D.S & Durga - Orris Root

Gott Nytt År allihopa! Hoppas att eran nyårsafton var lika trevlig och festlig som min. Hoppas också att ni ser fram emot det nya året, och årtiondet, lika mycket som jag gör.


Orrisrot, eller som det kallas på svenska violrot är inget annat än roten från blomman iris. Roten har använts sedan antiken, både medicinskt och kosmetiskt. Numera används den nästan enbart i parfymer. Det är en tidskrävande process att framställa parfym från roten och det slutliga resultatet blir mycket dyrbart. Som doftnot har orrisrot en violliknande doft, men också med inslag av iris, jord, rotfrukter (framför allt morot, men också palsternacka), sötma och pudrighet.


Det är ett tag sedan jag testade Orris Root från D.S & Durga, men även om jag uppskattade den ville det sig inte riktigt när jag skulle skriva om den. Så jag har haft mitt lilla prov liggande, men bestämde mig för att testa den igen igår kväll. Det är så kul och intressant när man testar en parfym igen och inser att nu är jag redo för att ta mig an den, uppleva den, analysera den och försöka mig på att göra den rättvisa genom att skriva om den.


Orris Root börjar med en stark violexplosion. Det här är ingen blyg viol som gömmer sig i skogen, nej det här är en gigantisk viol i makroformat, alltså VIOL!!!! Nu har ju jag inget sprayprov så topnoten lugnar ned sig ganska fort och blir mer tystlåten och nyanserad, ja väldigt nyanserad och väldigt intressant.


Jag känner fortfarande doften av viol, men den blandas med doft av svag, pudrig iris, näringsrik mylla och nyskördade rotfrukter. På ett sätt är det ingen tvekan om att det är doften av en rot jag känner, men lika gärna skulle det kunna vara doften av en underjordisk blomma, om man kan tänka sig något sådant, då ju alla blommor strävar mot ljus, luft och syre. I Serge Lutens Iris Silver Mist hittar man ju också doften av morot och jord, men medan jag upplever den som inte särskilt behaglig (även fast jag vet att jag borde testa den igen!) är D.S & Durgas Orris Root allt igenom behaglig, intressant och vacker.


Det är som att vandra i genom underjordiska gångar, men inte grottor, utan snarare gångar utgrävna genom jord och rötter. Märkliga blommor och växter smyckar gångarnas väggar. Blommor som den på bilden här ovan, men det är förstås ingen blomma utan ett slags mineralisk avlagring som man hittar i grottor som kallas gypsumblommor.


Hjärtnoterna i Orris Root är mycket vackra, men också intressanta och komplexa. De olika doftaspekterna av roten turas om att dominera. Det är först i basnoten som Orris Root blir mer pudrig, mild och med diskreta inslag av både viol och iris. Orris Root har mycket god hållbarhet på mig och trots att jag duttat på den är sillaget, särskilt i början riktigt starkt.


Det vore väldigt kul att testa Orris Root tillsammans med andra parfymer med orrisrot som dominerande not. Vilken är din favoritdoft med orris? Och hur ska jag lära mig att komma underfund med Iris Silver Mist?



Pic: John N Agnew

D.S and Durga - Beartrapper

Redan de gamla grekerna förmänskligade djuren. I Aisopos (620 f.KR-560 f.Kr) fabler kan vi läsa sedelärande berättelser med djur i huvudrollerna. Djur är också huvudpersoner i många av de mest älskade sagorna, H.C Andersens "Den fula ankungen" eller Bröderna Grimms "Stadsmusikanterna från Bremen". Och vi ska inte ens börja prata om Walt Disney och alla djur vi hittar i hans serier och filmer. Några andra kända och förmänskligade djur hittar vi i C.S Lewis berättelser om landet Narnia.


Ja, ja, ja jag har säkert nämnt Narnia förut, men de böckerna var verkligen mina absoluta älsklingsböcker under en del av min barndom. Syskonen som blev kungar och drottningar, lejonet Aslan, musen Rippipip, faunen Herr Tumnus, hästarna, åsnan Pussel och Herr och Fru Bäver med sin näpna lilla bäverhydda.


När jag testar parfymerna från D.S & Durga är det Rosa Americana som först fångar min uppmärksamhet, den är vacker och ändå annorlunda. Cowgirl Grass och Cowboy Grass är fria, härliga parfymer med massor av vidder, gräs och natur i sig. Beartrapper är lite klurigare att komma underfund med. Trots att jag tar på mig andra parfymer så finns den i mitt bakhuvud, liksom skaver lite, påminner om nåt, men är samtidigt helt främmande...


Beartrapper är en doft för män, men ja, den är ganska maskulin, men glöm att jag tänker låta bli den enbart på grund av det. Beartrapper sägs ursprungligen vara ett gammalt alkemiskt recept på en brygd för att locka björnar. Ja, det säger onekligen en del om doftens karaktär.


Beartrapper är sträv, stark, rökig, animalisk, aromatisk, frän, virvlande och förvånansvärt hemtrevlig! Oh ja, det är nåt mysigt, inbott och välkänt över den.


