gör du med en parfym som du tycker luktar gott och passar dig, men smakar dåligt? Jösses då... jag föredrar faktiskt att lukta på mina, så gammaldags och amatörmässig är jag.

Men, jag måste erkänna (jag är förmodligen sorgligt lättledd!) att jag har haft svårigheter med att låta bli att slicka på min handled sedan dess!

Musc Ravegeur.

Jag beställde ett litet sprayprov på Musc Ravegeur ur Frederic Malles Editions de Parfums och sprayade glatt på mig en liten dusch. Luktade och väntade och luktade, men inget fantastiskt hände. Den luktade rent och gott, rent och angelika/kvanne och rent och klart. Hmm, en viss besvikelse infann sig, men jag hade andra favoriter av Frederic Malle så varför hänga läpp över att en inte var så märkvärdig?

Jag vet att det finns människor som föredrar sina muskdofter rena, vita och mjuka, men jag föredrar musk som är varm, lite smutsig och animalisk. Och något sådant går inte att finna hos Musc Ravegeur... när jag använder den.

Men, trots allt är det en parfym som rekommenderas för både män och kvinnor så ja, det var väl bäst att spraya lite på maken för att se vad som skulle hända. Och... och... och jössesamaliafanochhansmoster vad det hände! Jo, min mans första möte med Musc Ravegeur är ett av mina absoluta favoritdoftminnen sen jag började med parfymer. Det mesta hamnar i skuggan av maken i kombination med Musc Ravegeur. Jag sitter här framför datorn och har på mig en trevlig doft av Ormonde Jayne och maken ligger i sängen i rummet intill och läser och har på sig Musc Ravegeur och då och då kommer det en liten doftpust med Musc Ravegeur till mig och jag andas in och ler belåtet, min trevliga Ormonde Jayne parfym (Tolu) är som bortglömd i jämförelse.

Musc Ravegeur och maken är som ett ljus i mörkret, den luktar underbart, magiskt och förtrollande på honom. Så till den milda grad att jag nästan skulle vilja likna det vid något andligt, det är som om han hade en aura omkring sig, en tilldragande fält. Som en blandning mellan Jesus med armarna utbredda och ett rovdjur som sakta lockar sitt byte närmare och närmare, som om det vore hypnotiserat.

Nåja, för att skippa överdrifterna, så luktar han iallafall så gott och tilldragande att det kanske vore riskabelt att skicka honom på personalfest med Musc Ravegeur (hans arbetskompisar består till minst 90% av kvinnor), jo jag litar på maken, men jag litar INTE ETT DUGG på vad Musc Ravegeur skulle kunna ställa till med bland hans kvinnliga arbetskompisar.

När han har haft Musc Ravegeur på sig och vi träffat släkt och vänner har folk vid välkomstkramandet hängt sig kvar vid hans hals och belåtet inhalerat all väldoft och undrat vad i all världen det är som luktar så gott. Har inte vid något tillfälle spelat någon roll vilken parfym jag haft på mig, allt hittills hamnar i skuggan av maken och Musc Ravegeur. Fatta att jag inte kan låta honom ha på sig den jämt, ibland vill ju jag glänsa med mina parfymer!

Musc Ravegeur och maken är en ömsesidig attraktion. Min mans hudkemi tar fram varma, djuriska och lite smutsiga aspekter hos Musc Ravegeur som är icke existerande på mig. Kvannen som luktar bra på mig luktar som en växt hämtad från en annan planet på maken. Samtidigt finns där renhet, klarhet och ljus. Musc Ravegeur blir ett komplext, bländande mästerverk på maken. Jag sitter här och ler bara jag tänker på det och samtididgt känner jag den berusande doften.

