Hermes - Un Jardin

Nästan lika mycket som jag älskar parfymer älskar jag trädgårdar, blommor, växter och prunkande rabatter. Jag är också en riktig skogsmulle och tycker mycket om att vara ute i skog och mark, se de små förändringarna i naturen från dag till dag när jag, maken och vår hund går våran vanliga långpromenad. När en växt jag planterat i rabatten ska till att blomma för första gången följer jag den lilla gröna knoppens väg till fullt utslagen blomma med spänning.

De små patchoulifröer jag sådde för några veckor sedan går det inget vidare med, en enda pytteliten planta har kommit upp än så länge, men en är bättre än ingen och bara den tar sig så har jag ju iallafall en patchouliplanta, ellerhur?

Trots att jag älskar blommor, så är blommiga parfymer inte så ofta bland mina favoriter, även om det förstås finns undantag. Jag hoppades att Hermes Un Jardin-parfymer skulle vara sådana undantag.

Namnen kittlar min fantasi. Un Jardin En Mediterranee, Un Jardin Sur Le Nil och Un Jardin Après la Mousson, de är alla skapade av en mästerparfymör, Jean-Claude Ellena, husparfymör hos Hermes. Men, ingen av dem är skapad för mig.

Den första jag provade var Un Jardin Aprés la Mousson, en trädgård efter monsunen och jag hoppades på regnvåt grönska, gudomligt vackra lotusblommor och andra tropiska dofter, men på mig doftar Un Jardin Aprés la Mousson mest som bostongurka. Tyvärr, så känns det inte helt okej att gå omkring och lukta som något där det enda som saknas är varmkorven! I min föreställningsvärld så doftar en trädgård efter monsunen som något helt annat än en svensk korvkiosk, men vad kan jag veta, jag har aldrig varit i någon monsunträdgård...

Därefter testade jag Un Jardin En Mediterranee, och här borde iallafall finnas dofter som är mer bekanta då jag ju åtminstone besökt medelhavsområdet. Ja, minsann... här möts jag av en tät, kryddig grönska. Medelhavsörter på sensommaren som uthärdat solens hetta en hel sommar, solmogna tomater och fetaost! Nej, förresten stryk fetosten, det är det enda som saknas för att få ihop en riktigt god medelhavsinspirerad sallad. Jag blir riktigt hungrig av den och inser att jag just nu har alla ingredienser hemma för att få ihop en riktigt god tomat-och basilikasallad hemma, förutom just fetaost!

Faktiskt blir Un Jardin Sur Le Nil min favorit ibland dem. Det är en aquatisk, fruktig och bedårande blomdoft. Den är både skir och stark på samma gång, perfekt nu när det är varmt enligt mig. Och även om den har noter av både morot och frukter får den mig mer att tänka på en vacker trädgård med porlande springbrunnar och skuggande grönska än något jag vill (eller inte vill) äta. Den enda av de tre som får mig att tänka på vackra, välskötta trädgårdar. Tyvärr, lyckas jag inte känna att Un Jardin Sur Le Nil är en parfym för mig, även om jag tycker om den. Här har vi förmodligen en perfekt sommarparfym för dig som gillar vitt, pasteller och rosévin (se gårdagens inlägg!).

Härnäst hoppas jag att vi får dofta på Un Jardin Le Cercle Polaire (pardon, min mycket dåliga franska!). Ja, jag vet att jag är tjatig, men jag saknar nordiska dofter inom parfymerikonsten!

Missoni - Missoni

Vanligen är jag en ganska svartklädd person, under den kalla tiden av året är det mycket svart som gäller både på kläder, i make-up och hårfärg. Rött, grått och vitt är de färger jag kompletterar allt det svarta med.

Framåt våren börjar det hända något, det första tecknet är att jag får en oemotståndlig lust att ljusa ned håret lite. Den svarta (eller nästan-svarta) hårfärgen byts succesivt ut mot något gyllenbrunt eller som i år, riktigt rött. När värmen så till slut kommer har jag transformerats till en mer färgstark figur, även om jag i smyg tycker att det ser vackert och svalt ut med skira vita kläder inspirerade av det förra sekelskiftet så har jag insett att det inte är något för mig. Nej, sommartid är det enkelt, lättskött och färgglatt som gäller för mig. Fortfarande finns svart med, men annars har jag sköna linnen och skjortor i orange, turkos, korallrött, tuggummirosa och knallila. Jeansshorts, kjolar och svala sommarklänningar. Sminkningen blir sällan mer än mascara och lite fuktgivande läppglans/balsam. Åååh, härliga sommar!

