Ryggen har sakta börjat återhämta sig och det är jag väldigt tacksam för. Det som stör mig mest är att jag inte vet varför jag fick ont och därmed är det ju lite svårt att veta vad jag ska undvika för att inte få det igen. Annars är allt bra, snart börjar barnen skolan igen och mellandottern åker ner till Markaryd för att börja folkhögskola. Våran ordinarie dator har gett upp, så jag får muta mig till datatid vid sonens dator.
För något år sedan "fyndade" jag en flaska Aria di Capri från Carthusia på Tradera. Fyndade kan man nog säga eftersom jag vill minnas att jag fick en närmast orörd vintageflaska för kanske runt 70-80 kronor. "Fyndade" på grund av att det visade sig att Aria di Capri var (och är) en välgjord parfym med bra ingredienser i, men tyvärr, ingen parfym för mig. På mig doftade Aria di Capri vagt manligt och jag bytte strax bort den mot något annat. Tänk om det hade varit en flaska av Ligea la Sirena istället...
Nu har istället en parfymbekant till mig fyndat en flaska Ligea la Sirena på Tradera, inte riktigt lika billigt som jag fick min där för några år sedan, men absolut ett fyndpris för denna parfym. Jag köpte in mig på en decant och det har jag inte ångrat!
Ligea la Sirena är framför allt en opoponax-doft, och opoponax är en not jag brukar uppskatta i parfymer så jag hade vissa förhoppningar på Ligea la Sirena. När jag testade den första gången blev jag till en början lite besviken, toppnoten är skarp och väldigt tvåligt tvålig. Alltså, tvålig på ett för mig negativt sätt, det doftar inte som en tvål på något lyxhotell eller en mild och välgörande tvål gjord på högklassiga naturliga ingredienser, utan snarare en skrikbillig tvål som man köpter fem för en tia på ÖB eller sån där tvål man kan hitta på bensinmackarnas toaletter. Hujeda! Faktum är att på mig blir tvålnoten så dominerande och närmast äcklig att den skulle kunna vara en "scrubber".
Men, tack och lov, den tvåliga, skarpa toppnoten varar en kort stund och snart får tvålnoten sällskap av söt, men ändå fräsch citrus (mandarin) och strax därefter anar jag också de första stråken av opoponax. Tvålnoten finns kvar en stund, men i takt med opoponaxens inträde försvagas den ganska fort och hamnar allt mer i bakgrunden, efter ca. 20 minuter har jag glömt bort den stygga inledningen.
Opoponax är en sån där not som har förmågan att dofta både vått och pudrigt på samma gång på mig. Den pudriga noten i Ligea la Sirena är varm, feminin, träig och väldigt lätt att tycka om. Den "våta" noten (något i opoponax får mig att tänka på badhus, men på ett bra sätt) gör att Ligea la Sirena på något sätt blir trovärdig som en doft för en sjöjungfru (siren). Ligea la Sirena är en mycket lockande, sensuell och också på något vis lekfull doft. Jag blir ofta glad av doften av opoponax, men Ligea la Sirena är bättre än så, den får mig att bli lite småkär i mig själv. Jag gillar helt klart tanken på att dofta så här gott och hur kan man låta bli att tycka om någon som doftar så här? Ja, jag kan inte iallafall.
På många sätt är Ligea la Sirena en förförisk doft, den är lockande och tilldragande, varm, spännande och mystisk. Samtidigt är den avslappnad och naturlig, en doft för kuddkrig med någon man älskar och känner sig totalt avslappnad med, kuddkriget övergår till brottning som övergår till... ja ni fattar. Något i Ligea la Sirena som är både busigt och samtidigt inte ger sig utan kamp.
Ni som tidigare testat dofter med opoponax i vet att det är en ganska komplex doft, det finns dels de här våta och pudriga inslagen som jag pratat om, men också inslag av trä, rökelse och sötma. Kort sagt, opoponax är en fullödig, trevlig, mjuk och varm orientalisk doft. I jämförelse med Imperial Opopnax (en annan opoponaxfavorit) känns Ligea la Sirena sexigare, dyrare och mer mystisk, men Imperial Opopnax är aningen roligare kanske, med en betydligt mer uttalad "badhusnot".
