Andrea Maack är en isländsk konstnär som i sitt arbete bland annat är intresserad av att bryta eller komplettera den visuella dominansen inom konst. Andrea har valt att göra det med att skapa tre olika dofter, Sharp, Smart och Craft som olfaktoriskt motsvarar och efterliknar andra av hennes konstverk, till exempel blyertsteckningar. Med sina parfymer har Andrea också valt att ta steget över till den kommersiella sfären och hennes dofter kommer att marknadsföras globalt. Andrea tilltalas mycket av att människor ska bära hennes konst, som en parfym och varje ägare av en Andrea Maack-doft kommer att ha en liten Andrea Maack installation i sitt hem. Inte bara doften, utan flaskans formgivning, liksom den skyddande påsen och kartongen är en del av konstverket. Mer om Andrea Maack och hennes konst och parfymer kan ni hitta här: http://www.andreamaack.com/
Jag måste säga att jag är väldigt glad över att få prova de här dofterna av flera anledningar. Dels tycker jag att det är väldigt kul att Island, ett land som väl knappast förknippas med parfym, får sin representation inom parfymvärlden. Att dessutom gränsen mellan konst och de kommersiella intressen som trots allt styr det mesta inom parfymindustrin tunnas ut är också intressant. Och vi lever i en visuell diktatur, men det går att bryta dess dominans, iallafall tillfälligt. Att sedan dofterna är väldigt speciella och unika gör ju knappast saken sämre.
Jag uppfattar Sharp som en vit doft, det är vitt i vitt, men med små nyansskillnader. Noterna som finns angivna för Sharp är: apelsinblom, änglahud, söt vanilj, vit musk och smekande mjukhet.
Ja, jag uppfattar Sharp som mjuk, pudrig, eftergivlig och feminin, men under ytan lurar (som namnet antyder) något vasst. Är Sharp en änglamakerska? En ljuv giftblanderska? En vacker, men ond drottning som suger livet ur små oskyldiga barn? Snövits onda styvmor som förgiftar det saftiga äpplet?
Doften Sharp rymmer för mig en historia, en mångfacetterad berättelse. Noterna ligger i lager på lager och avslöjas bara glimtvis. Det är blomblad som vilar på matt, vitt papper, på hud så blek som snö, en doft av något medicinskt, skarpt, giftigt, narkotiskt, men trots att jag upplever doften som nästan frånstötande dras jag samtidigt till den. Den "giftiga" doften bara anas och ger Sharp en oväntad karaktär och ett djup som gör den olik de flesta andra parfymer.
Trots sin orginalitet har den vissa likheter med andra dofter, tex. påminner den vagt om Diors Hypnotic Poison, fast som om den är på riktigt! De pappersaktiga blomnoterna påminner lite om Van Cleefs & Arpels Gardenia Petale, men återigen, betydligt mer komplex och mångbottnad.
Sharp har inslag av ytterlig komfort, mjukhet, smekande len vanilj och det är en parfym som hela tiden kräver min uppmärksamhet när jag bär den. Jag anar en Tabula Rasa-situation och att det är jag själv som fyller i innehållet, att det inte är givet på förhand, utan kan tolkas helt individuellt av varje människa som bär Sharp. Det är nog lite så här jag hade önskat att Nasomattos China White skulle dofta. Sharp har ett inslag av nästan isig svalka som känns behaglig bland de annars övervägande varma noterna. Sharp är söt, men den beska medicin-liknande noten tar bort mycket av sötman.
Sharp har mycket god hållbarhet och stannar med mig hela dagen, den är krävande att bära och även om jag absolut tycker om den kan jag få en känsla av "överdos" efter många timmar i dess sällskap. Samtidigt väcker den en massa fantasier och frågor hos mig, det är en doft där jag tycker mig upptäcka nya inslag hela tiden. Sillaget är märkbart, du kommer att bli uppmärksammad när du bär Sharp, lita på det.
Andrea Maacks parfymer kommer snart att lanseras i Stockholm och det är ett måste för parfymälskare att testa hennes dofter. Priserna är mycket överkomliga för den här typen av dofter tycker jag. Det här är absolut dofter som måstemåstemåste testas. Vad kommer du att fylla din Tabula Rasa med?
Missa inte utlottning av några prover av Andrea Maacks dofter längre fram!
Pic: Andrea Maack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar