Caldey Island - Island Lavender

För en tid sedan satt jag och kollade efter parfymer på Ebay. En rubrik i stil med "Sällsynt, niche, Caldey Island Lavender, tillverkad av munkar" fångade min uppmärksamhet. Läste igenom beskrivningen och hittade en del information bland annat att Luca Turin kallat doften "Den bästa lavendel soliflor som finns". Har inte läst guiden, men detta uttalande minskade inte mitt intresse.


Började söka på internet och ganska snart insåg jag att Caldey Islands parfymer inte var så svåra att få tag på. Caldey Island är en liten ö strax utanför Pembrookeshires, Wales, kust. Det första klostret på ön grundades redan på 600-talet och sedan dess har har flera olika munkordnar haft kloster på ön, i perioder har dock ön varit utan kloster.


De nuvarande munkarna tillhör cistersienserorden och har funnits på ön sedan 1929. På 50-talet började munkarna sälja knippen med lavendel och andra örter till besökare och strax efteråt började munkarna tillverka sin första parfym, en lavendeldoft med inslag av andra örter från ön. Alla växter plockades på ön och parfymerna framställdes i klostrets lilla parfymeri. Parfymerna blev väldigt populära hos turister som besökte ön.


Under 70-talet blev dock konkurrensen inom parfymindustrin allt hårdare och parfymtillverkningen på ön hade också i stort sett gjort slut på öns lavendel.


Idag har man ingen egentlig parfymtillverkning på ön, belgaren Ivo Jacobs är näsan bakom den nuvarande Caldey island lavender. Munkarna och deras medhjälpare fyller dock på parfymerna på flaskor och förpackar tvålar etc. Man har också återigen börjat odla lavendel i mindre skala på ön och säljer buntar till turisterna...


Hela den här historien tycker jag är så fantastiskt underbar, ett gäng företagsamma munkar på en avsides belägen liten ö som lever på att sälja parfymer (och choklad!). Från påsk och fram till hösten är det möjligt att besöka Caldey Island, som förutom klostret är känt för att ha Pembrookeshires bästa sandstrand, Prior Beach samt att hela ön har en atmosfär av lugn tillflyktsort (retreat). På ön finns också en liten by. Gissa om jag är sugen på att åka dit!? Mer om Caldey Island, munkarna, parfymer och annat smått och gott om än kan du hitta här:
http://www.caldey-island.co.uk/


För strax under en hundralapp fick jag min alldeles egen flaska Caldey island lavender. Ja, munkarna har självklart ordnat webshop där du kan köpa parfymer, tvålar och faktiskt, choklad också. :)


Men, själva doften då? Jo, jag är ingen storkonsument av lavendeldofter, men någon enstaka gång ibland är en mild lavendelparfym precis det jag behöver för att slappna av och komma till ro. Vid sådana tillfällen passar Island Lavender alldeles ypperligt. Öppningen är ren, frisk, men inte kall lavendel. Längre in i doften bli lavendeln torrare och mildare, med en känsla av luftighet och inslag av andra örter som jag inte kan urskilja en och en.


Caldey Island Lavender är en i huvudsak lavendelbaserad parfym och doftar som en sådan kort sagt. Om det är världens bästa eller ej, får var och en avgöra, men den funkar till det jag vill ha den till och det räcker för mig. Hållbarheten är tämligen kort, men vid det laget har jag ändå redan somnat så det spelar ingen roll. :P


Jag rekommenderar Caldey island Lavender till alla, inte för att den är så fantastisk, utan för att "alla" har råd att beställa en alldeles egen liten flaska Caldey Island parfym för runt en hundring (finns i olika storlekar, men priserna är ytterst modesta, liksom frakten). För att det känns trevligt att ekonomiskt stödja ett gäng arbetsamma munkar på en liten ö.




Pic: Caldey Island

Atelier Cologne - Vanille Insensee

Jag hade inte testat något från Atelier Cologne när jag fick ett prov av deras senaste, Vanille Insensee, i ett byte.


Hmm hmm, den här är...hmm... mycket spännande. Någonstans i skydd av allt mörker och svärta i Vanille Insensee gömmer sig en gnutta vanilj. För att hitta den måste jag vara rökdykare för en stund...


Jag har inte någon bra rökig doft i min samling. Rök är svårt på mig. Rökig rök, av den typen man får bland annat i dofter med inslag av björktjära blir lätt för vasst, stickigt och rentav huvudvärksframkallande på mig. Rökelserök kan bli riktigt udda, Messe de Minuit blir söt cocacoladoftande rök, Comme des Garcons Insence-serie är förvisso spännande men på något vis mer rumsdoft än parfym och mitt senaste försök, Oriental Lumpur med massor av rökelse utlöser min rökelseallergi med röda, rinnande ögon som följd. Serge Noir blir för dammig och svår och Patchouli 24(27?) från Le Labo blir till slut (efter sisådär 18 timmar) för monoton, den måste helt enkelt släckas i ett vattenbad!


Vanille Insensee kan vara den -för mig- perfekt rökdoften! Riktigt varför jag upplever den som så himla rökig vet jag inte. Namnet har inte något med rökelse att göra, utan ska visst betyda ungefär Vanilj Vansinnig. :)


Noter av bland annat lime, coriander, jasmine, vetiver, ekmossa, vanilj och ekträ. Antagligen handlar det väl om en riktigt, riktigt rökig vetiver som i mötet med ekmossan ger upphov till en mjuk, tät, på gränsen till dammig/pudrig och väldigt behaglig röknot. Tror också att såväl jasmin som vanilj bidrar med lite sötma, men överlag är det här en osöt, mörk, mättad och mycket rökig doft.