Jag har ju förstås inte en aning om det här händer på många, män som kvinnor, som provar Musc Ravegeur? I vilket fall, för er som bär doften som maken gör eller nåt ditåt, ni har min djupaste erkända avundsjuka. För trots att jag har en uppsjö av parfymer som luktar helt underbart på mig, så har jag ännu inte stött på någon som passar mig så perfekt som maken och Musc Ravegeur, det är som om den vore gjord just för honom.

Idag är det Fars Dag och jag vet att det inte är mammorna som ska få presenter då, men för mig är det en gåva att få vara i närheten av den Musc Ravegeur-doftande maken och veta att han är min...

Det underbara parfymhuset.

Jag vet inte hur ni föreställer er parfymernas värld, eller om du ens har någon sådan föreställning? Men, jag är en sån person som lätt får bilder i huvudet när jag tänker, fantiserar, lyssnar på musik, läser och luktar på parfymer bland mycket annat.

När jag först kom i kontakt med nischparfymer fick jag genast en bild i huvudet av ett underbart, stort hus med tinnar och torn, hemliga trappor, källarhålor, balsalar och bibliotek.

För mig gestaltar sig parfymernas värld som det huset. Det skulle kunna vara huset på bilden, eller iallafall nåt åt det hållet. Ganska gammalt, men välskött, pampigt och samtidigt med ett ljust intryck.

Till en början stod jag bara i foajen och hade inte ens vett att titta in i entrehallen. I foajen har man fortfarande inte förstått att man är inbjuden, man är avvaktande och kanske inte ens speciellt nyfiken. Det här är den tid i livet när jag fick min första flaska parfym av min faster, L'Air du Temps, om ni minns?

Lite senare vågar jag mig in i entrehallen, den är stor med blankt marmorgolv och högt i tak. Väldigt iögonfallande placerad står en stor disk med Yves Saint Laurents Opium. Jag är fortfarande ganska feg och i flera år framåt går jag bara till just den disken, precis vid entren varje gång jag vågar mig in huset. Även sedan jag har övergett Opium så håller jag mig kvar i entrehallen, tittar lite förstrött men utan verkligt intresse och köper kanske någon lättillgänglig flaska parfym då och då.

Hade det inte varit för den där artikeln om Comme des Garcons parfymer hade jag förmodligen fortfarande virrat runt i entrehallen. Den är ju otroligt stor, ljus och lätt att hitta till. Men, artikeln öppnade mina ögon och jag insåg att där rakt fram fanns en stor pampig trappa upp till de övre våningarna. En välvd öppning markerar ingången till stora balsalen och sen finns där ett bibliotek i klassisk engelsk stil och en matsal och i köksregionerna hittar man trappan ned till källaren.

Jag letar mig runt och hittar klassiker, nischmästerverk och märkliga parfymoljor. Alla dessa underbara dofter ryms och göms i det stora huset om man bara vågar titta sig omkring och vara lite nyfiken. I källaren kokas märkliga oljor ihop, inspirerade av alkemi och gotisk mystik. Ett stort rum i huset är inrett i underbar, luxiös orientalisk stil och doftar av exotiska kryddor, varma träslag, rökelse och vackra blommor. I tornrummet skapas lätta, luftiga och moderna dofter, husets egen vetenskapsman forskar fram nya kemiska sammansättningar och ämnen för att skapa otaliga nya varianter på dofter, en del helt underbara och en del på gränsen till oanvändbara. Somliga rum är låsta och dit får man bara komma in på inbjudan eller i sällskap med någon initierad. I åter andra rum står en enda parfym på piedestahl, svartsjukt vaktad och oåtkomlig för de flesta. Men, vem är det som viskar i mitt öra och erbjuder små flaskor med de dyrbara dropparna?

Jag tror att har man väl en gång förirrat sig bort från entrehallen så kan man glatt irra omkring resten av livet, hela tiden finns nya dofter att upptäcka. Jag skulle tro att de flesta som läser parfymbloggar också irrar runt i parfymernas underbara värld och har gjort det länge. Vad var det som fick dig att ta steget in? Kanske ser du parfymernas värld på ett helt annat sätt, men ett har vi gemensamt iallafall, vi tycker att den är underbar, förtrollande och berikande.

