onsdag 22 september 2010

Weil - Zibeline (vintage)


Päls är inte -längre- världens mest populära plagg. Det verkar dock som om pälsen som symbol för rikedom, elegans och kanske makt är större i vissa andra delar av världen än i Sverige. För en 80-90 år sedan var pälsen som kläddplagg inte riktigt lika ifrågasatt, även om det förstås inte var något alla hade råd med. Många vanliga kvinnor i min farmors och mormors generation hade dock iallafall en liten pälshatt eller möjligen en boa i sin ägo, så tanken på att päls var grymt mot djuren fanns nog inte riktigt då. Päls var flott, mondänt och kanske gav lite lyx i vardagen åt en utarbetad bondhustru med 4-5 ungar.

Weil var från början ett pälsföretag som så småningom slog sig på parfymtillverkning. Parfymerna var tänkta att bäras tillsammans med företagets pälsar och fick också till en början namn av olika pälsar, som Zibeline som betyder sobel, den finaste varianten av mink. Zibeline skapades ursprungligen 1927/8 (hittar olika uppgifter). Självklart blev jag väldigt nyfiken när jag råkade hitta en vintage-flaska av Zibeline till ett bra pris. Jag var helt enkelt tvungen att köpa den.

Min flaska ser ut att vara från 50-talet, eller möjligen ännu tidigare, har försökt jämföra med andra bilder jag hittat på nätet. Iallafall kom den till mig oöppnad och fortfarande med cellofanet kvar runt om. Gissa om det var spännande att vara den första som öppnat denna skatt? Tänk att den stått orörd och bortglömd i nåt skåp nånstans i minst femtio år. Själv tycker jag det är alldeles fantastiskt.

Det är en splash-flaska så jag har dekanterat lite från den med en pipett. Och sen testade jag den förstås. Och det här är inte illa alls. Öppningen är fylld med sprudlande, spritsiga aldehyder så fräscha som om den vore gjord alldeles nyss, citrusen känns fräsch, sötsyrlig och i absoluta toppskick. Annars sägs det ju att citrus kan vara lite känsligare för förvaring än många andra noter, men inte citrusen i min flaska iallafall. Redan i toppnoten anar man att det här är en varm, gyllene och underbart mjuk doft.

Jag gillar ju inte alla vintage-dofter, somliga är helt enkelt daterade, andra är för tunga eller mörka och nästan lite murkiga, men Zibeline hör absolut till kategorin vintage-dofter jag gillar. Den har en viss likhet med Shalimar, men mildare, blommigare och liksom mjukare, men den gyllene, varma känslan har de gemensamt.

I Zibelines hjärtnot blommor blommorna som om de vore nya. Det är mjuk pudrig iris (ärligt talat fick jag ta bort ett stort stycke här, jag började plötsligt skriva på engelska mitt i en mening!) gardenia och jasmin med pappriga nyanser och en ylang-ylang som är så underbart härlig att det inte är sant, med inslag av krämig persika och en aning av körsbär blir det nästan en svag gourmand-karaktär på doften. Jag har sagt det förut om vissa av mina vintage-favoriter, nu säger jag det igen, parfymer som den här görs inte längre. Zibeline är en stor skönhet.

Basnotens inslag av svagt söt honung, ambra, tonkaböna och sibet är en gyllene, tät, varm och krämig fortsättning på starten. Blommorna sjunker sakta undan, efterlämnar en mjuk, feminin pudrighet som blandar sig oerhört väl med de varma noterna från honung, ambra och tonka, sibetnoten är tydlig, men inte dominerande på något sätt, den ger Zibeline liv, djup och en svagt animalisk-sensuell utstrålning, utan att alls bli smutsig eller för mycket. Zibeline i den versionen jag har kan absolut bäras även av den som är lite rädd för allt för animaliska dofter.

Zibeline har medium sillage och god hållbarhet, 5-6 timmar och min version är en parfum de toilette. Självklart ska man ta chansen att prova Zibeline om man kommer över en vintage-version av doften.


Pic: Woman in fur stole

2 kommentarer:

Joakim sa...

Åhh! Så spännande det låter. Undrar om det faktum att det är en vintageparfym gör att det känns lite extra spännande, lite mer exklusivt.
/Hanna

rebella sa...

Hanna: Det är så klart spännande, man vet ju inte riktigt vad man får. Parfymer som har stått i 50 år kan ju vara förstörda, eller inte alls passa en, men den här är i skick som om den gjordes 2010. Det är fantastiskt tycker jag, dessutom min typ av doft. Däremot köpte jag en annan vintage Peche Permis och även om den är i lika gott skick är den inte alls min typ av doft.