Parfymer och barn.

Enligt mig finns det inget som doftar så gott som bebisar. För några dagar sedan var vi barnvakt till vårt minstaste lilla barnbarn och bara att få sitta med honom i famnen och dofta på hans lilla fjuniga babyhår slår det mesta. Jag brukar försöka att inte ha så starka parfymer när jag är omkring småbarn, men maken hade uppenbarligen inte tänkt på det. När jag skulle mata bebisen efter att maken suttit med honom och sett på Kingkong så doftande hela bebisen Black Aoud. Och tro mig, han doftade bättre utan! Black Aoud gör sig mycket bättre på maken helt enkelt.

En bloggläsare undrade lite hur jag ser på barn och parfym och det är ju något som kan vara värt att fundera på. I vissa länder är det ju helt okej och tämligen vanligt att parfymera till och med bebisar. Riktigt varför man gör det förstår jag inte, jag är nästan helt säker på att även en italiensk, fransk eller latinamerikansk mamma tycker om sin bebis doft mest i hela världen och ändå sprayar man på de små parfym. Alkoholfri förvisso och ofta med mycket milda och behagliga noter som kamomill, talk, vanilj. Själv skulle jag aldrig ha drömt om att parfymera mina barn när de var små. Vad tycker du? Bloggläsare som har barn har du någon gång tagit på ditt spädbarn (under ett år) parfym eller parfymerade hudprodukter i syfte att få din bebis att dofta mer? Bloggläsare som kommer från en kultur där det är mer accepterat eller rentav förväntat att man ska parfymera sitt spädbarn, hur ser du på denna tradition?

Jag är ju medveten om att Sverige inte har någon vidare parfymtradition och ett land med vuxna människor som helst inte vill dofta nåt annat än rent kan ju knappast vara intresserade av att parfymera sina bebisar. Kanske är det inte värre än att försöka få dit en liten rosett i bebisflickans små tunna testar eller sätta en liten fluga under alla dubbelhakorna på en liten bebispojke?

När är det okej att använda parfym på barn? Små barn, från ca 3 års ålder har ofta en naturlig nyfikenhet på vuxengrejer, de härmar i sina lekar och många barn älskar olika typer av utklädningslekar. Att få gå omkring i pappas eller morfars skor en stund, eller låna farmors handväska som en fin dam och mormors läppstift och mammas allra finaste mest glittriga halsband. Är det så fel att i en sådan lek även ta på barnet ett litet spray parfym? Jag tycker inte det, men att man kanske ska vänta tills barnet själv frågar efter det. Ett barn som lever i en miljö där parfymer används flitigt blir förstås mer nyfiken på parfym än ett barn vars föräldrar har en eller två flaskor undangömda i badrumsskåpet. Här tycker jag det är okej att låta barnet prova, som en del av en lek, något kul och på barnets villkor. Om man är rädd om den känsliga huden kan man ju alltid spraya på tröjan.

Lite äldre barn förstås ju kopplingen mellan att använda parfym och dofta gott. Också att mamma kanske använder smink för att se finare ut. Tjejer i förpuberteten köper gärna en flaska -kändis-parfym för att framstå som vuxnare, här blir parfymanvändande en del av ett grupptryck. Den som inte har behå, egen handväska med smink i och en flaska av Christina Augileras eller Paris Hiltons parfym i väskan kan lätt anses som barnslig eller töntig.

Min 13-åring har ju indoktrinerats ganska mycket när det gäller parfym. Hon är numera ganska självgående i sin parfymanvändning och har ett antal favoriter. Vanilj verkar gå hem och hon älskar allt från Jessica Simpsons Fancy till Indults Tihota. Hon brukar få prova det mesta jag har, men jag försöker undanhålla henne mina mest animaliska, erotiska dofter. Ska egentligen en tjej i hennes ålder vara nöjd med att ha en flaska Fancy och inte alls gå omkring och sukta efter svindyra Tihota? Det ska bli väldigt intressant att följa hennes parfymutveckling. Kanske gör hon revolt vid 15 och vägrar ha på sig någon parfym alls?

När, om alls är det okej att låta ett barn ha på sig parfym? Och vilka parfymer är okej? Kan jag ta på min 13-åring lite Lolita Lempicka, men kanske inte borde ha låtit henne testa Frederic Malle och Serge Lutens? Vid vilken ålder började du använda parfym mer regelbundet? Själv började jag köpa Dates spraycologne när jag gick i mellanstadiet. Nästan alla i klassen föredrog den blå tjejen, men jag gillade den röda bäst, vill minnas att den hade ett "ryskt" namn, typ Nadja.

