Parfums D'Orsay - Etiquette Bleue

Som alla vet blev jag smått förälskad i Parfums D'Orsays härliga Tilleul och glömde för några dagar bort att jag hade annat att testa därifrån. Det kan ju bara inte vara så att ytterligare en parfym från samma ställe kan vara lika härlig?


Joja... jag tror nog tyvärr nästan det. Tyvärr, eftersom för många bra parfymer på samma gång blir lite besvärligt att hantera och i längden blir det ju dyrt också. Och ibland kan jag längta efter att få skriva nåt annat än lovord. Jag vet att jag är dålig på de där negativa recensionerna, men om det helt enkelt inte finns nåt att skriva negativt om?


När det gäller D'Orsays Etiquette Bleue finns inte mycket negativt att säga. Möjligen skulle det vara att den är så oerhört subtil och lätt att man knappt märker den, men i detta fall är det en del av skönheten i doften. Ursprungligen skapades doften redan 1830 som en kärleksförklaring av greven av D'Orsay själv till sin älskade -den redan gifta- Marguerite de Blessington. Etiquette Bleue har omformulerats och förnyats 2008. Omformuleringen gjordes av Florent Leblanc.


Etiquette Bleue startar med citrus och något som doftar vagt av tandkräm, skulle kunna vara spearmint, men misstänker att det är rosmarin. Tandkrämsdoften är snarare intressant än störande och bara antydd. Citrusdoften blandas sedan upp med andra aromatiska och örtiga noter och sedan dyker lätta stråk av rosenträ upp. Allt ytterst lätt och luftigt, som om trä förvandlats till vita, fluffiga moln och hur det skulle kunna dofta om någon kan föreställa sig det.


En läsare av bloggen skrev att Profumum Romas doft Alba är som parfymernas motsvarighet till ett riktigt, riktigt bra "nude-läppstift" och här har vi en till doft som sällar sig till den skaran. Doftmässigt påminner den dock mer om Parfumerie Generales Cadjmere, men oändligt mycket lättare, mildare och mer just naken. Om du kan tänka dig en skir blandning mellan Alba och Cadjmere med ett stänk citronvatten och fluffigaste bomull då närmar du dig Etiquette Bleue.


Problemet för mig med dessa riktigt, riktigt skira, nakna, antydda dofter är att jag tycker väldigt mycket om dem när jag har på mig dem, men sen har jag en tendens att glömma bort dem och istället till vardags och lite när som helst välja betydligt mer högljudda parfymer. Har märkt att jag vanligen tar på mig parfymer av den här typen när det är dags för mig att gå och sova. Inget fel med det, men jag kan tycka att Etiquette Bleue förtjänar ett bättre öde.


Trots sin delikata framtoning varar Etiquette Bleue riktigt länge, basnoten är snarare mer tydlig än resten med varma, krämiga och oerhört behagliga tränoter fördjupade av mossa (som jag ärligt talat inte känner doften av).


Etiquette Bleue är lite som den där blyga, tystlåtna och lite tillbakadragna människan på en fest. Personen som oftast sitter tyst och betraktar snarare än kastar sig in i diskussioner och skämt, men när man väl märker den personen och låter den komma till tals upptäcker man att den har mycket intressant och genomtänkt att säga, en person man gärna lyssnar på om man bara upptäcker den. Låter det spännande tycker jag absolut att du ska ge Etiquette Bleue en chans. Likaså om du gillar Profumum Romas Alba och Parfumerie Generales Cadjmere.


Etiquette Bleue är en unisexdoft, även om jag nog tycker att den lutar lite åt det feminina hållet bör den kunna bäras utan problem av män. Jag tror att Etiquette Bleue kan vara en höjdare under sommaren, då man söker svala dofter men kanske inte vill ha något allt för fräscht och vattnigt.


Har du testat annat från D'Orsay? Något tips på någon av deras parfymer som jag inte får missa? Jag misstänker att de kan ha andra riktigt trevliga och intressanta dofter att erbjuda. Parfums D'Orsay blev en mycket positiv överraskning för mig. Ett litet parfymmärke som absolut förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag märkt att de fått.


Pic: Flickr

Parfums D'Orsay - Tilleul

Åhå, jag har hittat en liten juvel! Är den grön? Jaa. Är den blommig? Jaa. Är den auqatisk? Jaa. Är den varm? Jaa? Är den enkel? Jaa. Är den en soliflor? Jaa. Är den komplex? Jaa. Är den aromtisk? Jaa. Är den sensuell? Jaa? Är den fantastisk? Jaa.


