Liten topplista hösten 2010

Medan vinden roar sig med att blåsa ner de sista löven från träden och regnet roar sig med att göra de nerblåsta löven till en brun geggamoja roar jag mig med att fundera på vilka parfymer jag använt mest under hösten (dvs. september och oktober).

Hösten är en perfekt årstid för parfymer, kanske den enda årstid då jag inte längtar efter eller tänker så mycket på vilka parfymer jag ska bära nästa årstid. Sen bryr jag mig förstås inte alls om vilken årstid det är när det gäller vissa parfymer, det är helt enkelt humörberoende.

Det känns som om det har hänt en hel del sen förra hösten. Förra hösten och vintern gosade jag in mig i massor av olika parfymer som hade patchouli som gemensam nämnare. Ambra var som alltid också en stor favorit, honung, tobak och läder också för den delen. Tunga, mörka, men ofta ganska söta dofter med andra ord.

Den här hösten har sett ut på ett lite annat vis. Jag har "upptäckt" ekmossa och plötsligt finns flera parfymer med not av ekmossa bland mina favoriter, till och med parfymer med ganska tydlig mosskaraktär! Saffran, olika typer av mjölkiga noter och många fler dofter med inslag av blommor än förra hösten.

Allra, allra mest tror jag att jag använt Costume Nationals 21, jag hade ett ganska väl tilltaget sprayprov av den, men det har gått åt, nu väntar jag på en dekant som jag hoppas kommer i dagarna, men det känns ändå som om jag är tvungen att snart köpa en stor flaska av den.

Dyra, underbara Cuir Beluga börjar också ta slut (min lilla dekant dvs) och jo, den är värd sin vikt i guld och jag måste snarast fylla på förrådet. Jag har betydligt mer kvar av Tonka Imperiale som jag köpte vid samma tid.

I stort sett alla Poison-varianterna har använts flitigt, mest kanske Pure Poison, minst Hypnotic Poison. Pure Poison-förråden fylldes dessutom på i veckan, så nu har jag så jag klarar mig iallafall ett tag. :)

Min vintage Zibeline har jag också använt betydligt flitigare än vad jag hade trott, en perfekt komfortdoft som samtidigt lyckas vara både glamorös och klassisk. Mysig!

Min dekant av La Sirena från Carthusia har också använts en hel del, lite av samma skäl som Zibeline, varm, mysig, underbar och doftar dyrt.

Shiloh som jag fick i födelsedagspresent har också sprayats en hel del. Den är snäppet mer uppiggande än mysdoft, funkar suveränt som morgonparfym när mörkret ligger tungt. Basnoten blir bara bättre och bättre, jag undrar om (ek)mossa är beroendeframkallande?

24 Faubourg av Hermes har jag också upptäckt denna höst. Har stött på den med jämna mellanrum sen jag blev intresserad av parfymer, nu först har vi funnit varandra.

Serge Lutens Un bois vanille OCH Muscs Koublai Khan har också sprayats en hel del. Liksom, som alltid, Frederic Malles Carnal Flower.

Jag har precis fått ett litet prov på efterlängtade Paul & Joe Blanc och den verkar lovande. Andrea Maacks Sharp har också gett mersmak och nu finns de att köpa hos COW i Stockholm, så jag kanske går dit och iallafall tittar på den nästa gång jag åker dit (vilket blir nästa helg!).

L'Artisans Nuit de Tubereuse har jag inte använt SÅ mycket, men tänkt på desto mer. Har märkt att L'Artisans dofter har en tendens att fastna trots att jag tror att jag inte tycker så mycket om dem. Nuit de Tuberesue blir onekligen en aning maskulin på mig, men jag tror faktiskt att jag ska ta och strunta i det!

Parfymer jag använde förra hösten som har blivit stående (och i många fall bortbytta/sålda).

Borneo 1834, By Kilians Back To Black, Le Labo Labdanum 18.

Vad har du använt mest av hittills under hösten? Nya favoriter? Gamla älsklingar som du upptäckt att du inte använder lika mycket längre? Om du bara fick rekommendera en enda höstdoft, vilken skulle det vara?