Pic: Gustav Klimt

Frazer Parfum - Chapter 5, swiss stone

Stenar är till skillnad från djur och vissa växter (i synnerhet träd) svåra att få kontakt med. Till och med med en liten ullig hamster kan man uppleva en slags kontakt, jösses jag hade till och med kontakt med mina akvariefiskar. Och med ett antal träd och med mina mest älskade växter också. Granen Burre behöver jag väl knappast nämna just nu.

Vem som har haft ett älskat husdjur har inte någon gång sagt eller tänkt "Om du ändå kunde prata". Och undersökningar har visat att krukväxter trivs bättre hos människor som pratar med dem än hos människor som inte gör det. Men, stenar... svåra att få kontakt med. Vore de människor vore de nog gravt autistiska allihop (alltså riktigt gravt!).

Och ändå, tänk om stenar kunde prata! Vad har väl inte minsta gråsten sett och varit med om under sitt miljoners år långa liv? Och den där släta vackra stenen vi tog med hem från semestern vid Medelhavet? Och alla de gamla stenmurar som fortfarande står kvar i våra landskap, resultatet av oändligt många timmars hårt slit för en fattig torpare. Och rullstensåsar och flyttblock och sjöstenarna i Loch Ness... jajo, flummigt värre jag vet, men ändå. Om stenar kunde prata är jag säker på att de hade mer intressant att förtälja än en guldhamster...

Frazer Parfum chapter 5 swiss stone är en doft som handlar just om sten. Bland de nio dofterna är swiss stone den kallaste, kanske också den mest otillgängliga. Om corsica everlasting är äventyr vid ett soldränkt Medelhav, så är swiss stone äventyr i betydligt kallare trakter. Ja, typ i Schweiz då, men för mig doftar den som naturen alldeles här runt omkring. Jag behöver inte åka så långt som till Schweiz (även om det är trevligt där och jag gärna åker dit igen!) för att känna igen denna doft.

Swiss stone är doften av en höstpromenad i skogen i ganska fuktig väderlek, men utan att det ännu har börjat regna. Och det är en promenad genom sen höst, de flesta löv har fallit från träden och ligger som en frasig (men, ännu inte geggig) matta under mina fötter. Swiss stone startar skarpt, nästan stickigt, men det varar bara några korta sekunder. Därefter kommer aromatiska, lite höiga, våta noter. Jag känner också en doft av något svalt, kylande som mint. Och sedan är den där, den omisskänliga doften av våta stenar, mineralisk, inslag av järn, en tät, kall och sjungande doft. Det här är som doften av den gamla stenmuren vid Eriksbergs torp. En stenmur övervuxen av mossa, med stora gamla träd runt omkring och gulnat gräs och öppen höstplogad jord.

Swiss stone känns som en ganska inbunden, aningen melankolisk doft. Liksom bitterljuv, känslosam och som gjord att ha på sig när man vill skriva vacker poesi. Swiss stone väcker också närmast meditativa känslor hos mig, det är en doft för lugn och ro och inre resor. Melankolisk ja, men ändå harmonisk och balanserad.

Swiss stone kan bäras av både män och kvinnor och har god hållbarhet och gott sillage. Precis som corsica everlasting kan swiss stone vara en lite krävande doft, en doft som vill bli uppmärksammad medan man har på sig den. Och förstås, risken för att du glömmer bort swiss stone medan du bär den är försvinnande liten, den har stark närvarokänsla och fyller sin plats mer än väl.

Swiss stone är en doft som skulle passa utmärkt på en människa som uppfattas som lite mysterisk, lite svårtillgänglig, inbunden, men väldigt intressant. Det här är en doft för en människa som föredrar att vara unik framför att smälta in i mängden.

Pic: geograph.org.uk

Frazer Parfum - Chapter 4, corsica everlasting

Bland de nio dofterna från Frazer parfum är kanske Chapter 4, corsica everlasting den vildaste, den mest genuina och den mest äventyrliga. Jag skriver kanske för det finns ytterligare -minst- en som är med i kampen om dessa egenskaper. Oavsett känns corsica everlasting som en unik, vild och äkta doft.

Alla dofter från Frazer Parfum uppvisar en imponerande komplexitet och corsica everlasting är inget undantag. I toppnoten känner jag inslag av såväl augustitorra fält i medelhavsområdet som saftiga bärnoter, honungsliknande sötma och arom som från tobak, vagt anas också den curryliknande doften från immortelle (curryeternell), men den blir inte matig eller för kryddig, utan bidrar bara till en slags balsamisk bakgrund.

