söndag 22 maj 2011

Stängt pga. sjukdom





Ber om ursäkt för att det blivit så glest mellan inläggen på sista tiden, men jag är tyvärr sjuk. Har varit hängig sedan början av april och inte riktigt vetat varför.


Sovit dåligt, ätit dåligt och känt mig allmänt oinspirerad, trött och fel. Inte ens nya parfymer har lyckats fånga mitt intresse, snarare tvärtom, nya och främmande dofter har istället känts vagt "jobbiga" under denna period och jag har föredragit att ha på mig välbekanta, trygga och sköna mysdofter.


Nu har jag troligen räknat ut vad jag drabbats av, förmodligen kan det vara en sköldkörtelinflammation, något jag haft tidigare, fast det är väldigt länge sedan. Borde kanske ha känt igen symptomen, men de är till en början ganska diffusa och eftersom jag varit frisk som en nötkärna i tio år så är jag ganska ovan vid att vara sjuk. Om det verkligen är en sköldkörtelinflammation får jag väl överlåta till läkarna att ta reda på, nu gäller det bara att få en tid på vårdcentralen så fort som möjligt, så jag inte blir ännu sjukare. Har än så länge bara pratat med en sjuksköterska och hon hade överhuvudtaget inga akuta tider i sikte! :(


I vilket fall så hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande. Här på bloggen kommer det förmodligen att dyka upp ett trevligt inlägg om herrdofter från ett väldigt omtyckt märke, av den eminenta gästbloggaren Habit Man. :) Kanske orkar jag snart ta itu med några nyheter själv också.

lördag 30 april 2011

Blood concept A AB B O





Vet du vilken blodgrupp du tillhör? Själv är jag O+, dels blodgruppsbestäms man ju när man är gravid och sen provade jag lyckan som blodgivare nån gång under 90-talet. Tyvärr, var jag ingen exemplarisk blodgivare, jag har tydligen extremt trånga/smala blodkärl och att försöka tappa mig på blod tog sisådär tre-fyra gånger längre än för en "genomsnittlig" blodgivare. Så jag var där en gång, i en och en halvtimme, åt en bulle, donerade 20 spänn (eller nåt sånt) till Rädda Barnen och sen var min korta karriär som blodgivare över.


Några italienska killar har skapat ett helt nytt parfymkoncept, Blood Concept, som presenterades på parfymmässan i Milano för ungefär en månad sedan. Varje blodgrupp, A, AB, B och O har sin egen parfym och tanken är att man ska kunna ha den parfym man tycker bäst om, inte nödvändigtvis den för ens egen blodgrupp. Jag har fått ett litet kit med kartong av typen "skrapa och dofta". Spännande, men ger kanske inte något rättvisande bild hur de olika parfymerna skulle dofta på min hud.


Ärligt talat, är jag nästan lika glad (eller lättad) över det. Jag är inte någon blodromantiker direkt. Även om Gary Oldman som Dracula är helt okej, har jag aldrig varit särskilt fixerad varken vid den populärkulturella Dracula eller hans kusiner vampyrerna. Klart jag läste "En vampyrs bekännelser" när det begav sig och såg filmen också, men jag orkade aldrig läsa någon av de många uppföljarna...


Yngsta och äldsta dottern däremot är lite svaga för vampyrer, och jag genomled 1½-2 timmars pinsamt biobesök med yngsta dottern på en av de populära Twilight-filmerna.


Själva doften av blod är för mig bland det mest illamåendeframkallande jag kan tänka mig,det kan bero på att jag har uppfostrat fem busiga barn som med jämna mellanrum har slagit hål på huvudet med illfart till akuten som följd och jag lovar, att sitta med sin unge i famnen och blodet pumpande från skallen inte är någon behaglig upplevelse. Hål i skallen är tack och lov, nästan alltid, betydligt mindre allvarligt än vad der ser ut att vara och ingen av dem har ens behövt sys, lite lim har räckt.


Blood Concepts dofter är på papper, faktiskt inte alls så tokiga. O som är min blodgrupp doftar riktigt gott, den metalliska (blodnoten om man så vill) noten är inte speciellt framträdande på papper, utan det är en varm, söt, bärig läderdoft. Den skulle jag utan att tveka kunna tänka mig att prova på huden. :)


AB med noter av aldehyder, aluminium, småsten, cederträ och metall är också intressant. Den doftar defintivt annorlunda och metallnoten känns ren, vass och modern, snarare än rostig, ärgig, blodig. Här skulle nog maken få vara försökskanin innan jag vågade mig på att testa den själv!


Detsamma gäller för B, som på papper är den starkaste och kraftfullaste av de fyra dofterna. Fruktiga, sötsyrliga noter blandas med malört, peppar, patcholi, vanilj, trä och förstås, den metalliska noten. I B är metallnoten närmare blod och järn än i O och AB, men tack vare de andra kraftfulla noterna hamnar den ändå i bakgrunden.


A däremot önskar jag att aldrig någon i min närhet någonsin tar på sig, det här är en grön, aromotisk doft med tomatlöv och basilika som på något sätt drar fram "blodnoten" och förstärker den på ett sätt som för mig blir direkt jobbigt. På papper och en snabb sniff går det bra, men annars vill jag helst ha den på behörigt avstånd.


Trots min antipati mot A och tvekan inför B och AB, så tycker jag det är en intressant idé. Testkitet är också en rolig idé och snyggt gjort, så har du möjlighet att få tag på ett tycker jag definitivt att du ska ge Blood Concept en chans. Dofterna är klart annorlunda från det mesta jag testat och ungefär lika extrema som Etat Libré d'Orange, Nasomatto etc, så låter det som din stil, missa inte Blood Concept.


Mer information kan du hitta här: http://www.bloodconcept.com/EN/index.php



Pic: Gary Oldman och Winona Ryder, Dracula

måndag 25 april 2011

J. Eisenberg - Le Péché







José Eisenbergs dofter har jag skrivit om förut här på bloggen.

http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/05/jose-eisenberg-rouge-noir.html

http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/05/jose-eisenberg-jose-edp.html

Med ett par års distans till dem, så har det visat sig att min favorit av de båda är Rouge & Noir som är väldigt humörhöjande, mysig och samtidigt unik. J'Ose är ett måste att testa för alla som gillar dunkla, märka dofter med en maskulin anstryking.


Trots att Eisenberg har haft flera bra, välgjorda och intressanta dofter att erbjuda känns det ändå som ett märke som ofta förbises av parfymistor. Nu har Eisenberg precis släppt ett flertal nya dofter och jag hoppas att de får lite uppmärksamhet.


Jag har testat tre av deras nyheter, Tentation, Love Affair och Le Péché och Le Péché var den ibland dem som först fångade min uppmärksamhet.


Framför allt är det hibiscusnoten som lockar mig. När jag har tagit på mig Le Péché kommer jag på mig med att undra varför hibiscus är en så pass ovanlig not i parfymer. På rak arm kommer jag bara på Costume Nationals olika varianter av Scent (Scent Intense, Gloss och Sher) som också har not av hibiscus och Scent Intense tycker jag mycket om.


Det är något prunkande, berusande, strålande och nästan lite vulgärt med hibiscus. Färgerna är för starka, formen för yppig och den minst sagt kaxiga ståndaren är svår att missa. Hibiskusnoten i Le Péché får sällskap av osmanthus och apelsinblom som skapar en en härlig tung, tropisk, söt, sammetsmjuk grund av blommor, osmanthusen bidrar till att fräscha upp något och förhindrar doften från att bli för tung. öppningen på Le Péche är somrig, söt, rodnande och jag vill klä på mig knallrosa kjol med volanger, fjädrar, paletter och färgstarka assecoarer.


Le Péché kan vara en doft både för showgirls i Las Vegas eller på Moulin Rouge i Paris, såväl som för spröda tempeldanserskor på Bali eller varför inte, en bedagad transvestit i Barcelona. Det finns något både levnadsglatt och samtidigt spännande och annorlunda i Le Péché.


Doftens hjärta med noter av jasmin, ambra och vanilj gör doften aningen mindre magnetisk, men samtidigt tillför det ett inslag av värme, pudrighet och mildhet. Under den ganska feminina hjärtnoten anas inslag av en mer maskulin bas, en spännande kontrapunkt till inledningen feminina explosion och hjärtnotens smeksamma pudrighet. Eisenbergs parfymer visar sig ofta innehålla en androgyn twist, en flirt med båda könen som är så diskret att den knappt märks, men som ändå finns med som en röd tråd genom flera av deras dofter. Basnoten har inslag av vetiver, patchouli, sandelträ och musk.


Le Péché är annorlunda, men utan att alls närma sig svårburen. Det är en doft som har ett ungt hjärta, men som ändå förmodligen mer tilltalar kvinnor som passerat 30, snarare än ungdomar. Något som också känns ganska typiskt Eisenberg och något som jag gillar. Eisenbergs dofter är kanske snarare high end än niche, men de har hittat ett eget litet hörn och gjort sig hemmastadda där på ett självklart och personligt vis.


En annan god nyhet är att dofterna numera erbjuds i storlekarna 30, 50 och 100 ml.
Kolla själva: http://www.eisenberg.com/


Le Péché har god hållbarhet och medium sillage. Tycker du som jag att hibiscus är en trevlig not i dofter så bör du testa Le Péché, letar du efter en mysig, annorlunda doft för varma sommarkvällar så är Le Péché ett hett tips.


Har du några bra tips på andra parfymer med tydlig hibiscusnot?

fredag 22 april 2011

Parfumerie Generale - Tonkamande







Någon gång då och då brukar jag köpa ett ljus från Yankee Candle i doften Clean Cotton, tycker det luktar fräscht och gott i vårt kombinerade badrum/tvättstuga. Men, att personligen ha på mig dofter av den "rena" typen brukar jag inte vara så intresserad av. Ändå tills nu vill säga.


Parfumerie Generale har nyligen släppt två nya dofter i begränsad upplaga, Praline de Santal och doften jag ska skriva om idag, Tonkamande. Praline de Santal doftar avgjort annorlunda, men är inget för mig, den doftar ungefär som en väldigt tuggig müslibar som dryper av mörk sirap och flingor av typen branflakes. Kraftig rågnot måste ju vara vädligt ovanligt parfym, så om du tycker det låter spännande rekommenderar jag dig att testa Praline de Santal.


Tonkamande däremot, oh lala, så vacker, så ren, så krispig och ändå också varm, söt, pudrig gourmand. Den doftar dels som sängkläder doftade på den tiden när folk (kvinnor mest antar jag) verkligen gick in för att tvätta sina sängkläder. Som det doftade i tvättstugan när jag var sju år och mamma manglade lakan i den enorma stenmangeln. Ni som är lite yngre än vad jag är kanske inte ens kommer ihåg att såna har funnits? En annan passande jämförelse kan vara kritvita sängkläder på ett betydligt bättre hotell eller strålande vit tvätt på en torkvinda i sommarsolen. Strålande, rent, vitt, fräscht.


