Huitième Art - Manguier Metisse

Har haft några lugna, sköna och lediga dagar med hela familjen. Maken har varit ledig hela veckan, fram till idag. Varför ska man jobba vardagar när man kan jobba nyårsafton? *suck* Å andra sidan slutar han klockan åtta, så vi hinner med att äta gott och ha det mysigt under kvällen iallafall.

Mellandottern vinkades av till Markaryd i förrgår, och yngsta sonen fyllde 18 (18!!!!) i måndags.

December blir ju lätt en lite splittrad månad när det gäller parfym, att ta sig tid att verkligen analysera och fundera över olika nya dofter kan vara lite svårt mitt i värsta julstöket. Men under en stor del av december har jag gång på gång dragits till en doft...

Pierre Guillaume, skaparen av Parfumerie Generale, har nyligen släppt åtta olika parfymer som han valt att kalla Huitieme Art (den åttonde konstformen). 2010 verkar vara ett år då parfymskapande har tagit ett stort steg närmare konsten, det går numera att hitta olika typer av olfaktorisk konst, skapade inte av aktörer inom parfym/skönhetsindustrin utan av konstnärer och/eller parfymörer i samarbete med konstnärer. Att ens behöva fastslå att parfym ÄR konst kan kännas lite onödigt för många av oss som redan älskar och beundrar olika parfymskapelser, men för gemene man är inte detta lika självklart. Och det är väl mycket tveksamt om massproducerade uppföljare till försäljningssucceér, kändisdofter etc kan kallas konst?

I vilket fall att skapare av niche-och indie-parfym, diverse olfaktoriskt intresserade konstnärer etc. tar sina parfymer och säger "Det här är konst", vad ger det för effekter på tex. de numera förbjudna noterna inom parfym? Att förbjuda "skadliga" ingredienser i kommersiella produkter är en sak, men inom konst ser reglerna ut på ett annat vis. Överhuvudtaget tycker jag det är mycket intressant att applicera konstbegreppet på parfym, även om jag tyvärr saknar vissa verktyg för att göra det på ett "riktigt" vis. Konst/parfymintresserade och kunniga läsare får gärna dela med sig av åsikter inom området.

Huitieme Art erbjuder åtta, sinsemellan ganska olika dofter; Ciel D'Airain, Ambre Ceruleen, Fareb, Aube Pashmina, Naiviris, Sucre D'Ebene, Vohina samt Manguier Metisse som jag ska skriva om idag.

Vanligen är jag ingen superälskare av tropiska dofter, inslag av tropiska frukter och tunga blommor kan lätt bli för sött och kladdigt på mig. Därför är det alltid extra roligt när jag hittar en tropisk doft som fungerar på mig och Manguier Metisse är definitivt en sådan doft. Hade jag testat den en månad tidigare hade den mycket väl kunnat hamna på 2010 års topplista.

Manguier Metisse öppnar med den mest saftiga, färska, naturligt söta mango man kan tänka sig. Aldrig tidigare har jag stött på en så trovärdig mangonot i parfym. Doften är orangegyllene, sprängfylld av fruktsaft, den där milda, men aromtiska kryddigheten man känner i färsk mango och också små, små inslag av syrlighet och fräschör. Mangonoten dominerar under de första minuterna men sedan smyger sig en mild, men ändå tydlig blomnot in. Mango och blomma vävs samman, blandas, men turas också om, en bit gyllene färsk mango och sedan en nyutslagen, prunkande vacker tropisk blomma. Som den vackraste lei man kan tänka sig. Som att sitta på stranden till en underbart vacker Söderhavsö, med en väldoftande blomkrans runt halsen och samtidigt äta en mango så god att den hade kunnat växa i paradiset.

Manguier Metisse doftar som om jag plötsligt klivit in i en målning av Gaugain. Den ÄR tropikerna, gyllene hud, solvarm sand, växtlighet så frodig att det nästan blir en karikatyr på växtlighet, blommor så vackra, så stora, så överdrivna att de blir nästan overkliga.

December här i Nyköping har varit osedvanligt kall och snöig, kan ni tänka er en bättre doft än Manguier Metisse att krypa in i då? Nej, knappt jag heller.

Efter en tid (+30 min) blir Manguier Metisse något mindre prunkande, slösande och fruktig. Mangonoten torkar in och lämnar kvar som en doft av mangopuder som blandas med doften av dels ganska pappriga blommor, men också med ett vilt, lite berusande och nästan mentholiskt inslag. I den här fasen blir Manguier Metisse lite lugnare, men också lite sexigare. Pudrig mango är kanske svårt att föreställa sig, men det doftar väldigt gott iallafall.

Kan ärligt talat knappt komma på någon tropisk blom/fruktdoft som jag gillat så mycket som den här. Den är väldigt härlig att ha på sig mitt i smällkalla vintern, men samtidigt är den tillräckligt nedtonad för att ändå kunna bäras till sommaren. Som doft är den stor, men inte enorm. Hållbarheten är god och sillaget OK, inte så stort. Manguier Metisse är ett måste att prova för alla som gillar vita florals, tropiska dofter, genuint och vuxet fruktiga dofter, men förstås också för alla som ännu inte hittat någon tropisk favorit, Manguier Metisse kan mycket väl vara det du söker.