Corsica everlasting är en doft som av solbrända bergstrakter, men ändå med inslag av salthaltig havsluft, det är en doft för äventyr, för vildmark och kanske, kanske en lägereld med frihetskämpar runt om kan anas långt inne i doftens vildaste och mest otillgängliga inre. Den genuina känsla jag får av corsica everlasting är jämförbar med till exempel Hindu Kush, Nasomattos Black Afgano och DS & Durgas Beartrapper. Corsica everlasting tar med mig på en olfaktorisk tripp till trakter jag aldrig har besökt och kanske aldrig kommer att besöka.

Corsica everlasting är lite mer krävande att bära än de tre tidigare dofterna, det här är en doft som gärna vill ha lite engagemang. Under basnoten blir dock corsica everlasting betydligt lugnare, de vilda toppnoterna stillnar, blir mjuka och milda, som om solen sakta går ned över dagens hetta. I basen finns inslag av något lädrigt, samtidigt blir den honungsliknande noten tydligare och bidrar med en svag sötma. Det finns såväl aromatiska som vagt pudriga inslag i basnoten, men den pudriga noten känns snarare sandigt pudrig än konventionellt pudrig.

Corsica everlasting passar enligt mig på både män och kvinnor. Hållbarheten är god och sillaget måttligt. En doft för äventyr, inre eller yttre.

Pic: everlasting flowers, flickr

Frazer Parfum - Chapter 3, coffee & orange blossom

Folk bryr sig inte så värst om de små vita kaffeblommorna, utan de är förstås bönorna som är huvudsaken på denna buske. När jag tar på mig någon droppe av Frazer Parfums Chapter 3, coffe & orange blossom så tänker jag att precis så här borde de små kaffeblommorna dofta, men i själva verket har jag ju ingen aning om hur de doftar eller ens OM de gör det...

Coffe & orange blossom är möjligen den av alla nio dofter från Frazer Parfum som doftar absolut godast! Åh, den är så len och mild, men samtidigt aromatisk, luftig, krämig och komplex. I den absoluta toppnoten dominerar lavendel, en varm, mjuk och alldeles bedårande lavendel. Strax efter dyker kaffenoten upp, mild, inslag av sötma, små rostade toner, som sakta blandas med vaga inslag av apelsin och så småningom apelsinblomma.

Kaffenot kan uppföra sig lite tråkigt på mig, ibland dominerar den totalt och allt annat i doften bara försvinner och lika ofta är den för vag, för flyktig och försvinner inom loppet av några minuter. I coffe & orange blossom inträffar inget av detta, kaffenoten är forsatt mild och len, men också fortsatt närvarande, den vävs samman med doften från apelsinblomma och bildar tillsammans en mycket trovärdig doft som av -i min fantasi- kaffeblomma. Även doften av apelsinblom kan vara ganska flyktig, jag förknippar apelsinblom med doften av somriga parfymer. En doft som lyckas fånga ett ögonblick av den perfekta sommardagen och coffe & orange blossom är inget undantag, men det är en perfekt sommardag på betydligt varmare breddgrader än Sverige eller ens Sydeuropa.

Coffe & orange blossom är inte på långa vägar lika spännande eller omväxlande som de tidigare två från Frazer Parfum som jag skrivit om, men coffe & orange blossom är den totala komfortdoften. Den är så mjuk, så len, så behaglig och bedårande att jag totalt lyckas glömma bort att det är snålkall januari utanför dörren. Samtidigt doftar den så gott, så glatt, så liksom lyckligt att den aldrig heller blir tråkig.

Det finns dock en nackdel med coffe & orange blossom. Den har inte riktigt lika god hållbarhet på mig som de andra dofterna i serien, detta kan förstås också bero på att den redan från start är betydligt mildare och mer hudnära än de andra dofterna. Eftersom den doftar så vansinnigt gott blir jag varje gång jag märker att jag är på väg att sluta känna den väldigt desperat och vill förstås bara ha mer av den...!

Å andra sidan har den det gemensamt med de flesta andra parfymer jag testat som lyckas framkalla känslan av en perfekt sommardag, underbart ÄR helt enkelt kort!

