Nasomatto - Absinth

Jag har förmodligen nämnt absinth här på bloggen tidigare. Nej, omtänksamma läsare behöver inte bli oroliga. Jag dricker i allmänhet ganska lite alkohol och i synnerhet väldigt lite absinth. Trots att jag "bara" dricker absinth högst en gång per år så skulle jag inte ha något emot att äga en sk. absinthfontän. Visst skulle den göra sig bredvid vattenpipan? Och ja, troligen användas lika ofta eller snarare sällan.


Dels är det något decadent över absinth, jag vet att det är en kultdryck inom goth-konstnärs- och alternativkretsar, men för mig är själva ritualen när man ska dricka absinth det som fascinerar mest. Numera är det vanligt att man tänder eld på en sockerbit lägger ned den i asbinthen och häller vatten över, vilket inte är det tillvägagångssätt man använt sig av förr. Där har man helt enkelt en sockerbit placerad i en genombruten absinthsked och låter sakta iskallt vatten droppa över sockerbiten ned i glaset med absinth. Eftersom jag inte vill elda upp alkohol använder jag mig av den senare metoden.


Somliga parfymer är mjuka och komfortabla, andra parfymer är sexiga och förföriska och åter andra drar till sig uppmärksamhet. Nasomattos parfymer (de jag testat iallafall) är märkligt förhäxande, trots att jag egentligen inte gillar dem i ordets rätta bemärkelse har de en tendens att liksom förfölja mig. Trots att tex. China White är en av mina "värre" parfymupplevelser och mitt lilla prov byttes bort ganska fort så tänker jag fortfarande på den och inbillar mig att om jag bara finge prova den igen så skulle jag ha (på något magiskt vis) lärt mig att uppskatta den.


Black Afgano var förvisso en betydligt trevligare bekantskap, men ändå så potent och offensiv att jag tvekar att ta på mig den. Black Afgano stör, berör och triggar en massa saker hos mig, på ett delvis trevligt sätt, men också små fragment av mindre trivsamma inslag.


I jämförelse med dessa två dofter är Nasomattos Absinth en ganska tillbakadragen, men ändå unik doftupplevelse. Som hos annat av Nasommato är inte Absinth insmickrande eller trevlig, det här är bitter absinth med skyhögt thujoninnehåll(det nervgift som finns i vissa absinthsorter och som i för stora mängder framkallar hallucinationer och nervskador). Samtidigt uppfattar jag Absint som betydligt mildare än de andra jag testat av Nasomatto. Det är något behagligt, laid back och vagt trivsamt över Absinth. Vill man närma sig Nasomattos parfymer med försiktighet skulle jag rekommendera Absinth som en första kontakt (av de tre jag testat).


Beskan i Absinth är på gränsen till spritsig, vilket passar väl ihop med spriten absinth förstås. Det är nästan så att jag upplever en puttrande (men, behaglig) reaktion mellan min hud och parfymen. Den här beska, bittra fasen blir dock aldrig så bitter som vissa bittra noter kan bli på mig, den är hela tiden behaglig. I det bittra anas också ett stråk, en förbiskymtande glimt av något sött... Sötman är extremt flyktig, men bidrar till att Absinth aldrig blir för sträv och svårburen. Och dessutom uppfattar jag sötman på något sätt som intressant.


Jo, trots att jag aldrig riktigt verkar kunna komma överens till 100% med Nasomattos dofter är jag ändå nyfiken på deras övriga parfymer. De är definitivt dyra, men också värda pengarna om man letar efter unika doftupplevelser, och jag tippar att 30 ml av Nasomattos parfymextrakt räcker bra mycket längre än det mesta man kan köpa i 50 ml flaska.


Jag läste en bok en gång där en av huvudpersonerna sa nåt i stil med att "Trevliga människor är sällan intressanta, medan intressanta människor sällan är trevliga". Det skulle vara en beskrivning som går utmärkt väl att applicera på Nasomattos dofter!


Sillaget på Absinth är betydligt diskretare än övr. jag testat från Nasomatto, men hållbarheten är mer än okej. Absinth varar och varar och varar. Räkna med att umgås med Absinth runt 12 timmar när du väl tagit på dig den.


Pic: absintheonthenet

Nasomatto - Black Afghano

Shejkromantik finns det längre? Drömmer unga västerländska kvinnor om att åka på semester till ett land i Mellanöstern och sedan under en ökenutflykt bli bortrövade av någon exotisk shejk med mörka sammetsögon? Skulle tro att det är en romantik på utdöende, inte minst efter terrorattackerna mot World Trade Center och det som följt efter. Kanske var det något som hörde till kvinnor i min farmors/mormors generation då man kunde beskåda Rudolf Valentino på filmduken? Nej, något särskilt är det väl ändå med "Tusen och En Natt", haremsdamer och assasiner?

