Nasomatto - Black Afghano

Shejkromantik finns det längre? Drömmer unga västerländska kvinnor om att åka på semester till ett land i Mellanöstern och sedan under en ökenutflykt bli bortrövade av någon exotisk shejk med mörka sammetsögon? Skulle tro att det är en romantik på utdöende, inte minst efter terrorattackerna mot World Trade Center och det som följt efter. Kanske var det något som hörde till kvinnor i min farmors/mormors generation då man kunde beskåda Rudolf Valentino på filmduken? Nej, något särskilt är det väl ändå med "Tusen och En Natt", haremsdamer och assasiner?

Ja, det verkar iallafall de som ligger bakom Nasomattos Black Afghano tycka. Även om namnet snarare är drogromantiskt än shejkromantiskt, då det syftar på en särskild sorts hasch från Afganistan av väldigt hög kvalitet. Oavsett orsaken till namnet så är Black Afghano så mycket mer än en parfym med doften av fint hasch. När jag testar Black Afghano... näe, det där lät lite konstigt va? När jag tar på mig några droppar av Black Afghano så möts jag av en toppnot som påminner starkt om hasch, nej inte påminner, det är doften av hasch, utan tvekan och jag har aldrig stött på en så verklighetstrogen doft av hasch i någon parfym tidigare. Andra parfymer med not av hasch/cannabis har för det mesta påmint om försiktiga tolkningar, inte äkta vara.

Okej, okej... jag förstår att många som är mindre drogromantiskt lagda än skaparna av Black Afghano får lust att sluta läsa nu, men gör inte det! Black Afghano visar sig vara sååååååå mycket mer än en realistisk tolkning av hasch! Eller... ärligt talat tar parfymen Black Afghano med mig på en resa, till ett kargt och bergigt landskap, till en grupp människor runt en lägereld, dagen har varit lång, varm och fylld av strapatser. Det är kväll, mörkret har fallit och en bedårande stjärnhimmel breder ut sig över våra huvuden, äntligen lite svalka efter dagens hetta. Men, bakom ryggen kan man känna nattens kyla krypa närmare inpå. Att en pipa går runt lägerelden är det mest naturliga man kan tänka sig... En söt, aromatisk och samtidigt lite besk rök som får de trötta människorna runt elden att slappna av, bli mjuka i kropparna och bekvämt luta sig tillbaka (hur bekvämt det nu kan bli runt en lägereld).

Någon börjar berätta en historia, en händelse som utspelade sig här i bergen när berättarens farfar var ung. Vi dricker lite te och tar en bit halawa, betraktar stjärnhimmelen över våra huvuden och dras allt mer in i berättarens suggestiva och spännande historia, är den sann, kan det verkligen ha hänt? Det spelar inte längre någon roll, totalt belåten med tillvaron känner jag mig som förflyttad till "Tusen och en Natt"...

Black Afghano är i sanning en komplex doft, det finns hela tiden ett spår av hasch i den, men också noter av lätt rök, kryddor, varma träslag, sötma, blommor och något animaliskt. De olika noterna går ständigt ut och in i varandra, som på ständig vandring genom parfymen. I sin genre måste jag säga att Black Afghano är i det närmaste perfekt utförd. Trots att den kostar 98 euro (runt tusen kronor!) för enbart 30 ml, så måste jag säga att den är värd varenda öre för en person som parfymen passar. Jag kommer att vårda min droppar ömt, men precis som hasch inte är någon drog för mig, så är inte heller Black Afghano någon parfym för mig. Den kommer inte riktigt överens med min hudkemi, rökiga, beska noter blir ofta ett problem på mig, även om Black Afghano NÄSTAN inte är ett problem, så finns det en liten, liten störning. Jag tycker att den luktar vansinnigt gott, berusande och löjligt fantasieggande som parfym, men jag tror tyvärr inte att den luktar särskilt gott på mig, yngsta dottern klagade hela dagen igår! Och den varar, en liten (pytteliten faktiskt, jag betalade 6 euro för typ ½ ml) droppe på vardera handled räcker i timmar och sillaget är tillräckligt starkt för att jag oroar mig lite för om folk skulle kunna tro att jag rökt hasch på riktigt!

För er som vet att ni bär upp lätt rökiga, aromatiska, träiga dofter med en viss beska så är Black Afghano ett måste att prova. Jag är säker på att den gör sig lika bra på rätt man eller kvinna. På mig påminner den en aning om Serge Lutens Serge Noire, men även om jag gillar Serge Noire så är den inte heller en parfym för mig, men jag upplever Black Afghano som mer lättburen och minst lika komplex. Efterhand blir Black Afghano mjukare, rundare och sötare och basnoten är ett sant nöje. Trots det så är Black Afghano för mig snarare en olfaktorisk tripp än en parfym för att jag ska dofta gott.

För övrigt har jag fått en hel del prover den senaste veckan, bland annat Amouages Reflection Women, men nej, som de andra jag provat från Amouage så passar den mig inte riktigt heller, trots att det är Maurice Roucel som gjort den! Den luktar gott, den luktar länge och den luktar dyrt, men den luktar inte jag!