Ligea la Sirena har mycket god hållbarhet, håller hela dagen eller kvällen (kanske är att föredra), sillaget är ganska pampigt utan att bli för mycket. Ett måste att prova för alla som gillar eller är nyfikna på opoponax, men också en riktigt bra doft för alla som brukar vara svaga för orientaliska-träiga dofter. Det är svårt att slita näsan från handleden när man har på sig Ligea la Sirena, den luktar verkligen gott. Däremot har den en liten, liten bit kvar till att bli så där bra att man bara kan tänka på den och att den doften är den enda man vill ha på sig just nu. Men, just på dig skulle den mycket väl kunna bli så bra. Så... fixa ett prov på Ligea le Sirena, det är den absolut värd! Överhuvudtaget tror jag att Carthusia är ett parfymhus som får mycket mindre uppmärksamhet än vad det förtjänar, jag blir definitivt nyfiken på mer därifrån. Någon som testat nåt därifrån förutom Ligea la Sirena eller Aria di Capri?
Pic: Clickz.it
5 kommentarer:
Har kun testet Ligea la Sirena, og det ble en hyggelig overraskelse :)
Opoponax er en note jeg oppskatter også, og Ligea la Sirena er virkelig en lovende variant. Jeg har fått en decant, men ser ikke bort fra flaske en gang. Synes du den har litt likhet med Shalimar?
Jeg må teste mer fra dette merket!
Bipbap. Har hört andra som tycker den påminner om Shalimar, men på mig är den inte särskilt lik.
Idag var jag inne på en inredningsaffär på Östermalm i Stockholm och de sålde Carthusia.
Då jag aldrig tidigar brytt mig om detta märke så sniffade jag lite på dofterna och blev väldigt förtjust i Numero Uno Eau de Perfume. Mums, jag tror bestämt att jag måste skaffa mig en flaska! Den sitter fantastiskt bra, är en unisexdoft och det är länge sen jag blev så betagen i en doft. Någon som provat den?
Anonym: Nej, har aldrig testat den. Men, som du säger så är Carthusia ett sånt där märke som man lätt missar, vilket är tråkigt. Flera av deras dofter förtjänar uppmärksamhet.
Jag har bott på Capri i tvåveckorsintervaller 4-5 gånger och haft möjlighet att prova alla Carthusias dofter flera gånger om. Min absoluta favorit är Mediterraneo. Den är sammansatt av citronblad och grönt te. Först störde det mig lite att ingredienserna var så "banala" och namnet väl anonymt men det var bara att ge upp inför den helt underbara doften. Det doftar sommar, utomhus, dynamik, enkelhet och något jag bara kan beskriva som liv. Den är både promenad i sammetsmörker till en restaurang för middag med din älskade som att släpa tunga vattenflaskor längs branta dammiga vägar.
Även om den gör sig bäst det ljusa halvåret finns det inget som kan få mitt humör att vända på en femöring i januari som denna. På väg från jobb där allt för lite blivit gjort till dagis och tankar på hur kollektivtrafiken ska fungera och vad jag ska göra till middag... känner jag plötsligt doften av Capri i halsduken. Mörker, kyla, stress och otillräcklighet biter inte längre. Jag översköljs av en varm glädje och tacksamhet för allt jag har och får uppleva.
Aria di Capri är inget för mig.
La Sirena är ok men för mig hänger tvållukten som kvar (mentalt?). Numero Uno är härlig och präglas av rosmarin som växer överallt på ön. Köpte Caprissimo (blommig) till en vän som blev betagen och beställde duschgel och lotion via nätet. (Man kan beställa direkt från Carthusia på Capri där de görs www.carthusia.com)
Och så - Tack för en hälig blogg!
Skicka en kommentar