Ja, det verkar iallafall de som ligger bakom Nasomattos Black Afghano tycka. Även om namnet snarare är drogromantiskt än shejkromantiskt, då det syftar på en särskild sorts hasch från Afganistan av väldigt hög kvalitet. Oavsett orsaken till namnet så är Black Afghano så mycket mer än en parfym med doften av fint hasch. När jag testar Black Afghano... näe, det där lät lite konstigt va? När jag tar på mig några droppar av Black Afghano så möts jag av en toppnot som påminner starkt om hasch, nej inte påminner, det är doften av hasch, utan tvekan och jag har aldrig stött på en så verklighetstrogen doft av hasch i någon parfym tidigare. Andra parfymer med not av hasch/cannabis har för det mesta påmint om försiktiga tolkningar, inte äkta vara.

Okej, okej... jag förstår att många som är mindre drogromantiskt lagda än skaparna av Black Afghano får lust att sluta läsa nu, men gör inte det! Black Afghano visar sig vara sååååååå mycket mer än en realistisk tolkning av hasch! Eller... ärligt talat tar parfymen Black Afghano med mig på en resa, till ett kargt och bergigt landskap, till en grupp människor runt en lägereld, dagen har varit lång, varm och fylld av strapatser. Det är kväll, mörkret har fallit och en bedårande stjärnhimmel breder ut sig över våra huvuden, äntligen lite svalka efter dagens hetta. Men, bakom ryggen kan man känna nattens kyla krypa närmare inpå. Att en pipa går runt lägerelden är det mest naturliga man kan tänka sig... En söt, aromatisk och samtidigt lite besk rök som får de trötta människorna runt elden att slappna av, bli mjuka i kropparna och bekvämt luta sig tillbaka (hur bekvämt det nu kan bli runt en lägereld).

Någon börjar berätta en historia, en händelse som utspelade sig här i bergen när berättarens farfar var ung. Vi dricker lite te och tar en bit halawa, betraktar stjärnhimmelen över våra huvuden och dras allt mer in i berättarens suggestiva och spännande historia, är den sann, kan det verkligen ha hänt? Det spelar inte längre någon roll, totalt belåten med tillvaron känner jag mig som förflyttad till "Tusen och en Natt"...

Black Afghano är i sanning en komplex doft, det finns hela tiden ett spår av hasch i den, men också noter av lätt rök, kryddor, varma träslag, sötma, blommor och något animaliskt. De olika noterna går ständigt ut och in i varandra, som på ständig vandring genom parfymen. I sin genre måste jag säga att Black Afghano är i det närmaste perfekt utförd. Trots att den kostar 98 euro (runt tusen kronor!) för enbart 30 ml, så måste jag säga att den är värd varenda öre för en person som parfymen passar. Jag kommer att vårda min droppar ömt, men precis som hasch inte är någon drog för mig, så är inte heller Black Afghano någon parfym för mig. Den kommer inte riktigt överens med min hudkemi, rökiga, beska noter blir ofta ett problem på mig, även om Black Afghano NÄSTAN inte är ett problem, så finns det en liten, liten störning. Jag tycker att den luktar vansinnigt gott, berusande och löjligt fantasieggande som parfym, men jag tror tyvärr inte att den luktar särskilt gott på mig, yngsta dottern klagade hela dagen igår! Och den varar, en liten (pytteliten faktiskt, jag betalade 6 euro för typ ½ ml) droppe på vardera handled räcker i timmar och sillaget är tillräckligt starkt för att jag oroar mig lite för om folk skulle kunna tro att jag rökt hasch på riktigt!

För er som vet att ni bär upp lätt rökiga, aromatiska, träiga dofter med en viss beska så är Black Afghano ett måste att prova. Jag är säker på att den gör sig lika bra på rätt man eller kvinna. På mig påminner den en aning om Serge Lutens Serge Noire, men även om jag gillar Serge Noire så är den inte heller en parfym för mig, men jag upplever Black Afghano som mer lättburen och minst lika komplex. Efterhand blir Black Afghano mjukare, rundare och sötare och basnoten är ett sant nöje. Trots det så är Black Afghano för mig snarare en olfaktorisk tripp än en parfym för att jag ska dofta gott.

För övrigt har jag fått en hel del prover den senaste veckan, bland annat Amouages Reflection Women, men nej, som de andra jag provat från Amouage så passar den mig inte riktigt heller, trots att det är Maurice Roucel som gjort den! Den luktar gott, den luktar länge och den luktar dyrt, men den luktar inte jag!

Totala doftkatastrofer.

Vid det här laget har jag fått ihop en liten behändig lista på parfymer som jag vill ha i stor flaska. Den där lilla listan ändras ständigt, gamla favoriter förlorar några placeringar för att nya favoriter dyker upp, men för det mesta får en parfym som jag en gång tyckt varit värdig att hamna på "storflaska-listan" vara kvar där. Det är vanligare att en parfym jag inte gillade så värst första gången jag testade den istället flyttas upp till den listan, för att det tagit några provomgångar innan jag insett hur bra den verkligen är.

Det börjar vara ganska många på den där listan nu!

På samma sätt råkar man ju då och då ut för parfymer som luktar så dåligt, skumt eller starkt på en att man helst inte vill vara i samma hus som ett litet provrör av doften ens. Parfymer som av någon outgrundlig anledning kan lukta helt fantastiskt på andra. Hudkemi är något väldigt fascinerande och väldigt knepigt.

