Eau d'Italie - Bois d'Ombrie

Precis som med Sienne l'Hiver så transporteras du genast någon annanstans även med Bois d'Ombrie.


Bois d'Ombrie tar med dig till en skog, kanske någonstans i Italien, men jag tycker att den doftar härligt, skogigt som vilken skog som helst egentligen. Bois d'Ombrie har mycket gemensamt med Sienne l'Hiver, men de båda dofterna utspelar sig förstås i helt olika omgivningar. Bois d'Ombrie tar också med dig på en långsam promenad snarare än äventyr. Dofterna i Bois d'Ombrie är bra mycket mer komplexa än "bara" skog, ändå är det en högst värdslig skog jag besöker, jag förväntar mig inte att möta älvor, småknytt eller troll i Bois d'Ombrie. Snarare rejäla kraftkarlar till skogshuggare, jägare och kanske rentav någon som väntar vid sin kolmila.


Precis som Sienne l'Hiver är Boid d'Ombrie en unisexdoft, men med övervikt åt det maskulina hållet. Trots detta upplever jag Bois d'Ombrie som mer lättburen än Sienne l'Hiver, medan Sienne l'Hiver kanske är snäppet mer intressant och unik.


Bois d'Ombrie är mjukare, mer välkomnande och också aningen sötare än Sienne l'Hiver. Redan i toppnoten uppfattar jag Bois d'Ombre som ganska tung och kompakt, jag anar flyktiga noter av något spritigt, men ganska fort utvecklas noter av rustikt läder och en doft som får mig att tänka på hur marken mellan träden i en barrskog doftar. Jordigt, mossigt, kådigt och oerhört aromatiskt. På min hud blir det den doften som dominerar en bra stund framöver, men jag känner även inslag av vetiver, iris och något som på min hud doftar en aning av svag kanel.


Inledningen på Bois d'Ombrie är tung, konkret och ser till att ta plats. Trots detta är den hela tiden intressant och lyckas fånga mig rejält. Jag är hela tiden nyfiken på vad som kan komma härnäst. Jag blir glad då jag så småningom uppfattar små milda inslag av något rökigt, minsann det finns en kolmila nånstans i skogen iallafall! Samtidigt som de rökiga inslagen börjar ge sig till känna mildras också doften, en härlig torr tobaksnot uppträder, doften får mer sötma, mer mjukhet och mer vilsamhet. Mycket, mycket fin!


Bois d'Ombrie verkar ha något bättre hållbarhet än Sienne l'Hiver, men sillaget är ungefär detsamma. På mig blir Bois d'Ombrie en genuin, skogig läderdoft, men på min man blir -även den här- aningen bättre och mer intressant. Som vanligt verkar hans hudkemi skava av de skarpa hörn som min hudkemi ibland tar fram i vissa lite mer maskulina dofter. På mig skulle jag också påstå att Bois d'Ombrie inte är varken sensuell eller sexig, medan den faktiskt lyckas med det konstycket på min man. Jag skulle inte alls ha något emot att vakta kolmilan med honom om man säger så...


precis som med Sienne l'Hiver rekommenderar jag Bois d'Ombrie till alla som gillar annorlunda, välgjorda dofter och framför allt till män. Den är verkligen jättefin och spännande.


Anledningen till att jag tjatar om kolmilor är för att min morfar brukade göra kolmilor när jag var liten. Även om det är rätt länge sedan (70-talet) så var kolmilor även på den tiden en ovanlighet och jag tror att kunskapen om hur man gör och sköter en kolmila dog ut med min morfars generation (i stort sett, säkert kan man idag gå en kurs i hur man gör en kolmila, men det är inte riktigt samma sak). Alltså, klart jag gillar en doft där jag inbillar mig att jag känner doften av kolmila...



Pic: Tre nycklar