Antonio Visconti - Coeur de Vanille

Under den här tiden då jag knappt skrivit på bloggen har jag ju ändå haft mitt parfymintresse kvar. Men, det har sett lite annorlunda ut. Mest har jag hållt mig till mina favoriter och det har faktiskt varit ganska skönt att inte hela tiden behöva tänka på vad jag ska prova härnäst och därefter skriva om. Nya och okända parfymer med "tveksamma" noter har jag inte haft nån lust att prova alls.
Ordningen bland mina parfymprover och dekanter har grymt förfallit, så till den milda grad att jag till slut inte kunde hitta det jag letade efter även om jag var säker på att just den doften skulle finnas nån stans. Men, iallafall en dag bestämde jag mig för att städa och sortera bland mina prover och dekanter. Det blev ett digert jobb som tog ungefär en hel dag! Men, oj om det var så värt det. Bland alla prover och dekanter hittade jag ett prov på en parfym som jag inte visste att jag hade och knappt visste vad det var för nåt.
Det var den här, Antonio Viscontis Coeur de Vanille. Ojojoj!
Hur många vaniljparfymer behövs det egentligen? Ja, det finns defintivt plats för den här iallafall. Enligt mig kvalar den in i den absoluta vaniljtoppen utan någon som helst tvekan, tillsammans med Guerlains Spiritueuse Double Vanilla, Profumums Dulcis in Fundo och Montales Vanille Absolu.
I stil påminner den mest om Spiritueuse Double Vanille, Coeur de Vanille är en barnförbjuden och ruffig vanilj.
Doften av vanilj (iallafall som vi föreställer oss den typiska vaniljdoften) är nog för många av oss bland det tryggaste vi kan tänka oss. Det är en mjuk, insmickrande, vänlig och kramig doft. Den finns i Coeur de Vanille och förstärks av len hasselnöt och en mild, men så småningom allt mer tydlig doft av kakao.
Men, Coeur de Vanille är betydligt mer komplex än så. Tillsätt rökig vetiver, gråpudrig kryddnejlika och aromatisk, narkotisk muskotnöt. Jaaaa, jag säger bara wow! Fantastiskt! Nu blir det spännande. Riktigt spännande.
Coeur de Vanille får mig att tänka på mystiska ritualer, trumljud, fladdrande ljuslågor och hemliga sällskap. Men, på nåt sätt hemma i mormors kök eller samlade runt lägerelden, vad kommer att hända, något oväntat, något spännande, något förbjudet? Men, du känner dig ändå trygg och säker, för du sitter där med dina bästa vänner.
För det är väl kanske det vi behöver för att våga kasta oss ut i det okända? Åtminstone en liten portion trygghet. Coeur de Vanille lyckas erbjuda det bästa av två världar, trygghet och spänning på en och samma gång. Och som den doftar är det förmodligen med ingredienser av mycket god kvalitet. Priset är högt, men egentligen ganska överkomligt för hela 100 ml. Jajo, det här är en doft väl värd att äga.
Den är mer kryddig och rökig i öppningen och en bit in i hjärtat av doften, tyvärr tappar den en del av det, men först efter ett par-tre timmar, basen är ganska traditionellt mjukt, gourmandisk, len, med lite mörker från kakaon. Den har mycket god hållbarhet, på mig räcker den hela dagen. En utomordentlig doft den här tiden på året, jag rekommenderar den till både män och kvinnor och alla som söker efter såna där spännande, fullvuxna vaniljdofter. Coeur de Vanille har fått mig att sätta flera andra av Antonio Viscontis dofter överst på önskelistan över sånt jag måste testa. Ett klart lovande märke. Om man kan skriva så efter att bara testat en doft? Men, om de andra är i närheten av Coeur de Vanilla är de bara så värda att testa!
Vaniljdofter har jag ju skrivit en hel del om, eftersom vanilj är en klar favoritnot för mig. Nu tänkte jag istället fråga om du har någon favorit som lyckas förena de här ljusa, mjuka, trygga doftnoterna med mörker, spänning och mystik? Är det i själva verket just såna dofter som har den där förmågan att bli favoriter? En del spännande främling och en del bästa vän i samma doft? ;)