Huitième Art - Manguier Metisse

Har haft några lugna, sköna och lediga dagar med hela familjen. Maken har varit ledig hela veckan, fram till idag. Varför ska man jobba vardagar när man kan jobba nyårsafton? *suck* Å andra sidan slutar han klockan åtta, så vi hinner med att äta gott och ha det mysigt under kvällen iallafall.

Mellandottern vinkades av till Markaryd i förrgår, och yngsta sonen fyllde 18 (18!!!!) i måndags.

December blir ju lätt en lite splittrad månad när det gäller parfym, att ta sig tid att verkligen analysera och fundera över olika nya dofter kan vara lite svårt mitt i värsta julstöket. Men under en stor del av december har jag gång på gång dragits till en doft...

Pierre Guillaume, skaparen av Parfumerie Generale, har nyligen släppt åtta olika parfymer som han valt att kalla Huitieme Art (den åttonde konstformen). 2010 verkar vara ett år då parfymskapande har tagit ett stort steg närmare konsten, det går numera att hitta olika typer av olfaktorisk konst, skapade inte av aktörer inom parfym/skönhetsindustrin utan av konstnärer och/eller parfymörer i samarbete med konstnärer. Att ens behöva fastslå att parfym ÄR konst kan kännas lite onödigt för många av oss som redan älskar och beundrar olika parfymskapelser, men för gemene man är inte detta lika självklart. Och det är väl mycket tveksamt om massproducerade uppföljare till försäljningssucceér, kändisdofter etc kan kallas konst?

I vilket fall att skapare av niche-och indie-parfym, diverse olfaktoriskt intresserade konstnärer etc. tar sina parfymer och säger "Det här är konst", vad ger det för effekter på tex. de numera förbjudna noterna inom parfym? Att förbjuda "skadliga" ingredienser i kommersiella produkter är en sak, men inom konst ser reglerna ut på ett annat vis. Överhuvudtaget tycker jag det är mycket intressant att applicera konstbegreppet på parfym, även om jag tyvärr saknar vissa verktyg för att göra det på ett "riktigt" vis. Konst/parfymintresserade och kunniga läsare får gärna dela med sig av åsikter inom området.

Huitieme Art erbjuder åtta, sinsemellan ganska olika dofter; Ciel D'Airain, Ambre Ceruleen, Fareb, Aube Pashmina, Naiviris, Sucre D'Ebene, Vohina samt Manguier Metisse som jag ska skriva om idag.

Vanligen är jag ingen superälskare av tropiska dofter, inslag av tropiska frukter och tunga blommor kan lätt bli för sött och kladdigt på mig. Därför är det alltid extra roligt när jag hittar en tropisk doft som fungerar på mig och Manguier Metisse är definitivt en sådan doft. Hade jag testat den en månad tidigare hade den mycket väl kunnat hamna på 2010 års topplista.

Manguier Metisse öppnar med den mest saftiga, färska, naturligt söta mango man kan tänka sig. Aldrig tidigare har jag stött på en så trovärdig mangonot i parfym. Doften är orangegyllene, sprängfylld av fruktsaft, den där milda, men aromtiska kryddigheten man känner i färsk mango och också små, små inslag av syrlighet och fräschör. Mangonoten dominerar under de första minuterna men sedan smyger sig en mild, men ändå tydlig blomnot in. Mango och blomma vävs samman, blandas, men turas också om, en bit gyllene färsk mango och sedan en nyutslagen, prunkande vacker tropisk blomma. Som den vackraste lei man kan tänka sig. Som att sitta på stranden till en underbart vacker Söderhavsö, med en väldoftande blomkrans runt halsen och samtidigt äta en mango så god att den hade kunnat växa i paradiset.

Manguier Metisse doftar som om jag plötsligt klivit in i en målning av Gaugain. Den ÄR tropikerna, gyllene hud, solvarm sand, växtlighet så frodig att det nästan blir en karikatyr på växtlighet, blommor så vackra, så stora, så överdrivna att de blir nästan overkliga.

December här i Nyköping har varit osedvanligt kall och snöig, kan ni tänka er en bättre doft än Manguier Metisse att krypa in i då? Nej, knappt jag heller.

Efter en tid (+30 min) blir Manguier Metisse något mindre prunkande, slösande och fruktig. Mangonoten torkar in och lämnar kvar som en doft av mangopuder som blandas med doften av dels ganska pappriga blommor, men också med ett vilt, lite berusande och nästan mentholiskt inslag. I den här fasen blir Manguier Metisse lite lugnare, men också lite sexigare. Pudrig mango är kanske svårt att föreställa sig, men det doftar väldigt gott iallafall.

Kan ärligt talat knappt komma på någon tropisk blom/fruktdoft som jag gillat så mycket som den här. Den är väldigt härlig att ha på sig mitt i smällkalla vintern, men samtidigt är den tillräckligt nedtonad för att ändå kunna bäras till sommaren. Som doft är den stor, men inte enorm. Hållbarheten är god och sillaget OK, inte så stort. Manguier Metisse är ett måste att prova för alla som gillar vita florals, tropiska dofter, genuint och vuxet fruktiga dofter, men förstås också för alla som ännu inte hittat någon tropisk favorit, Manguier Metisse kan mycket väl vara det du söker.

Det är inget fel på de andra sju dofterna i serien, även om jag inte fallit för någon av dem lika mycket som för Manguier Metisse. Fareb kan vara den mest intressanta av de åtta, men också -på mig- den mest krävande och svårburna, Aube Pashmina är en oerhört välgjord grön doft (Pierre Guillaume är oerhört duktig på gröna dofter, han gör nåt med dem som får dem att bli sexiga!!!) och Sucre D'Ebene bör tilltala alla med smak för gourmanddofter. Däremot blev Ambra Ceruleen inget vidare på mig, den blir märkligt smörig (för smörig). Dock tror jag att alla kan hitta åtminstone en favorit bland de olika dofterna, mer om Huitieme Art kan ni läsa här (och beställa ett prisvärt samplepack också):

http://www.huitiemeartparfums.com/

Pic: bestindoortropicals