Nu tror jag att den typen av doft har gjorts förut (jag medger att jag knappt testat en enda doft bland Clean-dofterna, så jag har inge vidare referenser) och även om Pierre Guillaume har skapat en klockrent ren doft så finns det mer i tonkamande än bara renheten.


Det är en känsla av att gå uppför en sanddyn en varm sommardag, känna strandhavren stryka över benen och sakta komma upp på krönet och blicka ut över ett oändligt knallblått hav som kantas av en perfekt gyllene sandstrand OCH samtidigt inse att som genom ett under är man ensam (eller med sin familj, eller värsta bästa kompisgänget/välj valfritt alternativ) på den perfekta stranden, just den där perfekta dagen.


Under ytan av ren vithet och den perfekta sommarstranden finns där också ett ljuvligt inslag av den mest delikata, smältande, pudriga lilla mandelkaka du kan tänka dig. Söt, mjäll och god, men Tonkamande är inte på långa vägar för söt eller gourmandig, Pierre Guillaume har lyckats få till en närmast torr (kakig, men inte söt) mandelnot. OMFG! Det här är bara sååååååå bra. Jag kan ärligt talat knappt slita mig från mitt lilla prov och önskar att jag hade råd att beställa en en hel flaska att dränka mig i under hela resten av våren och sommaren.


Det är lustigt hur mina preferenser utvecklas med tiden, idag tänker jag snarare att det förmodligen finns åtminstone en perfekt doft även inom de mest obskyra kategorier, Tonkamande är min perfekta doft inom kategorin rena dofter. Jag förstår inte riktigt varför jag tycker det (den är ju trots allt en ren doft), men ibland kanske man inte behöver förstå så mycket utan bara hänga med?


Gott sillage (även ur duttprov) det här är ingen liten blyg hudnära doft, god hållbarhet (runt 8 timmar minst) och jag rekommenderar den till ALLA som gillar rena dofter, till alla som inte brukar gilla rena dofter men som känner en nyfikenhet på kombon rent+gourmand (och PG ÄR bra på gourmander). Doften är aningen feminin, men jag tycker inte det bör hindra män som är nyfikna. Inbilla er dock inte att den funkar så bra ihop med läderoutfiten... eller så är det just det som tillför en läderoutfit en vädligt speciell knorr?


Just nu har jag tyvärr lite dåligt med pengar, men för mig är Tonkamande en absolut FB, åtminstone vill jag ha en flaskhalva så fort det bara går. :)


Som ni förstås blev det lite av en överraskning att jag plötsligt blev så förtjust i en doft av den här typen, vilken är den mest udda parfym (utifrån dina "normalpreferenser") som du fallit tvärt för?

onsdag 20 april 2011

Brecourt - Contre Pouvoir





Här är det påsklov nu och äntligen har vädret blivit bättre. Har vårstädat trädgården, gullvivorna knoppas, de tidgaste tulpanerna har nästan blommor ut och i ett hörn (bakom krukor) under trädgårdsbordet råkade vi städa fram en vårsömnig liten igelkott.


Jag har ju på senaste tiden testat dofter från Brecourt och de två jag fallit absolut mest för är båda avsedda för män, även om jag tycker att just de två är mer av unisexdofter. Mina favoriter bland damdofterna, Haram och Ambre Noir (en jättefin budgetamber, värd att testa om man gillar det) har också unisexkvalitéer.


Contre Pouvoir som jag ska skriva om idag är en riktig mysdoft. Öppningen är en potent och kraftfull blandning av lavendel (ej listat, men jag tycker jag anar svaga lavenderinslag precis i början), stark cigarrliknande tobak, kryddor, sötma, värme och mörker. Påminner just i öppningen lite om en ny variant på A*Men och det är en positiv jämförelse.


Styrkan i öppningen ger ganska snart vika för lite lugnare noter av kardemumma, trä och te med inslag av grapefrukt, som inte gör så mycket väsen av sig egentligen, men bidrar till en slags fräsch, lite spritsig känsla tillsammans med tenoten.


Träet doftar solvarmt, lent, smekande och impregnerat av uppiggande kardemumma. En oerhört trivsam och mysig kombo. Genom den mer träiga doften går små stråk av aromatiskt, karftfullt te och citrus. I hjärtat av doften är Contre Pouvoir en ganska blond, mild och aningen gourmandliknande trädoft. Precis som Mauvais Garcons (slyngel fick jag lära mig att det betyder av en franskkunnig läsare, tack!) är Contre Pouvoir en doft som kommer att bli härlig och mysig att svepa in sig i framåt hösten.


I basen blir Contre Pouvoir lite mörkare, svartare och mer spännande, vilket jag förmodar kan bero på inslag av lakritsträ (!?) och vetiver. Basnoten är mer maskulin än inledningen, men ändå inte så maskulin att jag skulle avstå från att bära den (glöm det, den här är alldeles för mysig att avstå till bara män). Kardemumman kvarstår länge, men blir allt mörkare och mer mystisk eftersom.


Contre Pouvoir är en höjdardoft för alla som gillar kardemummanot i parfymer, och är du svag för A*Man eller någon av dess flankers är Contre Pouvoir ett utmärkt, lite mildare alternativ.


Sillaget är gott, hållbarheten OK (4-5 timmar).


Bland Brecourts övriga dofter gillar jag som sagt Haram och Ambre Noir mest och de är lite i samma stil som Contre Pouvoir och Mauvais Garcon, det vill säga, varma, kryddiga, orientaliska. Övriga dofter känns lite mer ojämna, men det handlar ju mycket om smak, hudkemi etc. Eau Trouble (med not av morot)och Eau Blanche kan säkert bli både intressanta och mysiga på rätt person.


Härnäst på bloggen blir det nåt nytt från Parfumerie Generale, och något från José Eisenberg också. :)




Pic: Beach wood, flickr.com

fredag 15 april 2011

Att öppna eller inte öppna, det är frågan?





Jag ber om ursäkt att det blivit lite glest med inläggen denna vecka, men ibland händer saker som gör att man tyvärr inte har tid att sätta sig ned och skriva. Jag kommer att skriva ytterligare något om Brecourt, men inte just idag.


Istället har jag en liten delikat fråga som jag tänkte att mina bloggläsare skulle få hjälpa mig med. :)


Jag ropade in tre små miniflaskor med "parfym" på Tradera, något ospecifikt beskrivna, men verkade tillräckligt lovande för att jag skulle våga bjuda så mycket som 175 kronor. En liten Cassandra av Weil, en som det stod i annonsen Chinchilla av Weil (men, som sen tyvärr visade sig vara den betydligt vanligare Antilope) samt en liten flaska Flair från Yardley (som sen visade sig kompletteras med ytterligare en flaska Flair på köpet).


Det är framförallt Cassandran som är problemet. Problemet är att cellofanet finns kvar, boxen och flaskan med rent parfymextrakt (extrait) är helt orörda/oöppnade. Självklart är jag MER än nyfiken på att ta reda på hur Cassandra doftar (jag älskar ju Zibeline från Weil!), och jag vet att känslan av att försiktigt öppna den lilla förpackningen med skört och ömtåligt cellofan runt om skulle vara minst sagt... cool.


Men, men, men... TÄNK OM jag skulle kunna sälja den till någon samlare av vintagerariteter istället? Vad skulle man kunna få för en orörd flaska extrait som ser betydligt äldre ut än tex. min Zibeline? Har inte hittat någon information om denna version av Cassandra överhuvudtaget, varken hur sällsynt den är (kanske, väldigt eftersom jag inte hittar något) eller vad man ev. skulle kunna få för den om jag sålde den.


Som alla vet förminskar jag värdet av den drastiskt om jag öppnar den, och ännu mer om jag dessutom skulle ge mig till att börja testa den. OM jag gillar den så gör det mig mindre, men om jag INTE gillar den känns det ju rätt onödigt. Ett annat dilemma är ju att jag hört att ren parfym och extrakt ibland åldras sämre än tex. eau de parfum och eau de toilette, så värsta scenariot är ju att jag öppnar den och doften ändå redan är förstörd. För en samlare är det ju själva föremålet snarare än doften som spelar roll...


De enda uppgifter om noter hittar jag på The perfumed court som säger att vintageversionen ska dofta av: anis, styrax, frukt och lite blommigt. Låter okej, men kanske inte 100% jag...


Därför, kära läsare, tänkte jag överlåta beslutet åt er. Jag öppnar en liten omröstning upp i hörnet av bloggen. Där får du bestämma om jag ska öppna den (och, förstås testa den) eller ej (dvs. istället försöka sälja den först). Lämna gärna en motivering till varför du tycker som du gör i kommentar. Tack på förhand, känns rätt spännande det här! :) Jajo, förresten OM du inte tycker varken det ena eller det andra om det, förutom att du känner ett tvingande behov av att köpa Cassandra av mig för sisådär 12.000 så är jag öppen även för det förslaget. ;)


Bilder av mig på asken med Cassandra

lördag 9 april 2011

Brecourt - Mauvais Garcon




Brecourt är ett nytt franskt parfymhus, men dess skapare Emilie Bouge är allt annat än nybörjare inom parfym. Dels har Emilie arbetat som parfymör åt andra företag innan hon startade Brecourt dels har hennes familj ett förflutet inom parfymbranchen.


Emilies farföräldrar drev på sin tid Bruno Court, ett parfymföretag i hjärtat av den franska parfymtillverkningen, Grasse. Företaget försvann sedemera ur familjens ägo, men med Brecourt tar Emilie familjens parfymskapande in i vår tid. Brecourts parfymer vilar på traditionell fransk parfymkonst, men själva dofterna är moderna snarare än traditionella.


Jag har fått ett mycket tilltalande presskit av alla Brecourts parfymer, för närvarande 11 stycken, och här tror jag man kan hitta något för alla smaker.


På mig blir särskilt de lite mer träiga, kryddiga, varma dofterna speciellt lyckade och en av mina favoriter är Mauvais Garcon.


Mauvais Garcon är en av dofterna i linjen som är avsedda för män, men den doftar oerhört gott och mysigt på mig med. Mauvais Garcon har noter av cederträ, sandelträ, kanel, muskot, vanilj och tonkaböna. Som doft blir Mauvais Garcon närmast en mild, smekande och mjukt hudnära gourmand. Både ceder-och sandelträet i Mauvais Garcon är av det mjuka, sammetslena slaget, kryddorna är milda och vaniljen av den mer kakiga sorten, utan att alls bli särskilt söt.


Mauvais Garcons doftar snarlikt som vanliga, hederliga vaniljdrömmar med en antydd kryddighet. Under den delikata doften av vaniljdrömmar finns stråk av lent trä, sällan har jag stött på en tränot som så mycket för tankarna till blont trä som i Mauvais Garcon. Allt med doften är ljust, cremefärgat och vaniljlent.


