Andrea Maack - Smart

Provet av Andrea Maacks Smart kom ju på villovägar, men Andrea var snäll och skickade ett nytt prov. Både dofterna och designen är avskalade, rena, "nordiska" och svala. Trots det får jag ett myller av intryck av dem, kanske den minimalistiska stilen ger mer utrymme för egna intryck än om det hade varit tvärtom? Vad det än beror på är det väldigt intressant att testa Andrea Maacks dofter, Smart är inget undantag.

Ändå tyckte jag vid första testningen att Smart var den av dofterna som mest liknar konventionell parfym, en åsikt jag sedan har ifrågasatt, men nånting i den får mig att tycka att den är mer lättillgänglig än de andra två. Smart har noter av violblad, jasmin, vanilj, vit musk och mjukt skinn.

Smart är, på mig, den mest linjära doften av de tre, Smart doftar ganska likt från topp till botten. Violbladen ger en mjuk, kryddig och violdoftande grönska till doften och jasminen är mjuk, mild, men ändå med en stark närvaro. Skinnoten fascinerar, den doftar ömsom mjukt skinn ömsom gummi. Tillsammans med det gröna från violbladen och jasminen mjuka blomdoft får det mig att tänka på ett galet fetishparty nånstans ute i en våt vårskog. Knappast rätta stället för ett fetishparty, men gummikläder kan ju komma till användning vårfuktiga kärr bland knappt utslagna violer...

Smart är alltså en ganska våt doft, jag tänker vått, glansigt, men också mjukt, naturligt och vilt, en doft med inbyggda motsättningar mellan det konstgjorda (som gummit och den föränderliga skinnoten får stå för) och naturen dvs. violblad, jasmin och vanilj. Vaniljnoten är ganska diskret, men om man kan tänka bort viol och jasmin finns det toner i Smart som påminner vagt om Bvlgari Black, fast aningen mer feminint, men också aningen skarpare och mer vågat. Trots att jag påstår att Smart är mer feminin än Bvlgari Black, skulle jag ändå rekommendera den för män utan problem.

Trots sin minimalism får Smart mig att tänka på ganska svulstiga, överlastade och kitchiga saker som Prince 80-talsklassiker "Purple Rain", Smart skulle utan problem kunna doftsätta den videon. Eller kurviga barockmöbler målade i guldfärg och omklädda i gnistrande mörklila sammet eller purpurfärgad leopardpäls. Smycken så överdådiga och tunga att de knappt går att bära. Syntetiska peruker i omöjliga färger och lika omöjliga frisyrer. Skor med så överdrivna klackar och design att de inte längre går att gå i. Kort sagt kitch, kitch och kitch.

Samtidigt finns den där tillbaka till naturen-känslan med i bakgrunden. Små violer, jasmindoft på avstånd och en slags behaglig,avslappnad och mysig känsla.

Alla Andrea Maacks dofter har något att säga, något att berätta, men det intressanta är att de, förstås, berättar helt olika historier för alla. Smart, liksom de andra två är ett måste att prova om möjlighet finns. De liknar varandra såtillvida att de är skickligt utförda, men sinsemellan väldigt olika också. Smart är kanske den mest lättburna av de tre, Craft är kall på ytan, men varm innerst inne och Sharp är ytligt mjuk och snäll, men döljer ett hårt inre.

Smart har god hållbarhet och gott sillage.

Jag antar att inte så många hunnit prova dessa dofter ännu, men av de tre, vilken låter mest spännande tycker du?

pic: Prince, Purple Rain

Andrea Maack - Craft

Med noter av aldehyder, elemi (en kåda med kryddig och citrusliknande doft), kall metall, is, cederträ och patchouli låter Andrea Maacks doft Craft som något väldigt speciellt. Jag var nyfiken på den, men trodde inte jag skulle tycka särskilt mycket om den. Vanligen brukar dofter med not av metall inte bli så lyckade på mig. Jag var nästan säker på att jag skulle tycka bättre om Sharp, men sen när jag testade Craft blev jag, minst sagt, överraskad.