En opiumhåla i radhuset...

Ja, vårt superdyra doftljus Opium Den från Modern Alchemy har kommit. Första beställningen från First in Fragrance/ Aus liebe zum Duft http://www.ausliebezumduft.de/ och snabbt gick det och med ett trevligt brev där det står att vi ska ha så kul med vårt doftljus. Hur har man kul med ett doftljus? *hmm* Vet inte om det är språkförbistring, eller om personen som skrivit har humor? Ett litet parfymprov var också bifogat.

På bilden som jag klistrat in ovan finns en lampa i taket och det lustiga är att vi har en ganska lik lampa (för levande ljus) i taket i vårt sovrum.

Ljuset är jättefint och rött och ljuslyktan ser väldigt exklusiv ut i frostat rött glas med en etsning som föreställer en opiumhåla. Jag faller för hela kitet, det finns massor av andra doftljus i samma serie som jag/vi skulle vilja ha, men doftljus i den här prisklassen beställer man inte särskilt ofta läs: en gång per säsong!

Hur luktar det då? Ja, nu har vi ju bara tänt det en gång och en ganska snabb gång också, för man vill ju inte slösa med dyrbarheterna. Men, det luktar gott. *hee* Det luktar faktiskt väldigt gott, men jag tror att jag ska prova det några gånger innan det blir frågan om en fullständig recension.

Snart är det helg och farsdag. På lördag kommer förhoppningsvis mellandottern hem från Öland, efterlängtad och saknad. På söndag är det Fars Dag, så dagen till ära tänkte jag skriva ett blogginlägg dedikerat till kära mannen, och sen ska jag på Oriflame-party hos en kompis! Jösses då, har aldrig vart på nåt sånt tidigare, men jag vet iallafall en sak jag inte tänker köpa och det är... parfymer!

Parfym och landet lagom.

De flesta svenskar har väl hört talas om jantelagen? Däremot är det väl få som skulle medge att de har den som riktlinje eller rättesnöre, men om ingen tycker om den eller lever efter den så skulle det väl inte pratas om den? Nej, jag tycker att Sverige är ganska jantelagsstyrt. Ingen ska tro att de är nåt, ingen ska göra sig märkvärdig eller bättre än nån annan. Vi ska alla vara lagom, för om alla vore lagom skulle allt vara frid och fröjd.

Nu är det ju rätt svårt att få ett land som består av mer än nio miljoner helt olika individer att bli lagomt. Vi är ett land som består av män och kvinnor, barn, ungdomar och vuxna. Invandrare, handikappade, homosexuella och människor rika som troll likaväl som uteliggare och kriminella.

Vi delar in oss i mindre grupper, vi på vår gata, vi på min arbetsplats, vi i min familj, vi i vår förening och vi i vår subkultur. Med människor som är ungefär som vi själva kan vi känna oss trygga. Men, hur lika vi än är finns det ändå alltid olikheter. Somliga skräms av -och undviker olikheter, andra fascineras av dem.

Att tycka om eller rättare sagt att vara passionerat intresserad av parfymer är en sådan olikhet. I Sverige är parfymer något vi ska förhålla oss till på ett lagomt sätt. Jag överdriver inte när jag skriver att en majoritet av alla svenskar har en eller två parfymflaskor som de använder vid festliga tillfällen. Helst ska det vara samma parfym år ut och år in och när den älskade parfymen slutar tillverkas gäller det att hitta en annan nästan likadan. Det är absolut inget fel med det, jag har själv massor av saker jag bara är mycket måttligt intresserad av, till exempel tv-tittande, charterresor och kändisskvaller.