Det är inget fel på de andra sju dofterna i serien, även om jag inte fallit för någon av dem lika mycket som för Manguier Metisse. Fareb kan vara den mest intressanta av de åtta, men också -på mig- den mest krävande och svårburna, Aube Pashmina är en oerhört välgjord grön doft (Pierre Guillaume är oerhört duktig på gröna dofter, han gör nåt med dem som får dem att bli sexiga!!!) och Sucre D'Ebene bör tilltala alla med smak för gourmanddofter. Däremot blev Ambra Ceruleen inget vidare på mig, den blir märkligt smörig (för smörig). Dock tror jag att alla kan hitta åtminstone en favorit bland de olika dofterna, mer om Huitieme Art kan ni läsa här (och beställa ett prisvärt samplepack också):

http://www.huitiemeartparfums.com/

Pic: bestindoortropicals

Topplista 2010

Har haft en otroligt bra och trivsam julhelg och hoppas att alla bloggläsare har haft det också. Känns väl inte så orginellt att komma med en topplista idag (när jag kollade på morgonen såg jag att väldigt många parfymbloggar också skrivit topplista idag), men det får bli som det blir.

Insåg också att mitt förra inlägg fick en lite knasig rubrik, det ska ju vara 2011 och inte 2010, men jag blir alltid förvirrad när det blir nytt år och brukar skriva det gamla året i minst en månad innan jag vant om mig. Denna topplista gäller dock förstås parfymer testade under 2010.

Jag har testat massor av parfymer, men kanske inte fullt lika många som 2009, mitt parfymintresse har kommit in i en ny fas. Jag byter, köper och får fortfarande väldigt mycket prover, men har också allt mer börjat satsa på dekanter, delade flaskor och också hela flaskor. Märker ju också att ju fler parfymer jag provat ju mer ska det till för att jag ska bli verkligt imponerad av något nytt.

Parfymer jag testade under 2010 som VERKLIGEN har fångat min uppmärksamhet och som jag vill ha mer av (eller också i vissa fall, redan har mer av):

Januari 2010: Histoires de Parfums -Tubereuse Animale. Härlig, varm, fyllig, animalisk, lädrig, kryddig doft med inslag av tuberos. Ganska krävande att bära, men väldigt annorlunda, liknar inte något annat i parfymväg. Har en dekant av den, men vill gärna ha mer.

Februari 2010: Parfums D'Orsays - Tilleul. Förälskade mig i denna gröna, milda, söta, komplexa lindblomsparfym och kunde knappt tänka på nåt annat i en månad. För mig är den dock en senvinter/tidig vår-doft så jag har inte köpt mer av den... än. Misstänker att jag kommer att få starka begär efter den i slutet av vintern, så jag förbereder mig på att köpa mer av den snart.

Agonist - The Infidels. Varm, komplex, animalisk, stark, kraftfull, retro och alldeles underbar doft från svenska Agonist i samarbete med glaskonstnären Åsa Jungnelius, Kosta Boda. Fantastisk multidimensionell doft som är svår att glömma. Har mer på gång av den. :)

Mars: Farmacia Annunziata - Ambra Nera. Den mest otroliga ambradoft jag någonsin testat. Skulle lätta köpa en hel flaska av denna om jag inte råkat hitta de där egyptiska parfymoljorna på Tradera. Ett absolut MÅSTE att testa för ambraälskare!

April: Simone Cosac - Trama. Kan vara den bästa rosdoften jag någonsin testat. Öppningen på denna parfym kan ockmså vara bland det bästa jag någonsin stött på, fantastisk, 100% trovärdig doft som när man öppnar en inslagen rosenbukett. Jag gillade Perle di Bianca också, men Trama är ett strå vassare, iallafall på mig. Har en liten snutt kvar i ett prov, men jag kommer nog att behöva mer av denna snart! Ett måste att testa för alla som vill bli grymt imponerade av en rosdoft.

Hors La Monde - Shiloh. Syrlig citrus, krämiga blommor och ekmossa. Underbar och klassisk, stark, dryg och humörhöjande. Årets födelsedagsparfym. Rekommenderas till alla som gillar moderna dofter med klassiska inslag.

Maj: Dominerades av Xerjoffs überexklusiva dofter och även om jag smälte som snö i solsken för flera av dofterna tror jag inte att jag någonsin kommer att ha råd att faktiskt köpa någon av dem. Dessutom har jag upptäckt att jag inte är lika förtjust i dem som jag tyckte när jag just hade testat dem. Trots detta så är det ett måste för varje parfymälskare att iallafall någon gång testa något från Xerjoff.

Juli: La Collina Toscana - Girasole del Poggio. Solsken i flaska, fyllig, nötig, krämig och väldigt annorlunda blomdoft. Har kvar mitt lilla prov och på grund av att den är så annorlunda så kommer jag nog att köpa mer av denna så småningom. Har aldrig stött på en liknande doft, mycket intressant.

September: Andrea Maack- Craft och Sharp. Intressanta, annorlunda, kyliga och nordiskt inspirerade dofter från en isländsk konstnär. Har Craft, men kanske någon vill dela en flaska Sharp med mig framöver? Klart prisvärda parfymer.

Serge Lutens - Bas de Soie. Aquatisk, märklig floral med lite småslemmiga inslag. Gillar den, men begriper inte riktigt varför. En rumsren version av Secretions Magnifique. Har en bottenskyl i en stor flaska.

L'Artisan Parfumeur - Nuit de Tubereuse. Först tyckte jag om den, sen tyckte jag inte riktigt lika mycket om den. Men, nu har jag bestämt mig för att jag tycker om den, mitt lilla sprayprov har blivit betydligt mer använt än vad jag trodde. Den vinner stort i längden och jag kan mycket väl tänka mig en delad flaska av denna så småningom. Intressant och annorlunda variant på tuberos. Funkar utomordentligt även på män.

Oktober: Amouage - Memoir Woman. Gothisk, nedstämd och lite melankolisk parfym. Min stora favorit från Amouage. Frågan är ju bara när (om någonsin) jag får råd med denna.

Mitt lilla fynd med parfymoljor från Shahrzad Palace Perfumes blev ju också stora favoriter under oktober. Fyra av fem oljor doftar underbart.

Samt Etat Libre d'Oranges Like This, fantastisk. Det var såååå nära att denna doft blev årets julklappsparfymen, men så hittade jag en Cuir Beluga till fyndpris. Inte så att jag ångrar att jag köpte Cuir Beluga, men jag funderar starkt på hur jag dessutom ska komma åt en stor flaska Like This bara till mig själv. :))) MÅSTE MÅSTE MÅSTE prova-doft!

Två dofter som jag burit mycket men som inte egentligen hör till någon särskild månad:

Guerlains Cuir Beluga, så mycket som jag använt denna under 2010 tror jag knappt jag använt någon annan parfym sedan den tiden då jag hade en signaturdoft i taget! Enligt mig passar Cuir Beluga i alla sammanhang. Fenomenalfantasisk!

Costume Nationals 21 som jag upptäckte på NK i maj och återfann under hösten. Oerhört skön mysdoft med stark personlighet. Har en dekant av den och jag lär investera i en flaska när min dekant -snart- tar slut.

En sak som slår mig när jag kollar igenom min lilla topplista är att de olika dofterna verkligen är just olika. Det finns allt från lätta, aquatiska florals till tunga animaliska dofter med inslag av läder och ekmossa till söta gourmander och kryddiga orientaler och lätta gröna dofter. Jag har en ganska bred smak och under 2010 har den blivit ännu bredare eftersom jag lärt mig uppskatta både ekmossa och vintagedofter.

Självklart har jag inte gillat allt jag testat, bland annat Boadicea the Victorious blev jag besviken på. Så vackra flaskor och så utslätade dofter och alldeles för mycket för att ens jag skulle lyckas få någon överblick.

Honore des Pres trevliga utdelning av prover och inbjudan om att sedan delta i diskussionen om Vamp a NY var ett väldigt fint initativ, men själva doften var enligt mig inte särskilt speciell.

Jag testade mig också igenom alla Czech & Speaks dofter och den enda som föll mig i smaken var Dark Rose, de andra glömde jag bort i samma stund som jag slutade känna doften av dem. Trevliga, men tråkiga, tyvärr.

Annick Goutals Ninfeo Mio som öppnar så underbart och som sedan genomgår en fruktansvärd förvandling till något svaveldoftande ont på min hud blev också en stor besvikelse.

Vad under 2010 har fångat ditt intresse? Vad har du blivit besviken på? Har du någon klockren favorit eller flera? Någon doft du testat som du inte läst om här, men som du tycker jag bara måste testa? Vad ser du mest fram emot att testa under 2011?

Jag får medge att jag är väääldigt nyfiken på nyaste Serge Lutens, den som ska dofta rostat bröd! Och så är jag nyfiken på L'Artisans Traversee de Bosphore och hoppas jag får möjlighet att testa båda snart. Sen har jag precis fått pejl på en väldigt, väldigt speciell doft som jag också hoppas få tag på snart!

Gott Nytt år till alla härliga bloggläsare!

Pic: tacomadowntown

Önskelista inför 2010

Bara några dagar kvar till jul. Aldrig går väl tiden så fort som från första advent till jul. Har massor kvar att göra, men har iallafall avklarat vissa saker. Pepparkakor är bakade, köttbullar rullade och knäcken kokad. Har också lyckats köpa hela två (2) julklappar! Eller kanske tre...

För ett par dagar sedan fick jag hem årets kanske finaste parfyminköp, Guerlains underbara Cuir Beluga om inte finaste så solklart dyraste parfymen jag köpt, inte bara i år utan någonsin. Bara dagar efter detta fick jag så möjlighet att köpa en annan favoritparfym och ja, oj vad mycket det blev helt plötsligt. Så igår satte jag mig och gjorde en sammanställning på hur många parfymer (flaskor, inte dekanter el. minis, men somliga bara med lite i) jag handlat under 2010. Många blev det. Hujeda. Å andra sidan har jag sålt massor av prover och dekanter så det har ändå inte blivit så fasligt dyrt. Mina parfyminköp har kostat allt mellan 18 till 1000 kronor. De flesta dock långt mycket närmare 18 kronor än 1000 och dessutom några av de allra, allra billigaste har visat sig vara helt underbara (läs: de egyptiska parfymoljorna som jag fyndade fem stycken för 23 kr).

Här någon dag ska jag skriva mer om favoriter från 2010, överraskningar, besvikelser och vad jag använt mest. Men, idag tänkte jag att mina bloggläsare skulle få komma med lite önskemål. En önskelista inför 2010 kan man säga.

Är det nåt du saknar på bloggen och vill läsa mer om? Finns det något parfymhus som du är nyfiken på, men som jag ännu inte skrivit nåt alls om? Känner du att du gärna skulle vilja lämna ett litet (eller stort) bidrag till bloggen som gästskribent, hör av dig. Självklart kanske jag inte kan uppfylla alla önskemål, somliga parfymer är väldigt svåra att få tag på prover av, och somligt är jag helt enkelt inte intresserad av (vill du läsa inträngande och analytiska recensioner av alla Naomi Campells parfymer får du nog be nån annan), i andra fall har jag kanske inte de kunskaper som fodras tex. vet jag förmodligen inte mycket mer än många av mina bloggläsare om parfymers kemiska sammansättning och hur man förändrar strukturer på vissa doftmolekyler och hur man dubbeldestillerar och grejar så därför kan jag inte heller skriva mycket om det. Men, kan jag göra någon glad på ett enkelt vis så försöker jag gärna.

Har förresten REDAN fått förfrågningar om det snart är dags för en ny parfymträff. Det är ett av de roligaste önskemålen jag kan få av mina läsare. Just nu har jag mest julbestyr i tankarna, men hoppas självklart att vi kan ha en ny parfymträff snart igen. Jag lovar att jag ser fram emot det jättemycket. Ni som känner att det här är något ni vill vara med om, hör gärna av er med förslag på när, var, hur. Jag hittade bland annat en second hand (har inte varit där, bara läst om) butik i Stockholm som säljer vintage parfymer, det kanske vore ett ställe att besöka på nästa träff???

Precis som för de flesta andra är det bråda dagar nu fram till jul, men snart ska ni få läsa om parfymer från Afrika, parfymer som konst, topplistor och en iallafall minst en alldeles ny och het parfym. :)

1000 Flowers - Reglisse Noire

Jag är väldigt svag både för choklad och lakrits. Jag är också vanligen en sucker för gourmandparfymer. Men, det har visat sig att det inte är det enklaste -för mig- att hitta gourmanddofter med noter av choklad och lakrits som funkar. Många dofter med lakrits i sugs in i min hud och bara försvinner. Många dofter med not av choklad blir jolmigt tvåliga och allt annat än mysiga på mig. Trots dessa bakslag har jag ändå varit sugen på att hitta en fin doft med not av choklad och/eller lakrits som faktiskt funkar på mig. Och nu kanske jag inte behöver leta mer...

1000 Flowers är ett nystartat indieparfymhus som drivs av kanadensiska Jessica September Buchanan. Jessica har en bakgrund inom aromaterapi, men under 2000-talet studerande hon vid Institute of Perfumery i Grasse, Frankrike. Mer om henne, hennes arbete och förstås också om Reglisse Noir kan ni hitta här:

http://www.1000flowers.ca/

Med noter av mint, vitpeppar, stjärnanis, lakrits, kakao och vanilj kan man ju lätt tro att Reglisse Noire är en översöt, matig, tät typ av gourmanddoft, men så är verkligen inte fallet. Redan i starten fångar Reglisse Noire mitt intresse. Den är lätt och luftig som ett mysigt lakritsdoftande moln. I öppningen känner jag mest doft av lakrits, men den är så luftigt behandlad som om det vore lakritsånga. Jag antar att noterna av ozon, mint och kanske även vitpeppar bidrar till detta.

Reglisse Noire fortsätter att vara en lätt doft, men efter ca. 20 minuter dyker lite tyngre noter upp. Lakritsdoften finns fortfarande kvar, men blir aningen träig, aromatisk och örtig. Det är ungefär vid den här punkten jag också först börjar känna doften av choklad, eller rättare sagt kakao. För det här är ingen tung, kväljande och kladdig chokladnot, utan lätt, luftig och med aningen bittra inslag. Samtidigt bidrar vaniljen med sötma och fyllighet.

Kort sagt, jag blir imponerad av Reglisse Noire, kan knappt komma på när så pass tunga gourmandnoter som lakrits, choklad och vanilj använts med så lätt hand och detta utan att bara försvinna. Trots att inga blommor är listade bland noter finns det något i hjärtat av doften som ger en slags blommande effekt.

Reglisse Noire är tämligen komplex och i hjärtnoten anar jag två olika lager av doft, det ena är milt, pudrigt och aningen blommigt. Det andra lagret fördjupas allt mer och går från milda noter av choklad och lakrits till allt mer träigt, mörkt och mystiskt. Nu känns doften av Reglisse Noire lite som att gå omkring i en spännande skog av lakritsträd med löv av mörkaste choklad och runt omkring träden blommor små vita blommor. Reglisse Noire skulle kunna charma de flesta, den är bland det mest mystiska jag provat i gourmandväg. (Hur ofta tycker man egentligen att gourmandparfymer är mystiska???) Samtidigt är den så mycket mer än "bara" gourmand. Den har både träiga och orientaliska inslag.

Under basnoten dominerar patchoulin ganska mycket på min hud, men jag kan också känna en viss pappersliknande doft som jag tror vetivern bidrar med. Men, framförallt hänger lakritsnoten med från början till slut. Det är egentligen först i basnoten som doften verkligen lever upp till sitt namn Reglisse Noire (svart lakrits). Det är nu den blir riktigt mörk, mystisk, spännande, men också söt, varm och mysig.

Reglisse Noire kan fungera på kvinnor såväl som män, alla som uppskattar gourmanddofter borde testa den. Men, också ni som kanske inte brukar vara så förtjusta i gourmander kan upptäcka att den här fungerar utomordentligt väl. Sillaget är ganska diskret utan att bli en huddoft, hållbarheten är sådär. För mig blir Reglisse Noires största nackdel att den är bitvis lite för vag, hållbarheten skulle kunna vara bättre. Samtidigt tror jag att det kan vara just lättheten som hindrar de vanligen ganska tunga noterna från att bli allt för överväldigande. Som eau de toilette tror jag också att den kommer betydligt mer till sin rätt om man sprayar på den, vilket jag inte gjort då jag har ett duttprov.

Har du några favoritdofter med noter av choklad och lakrits? Vilka?

Pic: Bassets licorice all sorts

Korres - Paeonia Vanilla Amber Pear

Jag har ett lite ambivalent förhållande till päron. Päron kan smaka underbart gott, men för det mesta tycker jag att jag råkar ut för päron som kostar mer än vad de smakar. Hårda, träiga päron som smakar ungefär lika saftigt och fruktigt som gamla vintermorötter, mogna päron men med sån där kornig konsistens och själva smaken känns tunn och på gränsen till metallisk. Kanske ska man helt enkelt odla sina egna päron för att få en vettig smakupplevelse?

Min farfar och farmor hade en kolonilott utanför Malmö och ibland hände det att vi besökte dem på hösten då farfars fruktträd dignade av plommon, äpplen och päron. De päronen var goda, saftiga, söta och med en konsistens som nästan smälte i munnen. En gång när jag bodde i Umeå köpte jag alldeles fantastiskt djupröda päron för säkert det dubbla kilopriset mot vad vanliga päron kostade. Men, oh det var så värt det, fram till denna dag var nog dessa röda päron de godaste päron jag någonsin ätit.

Den typen av päron hittar jag i en av Korres nyaste dofter; Paeonia Vanilla Amber Pear, iallafall doften av den typen av päron. Jag skrev ju om en annan av Korres dofter för drygt ett år sedan: http://rebelladensnella.blogspot.com/search/label/Korres

Jamine Pepper Gaiacwood Passionfruit blev ju en stor favorit för mig och jag har använt den mycket. Även om jag tycker att Paeonia Vanilla Amber Pear är en fin doft, når den inte riktigt upp till Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruits nivå på mig. Det är inte det att Paeonia Vanilla Amber Pear på något sätt skulle dofta trist eller tråkigt, den doftar verkligen jättegott, men Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit är helt enkelt lite mer jag.

Paeonia Vanilla Amber Pear är däremot en av de bästa dofter med päronnot som jag någonsin stött på. Liksom Jamine Pepper Gaiacwood Passionfruit verkar Paeonia Vanilla Amber Pear ha en inbyggd charm, en glad, sprudlande personlighet som gör den oerhört svår att motstå. Det här är en sprudlande och humörhöjande doft med inslag av eufori. Pionnoten är inte särskilt uttalad, på mig ligger den lite som en aromatisk rosliknande bakgrundsdoft, medan päronnoten är mer tydlig och framträdande. Jag har inte provat många dofter med päronnot, men de jag har provat så brukar pärondoften vara ganska svag, kortlivad och på gränsen till tråkig. Så är verkligen inte fallet i Paeonia Vanilla Amber Pear. Som sagt, päronnoten matchar de godaste päron jag ätit. Den är sprudlande, saftig, söt, fruktig och oerhört trovärdig. Är du det allra minsta svag för päron är det ett måste att testa denna doft!

Trots inslag av päron, vanilj och ambra är inte Paeonia Vanilla Amber Pear så söt, den är söt, men mer söt som färsk frukt än som sötsaker, godis eller kakor. Det här är inte heller en tung eller kladdig doft, utan snarare läskande och mysig, men också lite för uppiggande för att vare en ren komfort-doft. Ja, av någon anledning känner jag mig väldigt pigg, glad och fylls av verksamhetslust när jag tar på mig några spray av Paeonia Vanilla Amber Pear och det är inte dumt så här i decembermörkret!

Sillaget är medium och hållbarheten god, men inte riktigt lika bra som Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit. Jag tror att den här doften dels kan gå hem hos de flesta som gillar Jasmine Pepper Gaiacwood Passionfruit, men också bland er som kanske söker en lite lättare doft. Som jag tidigare nämnt är Paeonia Vanilla Amber Pear ett MÅSTE att testa om du är det minsta förtjust i päron! Mer om Korres och deras andra produkter kan du hitta här:

http://www.korresscandinavia.com/

Pic: o-red-pears charles nowell

Vivienne Westwood - Let it Rock

Jag skriver sällan negativa recensioner på bloggen. Dels för att jag faktiskt tycker om de flesta dofter jag testar, självklart är det många som bara är trevliga och OK, men den typen av dofter är inte så kul att skriva om. Sen är det ju det där med tiden, jag hinner ibland knappt med att skriva om allt jag gillar, hur ska jag då få plats att skriva om de jag inte gillar?

Men, ibland gör jag undantag. Idag gör jag ett sådant undantag.

Vanligen brukar jag tycka om Vivienne Westwoods dofter. Visst, om jag ska vara ärlig så känns det som om både Anglomania, Boudoir och kanske till och med Libertine hör till en annan och tidigare tid i mitt parfymintresse, men ändå är de i sin genre ganska intressanta. Tydliga, roliga och brittiska. Westwood har nyligen släppt Naughty Alice, som jag ännu inte testat. Flaskan är nästan rysligt söt, men hur doften är vet jag inte mycket om än. Däremot vet jag tyvärr en del om hur Let it Rock doftar...

När man inte gillar en doft kan det finnas olika orsaker. Somliga får man huvudvärk av, även om man ändå kan tycka att de liksom doftar gott. Andra har nåt i sig som framkallar illamående, ibland bara en känsla av illamående och ibland på gränsen till kallsvettigt. Och ibland får man varken huvudvärk eller blir illamående, men själva parfymen doftar så störande, skrikigt, billigt, vasst, sött, syntetiskt att man helt enkelt inte står ut. Let it Rock ger mig huvudvärk, framkallar illamående, är störande, skrikig, billig, söt, plastig och vulgär. Faktum är att den doftar lite som om det vore Jordan aka Katie Price här ovanför som skapat doften, inte Vivienne Westwood.

Let it Rock är bland det värre jag provat i parfymväg. Inte ont anande tog jag på mig ett par droppar från ett prov jag fått. Just själva öppningen var ganska okej och jag trodde rentav för de första två-tre minuterna att jag skulle kunna gilla den. Fast sen började den bli starkare och starkare och starkare. Den doftar som om både fresia och patchouli vore växter av någon slags märklig plast! plast, plast och plast. Bedövande syntetiska blommor som krossas av plast. Värsta sortens patchouli så stark att man blir tårögd och genomdränkt av någon syntetisk doft av plast.

Tyvärr, på mig blir Let it Rock totalt avskyvärd! Totalt! Hur den blir på någon i familjen kommer jag aldrig att ta reda på, för denna doft ska helt enkelt inte finnas i mitt hus! Mardrömsscenario att någon av döttrarna skulle ta på den av misstag! Jo, Let it Rock får mig att springa till badrummet och tvätta mig. Eftersom den är så oerhört potent räcker det inte med en lätt tvätt, förstås! Har du besudlat dig med den och vill bli av med den lika fort som jag ville kan det vara bäst att ta det säkra före det osäkra och krypa ned i badkaret!

Som sagt, det är sällan jag reagerar så starkt negativt på en doft, senast det hände var nog Etat Libre d'Oranges Viergos et Toreros.

Jag rekommenderar inte Let it Rock till någon, för om jag gjorde det finns det ju en viss risk att jag någon gång stöter på någon som har på sig den och det vill jag helst slippa. Tack och lov verkar den vara väldigt ovanlig i Sverige.

Har du provat Let it Rock? Bu eller bä?

Pic: Katie Price aka Jordan

Annick Goutal - Eau de Charlotte

Det var ett tag sedan, närmare bestämt en vecka. Jag lovar att jag inte ska resa bort något mera på ett tag. Det var kul att besöka dottern och hennes sambo i Markaryd, och jag som tycker att jag är bohemisk... Huhum, hon och hennes sambo ger ordet bohemisk en helt ny innebörd. Deras lägenhet består av mycket konst och lite möbler, lite som att kliva in i en märklig konstutställning...

Efter hemkomsten känns det som om jag kan börja fokusera lite mer på den kommande julen och det som hör till. När det gäller pyssel och juldekorationer är jag otroligt nog ganska sparsmakad, men däremot gillar jag matlagning, bakning och godistillverkningen inför julen. Hemgjord knäck, pepparkakor, köttbullar, Jansons Frestelse och förstås skinka och en massa, massa annat är ett måste för min julstämning. Blir nog tid för lite julbak och knäckkok i helgen.