Alla hem har ju sin speciella lukt, hemma doftar helt enkelt hemma. När man åker till sina föräldrar så doftar det också hemma, men hemma som det var för länge sedan när man var mycket yngre. Hos nära vänner och släktingar luktar det också bekant, trivsamt, men inte riktigt hemma.


Beartrapper doftar på något underligt sätt också som hemma, hemma hos nån... nån vagt bekant... nej, men nåt jag vill känna igen! Efter att ha grubblat på det i flera dagar, så trillar slutligen poletten ner. Beartrapper doftar kanske som det skulle kunna dofta hemma hos Herr och Fru Bäver i Narnia. Om ni visste hur jag funderade på hur det skulle vara att hälsa på hemma hos djur (som är nästan mänskliga) när jag var liten och läste Narnia-böckerna! Allt hemma hos bävrarna (och hos Herr Tumnus också) såg så hemtrevligt och välbekant ut, men ändå med saker som är typiskt bävrar (och fauner).


Nej, jag kan inte slita mig från Beartrapper. Den luktar som hemma hos kära vänner, som råkar vara djur. (Förlåt, men jag kan inte hjälpa vars mina associationer råkar ta mig med!)


Det är en brasa som sprakar i öppna spisen, det är doften av gamla välanvända trämöbler och inoljat läder, snart är middagen klar, grytan doftar gott, men med kryddor jag inte riktigt känner igen. Rummet är dunkelt, men svagt upplyst av brasans sken och en liten oljelampa, det är murkigt, aromatiskt och oerhört mysigt på samma gång.


Ja, av alla dofterna av D.S & Durga så är det nog trots allt Beartrapper som vinner mitt hjärta mest. Och den är underbar som parfym, men tänk om... tänk om den fanns som doftljus!!! Ååååh, kära nån, jag skulle stå först i kön för att köpa ett!


Jag upplever att Beartrapper har ett lite kraftigare sillage, men hållbarheten är ungefär som de andra från D.S & Durga, god, men inte suverän. Å andra sidan behöver jag inte gå omkring och dofta som bävrarnas hydda i Narnia så länge i streck.För övrigt är Beartrapper också makens favorit från D.S & Durga, det har varit strykande åtgång på det lilla provet!





Pic: Från Narnia, Bävrarnas hydda

D.S and Durga - Cowboy Grass

Om Cowgirl Grass är de färska, saftiga aspekterna av gräs så är Cowboy Grass de torra. Torr gräs är hö, men i Cowboy Grass blir det så mycket mer än hö. Det blir torkade örter och inslag av läder, torr jord och tjära.


Cowboy Grass är besläktad med Tauers Lonestar Memories, men på många sätt lättare att både bära och tycka om. D.S & Durgas Cowboy Grass är en milt maskulin doft av prärievidder med torrt, styvt gräs och andra aromatiska prärie-växter. Cowboy Grass är gräs så torrt att det smulas sönder mellan fingrarna och efterlämnar en behagligt kryddig, varm doft.


Även om Cowgirl Grass har en rikedom av doft i sig, så är Cowboy Grass ett strå vassare, mer komplex utan att för den skull bli svårburen. Cowboy Grass får mig att känna mig både äventyrlig och lugn på samma gång. Det är en vilsam doft, delvis med nästan monotona inslag, som att resa genom ett landskap som inte förändras särskilt mycket. Iallafall inte på ytan, men om du vandrarde genom samma landskap skulle du uppmärksamma även de små förändringarna på ett helt annat sätt än genom ett bil/tågfönster eller förstås, till häst.


Den varma, aromatiska doften verkar ha något bättre hållbarhet än Cowgirl Grass, som nu när jag tagit på mig av båda samtidigt, en dutt på vardera arm, så är doften av Cowboy Grass dominerande efter ca. 2 timmar.


Maken har testat Cowboy Grass, men på honom hamnade den lite i skuggan av hur jag tycker att Lonestar Memories doftar på honom, å andra sidan tror jag han blivit lite förtjust i en annan av D.S & Durgas dofter, Beartrapper.






Pic: David Koslowski, flickr

D.S and Durga - Cowgirl Grass

Det är svårt att veta vilken jag ska börja med när det gäller D.S & Durgas Cowgirl Grass respektive Cowboy Grass. För mig är båda sinsemellan väldigt olika tolkningar av samma sak, nämligen gräs. Båda är också något jag snarare skulle kategorisera som unisex-dofter, snarare än renodlat maskulin eller feminin parfym. Dock, Cowboy Grass har en maskulin anstrykning, medan Cowgirl Grass är lite mer feminin.


När jag testar Cowgirl Grass och Cowboy Grass blir jag nyfiken på att utforska gräs mer ingående. Joo, det där lät förmodligen dubbeltydigt, men jag menar alltså helt vanligt gräs som växer på gräsmattan eller på ängen. De båda Grass-varianterna får mig att inse vilka komplexa dofter, intryck och tolkningar som kan finnas bara i en enda liten tuva gräs.