Pic: Winter trees without leaves, layoutsparks.com

MCMC Fragrances - Hunter

Ibland "skolkar jag från jobbet". Igår hade jag planerat att skriva på bloggen, men direkt på morgonen när jag vaknade visste jag att jag var tvungen att ha på mig Ormonde Jaynes Ormonde Woman. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig någon annan parfym just då. Jag har ingen deadline när jag bloggar, men självklart försöker jag planera vad jag ska skriva om och ungefär när det ska vara klart. Men, sen vill jag ju dessutom ha tid att ha på mig de parfymer jag tycker allra bäst om också.

De senaste dagarna har jag testat mig igenom MCMC Fragrances olika dofter, Maui, Maine, Noble, Hunter, Humanity och Garden. De två sistnämnda dofterna är en del av välgörenhetsprojekt och stora delar av det man får in på försäljningen går till välgörenhet (100% resp. 50%). Annars är MCMC Fragrances ett nystartat indiehus med säte i Brooklyn, New York.

Alla dofterna är enkla, klara och rena kompositioner. De lyckas med konstycket att både kännas gammaldags och avskalat moderna på samma gång. När det gäller mer etablerade parfymhus tycker jag att de vagt påminner om Annick Goutals dofter och tror att de skulle kunna tilltala ungefär samma publik.

Av de sex dofterna jag testat är Hunter min stora favorit. Med tobak, vanilj och balsam från gran är det kanske inte så förvånande att jag föll för just den. När man läser beskrivningen av doften står det att den bärs bäst tillsammans med en flannelskjorta och det påståendet ställer jag mig bakom till 100%.

Hunter är en skön mysdoft för såna där inomhusdagar i oktober och november. Den är också ett härligt sällskap på höstliga skogspromenader. Hunter, liksom de andra dofterna, är unisex och passar nog bra på de flesta som söker en okomplicerad och mysig komfort-doft. Med tobak och vanilj skulle man kunna tro att Hunter är en söt, tät och nästan kladdig doft, men så är absolut inte fallet. Hunter får en klar, nästan genomskinlig, vibrerande friskhet tack vare doften av gran. Det här känns som ett ganska orginellt koncept och jag tycker det funkar på ett alldeles bedårande vis.

En bit in i doften blir tobaken aningen rökig, men så lätt att det knappt märks. Granen går från doften av friska granbarr till en mer kådig, träig grandoft, men förändringen är mycket subtil och stillsam.

Om somliga av Annick Goutals dofter är som japanska haikus, så kan man likna MCMC Fragrances dofter vid kärleksbrev i sanden. De är förgängliga, men väldigt uppriktiga och innerliga. Med andra ord så har MCMC Fragrances dofter ganska kort hållbarhet, med undantag för Noble som stannar kvar betydligt längre (tyvärr också den doft jag bryr mig minst om av de sex). Hunter finns kvar på min hud fortfarande efter några timmar, men bara antydd, allt sillage försvinner inom ett par timmar.

Det här kan ju vara en nackdel för somliga, medan andra letar särkilt efter diskreta dofter, i det fallet är alla (utom Noble) att rekommendera. Vill man ha diskret väldoft, men dessutom kreativt och orginellt tycker jag definitivt att man ska testa Hunter, men också Maui (ingefära, stjärnanis, frangipani och tuberose) eller Maine (ros, salvia och hav).

Ni kan läsa mer om MCMC Fragrances på deras hemsida

http://mcmcfragrances.com/Home.html

Pic: flickr.com

Acorelle - Wheat Almond och Amber Vanilla (Bio Cosmetics)

Som -säkert- många andra kvinnor har jag ett lite komplicerat förhållande till kläder (och skor). När vi skaffade hund hade jag ca 15-20 par opraktiska, snygga, högklackade skor med spännen, nitar, lack, mönster och allt möjligt annat. Däremot hade jag inte ett enda eget par gympadojor, så jag fick snällt låna ett par gamla som sonen vuxit ur. När det var regnväder drog jag på mig makens gamla gummistövlar i storlek 42.

