Hilde Solani - CiocoRosissimo

Rosdofter är inte alltid så lätta att ta till sig. Och bland parfymerna jag gillar riktigt, riktigt mycket finns det inte så många rosdofter. Nu har jag kanske hittat en till.


Hilde Solanis CiocoRosissimo är något så trevligt och intressant som doften av ros och choklad. Eftersom några av mina favoritros-dofter är åt gourmandhållet så är det inte så konstigt att CiocoRosissimo också faller mig i smaken. CiocoRosissimo påminner lite om L'Artisans Safran Troublant, men med choklad istället för saffran.


Chokladnoten i CiocoRosissimo är en mörk, mättad chokladnot och i stil mest lik chokladnoten från Parfumerie Generales Musc Maori, men medan jag finner Musc Maori lite lätt kväljande och söt efter ett tag så utvecklas inte CiocoRosissimo åt det hållet. Istället lyckas den balansera den lena chokladnoten med en lite skarpare not av ros på ett frestande sätt.


Trots en fin balans mellan ros och choklad, särskilt i öppningen så finns det en aning av tvålnot i CiocoRosissimo som stör lite. Den doftar fortfarande gott och övervägande ros och choklad, och tvålnoten anas bara vagt på mig, men det som stör mig är snarare tanken på ros, choklad och tvål tillsammans än själva doften. Jag kan dock ana att tvålnoten kan bli tydligare och skarpare på vissa hudkemier, så vet du med dig att somliga parfymer doftar tvål på dig så kan du nog förvänta dig det med CiocoRosissimo också.


Med detta sagt så tycker jag ändå mycket om CiocoRosissimo, det är en mjuk, mild, varm och alldeles lagom söt gourmand-rosdoft. Gillar du Safran Troublant eller Musc Maori är det sannolikt att du även skulle uppskatta CiocoRosissimo.


Hållbarheten är god och sillaget är påtagligt. Basnoten blir mild, nästan pudrig och övervägande rosdoftande, både tvål-och chokladinslagen är så gott som försvunna då.




Pic: Interrose.com.uk

Hilde Solani - ACQuiilssSSIMA

Jag har skrivit om en jasminparfym för änglar (T.Muglers Alien) och om en annan jasminparfym för alvprinsessor (Parfumerie Generales Drama Nuui). Nu är det dags för en jasmindoft för sjöjungfrur. Jaja, jag vet att om man presenterade en parfym för en sjöjungfru så skulle hon förmodligen tycka att det var ett lika underligt och obegripligt föremål som sjöjungfrun här ovan som sitter och betraktar en sko. Och... ännu värre, det verkar som om det inte ens finns några sjöjungfrur, på riktigt.


Om de fanns och om de av någon outgrundlig anledning skulle använda parfym, så är jag säker på att Hilde Solanis ACQuiilssSSIMA vore precis vad en sjöjungfru skulle gilla!


Italienarna verkar överhuvudtaget väldigt duktiga på att göra tolkningar av havet i parfymform, två av mina havsfavoriter är italienska, Profumum Romas Aqua di Sale och Profumi di Pantellerias Approdo, ACQuiilssSSIMA vågar jag påstå gör sig absolut förtjänt av en topplacering.


Nu råkar knappast årstiden vara den bästa för att testa svala, våta, undanglidande havsdofter, men jag ska vårda mitt lilla prov ömt och är säker på att det kommer att användas flitigt när sommaren återigen närmar sig.


När jag tar (duttar, inget sprayprov) på mig ACQuiilssSSIMA anar jag faktiskt att jag går mist om något i toppnoten när jag inte kan spraya. Det är en aning av något varmt och kryddigt som precis undgår mig. Istället utvecklar sig doften ganska raskt till en svalkande doft av salta vågor, kanske med en liten, liten aning av något mintigt? Som aquatisk doft känns den ganska trovärdig. Hilde Solanis hav är turkost och vågorna är krönta med vitt skum, men det är en vilsam vind som blåser ingen storm. Vattnet i ACQuiilssSSIMA är oerhört klart och man kan se fiskar simma omkring bland koraller under ytan, kanske anar man rentav en sjöjungfru försvinna ner i djupet...


ACQuiilssSSIMA handlar till en början mest om hav och vatten, men sakta men säkert börjar en jasminnot anas. Först är den väldigt vag och undflyende, nästan som att man inbillar sig, men efterhand blir den alltmer påtaglig.


