AbdesSalam Attar - Tasneem

I Jet Lis film Hero finns det scener som är så vackra att jag blir alldeles tagen. Senaste gången såg jag den tillsammans med hela familjen, det är väl ett par år sedan och vi hade bänkat oss framför teven allihopa. En bra bit in i filmen insåg jag att vi alla satt alldeles tysta. Ingen mumsade chips eller bråkade om godisskålen eller sprang iväg för att göra något annat, nej hela familjen (inklusive två tonårsungar) satt som tända ljus i sofforna och bara liksom insöp filmen och allt det på samma gång vackra, storslagna, sköra och spännande som den lyckas förmedla.


Och det här var inte ens första gången vi såg filmen! Ja, minsting hade nog inte sett den tidigare, men ändå...


Okej, okej visst är det effektsökeri och kanske rentav lite fjantigt när de flyger runt och slåss, men jag kan bortse från det eftersom det mellan varven är så vackert att det gränsar till det magiska. För min del skulle inte en film med så vackra scener överhuvudtaget behöva ha en handling, jag skulle vara nöjd ändå!


När jag provar AbdesSalam Attars parfym Tasneem (som betyder krigarpoet) så tänker jag på filmen Hero. Jag vet iallafall vilken parfym jag ska ha på mig nästa gång jag ser den!


Om jag tyckte att Hindu Kush var en alldeles fantastisk parfym så måste jag erkänna att Tasneem är minst lika bra, möjligen bättre. Tasneem lyckas med sin doft verkligen leva upp till namnet. Det här är motstridiga noter i en virvlande dans. Det är blommor (jasmin och ylang ylang) som liksom är kantade med en doft som min näsa uppfattar som pudrig kanel, men bara en liten aning, som hastiga glimtar ungefär. Inuti det blommigt, kryddigt, krämiga anas små stråk av animaliska, lädriga noter som ger hela skapelsen en skärpa, en smutsighet och ett djup.


Jag vet inte om jag ska tolka den som om en rustning av läder skyddar de mjuka, sårbara och vita som ryms innanför det hårda yttre skalet, eller om det är mjukt, vitt, oskyldigt och feminint på utsidan men med en hård, stark inre kärna? Jag antar att det är upp till var och en att bestämma sig för vilket som passar bäst.


Ja, det känns som om Tasneem är en oerhört komplex parfym som kan tolkas på olika sätt. Tasneem är parfym som konst, utan minsta tvekan. Och till skillnad från somliga andra konstnärliga parfymer är den hela tiden oerhört vacker, lättburen och mysig. Man går aldrig igenom någon fas där man sitter och undrar över om man egentligen står ut med den eller ens tycker om den. Nej, Tasneem är skönhet, själ, styrka och poesi från början till slut.


Av de jag provat från AbdesSalam Attar så är Hindu Kush och Tasneem utan tvekan storslagna och vackra parfymer, men även de andra jag testat; Mona Lisa, Night Blossom, Persona och Aalacho är mycket bra, även om de hamnar lite i skuggan av mina två personliga favoriter, så är jag säker på att många skulle gilla dem lika mycket som jag gillar Hindu Kush och Tasneem.


Generellt kan jag säga att AbdesSalam Attar är allt annat än moderna, trendiga parfymer, det är traditionellt, österländskt och en alldeles unik parfym-konst, skaparen bakom AbdesSalam Attar är Dominique Dubrana och han är i min näsa, en oerhört skicklig parfymör, på gränsen till magiker.


Missa inte AbdesSalam Attar för allt i världen!



Pic: Från Jet Lis film Hero

AbdesSalam Attar - Hindu Kush

Under helgen har två parfymer kämpat om och delat min uppmärksamhet. De har vissa likheter, båda är mörka och täta skapelser, men annars är de väldigt olika. Den ena har följt mig medan jag har varit vaken och den andra har snarare följt mig in i sömnen. Den ena är modern, raffinerad och ytterligt elegant, medan den andra är mer vild, ursprunglig och ja, liksom levande...