Hade jag lite bättre med pengar vore det inte alldeles omöjligt att jag skulle frossa i sommarkläder från italienska Missoni, ingen kan väl ha undgått deras färgstarka och vackra mönster? Annars kan man hitta hyfsade kopior för en mindre peng. Att Missoni dessutom gör parfymer är väl ingen hemlighet, men jag har fram till nu inte varit speciellt intresserad av deras parfymer. Så läste jag en recension av Missonis Missoni på http://www.peredepierre.com/search/label/Missoni och den fångade mitt intresse direkt. Kanske mest för att Maurice Roucel ligger bakom även den här doften, men den lät överhuvudtaget intressant. Av en lycklig slump så bytte jag till mig ett litet prov på Missoni bara några dagar efter att jag läst recensionen och...

Jo, den är något alldeles extra. Missoni är en sommarparfym för oss som föredrar färgstarka kläder, parasolldrinkar och grillfester framför vitt och skira pasteller, rosévin och quinoasallad. Missoni är som en doftexplosion av en underbar, saftig fruktsallad med massor av apelsin och strösslad med riven mörk choklad av högsta kvalitet. Jo, den är lite gourmand, den är söt, kryddig och varar länge, men det finns också ett svalt, aquatiskt inslag i Missoni som gör att den ändå fungerar utmärkt i varmt väder. Faktiskt doftar den så gott att jag blir sugen på att slicka på min handled! Samtidigt är den inte helt okomplicerad, det finns inslag av sälta och svala blommor i den, en magnolianot som leker kurragömma mellan starka noter av choklad, apelsin och ambra.

Basnoten är kryddigt stark och chokladnoten djupnar, blir ännu mörkare, med inslag av jord och varma kryddor, jag anar patchouli, men hittar inte att det ska finnas någon patchouli i den.

Missoni har god hållbarhet och medium sillage. En annorlunda och komplex doft, som förmodligen går bra att bära andra tider på året än sommaren, säkert en riktigt skön och värmande parfym vintertid. Ett måste om du gillar komplexa, kryddiga gourmandparfymer. Jag är absolut på jakt efter mer av Missoni.

Humiecki & Graef - Eau Radieuse

Äntligen är det varmt! Och det är riktigt varmt, ingen svalkande försiktig sommar utan ett rejält högtrycksväder. Har vinkat av alla gäster nu, men vi hann iallafall med en riktigt skön dag vid havet med sol, bad och bullar.

Det är faktiskt så varmt att jag föredrar att ha på mig friska, svalkande parfymer. En nybliven favorit i den kategorin har blivit Humiecki & Graefs Eau Radieuse. Den inleder nästan explosionsartat syrligt, fräscht och jag får nästan en kylande känsla av doften. Mest av allt doftar det rabarber, och det doftar mycket och naturtroget av rabarber. Känslan av att sitta som i en skog av gigantiska rabarberstjälkar infinner sig, stjälkar som bryts av en efter en och nästan duschar mig med doften av rabarbersav. Oerhört uppiggande och upplyftande.

Rabarberdoften klingar av en aning och efterträds av svala, nästan mintigt gröna och samtidigt mycket friska noter. Ett oerhört bra sillage gör att det känns som om jag vandrar omkring med min alldeles egna privata svalka omkring mig, och tro mig, det är verkligen skönt när temperaturen börjar närma sig +30 grader. Den är som ett stort glas iskall, bubblande ljust limegrön lemonad av något slag. Eau Radieuse fungerar nästan bättre på män, särskilt efter ett par timmer så återstår mest av allt en slags behaglig och sval doft åt det manliga hållet. Men, jag har få parfymer i min ägo som är så svalkande i inledningen, så för min del funkar den även bra på kvinnor.

På maken känner jag tydligt av noten av bananskal! Det gör, i min näsa, parfymen både rolig och intressant. På maken blir den djupare och saftigare än på mig, men kanske inte riktigt lika sval. Jag tycker mig också märka att sillaget är snäppet bättre/kraftigare på mig, på maken blir den mer hudnära utan att för den skull bliutan sillage.