Av naturliga skäl kan mitt ointresse ibland sätta käppar i hjulet när jag ska kallprata om ditt och datt med människor jag inte känner särskilt väl. Jag märker att många tycker att det är lite konstigt att vara så intresserad av parfymer. Många mumlar om vilket dyrt intresse jag har, särskilt med tanke på att vår familjs ekonomi inte hör till landets bästa, tvärtom. Om jag använde mina fickpengar till att köpa reafynd på KappAhl, tre liters vinboxar på systembolaget och spara till nästa charterresa så skulle ingen tycka att jag hade dyra intressen. Men, parfyminköp ses med en viss skepsis, visst kan folk bli intresserade och tycka att det luktar gott, men inte skulle de lägga pengar på sånt.

Och det märks, det är ytterst sällan jag känner parfymdoft från svenskar som går förbi. Ja, möjligen unga svenska tjejer som har överdoserat någon av Britney Spears senaste dofter, men annars är svenskar ett ganska doftfattigt folk. Däremot luktar väldigt ofta människor med invandrarbakgrund gott av parfym. Oh, så trevligt att få sluta ögonen och andas in väldoften från den irakiske gentlemannen som går förbi. Ännu trevligare om jag småleende kan känna vilken parfym han har på sig.

Svenska kvinnor luktar sällan parfym och svenska män ännu mer sällan. Och jag tycker det är så synd. Medelålders män som bryr sig om sitt utseende och dessutom luktar gott är riktiga höjdare tycker jag och alldeles för få i det här landet.Nu menar jag inte att vi ska duscha oss från topp till tå med parfym och sen springa runt på skolor, sjukhus och biografer som högaktiva doftmoln. Nej, självklart får man anpassa hur mycket man ska lukta utifrån tillfälle, varför jag ofta luktar som mest av parfym när jag bara är hemma och som minst (typ inte alls) när jag ska på vårdcentralen eller till barnens skola på utvecklingssamtal och lite mer mittimellan då det är dags för fest eller en tur på stan. Tyvärr verkar det som om många svenskar har anpassat sig så efter att visa hänsyn till allergiker att de har glömt bort att man faktiskt kan och får använda parfym ibland!

Månadens inköp.

Jag brukar ha en viss summa pengar varje månad att handla parfymer för. Det är oerhört sällsynt att jag impulsshoppar, jag försöker planera mina inköp så att jag ska få så mycket som möjligt för pengarna. Jag har mycket goda erfarenheter av Luckyscent, de brukar vara snabba och pålitliga. Därifrån beställde jag ett antal prover från L'Artisan Parfumeur; Timbuktu, Piment Brulant, Safran Troublant, Dzongkha och Bois Farine. Jag planerar nämligen att köpa en stor flaska från L'Artisan, gäller bara att lista ut vilken. Än så länge är Dzing! min storfavorit, men kan ju dyka upp någon ännu bättre.

Från Luckyscent beställde jag även ett par Parfumerie General-prover; Coze och Musc Maori, jag har hittills tyckt väldigt bra om de parfymer jag provat från Parfumerie General, med Aomassai som storfavorit. Ååååh, att de ska vara så dyra.

Mina Ava Luxe- och TokyoMilk prover från The Perfumed Court verkar ju vara spårlöst försvunna. Så jag har gått omkring här och känt mig lite deppig, särskilt Ava Luxes parfymer har jag varit nyfiken på att prova så himla länge. Så jag skrev till The Perfumed Court och efterlyste mina prover, och gissa vad... de är så vänliga och tillmötesgående att de ska skicka nya prover till mig på deras bekostnad. Det känns väldigt bra, men förstås vill de ju behålla en kund. Så nu är det bara att hoppas på att de ramlar ned i brevlådan som de ska om inte allt för lång tid.

