Parfums D'Orsay - Etiquette Bleue

Som alla vet blev jag smått förälskad i Parfums D'Orsays härliga Tilleul och glömde för några dagar bort att jag hade annat att testa därifrån. Det kan ju bara inte vara så att ytterligare en parfym från samma ställe kan vara lika härlig?


Joja... jag tror nog tyvärr nästan det. Tyvärr, eftersom för många bra parfymer på samma gång blir lite besvärligt att hantera och i längden blir det ju dyrt också. Och ibland kan jag längta efter att få skriva nåt annat än lovord. Jag vet att jag är dålig på de där negativa recensionerna, men om det helt enkelt inte finns nåt att skriva negativt om?


När det gäller D'Orsays Etiquette Bleue finns inte mycket negativt att säga. Möjligen skulle det vara att den är så oerhört subtil och lätt att man knappt märker den, men i detta fall är det en del av skönheten i doften. Ursprungligen skapades doften redan 1830 som en kärleksförklaring av greven av D'Orsay själv till sin älskade -den redan gifta- Marguerite de Blessington. Etiquette Bleue har omformulerats och förnyats 2008. Omformuleringen gjordes av Florent Leblanc.


Etiquette Bleue startar med citrus och något som doftar vagt av tandkräm, skulle kunna vara spearmint, men misstänker att det är rosmarin. Tandkrämsdoften är snarare intressant än störande och bara antydd. Citrusdoften blandas sedan upp med andra aromatiska och örtiga noter och sedan dyker lätta stråk av rosenträ upp. Allt ytterst lätt och luftigt, som om trä förvandlats till vita, fluffiga moln och hur det skulle kunna dofta om någon kan föreställa sig det.


En läsare av bloggen skrev att Profumum Romas doft Alba är som parfymernas motsvarighet till ett riktigt, riktigt bra "nude-läppstift" och här har vi en till doft som sällar sig till den skaran. Doftmässigt påminner den dock mer om Parfumerie Generales Cadjmere, men oändligt mycket lättare, mildare och mer just naken. Om du kan tänka dig en skir blandning mellan Alba och Cadjmere med ett stänk citronvatten och fluffigaste bomull då närmar du dig Etiquette Bleue.


Problemet för mig med dessa riktigt, riktigt skira, nakna, antydda dofter är att jag tycker väldigt mycket om dem när jag har på mig dem, men sen har jag en tendens att glömma bort dem och istället till vardags och lite när som helst välja betydligt mer högljudda parfymer. Har märkt att jag vanligen tar på mig parfymer av den här typen när det är dags för mig att gå och sova. Inget fel med det, men jag kan tycka att Etiquette Bleue förtjänar ett bättre öde.


Trots sin delikata framtoning varar Etiquette Bleue riktigt länge, basnoten är snarare mer tydlig än resten med varma, krämiga och oerhört behagliga tränoter fördjupade av mossa (som jag ärligt talat inte känner doften av).


Etiquette Bleue är lite som den där blyga, tystlåtna och lite tillbakadragna människan på en fest. Personen som oftast sitter tyst och betraktar snarare än kastar sig in i diskussioner och skämt, men när man väl märker den personen och låter den komma till tals upptäcker man att den har mycket intressant och genomtänkt att säga, en person man gärna lyssnar på om man bara upptäcker den. Låter det spännande tycker jag absolut att du ska ge Etiquette Bleue en chans. Likaså om du gillar Profumum Romas Alba och Parfumerie Generales Cadjmere.


Etiquette Bleue är en unisexdoft, även om jag nog tycker att den lutar lite åt det feminina hållet bör den kunna bäras utan problem av män. Jag tror att Etiquette Bleue kan vara en höjdare under sommaren, då man söker svala dofter men kanske inte vill ha något allt för fräscht och vattnigt.


Har du testat annat från D'Orsay? Något tips på någon av deras parfymer som jag inte får missa? Jag misstänker att de kan ha andra riktigt trevliga och intressanta dofter att erbjuda. Parfums D'Orsay blev en mycket positiv överraskning för mig. Ett litet parfymmärke som absolut förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag märkt att de fått.


Pic: Flickr