Craft är en väldigt, väldigt speciell doft. På något vis känns det som en doft bortom det post-moderna, en doft för science fiction, rymdskepp och cyborgs. Med hjälp av aldehyder blir öppningen som att mötas av ett ångmoln med syrlig metalldoft. Som att vandra vilse i en dimmig skog av metall med artificiella citrusfrukter hängande från trädens grenar. Eller är det så här det doftar i Enterprices korridorer? Nej, kanske är det rentav doften som seven-of-nine sprayar på sig varje morgon innan hon är redo för nya rymdäventyr?

Ja, nånstans där inser jag att jag GILLAR Craft! En av få dofter med uttalad metallnot som faktiskt funkar med min hudkemi. Till en början är Craft kall, våt, syrlig och väldigt främmande, men också intressant, spännande, unik och, dessutom, bärbar. Den är betydligt lättare att tycka om än vad man skulle kunna tro (eller iallafall vad jag trodde). Någonstans på väg in i hjärtnoten får Craft en tydlig doft av såna där syrliga, pappriga tefats-godisar, så pass övertygande att jag rentav får smaken av de pastellfärgade tefaten i munnen.

Liksom Sharp är Craft en "vit" doft, men här med inslag av metall och ljusaste grönt. Medan Sharp är varm och välkomnande på ytan, men med något farligt/giftigt vilande under, så är Craft dess motsats. Kall, våt och metallisk på ytan, men med en värme som sakta framträder. Om Sharp är i lager på lager, så är Craft snarare med noterna parallellt ordnande. Det är framförallt i toppen och den första timmen som Craft uppfattas som en kall doft. När den sakta värms upp av huden avslöjas en härligt varm, träig, jordig och nästan grön not. Fortfarande vilar något verklighetsfrämmande över Craft, men något som mer väcker min nyfikenhet och fantasi än något annat.

I den här fasen av Craft är det som om jag letat mig fram till rymdskeppets hjärta och upptäcker att vad som driver rymdskeppet framåt är ett gigantiskt, väldoftande träd som tjänar som rymdskeppets motor (kom igen, vi pratar om sci-fi, allt är möjligt, iallafall i teorin!). Eller är det de små rymdskeppsbarnen som får lektioner i biologi och odlar små miniatyrträd i petriskålar?

-Är det säkert fröken? Luktar träd och växter så här på riktigt, undrar en vetgirig liten rymdelev.

Till syvende och sist blev jag faktiskt mer förtjust i Craft än i Sharp. Sharp doftar på något vis godare och mer "jag", men är också mer krävande att bära, medan Craft är mer lättburen, men också väldigt olikt allt annat jag provat inom parfymer.

Craft har maffigt sillage, särskilt i början när man omvärvs av dimmigt moln med doft av metall och citrus, sillaget mattas och blir aningen mindre i takt med att basnoterna av patchouli och cederträ dyker upp. Hållbarheten är god, men Sharp varar dock längre än Craft. Craft funkar utomordentligt väl även på män. Precis som Sharp rekommenderar jag starkt att man testar Craft om man råkar stöta på den. Det är inte ofta så pass annorlunda dofter dessutom är lätta att tycka om.

Vilken är din favoritparfym med metallnot?

