Profumum Roma - Thundra

Eftersom jag är född och uppvuxen mindre än femton mil från norra polcirkeln var älgar, renar, hjortron, vidsträckta skog-och myrlandskap, ödehus och slingrande grusvägar fullständigt normala inslag i min uppväxt. Likaså att snön låg från slutet av oktober till början av maj och isen inte gick på sjöarna förrän i andra halvan av maj. Jag har flera gånger påpekat bristen på parfymer som inspirerats av detta landskap, ett landskap som ändå täcker en betydande del av det norra halvklotet, liksom även delar av det södra halvklotet.


Nej, jag vill inte flytta tillbaka till Norrland, men visst vore det trevligt med en parfym som doftade vagt norrländskt, iallafall vid de tillfällen då jag har lite hemlängtan och hjortronabstinens.


Profumum Romas Thundra erbjuder, om inte norrländska hjortronmyrar, så iallafall en doft med inslag av nordlig karghet, kyla och ändå så aromatisk. Thundra har en viss likhet med Serge Lutens Borneo 1834, båda är aromatiska, kraftfulla, fylliga och patchoulidominerade parfymer. Men, om Borneo 1834 är doften av de fjärran ostasiatiska öarna är Thundra snarare patchouli som det skulle dofta om det växte i Sibirien, Alaska och på Nordkalotten. Kan ni föreställa er doften av arktisk patchouli så är ni på god väg att lista ut hur Thundra doftar.


Kylan i Thundra kommer från mint, men en mintdoft som aldrig egentligen doftar mintigt, utan mer ger en kylig, klar och uppfriskande bas till patchoulin. Thundra har en oerhört tydlig patchoulidoft, men samtidigt mycket främmande och annorlunda patchoulidoft. Det finns förstås inga inslag av hjortron eller fjällbjörk i Thundra, men ändå lyckas den framkalla en mycket nordlig känsla hos mig.


I allmänhet föredrar jag varma parfymer framför kalla, men då och då är det oerhört trevligt med något som doftar både välbekant och ändå väldigt unikt på samma gång. Profumum Romas Thundra lyckas med det. Kan vara en perfekt patchoulidoft, för de som tycker att patchouli lätt blir för kväljande, starkt, tungt och überorientaliskt. Det här är hög, klar och kylig patchouli och det säger väl sig självt att det är annorlunda?


Thundra är en unisexdoft och luktar riktigt, riktigt gott både på mig och maken. Hållbarheten är utomordentlig, precis som med de flesta andra parfymer från Profumum Roma. Sillaget är märkbart och basnoten är en trovärdig förlängning av topp-och hjärtnoterna, vilket inte alltid är fallet med Profumum Romas parfymer. Faktiskt så är priset det enda jag kan klaga på.



Pic: Tundra, upperschoolpeeler

Profumum Roma - Aqua di Sale

Jag skrev tidigare att jag ibland drömmer om att jag hittar den, för mig, perfekta parfymen. Nu råkar jag ju inte tro att det ens är möjligt. Jag är alldeles för ombytlig och vill ha många olika parfymer som kan passa ihop med olika kläder och olika väder, parfymer för fest och för ensamhet, parfymer som är mysiga och parfymer som är vassa och utmanande, parfymer som är sexiga och parfymer som gör mig glad. Det är lite för många krav, för att en enda parfym ska kunna leva upp till det tror jag.

Men, däremot borde det ju vara möjligt att hitta den perfekta parfymen i sin genre. En perfekt violparfym, en perfekt rökelseparfym och en perfekt vaniljparfym och så vidare.

Jag tror att jag kan ha hittat den perfekta havsparfymen, nämligen Profumum Romas Aqua di Sale. Till saken hör att jag inte brukar vara så förtjust i renodlat aquatiska parfymer eller parfymer som tolkar hav. De blir lätt för fräscha, som en sportig herrcologne som man kan tänka sig passar bäst att spraya på sig på gymet efter träningen, eller så är de så minimalistiska och vaga att jag efter 20 minuter glömmer bort att jag ens har på mig parfym. Nej, de auqatiska dofter jag hittills föredragit är varianter på starka, söta auqatiska gourmander, Missoni by Missoni, L de Lolita Lempicka och Eau de Star av Thierry Mugler.

