Laura Tonatto - Plaisir

There are few countries, at least in Europe, that can compete with Italy when it comes to historical cities and places that also are surrounded by an air of romance, mysticism and beauty. Rome offcourse, with a past few cities are even close to, with it´s winding alleys, Spanish Steps, Fontani di Trevi, Colosseum and in the city center The Vatican State with The Sistine Chapel and St. Peters Church.

Florence, the city that saw the renassance borne and flourish. The city of Verona, where Shakespeare let his drama of Romeo and Juliet taking place. The Amalfi Coast. Napoli. Lago di Garda. Yes, I can continue to count cities and places in Italy that all feels romantic and alluring and at the same time filled with centuries of tradition and history.

Well, have I forget some? Yes, there sure is a lot of other places I should mention, but I actually thinks of a city that´s even messured with other italian cities have had more than it´s share of both romanticism and history. Venice, offcourse!

And in difference with other cities and places mentioned above, I´ve actually have visit Venice. And oooh, what I hope to return some day. Even tough I visited Venice in the end of june together with crowds of american and japanese tourists it was a unforgettable experience. It is hard to visit Venice without allready having a very distinct picture of it, you are highly excited and at the same time a bit skeptical. It´s going to be hot, a lot of tourists, awfully expensive and the channels are said to smell rotten and muddy.

Well, it was very hot when I visited Venice with my family. At the St. Marcus Place it was so hot we all become dizzy. It took os more then ten minutes to cross the Rialto bridge, cause it was as crowded as in front of the stage at a big rock concert! The kids bought corn to feed the pidgins with at St. Marcus Place and was hired as models by japanese tourists with at least five cameras around the neck. We could only afford to eat at McDonalds, and we wasn´t alone with that. Nine out of ten shops sold murano glass and venetian masks, and if you took a look, not a small part of the masks was made in China!

Inspite of that I have visit few places as romantic as Venice. The ice cream was delicious and not that expensive. The small necklace with the red murano round may been made in China, but will still always remind me of Venice. My calendar with roman-catholic priests is as italian as a souvenire can be. Trapped in rain and cloud all the way trough Sweden, Denmark, Germany, Austria and even a coupple of miles from Venice, it was a mercy to feel the sunbeams at my skin in Venice, even if it become a little to much finally. The channels didn´t smell that bad. And if you just took a step in another direction from the rest of the tourists you find yourself suddenly at quiet backyards and narrow alleys with little girls playing. If you´re about to get lost, there is few places nicer than Venice to get lost in!

I am imagine Venice in the late autumn, when there isn´t any tourists left. And Venice during the carnival in february. Imagine, covered by a mask, to visit the parties in the big old and often quite decayed palaces besides the dark channels. That, my friends, would be more than romantic.

Well, I admit I´ve been a bit long-winded again. Laura Tonatto have been a bit anonymous for me, but oh can she make perfume! One of my favourites among her fragrances is Plaisir. It´s all together wonderful and make me think about Venice. Plaisir is alluring, warm and secretive. It strikes me that it changes with the beat of my heart. Sometimes it´s open, sunny and easy, like standing at St. Marcus Place with the rest of the tourists. Sometimes it lures me in among the dark and narrow alleys, a secret bar, a winding stair and a room filled with man and women hiding behind masks.

Usually I don´t care som much for grapefruit note, but in Plaisir it is lovely. It brings a tartness that comes trough once in a while and then hided among warm spices, vanilla, patchouli and dark woods. When I wear Plaisir I sometimes thinks it is one of the best gourmands I´ve tried, but then after only a short while, I think it´s an oriental fragrance. The grapefruit managed to steer Plaisir away from the most sticky sweetness and it´s good. After a while Plaisir become creamier, more powdery and softer, more and more gourmand. This phase I really enjoy, it´s hard to get my nose from my wrist. The sillage in Plaisir is good, you will get notides when you wears it, but without having to battle your way trough it. Plaisir strenghten more then depress your own personality. Plaisir makes you sensual, mystic and just a bit indolent. As if you are comfortable laid down on a red velvet divan, eating Creme Caramelle and surrounded by red roses. The base note becomes more orientalic than gourmand. Warm musk, vanilla and golden amber that last for a very long time. The creamy caramell note fades and succeed with a warm, golden and powdery feeling.

Disregarding Plaisir, Laura Tonatto have a lot of other perfumes to offer. Some of my other favourites among them are, Dama with notes of vanilla, amber, iris, violet on a base of opoponax.

And Fior d'Arancio with notes of orange blossom, ylang, jasmine and white musk. More information about Laura Tonatto and her perfumes and other sacheted products you can find here: http://www.lauratonatto.com/

Laura Tonatto - Plaisir

Få länder, iallafall i Europa, kan tävla med Italien när det gäller historiska städer och platser som omges av en aura av romantik, mystik och skönhet. Rom förstås, som har ett förflutet som få städer kommer i närheten av, med sina gränder, Spanska Trappan, Fontana di Trevi, Colosseum och mitt i staden, Vatikanstaten med Sixtinska Kapellet och Peterskyrkan.

Florens, staden som såg renässansen födas och blomstra. Staden Verona, som Shakespeare lånade som kuliss till sitt drama om Romeo och Julia. Amalfikusten. Neapel. Sicilien. Milano. Gardasjön. Ja, jag kan räkna upp många städer och platser i Italien som alla känns oerhört romantiska och lockande och samtidigt fyllda med århundraden av tradition och historia.