Man kan säga att vattnet sakta drar sig tillbaka och efterlämnar en härlig jasmindoftande basnot. Och det är jasmin så mild, delikat och ren att jag knappast känt dess like. Och trots doftens oerhört lätta och transparenta karaktär är den väldigt långlivad. Jag tog på den en kväll och på morgonen fanns den allra mest fina jasmindoft kvar, och dessutom ganska tydligt. Vill du utforska alla möjliga aspekter av jasmin i parfym så är Hilde Solanis ACQuiilssSSIMA ett måste. Det här känns som en väldigt unik tolkning av jasmin.


Som sagt så tror jag att doften kommer mer till sin rätt under varmare omständigheter, men trots att det inte känns optimalt att testa den i slutet av november så hamnar den för mig mycket högt upp både bland aquatiska dofter och jasmindofter.





Pic: La Vie Parisienne, flickr

Julen närmar sig...

I USA har mina amerikanska parfymvänner precis firat Thanksgiving. En månad tidigare firades Halloween, visst det är en högtid som har blivit halv-importerad till Sverige, men kanske inte så uppskattad hos de äldre, utan mer en rolig tradition som barn och unga tar till sig.


Förr hade vi även i Sverige stora festliga högtider under hösten, Mikkelsmäss i slutet av september och Allhelgona i slutet av oktober. Visst är det fortfarande många som gör fint på gravarna den helgen, men det känns inte som en helg då vi firar särskilt mycket.


Nej, i Sverige, men också många andra europeiska länder är julen den enda högtid vi har att se fram emot under hela den långa, gråa, regniga, slaskiga, kalla, snöiga, trista... hösten! Kanske vore vi lite mindre julhysteriska om vi hade någon eller några andra riktigt festliga högtider i oktober/november?


Jag är nog ungefär till hälften julhysterisk. Har redan börjat titta på julklappar och fundera på vad som är bäst till vem? En rolig sak är att äldsta sonen önskar sig en parfym i julklapp av mig, det fick han förra året också och tydligen med lyckat resultat. Det känns som ett litet erkännande. Jag har till och med fått förtroendet att köpa parfym i julklapp till hans sambo! Nu ska jag inte avslöja vad jag har funderat på i parfymväg till dem, men det ska bli nåt ungdomligt, ganska glatt, men ändå lite coolt liksom!


Själv önskar jag mig förstås också parfym. Men, det är inte det lättaste. Som vanligt har jag beslutsångest. Maken tycker det är enklast att jag får köpa mig parfym efter egen smak för en viss summa. Tacktacktack, men gissa hur svårt det är att bestämma sig för vilken, vilka? Ska jag köpa en stor flaska och några decants? Eller en stor och dyr? Eller många decants? Eller, rentav nåt helt annat än parfym eller en parfym och en klänning? Inte lätt detta.


Annars sitter jag här och doftar på en underbart trevlig parfym. En Hilde Solani parfym närmare bestämt. Det lär bli en del om Hilde Solanis parfymer här på bloggen framöver. Missa inte det!

Lalique - Perles de Lalique

Somliga dofter är svåra att beskriva trots att jag tycker om dem. Perles de Lalique är en sån doft. Den hör inte hemma bland de dofter jag vanligtvis brukar tycka om, inte heller är den så intressant och annorlunda att det inte går att motstå den, Perles de Lalique bara är.


Perles de Lalique är en av de mest eleganta dofter jag känner till... och uppskattar. Det är nämligen ganska sällsynt att jag känner för att känna mig elegant. Perles de Lalique är också ganska konservativ, det finns inget radikalt, experimentiellt eller udda över den. Den är klassisk, sval, diskret, vacker, men också sexig. Ja, Perles de Lalique är sexig, men så långt ifrån slampigt sexig som man kan komma.


Rosnoten i doften är mild, återhållen och sval som en vit ros i snö. Noten av vitpeppar bidrar till den kyliga, men samtidigt aromatiska, torra och vackra känslan. Perles de Lalique förtjänar sitt namn, för det här är en parfym som skulle fungera utomordentligt väl ihop med ett vackert, men diskret pärlhalsband. Perles de Lalique är välskötta naglar med diskret, pärlemoskinande nagellack. Det är vackra underkläder i siden mjukt som vatten. Som ett spindelnät i skogen klätt i daggdroppar. Pudermjukt. Figursytt. Långt rågblont hår uppsatt i prydlig knut.


