När vi hade parfymträffen i Stockholm i maj testade jag ju mängder av parfymer. Trots att jag inte skrev upp vad jag testade var så lyckades jag ändå komma ihåg de flesta. men, vid slutet av dagen var det en liten fläck vid min handled som doftade sällsynt gott och självklart, jag kunde inte komma på vilken parfym det kunde vara.
Det var uppenbarligen något åt gourmandhållet, nåt sött, men ändå fylligt, karamelligt och träigt, lite mjölkigt och alldeles fantastiskt mumsigt. Funderade och funderade, de två med gourmandkaraktär som jag kunde komma ihåg att jag testat var dels Costume Nationals 21 och Laura Merciers Marrons Glaces. Sen hade jag testat några tämligen okända parfymer som jag inte hade någon vidare koll på, den übergoda doften skulle kunna ju vara från någon av dem...
Därför är jag glad över att ha fått tag på en decant av Laura Merciers Marrons Glaces, innan jag testade den "igen" var jag nästan säker på att den var den mystiska doften, men... nu när jag väl har den och får testa den i ensamt majestät så, nej... jag tror inte att det är den mystiska godbiten från Stockholm!
Jag har vad jag kan komma ihåg aldrig ätit kastanjer i någon form, Marrons Glaces är någon slags fransk kastanjdesert som består av glacerade kastanjer och ser väldigt gott ut, men hur de egentligen doftar eller smakar kan jag inte uttala mig om. I vilket fall känns doften Marrons Glaces inte som en trovärdig tolkning, utan snarare som en parfym som inspirerats av Marrons Glaces men tagit sig vissa parfymistiska friheter.
På min hud blir Marrons Glaces nästan som en aquatisk gourmand, den är söt, krämig och nötig men med inslag av något tunnt och skvalpigt, mjölkigt? Ja kanske, men i så fall lättmjölk snarare än krämig, fyllig gräddmjölk. Jag har inget emot doften Marrons Glaces, men jag gillar den inte alls så mycket som jag trodde att jag skulle göra. När jag först testade den -hemma- tänkte jag att den underbara doften från Stockholm skulle dyka upp i basnoten, så jag väntade och väntade och väntade tills jag insåg att basnoten inte alls var den väntade utan snarare en vag och blaskig jasminvanilj med få inslag av gourmand eller något gott och fylligt överhuvudtaget!
Det som möjligen kan ha hänt -i Stockholm- är att jag av misstag råkat spraya en annan doft över Marrons Glaces och sen inte kan komma ihåg den andra doften? Men, jag tror inte riktigt det, även om jag var i parfymhimlen hade jag en viss koll och försökte verkligen spraya där jag inte hade något sen förut. Återstår att ta reda på om den fantastiska doften kan ha varit Costume Nationals 21 eller någon av de dofter jag testade och sedan glömde bort att jag testade? Förhoppningsvis blir ett Stockholmsbesök av igen om inte alltför länge och då ska jag testa parfymer i lite mer eftertänksamt tempo!
Har du testat Costume Nationals 21? Jag har fått för mig att den har en tydlig saffransnot? I så fall har jag svårt att tro att det kan vara den mystiska doften, för någon saffran kände jag inte...
Har du råkat ut för något liknande? Testat en doft som doftar härligt för att upptäcka att du glömt bort vilken det är? Fatta om jag skulle ta mig till Paris för att testa parfymer... vilket fiasko... jag måste uppenbarligen öva på det här!
Förresten, Marrons Glaces har medelmåttig hållbarhet och ganska diskret sillage. Tycker du ska testa den om du är svag för gourmander, men är du ingen gourmandfantast kan du lika gärna låta den vara.
Pic: Marroncs glace, klaus.fr
2 kommentarer:
Hm, det har nog hänt någon gång men framförallt så råkar jag ofta ut för att inte få samma doftupplevelse andra gången jag testar en doft (och inte tredje gången heller för den delen). Jättekonstigt! Jag tror att jag har hittat doften med stort D och så är det inte så... Jag blir alltid lika besviken.
Lotta: Jo, jag tycker det händer ganska ofta att en doft jag har haft i ett litet prov doftar på ett annat vis än sen när jag har den i flaska el. decant. Ibland är det som om det doftar extra gott när man får hålla på och snåla och dutta...
Skicka en kommentar