Montale - Amandes Orientales

På senaste tiden har jag läst flera andra bloggare som är helt lyriska över Montales parfymer. Jag har varit nyfiken på dem tidigere och testat ett par, men utan att hitta någon fullträff. De få jag testat sedan tidigare har i och för sig inte heller varit några av Montales mer kända parfymer, så jag bestämde mig till slut för att beställa några egenvalda prover. Det fick bli Black Aoud, Red Aoud, Greyland, Mukhallat och Amandes Orientales. Black Aoud och jag verkar inte alls komma överens, på mig blir den märkligt vattnig och blaskig, men ändå stark. På maken däremot blir den mörk, varm, sammetsmjuk och intressant. Red Aoud funkar bättre, men jag kan inte säga att jag direkt fallit för den, jag gillar den och kan kanske lära mig att gilla den mycket om jag ger den några fler chanser. Nej, än så länge är det Amandes Orientales som lyckats fånga mitt intresse bland de jag beställt.

Amandes Orientales är en mycket motsägelsefull doft. Noter av len vanilj och mjuk mandel blandas med rökiga noter, men på min hud blir de rökiga noterna myskiga, lädriga och smutsiga i ordets bästa bemärkelse. Både mandel och vanilj är vanligen mjuka, söta, runda, flickaktiga och närmast oskyldiga noter. Jag vet att de flesta parfymhus med självaktning numera försöker sig på att göra vuxna vaniljdofter och ser bland annat fram emot att få testa L'Artisans Havanna Vanille som kommer till hösten. Men, innan det blev "inne" med mer vuxet vaniljdoftande parfymer så var vanilj en snäll, glad och söt liten doftnot. Mandel är om möjligt betraktad som en ännu mer ren, flickaktig och snäll not, även om det även finns mer stygga och vuxna varianter av den med.

I Amandes Orientales ställs det rena, vita, lena, mjuka och söta i mandel och vanilj mot mörker och skuggor från rök, läder och mysk. Mycket intressant, mycket välgjort och mycket sensuellt.

Men, återigen en parfym som är så långt ifrån västerländsk pop-sensualism a la tonåriga RnB sångerskor som kråmar sig i för korta klänningar i video efter video. Nej, Amandes Orientales får mig att tänka på den sensualitet man kan hitta hos arabiska kvinnor. Med eller utan slöja, hijab eller liknande så kan enbart ögonen hos en arabisk kvinna vara hundra gånger mer sensuella, uttrycksfulla och intressanta än den sötaste lilla pop-prinsessa. Nej, jag tänker inte gå in på de religiösa, politiska och feministiska aspekterna av att bära slöja, jag håller mig till de ytliga och estetiska. Och där tror jag inte att det finns något klädplagg som mer framhäver ögonens skönhet än just olika typer av slöjor.

I Amandes Orientales blir det mandel och vanilj som för mig får representera det praktiska, vardagliga, söta och välbekanta, medan de animaliska noterna står för förförelse, kvävda skratt i mörkret, varm hud och smekningar. Ja, Amandes Orientales är nåt i hästväg när det gäller dova och vibrerande och lockande noter. Gillar du parfymer i stil med Musc Koublai Kahn, Dzing!, Silver Factory, Kama, Rasa, Musc Ravegeur etc. så får du absolut inte missa den här. Amandes Orientales är lika "oväntat" snuskig som Silver Factory, men på ett annat sätt.

Det här kan ju bli lite omtumlande om man förväntar sig en lite sötkanderad, rökig vaniljparfym som jag gjorde. Jag var inte alls förberedd på Amandes Orientales mer animaliska noter, så första gången jag testade den tyckte jag den doftade på gränsen till illa, men ändå intressant. Lite som om man tror att man ska dricka ett glas svalkande druvjuice och istället blir serverad ett glas ekfatslagrad Bordeaux från 1969 eller nåt. Det ekfatslagrade vinet sopar banan med druvjuicen, men man kan ju ändå tycka att det smakar illa för att man inte förväntade sig det.

Nu vet jag ju vad jag har att vänta mig av Amandes Orientales och jag tycker den blir bättre för varje gång jag använder den. Visst, har du inte provat någon Montale-parfym än, så hör det väl till att testa några av Aoud-dofterna, men se gärna till att få med ett litet prov av Amandes Orientales också, den står sig i konkurrensen tycker jag.

Stort plus för hållbarheten, överhuvudtaget verkar Montale göra parfymer som sitter som berget. Aoud-dofterna håller säkert bortåt ett dygn, kanske mer (men, jag brukar hinna gå och duscha därimellan och ta på mig nåt nytt) och Amandes Orientales sitter i åtminstone bortåt 10-12 timmar eller mer. Sillaget är medium, lite åt det hudnära hållet, men då duttar jag ju på den, förmodligen blir resultatet annorlunda om man sprayar.

Har du någon Montale-favorit? Har du några tips på hur jag ska bli mer överens med Black Aoud?

Pic: Arabic eyes