Vanille Insensee är en cologne aboslut 15% och jag får medge att jag är lite osäker på exakt vad det betyder. 15% concentration av doftessenser kanske? Vanille Insensee har god hållbarhet, de sista rök-och vaniljnoterna håller ut i runt 12 timmar. Sillaget är kraftfullt, kanske anar man att det är en cologne eftersom jag tycker att själva doften känns luftig och lätt, trots sina egentligen ganska tunga noter. Låter säkert motsägelsefullt att en doft kan vara både tät och lätt på samma gång, men Vanille Insensee lyckas med det.


Jag har alltid tyckt att rökiga noter i parfymer känns lite spännande, lite film noir, lite styggt. Vanille Insensee lever defintivt upp till de förväntningarna. Vanille Insensee har en aura av mytisk, spänning och äventyr. Spännande och intressant på kvinnor, men tror att den här funkar riktigt bra på män också. alla som letar efter en spännande, rökig doft med ett litet inslag av sötma bör kolla upp Vanille Insensee.


Vilken är din favoritdoft med rökiga inslag?



Pic: beneaththerose.blogspot

Vi har en vinnare!

List Randomizer

There were 16 items in your list. Here they are in random order:

Pärlbesatt
Ylva
Bellatrix
solocha
Maria
kjanicki
a.k.a Warum
Alice
Carina
Cymbaline
Hanna
Natalia
Ann
Nilla
Ann (E)
Catterina
Timestamp: 2011-03-24 07:19:14 UTC


Så grattis till Pärlbesatt som har vunnit ett gäng prover att testa. :)


Till tröst för er andra som deltagit så blir det nog en ny utlottning snart och kanske ytterligare en överraskning för trogna läsare av bloggen. Missa inte det!

Untitled - No 8 (Brent Leonesio)

Luckyscent har gett 8 parfymörer fria händer att skapa 8 olika dofter inom linjen Untitled. Brent Leonesio är skaparen bakom Untitled No 8. Brent är också mannen bakom Smell Bent, ett märke med humoristisk knorr som säljer parfymoljor och numera också eau de toiletter till rimliga priser. Jag har testat och skrivit om några av Smell Bents dofter bland annat här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/12/smell-bent-hungry-hungry-hippies-och.html
Eftersom Smell Bents parfymoljor var en glad överraskning så blev jag förstås nyfiken Untitled No 8.


Med noter av narciss, civet (sibet), päls, vild musk, oud och läder så förväntar man sig ju minst sagt en animalisk doft. och det får man, med råge. Det är som att vara instängd på Noaks Ark med alla djuren, komplett med massor av djur och massor av djurbajs...


Jag brukar inte vara särskilt känslig för animaliska noter i parfymer. Muscs Koublai Khan blir mjuk och lätthanterlig som en dressyrhäst i världsklass i jämförelse med Untitled No 8. Untitled No 8 är i doften löddrigt svettig, fränt lädrig och som om inte det räcker så toppas den av en rejäl dos skit. Och inte "bara" lite torr hästskit som i vilket fall mest luktar som halvsmält hö, utan helt enkelt bajs. Jag har umgåtts med mitt minsta barnbarn idag, han bajsade i blöjan fyra gånger och ja, doften från hans blöja och doften från untitled No 8 är ganska liknande, men Untitled No 8 har då några andra tunga, animaliska inslag också förutom allt bajs.


Untitled No 8 blir för mycket avföring för att jag ska känna mig bekväm. På ett visst avstånd doftar den trots allt ganska gott, men en närmare sniff gör mig på gränsen till illamående.


Efter en tid hamnar tack och lov doften av avföring i bakgrunden och Untitled No 8 blir en mjuk, men erotisk, fortfarande smutsig animalisk musk. Untitled No 8 är en parfymolja, har god hållbarhet, men ganska diskret sillage. Även om basnoten blir klart behaglig, är inte vägen dit värt det för mig.


Trots att Untitled No 8 INTE funkar på mig rekommenderar jag den till alla som är nyfikna att utforska animaliska parfymer. Jag har testat den på maken och äldsta sonen också och även på dem blir bajsdoften ganska överväldigande. Tror ändå att den på rätt person skulle kunna dofta spännande och intressant utan att bli för mycket...


Har du hunnit testa Untitled No 8? Vad tyckte du i så fall? Har du hög eller låg toleransnivå när det gäller smutsiga, snuskiga, otvättade etc. noter i parfym? Själv är jag nog mitt i mellan, en del funkar klockrent annat (musknoten i L'Air du Rien m.fl) blir på gränsen till äckligt. :(


Annars har jag idag fått en sändning från ett ganska nystartat franskt parfymhus som jag ska testa mig igenom och så småningom skriva om. Och alldeles strax blir det dags för en riktigt mysig rökig doft och därefter kanske det dyker upp nåt från USA...



Pic: Noah´s Ark, Edward Hicks

En liten dragning för att fira våren!

Äntligen känns det som om våren är på väg. Hoppas verkligen att det härligt soliga vädret håller i sig ett tag. Bort med snön och fram med lite vårblommor.


