Eau d'Italie - Bois d'Ombrie

Precis som med Sienne l'Hiver så transporteras du genast någon annanstans även med Bois d'Ombrie.


Bois d'Ombrie tar med dig till en skog, kanske någonstans i Italien, men jag tycker att den doftar härligt, skogigt som vilken skog som helst egentligen. Bois d'Ombrie har mycket gemensamt med Sienne l'Hiver, men de båda dofterna utspelar sig förstås i helt olika omgivningar. Bois d'Ombrie tar också med dig på en långsam promenad snarare än äventyr. Dofterna i Bois d'Ombrie är bra mycket mer komplexa än "bara" skog, ändå är det en högst värdslig skog jag besöker, jag förväntar mig inte att möta älvor, småknytt eller troll i Bois d'Ombrie. Snarare rejäla kraftkarlar till skogshuggare, jägare och kanske rentav någon som väntar vid sin kolmila.


Precis som Sienne l'Hiver är Boid d'Ombrie en unisexdoft, men med övervikt åt det maskulina hållet. Trots detta upplever jag Bois d'Ombrie som mer lättburen än Sienne l'Hiver, medan Sienne l'Hiver kanske är snäppet mer intressant och unik.


Bois d'Ombrie är mjukare, mer välkomnande och också aningen sötare än Sienne l'Hiver. Redan i toppnoten uppfattar jag Bois d'Ombre som ganska tung och kompakt, jag anar flyktiga noter av något spritigt, men ganska fort utvecklas noter av rustikt läder och en doft som får mig att tänka på hur marken mellan träden i en barrskog doftar. Jordigt, mossigt, kådigt och oerhört aromatiskt. På min hud blir det den doften som dominerar en bra stund framöver, men jag känner även inslag av vetiver, iris och något som på min hud doftar en aning av svag kanel.


Inledningen på Bois d'Ombrie är tung, konkret och ser till att ta plats. Trots detta är den hela tiden intressant och lyckas fånga mig rejält. Jag är hela tiden nyfiken på vad som kan komma härnäst. Jag blir glad då jag så småningom uppfattar små milda inslag av något rökigt, minsann det finns en kolmila nånstans i skogen iallafall! Samtidigt som de rökiga inslagen börjar ge sig till känna mildras också doften, en härlig torr tobaksnot uppträder, doften får mer sötma, mer mjukhet och mer vilsamhet. Mycket, mycket fin!


Bois d'Ombrie verkar ha något bättre hållbarhet än Sienne l'Hiver, men sillaget är ungefär detsamma. På mig blir Bois d'Ombrie en genuin, skogig läderdoft, men på min man blir -även den här- aningen bättre och mer intressant. Som vanligt verkar hans hudkemi skava av de skarpa hörn som min hudkemi ibland tar fram i vissa lite mer maskulina dofter. På mig skulle jag också påstå att Bois d'Ombrie inte är varken sensuell eller sexig, medan den faktiskt lyckas med det konstycket på min man. Jag skulle inte alls ha något emot att vakta kolmilan med honom om man säger så...


precis som med Sienne l'Hiver rekommenderar jag Bois d'Ombrie till alla som gillar annorlunda, välgjorda dofter och framför allt till män. Den är verkligen jättefin och spännande.


Anledningen till att jag tjatar om kolmilor är för att min morfar brukade göra kolmilor när jag var liten. Även om det är rätt länge sedan (70-talet) så var kolmilor även på den tiden en ovanlighet och jag tror att kunskapen om hur man gör och sköter en kolmila dog ut med min morfars generation (i stort sett, säkert kan man idag gå en kurs i hur man gör en kolmila, men det är inte riktigt samma sak). Alltså, klart jag gillar en doft där jag inbillar mig att jag känner doften av kolmila...



Pic: Tre nycklar

Eau d'Italie - Sienne l'Hiver

Eau d'Italie är en italiensk parfymlinje som inspirerats av ett underbart hotell i Positano, Le Sirenuse. Titta på bilderna därifrån och medge att jag inte är ensam om att vilja åka dit:

http://www.sirenuse.it/Intro.asp



Eau d'Italie erbjuder sex olika dofter Eau d'Italie, Paestum Rose, Sienne l'Hiver,Bois d'Ombrie, Magnolia Romana och Baum du Doge, eller egentligen sju, men den nyaste Au Lac har jag tyvärr inte testat. Du kan läsa mer om Eau d'Italies produkter här:

http://eauditalie.com/index.html



Eau d'Italie och Magnolia Romana blev jag inte särskilt imponerade av. Magnolia Romana är jag dessutom doftblind för, under hela hjärtfasen av parfymen kunde jag knappt känna någon doft alls, förutom en liten antydan till något vattnigt svalt, trots detta kan säkert Magnolia Romana vara en trivsam doft för de som kan känna den. Men, man kan ju inte tycka lika mycket om allt.


