lördag 11 oktober 2008

Totala doftkatastrofer.

Vid det här laget har jag fått ihop en liten behändig lista på parfymer som jag vill ha i stor flaska. Den där lilla listan ändras ständigt, gamla favoriter förlorar några placeringar för att nya favoriter dyker upp, men för det mesta får en parfym som jag en gång tyckt varit värdig att hamna på "storflaska-listan" vara kvar där. Det är vanligare att en parfym jag inte gillade så värst första gången jag testade den istället flyttas upp till den listan, för att det tagit några provomgångar innan jag insett hur bra den verkligen är.

Det börjar vara ganska många på den där listan nu!

På samma sätt råkar man ju då och då ut för parfymer som luktar så dåligt, skumt eller starkt på en att man helst inte vill vara i samma hus som ett litet provrör av doften ens. Parfymer som av någon outgrundlig anledning kan lukta helt fantastiskt på andra. Hudkemi är något väldigt fascinerande och väldigt knepigt.

Jag fick två prover av svägerskan i somras. Båda av Calvin Klein, Escape och Contradiction. Jag hade väl inga direkta förhoppningar om att jag skulle älska någon av dem, men trodde nog att jag skulle tycka att de var helt okej, bra, trevliga eller nåt ditåt. Men icke, de var totalt vedervärdiga båda två. För det första gick de knappt att skilja åt, båda luktade ruttnande blommor i en sur och ärgig metallvas på mig. Förskräckligt! Jag försökte tvätta bort dem ganska raskt, men av någon anledning verkar parfymer som jag tycker luktar förskräckligt liksom bita sig kvar, de är lika svårutrotade som muterade kackerlackor! Varför är det så???

Lite senare fick jag för mig att beställa ett prov av Nasomattos nysläppta och superdyra China White. China White var ett ovanligt rent heroin under 80-talet och parfymen skulle tydligen dofta blommigt, lite träigt, pudrig och så någon spännande diffus doft som var rent beroendeframkallande, allt enligt Luckyscents beskrivning. Och åååååh, varför föll jag så för den? Hur kunde jag i min dumhet tro att det skulle vara behagligt att gå omkring och lukta något som ens vagt kunde påminna om heroin??? Det är ju rätt länge sedan det var inne att vara heroinchick, ellerhur? Och jag är en 40+ flerbarnsmamma i ett radhus liksom, pinsamt värre eller?

I vilket fall som helst så luktade den på mig svagt av dammiga blommor, lite vag parfymdoft och väldigt mycket heroin. Inte för att jag någonsin luktat på äkta vara, men jag har luktat på andra beska, kemiska substanser och i min fantasi var det inte allt svårt att få den där beska, medicinska och väldigt envisa doften till att vara en total rip-off på hur heroin luktar. Nåväl, det kan ju ha varit en behaglig parfymupplevelse iallafall? Nääää, inte det minsta, jag blev bara grymt obehaglig till mods av den och kände mig låg, deppig och lite illamående. Till tvättstället med marschfart. Bort, bort, bort och kom aldrig mer igen! För att vara ärlig så får jag medge att min bror och en av dotterns kompisar fick testa den och den luktade faktiskt inte alls lika avsmakligt på dem, kanske manlig hudkemi gjorde nåt med komponenterna som inte min förmådde? Däremot vägrar jag sträcka mig så långt som till att låta maken testa den, jag vill inte att han ska lukta avsmakligt ens en endaste sekund.

Raka motsatsen till Nasomattos China White verkar Pilar and Lucy´s parfymer vara. Flaskorna är ett virrvarr av krimskrams, små tygblommor, fjädrar och volanger. Namnen är brutalpoetiska; Tiptoeing through chambers of the Moon, To twirl all girly, The exact friction of Stars... ja, jag är typen som är "all over the place" från knarkromantik, till feminin good old fashioned-romantik och allt där emellan kan jag falla för. Och vad kom jag fram till, jo det finns inga flaskor som kan göra de här parfymerna rättvisa. De skulle kunna säljas i billiga plastflaskor av nåt slag, de lever varken upp till namn eller utseende. Den ena värre än den andra.

Värst var dock To twirl all girly, den börjar med noter av saftig melon och söt banan på mig, ganska snart börjar lukten av rök blanda sig i. Känns lite knepigt ihop med de söta frukterna, men vad f-n tänker jag, det kanske blir spännande. Jajo, röken tar över totalt, det blir total överdos av någon slags blomdoftande, superstark rökelse. Jag känner mig levande begrav i lagerutrymmet till nån sån där hippie-indiskaffär. Och jag kan inte komma ut därifrån tillräckligt fort. Åter till tvättstället, gnuggar och gnuggar. Lukten är kvar! Hoppar i duschen, lukten är kvar, tvålar och har mig, men den efterhängsna rökelsedoften förföljer mig hela eftermiddagen, med rejäl huvudvärk som följd. Jag kan inte tänka mig att den här parfymen luktar gott på någon av kvinna född!

De andra av Pilar and Lucy är inte fullt lika hemska, de luktar blandningar av torkad plakatfärg, vanilj, blommor och nåt kemiskt. Håll dig undan från de här, eller i vart fall fixa prover innan du faller för de där söta flaskorna som skulle göra sig så bra på byrån i ditt sovrum eller i din klädkammare!

Jag rekommenderar starkt att man fixar prover av en parfym man är nyfiken på innan man slår till och köper en stor flaska. Självklart har jag ju problem med att leva som jag lär, det händer med jämna mellanrum att jag köper parfymer i stor flaska som jag inte provat innan. Men, det brukar hända på Tradera där ju en helt okej parfym kan gå för vädligt billigt och faktum är att av alla jag köpt på Tradera finns bara en som inte passar mig, alla andra osniffade jag köpt där har funkat på mig, kanske inte superduperbäst som om de vore gjorda för mig, men tillräckligt bra för att jag inte ska ånga mitt köp iallafall.

2 kommentarer:

Jackie_Daniels sa...

Du vet väl vad man säger; det som doftar sämst sitter kvar längst. De dofter som man älskar tenderar att försvinna för snabbt:/

Väldigt kul att läsa din blogg!

rebella sa...

Jo, jag har märkt det och tycker att det är grymt orättvist. :(

Tack, för det. Jag älskar att skriva och jag älskar parfymer så det borde ju bli en hyfsad kombination.