Perles de Lalique är något av en kameleont. Den passar både på kontoret och på bröllopet. Den kan passa till vardags, men också till fest. Däremot passar den nog inte mig så bra, men ändå tycker jag om den. Varför?






Pic: beautiful-spider-web01

D.S and Durga - Beartrapper

Redan de gamla grekerna förmänskligade djuren. I Aisopos (620 f.KR-560 f.Kr) fabler kan vi läsa sedelärande berättelser med djur i huvudrollerna. Djur är också huvudpersoner i många av de mest älskade sagorna, H.C Andersens "Den fula ankungen" eller Bröderna Grimms "Stadsmusikanterna från Bremen". Och vi ska inte ens börja prata om Walt Disney och alla djur vi hittar i hans serier och filmer. Några andra kända och förmänskligade djur hittar vi i C.S Lewis berättelser om landet Narnia.


Ja, ja, ja jag har säkert nämnt Narnia förut, men de böckerna var verkligen mina absoluta älsklingsböcker under en del av min barndom. Syskonen som blev kungar och drottningar, lejonet Aslan, musen Rippipip, faunen Herr Tumnus, hästarna, åsnan Pussel och Herr och Fru Bäver med sin näpna lilla bäverhydda.


När jag testar parfymerna från D.S & Durga är det Rosa Americana som först fångar min uppmärksamhet, den är vacker och ändå annorlunda. Cowgirl Grass och Cowboy Grass är fria, härliga parfymer med massor av vidder, gräs och natur i sig. Beartrapper är lite klurigare att komma underfund med. Trots att jag tar på mig andra parfymer så finns den i mitt bakhuvud, liksom skaver lite, påminner om nåt, men är samtidigt helt främmande...


Beartrapper är en doft för män, men ja, den är ganska maskulin, men glöm att jag tänker låta bli den enbart på grund av det. Beartrapper sägs ursprungligen vara ett gammalt alkemiskt recept på en brygd för att locka björnar. Ja, det säger onekligen en del om doftens karaktär.


Beartrapper är sträv, stark, rökig, animalisk, aromatisk, frän, virvlande och förvånansvärt hemtrevlig! Oh ja, det är nåt mysigt, inbott och välkänt över den.


Alla hem har ju sin speciella lukt, hemma doftar helt enkelt hemma. När man åker till sina föräldrar så doftar det också hemma, men hemma som det var för länge sedan när man var mycket yngre. Hos nära vänner och släktingar luktar det också bekant, trivsamt, men inte riktigt hemma.


Beartrapper doftar på något underligt sätt också som hemma, hemma hos nån... nån vagt bekant... nej, men nåt jag vill känna igen! Efter att ha grubblat på det i flera dagar, så trillar slutligen poletten ner. Beartrapper doftar kanske som det skulle kunna dofta hemma hos Herr och Fru Bäver i Narnia. Om ni visste hur jag funderade på hur det skulle vara att hälsa på hemma hos djur (som är nästan mänskliga) när jag var liten och läste Narnia-böckerna! Allt hemma hos bävrarna (och hos Herr Tumnus också) såg så hemtrevligt och välbekant ut, men ändå med saker som är typiskt bävrar (och fauner).


Nej, jag kan inte slita mig från Beartrapper. Den luktar som hemma hos kära vänner, som råkar vara djur. (Förlåt, men jag kan inte hjälpa vars mina associationer råkar ta mig med!)


Det är en brasa som sprakar i öppna spisen, det är doften av gamla välanvända trämöbler och inoljat läder, snart är middagen klar, grytan doftar gott, men med kryddor jag inte riktigt känner igen. Rummet är dunkelt, men svagt upplyst av brasans sken och en liten oljelampa, det är murkigt, aromatiskt och oerhört mysigt på samma gång.


Ja, av alla dofterna av D.S & Durga så är det nog trots allt Beartrapper som vinner mitt hjärta mest. Och den är underbar som parfym, men tänk om... tänk om den fanns som doftljus!!! Ååååh, kära nån, jag skulle stå först i kön för att köpa ett!


Jag upplever att Beartrapper har ett lite kraftigare sillage, men hållbarheten är ungefär som de andra från D.S & Durga, god, men inte suverän. Å andra sidan behöver jag inte gå omkring och dofta som bävrarnas hydda i Narnia så länge i streck.För övrigt är Beartrapper också makens favorit från D.S & Durga, det har varit strykande åtgång på det lilla provet!