Och så dyker Aqua di Sale upp. Bland alla jag testat från Profumum Roma hade jag kanske nästan lägst förväntningar på Aqua di Sale och som vanligt är det nästan roligast när man upptäcker att man verkligen tycker om en parfym i en oväntad doftkategori. Aqua di Sale hör inte till de där ozonfräscha aquatiska parfymerna, men den är inte heller allt för diskret och undanglidande. Den är märkligt konkret och lyckas ändå behålla en utpräglat aquatisk känsla. Den är inte havet, utan snarare en idealiserad tolkning, men utan att det finns några som helst spår av glassigt strandliv, sololja och tropiska växter. Nej, Aqua di Sale är havet vid en karg och klippig kust, snarare en bortglömd vik av Medelhavet som piskas av höststormar än en solig medelhavsstrand i juli eller augusti.

Aqua di Sale är doften av ett riktigt salt hav, men också med diskreta noter av klipporna, luften och den avlägsna skogen. Aqua di Sale får mig att längta vansinningt mycket efter ett medelhav under lågsäsong, med folktomma tavernor och stränder i regn och dis, långa promenader längs en öde kust och att då och då kunna slå sig ned på en sten och bara insupa den rena doften av hav. Har du någon gång drömt om att vara fyrvaktare på en ensligt belägen liten klippö mitt ute i ett stormigt hav kan Aqua di Sale nog hjälpa dina dagdrömmar och fantasier lite på traven.

Men, tro nu inte att Aqua di Sale är en hård och svår doft, för det är den inte. Det finns också en mild mjukhet i den. En mjukhet som påminner mig om den förmåga till att ge liv som havet faktiskt har, det är förmodligen den lilla mjukheten i doften som gör Aqua di Sale så oerhört lätt att tycka om. Den här mjukheten har jag inte hittat i så många havsinspirerade parfymer och i de få jag känt den (bland annat Creative Universes, Mare) så har den varit lika snabbt försvinnande som resten av doften, tyvärr.

Aqua di Sale har ett diskret sillage, men en mycket god hållbarhet, särskilt med tanke på doftens ganska våta och flyktiga karaktär.

Basnoterna överger havstemat lite, överhuvudtaget verkar basnoterna i Profumum Romas parfymer ha ganska lite med resten av parfymen att göra, basnoterna i många av dem verkar ibland snarare höra hemma i en helt annan parfym, vilket är lite märkligt. Men Aqua di Sales basnot är trots allt fin, men betydligt träigare och varmare än vad man kanske hade förväntat sig. Lite blir det som att komma in i värmen efter en härlig höstdag vid havet och det är kanske inte så dumt ändå?

Tyvärr är ju Profumum Romas parfymer ganska dyra och jag skulle inte köpa en hel flaska Aqua di sale i första taget, men däremot lär jag nog vilja ha iallafall en lagom liten decant av den så småningom.

Rekommenderas varmt , även till dig som är lite skeptisk emot havsdoftande parfymer, den är ett måste att prova i den genren.

Har du några havsdoftande favoritparfymer?

pic: Waves, William Dalton, flickr

Profumum Roma - Alba

De senaste två veckorna har jag fått mängder med prover i brevlådan. Jag gjorde en dunderswap med inte helt okända -i parfymsammanhang- Jackie Daniels, så bara att sniffa igenom de proverna kommer att ta tid. Sen fick jag en hel kollektion av prover från Profumum Roma (på vissa ställen heter det kort och gott Profumum) av en generös läsare av bloggen, tack N! Och som om inte det räcker så fick jag också hem en kollektion med prover från ett italienskt parfymmärke. Ojoj, här blir det till att jobba hårt framöver, men eftersom jag har världens roligaste (men, kanske sämst betalda) jobb så...

Ibland råkar man ut för en parfym som man knappt kan känna lukten av, man är helt enkelt doftblind för den, eller den kombination av noter som ingår i den. Gucci by Gucci är en sån parfym för mig, jag skulle i princip kunna dofta på vatten! En annan är makens Lacoste Elegance, jo jag känner lukten av den på honom, men då jag testade den luktade den ingenting på mig. Märkligt, men intressant fenomen.