pic: seven-of-nine, geeknews

Andrea Maack -Sharp

Andrea Maack är en isländsk konstnär som i sitt arbete bland annat är intresserad av att bryta eller komplettera den visuella dominansen inom konst. Andrea har valt att göra det med att skapa tre olika dofter, Sharp, Smart och Craft som olfaktoriskt motsvarar och efterliknar andra av hennes konstverk, till exempel blyertsteckningar. Med sina parfymer har Andrea också valt att ta steget över till den kommersiella sfären och hennes dofter kommer att marknadsföras globalt. Andrea tilltalas mycket av att människor ska bära hennes konst, som en parfym och varje ägare av en Andrea Maack-doft kommer att ha en liten Andrea Maack installation i sitt hem. Inte bara doften, utan flaskans formgivning, liksom den skyddande påsen och kartongen är en del av konstverket. Mer om Andrea Maack och hennes konst och parfymer kan ni hitta här: http://www.andreamaack.com/

http://www.andreamaack.com/EauDeParfum.pdf

Jag måste säga att jag är väldigt glad över att få prova de här dofterna av flera anledningar. Dels tycker jag att det är väldigt kul att Island, ett land som väl knappast förknippas med parfym, får sin representation inom parfymvärlden. Att dessutom gränsen mellan konst och de kommersiella intressen som trots allt styr det mesta inom parfymindustrin tunnas ut är också intressant. Och vi lever i en visuell diktatur, men det går att bryta dess dominans, iallafall tillfälligt. Att sedan dofterna är väldigt speciella och unika gör ju knappast saken sämre.

Jag uppfattar Sharp som en vit doft, det är vitt i vitt, men med små nyansskillnader. Noterna som finns angivna för Sharp är: apelsinblom, änglahud, söt vanilj, vit musk och smekande mjukhet.

Ja, jag uppfattar Sharp som mjuk, pudrig, eftergivlig och feminin, men under ytan lurar (som namnet antyder) något vasst. Är Sharp en änglamakerska? En ljuv giftblanderska? En vacker, men ond drottning som suger livet ur små oskyldiga barn? Snövits onda styvmor som förgiftar det saftiga äpplet?

Doften Sharp rymmer för mig en historia, en mångfacetterad berättelse. Noterna ligger i lager på lager och avslöjas bara glimtvis. Det är blomblad som vilar på matt, vitt papper, på hud så blek som snö, en doft av något medicinskt, skarpt, giftigt, narkotiskt, men trots att jag upplever doften som nästan frånstötande dras jag samtidigt till den. Den "giftiga" doften bara anas och ger Sharp en oväntad karaktär och ett djup som gör den olik de flesta andra parfymer.

Trots sin orginalitet har den vissa likheter med andra dofter, tex. påminner den vagt om Diors Hypnotic Poison, fast som om den är på riktigt! De pappersaktiga blomnoterna påminner lite om Van Cleefs & Arpels Gardenia Petale, men återigen, betydligt mer komplex och mångbottnad.

Sharp har inslag av ytterlig komfort, mjukhet, smekande len vanilj och det är en parfym som hela tiden kräver min uppmärksamhet när jag bär den. Jag anar en Tabula Rasa-situation och att det är jag själv som fyller i innehållet, att det inte är givet på förhand, utan kan tolkas helt individuellt av varje människa som bär Sharp. Det är nog lite så här jag hade önskat att Nasomattos China White skulle dofta. Sharp har ett inslag av nästan isig svalka som känns behaglig bland de annars övervägande varma noterna. Sharp är söt, men den beska medicin-liknande noten tar bort mycket av sötman.

Sharp har mycket god hållbarhet och stannar med mig hela dagen, den är krävande att bära och även om jag absolut tycker om den kan jag få en känsla av "överdos" efter många timmar i dess sällskap. Samtidigt väcker den en massa fantasier och frågor hos mig, det är en doft där jag tycker mig upptäcka nya inslag hela tiden. Sillaget är märkbart, du kommer att bli uppmärksammad när du bär Sharp, lita på det.

Andrea Maacks parfymer kommer snart att lanseras i Stockholm och det är ett måste för parfymälskare att testa hennes dofter. Priserna är mycket överkomliga för den här typen av dofter tycker jag. Det här är absolut dofter som måstemåstemåste testas. Vad kommer du att fylla din Tabula Rasa med?

Missa inte utlottning av några prover av Andrea Maacks dofter längre fram!

Pic: Andrea Maack