Frederic Malle - Geranium Pour Monsieur

Jag tror nästan alla som tar på sig Frederic Malles doft Geranium Pour Monsieur utbrister "Tandkräm!" när de först sniffar på den. Och visst, man möts utan tvekan av en tydlig mintnot i öppningen. Men, när man väl konstaterat att det doftar tandkräm upptäcker man andra sidor hos denna doft. Iallafall gör jag det.

Doftens skapare är Dominique Ropion och jag tycker att han har lyckats med uppgiften att skapa något rent, fräsch och modernt mycket bra. Geranium Pour Monsieur blir på mig betydligt mer komplex och spännande än vad jag vanligtvis brukar hitta i den rena, fräscha typen av dofter. Ärligt talat tycker jag Geranium Pour Monsieur är nästan lika komplex och intressant som fina Dans Tes Bras.

Geranium Pour Monsieur får mig att tänka på en stilla, djup och hisnande vacker undervattensvärld. En värld i total tystnad men med synintryck så fascinerande och annorlunda att man lika gärna skulle kunna befinna sig i yttre rymden. Jag tänker mig att jag i denna värld på något underligt vis ändå skulle kunna känna dofter. Den kyliga mintnoten i Geranium Pour Monsieur vore då själva havet, för det här är en våt, intressant doft av mint. Geraniumnoten som dyker upp efter ett tag är aromatisk, med varma inslag och det här får bli doften av maneter, mjölkaktigt genomskinliga med skira slöjor och i alla olika former som blommor, moln och levande popcorn. Om maneter vore blommor skulle de kanske dofta som Geranium Pour Monsieur?

Det finns också inslag av trä och kryddor i doften, men de är diskreta och dyker upp lite då och då. På mig varar mintnoten länge, medan den verkar försvinna betydligt fortare till exempel på maken. Jag tror att Geranium Pour Monsieur utvecklas väldigt olika på olika människor, precis som Dans Tes Bras.

Geranium Pour Monsieur kan, trots namnet, även bäras av kvinnor. Den har gott sillage och god hållbarhet. Jag uppskattar den mycket för sin komplexa och annorlunda karaktär, men det är nog inte en doft jag kommer att använda mycket. Ärligt talat, är den inte riktigt min typ av doft. Däremot är det mycket möjligt att jag tar ett litet spray av den ibland när jag olfaktorisk vill besöka en spännande och förtrollande undervattensvärld... Precis som Dans Tes Bras är Geranium Pour Monsieur en doft som kräver mycket uppmärksamhet från mig. Den typen av dofter tycker jag är svåra att ha på sig bara till vardags.

Det är också roligt med en parfym där geranium får vara just geranium och inte en billigare ersättning för ros. Många som har svårt för geranium i sk. rosdofter kan säkert få en annan syn på geranium om de provar denna. Geranium Pour Monsieur är ett måste att testa för alla som söker efter annorlunda och skickligt gjorda dofter.

Pic: backgroundbandit.com

Min favoritparfym

Parfymguiden har utlyst en bloggtävling. Mer om Parfymguiden och tävlingen hittar du här:

http://www.parfymguiden.se/

Temat är "Min favoritparfym". Lätt som en plätt kan man kanske tycka, och det är det säkert för många. Men, inte för mig. Oj, vad jag har funderat. Så en kväll, varför får man så ofta insikter, ideér och inspiration när man försöker sova!? Ja, det var en kväll och så hade jag plötsligt svaret där.


Svaret fanns i mitt hjärta, inte i mitt doftsinne och inte heller katalogiserat bland hundratals exklusiva parfymer i min hjärnas databas. Nu när jag sitter här och har tagit på mig lite av min favoritparfym känner jag i magen att jag valt rätt.


Att ta på sig min favoritparfym är som att träffa en kär gammal vän efter ett längre avsked. Att ta på sig den är som att läsa den där älskade boken för tionde gången och veta att jag känner igen varenda nyans, replik, intrig och känsla. Att låta den linda sig runt min kropp är som att lyssna på gamla låtar med Beatles eller Patti Smith, medan radion bara spelar Lady Gaga och Black Eyed Peas. För mig är min favoritparfym som att komma hem...


Ingen annan parfym har jag köpt så många flaskor av. Har snart tömt flaska nummer fyra och måste strax investera i flaska nummer fem. Min favoritparfym kom till mig när jag var vuxen, jag pluggade på universitet och trivdes rätt bra med livet. Men, under åren som gått sen jag först lärde känna den så har den fått vara med om båda glada och mindre glada stunder och händelser. Men, min kära parfym är en humörhöjare, jag känner mig alltid lite gladare, lite mer avslappnad, lite snyggare och lite mer spännande när jag har den på mig. Den är ensam i sitt slag.


Min kära gamla parfym är den enda jag fortfarande använder, uppskattar och tycker om som jag började använda innan jag blev parfymnörd. Den har funnits där i vått och torrt och det hoppas jag att den kommer att fortsätta att göra. Kanske är min favoritparfym inte världens mest komplexa och intressanta parfym, men jag älskar den ändå.


Den rymmer varma, solmogna, exotiska, kryddiga dofter som från en indisk marknad en varm dag samtidigt lyckas den förmedla en spännande, mörk och sensuell mystik som från en överdådig fest i en förmögen maharadjas palats. Med sitt överflöd av saftiga frukter, spännande och oväntade kryddor, bland annat not av lakrits, tropiskt bedövande blomdoft och fyllig, sensuell och mättad basnot av vanilj, ambra och patchouli kan man tro att den är en doft för vintern. Men, jag använder min favoritparfym med glädje även under härliga sommarkvällar. Den passar mig som hand i handske helt enkelt.