Den moderna doften jag tänker på är By Kilians Back To Black, den skriver jag om någon annan dag. Den vilda, ursprungliga doften är AbdesSalam Attars Hindu Kush, den skriver jag om idag.

Alltså, jag testade AbdesSalam Attars Hindu Kush i helgen och fördes iväg. Redan när jag första gången läste om den visste jag att jag ville testa den, namnet hade samma effekt som en trollformel på mig. Hindu Kush är ett bergsområde beläget i central-Asien, i Afghanistan och Pakistan. ärligt talat visste jag inte varför namnet lät så förtrollande, ibland är det bara så. Jag visste att Alexander den Stores armé tog vägen via Hindu Kush till Indien och jag vill också minnas att hans fru kom från de trakterna. Men, det var inte riktigt därför som namnet hade en sådan lockelse på mig.

Så började jag fundera på bilder till bloggen, jag hade tänkt mig någon bild av ett pampigt bergsmassiv, kanske med en liten pittoresk by i förgrunden, men till en början hittade jag mest bilder på marijuana. Men, sen började bilderna på människorna i Hindu Kush dyka upp.

Ärligt talat, det var nu jag blev förtrollad på riktigt. I Hindu Kush lever ett av få fortfarande icke muslimska folk i central-Asien, kalasherna. Kalashernas religion, kultur, klädedräkt, men även utseende skiljer sig mycket från andra folk i regionen. Jag lovar, jag skulle kunna sitta här och skriva om kalasherna i flera timmar.

I vilket fall, parfymen Hindu Kush är en perfekt bakgrund när jag fördjupar mig all möjlig information jag kan hitta om kalasherna på nätet. Parfymen Hindu Kush är vild, otämjd, ursprunglig, uråldrig och inte tillrättalagd. Det är en doft att närma sig på doftens egna villkor, bitvis svårtillgänglig, stickig, rökig och närmast smutsig. Samtidigt rymmer doften Hindu Kush en rymd som av hög bergsluft, skogsklädda sluttningar och främmande kryddörter. Det är dofter av en för mig, helt främmande natur som också blandas med dofter av en lika främmande kultur. Det är doften av primitiv rökelse från små helgedomar i små bortglömda bergsbyar. Det är doften av människor och djur som lever tätt ihop. Parfymen Hindu Kush får alla andra parfymer av orientalisk typ att kännas som fejk, som tillrättalagda försök, som västerländsk pop-orientalism. Parfymen Hindu Kush är äkta vara.

Parfymen Hindu Kush är, för mig, så storslagen att den ger mig en andlig upplevelse. Och, det är inte heller en odelat positiv erfarenhet. Den gör mig ödmjuk, ifrågasättande och närmast skör. Jag förstår alls inte hur det är möjligt, men jag dras till den å ena sidan och samtidigt kräver den sin tribut när jag tar på mig den. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna gå och sätta mig på en sten i skogen, ta på mig ett par droppar av Hindu Kush och kunna sitta där nöjd, men grubblande i timmar...

Hindu Kush har en förmåga att skapa en närvarokänsla, en meditativ stämning, en hudlöshet som lätt kan kännas för överväldigande. Men, jag är rätt känslig för olika typer av sinnesintryck...

AbdesSalam Attars parfymer är alla 100% naturliga och det skulle förstås inte kunna vara på något annat vis. Jag tror inte de känslor som väcks skulle kunna åstadkommas med syntetiska doftämnen. Iallafall vill jag inte tro det. Nu är jag ju inte någon självklar anhängare till naturliga parfymer, jag anser att även syntetiska doftämnen har sin plats. Men, det är en stor glädje att dessa två skilda skolor av parfymeri kan finnas på samma gång.

Hindu Kush har gott sillage, hållbarheten är helt okej för en naturlig parfym, även om det mest intressanta faserna av doften dunstar bort relativt fort. Men, på sätt och vis kanske det är lika bra, jag tar Hindu Kush på allvar och det gör den, för mig, ganska krävande att bära.

Pic 1: Ali Seena

Pic 2: Kalash fairy girl