Den har god hållbarhet, men för mig är det topp-och hjärtnoterna som gäller och gör att Eau Radieuse skiljer sig från mängden. När den är som bäst förflyttar den mig till den svala skuggan under ett gigantiskt rabarberblad och där är det skönt att vara.

Artikel om Etat Libre d'Orange på Fragrantica

Har fortfarande några gäster kvar, men de flesta har åkt hem. Imorgon hoppas jag få tid att skriva ett rejält blogginlägg om en parfym som passar den här värmeböljan perfekt, men till dess får ni hålla till godo med en länk till min artikel om Etat Libre d'Orange på Fragrantica:

http://www.fragrantica.com/news/Etat-Libre-d-Orange-880.html

Lite mycket nu...

Nu är det sommarlov och här är huset fullt. Mellandottern har kommit hem från Öland och min bror är också och hälsar på. Till veckan kommer mina föräldrar samt min svägerska, systerdotter och svägerskans mamma. Ev. dyker också äldsta dottern med familj upp för att fira midsommar här.

Jättekul förstås, men jag kommer kanske inte ha så jättemycket tid till bloggen under närmaste veckan. Men, misströsta inte jag har massor av intressanta parfymer som jag vill skriva om så fort som möjligt!

Donna Karan - Chaos

Snart är det skolavslutning, min yngsta son slutar högstadiet för att sedan ta steget vidare till gymnasiet. Min yngsta dotter (som för övrigt fyllde 12 år igår) ska byta skola och börjar en 6-9 skola till hösten, en skola med nya ideér och en lite annorlunda pedagogik. Ja, så den årstid när man egentligen borde längta efter skira, svala och lätt blommiga parfymer är här, men även om almanackan visar den 10:de juni så är vädret inte riktigt med på noterna. Kallblåst, regn och tunga moln är vad junivädret bjudit på än så länge. Så istället för att springa runt i sommarkläder och lätta parfymer, har jag på mig långärmat, jeans och mjuka, varma orientaler.

En parfym som passar alldeles utomordentligt i det här ruskvädret är Donna Karans Chaos, jag lovade att skriva lite mer om den och har bestämt mig för att göra det idag.

Chaos har noter av bland annat kamomill, saffran, kanel, nejlika, musk och sandelträ. I många parfymer med saffran hittar man också ros, men inte i Chaos, kanske har rosen ersatts av nejlikan? Iallafall tycker jag att det är skönt med en saffransparfym utan ros, och dessutom en saffransparfym utan sötma. Eller visst finns det sötma i Chaos, men den är återhållen och stram. Mycket i Chaos är återhållet och stramt, och ändå lyckas den vara en oerhört behaglig, komfortabel och varm doft.

Jag skrev tidigare att Chaos får mig att tänka på lyxiga hotell och det står jag fast vid. Chaos är doften av lyxiga miljöer, förstklassiga hotell och underbara spa-avdelningar. Chaos låter mig för en stund göra ett besök på ett riktigt lyxigt spa, inte ett modernt avskalat spa, utan snarare ett varmt, ombonat och orientaliskt spa. Det är som om jag vore omgiven av varma marmorgolv, nedsänkta badkar med mosaikmönster, frottéhanddukar så tjocka och mjuka att de skulle gå att använda som madrasser. På skira glashyllor samsas levande ljus med vackra glasflaskor fyllda med dyrbara massageoljor och örtkurer. En springbrunn porlar, blommande orkideér sprider en mild doft. Chaos är doften av tvålig, varm lyx... och ändå så mycket mer. Chaos är en komplex parfym, vissa dagar har jag märkt att tvålnoten kommer i bakgrunden och Chaos visar sig snarare från en träig, torrare sida. Jag inbillar mig att den kan bli torrare i sin framtoning när det är soligt högtrycksväder, eller så ändras min hudkemi beroende på min hormonella cykel?

Den träiga Chaos är fin, varmare, sötare och mjukare än den tvåliga diton, men jag föredrar den skarpa tvålversionen faktiskt. För det är i den skepnaden jag finner Chaos mest unik. Den Chaos jag har är förresten den nyskapade versionen, den första versionen slutade tillverkas (av någon obskyr anledning, jag har aldrig förstått varför man slutar tillverka de bästa parfymerna???) den första versionen har jag inte testat, men de som testat båda verkar tycka att den senare versionen är tämligen trogen orginalet.

