Första gången jag testade Ormonde Jaynes doft Omonde Woman så hade mitt parfymintresse precis börjat vakna. Jag hade precis förstått vilken mångfald av parfymer som fanns där ute och var totalt överentusiastisk och visste inte vart jag skulle börja eller nånting.
Jag råkade få tag på prover av Ormonde Woman, Ormonde Man och Tolu genom en utlottning på en annan parfymblogg. Alla proverna var begagnade och det fanns inte särskilt mycket kvar. Av de tre gillade jag, då, Tolu bäst. Ormonde Man spillde jag ut hela röret av på maken och han luktade gott, men jag hann aldrig riktigt analysera doften och bekanta mig med den. Ormonde Woman var den jag tyckte minst om av de tre.
På grund av att jag inte riktigt gillade någon av dem jag testade då så har jag inte heller testat något annat från Ormonde Jayne, än. Däremot har jag känt en vag dragning till Ormonde Jaynes parfymer, inte minst på grund av att den estetiska utformingen är så oerhört tilltalande. http://www.ormondejayne.com/
I vilket fall så sitter jag nu här med ett nytt prov av Ormonde Woman och ja, nåt har absolut hänt sen jag testade den sist. Jag förstår ju att parfymen som sådan knappast har blivit bättre sen sist, det är helt enkelt jag som förändrats. Jag har sniffat mig igenom så många olika parfymer sen dess och det har gett mig nyckeln till att förstå Ormonde Woman. Nu råkar jag ju tro att vissa parfymer är helt klockrena oavsett hur många andra parfymer man testat, man kan visst uppskatta Ormonde Woman även om den skulle råka vara den första nisch-parfymen man stöter på. Men, för mig krävdes det helt enkelt lite parfym-allmänbilning innan bitarna föll på plats.
Fortfarande kan jag inte påstå att Ormonde Woman är så mycket "jag", den är på många sätt ganska långt ifrån vad jag brukar uppskatta mest inom parfymeri. Ormonde Woman är en modern chypre, en doft-familj som jag vanligen kan ha vissa svårigheter med. Men, med tiden har jag lärt mig att uppskatta, särskilt moderna, chypre-parfymer allt mer.
Och vad jag kan känna finns det ingen ekmossa här, eller så är den så sparsamt använd att den bara bidrar till en tät, intressant atmosfär?
En sak som är påfallande när det gäller Ormonde Woman är att jag inte kan säga om den är varm eller kall. Den är liksom helt perfekt, alldeles lagom. Det här bidrar till att göra Ormonde Woman till ett intressant alternativ som höstdoft tycker jag. Toppnoterna är ganska sprudlande gröna, men det är inte dem jag fångas av, det är när Ormonde Woman får mogna och värmas upp på huden som det spännande börjar.
I morse när jag vaknade var det bitande kallt och frostigt ute, men framåt dagen blir det soligt och fint. Rent, högt och klart höstväder. Det är den typen av skog jag vandrar igenom i Ormonde Jayne, ja visst det finns blommiga noter i den, men de snarare understryker den klara, delikata barrskogskaraktären (idegran!) än gör doften blommig. Mossan under mina fötter är fortfarande lite frusen, men solens strålar letar sig in mellan träden och värmer sakta upp skogen.
Det här är ingen skogsvandring med picknick och lägereld, nej det här är skogen när den är sig själv nog. Jag tycker att Parfumerie Generales Drama Nuui är en jasmindoft värdig en vacker alvkvinna, Ormonde Jaynes Ormonde Woman hamnar inom samma kategori, men om Drama Nuui är en ytterligt vacker, skir, skogig jasmindoft för en vacker alvprinsessa så är Ormonde Women snarare doften för den uråldriga och visa alvdrottningen. Drama Nuui är kort sagt, Arwen och Ormonde Woman är snarare Galadriel. Båda rymmer en trolsk, förtrollande och bedårande stämning som från för länge sedan svunna tider.
Jag är glad att jag numera tycker mycket om Ormonde Woman, få dofter har en lika drömsk och stämningsfylld skönhet. Ormonde Woman doftar av exklusiva råvaror och ypperlig parfymkonst, Linda Pilkington som skapat doften har gjort ett utmärkt arbete. Ormonde Woman har gott sillage och varar länge. Nu när jag återupptäckt Ormonde Woman har jag också blivit allt mer nyfiken på de andra parfymerna som Ormonde Jayne erbjuder.
Vilka har du testat? Har du någon favorit?
Pic: Skoonberg, Etsy
