Visar inlägg med etikett Enrico Buccella. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Enrico Buccella. Visa alla inlägg

lördag 19 februari 2011

Cerchi Nell'Acqua - Jolie






Enrico Buccella är en mycket produktiv och kreativ man, inte nog med att han är skaparen av Sigilli som jag nyss skrivit om, han har också ytterligare en parfymlinje Cerchi Nell'Acqua (ringar på vattnet). Cerchi Nell'Acqua finns ännu bara i Italien, men blir tillgänglig inom kort på www.humbra.it


Medan Sigilli inspirerats av etruskerna och delvis ovanliga noter eller ovanliga kombinationer av noter, innehåller Cerchi Nell'Acqua fem olika dofter; Jolie, Waves, White Out, Ambr'ero och Piccolo Amor, lite mer välkända ingredienser. Det som är nytt och överraskande med Cerchi Nell'Acquas dofter är att de inte är uppbygga enligt den traditionella doftpyramiden (med toppnot, hjärtnot och basnot), utan i lager på lager, i cirklar utanpå varandra, just precis som ringar på vattnet (därav namnet).


Och ja, jag måste säga att jag är mycket imponerad av dofterna och dessutom mycket förtjust i tre av dem. Jag börjar med Jolie som är den lättaste och mildaste skapelsen med noter av mandel, mjölk, vanilj, frukt och musk. Jolie är så lätt att tycka om, len som det lenaste ejderdun och delikat som en porslinsballerina, mjuk som en moders smekning och behaglig som en skön filt. Lite doftar Jolie som det känns när man håller en perfekt slät sten i handen, helt mjuk och perfekt rundad utan tillstymmelse till vassa kanter eller tvära övergångar.


I och med att den inte är uppbyggd traditionellt så kommer de olika noterna fram på lite olika sätt. Jag kan tänka mig att Jolie, men också de andra i serien, doftar ganska olika på olika människor. På mig startar dock Jolie med en behaglig doft av mandel och vanilj, vagt åtföljd av en mycket mild körsbärsnot, därefter anar jag en kall, mild not av mjölk, dessa noter går in och ut ur varandra och det känns ungefär som om doften förändras i takt med mina hjärtslag, som om den går i vågor på min hud. Jolie får mig att associera till att möjligt lent och mjukt som små duniga kycklingar, bebiskinder, duntäcken, pudersnö och florsocker, kattungar och hundvalpar, filten från Chilli som sonen fick i julklapp, vispad grädde och vaniljkräm.


Det som skiljer Jolie från andra dofter som är uppbyggda kring mandel och vanilj (det finns ju några stycken!) är just den runda upplevelsen och också en känsla av en doft utan slut, en doft som helt enkelt går runtrunt och sen runtrunt igen (som en evighetesmaskin). Som kvinna är det för mig naturligt att uppskatta och känna igen sånt som är cykliskt, därför passar Jolie (och de andra dofterna i Cerchi Nell'Acqua)mig perfekt i sin uppbyggnad.


Jolie är en suverän komfortdoft med mild gourmandkaraktär. Ett absolut måste att prova för alla som brukar vara svaga för kombon mandel+vanilj, men också för alla som är nyfikna på ett nyskapande sätt att bygga upp en parfym. Jolie har mycket god hållbarhet (+8 timmar), iallafall vid generös dosering (jag har ett duttprov) och ett
ganska tydligt sillage.


Jag kommer att skriva om ytterligare ett par av Cerchi Nell'Acquas dofter. Vad tycker du om den sk. doftpyramiden med topp-hjärt-och basnot, känns den förlegad? Numera har det ju blivit allt mer vanligt bland kommersiella dofter att just toppnoten doftar fantastiskt gott och mycket, för att sedan efter tio-tjugo minuter övergå i ett enda stort jaha... Man har också gjort parfymer med en slags fyrkantig uppbyggnad såväl som "stjärnformad", men för mig känns de aningen konstruerade, medan den här runda uppbyggnadsstrukturen faktiskt känns väldigt naturlig. Vad tycker ni? Förstås ju att det kan vara svårt att kommentera ikring en doft du aldrig provat, men det finns andra dofter ute som har en rund känsla (tex. Guerlains Insolence edp)...