Pic: coffee flowers, chiangmai.com

Frazer Parfum - Chapter 2, narcisse & ylang

Att recensera och bedöma Frazer Parfums nio olika dofter är lite som att vara mamma till en stor barnaskara. Alla barnen är sinsimellan olika, men samtidigt finns det också ett syskontycke, en likhet. Vilken mamma till fler än ett barn kan säga att man tycker om ett barn mer än de andra? De allra flesta mammor (och pappor med, förstås) tycker lika mycket om alla sina barn, men på lite olika vis.

Jag tycker inte mer eller mindre om Chapter 2, narcisse & ylang än nutmeg & jasmine eller någon av de andra dofterna. Om jag någon gång skulle -få råd att- välja en bland Frazer Parfums dofter som min egen skulle jag få stora svårigheter med vilken av dem jag skulle ta.

Chapter 2, narcisse & ylang är lika vacker, välgjord, lyxig och tilldragande som nutmeg & jasmine, men narcisse & ylang är en gladare, livligare och färgrikare doft. Det här är en doft för någon som tycker om att klä sig i klara, glada färger. Narcisse & ylang får mig att tänka på vackra mörkhyade kvinnor i färgstarka, exotiska kläder. Saris, saronger och huvudbonader i alla regnbågens färger, men framförallt färgade i olika nyanser av gult, orange och guldigt.

Narcisse & ylang öppnar med en kaskad av varma, men också komplexa dofter. Jag anar inslag av något smörigt, något fruktigt (men, bara vagt, päron, persika och citrus), virvlande girlanger av gyllene blommor, något kryddigt och något milt animaliskt.

Precis som jasmin har narciss (påsk/pingstlilja) inslag av indoliska, lite "orena" noter. Här accompanjeras dessa noter av en söt saftighet från ylang. Narcisse & ylang är som doft mer aktiv än nutmeg & jasmine, det här är en humörhöjande och livsbejakande energikick. Precis som med nutmeg & jasmine kan jag inte få nog...

Under hela utveckligen av doften slås jag av dess värmande gyllene effekt. Till skillnad från nutmeg & jasmine tycker jag narcisse & ylang blir mer komplex i basnoten. Värmen fördjupas, inslag av papprig kryddighet kommer till, en mild träig bas bidrar med djup och mjukhet. Basen är erotisk, magnetisk och intensiv. Narcisse & ylang är kanske inte någon parfym för de blygaste?

Narcisse & ylang varar också ca. 6 timmar, sillaget är gott med ytterst liten mängd. Att bära någon av Tammy Frazers parfymer får mig att känna mig lyxig, glad och mycket tillfreds. Narcisse & ylang är ett gyllene, livsbejakande och sprakande litet mästerverk.

Pic: Daffodil detail, flickr

Frazer Parfum - Chapter 1, nutmeg & jasmine

Här sitter jag och har näsan i princip klistrad vid min handled, vilket gör det lite svårt att skriva förstås. Inledningen på det nya året har varit bra, inte minst parfymmässigt. I mellandagarna fick jag mina efterlängtade prover hela långa vägen från Sydafrika. Prover på Frazer Parfums alla nio olika dofter.

Skaparen av Frazer Parfum, Tammy Frazer, arbetar bara med naturliga och organiska material. Och gissa om hon gör det bra? Det är länge sedan jag blivit så imponerad av alla dofter i en serie (som dessutom består av nio stycken), de är alla så bra att de förtjänar en lång recension. Det är också länge sedan jag blev så positivt överraskad av 100% naturliga dofter, Tammy Frazers parfymer påminner mig om italienska La Via del Profumu alias Dominique Dubrana/Abdes Salaam som gjort bland annat Hindu Kush, Tasneem och många andra underbara 100% naturliga parfymer.

Tammy Frazers dofter är, enligt mig, minst lika bra. Men, om de påminner om La Via del Profumi i kvalitet, styrka och skönhet så står de på helt egna ben på andra områden. Frazer Parfums dofter har en kvinnlig elegans och delikat skönhet som känns helt unik. När jag hörde talas om Frazer Parfum visste jag inte mycket om dem, det var först medan jag väntade på proverna som jag upptäckte att ett av få ställen i världen där dessa parfymer kan köpas är Roja Doves Haute Parfumerie på Harrods, London. Wow liksom.

I vilket fall har jag återigen stött på parfymer som är så vackra, så välgjorda, så underbara att jag egentligen saknar ord att beskriva dem med. Inga bilder jag lyckades hitta för att illustrera mina blogginlägg kommer att kunna göra dessa dofter rättvisa. Så, vad jag än skriver så är det helt enkelt en enda sak som gäller, dessa dofter måste testas! För säkerhets skull skriver jag det igen, du MÅSTE testa Frazer Parfums olika dofter själv. Så är det, nu vet du det och jag kan fortsätta skriva...