Chaos har gott sillage, men inte störande och även god hållbarhet, basnoten är som en mjuk, behagligt varm smekning. Chaos är ett måste att prova. Jag hoppas få tag på ett litet prov på den gamla varianten, vore kul att göra en jämförelse sida vid sida. Nån som provat båda? (Förstås finns det massor som gjort det!) Vad tycker ni, är de lika eller är det orginalet som gäller?

Linga Sharira

När jag byter parfym(prover) så brukar jag i ett byte få kanske en eller två parfymer som jag är extremt jättenyfiken på, en eller ett par som jag är intresserad av och sen kan det komma med nån på köpet, som jag kanske aldrig hört talas om eller som inte lyckats fånga mitt intresse av olika anledningar.

När sen det lilla paketet kommer, så kastar jag mig förstås över de prover jag är mest intresserad av. Testar och provar och luktar, åååh:ar och oooh:ar eller rycker besviket på axlarna i vissa fall. Eftersom jag får en hel del prover i brevlådan så kan de prover jag rangordnat lägst hamna i ett slags undantagstillstånd. Det kommer hela tiden nya prover som är mer spännande och intressanta.

Men då och då är jag lite mer nyfiket och exprimentiellt lagd och det är då jag tar ett prov från den "överblivna" högen och testar. Det KAN ju råka vara världens överraskning, man vet ju aldrig säkert med parfymer! (Det är ju det som är så roligt, ellerhur?)

Linga Sharira var ett litet extra överraskningsprov som kom med i ett byte för en tid sedan. Tillsammans med storheter som Estee Lauders Amber Ylang Ylang och L'Instant Guerlain så blev Linga Sharira liggandes otestad. Till för ett par dagar sedan!

Men ååååååh! Ååååh! Vad är detta för fantastisk parfym??? Den är både annorlunda och samtidigt påminner den om flera av mina absoluta favoriter. I ena stunden är den spöklikt lik Ava Luxes Nude Musk, för att i nästa stund mer påminna om Dolce & Gabbanas Sicily, eller nej det är något snarlikt Parfumerie Generales Felanilla, eller Le Labos Labdanum 18! Ärligt talat påminner nog Linga Sharira mest om en salig och alldeles underbar blandning av alla de parfymerna, på ett fantastiskt sätt!

Linga Sharira är ljus, krämig, bitter, medicinsk, pudrig, ren och ändå lite smutsig. Hållbarheten är otrolig, doften svävar omkring mig på morgonen när jag vaknar och då satte jag på mig några droppar Linga Sharira kanske vid 6-tiden på kvällen. Ja, några droppar! Den är dessutom dryg!
Och sexig, sensuell, magnetisk och förtrollande.

Men, vad är då Linga Sharira för något? Har letat information, men hittar bara en sida på hebreiska, visst det går att göra en google-översättning, men den gör mig inte mycket klokare. Lite dock, tydligen en parfym skapad av en israelisk kvinna som drömt om att få göra sin egen parfym i hela sitt liv och jag kan bara säga, grattis, du har dessutom fått ihop en riktigt fin parfym. Vilka noter som ingår är än så länge ett mysterium för mig, har försökt få kontakt med hon jag fick provet av, men har ännu inte fått nåt svar.

Jag gissar att iallafall några av noterna kan vara, lite citrus, vanilj, labdanum, honung, jasmin, musk och sandelträ. Iallafall är den fantastisk, den glöder och svävar. Tyvärr är den nog inte helt enkel att få tag på, verkar som om den bara är tillgänglig i Israel. Annars sitter det en här som genast hade bestämt sig för att få tag på mer av den underbara Linga Sharira. Eller, för all del, jag vill fortfarande ha mer av den, men det ser ut att bli en verklig utmaning!

Ibland när jag testar nya parfymer och råkar ut för en fyra-fem stycken tråkiga, intetsägande, rentav illaluktande på raken, så längtar jag efter en parfym jag tycker om. Att då få ta på sig något välbekant som jag gillar är en befrielse, att veta vad jag får och veta att jag tycker om det är en trygghet. När jag testade Linga Sharira hade jag redan testat tre-fyra inte speciellt intressanta parfymer, Linga Sharira var en chansning, men en bedårande chansning. När jag tog på mig den var det som att se ljuset i slutet av tunneln, dagens test av tråkiga parfymer var definitivt över! Tack N!