<>

Ytterplagg hade jag förvisso i min ägo, knallröd trenchcoat, skinnjackor, sammetskavajer och en alldeles underbart härlig röd dunjacka (som jag vanligtvis inte har så stor användning för söder om Stockholm, med förra vintern som enda undantaget!). Andra hundägare jag mötte på våra promenader såg ut att ha garderoben full av enkla och fritidsbetonade sportjackor med revärer på sidorna...

I min klädkammare hänger massor med härliga kläder som jag knappt använder och nu, som hundägare, blir det definitivt inte oftare. Att jag dessutom gått ner rejält i vikt av att springa ute med hunden mest hela tiden gör ju att de flesta plagg inte längre ens sitter snyggt på mig.

Så till slut har jag börjat försöka vara lite mer praktisk när det gäller kläder, numera har jag faktiskt inte bara ett par långbyxor i garderoben, utan kanske tre eller rentav fyra. Även om nu yngsta dottern knycker dem mest jämt... Jag har två (2!!!) par bekväma skor som funkar utomordentligt att promenera i och äger till och med ett alldeles eget par gummistövlar. Jag har klippt sönder två korsetter och försökt göra armband av dem och fjäderboan hänger oanvänd och slokande i ett hörn av garderoben...

Vid dryga 40 års ålder har jag börjat inse att bekväma och praktiska kläder är ganska... bekvämt och till vardags, användbart. Hujeda, denna medelålder tar en hur man än gör. Motstånd är meningslöst och dessutom -inbillar jag mig- fjantigt!

Massor av olika parfymer funkar dåligt till vardags, dels är det ju i parfymens natur att vara lite lyxig, lite gulkdkant och dels blir det allt mindre accepterat att dofta starkt. Acorelle är ett franskt märke som erbjuder 100% ecocertifierade produkter, däribland några eau de parfumer som är helt naturliga.

http://www.laboratoire-odysud.fr/

http://www.acorellebeauty.com/

Några av Acorelles produkter finns att köpa i Sverige.

Av deras dofter har jag fastnat mest av allt för två, Wheat Almond och Vanilla Amber. Dofterna har också aromaterapeutiska egenskaper, Wheat Almond sägs vara balanserande medan Vanilla Amber är uppiggande.

För mig är Wheat Almond för och främst en totalt mysig komfort-doft att svepa in sig i. Perfekt den här tiden på året och om något, dofternas motsvarighet till ett mjukt velourset med sköna sockor till. Dofterna från Acorelle är inte så komplexa, men det kompenserar de med sin uppfriskande enkelhet och mjukhet. Wheat Almond har en söt, lite spritsig toppnot nästan åt godishållet, men den stillnar ganska fort och sen återstår ett tunt, hudnära lager av perfekt mysdoft. Det är mild, men tydlig mandel blandat med en svag, svag doft av mjöligt vete. Och det är förvånansvärt trevligt och dessutom ganska orginellt. Doftens själva textur påminner något om Bois Farine, även om de doftar väldigt annorlunda. Under hjärt-och basnoten händer inte så mycket, det är mandel, lite mjöl och med ytterst diskreta inslag av något träigt och lite, lite söt frukt. Den enda nackdelen med Wheat Almond som jag kan komma på är att den inte har så god hållbarhet på mig, efter mindre än två timmar återstår knappt spår av den på min hud.

Vanille Amber däremot har mycket god hållbarhet för att vara en 100% naturlig doft. På temat ambra-vanilj har det ju gjorts ganska mycket, men ändå lyckas Vanilla Amber finna en egen nisch. Jag är ju en älskare av ambradofter, men har upptäckt att jag ibland kan uppleva dem för söta och nästan kväljande, sen finns det också ambradofter med en slags dammig doft som nästan kliar bak i halsen när man har på sig dem. Vanilla Amber undviker elegant allt sådant, det här är en vaniljamber-doft som är mild, uppfriskande och lätt. Om många amberdofter känns gyllene, tjocka och trögflytande som honung, så är Vanilla Amber snarare som ett glas med uppfriskande svagt gyllene dryck. Egentligen skulle jag vilja kalla den en ambra vanilj-doft för människor som inte är så förtjusta i ambra och vanilj. Förutom inslag av vanilj och ambra hittar jag en härligt träig doft i Vanilla Amber och under basnoten dyker rentav svaga rökiga inslag upp. Vanilla Amber har något mer sillage än Wheat Almond, men jag upplever den ändå som en diskret doft.