Mauvais Garcons är inte något komplicerad doft, den är lätt, mjuk och trivsam. Trots att jag liknar den vid vaniljdrömmar är den en mycket mild och blygsam gourmand, sötman är extremt välbalanserad. Kanelen och muskotnöten är använda med lätt hand, på ett sätt som fördjupar vaniljen. Doften förblir ganska likartad, men basnoten är en behaglig, mjuk trädoft som dröjer sig kvar på ett stillsamt vis.


På mig har Mauvais Garcon 3-4 timmars hållbarhet, sillaget är diskret. Det här är en doft som kan bäras av både män och kvinnor. Som gourmand har den ett så lätt anslag att jag skulle vilja rekommendera den även till er som vanligen inte är så mycket för gourmanddofter, Mauvais Garcon blir lite av en gourmanddoft för människor som inte gillar gourmanddofter. Samt att den förmodligen också går hem hos gourmandälskare.


Även Brecourts dofter kan du hitta hos Indiescents: http://www.indiescents.com/brands/Brecourt.html

Du kan också beställa såväl hela flaskor som prover från Brecourts egen hemsida:
http://www.brecourt.fr/index.php




Pic: Vaniljdrömmar

onsdag 6 april 2011

Slumberhouse - Vikt och Ore





En annan post-apocalytisk figur som också huserat i Australien är den tecknade karaktären Tank Girl. Som namnet antyder så kör seriens huvdperson omkring i en enorm stridsvagn (tank), som också tjänstgör som hennes bostad. Om Tank Girl lever i en dyster framtid, så är själva känslan i serien allt annat än dyster, snarare glatt och uppkäftigt ironisk, anarkasexuellt och allmänt makabert, satiriskt och stört (Tank Girls pojkvän är en muterad känguru vid namn Booga).


I en förödd (om än glatt galen) framtid där vatten är en bristvara så blir förstås tanken på parfym minst lika underordnad som i Mad Max (se tidigare inlägg). Inte desto mindre lyckas Slumberhouse göra dofter med en så pass (post-)modern känsla, stil och inramning att jag inte kan tänka på annat än den här typen av härligt dysfunktionella karaktärer. Samtidigt är det gjort med både glimten i ögat, stor personlighet och nyskapande idéer.


Vikt som doft var jag först lite skeptisk till, då metallnoter ibland blir mindre trevliga på mig. Men, metallnoten i Vikt är inte av det järniga/rostiga/blodiga slaget utan snarare som äkta, välanvänt stål. Som doften av metall som värms upp, en gammal mekanisk motor som dryper av tjock, halkig motorolja... Och som doftar riktigt gott dessutom!


Med inslag av oudh, kåda och ravensara blandas den metalliska motordoften med mjukare, varmare och rentav söta noter. Jag tycker mig också upptäcka ett inslag av något blommigt även om jag inte hittar några sådana noter listade. Oudhen ger doften en viss rökighet, men det är en mild och mjuk rökig not. Vikt är komplex, de olika noterna verkar virvla omkring i doften på ett intressant vis, även om själva doften inte förändras så mycket. Vikt har medium hållbarhet och sillage. En doft för alla som är nyfikna på spännande och unika parfymer.


Ore å sin sida är mer organisk, mer mjuk och len. Men, samtidigt känns den väldigt, väldigt knasig och udda. Den sägs vilja likna Carmex läppbalsam (som jag aldrig testat), men är också så mycket mer än det. Visst, det finns en vag doft av något som mycket väl kan vara läppbalsam. För svenska läsare så kan jag säga att min närmaste association blir till försvarets hudsalva! Mums! Det är både krämigt, kletigt och en liten, liten gnutta mjölkigt. Mjuk, len sötma finns också med. Svartpeppar, gaiacträ och kakao! Kort sagt, en slag mycket personlig och annorlunda gourmand. Och också min personliga favorit från Slumberhouse. Ore liknar inget annat jag stött på i parfymväg och lita på att jag kommer att vilja ha mer av den så småningom!


Kakaon i Ore doftar mörkt, aromatiskt och aningen bitter, ungefär som krossade hela kakaobönor snarare än söt choklad. Ore är både humörhöjande, mysig och, dessutom lite småsexig på ett galet sätt (som Tank Girl, tycker jag!).


Hållbarhet och sillage som övriga dofter från Slumberhouse. Ore är den mest feminina doften av de tre jag skrivit om, utan att bli särskilt feminin för det. Ore kan passa människor i alla åldrar som söker efter en totalt annorlunda, uppkäftig och nyskapande gourmand. Ore hör nog till det mer annorlunda jag testat på länge utan att förlora i bärbarhet, vilket är något av en bedrift enligt mig. Ore är en doft jag ser fram emot att använda framåt hösten igen.


Jag är säker på att Tank Girl skulle gilla både Vikt och Ore.:) Jag är säker på att du ångrar om du inte fixar prover av Slumberhouse übercoola dofter!


Vilken Tank Girl föredrar du, serien eller filmen? Tänka sig att vara ihop med en muterad känguru...! :O



Pic: Tank Girl, Jamie Hewlett

Slumberhouse - Jeke






Mel Gibson är en av de där medelålders, välkända skådisarna som lyckats göra bort sig riktigt mycket på sista tiden. Kanske inte riktigt i klass med Charlie Sheens självdestruktiva vansinnigheter, men inte långt ifrån. Om vi istället flyttar oss bakåt i tiden, faktiskt hela vägen till 1979, så hittar vi den unga Mel Gibson i den australiensiska kultfilmen Mad Max.


För er som inte sett den, så är Mad Max en dystopisk framtidsvision som utspelar sig rätt mycket på Australiens vägar och i dess ökentrakter. Lag och ordning är ett skämt och människor slåss om den allt mer sällsynta bensinen. Mel Gibson spelar en ung, dessillusionerad polis.


Jo, jag förstås ju att parfym knappast skulle vara någons prioritet under såna omständigheter (förutom någon stackars överlevande parfymnörds möjligen), men det nystartade indieparfymhuset Slumberhouse (Portland, Oregon, USA) har iallafall lyckats skapa en (eller egentligen flera, fortsättning följer) parfym som skulle passat Mad Max Rockatansky (vilket namn!) som hand i läderhandske, nämligen Jeke.


Jag är grymt imponerad. Jeke kanske inte riktigt är min typ av doft, men det är ingen tvekan om att det är en välgjord parfym, med såväl integritet, känsla och själ (och en oh så mörk och spännande själ). Den är kraftfull, maskulin, mörkaste mörk, intressant och ändå betydligt mer lättburen än mycket jag testat av liknande dofter.


Jeke är fylld till bredden av mörk, aromatisk tobak, patchouli av den rejäla sorten, jag tycker jag känner doft av rök, läder och svart asfalt (men, kanske Jeke bara väcker min fantasi?). Jeke är rå, genuin och ändå hittar jag små stråk av sötma i den, inslag av skog och aromatiska enbär, kanske finns det hopp iallafall?


Det mesta i Jeke är tungt, fylligt och konkret, några lätta toppnoter att tala om upptäcker jag inte. Jeke gör mig sugen på att leta fram nån gammal skinnjacka och mina mest nötta Dr Martens. På mig blir dock Jeke kanske lite för tung, lite för dominant att bära till vardags. Däremot doftar den alldeles fantastiskt gott, sexigt och dirty på kära mannen.


Jeke är tämligen maskulin, men kvinnor som gillar tunga, mörka tobaksdofter med inslag av bränt trä och dystopi bör förstås testa Jeke iallafall. Jeke har medium hållbarhet runt 4-5 timmar på mig, medium sillage. Jeke gör mig sugen på att ha Mad Max-maraton, förutom Mad Max, gjordes även två uppföljare (ytterligare en verkar vara på gång), varav del två också var rätt bra har jag för mig. Självklart skulle jag ha på mig Jeke då. :)


Du kan beställa Jeke, samt andra dofter (även prover) av Slumberhouse från http://indiescents.com/categories/fragrances/Slumberhouse/

Mer om Slumberhouse kan du hitta här: http://slumberhou.se/


Den här typen av nya indiemärken gör mig väldigt glad, jag hoppas verkligen att Slumberhouse är här för att stanna.


Vilken dystopisk, post-apocalyptisk skildring är din favorit? Film, litteratur eller serie? Har du någon parfym du förknippar med den typen av fiktion?



Pic: Mel Gibson in Mad Max

måndag 4 april 2011

Hermes - Iris Ukiyoé





Jag har så många spännande dofter att skriva om att jag ibland inte vet vilken ordning jag ska ta dem i, men nu kanske det är på tiden att berätta lite mer om Iris Ukiyoé som jag köpte i Stockholm för en dryg månad sedan.


Iris Ukiyoé är det nionde och senaste tillskottet till Hermes Hermessence, en exklusiv serie av dofter skapade av mästerparfymören Jean-Claude Ellena. Jag är inte någon 100% Jean-Claude Ellena "fangirl", många av hans dofter är lite för lätta, eteriska och aquatiska för min smak. Men jag har också några stora favoriter skapade av honom bland annat (också för Hermessence) Ambre Narguile, för L'Artisan, Bois Farine liksom de två ganska liknande dofterna L'Eau d'Hiver, Frederic Malle samt Paul & Joe´s Blanc.


I vilket fall blev Iris Ukiyoé kärlek vid första sniffet för mig. Den ÄR aquatisk, men det är som om vattnet i Iris Ukiyoé har en alldeles egen, ganska starkt turkos färg. En irisdoft i akvarell, men en akvarell i starka, djärva och bestämda färger. Öppningen är stark citrus, något i öppningen doftar också plast på mig, men plast på ett väldigt gott sätt om ni hänger med? Ja, jag kan gilla en viss plastkaraktär i parfymer, men det ska vara rätt sorts plast (förmodligen en doft som påminner om en nyuppackad barbie-eller annan plastdocka, en doft som säkert är förknippad med glädje för många små tjejer och som sedan finns med i den positiva minnesbanken många år framåt).


Lugn bara lugn, plastnoten är ganska snabbt övergående och omvandlas inom några minuter till en mild, smekande och mjuk blomdoft. En tät, men ändå lätt blomdoft som doften från många, många pastellfärgade kronblad. Folk som är bekanta med doften av äkta, doftande iris tycker att det doftar så här. Jag har ingen koll på den doften, men vad jag tycker är att Iris Ukiyoé har en helt egen blom/irisdoft, varken jordigt rotig eller med anstrykning av viol och puder som i många andra irisdofter.


Iris Ukioyé är också en ganska glad, rentav sprallig irisdoft, den är humörhöjande och trevlig helt enkelt. När jag hade den på mig på parfymträffen i Stockholm blev jag glad varje gång jag sniffade på min hand...