Parfymen jag svamlar om är Parfums D'Orsays Tilleul. Tilleul är inget mindre än lindblomma på franska och lindblomste med madeleinekakor har det skrivits massor om. Av Marcel Proust och om också för den delen. Känner inte att jag har nåt att tillföra där och kan knappt minnas att jag varken druckit lindblomste eller ätit madeleinekakor, men av någon anledning känner jag väldigt starkt för att göra det snarast. :)


Parfums D'Orsays kanske behöver en närmare presentation? Iallafall är det ett parfymhus som fram till nu nästan helt lyckats undgå min radar. Men, ibland är det väldigt roligt att ha vissa saker kvar att upptäcka. Väldigt, väldigt roligt! Parfums D'Orsay är uppkallat efter Greven av D'Orsay en mycket välkänd, franskfödd dandy, som levde och verkade under första delen av 1800-talet. Ett av hans huvudintressen var just att skapa parfymer...


Nu är inte den vackra Tilleul skapad av honom, utan av -i våra dagar- ganska välkända Olivia Giacobetti. Parfymhuset D'Orsay återupplivades 1995, efter att ha legat i träda sedan många år tillbaka. Den Tilleul som produceras nu är den tredje i ordningen och även om vi parfymälskare kan vara ganska tveksamma till omformuleringar, kan inget som kommit före den här versionen av Tilleul vara vackrare. Jag går så långt att jag påstår att den kan vara en av Olivia Giacobettis absolut bästa skapelser och jag tycker det är märkligt att den trots allt verkar vara så lite omtalad.


Tilleul startar med friska noter av citrus och vattenmelon, men det är en doft av mild, nästan omogen vattenmelon och inte så där syntetiskt sötmelonig. Lite som om det vore gröna citrusfrukter och grön melon blandat med nått annat krispigt och osött grönt.. ja... Tilleul doftar gurka också i toppnoten. Jag vet att det här låter lite avskräckande för många, vadå melon och gurka? Men, det är riktigt fint jag lovar, för strax börjar melon och gurka samsas med doft av -inbillar jag mig- lindblomste och även doften av färska blommor.


Trots att jag inte är så bekant med lindblomsdoft, känner jag ändå omdelbart igen vad jag tolkar som lindblomsdoft. För trots att Tilleul är en soliflor i mycket är den ändå uppbyggd av en mängd olika noter, då den fulla doften av lindblom inte går att få fram utan hjälp av annat. Så trots att jag känner lindblom känner jag också mängder av andra, mer komplexa dofter. och det är så vackert. Ett knappt märkbart inslag av spröd viol, något örtigt som jag tolkar som anis och sedan den fullmogna doften av hö! Ja, Tilleul blir bara bättre och bättre.


Den är allt jag skrev där upp och lite till. Den är tidlös och kan passa kvinnor (den är tämligen feminin, men klart män ändå bör testa om de är nyfikna!) i alla åldrar, vackrare vardagsdoft har jag svårt att tänka mig och den doftar så gott, men samtidigt så milt och naturligt att den knappast kan störa någon! Generellt kan en soliflor vara enkel och lätt, rentav lite tråkig. Tilleul lyckas vara både enkel, lätt, komfortabel och ändå, väldigt komplex om man doftar på den lite närmare. Och den här tål att närgranskas, den doftar möjligen ännu godare om man har näsan klistrad vid handleden. Trots dess komplexa natur lyckas iallafall Tilleul hela vägen övertyga mig om att den är en trovärdig tolkning av lindblomma och ingenting annat.


Tilleul har gott sillage och mer än tillräckligt god hållbarhet. Basnoten blir närmast varm, aromatisk och påminner lite om hur torrt te kan dofta direkt i burken eller påsen. Tilleul är också en lojt sensuell doft och det är inte vanligt i den här typen av parfymer. Nu i slutet av februari när jag har på mig den lovar den mig att våren kommer, i år också, trots en makalöst snörik vinter. Annars tror jag att Tilleul kan passa i det närmaste lika bra att bära vilken årstid som helst. Kort sagt, den här måste ni bara prova! Den är full pott! Har du provat D'Orsays Tilleul? Eller har du någon annan favorit med lindblomma bland dofterna?


Annars var jag till Stockholm igår och höll Agonist The Infidels-flaska i handen. Den var oerhört tung och utseendemässigt bra mycket trevligare och intressantare än bilden lyckats förmedla. I storlek som en stor parfymflaska, men stående på ett svart fundament av glas. Redan när tjejen som arbetade på NKs glasvadelning öppnade montern kände jag den omisskännliga doften av The Infidels. Kul! Gå gärna förbi och kolla in flaskan om du har vägarna förbi.


Jag var också förbi PomPom Parlour, den butik som är återförsäljare av Paul&Joe Cosmetics i Stockholm, mitt hopp var ju att jag skulle hitta Paul&Joes parfymer där, men tyvärr fanns de inte. Den goda nyheten är att de får in både Blanc och Bleu någon gång under våren, så då får jag väl hänga på låset!


Igår var en riktigt mysig dag och när jag kom hem från Stockholm hade äntligen mina parfymprovrör (och en massa annat smått och gott) kommit. Så nu ska jag strax sätta mig och decantera The Infidels till vinnarna i dragningen.




Pic: French Gardening