Det här med manligt och kvinnligt är inte helt enkelt, vad som är manligt eller kvinnligt finns det nästan lika många åsikter om som vad det finns människor. Vad just jag anser vara manligt kan anses som superfeminint av någon annan. Stereotypa könsetiketter har förändrats över tid och ser idag inte likadana ut som de gjorde för 25 år sedan och självklart finns det också stora skillnader mellan olika kulturer och åldersgrupper.
Det här manligt/kvinnligt tänkandet finns förstås också inom parfym. Någon -i Europa- kom för ett bra tag sedan på att män skulle ha parfym som doftade på ett sätt och kvinnor skulle dofta på ett annat sätt. Den här könsuppdelningen har sedan följts ganska samvetsgrant inom europeisk parfym, iallafall fram till de senaste 15-20 åren. Jag är inte immun mot denna uppdelning, utan även jag råkar ut för parfym som jag tycker doftar allt för maskulint för att jag ska vilja ha på den. Däremot tycker jag förstås det är helt okej för alla andra kvinnor som känner för det att använda den doften om de nu vill det. På samma vis får förstås alla män som vill ha på sig parfymer som i min näsa är superfeminina.
Sen har vi ju de här dofterna som saluförs som unisex. En del av dem är verkligt unisex, men många av dem som är unisex kan ändå luta lite åt ena eller andra hållet. Sen har vi dofter avsedda för män som jag helt enkelt tycker luktar som om de passar lika bra, eller bättre för kvinnor. Och jag har också testat dofter för kvinnlig publik som jag bara tycker luktar maskulint...
J.P Gaultiers dofter, men även design, har ofta inslag av könsöverskridande. Jag vet många kvinnor som lånar Le Male, eller har den som sin egen och jag antar att även Fleur de Male går hem hos många kvinnor. Däremot kan jag ibland undra om den går hem hos så många män?
Jag tycker inte Fleur de Male är unisex, för det är på något vis en alldeles för sexig doft för att vara könlös (många unisex-dofter är av någon anledning också osexiga!). På något vis tänker jag mig mer Fleur de Male som något som fått lite för mycket av det goda. Kanske som Hermes och Afrodites tvekönade barn, Hermafroditus. Människan (guden) som gav namn åt hermafrodit, alltså människor som föds med svårbedömd könstillhörighet.
Fleur de Male har manliga inslag, en aromatisk och örtig not med svagt beska inslag som min näsa uppfattar som manliga. Men, den har också ett krämigt, pudrigt inslag som jag uppfattar som kvinnligt. Blomnoterna i Fleur de Male är däremot, enligt mig, ganska könsneutrala. Jag blir glad av Fleur de Male och sen jag köpte den i Norrköping för inte så länge sedan har jag använt den mycket mer än vad jag trodde. den passar märkligt bra ihop med det torra och heta väder vi har haft på sista tiden.
Fleur de Male får mig att tänka på halvtorra sensommarrabatter med örter och kamomill, torra gräsmattor, sol, värme och samtidigt med inslag av något svalt och vitt. Kanske en vacker solbränd människa med vida, vita sommarkläder. En kvinna klädd i linnekostym eller en man i bländande vit arabisk burnus.
Fleur de Male påminner också en del om Xerjoffs Oesel, Fleur de Male är absolut en bra ersättning fram till att jag sparat ihop till min egen Oesel-flaska! De har båda den där vaga, diskreta manligheten gemensamt och de vackra blomnoterna, även om Fleur de Male (på mig) blir betydligt örtigare, torrare och inte lika söt. Oesel är också krämigare och med en mer träig basnot, men annars finns det fler likheter än skillnader.
Min Fleur de Male är en eau de toilette, men den är starkare än många eau de parfumer och sillaget är mer än godkänt. Maken gillar också Fleur de Male, han brukar inte bry sig nämnvärt om en doft har androgyna tendenser, i allmänhet tar han på sig det mesta jag sprayar på honom.
Vilka parfymfavoriter som du hittat i herrhyllan har du? Eller förstås, i damhyllan om du är man? Eller skulle du aldrig drömma om att ta på dig en doft avsedd för män? Eller tycker du att hela den här könsbestämningen av parfymer är ointressant och omodern?
Pic: Wikipedia, Hermafroditus, Louvren