Båda dofterna är egentligen avsedda för kvinnor, men jag tror att de kan funka på män också. Ingen av Acorelles dofter är det man vill ha om man söker efter spännande och dramatiska dofter, men vill du ha en myskomfort-doft att tillbringa hösten/vintern i kan jag varmt rekommendera både Wheat Almond och Amber Vanilla. Wheat Almond känns mer unik, men Amber Vanilla vinner i längden på grund av sin bättre hållbarhet.

Parfymer med 100% naturliga ingredienser blir allt vanligare, vad tycker du om naturliga dofter? Jag hyser stor respekt för de parfymörer och parfymproducenter som väljer att förnya och utveckla dofter med naturliga ingredienser, men för mig personligen får det gärna vara lite syntetiska inslag i en parfym, detta pga. att hållbarheten ofta ökar då och med dagens tillgång på nya syntetiska noter kan man få fram så många intressanta dofter som inte vore möjliga utan dessa. Samtidigt finns det förstås alldeles för många 100% syntetiska dofter på marknaden och i valet mellan att dofta som en blandning av smultronsoda med hårspray eller svagt av mandel, vete och vanilj är förstås valet enkelt. :)

Pic: stefanpoon.com

Vinnare av CnR Create-dragningen

List Randomizer

There were 14 items in your list. Here they are in random order:

1. Sandra
2. Matilda
3. Therese
4. Habit Man
5. Terese Rhodin
6. Nilla
7. Carina
8. em
9. Ylva
10. Anonym
11. Susanne B
12. Hanna
13. triplex
14. Ulrika

Timestamp: 2010-10-22 06:38:06 UTC

Grattis till Sandra och Matilda! Maila era adressuppgifter till mig. Eftersom Sandra står först får hon också välja vilken hon vill ha och Matilda får den andra.

Till er andra som deltog får jag önska er bättre lycka nästa gång.

Men, boxarna då...?

För de flesta av oss som älskar parfym är ju själva parfymen dvs. juicen som det också kan kallas huvudsaken. Några parfymälskare bryr sig knappt om flaskorna alls, medan det faktiskt finns parfymistor som enbart samlar på till exempel parfymer i lila eller genomskinliga flaskor.

Det vanliga är dock att flaskorna är ganska låg-prioriterade, men självklart är en snygg flaska alltid en bonus. Personligen brukar jag ställa undan de lite "fulare" flaskorna eller ha dem längst bak, men sedan är ju också vad som är fult eller snyggt en smaksak.

Det finns också människor som samlar på själva parfymflaskorna, där själva parfymen är av marginellt intresse. De här människorna vill helt enkelt ha en fullständig samling av sällsynta parfymflaskor, ibland från ett visst märke och ibland från en viss tid.

Men, vad de flesta verkar glömma är att nästan alla parfymer från början kommer i en kartong, ask, box eller vad man nu vill kalla det. De allra flesta parfymaskar är av kartong/papper och många slängs direkt när man tagit ut sin efterlängtade parfym. Om man sparar på kartongen är det oftast den som nöts mest och fortast. Parfymkartonger i bra skick som är 40-50 år gamla måste vara en sällsynthet, ändå har jag aldrig hört om någon som samlar på parfymkartonger!?

Bilden här ovan visar en del av mina parfymkartonger. Numera sparar jag på dem, men jag köper och byter förstås också till mig en hel del parfymer som kommer utan box. Boxarna är ju också en del av helheten, själva flaskan är kanske det första vi ser, men i de flesta butiker står boxarna ju fint uppradade på hyllorna bakom. Att få hem sin alldeles nya parfym och försiktigt ta bort cellofanet runt om och sakta öppna den alldeles nya kartongen ger iallafall mig en lyxig känsla. Det är ju nåt alldeles speciellt med en helt ny parfym, med orörd kartong... Ändå blir kartongerna så fort bortglömda, detta trots att en parfym med kartong ofta kan säljas för någon krona mer än en parfym utan.