Har jag glömt något? Ja, säkert finns det många andra städer och platser som borde nämnas, men jag tänker just nu på en stad som även med italienska mått mätt, fått mer än sin del när det gäller både historia och romantik. Venedig, förstås.

Till skillnad från de flesta andra städer och platser jag nämnt här ovan, så har jag faktiskt besökt Venedig. Och åh, så jag önskar att jag får återvända dit. Trots att jag besökte Venedig i slutet av juni tillsammans med horder av amerikanska och japanska turister så var det en oförglömlig upplevelse. Det är svårt att åka till Venedig utan att redan innan ha en väldigt tydligt bild av staden, man är förväntansfull, men samtidigt skeptisk. Det kommer att vara varmt, massor av turister, turistfällor, allt kommer att vara fruktansvärt dyrt och kanalerna sägs ju svepa in hela staden i en rutten och dyig lukt.

Jo, det var väldigt varmt när jag besökte Venedig tillsammans med min familj. På Markusplatsen strålade solen så obarmhärtigt att vi alla blev yra i knoppen. Det tog minst tio minuter att gå över Rialtobron, eftersom trängseln var som framför kravallstaketet på en större rockkonsert. Barnen köpte majs av försäljarna på Markusplatsen för att mata duvorna med och blev lejda som fotomodeller av japanska turister med minst fem olika kameror runt halsen. Vi hade bara råd att äta på McDonalds och det var vi inte ensamna om. Nio av tio butiker sålde muranoglas och venetianska masker, eller ja, om man tittade efter var en inte obetydlig andel av maskerna tillverkade i Kina!

Trots detta har jag besökt få mer romantiska platser än Venedig. Glassen var underbart god och inte alls särskilt dyr. Det lilla halsbandet med en röd muranorundel må vara tillverkat var som helst, men det påminner iallafall alltid mig om Venedig. Min väggkalender med romersk-katolska präster var så italiensk som en souvenir kan bli. Efter att ha suttit fast i lågtryck hela vägen genom Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike och fram till sex-sju mil norr om Venedig, var det en nåd att känna solens strålar värma, iallafall fram till Markusplatsen. Kanalerna luktade inte alls särskilt illa. Och om man bara tog ett steg åt nåt annat håll än alla andra turister så hamnade man in på människors bakgårdar, i trånga knappt mer än halvmeterbreda gränder där livet gick sin gilla gång och småflickorna hoppade rep. Ska du gå lite vilse så finns det få platser som är trevligare att göra det på än Venedig.

Tänker mig Venedig under senhösten, när de flesta turister har åkt hem. Och Venedig under karnevalen i februari. Tänk att i skydd av en mask besöka fest efter fest i de stora, ofta ganska förfallna, palatsen vid de mörka kanalerna. Det, mina vänner, vore mer än romantiskt.

Jaja, medger att jag är lite långrandig igen. Laura Tonatto har varit lite av en doldis för mig, men oj, kan hon göra parfymer. En av mina absoluta favoriter bland hennes dofter är Plaisir. Den är alldeles underbar och får mig att tänka på Venedig. Plaisir är lockande, varm och hemlighetsfull. Ibland förefaller det mig som om den förändras i takt med mina hjärtslag. Ibland är den öppen, solig och lättillgänglig som att stå med resten av turisterna på Markusplatsen. Ibland lockar den in en i en mörk gränd, en hemlig krog, en liten trappa som leder upp till en festlokal. Män och kvinnor dolda bakom maskernas stelnade, mystiska leenden. Jag brukar inte vara så överförtjust i grapefruktnot, men i Plaisir är den alldeles underbar. Den ger en syrlighet som framträder ibland, för att sedan döljas av varma kryddor, patchouli, vanilj och mörka träslag.

När jag har på mig Plaisir tänker jag ibland att det här är en av de bästa gourmander jag provat, för att bara en liten stund senare tycka att nej, det här är ingen gourmand, det är en orientalisk träig parfym. Grapefrukten lyckas hela tiden styra iväg Plaisir från den mest kladdiga sötman och det fungerar alldeles utmärkt. Efterhand blir den gräddigare, pudrigare och lenare, mer och mer gourmand. Den fasen tycker jag mycket, mycket om. Det är svårt att slita näsan från handleden vill jag lova. Plaisir har gott sillage, du kommer att märkas när du har den på dig, men utan att behöva slå dig fram genom parfymångor. Den förstärker snarare än trycker ner din personlighet. Plaisir gör dig sensuell, mystisk och en liten aning loj. Som om du ligger bekvämt tillbakalutad på en röd sammetsdivan och äter Creme Caramel omgiven av buketter med röda rosor.

Basnoten blir mer varmt orientalisk än gourmand. Varm musk, vanilj och gyllene ambra som varar länge, länge. Den lena karamellkänslan tonar sakta bort och efterträds av en gyllene, varm och pudrig känsla.

Bortsett från Plaisir så har Laura Tonatto många parfymer att välja på. Några andra som jag uppskattar mycket är Dama med noter av vanilj, ambra, iris, viol och en bas av opoponax samt Fior d'Arancio som doftar av apelsinblomma, ylang, jasmin och vit musk. Mer information om Laura Tonatto och hennes parfymer, samt även andra väldoftande produkter hittar du här:

http://www.lauratonatto.com/