Min älskade parfym har funnits med sedan 1996. Skapad av ingen mindre än Dominique Ropion (som också skapat flera andra favoriter som Carnal Flower, Alien och Anglomania!). Min favoritparfym är Kenzos Jungle L'Elephant. Vilken är din?



Pic: Wikimedia

Ego Facto - Poopoo Pidoo och Prends Garde A Toi

Jag har tistlar i min rabatt. Och jag tycker om dem. Bolltistlar och martorn ger en futuristisk och lite mer spännande inramning till snällare växter som dahlior, fingerborgsblommor och liljor.



Jag har provat två parfymer från det relativt nystartade (jag inser just att jag de senaste blogginläggen mest skrivit om nystartade parfymhus, det är egentligen av slump, men jag lovar att det snart dyker upp något som har några fler år på nacken) franska parfymhuset Ego Facto.

http://www.egofacto.com/ Jag gillar deras hemsida förresten, det finns mycket att pyssla med och kolla på, men jag förstår inte riktigt vad barbiedockorna har med parfymerna att göra? Det ser kanske roligt ut och är väl en humoristisk knorr, men parfymerna har i min uppfattning väldigt lite med barbiedockor att göra. De är varken barnsliga eller något annat man kan förknippa med barbiedockor tycker jag.



Från början trodde jag att jag skulle skriva enbart om Poopoo Pidoo som är en mild, behaglig och fluffig parfym. Den typen av parfym som vid första, andra och tredje sniffen luktar snäll och rar, men sen börjar det hända grejer! Jag är så svag för rara, pudriga parfymer som visar sig dölja något animaliskt och erotiskt under den väna ytan. Poopoo Pidoo klarar sig riktigt bra i den kategorin. Dominique Ropion (Carnal Flower, Une fleur de Cassie, Alien, Kenzo Jungle l'Elephant)som ligger bakom Poopoo Pidoo, så då kan man ju förvänta sig något lite extra, ellerhur? Poopoo Pidoo startar med noter av apelsinblom och sen blir det noter av rispuder, det var här den fångade mig! Något i den påminner om något annat jag tycker mycket om, men jag kan för allt i världen inte komma på vad! Nöjd och glad sniffar jag i mig pudrig väldoft, men det är sen det verkligt spännande dyker upp. En lädrig, animalisk musk gör entre. Jaja, nu har den mig!



Nu råkar jag ju ha provat rätt många pudriga, fluffiga parfymer som sen avslöjar något helt annat under ytan. Något sexigt, rått och animaliskt, så Poopoo Pidoo har gott sällskap. För mig kanske den inte placerar sig i den absoluta toppen, men inte långt ifrån. Poopoo Pidoo har en alldeles egen doft som om än den påminner om nåt annat, ändå är väldigt egen. Den största bonusen är dock att den varar oerhört länge! De varm, muskiga basnoterna finns kvar i timmar, 10-12 timmar minst njuter jag av Poopoo Pidoo. På rak arm kommer jag inte på någon enda parfym i samma kategori som har så god hållbarhet. Sillaget är för övrigt också utmärkt. Vem ska prova den? Jo, absolut alla som gillar överraskande pudriga och varma dofter.



Poopoo Pidoo är riktigt, riktigt bra. Ja, så bra att jag till en början avfärdade det andra provet från Ego Facto som jag har, Prends Garde À Toi. Jag testade den en gång och kom fram till att den var väldigt, väldigt grön... tänkte med ett visst avund på de som klarar av att bära upp såna här tunga, fylliga och lite beska gröna dofter. Så igår kväll gjorde jag det igen! Jag skulle ta på mig ett par små spray av Poopoo Pidoo, men råkade förstås istället ta ett par små spray av Prends Garde À Toi. Äh, det får väl gå tänkte jag.



Och om det gick... Plötsligt fick jag följa med på en riktigt spännande olfaktorisk tripp. Det gröna i Prends Garde Á Toi förändrades, mörknade och slöt sig omkring mig. Nästan svartgrön, taggig och farlig grönska doftade på min handled och doftade mycket. Prends Garde À Toi är ingen försiktig eller vän doft. Av någon anledning tycker jag att den skulle passa Snövits elaka styvmor utomordentligt bra. Jag fick en bild av ett ruskigt slott gjort av slingrande och farliga nässlor och tistlar, där den elaka drottingen i Snövit huserade. Det finns ingenting vänt eller insmickrande i Prends Garde À Toi. Iallafall inte till en början, en bit in i doften mjuknar den något, men har fortfarande kvar sin starka, gröna karaktär. Ärligt talat, Prends Garde Á Toi är inte för mig, men oooh... vilken härlig parfym för de som klarar av kraftfulla, gröna dofter med chypreinslag. Den här ska ni inte missa! Finns Bandit med bland favoriterna är det stor chans att Prends Garde À Toi också skulle platsa där. Den här vill jag testa på maken, den gör sig förmodligen riktigt bra på män också. Och ja, om Poopoo Pidoo är långlivad så är Prends Garde Á Toi inte sämre, när jag vaknade i morse fanns det sammetsmjuk, mossig grönska kvar att sniffa på.



Tyvärr är Ego Factos parfymer än så länge svåra att få tag på utanför Frankrike, de säljs bara via Marionnaud, men jag hoppas att det snart finns möjlighet att köpa dem även utanför Frankrike, för det här är en intressant och välgjord serie av parfymer, iallafall de två jag testat är mer än lovande och jag är förstås förfärligt nyfiken på de fem andra ("Fool for Love", "Me, Myself and I", "Sacre Coeur", "Piege À Filles" och "Jamais Le Domanche").



Även om jag trivs oerhört bra här där jag bor i vårt lilla radhus, så önskar jag ibland att jag bodde i Frankrike, livet verkar så mycket enklare för en parfymista där!


Pic: Thistles in the sun/ Arkwolf