En märklig sak är dock doften av kola/karamell som dyker upp efter ungefär en timme. Det var en av deltagarna på parfymträffen som tyckte den doftade kola på mig, men eftersom det här var när vi satt och fikade och jag dessutom åt på en fudgebrownie med kolasås så trodde vi att koladoften kom därifrån...


Men, det dumma är att jag har noterat denna koladoft vid flera användningar. Den har hållit på att göra mig tokig. Är det en rest av någon vanilj-eller gourmandparfym som funnits kvar när jag aplicerat Iris Ukiyoé? På handleden i eller tröjan??? Eller är det Iris Ukioyé som doftar kolakaramell på mig!?


Det ÄR Iris Ukiyoé! Idag har jag inga spår av andra parfymer på mig (har duschat) och har tagit på mig ren tröja såväl som rena jeans (kan ju spilla på jeansen tex. när jag dekanterar!). Och, trala... jo, det finns en antydan till kola en bit in i doften!!! Hittar ingenstans att det ska ingå något som skulle kunna dofta kola i Iris Ukiyoé, ingen vanilj, ingen gyllene ambra blandad med tonka eller ännu mindre några syntetiska (billiga) karamellnoter! Ändå, utan tvekan en svag, söt, fyllig mjölkkoladoft! Blir ni klokare om jag säger att det nånstans i Iris Ukiyoé går att ana ett släktskap med Bois Farine?


Inte undra på att jag gillar den irisparfym. :) I basnoten är det förutom denna luriga koladoft en delikat doft av rosor som dominerar på mig. Lena, mjuka och perfekta kronblad och en liten gnutt kola. Perfekt! Iris Ukiyoé har god hållbarhet, 5-6 timmar och gott sillage. Ett måste att testa för alla som gillar Jean-Claude Ellenas stil, men också för alla som letar efter en annorlunda variant av iris.


Bland er som redan testat Iris Ukiyoé, är det någon förutom jag som uppmärksammar denna vaga koladoften??? Annars, har du någon favorit bland Hermessences dofter? Eller någon favorit av jean-Claude Ellena?



Pic: June Rollins

fredag 1 april 2011

Ginestet - Botrytis




Tycker du om honung? Jag är ingen honungsälskare, även om jag då och då använder honung i matlagning och bakning. Ren och naturlig honung har en väldigt speciell smak och doft, om du nästan stoppar ner näsan i en honungsburk och drar in doften så kommer du att märka att doften är väldigt speciell, komplex och utan tvekan, animalisk. Ja, faktiskt kan man skönja en svag doft liknande urin i de flesta honungssorter.


Kanske är det därför honungsnot i parfymer ofta verkar kombineras med ganska starka, kryddiga och dominerande dofter, för att "dölja" det lilla inslaget av urin?


I Ginestets Botrytis hittar jag ingen sådan "bidoft". Ändå är det ingen tvekan om att Botytris är fylld med varm, gyllene och aromatisk honung. Honung ljus, mjuk och mild. Och det är honung som inte störs nämnvärt av andra, starkare dofter i öppningen.


En bit in i doften blir Botytris mer mättad, med inslag av -diskreta- kryddor, liksom något som på mig doftar svagt av tobak. Botytris är en söt, men inte för söt doft. I basen anar jag även inslag av ambra och vaniljsocker, men på något vis lyckas honungen spela huvudrollen, med bravur, från start till slut.


Framåt basnoten är det som att honungen torkar in och blir pudrig, torr och delikat. I den här fasen doftar Botytris ungefär som honungskarameller med en aning vanilj och aromatiska kryddor. Mycket, mycket mysig.


Botytris är tydligen en form av ädelröta som angriper druvor och sedan tillför det färdiga vinet en aromatisk sötma. Ginestet har förutom Botytris två andra parfymer, Sauvignonne och Le Boise. Annars är nog Ginestet mer kända för sina viner.


Botytris är ett måste att prova om du leter efter en lite mildare honungsdoft. Jag rekommenderar Botytris till alla som gillar söta dofter med gourmandinslag. Kan nog funka även på män. Hyfsad hållbarhet, ca 3-4 timmar på mig och ganska medium sillage. Botytris är förmodligen en perfekt myspysdoft för höst och vinter.




Pic:honeycomb, greenhealthspot

torsdag 31 mars 2011

Caldey Island - Island Lavender




För en tid sedan satt jag och kollade efter parfymer på Ebay. En rubrik i stil med "Sällsynt, niche, Caldey Island Lavender, tillverkad av munkar" fångade min uppmärksamhet. Läste igenom beskrivningen och hittade en del information bland annat att Luca Turin kallat doften "Den bästa lavendel soliflor som finns". Har inte läst guiden, men detta uttalande minskade inte mitt intresse.


Började söka på internet och ganska snart insåg jag att Caldey Islands parfymer inte var så svåra att få tag på. Caldey Island är en liten ö strax utanför Pembrookeshires, Wales, kust. Det första klostret på ön grundades redan på 600-talet och sedan dess har har flera olika munkordnar haft kloster på ön, i perioder har dock ön varit utan kloster.


De nuvarande munkarna tillhör cistersienserorden och har funnits på ön sedan 1929. På 50-talet började munkarna sälja knippen med lavendel och andra örter till besökare och strax efteråt började munkarna tillverka sin första parfym, en lavendeldoft med inslag av andra örter från ön. Alla växter plockades på ön och parfymerna framställdes i klostrets lilla parfymeri. Parfymerna blev väldigt populära hos turister som besökte ön.


Under 70-talet blev dock konkurrensen inom parfymindustrin allt hårdare och parfymtillverkningen på ön hade också i stort sett gjort slut på öns lavendel.


Idag har man ingen egentlig parfymtillverkning på ön, belgaren Ivo Jacobs är näsan bakom den nuvarande Caldey island lavender. Munkarna och deras medhjälpare fyller dock på parfymerna på flaskor och förpackar tvålar etc. Man har också återigen börjat odla lavendel i mindre skala på ön och säljer buntar till turisterna...


Hela den här historien tycker jag är så fantastiskt underbar, ett gäng företagsamma munkar på en avsides belägen liten ö som lever på att sälja parfymer (och choklad!). Från påsk och fram till hösten är det möjligt att besöka Caldey Island, som förutom klostret är känt för att ha Pembrookeshires bästa sandstrand, Prior Beach samt att hela ön har en atmosfär av lugn tillflyktsort (retreat). På ön finns också en liten by. Gissa om jag är sugen på att åka dit!? Mer om Caldey Island, munkarna, parfymer och annat smått och gott om än kan du hitta här:
http://www.caldey-island.co.uk/


För strax under en hundralapp fick jag min alldeles egen flaska Caldey island lavender. Ja, munkarna har självklart ordnat webshop där du kan köpa parfymer, tvålar och faktiskt, choklad också. :)


Men, själva doften då? Jo, jag är ingen storkonsument av lavendeldofter, men någon enstaka gång ibland är en mild lavendelparfym precis det jag behöver för att slappna av och komma till ro. Vid sådana tillfällen passar Island Lavender alldeles ypperligt. Öppningen är ren, frisk, men inte kall lavendel. Längre in i doften bli lavendeln torrare och mildare, med en känsla av luftighet och inslag av andra örter som jag inte kan urskilja en och en.


Caldey Island Lavender är en i huvudsak lavendelbaserad parfym och doftar som en sådan kort sagt. Om det är världens bästa eller ej, får var och en avgöra, men den funkar till det jag vill ha den till och det räcker för mig. Hållbarheten är tämligen kort, men vid det laget har jag ändå redan somnat så det spelar ingen roll. :P


Jag rekommenderar Caldey island Lavender till alla, inte för att den är så fantastisk, utan för att "alla" har råd att beställa en alldeles egen liten flaska Caldey Island parfym för runt en hundring (finns i olika storlekar, men priserna är ytterst modesta, liksom frakten). För att det känns trevligt att ekonomiskt stödja ett gäng arbetsamma munkar på en liten ö.




Pic: Caldey Island

torsdag 24 mars 2011

Atelier Cologne - Vanille Insensee




Jag hade inte testat något från Atelier Cologne när jag fick ett prov av deras senaste, Vanille Insensee, i ett byte.


Hmm hmm, den här är...hmm... mycket spännande. Någonstans i skydd av allt mörker och svärta i Vanille Insensee gömmer sig en gnutta vanilj. För att hitta den måste jag vara rökdykare för en stund...


Jag har inte någon bra rökig doft i min samling. Rök är svårt på mig. Rökig rök, av den typen man får bland annat i dofter med inslag av björktjära blir lätt för vasst, stickigt och rentav huvudvärksframkallande på mig. Rökelserök kan bli riktigt udda, Messe de Minuit blir söt cocacoladoftande rök, Comme des Garcons Insence-serie är förvisso spännande men på något vis mer rumsdoft än parfym och mitt senaste försök, Oriental Lumpur med massor av rökelse utlöser min rökelseallergi med röda, rinnande ögon som följd. Serge Noir blir för dammig och svår och Patchouli 24(27?) från Le Labo blir till slut (efter sisådär 18 timmar) för monoton, den måste helt enkelt släckas i ett vattenbad!


Vanille Insensee kan vara den -för mig- perfekt rökdoften! Riktigt varför jag upplever den som så himla rökig vet jag inte. Namnet har inte något med rökelse att göra, utan ska visst betyda ungefär Vanilj Vansinnig. :)


Noter av bland annat lime, coriander, jasmine, vetiver, ekmossa, vanilj och ekträ. Antagligen handlar det väl om en riktigt, riktigt rökig vetiver som i mötet med ekmossan ger upphov till en mjuk, tät, på gränsen till dammig/pudrig och väldigt behaglig röknot. Tror också att såväl jasmin som vanilj bidrar med lite sötma, men överlag är det här en osöt, mörk, mättad och mycket rökig doft.


Vanille Insensee är en cologne aboslut 15% och jag får medge att jag är lite osäker på exakt vad det betyder. 15% concentration av doftessenser kanske? Vanille Insensee har god hållbarhet, de sista rök-och vaniljnoterna håller ut i runt 12 timmar. Sillaget är kraftfullt, kanske anar man att det är en cologne eftersom jag tycker att själva doften känns luftig och lätt, trots sina egentligen ganska tunga noter. Låter säkert motsägelsefullt att en doft kan vara både tät och lätt på samma gång, men Vanille Insensee lyckas med det.


Jag har alltid tyckt att rökiga noter i parfymer känns lite spännande, lite film noir, lite styggt. Vanille Insensee lever defintivt upp till de förväntningarna. Vanille Insensee har en aura av mytisk, spänning och äventyr. Spännande och intressant på kvinnor, men tror att den här funkar riktigt bra på män också. alla som letar efter en spännande, rökig doft med ett litet inslag av sötma bör kolla upp Vanille Insensee.


Vilken är din favoritdoft med rökiga inslag?