Idag är det bara en vecka kvar till vår nästa parfymträff. Ska bli jättekul! :)





Pic: Eiderdown and Dresden ballerina

söndag 13 februari 2011

Sigilli - Ferfaen




Medan mainstreamparfymmärken hyllar i första hand ungdom, skönhet, och numera också kändisskap, så är det inte helt ovanligt att niche-och indieparfymlinjer finner inspiration från för länge sedan svunna tider. Dofter inspirerade av Hollywoodsk glamour, pinuppornas leenden och det glada 20-talets nyfrigjordhet...

Det är däremot inte så vanligt att hitta dofter som inspirerats av en epok inte femtitalet eller hundratalet år bakåt i tiden, utan epoker tusentals år bakåt tiden. Parfymören Enrico Buccella har dock inspirerats av etruskerna. Etruskerna var ett folkslag i det som idag är Italien, deras kultur utvecklades och blomstrade ca 500 fK. Mycket information om etruskerna har gått förlorad, men att de var ett folk med rikt utbyte med bland annat grekerna och duktiga konstnärer och hantverkare råder det inga tvivel om. Med tiden förlorade etruskernas rike sin storhet och blev en del av det romerska imperiet.

Det är väldigt intressant att prova de olika dofterna, Asprosa, Claudiae, Tyrsenoi, Ferfaen, Ea, Athunis, Pyrgos, Thu, Hesperia, Volumnia och Tuscia, men med så många nya dofter att utvärdera kan det vara lite svårt att få överblick. Direkt märker jag att de alla har en sak gemensamt, alla lyckas på något märkligt vis återskapa känslan av en nästan uråldrig kultur på ett mycket trovärdigt sätt. Jag tycker inte om alla dofterna i linjen, några av dem är rentav lite svårburna, men ändå övertygas jag om att det var så här människor kunde ha tyckt om att dofta för närmare 3000 år sedan...

En favorit är Ferfaen, vilket på keltiska betyder verbena. Och det här är en doft med verbena i centrum, fräsch, men också med tyngre och mörkare inslag av tobak och musk. Ferfaen är ganska komplex och förändras mycket på min hud. Öppningen är som en blandning mellan örtig och aromatisk citrus tillsammans med fräsh mint. Efter 20 minuter-en halvtimme börjar tobaksnoten framträda, vilket ger Ferfaen värme och djup, fortfarande är dock doften av både mint och verbena ganska tydlig. Något i kombinationen verbena och tobak ger upphov till en slags torr doft som delvis känns som ett slags papper, men också har inslag av läder... Det här liknar inget jag någonsin tidigare stött på inom parfymeri, den är intressant och annorlunda, men samtidigt är Ferfaen (enligt mig) en av de mer lättburna av Sigillis dofter.

Basen på Ferfaen är varm, aningen söt, aromatisk och med animaliska inslag från musk. Basen är sensuell och aningen erotisk, jag förstår varför verbena betraktades som afrodisiakum...

Medan jag testade mig igenom Sigillis dofter läste jag en bok om Pompeiji och dofterna bidrog starkt till att fördjupa läsupplevelsen.

Ferfaen har ganska god hållbarhet (uppemot 6 timmar), med ett duttprov (som jag har) är sillaget diskret, men inte helt hudnära. Jag tycker att Ferfaen kan passa på både män och kvinnor. Överhuvudtaget rekommenderar jag Sigillis dofter om du planerar att se någon kostymfilm som utspelar sig i antik tid, wow, jag lovar filmupplevelsen blir nåt extra, detsamma gäller förstås om du läser någon bok som utspelas under den tiden...




Pic: Juno