Bland Profumum-parfymerna finns några som jag tycker riktigt mycket om, några som är bra och några som inte alls funkar på mig och så finns det en som jag knappt känner lukten av. Nämligen den jag ska försöka mig på att recensera idag, Alba.

Jajo, jag får medge att jag känner någon slags doft ifrån den iallafall, annars vore det väl helt poänglöst att skriva om den, eller det skulle ju iallafall gå väldigt fort. Jag skule bara behöva skriva att den doftar ingenting.

Men, det är bara delvis sant. Alba doftar, men så subtilt, undanglidande och diskret att jag blir alldeles förbryllad. Första gången jag testade kände jag knappt någon lukt alls, men nu har jag börjat få kläm på vilka noter det är jag ska jaga, så nu lyckas jag ringa in doften lite bättre. Och det är en förtrollande doft!

Det här är hudnära parfym när den är som bäst och Alba lyckas kombinera en slags oerhört behaglig, komfortabel doft med en lika lockande och svårfångad doft. För att vara en parfym jag knappt känner doften av, kommer jag på mig själv med att sitta med näsan vid handleden alldeles för mycket.

Alba har noter av olika träslag och ambra, på mig blir det en varm, pudrig och ren doft. Men, Alba har också inslag av något kyligt, uppiggande och ja, jag vet inte, men jag anar något nästan mentholliknande eller kanske en liten, liten dutt av eucalyptus? Iallafall får det här motstridiga dofterna mig att tänka på träd i snö, vita träd klädda med rimfrost omgivna av en snöig värld. De är lika mycket där som träd är på sommaren, men visst ger en rimfrostklädd skog ett helt annat, nästan sagolikt, intryck än en skog i lövskrud? Jag tänker på att den påminner mig om CdG 3, doften jag jagar efter i en tropisk djungel, men tvärtom, Alba jagar jag efter i en rimfrostklädd vinterskog.

Tro nu inte att Alba är en kylig parfym, för den är i huvudsak varm, men inte helt igenom. Vilket i min näsa är vad som gör den så fantastisk! Och skrev jag att den var ren? Jo, jag gjorde visst det, med det namnet har den ju lite att leva upp till, ellerhur? Men, Alba är så mycket mer än ren, den är dessutom en sexig parfym. Alba rymmer en slags nedtonad sexig kvinnlighet, men den är inte rå, osande erotisk och animalisk, snarare en parfym för mjukhångel och kyssar. Även om jag misstänker att det kanske inte skulle stanna där, men det är en annan historia...

Alba har ungefär negativt sillage, det märkliga är dock att mina familjemedlemmar känner lukten av den, till och med maken! Så jag känner inte själv riktigt hur gott jag luktar, medan doften tydligen märks bra utåt. Alba liksom sjunker in i huden och blandar sig med mina egna feromoner och svett och allt vad det nu kan vara, på ett närmast totalt sätt. Det borde vara toppnoterna som står ute lite kan man tycka, men med Alba är det nästan tvärtom, auran av den växer snarare i takt med att noterna utvecklas. Som sagt, Alba är en märkligt, men helt igenom angenäm parfym.

Förresten har den hållbarhet som är fenomenal, vilket den verkar ha gemensamt med de flesta parfymer från Profumum. Alba anas fortfarande efter tio-tolv timmar och det är så klart mycket bra. Stor flaska rentav? Tyvärr, tycker jag att Profumums parfymer är lite väl dyra, det finns ganska många andra jag skulle köpa i stor flaska före Alba, men en lagom decant då? Ja, tack! :)

Har du någon favorit från Profumum? Eller från något annat italienskt märke? Jag tycker att det verkar som om italienska parfymer hamnar lite i skuggan av de franska, vad kan det bero på? Är de italienska parfymerna sämre, eller är det för att de är generellt lite dyrare? Vad tror ni?

Jag tror att jag har många italienska godbitar att skriva om framöver, men som vanligt kommer jag säkert att sticka imellan med nåt annat också då och då.






Pic: Anna Gran, Sollefteå.nu

Julens lukter, del 3.

Och vad vore väl julen utan apelsiner och clementiner? Nu har jag ju inte lika många hemmaboende barn som för några år sedan, men hittills i december har jag säkert burit hem minst 5-6 kilo citrusfrukter. Även fast apelsiner numera (och sedan länge) är stapelvaror i hushållet, så kan man inte låta bli att tycka att man håller ett litet stycke sol i handen när man står där med en perfekt oskalad apelsin i december.