Är det nån som vet något mer om Linga Sharira får ni förstås gärna dela informationen med mig.

L'Artisan Parfumeur - Dzing!

När var du på cirkus senast? Själv var jag och såg en föreställning med Cirkus Cirkör i Umeå, men det är många år sedan nu. Det var iallafall en minnesvärd kväll, kanske särskilt för mellandottern som fick följa med, hon var inte så gammal då. Cirkus Cirkör är verkligen duktiga tycker jag och såg nu också att mega-föreställningen Cirque Soleil kommer till Sverige under hösten, visst vore det en upplevelse att gå och se, men misstänker att biljetterna är rätt dyra.

Annars är ju Cirkus Cirkör så kallad nycirkus, utan djur och sågspån i manegen. En traditionell cirkusföreställning är det ännu längre sedan jag var på. Har för mig att min pappa ordnade fribiljetter till oss på någon cirkusföreställning uppe i Boden när till och med de stora barnen var riktigt små (och det är länge sen!).

Cirkus och cirkus, L'Artisans parfym Dzing! av Olivia Giacobetti är inspirerad av cirkusens dofter. Och visst, i Dzing återfinner man många cirkusdofter. Sågspån, popcorn, sockervadd, hästsvett, blankslitna lädersadlar och en liten anstrykning av elefantbajs! Eller det skulle kunna vara hästbajs också, men elefantbajs är kanske lite mer spännande, iallafall lite större.

Ja, men herregud vem vill gå omkring och lukta djurbajs frivilligt kan man ju undra? Ärligt talat tycker jag inte hästbajs luktar illa, det är en ganska aromatisk, lite torr doft av mestadels hö. Att jag gillar den doften beror förmodligen på den tid jag tillbringat i stallar och lagårdar.

Dzing! är så mycket mer än en stalldoft. Dzing! är animalisk, söt och med ett djup i. Jag blir glad av Dzing! Det är en parfym som är en äkta humörhöjare. Trots det märkliga noterna är Dzing! ingen påträngande parfym, men till skillnad från många andra från L'Artisan så har den ändå hyfsat sillage och godtagbar hållbarhet. Dzing! fungerar utomordentligt på maken också. Jag har en halvstor decant av Dzing!, men annars är den en av få parfymer jag provat från L'Artisan som är värd att ha i stor flaska. Flaskan är dessutom riktigt söt, med en kvinna som rider på en tiger.

Dzing! är en annorlunda parfym, som är både ytterligt modern och tidlös på samma gång, passar människor i alla åldrar, bara man har lite lekfullhet och inte tar sig själv på för stort allvar. Dessutom går det bra att blanda Dzing!, ha Dzing! som en animalisk, lädrig bas till någon ganska enkel blomdoft, funkar alldeles utomordentligt. Provade den med Fresh' Cannabis Rose här en dag och det blev väldigt intressant, nästan en slags frisk version av Musc Koublai Khan...!

Annars är jag sugen på L'Artisans Bois Farine, jag tycker den är lika unik som Dzing!, men men... den har ingen hållbarhet på mig överhuvudtaget, jag får sitta limmad med näsan mot handleden för att alls uppfatta den, okej det jag uppfattar är jättefint och annorlunda, men jag fattar inte varför den och så många andra av L'Artisans parfymer har så klen hållbarhet. Är det någon som känner till om det finns någon annan parfym som påminner om Bois Farine? Det är det där mjöligt nötiga jag är ute efter.

Gissa vad det här är?

Jo, det är inget mindre än min alldeles egna patchouli-odling! Önska mig lycka till nu. Ska bli väldigt spännande att se hur det hela utvecklar sig, om det alls blir nåt av de ynkesmå fröer jag stoppade i jorden.