Vad är dina julmåsten, om du har några? Hur viktiga är dofterna? Vilken doft är mest jul för dig? För mig är det en hemtrevlig blandning mellan hyacinther (min favoritjulblomma), citrusfrukter och kanel/pepparkakskryddor.

En doft som inte doftar särskilt mycket jul, men gott och oerhört trivsamt är Annick Goutals Eau Charlotte. Jag har också upptäckt att Eau de Charlotte är en riktigt kameleontdoft som doftar väldigt olika på olika människor (vilket jag börjat upptäcka är ganska vanligt bland Annick Goutals dofter).

Vanligtvis brukar Annick Goutals dofter gå bäst hem hos mellandottern, men i det här fallet är det snarare på mig jag tycker bäst om Eau de Charlotte. Med noter av svarta vinbär, lila, mimosa, liljekonvalj, vanilj och choklad är det inte helt säkert vart en doft tar vägen. På mig blir Eau de Charlotte milt blommig, blandad med en mjuk bärig doft från svarta vinbär, men också en bärig doft som jag upplever som lite, lite syrligare, möjligen något åt hallon eller röda vinbärshållet. Den blommiga och syrliga doften får efter en tjugo minuter så där sällskap av en mild, mjölkig vaniljdoft och chokladen som borde kunna ställa till det för mig dyker egentligen aldrig upp, snarare hittar jag en doft som av te med honung och mjölk. Det låter ganska gott, ellerhur? och jo, Eau de Charlotte ÄR god, på mig. Det blir en mild, försiktig blandning mellan gourmand och vaga blommor. En suverän mysdoft, som en frukost på verandan en sommardag med doft av trädgårdens blommor som blandar sig med vinbärssylt, te och rostat bröd.

På yngsta dottern får Eau de Charlotte en helt annan karaktär, här hamnar blommorna betydligt mer i förgrunden, på henne doftar Eau de Charlotte mest av allt som ett dyrt och krämigt läppstift. En tydlig not av viol finns där, en not som inte alls dyker upp på mig. Både jag och dottern upplever att Eau de Charlotte blir mycket starkare på henne än på mig. I basnoten är den dock mer lik hur den utvecklar sig på mig.

På mellandottern däremot exploderar den i starkt sötsyrlig bärdoft blandat med en inte helt angenäm not av i det närmaste skarpt tvålig choklad. Det är nästan som om det handlade om tre olika parfymer! Mellandottern som brukar gilla Annick Goutals dofter blev nog nästan besviken på den här. Men, även i detta fallet blir Eau de Charlotte mer som på mig i basnoten. I vilket fall är det märkligt och jag kommer på få dofter som skilt sig åt SÅ mycket till en början på mig och döttrarna.

Ifall du har provat Eau de Charlotte, hur blir den på dig?

Alltså, efter cirka en timme utvecklas Eau de Charlotte till en mild, mjölkig, vaniljgourmand med små inslag av blommor på oss alla tre. Hållbarheten är OK för att vara en Annick Goutal, ca. 3 timmar på mig. Sillaget var också väldigt olika på mig och döttrarna. Ganska måttligt på mig och yngsta dottern, men däremot relativt kraftfullt på mellandottern.

Ifall man bär den väl kan jag tänka mig att Eau de Charlotte tilltalar den som också gillar tex. Paul & Joes Blanc liksom andra milda, men ganska orginella dofter.

Pic: confiture and croissant 1watercolor by Carol Gillott

I min del av ankdammen...

Parfymbloggande brukar vara en ganska fridfull sysselsättning. Att såna som Kissy och Sissy kan skapa sånt rabalder att det faktiskt hamnar på löpsedlarna begriper jag inte riktigt och att de dessutom tjänar många, många tusenlappar varje vecka på att blogga begriper jag inte heller.

Mina blogginlägg hamnar inte på några förstasidor och inte heller tjänar jag pengar på att blogga (jo, ärligt talat har jag hittills i år tjänat 209 kr på mina annonser och det känns så fjuttigt att jag valde att flytta ner dem till ett mer undanskymt läge, ska jag ha annonser som tar plats vill jag iallafall tjäna mer än 209 kronor på dem!).

Generellt bland parfymälskare-och bloggare brukar det vara en trivsam, vänlig och hjälpsam stämning. Att som sitt största intresse sitta och stillsamt dofta på parfymer attraherar ju förmodligen ganska fredliga, snälla och, kanske också, aningen inåtvända människor.

Parfymbloggande är inte stort, i Sverige är det få förutom jag som bloggar ofta och regelbundet enbart om parfym. Globalt är intresset större, men parfymbloggarna tar ändå bara en mycket, mycket liten plats i den totala bloggosfären. Alltså borde det finnas plats för fler? Ja, tydligen är det något det råder delade meningar om. En gammal och etablerad parfymbloggare tycker tydligen att de nystartade bloggarna riskerar att sprida ut diskussioner, vilket väl borde vara bra? Nej, kanske inte om man vill att diskussionerna förs på ens egen blogg?

