Lorenzo Villoresi - Iperborea

Vilken typ av snö är din favoritsnö? Min är ingen snö alls. ;) Men, om jag måste välja så får det bli sån där torr, mjuk pudersnö som brukar falla när det är kallt väder. Som barn hade jag nog valt kramsnö, för jag tyckte om att bygga snögubbar och snöfästningar. Snöbollskrig däremot har jag aldrig gillat, på skolan där jag gick ryktades det att en pojke som var något åt äldre fått synen förstörd på ena ögat efter ett snöbollskrig. Det var fascinerande skrämmande, så jag ville aldrig delta aktivt, däremot bistod jag med att göra snöbollar åt "vårt" lag.

Uppvuxen bara ett tiotal mil från norra polcirkeln så kan ni lita på att jag har en viss känsla för snö. Olika typer av snö doftar sinsemellan ganska olika. Snöblandat regn har en vag mineralisk/metallisk doft. Blötsnö å sin sida doftar nästan lite ylligt, som våta får på avstånd. Finkornig pudersnö har en ganska kort doft som också påminner vagt om textil, om tätvävd ganska fast bomull eller lin. Lorenzo Villoresis nya doft Iperborea lyckas fånga den doften märkvärdigt väl.

Jag blir dock inte riktigt klok på om Iperborea verkligen doftar pudersnö eller om den bara helt enkelt lyckas förmedla den känslan. Pudersnö doftar inte vad jag kan minnas vagt av blommor, citrus eller vanilj, vilket däremot Iperborea gör.

Jag har testat alla dofter från Lorenzo Villoresi och Iperborea kvalar lätt in bland mina favoriter från Villoresi. Till skillnad från många av dofterna är Iperborea mild, subtil och ganska diskret. Villoresi verkar vara ha en svaghet för snö och nordlig inspiration, hans Teint de Neige betyder ju färgen på snö, medan Hyberborea (Iperborea) enligt grekisk mytologi var ett land norr om nordanvinden, men som trots detta läge sades ha ett underbart klimat. För mig som nästan kommer från norr om nordanvinden så känns Iperborea som en mer trovärdig tolkning av snö än Teinte de Neige som fick mig att tänka på mängder av gammaldags kosmetiskt puder (vilket är helt okej dock, när jag är sugen på en puderpudrig doft är Teint de Neige en höjdare!).

Iperborea är kristallklar, kylig, men med överraskande varma inslag, citrusmild, och en väv av vackra blomdofter som är svåra att urskilja som enskilda blomnoter utan snarare blir en spröd, delikat och sömlös blandning. Toppnoten är liksom klart och läskande fruktig och jag anar inte bara citrus utan även inslag av päron.

Men, det är särskilt i hjärtnoten jag påminns om doften av nyfallen pudersnö, faktiskt så mycket att jag blir sugen på att gå ut och göra snöänglar (men, det är definitivt inte snöängelsnö idag!). Iperborea är annorlunda och mysig, absolut en doft att testa om man är svag för pudersnö och ytterligt vackra blomnoter. Väldigt delikat, väldigt vacker. Iperborea har ett strax under medium sillage och god hållbarhet. Iperborea känns som en av de mest äkta tolkningarna på temat "blommor i nyfallen snö".

Pic: reser.se

Lorenzo Villoresi - Musk

Precis när jag trodde att jag hade lärt känna Lorenzo Villoresis "parfymstil" så dyker den lilla doften Musk upp! Eftersom jag lärt mig att respektera styrkan i många andra dofter från Villoresi så sprayade jag ett försiktigt spray på handleden, doftade och... hmm... doftade igen och... hmm...!? Var är den!? Där! Aha. Hmhm.


När jag hämtat mig från överraskningen så var min första tanke att jag måste vara doftblind för något i Musk. Jag frågade maken och han tyckte att det doftade iallafall "ganska starkt". Det tycker inte jag och även om jag nu skulle vara doftblind för något i Musk, så betyder det inte att jag inte uppskattar den, för det gör jag.


Musk startar med veka, dimmiga och sköra noter av blommor. Nästan som en bukett torkade rosor som glömts kvar ovanpå ett skåp. Det är en svag doft av torrt papper, torkade blommor, en minsta antydning av damm (men, på ett mycket trevligt sätt, doften av damm kan vara mycket intressant i en parfym tycker jag) och någonstans kryddor som för länge sedan förlorat det mesta av sin styrka.