Pic: beneaththerose.blogspot

Vi har en vinnare!

List Randomizer

There were 16 items in your list. Here they are in random order:

Pärlbesatt
Ylva
Bellatrix
solocha
Maria
kjanicki
a.k.a Warum
Alice
Carina
Cymbaline
Hanna
Natalia
Ann
Nilla
Ann (E)
Catterina
Timestamp: 2011-03-24 07:19:14 UTC


Så grattis till Pärlbesatt som har vunnit ett gäng prover att testa. :)


Till tröst för er andra som deltagit så blir det nog en ny utlottning snart och kanske ytterligare en överraskning för trogna läsare av bloggen. Missa inte det!

onsdag 23 mars 2011

Untitled - No 8 (Brent Leonesio)





Luckyscent har gett 8 parfymörer fria händer att skapa 8 olika dofter inom linjen Untitled. Brent Leonesio är skaparen bakom Untitled No 8. Brent är också mannen bakom Smell Bent, ett märke med humoristisk knorr som säljer parfymoljor och numera också eau de toiletter till rimliga priser. Jag har testat och skrivit om några av Smell Bents dofter bland annat här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/12/smell-bent-hungry-hungry-hippies-och.html
Eftersom Smell Bents parfymoljor var en glad överraskning så blev jag förstås nyfiken Untitled No 8.


Med noter av narciss, civet (sibet), päls, vild musk, oud och läder så förväntar man sig ju minst sagt en animalisk doft. och det får man, med råge. Det är som att vara instängd på Noaks Ark med alla djuren, komplett med massor av djur och massor av djurbajs...


Jag brukar inte vara särskilt känslig för animaliska noter i parfymer. Muscs Koublai Khan blir mjuk och lätthanterlig som en dressyrhäst i världsklass i jämförelse med Untitled No 8. Untitled No 8 är i doften löddrigt svettig, fränt lädrig och som om inte det räcker så toppas den av en rejäl dos skit. Och inte "bara" lite torr hästskit som i vilket fall mest luktar som halvsmält hö, utan helt enkelt bajs. Jag har umgåtts med mitt minsta barnbarn idag, han bajsade i blöjan fyra gånger och ja, doften från hans blöja och doften från untitled No 8 är ganska liknande, men Untitled No 8 har då några andra tunga, animaliska inslag också förutom allt bajs.


Untitled No 8 blir för mycket avföring för att jag ska känna mig bekväm. På ett visst avstånd doftar den trots allt ganska gott, men en närmare sniff gör mig på gränsen till illamående.


Efter en tid hamnar tack och lov doften av avföring i bakgrunden och Untitled No 8 blir en mjuk, men erotisk, fortfarande smutsig animalisk musk. Untitled No 8 är en parfymolja, har god hållbarhet, men ganska diskret sillage. Även om basnoten blir klart behaglig, är inte vägen dit värt det för mig.


Trots att Untitled No 8 INTE funkar på mig rekommenderar jag den till alla som är nyfikna att utforska animaliska parfymer. Jag har testat den på maken och äldsta sonen också och även på dem blir bajsdoften ganska överväldigande. Tror ändå att den på rätt person skulle kunna dofta spännande och intressant utan att bli för mycket...


Har du hunnit testa Untitled No 8? Vad tyckte du i så fall? Har du hög eller låg toleransnivå när det gäller smutsiga, snuskiga, otvättade etc. noter i parfym? Själv är jag nog mitt i mellan, en del funkar klockrent annat (musknoten i L'Air du Rien m.fl) blir på gränsen till äckligt. :(


Annars har jag idag fått en sändning från ett ganska nystartat franskt parfymhus som jag ska testa mig igenom och så småningom skriva om. Och alldeles strax blir det dags för en riktigt mysig rökig doft och därefter kanske det dyker upp nåt från USA...



Pic: Noah´s Ark, Edward Hicks

söndag 20 mars 2011

En liten dragning för att fira våren!





Äntligen känns det som om våren är på väg. Hoppas verkligen att det härligt soliga vädret håller i sig ett tag. Bort med snön och fram med lite vårblommor.


Nu när vintern börjar lida mot sitt slut, börjar jag också känna för en annan typ av parfymer. Idag var första gången sedan någon gång förra sommaren som jag kom på att jag längtade efter att ha på mig Bond No 9's Coney Island. Har du någon vår eller sommardoft du känner att det börjar bli dags för snart?


Somliga dofter jag skrivit om sedan runtomkring jul och fram till nu kommer jag kanske inte att använda så mycket den närmaste tiden, medan andra förmodligen kommer att passa ännu bättre nu när vi får lite sol och värme. Cruel Gardenia kommer nog att bli flitigt använd under april, liksom säkert flera av Ormonde Jaynes dofter. Frazer Parfum har flera dofter med en slags törstsläckande, svalkande känsla och blir säkert hur mysiga som helst i lite soliga omgivningar. Om/när jag kommer till London ska jag definitivt uppsöka Roja Doves på Harrods och ta reda på vad en flaska Frazer Parfum kostar!


Puredistance I som jag skrev om nyss passar nog också ypperligt under den varma årstiden, liksom mitt inköp från Hermes butik, Iris Ukioje.


Några dofter jag skrivit om är inte alltid så lätta att få tag på så jag tänkte lotta ut ett litet paket med prover till en vinnare (gäller även den engelskspråkiga bloggen).


Vinnaren får: Ett prov (1 ml) av Femme by Rochas (vintage), ett prov (1 ml) av Shalimar (vintage), ett prov (1 ml) av Cerchi Nell'Acquas White Out, ett prov (1 ml) av Sigillis Claudiae, ett litet prov (0,5 ml) av Guerlains Cruel Gardenia, ett litet prov (0,5 ml) av Iris Ukioje samt ett litet prov (0,5 ml) av Puredistance I.


Lämna en kommentar här nedan så drar jag en vinnare torsdag morgon den 24/3. Berätta gärna om vår eller vinterfavoriter. :)


Lycka till!


Pic: krokus i snö, J.Larsson

torsdag 17 mars 2011

Puredistance - Puredistance I








Puredistance är ett exklusivt parfymhus med säte i Wien, Österrike. För tillfället erbjuder huset tre olika parfymer, Puredistance I, Antonia och Puredistance M. Två av parfymerna Puredistance I och Antonia är skapade av Annie Buzantian och den tredje Puredistance M är skapad av Roja Dove. Själv har jag haft turen att få testa och utvärdera Puredistance I.


Ibland när jag stöter på en riktigt bra parfym kan jag tycka att jag saknar ord för att beskriva hur underbart vacker den är, men med Puredistance I är det nästan tvärtom. Den ÄR vacker, men jag får en sån ström av intryck, associationer, tankar och känslor när jag tar på mig den att jag nästan inte vet vart jag ska börja och ännu mindre vart det hela ska sluta...


Om du tänker dig att man med någon banbrytande teknolog skulle kunna fånga doften av av luften i Edens trädgård eller från Elysiums ängar och sedan fylla en stor, genomskinlig bubbla med den underbara väldoften. Lite så känns det när jag tar på mig Puredistance I. Jag är in en egen väldoftande bubbla, en bubbla fylld med doften av ren, paradisisk luft, som doften av den luften, fast bättre...!


Öppningen på Puredistance I är luftig, lätt, svårfångad, vibrerande och känslofylld. Sillaget känns enormt, men aldrig påträngande eller tungt, som jag skrev tidigare, som doften av en daggfrisk trädgård, fast bättre. På samma gång blir också Puredistance I som ett skydd eller sköld mot omvärldens alla dofter och odörer, jag lyckas liksom inbilla mig att det är så här världen doftar.


och hur doftar den? Öppningen är svagt syrlig med inslag av lätt citrus och lite svarta vinbär, en ytterst liten gnutta grönt och sedan kommer den mest bedårande rosendoft man kan föreställa sig. Rosendoft så lätt som en ballong som svävar sin väg i vinden, rosendoft så smekande som en perfekt slöja, rosendoft som från en rosengård fylld med blommande rosor i skumningen... Svag, men ständigt närvarande, mild, men berusande och så romantisk att den är bortom mästerverk, det är rosendoft på gränsen till mirakel...


Jag har redan bestämt mig för vilken parfym jag ska bära den dag när det första av mina barn gifter sig. Nu vet jag vilken parfym jag skulle bära om jag någonsin själv gifter mig igen (förstås med samma älskade man som för snart 22 år sedan). Faktum är att vi har pratat om att förnya våra löften, som en liten gest bara och med Puredistance I känns det plötsligt än mer angeläget! Idag är det inte ovanligt att par lägger både femti-och hundratasen på bröllopsfestligheter, varför inte se till att använda lite av den budgeten till den perfekt bröllopsparfymen?


Puredistance I blir aldrig tung, söt, krävande eller dominant. Samtidigt har den trots sin lätthet och grace en extrem närvarokänslo, den svävar omkring dig som ett perfekt moln och den gör det i timmars timmar. Puredistance I är en doft du tar på dig på morgonen och som sedan följer dig hela dagen, som ett osynligt, men väldigt omtyckt sällskap.


Liksom vissa andra (ganska få) dofter jag testat är Puredistance I en långsam doft. Den tar tid på sig på din hud att värmas upp, att mogna, att smeka och förtrolla. De luftiga och lätta noterna följer med många timmar för att så småningom bli allt mer mättade, med gyllene anstrykning och en mild värme. Den lätta rosen får sällskap av mjuk, gyllene och lätt pudrig mimosa. Nu kryper också sillaget närmare huden, blir mer intimt, sensuellt, privat... Eftersom det vid det här laget är många timmar (6-8) sedan jag tagit på mig Puredistance I, så lyckas den nästan övertyga mig om att jag doftar så här underbart gott alldeles av mig själv. Puredistance I är både extremt hudnära, men också med små väldoftande pustar som dyker upp då och då. Små bedårande pustar av mimosa, ros, lite ambra och milt vetiver.


Puredistance I är så vacker att den förtjänas att bäras bara vid de mest speciella tillfällen. Som parfymista har jag ju mängder av dofter som jag byter efter humör, tillfälle och klädsel, men med Puredistance I kan jag tycka att den är så speciell och oemotståndlig att den förtjänar att vara någons signaturdoft. En doft som i ensam majestät får sin ägares totala och uppriktiga kärlek och uppmärksamhet. Puredistance I är egentligen alldeles för vacker för att slösa på en ombytlig parfymnörd...


Puredistance I har ett mycket gott, men ändå inte störande, sillage. Hållbarheten är mer än god, den här doften tar tid på sig att utvecklas på din hud och fortfarande efter 12 timmar (!) doftar den ganska starkt på mig. Har inte testat, men tror säkert att man kan ana spår av Puredistance I ändå upp till 24 timmar efter applikation.