Nu när vintern börjar lida mot sitt slut, börjar jag också känna för en annan typ av parfymer. Idag var första gången sedan någon gång förra sommaren som jag kom på att jag längtade efter att ha på mig Bond No 9's Coney Island. Har du någon vår eller sommardoft du känner att det börjar bli dags för snart?


Somliga dofter jag skrivit om sedan runtomkring jul och fram till nu kommer jag kanske inte att använda så mycket den närmaste tiden, medan andra förmodligen kommer att passa ännu bättre nu när vi får lite sol och värme. Cruel Gardenia kommer nog att bli flitigt använd under april, liksom säkert flera av Ormonde Jaynes dofter. Frazer Parfum har flera dofter med en slags törstsläckande, svalkande känsla och blir säkert hur mysiga som helst i lite soliga omgivningar. Om/när jag kommer till London ska jag definitivt uppsöka Roja Doves på Harrods och ta reda på vad en flaska Frazer Parfum kostar!


Puredistance I som jag skrev om nyss passar nog också ypperligt under den varma årstiden, liksom mitt inköp från Hermes butik, Iris Ukioje.


Några dofter jag skrivit om är inte alltid så lätta att få tag på så jag tänkte lotta ut ett litet paket med prover till en vinnare (gäller även den engelskspråkiga bloggen).


Vinnaren får: Ett prov (1 ml) av Femme by Rochas (vintage), ett prov (1 ml) av Shalimar (vintage), ett prov (1 ml) av Cerchi Nell'Acquas White Out, ett prov (1 ml) av Sigillis Claudiae, ett litet prov (0,5 ml) av Guerlains Cruel Gardenia, ett litet prov (0,5 ml) av Iris Ukioje samt ett litet prov (0,5 ml) av Puredistance I.


Lämna en kommentar här nedan så drar jag en vinnare torsdag morgon den 24/3. Berätta gärna om vår eller vinterfavoriter. :)


Lycka till!


Pic: krokus i snö, J.Larsson

Puredistance - Puredistance I

Puredistance är ett exklusivt parfymhus med säte i Wien, Österrike. För tillfället erbjuder huset tre olika parfymer, Puredistance I, Antonia och Puredistance M. Två av parfymerna Puredistance I och Antonia är skapade av Annie Buzantian och den tredje Puredistance M är skapad av Roja Dove. Själv har jag haft turen att få testa och utvärdera Puredistance I.


Ibland när jag stöter på en riktigt bra parfym kan jag tycka att jag saknar ord för att beskriva hur underbart vacker den är, men med Puredistance I är det nästan tvärtom. Den ÄR vacker, men jag får en sån ström av intryck, associationer, tankar och känslor när jag tar på mig den att jag nästan inte vet vart jag ska börja och ännu mindre vart det hela ska sluta...


Om du tänker dig att man med någon banbrytande teknolog skulle kunna fånga doften av av luften i Edens trädgård eller från Elysiums ängar och sedan fylla en stor, genomskinlig bubbla med den underbara väldoften. Lite så känns det när jag tar på mig Puredistance I. Jag är in en egen väldoftande bubbla, en bubbla fylld med doften av ren, paradisisk luft, som doften av den luften, fast bättre...!


Öppningen på Puredistance I är luftig, lätt, svårfångad, vibrerande och känslofylld. Sillaget känns enormt, men aldrig påträngande eller tungt, som jag skrev tidigare, som doften av en daggfrisk trädgård, fast bättre. På samma gång blir också Puredistance I som ett skydd eller sköld mot omvärldens alla dofter och odörer, jag lyckas liksom inbilla mig att det är så här världen doftar.


och hur doftar den? Öppningen är svagt syrlig med inslag av lätt citrus och lite svarta vinbär, en ytterst liten gnutta grönt och sedan kommer den mest bedårande rosendoft man kan föreställa sig. Rosendoft så lätt som en ballong som svävar sin väg i vinden, rosendoft så smekande som en perfekt slöja, rosendoft som från en rosengård fylld med blommande rosor i skumningen... Svag, men ständigt närvarande, mild, men berusande och så romantisk att den är bortom mästerverk, det är rosendoft på gränsen till mirakel...


Jag har redan bestämt mig för vilken parfym jag ska bära den dag när det första av mina barn gifter sig. Nu vet jag vilken parfym jag skulle bära om jag någonsin själv gifter mig igen (förstås med samma älskade man som för snart 22 år sedan). Faktum är att vi har pratat om att förnya våra löften, som en liten gest bara och med Puredistance I känns det plötsligt än mer angeläget! Idag är det inte ovanligt att par lägger både femti-och hundratasen på bröllopsfestligheter, varför inte se till att använda lite av den budgeten till den perfekt bröllopsparfymen?


Puredistance I blir aldrig tung, söt, krävande eller dominant. Samtidigt har den trots sin lätthet och grace en extrem närvarokänslo, den svävar omkring dig som ett perfekt moln och den gör det i timmars timmar. Puredistance I är en doft du tar på dig på morgonen och som sedan följer dig hela dagen, som ett osynligt, men väldigt omtyckt sällskap.


Liksom vissa andra (ganska få) dofter jag testat är Puredistance I en långsam doft. Den tar tid på sig på din hud att värmas upp, att mogna, att smeka och förtrolla. De luftiga och lätta noterna följer med många timmar för att så småningom bli allt mer mättade, med gyllene anstrykning och en mild värme. Den lätta rosen får sällskap av mjuk, gyllene och lätt pudrig mimosa. Nu kryper också sillaget närmare huden, blir mer intimt, sensuellt, privat... Eftersom det vid det här laget är många timmar (6-8) sedan jag tagit på mig Puredistance I, så lyckas den nästan övertyga mig om att jag doftar så här underbart gott alldeles av mig själv. Puredistance I är både extremt hudnära, men också med små väldoftande pustar som dyker upp då och då. Små bedårande pustar av mimosa, ros, lite ambra och milt vetiver.


Puredistance I är så vacker att den förtjänas att bäras bara vid de mest speciella tillfällen. Som parfymista har jag ju mängder av dofter som jag byter efter humör, tillfälle och klädsel, men med Puredistance I kan jag tycka att den är så speciell och oemotståndlig att den förtjänar att vara någons signaturdoft. En doft som i ensam majestät får sin ägares totala och uppriktiga kärlek och uppmärksamhet. Puredistance I är egentligen alldeles för vacker för att slösa på en ombytlig parfymnörd...


Puredistance I har ett mycket gott, men ändå inte störande, sillage. Hållbarheten är mer än god, den här doften tar tid på sig att utvecklas på din hud och fortfarande efter 12 timmar (!) doftar den ganska starkt på mig. Har inte testat, men tror säkert att man kan ana spår av Puredistance I ändå upp till 24 timmar efter applikation.


Jag tycker defintivt att man ska ta chansen att testa Puredistance I om man får möjlighet och den är ett måste att testa om man söker efter skira, romantiska, vackra och oerhört välgjorda dofter. Söker man efter en doft för ett speciellt tillfälle, såsom bröllop bör Puredistance I defintivt vara med på listan över tänkbara dofter.


För mig är Puredistance I inte någon vardagsdoft, utan en doft att ta på sig vid enstaka och speciella tillfällen. Jag har förstås också blivit mycket nyfiken på Puredistances andra dofter, Antonia och Puredistance M. Är det någon som testat dessa?


Mer om Puredistance och deras underbara dofter kan ni läsa här: http://www.puredistance.com/


Pic: Pale yellow rose, flickr.
bubble

Guerlain - Spiritueuse Double Vanille

Det är omöjligt att inte ha förväntningar på en parfum som -av somliga- anses vara världens bästa vaniljdoft. Jag testade den som hastigast under en av våra parfymträffar, men då lyckades jag bara urskilja en trevlig vaniljdoft. Så fick jag till slut möjligheten att testa den lite mer omsorgsfullt.


Och jösses, vilken total överraskning. Här har jag läst om mustig tobak, mörk rom och len, men "osöt" vanilj och så blir det något helt annat på mig. Faktum är att jag under min första testnings första halvtimme-timme trodde att jag på något vis fått fel doft!


På mig startar Guerlains Spiritueuse Double Vanille med en tydlig cedertränot. Konkret ceder, som att vara liten och sitta och dingla med benen på en box av cederträ. Cedertränoten är så övertygande att jag nästan kan känna träets hårdhet, hur det låter om jag knackar på det. I vilket fall, inuti trälådan står ett breddfyllt glas med iskall vaniljvodka. Trädoftens inslag av blyertspenna och en gnutta värme blandas saktas med kall, ren och perfekt vaniljvodka. Jag kan känna smaken av den i munnen och även om jag vanligen inte brukar dricka vaniljvodka (eller nån annan vodka för den delen) en tidig tisdag förmiddag så blir jag sugen på att göra det.


Under den här första fasen av Spiritueuse Double Vanille är proportionerna ungefär 90% ceder och 10% isig vaniljvodka. Hur lyckas man göra en vaniljdoft så kall och svalkande??? En aning in i hjärtnoten dyker inslag av rök upp, eller snarare något som doftar som svagt glödande trä, cedernoten mjukas upp, den hårda trälådan förbyts till en rökig, vedeldad bastu. Nu blir inslagen av vanilj tydligare, sötare, lenare och också varmare.


Glaset med vodka förvandlas omärkligt till ett glas med rökig, torvwhisky. Pudriga noter dyker upp, något som doftar ungefär som pudrigt, mörkt råsocker. Någon tobaksdoft märks överhuvudtaget inte på mig! Vaniljen är betydligt fylligare nu. Spiritueuse Double Vanille doftar oerhört gott, oerhört komplext och föränderligt på mig. Det är som att ha gett sig ut på ett äventyr i en förtrollad vaniljvärld och inte ha en aning om vad som kommer härnäst.


Aldrig har en vaniljdoft jag stött på så perfekt passat in i termen "en vanilj för vuxna", den är både alkoholstark, rökig och lent sensuell. Här har jag äntligen hittat en vaniljparfym jag inte tänker låta yngsta dottern överta förrän hon är sisådär 18 eller 20 eller kanske 35!


Den pudriga, rökiga och oerhört tilltalande hjärtfasen varar ungefär 1-1½ timme in i doften, sedan börjar doften komma till vila. Men, enligt mig har den egentligen två urskiljbara baser. Den ena, fortfarande levande, har inslag av söta russin, mörk rom och en härligt, fyllig, söt och oerhört mörk vanilj. Spiritueuse Double Vanille går här från att vara mjukt sensuellt till att bli laddat erotisk. Jag kan i princip inte slita mig från att dofta på mig själv, totalt uppslukad av denna förtrollande doft. Denna fas håller i sig 3-4 timmar till.


Om jag tar på mig Spiritueuse Double Vanille innan jag går och lägger mig (vilket egentligen är ganska dumt för jag doftar så gott att jag knappt kan sova!), så återstår en vag, men tydligt blommig vaniljdoft när jag vaknar. All sötma, allt mörker och spänning har flyktat under natten, men den svaga doften dröjer sig kvar som en mild smekning på min hud.


Tyvärr, tyvärr måste jag medge att jag har fallit stenhårt för Spiritueuse Double Vanille. Ungefär lika handlöst som jag föll för Cuir Beluga. Jag fruktar att min lilla dekant kommer att ta slut ganska fort och att jag inte "kan leva" utan att ha ett förråd av Spiritueuse Double Vanille.


ibland är man ju sugen på en mer ren, enkel vanilj och då är fortfarande Ava Luxes Vanilla Musk en klar och prisvärd favorit, men om du söker en mer komplex och "vuxen" vaniljupplevelse så måste du testa Spiritueuse Double Vanille. Maffigt sillage, god hållbarhet och jag rekommenderar den även till män. Dock, en liten varning, jag har förstått av recensioner och kommentarer att denna doft tar sig väldigt olika uttryck på olika människor, så som vanligt, fixa ett litet prov först och spring inte åstad och köp en hel flaska innan du testat!


För dig som testat Spiritueuse Double Vanille, bu eller bä?



Pic: Grey goose vodka crate

Guerlain - Cruel Gardenia

För en tid sedan bytte jag bort en dekant av min Cuir Beluga mot en dekant av Cruel Gardenia från samma linje inom Guerlain, L'Art et Materie. Vid första testen tänkte jag att neeeeej, jag har bytt bort av en av mina absoluta älsklingsparfymer mot en som inte alls är min typ av doft.


Den luktade helt enkelt märkligt på mig. Något i doften påminner om sköra små rosa svampar, snarare än blommor. Det finns också ett inslag av papper i Cruel Gardenia, ett sånt där tjockt, lite grängat papper av hög kvalitet. Så okej, svamp och papper, inte direkt vad jag hade förväntat mig, men jajo, klart intressant iallafall.


Några timmar senare kom minsting hem från skolan, "Åh, vad du luktar gott mamma", hmm hmm hmm. Hon är ganska inflytelserik när det gäller mina parfymer min yngsta dotter, eftersom hon är den enda i min närhet som alls kan urskilja några noter etc. "Men, tycker du inte det doftar lite som svamp?", "Jaaa, kanske, men i så fall en god svamp"...


Behöver kanske inte säga mer, men nu, en tid senare har jag iallafall vant mig fullt ut vid Cruel Gardenia. Som doft liknar den inget annat jag kan komma på, vilket betyder att när jag blir sugen på Cruel Gardenia, finns det inget annat jag kan använda istället. Medan Cuir Beluga är den ultimata komfortdoften på mig, en doft jag använder gärna och ofta, så är Cruel Gardenia snarare inntressant, lite krävande, vacker och med massor av personlighet.


Cruel Gardenia får mig att tänka på en närmast uråldrig rysk adelsdam som lever i exil på Franska Rivieran sedan snart 100 år tillbaka, nästa år fyller hon 104 och har varit med om såväl ryska revolutionen, första och andra världskriget och andra omstörtande händelser. Hon har varit gift fyra gånger och har fler barn än vad hon orkar hålla reda på. men, oh vilka fantastiska historier den gamla damen kan berätta...


Cruel Gardenia öppnar med en mycket tydlig, men intressant och vacker, svampnot på mig. Tänk er rosa, nästan genomskinliga svampar, svampar lika vackra som blommor... som sådan svamp doftar Cruel Gardenia. Dessutom inslag av mjuk frukt, absolut inte söt, bara fyllig och saftig. Sedan dyker den torra, på gränsen till dammiga doften av papper upp. Inga tunga böcker i läderband, utan bara travar av finaste papper. Pappersdoften bildar liksom en kärna som de andra noterna långsamt cirkulerar omkring.


en bit in i doften (ca. en halvtimme) har svampnoten förflyktigat och efterträds av en mycket mild, mycket vacker , förtrollande, bedårande och drömsk blomdoft. Cruel Gardenia är en doft fylld av nostalgi, längtan, elegans och skör skönhet. Visst jag kan bära Cruel Gardenia nu, jag har rentav lärt mig att uppskatta den, men egentligen tänker jag att den skulle vara en signaturdoft för kvinnor som närmar sig hundra. Eller för all del, för alla historiska romantiker som tänker "Åh, tänk om jag hade fått vara med då..." Cruel Gardenia väcker en känsla av en svunnen tid.


Cruel Gardenia känns som mindre Guerlain än det mesta från Guerlain jag har provat. Många Guerlaindofter har en ganska konkret, stabil känsla ofta med fötterna stadigt förankrade i den typiska noten/basen guerlinade. Cruel Gardenia har svävat långt därifrån...


Längre in i doften blir Cruel Gardenia aningen kryddig, lite sötare och om än riktigt, riktigt god, inte lika intressant som starten. Det är defintivt öppningen som får mig att återvända.


Cruel Gardenia har medium sillage och god hållbarhet, men blir efter ett par timmar tämligen diskret. Det här är en doft för dig som letar efter personliga, drömska, romantiska dofter.


Jag är glad att jag har min dekant av Cruel Gardenia, men jag tror inte jag kommer att köpa mer i första taget. Har flera stycken kvar att prova bland dessa L'Art et Materie, men vilken är din favorit och vilken bör jag absolut inte missa?



pic: gardenia clahadine.com
fungus flickr.com

Guerlain - Djedi (vintage)

Fågelskådare kan lätt åka 40-50 mil om de hör rykten om någon sällsynt fågel som ej setts i vårt land sedan början av 1900-talet. De tar med sig extrema kikare, kameror och ett litet block där de förhoppningsvis ska få sätta det efterlängtade krysset innan dagen är slut!


Parfymistor på jakt efter en speciell vintageparfym är inte helt olika fågelskådare. Somliga av oss (framförallt manliga parfymistor tycker jag mig märka) måste helt enkelt dessutom äga en alldeles egen flaska med de dyrbara dropparna i. Andra nöjer sig med att på något vis byta till sig några droppar och få prova härligheten iallafall en gång. Jag tillhör mer den andra kategorin, andra får gärna jaga de mest sällsynta vintagedofterna på Ebay. Och när det gäller parfymen jag ska skriva om idag, Djedi, så är det verkligen jakt som gäller.


Djedi är ett av huset Guerlains mest sällsynta dofter. En enda ml av denna doft kan kosta lika mycket som en hel flaska! Wow liksom! Djedi skapades 1926 el. 27 (hittar olika uppgifter), 1996 släppte Guerlain en begränsad upplaga av doften. Mina droppar kommer från den ursprungliga versionen...


På mikg startar Djedi med ett moln av rök, och det är en märklig grönaktig rök. Toppnoten är så torr och sträv att jag blir torr längst bak i munnen när jag doftar direkt på den och ändå doftar den på något sätt gott. Torrt, strävt, spännande och gott. När den första rökpuffen lugnat ned sig lite känner jag inslag av civet, men det här är en civet mjuk och varm som kattpäls. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin i någon annan doft känt en så perfekt civetnot.


Djedi är också gräsig, aromatisk och med ett svagt syrligt inslag, antar att det är vetivern som lyckas dofta både grön och rökig, förmodligen handlar det om en mix av minst två olika vetiversorter. Bortsett från öppningen håller jag inte riktigt med Roja Dove som säger att det är tidernas torraste parfym. Min hud lyckas hitta lite pudrig sötma till och med i Djedi och för mig är det här det som gör doften så bra. Sötman och pudrigheten misstänker jag kommer från ros. Tänk att lite ros kan göra sådan skillnad. Lädret däremot märks knappt alls av på mig.


Djedi är förtrollande komplex och jag tror att den kan dofta oerhört olika på olika människor. Min hud verkar lyfta fram sötma och därför hittar jag sötma till och med i Djedi...


Djedi känns som en doft som är till hälften en stor klassiker, en typisk rik, animalisk chypreaktig vintage från huset Guerlain. Men, till hälften känns Djedi (som skapades för ca. 85 år sedan!) som något som skulle kunna ha gjorts idag hos något uppkäftigt nicheparfymhus. En del åldrande, bedagad skönhet, en del spännande, modern och gränsöverskridande. Med bara en av dessa delar hade Djedi varit betydligt mer svårburen och antingen daterad eller för krävande, nu lyckas den uppnå en näranog perfekt balans.


Själva kvaliten på mina droppar är som om de vore nytillverkade, gång på gång stöter jag på äldre parfymer som doftar som om råvarorna tillretts förra tisdagen! Är inte det alldeles fantastiskt? Visst, i somliga fall kan toppnoterna ha påverkats lite, men tjugo minuter in i de flesta vintagedofter är den som ny.


Basnoten på Djedi är förvånansvärt mild, grön, pudrig, rik och med tydliga inslag av sötma. Det är svårt att slita näsan från den lilla fläcken med Djedidoft, för medan jag skriver det här inser jag att jag kanske aldrig mer kommer att ha möjligheten att dofta på en droppe Djedi. Som sagt, Djedi är en underbar, annorlunda och rik doft, men jag kommer inte att ruinera mig för att få tag på mer...


Har du testat Djedi? Och vad tyckte du i så fall? Vet att många parfymnördar nästan helt undviker vintagedofter för att inte bli förtjusta i något som både är svårt att få tag på OCH dyrt, hur ser du på det? Själv är jag mer av fyndtypen, råkar det dyka upp en vintage på Tradera som ingen annan upptäcker (händer faktiskt fortfarande då och då)så köper jag gärna för en vettig summa. Jag hänger inte läpp om jag råkar älska en parfym som jag aldrig mer kan få tag på, för jag älskar ändå så många andra dofter...






Pic: surreal portrait

Marcel Rochas - Femme

Egentligen skulle jag ha skrivit om Chanel No 5 idag, men jag fegade ur i sista stund. Varför? Jo, det känns som om själva doften har ikonstatus samtidigt som den användes av ikonernas ikon, Marilyn Monroe. Hur ska man kunna skriva något som inte skrivits om Chanel No 5 eller för den delen Marilyn Monroe? Jag gör nog ett nytt försök någon dag när jag känner mig lite tuffare...


Istället ska jag ägna mig åt en doft som kanske inte är lika känd, men säkert minst lika omtyckt, iallafall bland parfymnördar; Femme by Rochas.


Tänk så många otestade parfymer det finns därute som man inte vet att man kommer att älska om man inte testar dem. Femme var en sådan doft ändå fram till för ungefär en månad sedan. Femme var med i det där blandade parfympaketet jag fyndade på Tradera. Och gissa om jag är glad över att Femme var med?


Min flaska är märkt med Marcel Rochas Paris, vilket enligt kännare betyder att den är en något äldre vintage-variant än de flaskor som bara heter Rochas. Min flaska har inget tryck på själva flaskan.


Däremot har jag ingen koll på exakt hur gammal min flaska är, men kanske från 50-eller 60-talen? Vad jag kan känna så är själva doften i perfekt skick (eller bättre, den doftar underbart), enda nackdelen är att det är en eau de cologne, så hållbarheten är tyvärr allt annat än god (ett par timmar och min hud brukar kunna hålla dofter rätt bra!). Det här innebär att jag så småningom kommer att vilja ha mig en annan vintage Femme, men minst eau de toilette koncentration (och jag lär ju knappast ha turen att fynda en för en spottstyver igen).


Femme by Rochas skapades av Edmond Roudnitska under andra världskriget (1943).


Femme öppnar starkt, riktigt starkt, med en slags mörk, mustig och ekmossetyngd toppnot. Jag brukar inte alltid gilla den här typen av öppningar, men i Femme tycker jag bara att den är underbart mörk, spännande och animalisk, men med inslag av sötma och värme. Vanligen med den här typen av öppningar (ganska vanliga i vintagedofter av chypretyp) så brukar jag hoppas på att det som kommer härnäst ska passa mig bättre, men med Femme så gillar jag starten rakt av och den skulle gärna få fortsätta så, om inte...


Om inte det som kommer därnäst är så mycket mysigare att jag bara vill sitta med näsan klistrad mot huden i princip. Det är massor av kanel, kanel som känns mörkare och mer spännande än vanlig kanel tack vare ett understöd av andra kryddor som egentligen aldrig slår igenom på mig. Det är saftig, söt fruktdoft av persika och plommon som får det att vatnnas i munnen. Det är som vilda blommor med den mest berusande, tunga och kryddmättade doft man kan tänka sig. Glödande, rödbrunlila blommor med en varm, inre glöd. Åh gud vad det här doftar gott. Tungt, spännande, erotiskt, magnetiskt, ja Femme i den version jag har är ett mästerverk.


Man kan ju tänka sig att en eau de cologne skulle vara en "tunn" doftupplelvelse, men jag har märkt att många (många och många, de jag har testat vilket är typ fyra eller kanske fem!) vintagedofter i eau de cologne har en tyngd och fyllighet som lätt mostvarar fylligheten i en modern eau de parfum. Det verkar inte vara själva styrkan som går förlorad, bara hållbarheten.


Efter den vilda, glödande hjärtnoten går tyvärr Femme till vila på min hud. Jag känner en mild lädernot, ekmossa, lite vanilj och varm ambra, men den här fasen varar bara en kort stund, omkring en halvtimme senare får jag verkligen anstränga mig om jag en vill urskilja några spår av Femme. Eftersom den doftar så oerhört gott är det lätt hänt att man vill ta på sig lite till och lite till och ja, ni fattar.


Är det någon som testat (eller har) vintage Femme i någon starkare version? Någon som testat både vintage och den moderna varianten? Är den nuvarande formulan värd att testa? Om inte annat så brukar den gå att hitta väldigt billigt har jag sett.


Jag skulle verkligen önska att jag hade en Femme med hållbarhet för en hel kväll...


Härnäst blir det en vintage Guerlain. Och sedan ett antal riktigt lyxiga dofter i de övre prislagren (ja den där vintage Guerlain går visst också för extrema priser på ebay har jag hört!!!), så lås in plånboken och skyll inte på mig om den kommer lös. :)








Pic: bloglovin

Ormonde Jayne - Osmanthus

Få dofter jag har testat får mig att längta så mycket till sommaren som Ormonde Jaynes Osmanthus. Överhuvudtaget har flera av de tropiskt inspirerade dofterna hos Ormonde Jayne en väldigt somrig känsla.


I Osmanthus kombineras citrus med blommor, något jag brukar tycka väldigt mycket om. Ett problem med den typen av dofter brukar vara att de antingen har kort hållbarhet eller så efterföljs den härliga, krämiga och citrusfriska inledningen av betydligt mörkare noter som inte riktigt passar ihop med öppningen. I Osmanthus lyckas man behålla den inledande känslan i stort sett hela vägen fram till slutet.


Osmanthus är dessutom något mer än en söt, citrusblommig sommardoft. Osmanthus känns både uppiggande och sensuell på samma gång. Osmanthus har "det". Av alla Ormonde Jaynes dofter känns Osmanthus som den ungdomligaste, men ändå är den utan tvekan en doft som passar kvinnor i alla åldrar. Osmanthus rymmer både en tidlös känsla såväl som den får mig att tänka på slanka kvinnor i vita klänningar och skyddande parasoller från tiden nånstans vid det förra sekelskiftet. Osmanthus är romantisk, fyllig, gladlynt och mycket vacker.