Thierry Mugler - Alien

Bortbytingar och barn som förväxlas på BB är något som kittlar vår fantasi, men på ett närmast obehagligt sätt. Att bortbytingar (traditionellt ett människobarn som bytts ut mot ett trollbarn)skulle existera tror vi väl knappast längre, men ändå är det ett tema som fortfarande engagerar författare och andra konstnärer. Barn som förväxlas på BB däremot är mer av en realitet, även om väl inte det heller bör kunna ske i dagens superkontrollerade vårdapparat. Det har ju dock hänt, till och med i modern tid, den svenska författaren P-O Enqvist har (hade) ju en kusin (eller annan ganska nära släkting) som förväxlade med en annan pojke från samma by på sjukstugan i Bureå en stormig natt för en 70-80 år sedan. Vilken fruktansvärd situation, att älska, ta hand om och uppfostra ett barn, samtidigt som man allt mer blir medveten om att det barnet ju liknar grannföräldrarna och tvärtom!

Ibland misstänker jag att en förväxling skett när det gäller Thierry Muglers parfymer Alien (utomjording, främmande) och Angel (ängel)! Borde inte den strålande, lysande och vackra Alien vara den som heter Angel? Medan Angel som när den kom med sina obekanta och moderna noter, borde med rätta kallas för en Alien? Eller är de egentligen två sidor av samma mynt? Om änglar finns, skulle de väl betraktas som lika främmande som utomjordingar om vi på något sätt fick kontakt med dem? Dessutom är det väl ingen tvekan om att änlar ÄR utomjordingar!?

Oavsett om Alien egentligen borde vara Angel, så är Alien en vacker doft. Den är så vacker, klar och genomträngande att den kan vara svårburen. Det här är jasmindoft så högstämd som den kan bli med hjälp av aldehyder från himmelen, vore Alien en ton vore den väl höga C kan jag tänka mig. Inte många som tar den! Sillaget på Alien är enormt, det strålar om Alien, jag undrar om inte lukten nästan känns utanför huset rentav? Hållbarheten är inte dum heller, uppåt 8-10 timmar senare finns Alien fortfarande kvar på min hud, om än i en mer viskande version.

Förutom att vara hög, ren och klar så är Alien också en våt parfym. Jag ser framför mig iskristaller, rymdblommor och mandelbrotmängder som droppar, smälter och omformas. Trots att Alien är ganska linjär, så är den en parfym som nästan upplevs med synen... Som att vara insvept in en tjock, mörklila sammetscape som genomstrålas av stjärnljus...

Liksom andra stora, kända blomdofter är Alien svår. Frederic Malle´s Carnal Flower är inget man tar på sig till vardags, den är köttigt sensuell och erotisk på ett sådant sätt att man kan få folk att tro att man vill äta upp dem. Chanel No 5 är bedövande aldehydisk till en början, men blir sen ett hypnotiskt sensuellt blomsterhav. I den samlingen blir Alien den strålande, lockande, men samtidigt ständigt undanglidande. Utan syre i yttre rymden klarar man sig inte länge.

Jag tycker om Alien, vissa dagar måste jag bara ha på mig den, det gör mig inget om det är Alien som bär mig istället för tvärtom.

Bilden ovan föreställer en lila utomjording, nej en lila ängel var det visst? Är det samma sak?

Låt mig berätta en hemlis...

Det är ingen stor hemlighet, många av er som läser bloggen kanske redan känner till den.

Min hemlighet är Etsy. http://www.etsy.com/

Ni som redan känner till Etsy vet precis hur bra Etsy är. Etsy är en sajt som samlar handgjorda saker på ett ställe, många av hantverkarna och konstnärerna finns i USA och Canada, men tack vare Etsy blir deras underbara föremål tillgängliga för människor runt om i världen. Även om vissa av säljarna bara postar inom Nord-Amerika, så postar faktiskt väldigt många hela vägen till Europa.

Och det finns parfymer och parfymoljor i massor, men också så oerhört mycket annat att det är omöjligt att räkna upp allt man kan hitta. Det är verkligen bara fantasin och kreativiteten som sätter gränsen för vad som är möjligt att finna på Etsy.

Där finns tvålar, badoljor, smycken, väskor, kläder, ljus, dockor, glas, musik, plantor, lapptäcken, träföremål och väldigt mycket annat. Nästan vad du än hittar hos Etsy kan du vara säker på att du blir ensam om att ha något sånt, iallafall i Sverige och Europa. På Etsy finns det något för alla smaker och åldrar, börjar man väl surfa runt på Etsy kan man sitta i timmar och hitta den ena säljaren efter den andra med en beundransvärd skaparförmåga. Mycket på Etsy är oerhört vackert att se på och verkar vara väldigt välgjort. Är du ute i god tid, frakt från USA kan ju trots allt ta ett tag, så är Etsy ett superställe för att inhandla diverse födelsedagspresenter eller julklappar. Priserna varierar, man kan hitta fantastiska presenter för bara några dollar, men också riktiga dyrgripar.