Jag tycker defintivt att man ska ta chansen att testa Puredistance I om man får möjlighet och den är ett måste att testa om man söker efter skira, romantiska, vackra och oerhört välgjorda dofter. Söker man efter en doft för ett speciellt tillfälle, såsom bröllop bör Puredistance I defintivt vara med på listan över tänkbara dofter.


För mig är Puredistance I inte någon vardagsdoft, utan en doft att ta på sig vid enstaka och speciella tillfällen. Jag har förstås också blivit mycket nyfiken på Puredistances andra dofter, Antonia och Puredistance M. Är det någon som testat dessa?


Mer om Puredistance och deras underbara dofter kan ni läsa här: http://www.puredistance.com/


Pic: Pale yellow rose, flickr.
bubble

tisdag 15 mars 2011

Guerlain - Spiritueuse Double Vanille




Det är omöjligt att inte ha förväntningar på en parfum som -av somliga- anses vara världens bästa vaniljdoft. Jag testade den som hastigast under en av våra parfymträffar, men då lyckades jag bara urskilja en trevlig vaniljdoft. Så fick jag till slut möjligheten att testa den lite mer omsorgsfullt.


Och jösses, vilken total överraskning. Här har jag läst om mustig tobak, mörk rom och len, men "osöt" vanilj och så blir det något helt annat på mig. Faktum är att jag under min första testnings första halvtimme-timme trodde att jag på något vis fått fel doft!


På mig startar Guerlains Spiritueuse Double Vanille med en tydlig cedertränot. Konkret ceder, som att vara liten och sitta och dingla med benen på en box av cederträ. Cedertränoten är så övertygande att jag nästan kan känna träets hårdhet, hur det låter om jag knackar på det. I vilket fall, inuti trälådan står ett breddfyllt glas med iskall vaniljvodka. Trädoftens inslag av blyertspenna och en gnutta värme blandas saktas med kall, ren och perfekt vaniljvodka. Jag kan känna smaken av den i munnen och även om jag vanligen inte brukar dricka vaniljvodka (eller nån annan vodka för den delen) en tidig tisdag förmiddag så blir jag sugen på att göra det.


Under den här första fasen av Spiritueuse Double Vanille är proportionerna ungefär 90% ceder och 10% isig vaniljvodka. Hur lyckas man göra en vaniljdoft så kall och svalkande??? En aning in i hjärtnoten dyker inslag av rök upp, eller snarare något som doftar som svagt glödande trä, cedernoten mjukas upp, den hårda trälådan förbyts till en rökig, vedeldad bastu. Nu blir inslagen av vanilj tydligare, sötare, lenare och också varmare.


Glaset med vodka förvandlas omärkligt till ett glas med rökig, torvwhisky. Pudriga noter dyker upp, något som doftar ungefär som pudrigt, mörkt råsocker. Någon tobaksdoft märks överhuvudtaget inte på mig! Vaniljen är betydligt fylligare nu. Spiritueuse Double Vanille doftar oerhört gott, oerhört komplext och föränderligt på mig. Det är som att ha gett sig ut på ett äventyr i en förtrollad vaniljvärld och inte ha en aning om vad som kommer härnäst.


Aldrig har en vaniljdoft jag stött på så perfekt passat in i termen "en vanilj för vuxna", den är både alkoholstark, rökig och lent sensuell. Här har jag äntligen hittat en vaniljparfym jag inte tänker låta yngsta dottern överta förrän hon är sisådär 18 eller 20 eller kanske 35!


Den pudriga, rökiga och oerhört tilltalande hjärtfasen varar ungefär 1-1½ timme in i doften, sedan börjar doften komma till vila. Men, enligt mig har den egentligen två urskiljbara baser. Den ena, fortfarande levande, har inslag av söta russin, mörk rom och en härligt, fyllig, söt och oerhört mörk vanilj. Spiritueuse Double Vanille går här från att vara mjukt sensuellt till att bli laddat erotisk. Jag kan i princip inte slita mig från att dofta på mig själv, totalt uppslukad av denna förtrollande doft. Denna fas håller i sig 3-4 timmar till.


Om jag tar på mig Spiritueuse Double Vanille innan jag går och lägger mig (vilket egentligen är ganska dumt för jag doftar så gott att jag knappt kan sova!), så återstår en vag, men tydligt blommig vaniljdoft när jag vaknar. All sötma, allt mörker och spänning har flyktat under natten, men den svaga doften dröjer sig kvar som en mild smekning på min hud.


Tyvärr, tyvärr måste jag medge att jag har fallit stenhårt för Spiritueuse Double Vanille. Ungefär lika handlöst som jag föll för Cuir Beluga. Jag fruktar att min lilla dekant kommer att ta slut ganska fort och att jag inte "kan leva" utan att ha ett förråd av Spiritueuse Double Vanille.


ibland är man ju sugen på en mer ren, enkel vanilj och då är fortfarande Ava Luxes Vanilla Musk en klar och prisvärd favorit, men om du söker en mer komplex och "vuxen" vaniljupplevelse så måste du testa Spiritueuse Double Vanille. Maffigt sillage, god hållbarhet och jag rekommenderar den även till män. Dock, en liten varning, jag har förstått av recensioner och kommentarer att denna doft tar sig väldigt olika uttryck på olika människor, så som vanligt, fixa ett litet prov först och spring inte åstad och köp en hel flaska innan du testat!


För dig som testat Spiritueuse Double Vanille, bu eller bä?



Pic: Grey goose vodka crate

lördag 12 mars 2011

Guerlain - Cruel Gardenia





För en tid sedan bytte jag bort en dekant av min Cuir Beluga mot en dekant av Cruel Gardenia från samma linje inom Guerlain, L'Art et Materie. Vid första testen tänkte jag att neeeeej, jag har bytt bort av en av mina absoluta älsklingsparfymer mot en som inte alls är min typ av doft.


Den luktade helt enkelt märkligt på mig. Något i doften påminner om sköra små rosa svampar, snarare än blommor. Det finns också ett inslag av papper i Cruel Gardenia, ett sånt där tjockt, lite grängat papper av hög kvalitet. Så okej, svamp och papper, inte direkt vad jag hade förväntat mig, men jajo, klart intressant iallafall.


Några timmar senare kom minsting hem från skolan, "Åh, vad du luktar gott mamma", hmm hmm hmm. Hon är ganska inflytelserik när det gäller mina parfymer min yngsta dotter, eftersom hon är den enda i min närhet som alls kan urskilja några noter etc. "Men, tycker du inte det doftar lite som svamp?", "Jaaa, kanske, men i så fall en god svamp"...


Behöver kanske inte säga mer, men nu, en tid senare har jag iallafall vant mig fullt ut vid Cruel Gardenia. Som doft liknar den inget annat jag kan komma på, vilket betyder att när jag blir sugen på Cruel Gardenia, finns det inget annat jag kan använda istället. Medan Cuir Beluga är den ultimata komfortdoften på mig, en doft jag använder gärna och ofta, så är Cruel Gardenia snarare inntressant, lite krävande, vacker och med massor av personlighet.


Cruel Gardenia får mig att tänka på en närmast uråldrig rysk adelsdam som lever i exil på Franska Rivieran sedan snart 100 år tillbaka, nästa år fyller hon 104 och har varit med om såväl ryska revolutionen, första och andra världskriget och andra omstörtande händelser. Hon har varit gift fyra gånger och har fler barn än vad hon orkar hålla reda på. men, oh vilka fantastiska historier den gamla damen kan berätta...


Cruel Gardenia öppnar med en mycket tydlig, men intressant och vacker, svampnot på mig. Tänk er rosa, nästan genomskinliga svampar, svampar lika vackra som blommor... som sådan svamp doftar Cruel Gardenia. Dessutom inslag av mjuk frukt, absolut inte söt, bara fyllig och saftig. Sedan dyker den torra, på gränsen till dammiga doften av papper upp. Inga tunga böcker i läderband, utan bara travar av finaste papper. Pappersdoften bildar liksom en kärna som de andra noterna långsamt cirkulerar omkring.


en bit in i doften (ca. en halvtimme) har svampnoten förflyktigat och efterträds av en mycket mild, mycket vacker , förtrollande, bedårande och drömsk blomdoft. Cruel Gardenia är en doft fylld av nostalgi, längtan, elegans och skör skönhet. Visst jag kan bära Cruel Gardenia nu, jag har rentav lärt mig att uppskatta den, men egentligen tänker jag att den skulle vara en signaturdoft för kvinnor som närmar sig hundra. Eller för all del, för alla historiska romantiker som tänker "Åh, tänk om jag hade fått vara med då..." Cruel Gardenia väcker en känsla av en svunnen tid.


Cruel Gardenia känns som mindre Guerlain än det mesta från Guerlain jag har provat. Många Guerlaindofter har en ganska konkret, stabil känsla ofta med fötterna stadigt förankrade i den typiska noten/basen guerlinade. Cruel Gardenia har svävat långt därifrån...


Längre in i doften blir Cruel Gardenia aningen kryddig, lite sötare och om än riktigt, riktigt god, inte lika intressant som starten. Det är defintivt öppningen som får mig att återvända.


Cruel Gardenia har medium sillage och god hållbarhet, men blir efter ett par timmar tämligen diskret. Det här är en doft för dig som letar efter personliga, drömska, romantiska dofter.


Jag är glad att jag har min dekant av Cruel Gardenia, men jag tror inte jag kommer att köpa mer i första taget. Har flera stycken kvar att prova bland dessa L'Art et Materie, men vilken är din favorit och vilken bör jag absolut inte missa?



pic: gardenia clahadine.com
fungus flickr.com

fredag 11 mars 2011

Guerlain - Djedi (vintage)





Fågelskådare kan lätt åka 40-50 mil om de hör rykten om någon sällsynt fågel som ej setts i vårt land sedan början av 1900-talet. De tar med sig extrema kikare, kameror och ett litet block där de förhoppningsvis ska få sätta det efterlängtade krysset innan dagen är slut!


Parfymistor på jakt efter en speciell vintageparfym är inte helt olika fågelskådare. Somliga av oss (framförallt manliga parfymistor tycker jag mig märka) måste helt enkelt dessutom äga en alldeles egen flaska med de dyrbara dropparna i. Andra nöjer sig med att på något vis byta till sig några droppar och få prova härligheten iallafall en gång. Jag tillhör mer den andra kategorin, andra får gärna jaga de mest sällsynta vintagedofterna på Ebay. Och när det gäller parfymen jag ska skriva om idag, Djedi, så är det verkligen jakt som gäller.


Djedi är ett av huset Guerlains mest sällsynta dofter. En enda ml av denna doft kan kosta lika mycket som en hel flaska! Wow liksom! Djedi skapades 1926 el. 27 (hittar olika uppgifter), 1996 släppte Guerlain en begränsad upplaga av doften. Mina droppar kommer från den ursprungliga versionen...