När man tittar på kartongerna kan de ofta vara lika väldesignade och intressanta som flaskorna, oftast korresponderar boxens utseende med dess innehåll. Man skulle knappast hitta en flaska av Serge Lutens-typ i en Lolita Lempicka-kartong eller tvärtom. Kanske skulle man ta och bli "världens första" parfymkartongssamlare, eller jag är egentligen ganska övertygad om att det redan finns några därute eller vad tror ni?

Hur förhåller du dig till dina parfymkartonger? Slänger du dem genast? Sparar du de finaste/lyxigaste? Sparar du alla? Köper du rentav bara flaskor som kommer med kartong? Har du kanske till och med någon favoritkartong? I så fall vilken?

Personligen tycker jag om nästan alla typer av kartonger, just att det finns en sådan variation är en del av tjusningen och att varje kartong säger lika mycket om parfymen inuti som vad en väldesignad flaska kan göra.

När jag inte grubblar på parfymkartonger håller jag på att testa mig igenom ett trevligt franskt 100% naturligt märke och jag har hittat en av höstens mysigaste dofter däribland, mer om det snart....

Pic: några av mina parfymkartonger

L'Artisan Parfumeur - Vanilia

När jag letade efter bilder på mor och dotter som ser ut som systrar var Madonna och hennes dotter Lourdes en vanlig träff. Ursäkta, men jag kan inte se det! På vilket sätt skulle de se ut som systrar? De är inte särskilt lika, speciellt inte sen Madonna injicerat en massa grisfett eller vad det nu är i ansiktet. Dessutom, Madonna ser bra mycket äldre ut än sin dotter, vilket ju förstås är helt naturligt, hon var ju trots allt runt 40 när Lourdes föddes. Och just det, hur många systrar känner ni med 40 års ålderskillnad? Någon? Nu är ju Madonna en vacker kvinna, men hon ska vara glad för att jag inte skrev att hon ser snarare ut som om hon kunde vara mormor till Lourdes än syster... oj, nu skrev jag visst det likafullt, f´låt.

Långsökt samband med parfymer kan tyckas, men det ligger -för mig- närmare än vad man kan tro. Jag har nyligen investerat i en flaska av L'Artisans Vanilia, en av de äldsta medlemmarna i familjen L'Artisan. Vanilia såg dagens ljus redan 1978 och därmed har den väl gjort sig förtjänt att kallas klassiker. Förra året såg en annan vaniljdoft dagens ljus hos L'Artisan, nämligen Havana Vanille. Det sägs att Vanilia har tjänat ut och ska ersättas av Havana Vanille, men iallafall på COW i Stockholm säljs de båda fortfarande sida vid sida.

När jag först testade Vanilia slogs jag genast av hur lika de båda vaniljdofterna trots allt är. Det är här jag börjar tänka på mödrar och döttrar, Vanilia är ju trots allt ungefär 30 år äldre än Havana Vanille, men likheterna gör att skillnaden känns mindre. Dvs. mor och dotter som skulle kunna vara systrar.

Rivaliteten dem emellan måste vara ett familjeproblem. Kommer gamla, trogna Vanilia att få lämna scenen nu när Havana Vanille gjort entre (någon som vet med säkerhet vad som kommer att hända, är det bara restlagret som fortfarande säljs)? Vanilias klassiska L'Artisan skönhet, är den förlegad och utbytt mot Havana Vanilles lite mer moderna look (doft)? Funkar verkligen Vanilia än?