Chapter 1, nutmeg & jasmine är förmodligen den mest komplexa jasmindoft jag stött på. Öppningen startar med en hög, klar och bitvis nästan lackliknande doft som liksom bränner till lite. Denna fas varar bara något tiotal sekunder, för att sedan övergå till en mer stillsam varm, jasminnot. Eller egentligen flera, både i öppningen men också sedan är det som om Tammy Frazer på något vis lyckats få dit lager på lager på lager av olika jasminnoter. Som om nutmeg & jasmine består av absoluter och destilat av många, många olika sorters jasminblommor. Ett stråk är den typiska höga, klara och rena jasminen, ett annat är mer sensuellt, varmt och pudrigt, ett tredje stråk är den där tunga, indoliska, animaliska jasminnoten. Dessa olika jasminnoter bildar en bädd som av kronblad, eller solupplysta moln. Jag lovar att det är svårt att slita näsan från handleden.

Sakta börjar också muskoten göra sig påmind, den tillför krydda och värme och förhindrar jasmindoften både från att bli för ren/kall, men också från att bli för indolisk/animalisk. Muskotnoten möter upp den indoliska noten och bildar tillsammans en mjuk, mild och mycket sensuell doft. Bättre än så här tror jag inte att jasmin kan bli. Och, det mest fantastiska, den ÄR så här bra utan hjälp av syntetiska aldehyder eller liknande!

I slutet av hjärtnoten mildras muskotnöten, medan jasminen fortfarande prunkar och nu är inne i en sammetsmjuk fas som understöds av en liten vaniljnot och en underbar, dyr, smekande och alldeles fantastiskt fin not av sandelträ. Mot basnoten förefaller nutmeg & jasmine vara så sömlöst blandad att doften blir som en mild, träig jasmindoft. I basen är också nutmeg & jasmine ganska enkel och klar, de komplexa toppnoterna har lugnat sig och lämnat kvar en jasmindoft värdig en ängel.

nutmeg & jasmine har god (förvånansvärt god, ca 6 timmar!) hållbarhet, god styrka och gott sillage. En enda droppe på min handled är nog för flera timmars parfymnjutning. Jag har faktiskt ingen aning om vad en flaska av Frazer Parfum underbara dofter säljs för, men jag tycker de är så bra att de egentligen kan vara värda nästan vilket pris som helst! Dofterna finns också som cremeparfym i små handsnidade träaskar och jag tror att de kan vara mer än prisvärda.

Mer om Frazer Parfums underbara värld kan du läsa här:

http://www.frazerparfum.com/

Pic: White jasmine, flickr

Huitième Art - Manguier Metisse

Har haft några lugna, sköna och lediga dagar med hela familjen. Maken har varit ledig hela veckan, fram till idag. Varför ska man jobba vardagar när man kan jobba nyårsafton? *suck* Å andra sidan slutar han klockan åtta, så vi hinner med att äta gott och ha det mysigt under kvällen iallafall.

Mellandottern vinkades av till Markaryd i förrgår, och yngsta sonen fyllde 18 (18!!!!) i måndags.

December blir ju lätt en lite splittrad månad när det gäller parfym, att ta sig tid att verkligen analysera och fundera över olika nya dofter kan vara lite svårt mitt i värsta julstöket. Men under en stor del av december har jag gång på gång dragits till en doft...

Pierre Guillaume, skaparen av Parfumerie Generale, har nyligen släppt åtta olika parfymer som han valt att kalla Huitieme Art (den åttonde konstformen). 2010 verkar vara ett år då parfymskapande har tagit ett stort steg närmare konsten, det går numera att hitta olika typer av olfaktorisk konst, skapade inte av aktörer inom parfym/skönhetsindustrin utan av konstnärer och/eller parfymörer i samarbete med konstnärer. Att ens behöva fastslå att parfym ÄR konst kan kännas lite onödigt för många av oss som redan älskar och beundrar olika parfymskapelser, men för gemene man är inte detta lika självklart. Och det är väl mycket tveksamt om massproducerade uppföljare till försäljningssucceér, kändisdofter etc kan kallas konst?