På mikg startar Djedi med ett moln av rök, och det är en märklig grönaktig rök. Toppnoten är så torr och sträv att jag blir torr längst bak i munnen när jag doftar direkt på den och ändå doftar den på något sätt gott. Torrt, strävt, spännande och gott. När den första rökpuffen lugnat ned sig lite känner jag inslag av civet, men det här är en civet mjuk och varm som kattpäls. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin i någon annan doft känt en så perfekt civetnot.


Djedi är också gräsig, aromatisk och med ett svagt syrligt inslag, antar att det är vetivern som lyckas dofta både grön och rökig, förmodligen handlar det om en mix av minst två olika vetiversorter. Bortsett från öppningen håller jag inte riktigt med Roja Dove som säger att det är tidernas torraste parfym. Min hud lyckas hitta lite pudrig sötma till och med i Djedi och för mig är det här det som gör doften så bra. Sötman och pudrigheten misstänker jag kommer från ros. Tänk att lite ros kan göra sådan skillnad. Lädret däremot märks knappt alls av på mig.


Djedi är förtrollande komplex och jag tror att den kan dofta oerhört olika på olika människor. Min hud verkar lyfta fram sötma och därför hittar jag sötma till och med i Djedi...


Djedi känns som en doft som är till hälften en stor klassiker, en typisk rik, animalisk chypreaktig vintage från huset Guerlain. Men, till hälften känns Djedi (som skapades för ca. 85 år sedan!) som något som skulle kunna ha gjorts idag hos något uppkäftigt nicheparfymhus. En del åldrande, bedagad skönhet, en del spännande, modern och gränsöverskridande. Med bara en av dessa delar hade Djedi varit betydligt mer svårburen och antingen daterad eller för krävande, nu lyckas den uppnå en näranog perfekt balans.


Själva kvaliten på mina droppar är som om de vore nytillverkade, gång på gång stöter jag på äldre parfymer som doftar som om råvarorna tillretts förra tisdagen! Är inte det alldeles fantastiskt? Visst, i somliga fall kan toppnoterna ha påverkats lite, men tjugo minuter in i de flesta vintagedofter är den som ny.


Basnoten på Djedi är förvånansvärt mild, grön, pudrig, rik och med tydliga inslag av sötma. Det är svårt att slita näsan från den lilla fläcken med Djedidoft, för medan jag skriver det här inser jag att jag kanske aldrig mer kommer att ha möjligheten att dofta på en droppe Djedi. Som sagt, Djedi är en underbar, annorlunda och rik doft, men jag kommer inte att ruinera mig för att få tag på mer...


Har du testat Djedi? Och vad tyckte du i så fall? Vet att många parfymnördar nästan helt undviker vintagedofter för att inte bli förtjusta i något som både är svårt att få tag på OCH dyrt, hur ser du på det? Själv är jag mer av fyndtypen, råkar det dyka upp en vintage på Tradera som ingen annan upptäcker (händer faktiskt fortfarande då och då)så köper jag gärna för en vettig summa. Jag hänger inte läpp om jag råkar älska en parfym som jag aldrig mer kan få tag på, för jag älskar ändå så många andra dofter...






Pic: surreal portrait

onsdag 9 mars 2011

Marcel Rochas - Femme





Egentligen skulle jag ha skrivit om Chanel No 5 idag, men jag fegade ur i sista stund. Varför? Jo, det känns som om själva doften har ikonstatus samtidigt som den användes av ikonernas ikon, Marilyn Monroe. Hur ska man kunna skriva något som inte skrivits om Chanel No 5 eller för den delen Marilyn Monroe? Jag gör nog ett nytt försök någon dag när jag känner mig lite tuffare...


Istället ska jag ägna mig åt en doft som kanske inte är lika känd, men säkert minst lika omtyckt, iallafall bland parfymnördar; Femme by Rochas.


Tänk så många otestade parfymer det finns därute som man inte vet att man kommer att älska om man inte testar dem. Femme var en sådan doft ändå fram till för ungefär en månad sedan. Femme var med i det där blandade parfympaketet jag fyndade på Tradera. Och gissa om jag är glad över att Femme var med?


Min flaska är märkt med Marcel Rochas Paris, vilket enligt kännare betyder att den är en något äldre vintage-variant än de flaskor som bara heter Rochas. Min flaska har inget tryck på själva flaskan.


Däremot har jag ingen koll på exakt hur gammal min flaska är, men kanske från 50-eller 60-talen? Vad jag kan känna så är själva doften i perfekt skick (eller bättre, den doftar underbart), enda nackdelen är att det är en eau de cologne, så hållbarheten är tyvärr allt annat än god (ett par timmar och min hud brukar kunna hålla dofter rätt bra!). Det här innebär att jag så småningom kommer att vilja ha mig en annan vintage Femme, men minst eau de toilette koncentration (och jag lär ju knappast ha turen att fynda en för en spottstyver igen).


Femme by Rochas skapades av Edmond Roudnitska under andra världskriget (1943).


Femme öppnar starkt, riktigt starkt, med en slags mörk, mustig och ekmossetyngd toppnot. Jag brukar inte alltid gilla den här typen av öppningar, men i Femme tycker jag bara att den är underbart mörk, spännande och animalisk, men med inslag av sötma och värme. Vanligen med den här typen av öppningar (ganska vanliga i vintagedofter av chypretyp) så brukar jag hoppas på att det som kommer härnäst ska passa mig bättre, men med Femme så gillar jag starten rakt av och den skulle gärna få fortsätta så, om inte...


Om inte det som kommer därnäst är så mycket mysigare att jag bara vill sitta med näsan klistrad mot huden i princip. Det är massor av kanel, kanel som känns mörkare och mer spännande än vanlig kanel tack vare ett understöd av andra kryddor som egentligen aldrig slår igenom på mig. Det är saftig, söt fruktdoft av persika och plommon som får det att vatnnas i munnen. Det är som vilda blommor med den mest berusande, tunga och kryddmättade doft man kan tänka sig. Glödande, rödbrunlila blommor med en varm, inre glöd. Åh gud vad det här doftar gott. Tungt, spännande, erotiskt, magnetiskt, ja Femme i den version jag har är ett mästerverk.


Man kan ju tänka sig att en eau de cologne skulle vara en "tunn" doftupplelvelse, men jag har märkt att många (många och många, de jag har testat vilket är typ fyra eller kanske fem!) vintagedofter i eau de cologne har en tyngd och fyllighet som lätt mostvarar fylligheten i en modern eau de parfum. Det verkar inte vara själva styrkan som går förlorad, bara hållbarheten.


Efter den vilda, glödande hjärtnoten går tyvärr Femme till vila på min hud. Jag känner en mild lädernot, ekmossa, lite vanilj och varm ambra, men den här fasen varar bara en kort stund, omkring en halvtimme senare får jag verkligen anstränga mig om jag en vill urskilja några spår av Femme. Eftersom den doftar så oerhört gott är det lätt hänt att man vill ta på sig lite till och lite till och ja, ni fattar.


Är det någon som testat (eller har) vintage Femme i någon starkare version? Någon som testat både vintage och den moderna varianten? Är den nuvarande formulan värd att testa? Om inte annat så brukar den gå att hitta väldigt billigt har jag sett.


Jag skulle verkligen önska att jag hade en Femme med hållbarhet för en hel kväll...


Härnäst blir det en vintage Guerlain. Och sedan ett antal riktigt lyxiga dofter i de övre prislagren (ja den där vintage Guerlain går visst också för extrema priser på ebay har jag hört!!!), så lås in plånboken och skyll inte på mig om den kommer lös. :)








Pic: bloglovin

lördag 5 mars 2011

Ormonde Jayne - Osmanthus






Få dofter jag har testat får mig att längta så mycket till sommaren som Ormonde Jaynes Osmanthus. Överhuvudtaget har flera av de tropiskt inspirerade dofterna hos Ormonde Jayne en väldigt somrig känsla.


I Osmanthus kombineras citrus med blommor, något jag brukar tycka väldigt mycket om. Ett problem med den typen av dofter brukar vara att de antingen har kort hållbarhet eller så efterföljs den härliga, krämiga och citrusfriska inledningen av betydligt mörkare noter som inte riktigt passar ihop med öppningen. I Osmanthus lyckas man behålla den inledande känslan i stort sett hela vägen fram till slutet.


Osmanthus är dessutom något mer än en söt, citrusblommig sommardoft. Osmanthus känns både uppiggande och sensuell på samma gång. Osmanthus har "det". Av alla Ormonde Jaynes dofter känns Osmanthus som den ungdomligaste, men ändå är den utan tvekan en doft som passar kvinnor i alla åldrar. Osmanthus rymmer både en tidlös känsla såväl som den får mig att tänka på slanka kvinnor i vita klänningar och skyddande parasoller från tiden nånstans vid det förra sekelskiftet. Osmanthus är romantisk, fyllig, gladlynt och mycket vacker.


I Osmanthus hittar man noter av bland annat pomelo, davana, osmanthus, vattenlilja, jasmine, cederträ, labdanum, musk och vetiver. På mig dyker en not upp som påminner om mild och söt tobak, fast utan den tyngd som brukar finnas i många tobaksdofter. Den noten ger doften en extremt lätt, men på mig ganska tydlig karamellkaraktär som är helt oemotståndligt ljuvlig. Kan det vara davana? Den är i och för sig listad som toppnot, medan den tobaksliknande doften dyker upp mer mitt i.


Framåt basnoten avtar citrusdoften, blomnoterna går från vildsint prunkande till mer tillbakahållna, aningen torra och vetiver bidrar med en vagt grön, men också torr karaktär.


Åh, om det ändå snart vore sommar!Jag tror att Osmanthus, men också Champaca såväl som Frangipani och Tiare kommer ännu mer till sin rätt i lite varmare väder.


Osmanthus har god hållbarhet (6-7 timmar)och ganska väl tilltaget sillage (märks betydligt mer än den blyga Champaca). Gillar man citrus och blommor är det givet att testa Osmanthus. Jag tror att alla, såväl kvinnor som män utan problem kan hitta en personlig favorit bland Ormonde Jaynes underbara doftskatt.


Osmanthus och Champaca med flera är alla välgjorda dofter av hög kvalitet och stor samhörighet. Men, än så länge är min personliga favorit bland Ormonde Jaynes dofter Ormonde Woman, om den har jag skrivit tidigare, här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/10/ormonde-jayne-ormonde-woman.html


Mer om Ormonde Jaynes härliga dofter och helt ljuvliga kroppsprodukter (de ser iallafall helt ljuvliga ut!) kan ni läsa här:
http://www.ormondejayne.com/

Den här månaden erbjuds alla som köper en stor flaska av Osmanthus parfum eller eau de parfum en 10 mls flaska av Osmanthus på köpet:
http://www.ormondejayne.com/enews/2011/mar/030311_oj_march_promo.html?utm_campaign=March%2B-%2BPurse%2BSpray%2Bpromo%2B2011&utm_source=emailCampaign&utm_medium=email


Vilken är din Ormonde Jayne favorit? Är det någon som testat badoljan?


