Det var ett tag sen. Har haft fullt upp med namngivning (alltså jag har ju inte aktiv ägnat mig åt namngivning, det har föräldrarna klarat alldeles utmärkt själva, men ett välkommen-kalas för lilla plutt kan man kanske kalla det?) av minsta barnbarnet och sen har äldsta dottern och hennes familj varit här hela veckan. Så det har varit en trevlig vecka, men nu är det lite lugnare igen.
Somliga parfymer är man nyfiken på ett bra tag innan man äntligen får testa dem, John Galliano EdP (eller vad den nu heter, jag hittar bland annat uppgifter om att den heter Eau de Galliano, men vanligen kallas den bara John Galliano) är en av dem. Med John Galliano får jag nog medge att flaskans utforming var bidragande till min nyfikenhet. Flaskan är en sån där som man antingen hatar eller älskar. Svartlila med krusidullig stil och på toppen av korken ett gotiskt G. Skulle nog passa rätt bra i min boudoir, men just nu har jag bara en liten decant.
Öppningen är jag inte så förtjust i, det är en märklig aquatisk citrusdoft med ganska syntetisk känsla. Mycket knepig, vattnig och nästan stickande fräsch. och absolut inte vad jag förväntade mig av den här doften. Men, ganska snart fyller milda blomnoter ut den vattniga citrussörjan. Blomnoterna (bla. viol, iris och ros) är på min hud diskreta och nedtonade. Den aquatiska känslan finns delvis kvar, men den blaskiga citrusnoten försvinner ganska fort i bakgrunden, tack och lov!
I hjärtnoten börjar jag tycka om John Galliano, det är ju klart bättre med en doft som har en tveksam öppning men sen blir bättre än tvärtom. Hellre överraskad än så småningom besviken. Hjärtnoten är vagt blommig, men framför allt har den inslag av härlig, lätt rök som på något vis lyckas vara lite aquatisk. Aquatisk rök!? Lite motsägelsefullt, men det finns ju faktiskt undervattensvulkaner. Blommorna och röken blandas med små inslag av pudrig patchouli, rökelse och jag anar också ekmossa. Doften har en väldigt gammaldags känsla, även fast den också på många sätt doftar mycket modernt.
John Galliano får mig att tänka på dunkla rum med dyschor, sammetsdraperier och sminkbord. Det är doft som av svunna tider, och ändå skulle den passa utomordentligt på vem som helst som gillar det gotiska, svarta, svårmodiga och mystiska. John Galliano vore en perfekt doft att ha för att komma i stämning inför en romantisk skräckfilm!
Hållbarheten är helt okej, om än inte suverän, men minst 4-5 timmar iallafall. Sillaget är relativt diskret, men ändå märkbart. Jag undrar hur den relativt nysläppta John Galliano EdT förhåller sig till den här? Någon som hunnit testa den? Jag kommer nog att vilja ha mer av John Galliano EdP när min lilla decant börjar ta slut, och då kommer jag nog att satsa på en hel flaska för att den är så utspejsat annorlunda och härligt burlesk.
Har börjat fundera på en parfymträff och också fått lite påtryckningar från några som var med på den vi hade i maj. Vore ju förstås jättekul att träffas igen och förra träffen var väldigt rolig. Vet inte om slutet av augusti är för tätt inpå? Personligen kan jag nog ta mig till Stockholm sista lördagen (28/8) i augusti, annars kan vi kanske vänta till september? Jag kan nog ha svårt att ta mig iväg till Stockholm första halvan av september då mina föräldrar ev. kommer hit. Kom gärna med förslag på dagar som passar och inte passar, jag hoppas på att vi blir minst lika många som sist och förstås vore det roligt med några nya ansikten! Alla som är det minsta nyfikna är hjärtligt välkomna!
Pic: Underwater volcano
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar