I min del av ankdammen...

Parfymbloggande brukar vara en ganska fridfull sysselsättning. Att såna som Kissy och Sissy kan skapa sånt rabalder att det faktiskt hamnar på löpsedlarna begriper jag inte riktigt och att de dessutom tjänar många, många tusenlappar varje vecka på att blogga begriper jag inte heller.

Mina blogginlägg hamnar inte på några förstasidor och inte heller tjänar jag pengar på att blogga (jo, ärligt talat har jag hittills i år tjänat 209 kr på mina annonser och det känns så fjuttigt att jag valde att flytta ner dem till ett mer undanskymt läge, ska jag ha annonser som tar plats vill jag iallafall tjäna mer än 209 kronor på dem!).

Generellt bland parfymälskare-och bloggare brukar det vara en trivsam, vänlig och hjälpsam stämning. Att som sitt största intresse sitta och stillsamt dofta på parfymer attraherar ju förmodligen ganska fredliga, snälla och, kanske också, aningen inåtvända människor.

Parfymbloggande är inte stort, i Sverige är det få förutom jag som bloggar ofta och regelbundet enbart om parfym. Globalt är intresset större, men parfymbloggarna tar ändå bara en mycket, mycket liten plats i den totala bloggosfären. Alltså borde det finnas plats för fler? Ja, tydligen är det något det råder delade meningar om. En gammal och etablerad parfymbloggare tycker tydligen att de nystartade bloggarna riskerar att sprida ut diskussioner, vilket väl borde vara bra? Nej, kanske inte om man vill att diskussionerna förs på ens egen blogg?

Att somliga av de väletbalerade bloggarna har kontakter, ja rentav umgås som vänner med människor inom parfymindustrin ses inte heller med blida ögon av somliga. Att vara "insider" inom ett område man sedan ska skriva om är inte helt OK, men samtidigt, parfymbranchen är inte så stor. Om man bor i Paris och skriver om parfymer måste man ju vara totalt socialt inkompetent om man inte så småningom lär känna en del branchfolk och bland dessa finns förmodligen nån eller några man helt enkelt kommer riktigt, riktigt bra överens med.

Ville jag umgås med Serge Lutens, Pierre Guillaume, Olivia Giacobetti och Kilian Henessy så bor jag definitivt på fel plats. Däremot är det inget som hindrar att jag faktiskt får god kontakt via mail med somliga inom parfymbranchen, främst indieparfymörer, men också oerhört trevliga människor bland mer etablerade märken som är väldigt hjälpsamma när jag vill ha information till min blogg. Ja, det hör lite till "jobbet" att kontakta parfymörer och branchfolk.

Självklart är min blogg att betrakta som ny om man jämför med de som bloggat om parfym i tiotalet år, men med drygt två år på nacken OCH framförallt, regelbundet och troget uppdaterad varenda vecka eller oftare, så börjar jag känna mig ganska etablerad. Om antalet blogginlägg räknas så tror jag jag ligger rätt bra till iallafall kvantitativt. :P

Grejen är nog att man som ny bloggare måste hitta sin grej, sitt personliga sätt att skriva, kortfattat och rakt, berättande och litterärt, vetenskapligt och korrekt, humoristiskt och lättsamt eller vad som än passar. Jag kan ju inte konkurrera med bloggare bosatta i Paris eller andra storstäder med att få intressanta förhandsvisningar. Inte heller får jag automatiskt prover när de stora märkena släpper sina parfymer och med en begränsad ekonomi (haha har man tjänat 209 kr på ett år kan man väl verkligen snacka om begränsad ekonomi!) har jag inte heller råd att köpa prover av alla nyheter som släpps. På de områdena insåg jag för länge sen att jag aldrig kommer att vara banbrytande.

Min grej har lite blivit att hitta de här alldeles nya märkena eller små indieparfymörer som precis tagit sina första stapplande steg inom parfymvärlden. Kanske blir min blogg den enda som någonsin nämner dessa dofter? Eller så råkar det gå hiskeligt bra för något av märkena och då tycker jag faktiskt att det är kul att det var här på min lilla blogg man kunde läsa om det först. Många bloggare är lite av journalister i sin personlighet och då finns lätt den där känslan av ett scoop med.

Nu är det ju inte bara att nämna dessa märken som är grejen, utan att faktiskt få tag på den person som ligger bakom det. Ibland får jag leta och leta och leta. Massor av mail som jag skickar får aldrig svar (svenska Byredo till exempel svarar av princip inte på mina mail, jag vet dock inte varför???) och ibland får jag såna tråkiga svar så jag förstår inte varför de ens orkar svara.

Ex. jag ber om att få skiva om ett nytt parfymmärke på bloggen, skickar länkar och berättar kort om bloggen och dess läsare. Får till svar "Vi skickar inte parfymprover till kunder, men vi kan berätta var du kan köpa våra parfymer" Varpå jag svarar "Tack, berätta gärna det, men jag tror inte ni har någon återförsäljare i Sverige" "Nej, den närmaste finns i Paris" "Okej, tack så mycket, men då kan jag ju tyvärr inte skriva om ert parfymmärke". Har förstås INGEN lust att göra det heller. I min enfald trodde jag att det som skrivs på en parfymblogg som läses av parfymintresserade människor över hela världen så att säga är en form av gratis reklam? Näe, det har somliga inte fattat.

Parfymvärlden (iallafall den i huvudsak västerländska med viss insyn åt det arabiska och japanska hållet) ÄR en ankdamm. I stort sett alla parfymistor informerar sig fort om alla nysläpp såväl från storheter som Serge Lutens, Frederic Malle och Guerlain liksom från mindre aktörer som Ava Luxe (tex. kan jag lova att om Serena någonsin återupptar tillverkningen av Midnight Violet så kommer denna nyhet att spridas som en löpeld och första laddningen kommer att bli slutsåld på nolltid), Andy Tauer och Neil Morris. När en parfymista har bestämt sig för att få tag på något av ett visst märke så finns varken gränser eller avstånd, förr eller senare kommer parfymistan ifråga att ha sina eftersökta droppar i ett brev i brevlådan och känslan där och då när man öppnar brevet och parfymen man har letat efter, kanske i flera månader, ligger där.... Ååååh.

Det här har vissa inom parfymbranchen koll på, medan somliga andra uppenbarligen inte har det.

Alltså, jag åker bort imrogon, åter på lördag så ni får stå ut utan mig i några dagar. Ni kan ju alltid roa er med att läsa kommentarerna på Brians inlägg hos I Smell Therefore I Am

http://ismellthereforeiam.blogspot.com/2010/11/are-you-perfume-blogging-snob-take-this.html