Det här låter möjligen negativt, men det är intressant. Och det doftar gott. Blommorna i fråga är framförallt rosor och jag är ganska kräsen när det gäller rosor i parfym, men de här rosorna påminner inte om några andra rosor jag känt. Jag vet att många har svårt för den där rosendoften som blir en doft av pot-purri och lite åt det hållet är det, men samtidigt uppfattar jag den här rosdoften som komplex. Det är förutom de torra inslagen också inslag av något kyligt, nästan glassigt. Under den rosiga ytan anar jag stråk av musk som jag knappt känner doften av, men ändå vet att den finns där.


Det här är den doft som personer som är skeptiska mot muskparfymer ska testa! Ska jag jämföra den med någon mer "välkänd" musk får det bli Serge Lutens ökända Musks Koublai Khan. Ja, ni läste rätt, men det här är i jämförelse, som MKKs nyfödda, rena och mycket oskyldiga lillasyster, men ändå, utan tvekan med släkttycke.


Framåt basnoten känner jag faktiskt doften av musk bättre, men Musk är hela tiden en mycket subtil, vilsam och blyg doft. I basnoten sägs många muskdofter dofta som "hud, men bättre" och Musk är inget undantag, men till skillnad från andra muskdofter finns de veka inslagen av små torra rosor med länge. Så huden doftar inte bara av den där varma, gyllene muskbasen utan dessutom av drömd blomdoft. Det här är också mer en sensuell och drömsk doft än en erotisk doft, men det kan ju bero på att jag bara känner delar av musken.


Alla som är nyfikna på olika varianter av musk bör testa den här, och ni som normalt skyr musk bär ändå testa den här för den spelar i sin alldeles egen musk-kategori.


Trots doftens subtila karaktär varar den länge, tar jag på mig den på kvällen dröjer den sig kvar på min hud när jag vaknar, det är inte dåligt för en eau de toilette.


Jag vet att många antingen gillar musk mycket eller inte alls, men vilka är dina muskfavoriter? När använder du de mer kraftfulla muskdofterna (som MKK) och när föredrar du mer subtila skapelser?


Pic: Hopper

Lorenzo Villoresi - Teint de Neige

Jag har försökt hitta bilder med för mycket puder, men hittade inte riktigt nåt som föll mig i smaken så till slut fick det bli en bild på Nicole Kidman med puderrester kvar lite här och där.


Teint de Neige (färgen på snö) är precis som de flesta dofter från Villoresi väldigt starka. Faktum är att det mesta från Villoresi är så starkt att jag, efter att jag läst en kommentar på bloggen igår, kommit på att en grej att testa med Villoresis dofter är att spraya i knävecken! Där misstänker jag att parfymen kan komma till sin rätt, OM man är känslig för starka dofter. Å andra sidan är väl styrka nåt positivt, tänk så många parfymer man testar där tillverkaren menar att man ska spraya sig våt så det bildas pölar på huden av parfymen! :)


Ibland testar jag pudriga parfymer som är så diskret och trivsamt pudriga att jag tycker att även ni som inte vanligen gillar pudriga dofter bör ge den en chans. Teint de Neige är inte en sådan doft, gillar du inte pudriga dofter bör du absolut hålla dig ur vägen. Teint de Neige är den starkaste, mest kraftfulla pudriga och tvåliga doft jag någonsin testat. Den sveper in mig i pudrig, krämig, tvålig, superstark och kvinnlig väldoft i timmar. Som att vara i en liten tvålgrotta eller i ett rum helt täckt med drivor av puder.


Nu råkar jag ju gilla pudriga dofter, och mellan varven funkar det bra även med lite tvålkänsla. Teint de Neige påminner vagt om andra av mina favoriter, tex. Ava Luxes Nude Musk, D&Gs Sicily, Le Labo´s Labdanum 18 och även den israeliska parfymen jag testade för nåt tag sedan, Linga Sharira. Men, Teint de Neige må ha lånat små bitar här och där från dessa dofter (eller så är det dem som lånat av Teint de Neige, har inte riktigt koll på vilken som kom först), men i slutändan är Teint de Neige den absolut kraftfullaste av dem.


Uppvuxen som jag är i norra Europas utkanter kan jag inte påstå att Teinte de Neige får mig att på något vis tänka på snö. Men, däremot ett landskap lika täckt av puder som landskapet har varit täckt av snö denna vinter. Men, puder med levande, doftande blommor under. För trots den starka pudriga, krämiga och tvåliga doften anas doften av ros, jasmin och heliotrop genom hela kompositionen.


Teint de Neige är så konkret och tydlig som en doft av puder kan bli. Samtidigt är den för starkt och kraftfull för att framkalla bilden av äldre dam-doft. Till skillnad från många moderna pudriga dofter avslutar inte Teint de Neige med en erotisk och sexig musk, den är snarare vacker, krämfärgad och sensuell hela vägen. Sillaget är enormt och den varar länge, länge, länge.