Härnäst blir det några klassiska dofter och därefter ett par riktiga lyxdofter.




Pic: osmanthus
Kröyer

tisdag 1 mars 2011

Ormonde Jayne - Champaca





Att testa sig igenom Ormonde Jaynes parfymer är lite som att få en privat vistelse på en fridfull och okänd söderhavsö. Många av Ormonde Jaynes dofter hämtar inspiration från underbara tropiska blommor som tiare, frangipani och champaca. Men, det är ett tropiskt paradis långt ifrån paraplydrinkar, kokosnötter och turistströmmar. Alla Ormonde Jaynes dofter är fyllda av elegans, skönhet och rymmer en längtan bort från både gråblek europeisk vinter såväl som vår stressade nutid. I de flesta av Ormonde Jaynes dofter, oavsett om det är de med mer tropisk tema eller de mer "västerländskt" inspirerade (bland annat Ormonde Woman), kan man hitta en tillflykt, en lugn retreat som omfamnar en på ett stillsamt och självklart vis.


Ormonde Jaynes dofter är delikata, lite tillbakalutade och ypperligt elegant. Bland alla de lugna och vilsamma dofterna finner jag nog ändå att Champaca är den allra mest behagliga, komfortabla och vilsamma. Champaca är fylld av en tystlåten charm som upptäcks lite i taget, i ett mer högljutt sällskap kanske Champaca inte är den man först lägger märke till, men sedan inser man att det är Champaca man inte kan glömma...


Champaca har noter av bland annat neroli, bambu, champaca, fresia, basmati, myrra, grönt te och musk. Den doftar av en återhållen vagt fruktig sötma, blomdoften är komplex, fylld av både berusande såväl som höigt torra inslag och en vag, ganska trivsam kylighet. Doften av basmatiris gör Champaca till en mild, mjuk och extremt behaglig komfortdoft. Champaca lyckas svepa in dig i en mycket behaglig sinnestämning, ungefär som om man har tillbringat ett antal sköna timmar på ett lyxigt spa.


Framåt basnoten gör sig en härligt krämig pudrighet påmind. Och det här är lite av ett signum hos Ormonde Jaynes dofter, det finns en krämighet i basen hos flera av dem, som en gemensam grund ungefär. Den här krämigheten blir -för mig- extra intressant pga. att ingen vanilj används, det är en krämighet som känns väldigt unik, personlig och speciell. Just Champacas krämighet är mild, smekande och mysig. Och till skillnad från många andra komfort-och mysdofter känns inte Champaca som en höst/vinterdoft, utan som en perfekt doft för sommaren.


Basnoten blir lite som att ta på sig sin mjukaste och skönaste favoritkofta, en mild sommarkväll efter en hel dag av somrigt solsken.


Champaca har god hållbarhet (ca 6-7 timmar) och medium sillage, den är mer tydlig i starten för att sedan under basnoten bli mer hudnära. Jag rekommenderar Champaca till alla som tycker om soliga, friska, vackra och mysiga blomdofter. Basmatinoten är ett underbart inslag och Champaca är absolut värd att testa för alla som är nyfiken på risdoft som blir allt annat än matig i en parfym.




Pic: flickr

måndag 28 februari 2011

Kort rapport från parfymträffen.

Hade som vanligt en trevlig dag i Stockholm med likasinnade parfymälskare. Yngsta dottern fick också följa med och höll sig väl hyfsat i skinnet (jag mutade henne med ett snabbt besök på LUSH).


Den här gången lyckades vi dessutom köpa en reseförpackning av Hermessence. De två tidigare gångerna har inte Ambre Narguile funnits inne. Jag köpte in mig på en liten flaska Iris Ukioje, som helt oväntat visade sig vara kärlek vid första sniffet! Mer om den senare.


Vi hann också med COW, där jag sprayade på mig av bland annat Dulcis in Fundo och tyvärr insåg att jag måste ha mer av den!!! Lite gott fika blev det också och sen var det dags för hemfärd för mig och dottern, tyvärr var vårt tåg försenat över en timme!


Det var jättekul att träffas, vi var inte så många och en ny deltagare dök också upp, kul! Hoppas på en till parfymträff om några månader.

torsdag 24 februari 2011

Parfymträffen på lördag och lite köbildning.






Här är det sportlov denna vecka, tyvärr har det väl inte varit något vidare väder, lite för kallt, men åtminstone ett par riktigt soliga dagar. Å andra sidan är jag långt ifrån någon vintersportare, även om jag gärna tar med man, barn och hund ut i skogen och grillar korv och äter apelsiner om det finns möjlighet. Av någon outgrundlig anledning har dock maken lyckats lägga schema med sju arbetsdagar på raken i samband med sprotlovet så mest har jag och barnen ägnat oss åt stillsamma hemmasysslor.


På lördag är det ju dags för parfymträff igen om nu någon läsare av bloggen missat det!? Vi träffas på NKs parfymavdelning ca. 11.30, jag åker ju tåg från Nyköping så jag hoppas att det inte blir några förseningar eller annat strul. Jag hade hoppats på att hinna besöka en second hand-butik med vintageparfymer, men en bekant upplyste mig om att butiken tyvärr slagit igen. :(


Annars har jag en liten rar kö av parfymer som väntar på att bli utvärderade och recenserade. Har på sista tiden fördjupat mig i bland annat Ormonde Jaynes härliga dofter och sen har jag minst tre fantastiska, välkända och rentav mytologiska vintagedofter som vill ha lite uppmärksamhet liksom diverse smått och gott från Montale och Neil Morris.



Pic: insect dolls waiting in line

tisdag 22 februari 2011

Gästinlägg, LUSH - Honey I washed the kids






Hej, jag heter Felicia och jag är Annelies dotter, jag är 13 år och jag brinner för skönhet och smink! Och jag ska skriva om ett utav mina favorit företag: Lush!
Vissa av er kanske redan känner till Lush andra kanske inte gör det, men Lush är en affärskedja som startade i England som gör bad och dusch produkter, Lush är emot djurförsök och använder ekologiska och fräscha ingredienser i deras produkter, det som är bra med Lush är att de har ett stort utbud utav produkter som annars kanske skulle vara tråkiga eller kanske inte luktar speciellt gott i vanliga fall, men Lush gör det roligt att duscha och bada. Det enda negativa med Lush är att produkterna kan bli lite väl dyra ifall man ska köpa mycket , men det är absolut värt det! Listan på fantastika produkter är lång men det är inte svårt att välja min favorit; Honey I washed the kids!


Honey I washed the kids är en tvål, och ifall det är en tonårsflickas favoritprodukt från ett företag med badbomber, bubbelbitar, showerjellies(som en slags tvål fast i geleform),parfymer, och alla andra roliga produkter som finns där, måste den tvålen vara ganska otrolig. Den doftar som honungskola och är helt enkelt perfekt! Honey I washed the kids är en bästsäljare från Lush och det är inte så konstigt.


Tvålarna från Lush har många olika bra kvaliteèr, det finns exfolierande tvålar, tvålar speciellt anpassade för oljig eller torr hud, mm, HIWTK är en väldigt krämig tvål som passar bra för känslig hud, den återfuktar lite, men inte som en lotion skulle göra, och det bästa med den är att doften stannar kvar på huden, men den blir väldigt diskret och det är nästan bara en själv som kan känna doften. På toppen utav tvålen så har den honung med mönster av bivax, som ska exfoliera, det som är bra med toppen är att det bara är exfolierande där, så att man kan välja ifall man bara vill tvätta sig eller ifall man vill exfoliera också. Så fort jag har köpt en bit av HIWTK så vill jag bara gå och duscha direkt, för så gott luktar den!


Pic: Honey I washed the kids, LUSH

måndag 21 februari 2011

Cerchi Nell'Acqua - White Out








Även om jag tycker väldigt mycket om både Jolie och Waves, så är kanske White Out den av parfymerna från Cerchi Nell'Acqua som gör mig gladast och som känns allra mest "jag". :)


Medan Jolie bitvis är kanske en liten aning för diskret och Waves en liten aning för högljudd, så är White Out helt enkelt perfekt. Åh, jag blir så glad av den här doften. Den är minst lika komplex som Waves, men medan Waves har tydliga retrovibbar så känns White Out snarare modern i framkant. Men, absolut inte modern som i svårburen eller för "konstig". Bara som en doft som helt enkelt känns väldigt i takt med tiden och relevant och alldeles fantastiskt mjuk, underbar och ändå, med den där lilla knycken som gör den speciell och oförglömlig.


Precis som de andra från Cerchi Nell'Acqua har White Out en rund och len uppbyggnad. I öppningen handlar White Out mycket om vanilj, en rund, söt, len vanilj som ganska fort får sällskap ev en kylande doft som jag inte riktigt kan sätta fingret (näsan) på vad det är, delvis mintig, men utan att dofta tandkräm, absolut inte fräsch eller aquatisk, utan en torr, kylig doft, kanske någon eucalyptus eller menthol eventuellt blandad med någon blomma (fresia?)? Den här kalla noten doftar inte så mycket i sig själv, utan bidrar mest med en slags allmän känsla och förhindrar vaniljen från att bli för söt eller för vanligt vaniljig.


Jag upplever att vaniljen förblir i centrum av White Out under en lång tid, i den här doften rör sig de andra noterna runt vaniljen. Den kalla doften/känslan verkar på något sätt bygga en bro mellan vaniljen och de andra noterna och få det hela att hänga ihop. Låter det konstigt? Ja, jag kan faktiskt inte förklara det på något annat vis... Resultatet är iallafall som ett slags varmkall känsla som håller is sig under nästan hela doften. Som nyfallen snö på en varm och mjuk varg om jag nu ska vara lite extra märkvärdig. :)


Förutom vanilj kan den varma känslan i White Out spåras till en mycket svag fruktig not som delvis bidrar med värme och sötma. En bit in i doften börjar jag också känna av de träiga noterna, det roliga och intressanta är att även doften av trä känns mjuk, ungefär som trä som slipats sidenmjukt och silvergrått av havet, men ändå på något vis har kvar sin trädoft. Patchoulin blir diskret på mig och doftar egentligen inte patchouli utan bidrar bara till träigheten och så småningom känner jag också en doft som påminner om ekmossa.


Kort sagt, White Out är en fantastiskt fin, komplex och mysig parfym. Mycket god hållbarhet (8-10 timmar minst), gott sillage. White Out passar både kvinnor och män. Överhuvudtaget rekommenderar jag White Out till alla som söker en annorlunda och personlig doft med vaniljkaraktär. Hela linjen Cerchi Nell'Acqua är mycket välgjord, intressant och fin och jag hoppas att den snart blir tillgänglig utanför Italien!














Pic: Inside igloo
snowcovered wolf