Att somliga av de väletbalerade bloggarna har kontakter, ja rentav umgås som vänner med människor inom parfymindustrin ses inte heller med blida ögon av somliga. Att vara "insider" inom ett område man sedan ska skriva om är inte helt OK, men samtidigt, parfymbranchen är inte så stor. Om man bor i Paris och skriver om parfymer måste man ju vara totalt socialt inkompetent om man inte så småningom lär känna en del branchfolk och bland dessa finns förmodligen nån eller några man helt enkelt kommer riktigt, riktigt bra överens med.

Ville jag umgås med Serge Lutens, Pierre Guillaume, Olivia Giacobetti och Kilian Henessy så bor jag definitivt på fel plats. Däremot är det inget som hindrar att jag faktiskt får god kontakt via mail med somliga inom parfymbranchen, främst indieparfymörer, men också oerhört trevliga människor bland mer etablerade märken som är väldigt hjälpsamma när jag vill ha information till min blogg. Ja, det hör lite till "jobbet" att kontakta parfymörer och branchfolk.

Självklart är min blogg att betrakta som ny om man jämför med de som bloggat om parfym i tiotalet år, men med drygt två år på nacken OCH framförallt, regelbundet och troget uppdaterad varenda vecka eller oftare, så börjar jag känna mig ganska etablerad. Om antalet blogginlägg räknas så tror jag jag ligger rätt bra till iallafall kvantitativt. :P

Grejen är nog att man som ny bloggare måste hitta sin grej, sitt personliga sätt att skriva, kortfattat och rakt, berättande och litterärt, vetenskapligt och korrekt, humoristiskt och lättsamt eller vad som än passar. Jag kan ju inte konkurrera med bloggare bosatta i Paris eller andra storstäder med att få intressanta förhandsvisningar. Inte heller får jag automatiskt prover när de stora märkena släpper sina parfymer och med en begränsad ekonomi (haha har man tjänat 209 kr på ett år kan man väl verkligen snacka om begränsad ekonomi!) har jag inte heller råd att köpa prover av alla nyheter som släpps. På de områdena insåg jag för länge sen att jag aldrig kommer att vara banbrytande.

Min grej har lite blivit att hitta de här alldeles nya märkena eller små indieparfymörer som precis tagit sina första stapplande steg inom parfymvärlden. Kanske blir min blogg den enda som någonsin nämner dessa dofter? Eller så råkar det gå hiskeligt bra för något av märkena och då tycker jag faktiskt att det är kul att det var här på min lilla blogg man kunde läsa om det först. Många bloggare är lite av journalister i sin personlighet och då finns lätt den där känslan av ett scoop med.

Nu är det ju inte bara att nämna dessa märken som är grejen, utan att faktiskt få tag på den person som ligger bakom det. Ibland får jag leta och leta och leta. Massor av mail som jag skickar får aldrig svar (svenska Byredo till exempel svarar av princip inte på mina mail, jag vet dock inte varför???) och ibland får jag såna tråkiga svar så jag förstår inte varför de ens orkar svara.

Ex. jag ber om att få skiva om ett nytt parfymmärke på bloggen, skickar länkar och berättar kort om bloggen och dess läsare. Får till svar "Vi skickar inte parfymprover till kunder, men vi kan berätta var du kan köpa våra parfymer" Varpå jag svarar "Tack, berätta gärna det, men jag tror inte ni har någon återförsäljare i Sverige" "Nej, den närmaste finns i Paris" "Okej, tack så mycket, men då kan jag ju tyvärr inte skriva om ert parfymmärke". Har förstås INGEN lust att göra det heller. I min enfald trodde jag att det som skrivs på en parfymblogg som läses av parfymintresserade människor över hela världen så att säga är en form av gratis reklam? Näe, det har somliga inte fattat.

Parfymvärlden (iallafall den i huvudsak västerländska med viss insyn åt det arabiska och japanska hållet) ÄR en ankdamm. I stort sett alla parfymistor informerar sig fort om alla nysläpp såväl från storheter som Serge Lutens, Frederic Malle och Guerlain liksom från mindre aktörer som Ava Luxe (tex. kan jag lova att om Serena någonsin återupptar tillverkningen av Midnight Violet så kommer denna nyhet att spridas som en löpeld och första laddningen kommer att bli slutsåld på nolltid), Andy Tauer och Neil Morris. När en parfymista har bestämt sig för att få tag på något av ett visst märke så finns varken gränser eller avstånd, förr eller senare kommer parfymistan ifråga att ha sina eftersökta droppar i ett brev i brevlådan och känslan där och då när man öppnar brevet och parfymen man har letat efter, kanske i flera månader, ligger där.... Ååååh.

Det här har vissa inom parfymbranchen koll på, medan somliga andra uppenbarligen inte har det.

Alltså, jag åker bort imrogon, åter på lördag så ni får stå ut utan mig i några dagar. Ni kan ju alltid roa er med att läsa kommentarerna på Brians inlägg hos I Smell Therefore I Am

http://ismellthereforeiam.blogspot.com/2010/11/are-you-perfume-blogging-snob-take-this.html