I Osmanthus hittar man noter av bland annat pomelo, davana, osmanthus, vattenlilja, jasmine, cederträ, labdanum, musk och vetiver. På mig dyker en not upp som påminner om mild och söt tobak, fast utan den tyngd som brukar finnas i många tobaksdofter. Den noten ger doften en extremt lätt, men på mig ganska tydlig karamellkaraktär som är helt oemotståndligt ljuvlig. Kan det vara davana? Den är i och för sig listad som toppnot, medan den tobaksliknande doften dyker upp mer mitt i.


Framåt basnoten avtar citrusdoften, blomnoterna går från vildsint prunkande till mer tillbakahållna, aningen torra och vetiver bidrar med en vagt grön, men också torr karaktär.


Åh, om det ändå snart vore sommar!Jag tror att Osmanthus, men också Champaca såväl som Frangipani och Tiare kommer ännu mer till sin rätt i lite varmare väder.


Osmanthus har god hållbarhet (6-7 timmar)och ganska väl tilltaget sillage (märks betydligt mer än den blyga Champaca). Gillar man citrus och blommor är det givet att testa Osmanthus. Jag tror att alla, såväl kvinnor som män utan problem kan hitta en personlig favorit bland Ormonde Jaynes underbara doftskatt.


Osmanthus och Champaca med flera är alla välgjorda dofter av hög kvalitet och stor samhörighet. Men, än så länge är min personliga favorit bland Ormonde Jaynes dofter Ormonde Woman, om den har jag skrivit tidigare, här: http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/10/ormonde-jayne-ormonde-woman.html


Mer om Ormonde Jaynes härliga dofter och helt ljuvliga kroppsprodukter (de ser iallafall helt ljuvliga ut!) kan ni läsa här:
http://www.ormondejayne.com/

Den här månaden erbjuds alla som köper en stor flaska av Osmanthus parfum eller eau de parfum en 10 mls flaska av Osmanthus på köpet:
http://www.ormondejayne.com/enews/2011/mar/030311_oj_march_promo.html?utm_campaign=March%2B-%2BPurse%2BSpray%2Bpromo%2B2011&utm_source=emailCampaign&utm_medium=email


Vilken är din Ormonde Jayne favorit? Är det någon som testat badoljan?


Härnäst blir det några klassiska dofter och därefter ett par riktiga lyxdofter.




Pic: osmanthus
Kröyer

Ormonde Jayne - Champaca

Att testa sig igenom Ormonde Jaynes parfymer är lite som att få en privat vistelse på en fridfull och okänd söderhavsö. Många av Ormonde Jaynes dofter hämtar inspiration från underbara tropiska blommor som tiare, frangipani och champaca. Men, det är ett tropiskt paradis långt ifrån paraplydrinkar, kokosnötter och turistströmmar. Alla Ormonde Jaynes dofter är fyllda av elegans, skönhet och rymmer en längtan bort från både gråblek europeisk vinter såväl som vår stressade nutid. I de flesta av Ormonde Jaynes dofter, oavsett om det är de med mer tropisk tema eller de mer "västerländskt" inspirerade (bland annat Ormonde Woman), kan man hitta en tillflykt, en lugn retreat som omfamnar en på ett stillsamt och självklart vis.


Ormonde Jaynes dofter är delikata, lite tillbakalutade och ypperligt elegant. Bland alla de lugna och vilsamma dofterna finner jag nog ändå att Champaca är den allra mest behagliga, komfortabla och vilsamma. Champaca är fylld av en tystlåten charm som upptäcks lite i taget, i ett mer högljutt sällskap kanske Champaca inte är den man först lägger märke till, men sedan inser man att det är Champaca man inte kan glömma...


Champaca har noter av bland annat neroli, bambu, champaca, fresia, basmati, myrra, grönt te och musk. Den doftar av en återhållen vagt fruktig sötma, blomdoften är komplex, fylld av både berusande såväl som höigt torra inslag och en vag, ganska trivsam kylighet. Doften av basmatiris gör Champaca till en mild, mjuk och extremt behaglig komfortdoft. Champaca lyckas svepa in dig i en mycket behaglig sinnestämning, ungefär som om man har tillbringat ett antal sköna timmar på ett lyxigt spa.


Framåt basnoten gör sig en härligt krämig pudrighet påmind. Och det här är lite av ett signum hos Ormonde Jaynes dofter, det finns en krämighet i basen hos flera av dem, som en gemensam grund ungefär. Den här krämigheten blir -för mig- extra intressant pga. att ingen vanilj används, det är en krämighet som känns väldigt unik, personlig och speciell. Just Champacas krämighet är mild, smekande och mysig. Och till skillnad från många andra komfort-och mysdofter känns inte Champaca som en höst/vinterdoft, utan som en perfekt doft för sommaren.


Basnoten blir lite som att ta på sig sin mjukaste och skönaste favoritkofta, en mild sommarkväll efter en hel dag av somrigt solsken.


Champaca har god hållbarhet (ca 6-7 timmar) och medium sillage, den är mer tydlig i starten för att sedan under basnoten bli mer hudnära. Jag rekommenderar Champaca till alla som tycker om soliga, friska, vackra och mysiga blomdofter. Basmatinoten är ett underbart inslag och Champaca är absolut värd att testa för alla som är nyfiken på risdoft som blir allt annat än matig i en parfym.




Pic: flickr