Lolita Lempicka - Lolita Lempicka

Ja, lite lila känner jag mig allt. Förresten var väl lila en färg som förknippades med äldre kvinnor förr? Lolita Lempicka kanske är en riktig tant-parfym om man bortser från namnet? Och tja, jag antar att jag uppnått den åldern då det här med tant-parfymer passar mig som hand i handske.


Näe, skämt åsido. Jag är inte anhängare av att en speciell ålder ska ha en speciell typ av parfym som inte passar om man är över trettio eller under 45. Även om jag säkert då och då gör mig skyldig till att skriva om någon parfym som tilltalande för någon som är 30+ trots att den säkert skulle kunna passa lika bra på någon som bara är 17, det är snarare ett utslag av en generell åldersfördom som jag har att unga, svenska (eller engelska, eller amerikanska eller japanska eller whatever) tjejer inte har så mycket koll på parfymer utanför de trendigaste märkena. Samtidigt inser jag att inte heller ÄLDRE svenska kvinnor har det så... jag ber om ursäkt för om jag då och då hänger mig åt fördomsfulla och generellt korkade uttalanden, som jag egentligen inte ens tror på själv. Ööööh... ibland orkar jag helt enkelt inte ifrågasätta varenda tanke, innan jag skriver ner den.


Det här skulle ju handla om Lolita Lempicka, ingenting annat. Och Lolita Lempicka är så mycket mer än violer och anis, vilket är vad den är mest känd för. Visst, den är en riktigt trevlig violparfym, anisnoten ger den en lite egen karaktär som säkert var tämligen unik när den kom 1997.


Trots allt har jag andra violdoftande parfymer som jag föredrar framför Lolita Lempicka, den är bitvis lite väl söt, lite väl dominerande och ibland rentav tröttsam. Men, den har något som jag inte har hittat i någon annan parfym än. Nämligen något som på min hud blir den mest delikata, rena och vackra röknot som jag någonsin känt.


Nej, det är inte doften av kryddig, orientalisk rökelse eller den mustiga, starka doften av brinnande trä, det här är en slags ren rök som på något sätt uppstått utan förbränning. Låter antagligen rätt märkligt? Det kanske inte ens är rök jag menar, men det känns som om jag inte hittar något annat ord för doften jag känner. Och oavsett om det är rök, ljuslila skymningsmoln eller trolsk gryningsfärgad dimma, så luktar det oerhört gott.


Det är den noten jag längtar efter när jag vill ha på mig Lolita Lempicka. Är det vetivern som gör det? För jag anar en liten besk och pappersaktig doft i basen som väl borde komma från vetiver? Förmodligen är det en samverkar mellan mängder av olika noter i basen, kanske tobak, tonka och vanilj. För bortsett från att det är ett litet underbart väldoftande rökmoln som omger mig, så är det mycket diskreta noter av trä, vanilj, mjuk sötma och len mandel som kompletterar den underbara basnoten.


Särskilt i basnoten är Lolita Lempicka en betydligt mer komplex parfym än vad man skulle kunna tro. Men, visst den är otvetydigt en violparfym också och det faktumet är nog svårt att komma förbi om man inte vanligtvis är så förtjust i viol. För det pris man kan hitta Lolita Lempicka är den ett fynd! Sillaget är maffigt och den varar länge och väl. Jag förstår varför Lolita Lempicka är mångas favorit, men också varför många inte gillar den alls.


Vad tycker du om Lolita Lempicka?

Pic: Hurrican Ridge

L de Lolita Lempicka

I´ve done it again! Bought a whole bottle of perfume unsniffed. Namely L de Lolita Lempicka, you may wonder how I managed not to have sniffed it before, but thats the truth.

I had a feeling I would really like it, the notes notes sounds jummy, who woldn´t like cinnamon, vanilla, some citrus, spices and a salty note? The reviews I´ve read have been very positive, but it seems like a perfume you either like a lot or not at all. And, very important to, it is created by Maurice Roucel, and I guessed when he´s involved it couldn´t be that bad.