Jag fick två prover av svägerskan i somras. Båda av Calvin Klein, Escape och Contradiction. Jag hade väl inga direkta förhoppningar om att jag skulle älska någon av dem, men trodde nog att jag skulle tycka att de var helt okej, bra, trevliga eller nåt ditåt. Men icke, de var totalt vedervärdiga båda två. För det första gick de knappt att skilja åt, båda luktade ruttnande blommor i en sur och ärgig metallvas på mig. Förskräckligt! Jag försökte tvätta bort dem ganska raskt, men av någon anledning verkar parfymer som jag tycker luktar förskräckligt liksom bita sig kvar, de är lika svårutrotade som muterade kackerlackor! Varför är det så???

Lite senare fick jag för mig att beställa ett prov av Nasomattos nysläppta och superdyra China White. China White var ett ovanligt rent heroin under 80-talet och parfymen skulle tydligen dofta blommigt, lite träigt, pudrig och så någon spännande diffus doft som var rent beroendeframkallande, allt enligt Luckyscents beskrivning. Och åååååh, varför föll jag så för den? Hur kunde jag i min dumhet tro att det skulle vara behagligt att gå omkring och lukta något som ens vagt kunde påminna om heroin??? Det är ju rätt länge sedan det var inne att vara heroinchick, ellerhur? Och jag är en 40+ flerbarnsmamma i ett radhus liksom, pinsamt värre eller?

I vilket fall som helst så luktade den på mig svagt av dammiga blommor, lite vag parfymdoft och väldigt mycket heroin. Inte för att jag någonsin luktat på äkta vara, men jag har luktat på andra beska, kemiska substanser och i min fantasi var det inte allt svårt att få den där beska, medicinska och väldigt envisa doften till att vara en total rip-off på hur heroin luktar. Nåväl, det kan ju ha varit en behaglig parfymupplevelse iallafall? Nääää, inte det minsta, jag blev bara grymt obehaglig till mods av den och kände mig låg, deppig och lite illamående. Till tvättstället med marschfart. Bort, bort, bort och kom aldrig mer igen! För att vara ärlig så får jag medge att min bror och en av dotterns kompisar fick testa den och den luktade faktiskt inte alls lika avsmakligt på dem, kanske manlig hudkemi gjorde nåt med komponenterna som inte min förmådde? Däremot vägrar jag sträcka mig så långt som till att låta maken testa den, jag vill inte att han ska lukta avsmakligt ens en endaste sekund.

Raka motsatsen till Nasomattos China White verkar Pilar and Lucy´s parfymer vara. Flaskorna är ett virrvarr av krimskrams, små tygblommor, fjädrar och volanger. Namnen är brutalpoetiska; Tiptoeing through chambers of the Moon, To twirl all girly, The exact friction of Stars... ja, jag är typen som är "all over the place" från knarkromantik, till feminin good old fashioned-romantik och allt där emellan kan jag falla för. Och vad kom jag fram till, jo det finns inga flaskor som kan göra de här parfymerna rättvisa. De skulle kunna säljas i billiga plastflaskor av nåt slag, de lever varken upp till namn eller utseende. Den ena värre än den andra.

Värst var dock To twirl all girly, den börjar med noter av saftig melon och söt banan på mig, ganska snart börjar lukten av rök blanda sig i. Känns lite knepigt ihop med de söta frukterna, men vad f-n tänker jag, det kanske blir spännande. Jajo, röken tar över totalt, det blir total överdos av någon slags blomdoftande, superstark rökelse. Jag känner mig levande begrav i lagerutrymmet till nån sån där hippie-indiskaffär. Och jag kan inte komma ut därifrån tillräckligt fort. Åter till tvättstället, gnuggar och gnuggar. Lukten är kvar! Hoppar i duschen, lukten är kvar, tvålar och har mig, men den efterhängsna rökelsedoften förföljer mig hela eftermiddagen, med rejäl huvudvärk som följd. Jag kan inte tänka mig att den här parfymen luktar gott på någon av kvinna född!

De andra av Pilar and Lucy är inte fullt lika hemska, de luktar blandningar av torkad plakatfärg, vanilj, blommor och nåt kemiskt. Håll dig undan från de här, eller i vart fall fixa prover innan du faller för de där söta flaskorna som skulle göra sig så bra på byrån i ditt sovrum eller i din klädkammare!

Jag rekommenderar starkt att man fixar prover av en parfym man är nyfiken på innan man slår till och köper en stor flaska. Självklart har jag ju problem med att leva som jag lär, det händer med jämna mellanrum att jag köper parfymer i stor flaska som jag inte provat innan. Men, det brukar hända på Tradera där ju en helt okej parfym kan gå för vädligt billigt och faktum är att av alla jag köpt på Tradera finns bara en som inte passar mig, alla andra osniffade jag köpt där har funkat på mig, kanske inte superduperbäst som om de vore gjorda för mig, men tillräckligt bra för att jag inte ska ånga mitt köp iallafall.