Pic: Från Narnia, Bävrarnas hydda

D.S and Durga - Cowboy Grass

Om Cowgirl Grass är de färska, saftiga aspekterna av gräs så är Cowboy Grass de torra. Torr gräs är hö, men i Cowboy Grass blir det så mycket mer än hö. Det blir torkade örter och inslag av läder, torr jord och tjära.


Cowboy Grass är besläktad med Tauers Lonestar Memories, men på många sätt lättare att både bära och tycka om. D.S & Durgas Cowboy Grass är en milt maskulin doft av prärievidder med torrt, styvt gräs och andra aromatiska prärie-växter. Cowboy Grass är gräs så torrt att det smulas sönder mellan fingrarna och efterlämnar en behagligt kryddig, varm doft.


Även om Cowgirl Grass har en rikedom av doft i sig, så är Cowboy Grass ett strå vassare, mer komplex utan att för den skull bli svårburen. Cowboy Grass får mig att känna mig både äventyrlig och lugn på samma gång. Det är en vilsam doft, delvis med nästan monotona inslag, som att resa genom ett landskap som inte förändras särskilt mycket. Iallafall inte på ytan, men om du vandrarde genom samma landskap skulle du uppmärksamma även de små förändringarna på ett helt annat sätt än genom ett bil/tågfönster eller förstås, till häst.


Den varma, aromatiska doften verkar ha något bättre hållbarhet än Cowgirl Grass, som nu när jag tagit på mig av båda samtidigt, en dutt på vardera arm, så är doften av Cowboy Grass dominerande efter ca. 2 timmar.


Maken har testat Cowboy Grass, men på honom hamnade den lite i skuggan av hur jag tycker att Lonestar Memories doftar på honom, å andra sidan tror jag han blivit lite förtjust i en annan av D.S & Durgas dofter, Beartrapper.






Pic: David Koslowski, flickr

D.S and Durga - Cowgirl Grass

Det är svårt att veta vilken jag ska börja med när det gäller D.S & Durgas Cowgirl Grass respektive Cowboy Grass. För mig är båda sinsemellan väldigt olika tolkningar av samma sak, nämligen gräs. Båda är också något jag snarare skulle kategorisera som unisex-dofter, snarare än renodlat maskulin eller feminin parfym. Dock, Cowboy Grass har en maskulin anstrykning, medan Cowgirl Grass är lite mer feminin.


När jag testar Cowgirl Grass och Cowboy Grass blir jag nyfiken på att utforska gräs mer ingående. Joo, det där lät förmodligen dubbeltydigt, men jag menar alltså helt vanligt gräs som växer på gräsmattan eller på ängen. De båda Grass-varianterna får mig att inse vilka komplexa dofter, intryck och tolkningar som kan finnas bara i en enda liten tuva gräs.


Cowgirl Grass är den färska, daggvåta gräsdoften. Som att ligga på rygg på en försommaräng i fortfarande daggvått gräs, himlen är knallblå med vita molntuissar och solen värmer. Fjärilar och humlor fladdrar förbi och doften av gräset är fräscht, starkt, färskt, örtigt och med vaga inslag av blommor. Det är som att jag har ryckt upp små tuvor med gräs och doften av grässaften blir så där saftigt grön, nästan som om jag har gräs i munnen. Vem har inte provat äta gräs, åtminstone vid något tillfälle?


Under det att doften utvecklas blir den också varmare, torrare (men, aldrig torr) och starkare. De tveksamma blomnoterna utvecklas lite, men det är fortfarande mest en grön doft med inslag av blommor än tvärtom. Den är intressant, ursprunglig och också trivsam. Lat och avslappnad som en sommardag, men ändå ganska ovanlig och personlig. Det är först framåt basnoten som Cowgirl Grass får en mer parfymerad karaktär, det örtiga avtar och blommorna blir mer blommiga. Det är också den här fasen som är mest feminin.


Cowgirl Grass har medium sillage och okej hållbarhet, runt fyra timmar även om doften vagt kan anas längre än så, kanske uppåt sex timmar.


Jag gillar Cowgirl Grass, men jag gillar faktiskt Cowboy Grass snäppet mer.





Pic: home and garden