Cowgirl Grass är den färska, daggvåta gräsdoften. Som att ligga på rygg på en försommaräng i fortfarande daggvått gräs, himlen är knallblå med vita molntuissar och solen värmer. Fjärilar och humlor fladdrar förbi och doften av gräset är fräscht, starkt, färskt, örtigt och med vaga inslag av blommor. Det är som att jag har ryckt upp små tuvor med gräs och doften av grässaften blir så där saftigt grön, nästan som om jag har gräs i munnen. Vem har inte provat äta gräs, åtminstone vid något tillfälle?


Under det att doften utvecklas blir den också varmare, torrare (men, aldrig torr) och starkare. De tveksamma blomnoterna utvecklas lite, men det är fortfarande mest en grön doft med inslag av blommor än tvärtom. Den är intressant, ursprunglig och också trivsam. Lat och avslappnad som en sommardag, men ändå ganska ovanlig och personlig. Det är först framåt basnoten som Cowgirl Grass får en mer parfymerad karaktär, det örtiga avtar och blommorna blir mer blommiga. Det är också den här fasen som är mest feminin.


Cowgirl Grass har medium sillage och okej hållbarhet, runt fyra timmar även om doften vagt kan anas längre än så, kanske uppåt sex timmar.


Jag gillar Cowgirl Grass, men jag gillar faktiskt Cowboy Grass snäppet mer.





Pic: home and garden

D.S and Durga - Rosa Americana

Gillar du nyponsoppa? Jag är inte så förtjust i nyponsoppa, men då och då händer det att jag blir sugen på det. Och när jag är sugen på nyponsoppa finns det inget annat jag kan äta som ens påminner om det.


D.S & Durga erbjuder en mycket trevlig och tilltalande kollektion (eller rättare sagt, flera) av parfymer. Hemsidan är vacker, välgjord och gör iallafall mig väldigt nyfiken. Kolla själva: http://dsanddurga.com/


Har fått ett trevligt urval av deras parfymer i prover och har inte hunnit testa igenom alla än, jag har än så länge gillat alla jag hunnit testa, men särskilt en får det att klia i fingrarna, jag måste bara få skriva om Rosa Americana.


D.S & Durga avslöjar inte mycket om vilka noter som ingår i deras olika parfymer, men med Rosa Americana är ju uppenbarligen ros en ingrediens. På min hud blir dock Rosa Americana en rosdoft som går helt utanför "mallen" för en rosdoft. Det finns mörka, kryddiga och mättade rosdofter, det finns mer naturliga rosdofter, det finns ros med gourmandinslag och det finns Rosa Americana.


Den allra första noten jag känner är doften av skir, men ändå söt ros, men ganska snart utvecklas den till doften av nypon. Ja, det är utan tvekan doften av nypon och lite blommande ros också, som en rosenbuske som både blommar och hunnit sätta nypon på samma gång. Nypondoften dominerar dock ganska snart, men det är en mild och luftig nypondoft, absolut inte varm, söt eller kväljande (som en tallrik varm nyponsoppa skulle kunna vara när man inte är sugen på det!). På D.S & Durgas hemsida står det mycket riktigt om doften omkring rosenbusken snarare än själva busken och det ligger något i det.


Nypondoften kvarstår men får sällskap av lätt honungsdoft, som rosenhonung ungefär, en vag aning av turkisk konfekt, men absolut inte uttalat. Förvänta er inte stark, uttalad sötma, för Rosa Americana ger hela tiden ett ganska vagt, men vackert intryck. Så nu har vi nypon, honung och lätt luftighet, det är då den saftiga noten av tobak dyker upp. Som en doft av piptobak, men på avstånd som finstämt blandar sig med noter av nypon och houng. Oerhört intressant, vackert och annorlunda. har inte stött på något liknande faktiskt. Och sen kommer ett litet kryddigt inslag av kanel... ja, det här blir bara bättre och bättre!


Som ni nog gissat sitter jag gärna med näsan vid handleden medan Rosa Americana utvecklas på min hud. För mig blir Rosa Americana snarare en nypon/tobaksdoft än en rosendoft. Och den är varm, komplex, skör, men ändå vacker. Under hjärtfasen växlar noterna och ibland känns honungsnotet dominant för att strax efterträdas av tobaksnoten. Mycket, mycket fint och unikt.
Samtidigt tror jag de flesta skulle kunna tycka om den, den blir aldrig fullt ut udda eller på något sätt krävande.


Inte förrän basnoten, honungen blir oljigare och övergår kanske snarare till bivax än honung, men det är inte det som stör mig, utan noten av mossa som också dyker upp. Nej, det är abolsut ingen tung mossnot, den är ganska lätt, men ändå tydlig och även om Rosa Americana fortfarande doftar väldigt gott, så är den inte längre så himmelsk som topp-och hjärtnoterna, då jag ju har lite problem med mossnot. Det är för topp-och hjärtnoternas skull som jag kommer att återvända till Rosa Americana.


Rosa Americana har hyfsad hållbarhet, men inte jättebra, sillaget är lite under medium.


D.S & Durgas parfymer är inte allra enklast att få tag på, men stöter du på dem så ta chansen att prova dessa härliga och annorlunda rebell-parfymer! Kommer mer om fler av deras parfymer fram över, så missa inte det.





Pic: anandasoup