När min mamma var liten (hennes tidigaste barndom inföll under andra världskriget) så var apelsiner långt ifrån lika vanligt. Bortsett från att hon var förskräckligt rädd för tomten, minns hon särskilt apelsinerna på julaftonen. En var apelsin till min mamma och hennes storebror måste ha känts väldigt exotiskt uppe i den lilla snöklädda byn i Norrbotten. Idag är i princip all världens varor tillgängliga bara ett knapptryck iväg, via internet. Mycket har hänt sedan min mamma var liten, men jultraditionerna är inte särskilt förändrade, och även om jag var något av en halvhjärtad julanarkist i min ungdom så finner jag att jag uppskattar julen mer och mer ju äldre jag blir.

Om nu apelsiner och clementiner är en självklar del bland julens härliga dofter, vad finns det för självklara parfymval? Ja du, personligen tycker jag det är lite svårt att hitta den där riktigt trevliga och trovärdiga apelsinparfymen. Ofta är det spritsigt apelsin/citrusfriskt, eller så blir det en behaglig början av apelsin som sedan snabbt övergår i ört och tränoter. Sen finns det diverse gourmanddofter med apelsin/citrusnoter, men där det sötsliskigt, gräddiga oftast tar överhanden.

Några som trots allt funkar om man nu inte är så knusslig, det är ju ändå behagliga citrusdofter:

Shalimar Legere som påminner mycket om orginalet Shalimar, men utan eller med mycket mindre av de orientaliska noterna. Legere blir till en krämigt len citrusdoft med vanilj och oerhört bra hållbarhet. Den blir mer som en fluffig citronfromage eller som ris a la Malta med massor av vanilj och bitar av apelsiner i, än som färska apelsiner. Oavsett vad du tycker om Shalimar kan den här vara värd att prova, då den både påminner om orginalet och ändå är tillräckligt annorlunda för att gillas av de som finner Shalimar för tung eller för gammalmodig. Legere är behaglig, sensuell och samtidigt lättburen, den är inte tung eller påträngande, faktiskt en riktigt, riktigt trevlig doft inför jul.

Profumum Romas Dulcis in Fundo är också en höjdarcitrusdoft, som jag skrivit om tidigare. Det här är prafymen för dig som förnyat det traditionella julbordet, kanske rentav lättat upp tung svensk mat med lite italienska rätter, då är Dulcis in Fundo perfekt. Bortsett från priset förstås. Hade den kostat på rätt sida om tusenkronors-strecket hade den lätt varit en favorit, men tyvärr... sååååå bra är den inte.

En helt annan typ av citrus hittar man hos Calvin Kleins IN2U, den är lätt, frisk och sprudlande. Egentligen inte min typ av doft, men jag har en liten miniflaska av den och man kan tycka vad man vill om den, men utan tvekan... det här är en parfym som är en energisk liten humörhöjare. Så för alla som har för mycket att göra, för lite energi och som inte alls känner att julen bara är glädje utan mer måsten, unna dig själv lite av den här. Du kanske inte slipper stressen, men lite, lite gladare blev du väl?

Jag har förstått att citrus är mer av toppnot i de flesta parfymer, men jag är lite på jakt efter en mer hållbar citrus, helst apelsin eller clementin. Gör inget om det är en linjär doft, kanske kunde vara en bas att bland andra dofter med som man vill friska upp lite. Förslag?

Gourmandparfymer.

Gourmandparfymer kallas parfymer som luktar som sånt man kan äta, i huvudsak goda saker man kan äta som; choklad, praliner, turkisk konfekt, mandelmassa, citrusfromage, gräddkola, vaniljkakor och annat läckert.