And no, L de Lolita lempicka isn´t at all wrong. When I´ve got it and tested it, it was love at first sniff.

Everyone who enjoy baking and stuff like that, know that a pinch of salt in the buns, cookies or fudge make a lot of different. Maurice knows that to. You might belive that L de Lolita Lempicka is a overly sweet, girly and boring gourmand and sure, it could be if it wasn´t for that pinch of salt! It makes it a magnificent, sexy, grown-up and quite naughty fragrance.

I´ve heard that men likes L de Lolita Lempicka, the smell might remind them of their mothers making cookies. Such nice fragrance memories my husband don´t have, his mother was a disaster in the kitchen. But when I wear L de Lolita Lempicka, he is lying close and sniff carefully on my neck, for a very long time. -You smells like a nude cookie, he says after a while. I have no idea what a nude cookie is, but it´s sure smells really, really good. Nude cookie sounds quite cute, but also a bit naughty sexy I think.

L de Lolita lempicka has the salty almost sweaty fragrance in common with the more prestigiuos and less kitchy Dans Tes Bras also made by Maurice Roucel, but produced by Frederic Malle.

I think that L de Lolita Lempicka is Dans Tes Bras kind of vulgure, übersexy and a bit slutty, but still very warm hearted and cookie baking cousin. If L de Lolita Lempicka is a nude cookie, Dans Tes Bras is a nude mushroom... And I like them both, a lot.

L de Lolita Lempicka

Jag har gjort det igen! Köpt en hel flaska parfym osniffad. Nämligen L de Lolita Lempicka, hur det nu är möjligt att jag aldrig luktat på den tidigare, men så är det.

Jag hade en känsla av att jag skulle gilla den, noterna lät mumsiga, vem säger nej till vanilj, kanel, lite citrus, kryddor och nåt saltigt? Inte jag. Recensionerna jag läst har varit övervägande positiva, men lite av typen att man antingen gillar den mycket eller inte alls. Och inte minst, den är skapad av Maurice Roucel, det kan ju inte bli helt fel när han är inblandad hoppades jag.

Och nej, L de Lolita Lempicka är inte alls fel. När jag fick hem den och provade den var det kärlek vid första sniffet.

Alla som tycker om att baka och greja vet att en nypa salt gör stor skillnad när man bakar bullar, småkakor eller kokar fudge. Det vet Maurice också. Man kan tro att L de Lolita Lempicka är en översöt, flickaktig och lite tråkig gourmand och visst, det skulle den kunna vara om det inte vore för den där gnuttan salt! Det gör den magnifik, sexig, vuxen och inte så lite stygg.

Jag har hört att män ska vara förtjusta i L de Lolita Lempicka, doften påminner dem kanske om när deras mammor bakade kakor när de var små. Några såna angenäma doftminnen har inte min make i bagaget vad jag vet, hans mamma var en katastrof i köket nämligen. Men, när jag tagit på mig L de Lolita Lempicka ligger han tätt intill och doftar på min hals med välbehag. Länge och eftertänksamt. -Du doftar som en nakenkaka, slår han sedan fast. Jag har ingen aning om vad en nakenkaka är, men gott luktar den iallafall. Nakenkaka låter gulligt, men också lite sexigt förbjudet tycker jag.

L de Lolita Lempicka har den härliga saltiga, nästan svettiga doften gemensamt med den betydligt mer prestigefyllda och betydligt mindre kitchiga Dans Tes Bras av ovan nämnda Maurice Roucel, producerad av Frederic Malle.

Jag vill påsta att L de Lolita Lempicka är Dans Tes Bras aningen vulgära, übersöta och slampiga, men ändå varmhjärtade och kakbakande kusin.

Om L de Lolita Lempicka är en nakenkaka, så är Dans Tes Bras en nakensvamp... Och jag gillar båda.