Sen har jag fyndat lite på Tradera, miniflaskor från Kenzo, varav en 5 ml. Kenzo Jungle le Elephant, som är en kär gammal favorit, så för det fyndpriset (34 kr) bryr jag mig inte mycket om de andra två, Kenzo/Kenzo och L'Eau Par Kenzo, inte alls funkar för mig. Sen blev det en halvfull flaska Versaces Crystal Noir också, för 40 kronor. Hoppas jag tycker om den lika mycket nu, som när jag provade den sist. När det handlar om utgifter på några tjugor gör det ju liksom inte så mycket om det inte är superparfymer.

Fast ibland så funderar jag på om jag sparade de där pengarna så skulle jag ju efter ett antal månader ha råd att köpa en riktigt bra och dyr parfym, men jag styrs just nu mer av kvantitets-än kvalitetsprincipen.

Eller iallafall på det stora hela, men har även slagit på stort när det gäller kvalitet. Vilket jag hoppas på åtminstone, jag och maken har efter en aning tvekan hit och dit beställt det superdyra doftljuset Opium Den från First in Fragrance. Nu gäller det att det lever upp till priset! Ibland måste man ju chansa lite, ellerhur? Vi ser det som en gråsäsongspresent till oss båda två, barnen kan också få komma in i vårt sovrum och lukta lite om de är snälla.

Happy, happy, joy, joy.

Så här års är det grått, regnigt, kallt, mörkt, blött, snöigt och den härliga hösten med dess underbara färger och höga, klara luft har liksom svepts in i en tjock, blöt och gråmurrig gammal filt. Jag tycker mycket om hösten, men när jag säger det så menar jag hösten som den är i september och kanske i oktober om man har tur och det är en fin höst. Vem som gillar hösten, gillar november mest? Iallafall ingen jag känner, det måste vara en månad som gjord för de mest deprimerade små emoflickorna som går i ett par skor.

Vi andra kan behöva muntras upp lite under november. Tända massor av ljus, ha travar med böcker vid sängen, krypa ned i ett varmt och väldoftande bad, passa på att ta långa promenader hand i hand med älsklingen medan det fortfarande är dagsljus och sen kanske en kopp choklad eller ett glas gott vin. Och förstås, parfymer! De där parfymerna som muntrar upp en och gör en glad, varm och mysig.

Jag har några favoriter som kan göra den gråaste dag lättare och ljusare: Le Feu D'Issey Light, den här parfymen är som om någon fyllt solsken på flaska, fråga mig inte hur man lyckas med det, men gott luktar den. Den är mild, mjuk och väldigt annorlunda. Det finns också en Le Feu D'Issey som jag ännu inte har provat, somliga tycker att den är bättre än light-versionen och i så fall måste den vara mycket, mycket bra.

En annan humörhöjare är Frederic Malles Lipstick Rose, den är helt enkelt underbar. Det här är gammaldags kladdigt och karmosinrött läppstift, barbiesmink, en clown och förväntan inför en teaterföreställning. En knallröd mun med fylliga läppar. Det är humörhöjande, på gränsen till vulgärt, men på rätt sida om gränsen. Rosor, violer och något lite oljigt, krämigt. Med den här parfymen på är det svårt att låta bli sminklådans rödaste läppstift!

Och Vivienne Westwoods Anglomania, en riktig älskling. Även här är det massor av rosor, en aning konstgjorda, men vad gör det? Jag blir iallafall glad. Massor av vanilj och lite läder gör det här till en hyfsat orginell doft som nästan kräver lite kallare och gråare väder för att inte bli totalt jätteförmycket. Spraya på dig Anglomania, vira in dig i en röd halsduk och gå på promenad. Avsluta med en kopp te och scones när du kommer hem, eventuellt kan du komplettera teét med en liten skvätt whisky.

Och den ack så ljuva, Iris Poudre av Frederic Malle. Det här är en lite stillsammare humörhöjare, mer av ligg kvar i sängen hela dagen och läs böcker, gosa med din älskade, barnen och husdjuren (om du har några). Beställ hem pizza. Mys. Njut. Tänd massor av ljus.

Har du några bra förslag på parfymer som gör gråa dagar lite mindre gråa?