Jag är ganska svag för gourmandparfymer, särskilt så här på senhösten. Har upptäckt att det är mycket bättre att ligga i sängen (jag erkänner, jag ligger mycket i sängen, men det beror delvis på att äldsta sonen tillfälligt bor i vårt vardagsrum!) och läsa och ha på sig en delikat gourmandparfym än att ligga i sängen och läsa och äta praliner. För mig funkar gourmanddofter ungefär som en bantningskur, jag tar på mig något mumsigt chokladdoftande och slipper springa till ICA och köpa Marabou. Nu är jag väl inte, och har aldrig varit, någon fullblods-chokladoman, men bara tanken på att jag får ett litet trevligt parfymprov för ungefär lika mycket som en 200 grams Marabou chokladkaka kostar, gör det lätt att avstå. Har också förstått att för somliga funkar gourmanddofter tvärtom, de blir MER och inte mindre sugna på godsaker och det kan ju så klart ställa till det.

Så vilka gourmandparfymer frossar jag i just nu?

Jo, när det gäller choklad finns det förstås en hel del att välja på, jag tycker om Comptoir Sud Pacifics Amour de Cacao, den luktar som nybakade brownies med lite apelsinsmak. Mycket trevlig, särskilt om man gillar kombinationen apelsin/choklad. Vill man snarare njuta av riktigt mörk choklad kan man testa Parfumerie Generals Musc Maori, den inleder med en nästan syndigt mörk chokladexplosion, helt underbar, men tyvärr håller den där delikata mörka chokladen inte särskilt länge på min hud. Fast min favorit bland chokladdofter får bli The Body Shops Amorito, det här doftar snarare av lågprischoklad och massor av vanilj, men billig är den och lätt att få tag på, den varar inte särskilt länge, men det passar mig bra då jag egentligen inte har lust att lukta choklad längre än någon timme.

Vanilj är det ju också många som tycker om och det finns gott om vaniljdofter. Några mer gourmandbetonde vaniljdofter; Serge Lutens Un Bois Vanille är en höjdare, här får du inte bara vanilj utan en rejäl dos av lakrits också. På mig har lakrits en tendends att hamna i bakgrunden och så gör den även i den här parfymen, vet du med dig att du har svårt för lakrits kanske du istället borde prova; Lostmarschs Lann-Ael, det här är så delikat som någonting kan bli, det är körsbärsmjölk med vanilj och frasigt nybakade havrekakor. Läste nånstans att någon tyckte att det luktade som frukost i feérnas land och det är så nära man kan komma till att beskriva den här doften, den är mjuk, mild och alldeles förtrollande. Annars kan du unna dig ett litet prov Dulcis in Fundo av Profomum Roma, det är som lukten av en prefekt Creme Caramelle med citrusfrukter till. Ypperlig, beroendeframkallande, jag kan sitta med näsan som klistrad mot handleden när jag har på mig den här, tyvärr lär det inte bli mer än ett prov för min del, för det här är en parfym i de högre prisklasserna och SÅ gott luktar den inte.

Kanel kan också vara trevligt i parfymer och där har jag en klar favorit, nämligen Comptoir Sud Pacifics Vanille Canelle. Första sniffet är som att inhalera lustgas med kaneldoft, den är oerhört luftig och lätt. Efter ett tag utvecklar den sig till en mer krämig vanilj-kaneldoft som varar länge, faktiskt en favoritgourmand alla kategorier för mig. Riktigt trevlig, skulle gärna ha en stor flaska av den. Annars kan Parfums de Nicolaïs Sacrebleu vara något att testa, kanel och en massa röda bär, tyvärr funkar den inte så himla bra på mig.

Är det någon av er som ätit purfärsk turkisk konfekt/loukhoum? Jag har och jag tycker egentligen inte om det, men ändå lyckades jag vräka i mig över en halv ask, för när jag väl började kunde jag inte sluta. Klassikern är så där genomskinligt rosa, smaksatt med rosenvatten och mandel och med massor av pudersocker på. Precis som färsk turkisk konfekt luktar Keiko Mecheris Loukhoum, en parfym jag inte egentligen trodde att jag skulle tycka så värst mycket om, men det är också en höjdare. Den doftar liksom alldeles pudrigt ljusrosa, allt med den känns oemotståndligt delikat. Jag är tacksam för mitt lilla prov, så jag inte behöver svulla i mig en halv ask loukhoum nåt mer.

Det finns många andra delikata gourmander där ute som jag ännu inte hunnit testa, men jag måste ju ha nåt roligt att göra nästa höst också. Har du nån favorit-gormanddoft? Eller gillar du inte gourmander alls? Eller blir du vanvettigt godissugen om du har på dig nåt chokalddoftande?