Min erfarenhet av Lorenzo Villoresis dofter är att jag inte sprayar dem på eller omkring halsen utan håller mig kring handleder eller möjligen en halv sprayning i decolletaget.


Har du testat dofter från andra parfymlinjer som varit så starka att du inte riktigt har vetat var du ska spraya dem? Vilket är att föredra, riktigt starka och potenta parfymer eller parfymer som du måste spraya dig våt med?





Pic: Matrixphotos.com

Lorenzo Villoresi - Yerbamate

Lorenzo Villoresi i Florence, Italien erbjuder inte bara parfymer, utan en mängd parfymerade produkter såsom pot-puri, rökelse och doftljus. Men, som vanligt är det parfymerna jag är mest nyfiken på. Lorenzo Villoresie har inte mindre än 16 olika dofter att välja på, allt från klassisk cologne och traditionella dofter till mer moderna fantasidofter.


Det är ingen tvekan om att Lorenzo Villoresis dofter innehåller fina ingredienser av hög kvalitet, skickligt blandade och inte minst, oerhört tilltalande presenterat. Flaskorna är väldigt tjusiga, enkla men ser ändå lyxiga och gedigna ut. För de flesta av Villoresis dofter gäller att spraya med lätt hand, det här är starka, potenta och närmast konkreta parfymer som varar länge. Mer om Lorenzo Villoresis dofter kan du läsa här: http://www.lorenzovilloresi.it/index.html


När jag provar igenom många parfymer kan jag uppskatta dem allihop ur en rent objektiv synvinkel om de är välgjorda, intressanta och fina. Men, i slutändan är det mycket osannolikt att jag skulle få tio, femton eller rentav fler nya favoriter. Det är oftast en, två eller tre dofter i en kollektion som lyckas gripa tag i mig mest. Av Lorenzo Villoresis dofter har Yerbamate blivit en av mina favoriter.


Yerbamate är en teliknande örtdryck som har sitt ursprung i Argentina. Traditionellt dricks den ur en kalebass och med ett skedliknande sugrör som förhindrar att man suger i sig bladen. Drycken är, liksom te och kaffe, milt stimulerande.


Yerbamate som parfym är både spännande, mysig och överraskande. De första noterna är bittert, syrligt och påtagligt gröna, det är som att ligga på rygg i högt gräs och se den enorma blå himmeln välva sig över en, med små, märkliga molnformationer här och där. Men, plötsligt ändrar jag perspektiv, jag är istället ovanför de vidsträckta grässlätterna, kanske en örn som svävar på vinden, vilar och ser mil efter mil av pampas breda ut sig nedanför. Gräs som sakta ändrar färg, från färskt grönt till gyllene och nästan glödande rött av solens nedåtgående strålar.


Pampas gräsvidder glöder, de bittra toppnoterna efterträds av varm grönska, glödande grönska, nästan rökig grönska, men kanske är det doften av en lägereld på avstånd? Några gauchos (argentinska cowboys) kanske håller på att tillreda lite yerbamate?


Ja, Yerbamate tar med mig på en härlig resa över oändliga gräsvidder. Jag kan ibland ha lite svårt att komma överens med gröna dofter, men Yerbamate hör inte till dem. Den är både spännande, annorlunda och skönt vilsam på samma gång. Den ger en liten känsla av "omvända världen" som om jag kunde ligga bekvämt på rygg i himlen och blicka ned på jorden under mig, utan ansträngning.


Yerbamate är ju inte helt igenom grön, hjärtnoterna är som sagt, snarare grönröda och liksom glödande, varma, men ändå med friska, gräsiga inslag och noter av rök och (antar jag) yerba mate-dryck. Basnoterna är inte sämre, nu har gräset mognat, torkats, värmts upp och blivit aromatiskt, milt doftande hö. Basnoten är riktigt fin, rofylld, gyllene och nästan pudrig. För första gången anas små inslag av sötma i doften, men absolut inte påträngande eller mycket, utan den diskreta sötman i doften av hö.


Yerbamate har gott sillage och styrka, det behövs inte många spray av denna kraftfulla doft för att den ska räcka i många timmar. Yerbamate är en doft som kan passa alla åldrar och oavsett om du är man eller kvinna. Jag tycker mycket om den nu, men tror att den kommer att passa mig ännu bättre framåt sensommaren och hösten då jag brukar älska alla typer av höiga dofter.


Det blir något mer från Villoresi framöver, missa inte det. Har du någon favorit från Lorenzo Villoresi? Har du inte provat något från detta fina märke så tycker jag att du ska göra det, de är absolut värda att upptäcka.





Pic: Judd Patterson