Däremot har jag förtrollats lite av Sienne l'Hiver, en doft som en av mina bloggläsare faktiskt fick mig nyfiken på. Sienne l'Hiver betyder "Vinter i Sienna" och det kan jag skriva under på. Nu har jag ju aldrig varit i Sienna varken på vintern eller någon annan årstid, men Sienne l'Hiver lyckas vara både vintrig och italiensk på samma gång.


Somliga dofter som tar mig med på olfaktoriska trippar är alldeles fantastiska, fantasifulla, äventyrliga och nästan lite utmattande. På det sättet är inte alls Sienne l'Hiver. Sienne l'Hiver är en dämpad, långsam och ändå totalt unik doft. Sienne l'Hiver tar mig med på en stillsam promenad genom ett vintrigt Sienna. Jag inbillar mig att jag följer en liten pojke som vill visa mig staden.


Vi börjar i pojkens farmors och farfars delikatessbutik, här är hemtrevligt och ombonat. Luften är fylld av dofter, inlagda oliver, tryffel, en vag rökdoft, svag vinäger, diskret läder. Nej, det här påminner inte alls om någon annan parfym jag testat. I den här fasen är Sienne l'Hiver utan tvekan en gourmanddoft, men så långt från alla andra gourmanddofter jag stött på att den ger upphov till något helt nytt. Det är inte utan att jag undrar om jag verkligen vill dofta som en italiensk delikatessbutik, oavsett så doftar det gott, genuint och omtumlande. Visst är Sienne l'Hiver en dämpad doft, men inte diskret, du måste inte jaga efter den utan den tar plats på ett självklart och ganska maskulint vis.


När jag precis börjat vänja mig vid att sitta på en pall i den mysiga butiken är det tydligen dags att ge sig ut på strövtåg. Siennas gränder är trånga och vindlande, nu blir Sienne l'Hiver kyligare och med en mer utomhuslik doft. Jag känner en tydlig doft av vinterfuktigt tegel (!) precis som om jag går i skuggan av gamla hus. Tegeldoften är lika unik som allt annat i Sienne l'Hiver och jag tycker att den är spännande och intressant. Förutom tegeldoft blir nu också doften av rök tydligare, olika typer av tränoter dyker också upp. Under dessa ganska karga, egentligen ogästvänliga dofter känner jag också doften av något vagt blommig och en liten, liten antydan till något sött. Men, det är bara när jag doftar riktigt nära intill annars är Sienne l'Hiver definitivt i kategorin osöta dofter.


Sienne l'Hiver är en mycket unik och uppfriskande annorlunda doft. Den är fylld av fantasi, glädje och kreativitet. På mig blir den en aning svårburen som parfym, medan den på maken funkar hela vägen från början till slut. Jag kommer säkert att återvända till Sienne l'Hiver, men mer för de känslor och stämningar den väcker hos mig än för att använda den som en "vanlig" parfym. Trots att Sienne l'Hiver är annorlunda på gränsen till udda, så blir den inte så intressant och udda att den inte längre går att bära, vilket är fallet med vissa andra allt för intressanta och märkliga dofter.


Sienne l'Hiver har god, men inte fantastiskt hållbarhet, kanske runt 6 timmar. Sillaget är tydligt, speciellt i början. Basnoten blir mer vilsam än resten av skapelsen, varmt trä, mild rök och svag, svag sötma (kan sötman komma från kastanjer?). Sienne l'Hiver är en unisexdoft, men åt det maskulina hållet. Finns säkert kvinnor som kan bära denna lite krävande doft utan problem, men på mig blir den som sagt, lite för "stor". Rekommenderar den till alla som vill testa något verkligt unikt i parfymväg och framför allt parfymintresserade män ska inte missa denna unika godbit!


Sienne l'Hiver är inte den enda intressanta doften från Eau d'Italie, men för mig är den utan tvekan den mest unika om än inte den mest lättburna. Har du någon parfymfavorit som doftar unikt och annorlunda, men som du kanske inte nödvändigtvis vill bära som parfym till vardags?





Pic: Överst från Flickr, nedanför från Panoramio