I vilket fall att skapare av niche-och indie-parfym, diverse olfaktoriskt intresserade konstnärer etc. tar sina parfymer och säger "Det här är konst", vad ger det för effekter på tex. de numera förbjudna noterna inom parfym? Att förbjuda "skadliga" ingredienser i kommersiella produkter är en sak, men inom konst ser reglerna ut på ett annat vis. Överhuvudtaget tycker jag det är mycket intressant att applicera konstbegreppet på parfym, även om jag tyvärr saknar vissa verktyg för att göra det på ett "riktigt" vis. Konst/parfymintresserade och kunniga läsare får gärna dela med sig av åsikter inom området.

Huitieme Art erbjuder åtta, sinsemellan ganska olika dofter; Ciel D'Airain, Ambre Ceruleen, Fareb, Aube Pashmina, Naiviris, Sucre D'Ebene, Vohina samt Manguier Metisse som jag ska skriva om idag.

Vanligen är jag ingen superälskare av tropiska dofter, inslag av tropiska frukter och tunga blommor kan lätt bli för sött och kladdigt på mig. Därför är det alltid extra roligt när jag hittar en tropisk doft som fungerar på mig och Manguier Metisse är definitivt en sådan doft. Hade jag testat den en månad tidigare hade den mycket väl kunnat hamna på 2010 års topplista.

Manguier Metisse öppnar med den mest saftiga, färska, naturligt söta mango man kan tänka sig. Aldrig tidigare har jag stött på en så trovärdig mangonot i parfym. Doften är orangegyllene, sprängfylld av fruktsaft, den där milda, men aromtiska kryddigheten man känner i färsk mango och också små, små inslag av syrlighet och fräschör. Mangonoten dominerar under de första minuterna men sedan smyger sig en mild, men ändå tydlig blomnot in. Mango och blomma vävs samman, blandas, men turas också om, en bit gyllene färsk mango och sedan en nyutslagen, prunkande vacker tropisk blomma. Som den vackraste lei man kan tänka sig. Som att sitta på stranden till en underbart vacker Söderhavsö, med en väldoftande blomkrans runt halsen och samtidigt äta en mango så god att den hade kunnat växa i paradiset.

Manguier Metisse doftar som om jag plötsligt klivit in i en målning av Gaugain. Den ÄR tropikerna, gyllene hud, solvarm sand, växtlighet så frodig att det nästan blir en karikatyr på växtlighet, blommor så vackra, så stora, så överdrivna att de blir nästan overkliga.

December här i Nyköping har varit osedvanligt kall och snöig, kan ni tänka er en bättre doft än Manguier Metisse att krypa in i då? Nej, knappt jag heller.

Efter en tid (+30 min) blir Manguier Metisse något mindre prunkande, slösande och fruktig. Mangonoten torkar in och lämnar kvar som en doft av mangopuder som blandas med doften av dels ganska pappriga blommor, men också med ett vilt, lite berusande och nästan mentholiskt inslag. I den här fasen blir Manguier Metisse lite lugnare, men också lite sexigare. Pudrig mango är kanske svårt att föreställa sig, men det doftar väldigt gott iallafall.

Kan ärligt talat knappt komma på någon tropisk blom/fruktdoft som jag gillat så mycket som den här. Den är väldigt härlig att ha på sig mitt i smällkalla vintern, men samtidigt är den tillräckligt nedtonad för att ändå kunna bäras till sommaren. Som doft är den stor, men inte enorm. Hållbarheten är god och sillaget OK, inte så stort. Manguier Metisse är ett måste att prova för alla som gillar vita florals, tropiska dofter, genuint och vuxet fruktiga dofter, men förstås också för alla som ännu inte hittat någon tropisk favorit, Manguier Metisse kan mycket väl vara det du söker.

Det är inget fel på de andra sju dofterna i serien, även om jag inte fallit för någon av dem lika mycket som för Manguier Metisse. Fareb kan vara den mest intressanta av de åtta, men också -på mig- den mest krävande och svårburna, Aube Pashmina är en oerhört välgjord grön doft (Pierre Guillaume är oerhört duktig på gröna dofter, han gör nåt med dem som får dem att bli sexiga!!!) och Sucre D'Ebene bör tilltala alla med smak för gourmanddofter. Däremot blev Ambra Ceruleen inget vidare på mig, den blir märkligt smörig (för smörig). Dock tror jag att alla kan hitta åtminstone en favorit bland de olika dofterna, mer om Huitieme Art kan ni läsa här (och beställa ett prisvärt samplepack också):

http://www.huitiemeartparfums.com/

Pic: bestindoortropicals