Vanilia är en ganska typisk L'Artisan skulle jag vilja säga, lätt, transparent och ändå intressant. Vanilia hör tack och lov också till de bland L'Artisans dofter som har iallafall hyfsad hållbarhet på mig (ca 4-5 timmar). När jag provade Havana Vanille förra vintern (mitt i ett strålande vackert snöfall) fick den mig att tänka på doften av snöflingor som sakta singlar ned från skyn och smälter på tungan. Precis den känslan får jag även av Vanilia, men det är inte snö utan tropiska blommor i sprakande färger som faller liksom ett regn ned från himlen. Någonstans i utkanten av min uppfattning brinner en eld som sänder ut en mycket svag, men intressant doft av rök. Vaniljen i Vanilia är liksom glatt, undanglidande och absolut inte speciellt söt.

Vanilia fungerar fortfarande och känns absolut inte daterad, även om Havana Vanilles noter kanske känns aningen mer moderna. På mig känner jag också doften av Vanilia betydligt bättre än Havana Vanille. Vanilia har en ständigt närvarande bas av vanilj, medan de andra noterna dyker upp då och då (blommor, rök, ozon, på slutet lite träig, varm). Havana Vanille har inte någon sådan bas -på mig- utan är långa stunder helt tyst för att sedan plötsligt sända ut en liten doftpust...

Dock, den lilla doftpusten föredrar jag egentligen framför Vanilias lite monotona vaniljblomdoft. Fast trots det, Vanilia är en mycket fin vanilj och går utmärkt att använda för de som föredrar en vanilj utan gourmand-inslag. Sillaget är helt okej också förresten, något som Havana Vanille inte kan skryta med.

Är man det minsta svag för vanilj tycker jag att man kan investera i en flaska Vanilia, för vem vet hur länge den kommer att finnas kvar. Passa på nu, innan den säljs på Ebay för 1500 kronor!

Så länge jag har kvar av Vanilia behöver jag defintivt inte Havana Vanille iallafall...

Framöver blir det naturliga parfymer och en fundering om att tänka "inside the box" eller "outside the box"...

Pic: Madonna med dottern Lourdes, x17online.com

Om våran parfymträff.

Ja, igår var det ju parfymträff igen. Vi börjar bli som ett litet gäng, även om några som var med förra gången -tyvärr- inte kunde komma igår, å andra sidan tillkom några som inte var med i våras.

Tror de flesta som varit med på träffarna är helt överens om att fortsätta ha parfymträffar någon/några gånger per år. För er som ännu inte varit med på någon parfymträff kan jag försäkra att vi är ett glatt, blandat och avslappnat gäng som träffas under väldigt lättsamma omständigheter.

Igår hann vi med några timmar sniffande och provande på NK och på COW, dessutom hann vi åka en sväng hem till en av deltagarna för fika och lite mer parfymprovning. Och så fick vi som hängde med en guidad visning i värdinnans imponerande parfymsamling, vilket förstås var jättekul.

Vi verkade alla vara överens om att det är svårt att klämma in allt vi vill hinna göra under de timmar som vi ses, jag och några andra som inte bor precis i Stockholmsområdet har ju tåg etc. att passa. Någon föreslog att vi skulle ha ett parfymläger någon gång. Även om jag tror att det kan vara svårt att genomföra, så är jag helt övertygad om att alla deltagarna på parfymträffarna lätt skulle kunna fylla en hel vecka med olika typer av parfymaktiviter utan att bli uttråkade en enda gång. Fast såklart misstänker jag att vi skulle bli doftutmattade hela bunten... (mindre bra).

Vi får se vad vi hittar på nästa gång vi träffas, lite olika förslag har iallafall kommit.

Hittade jag några nya parfymfavoriter då? Ja, jag provade Byredos nya M/Mink, klart imponerande och väldigt annorlunda, men förstås behöver den testning på egen hand för en recension. Absolut nåt att försöka hitta ett prov av. Provade återigen Bond No 9's Success is a job in New York, den är inte jättespeciell, men jag gillar den tillräckligt för att försöka få tag på ett prov av den också. Creeds Love in Black kan också vara lovande samt att jag fick prova Guerlains Spirituese Double Vanille och Frederic Malles Geranium, som jag också fick mersmak av.

Ärligt talat, jag kan knappt vänta till nästa parfymträff.