När jag surfar runt på Etsy blir jag dels väldigt sugen på att köpa massor av grejer, många av parfymerna som erbjuds där är så långt från massmarknadsdofter som man kan komma och skulle de nu visa sig inte vara så himla bra så har man inte lagt ut mer än någon dollar. Men, jag blir inte bara sugen på att konsumera när jag surfar på Etsy, jag blir också inspirerad att skapa själv. Förstås är skrivande ett slags hantverk, men jag önskar att jag skulle skapa något mer konkret med mina händer. Smycken, askar, små väskor eller det jag i smyg mest av allt skulle vilja skapa, parfymer...

Etsy är så mycket mer än en webshop, Etsy är ett ställe som både säljer och skapar drömmar. Den globala marknaden kan vara skrämmande, men när den ser ut som Etsy är den enbart tilltalande.

Är det någon som känner till om det finns någon liknande sajt med övervägande europeiska säljare?

Hur ska en man lukta?

Egentligen tycker jag att min man alltid luktar gott, han behöver inga parfymer för att göra det. Jag tycker om hur han luktar på morgonen, sömnvarm och med en liksom mjuk doft. När han kommer hem efter träningen, svettig och varm, men i grunden ren och fräsch. Efter en varm sommardag vid havet, eller när han mekat med bilen och kommer in med oljesvarta händer.

Jag provar förvisso en del parfymer avsedda för män och har några jag själv gärna har på mig utan att bekymra mig om att det egentligen är en herrparfym, men annars föredrar jag i allmänhet att känna doften av en parfym avsedd för män, på min man. Somliga unisexparfymer blir helt underbara på honom, medan de gör ett slätt intryck på mig.

Min favorit alla kategorier, på maken, är och förblir Frederic Malles Musc Ravegeur. Jag vet att många kvinnor använder den och till och med har svårt att tänka sig den på en man, men jag säger bara... då har ni inte känt den på min man! Jag tycker mycket om min man nästan jämt, men när han har på sig Musc Ravegeur får han en magnetisk dragningskraft och den gäller inte bara mig. Kvinnliga släktingar och vänner vill inte lämna hans sida när han har på sig den och kvinnlig butikspersonal har aldrig varit så hjälpsamma och trevliga som när han har på sig Musc Ravegeur. Hans manliga hudkemi lyckas lyfta fram animaliska noter i Musc Ravegeur (Musc Ravegeur får vår hund att morra!) , som överhuvudtaget knappt känns på mig. Sen är det förstås en fördel att maken också har Musc Ravegeur som solklar favorit.

Andy Tauers Lonestar Memories är också en höjdare. Tjärig, rökig och rentav köttig. Långt borta i fjärran anas en barrskog. Det här är en parfym för en man med Clint Eastwood-ögon. Eftersom det bara är Clint Eastwood som har (hade?) såna ögon, så är den jätteeffektiv för alla som skulle vilja ha det. På maken finns det en mjukhet i Lonestar Memories, på mig blir den skarp och monoton.

A*Men av Thierry Mugler är inte dum, här har vi en jag gärna använder för egen del. Det här är starkt, sött, kaffe, lakrits och en massa annat gott. Lite mer lättillgänglig och ganska ungdomlig, men ändå manlig. Jag är väldigt nyfiken på den nya versionen A*Men Pure Malt, nån som testat den?

Vi har också ett litet prov på Histoires de Parfums 1740, Marquis de Sade som är väldigt populärt. Det här är rent, styvt och svart läder när det är som bäst. Kan funka på kvinnor som gillar rena läderdofter också, jag brukar tillsätta någon droppe vaniljparfym för att mjuka upp den lite. Nackdelen med Marquis de Sade är att den bara finns i jättestor och därmed också jättedyr flaska, om man inte vill köpa en decant förstås, och det lär vi göra förr eller senare.

Jag gillar Geoffrey Beenes Grey Flannel, den är helt olik de andra. Det här är mer en parfym för den lite äldre mannen, han som har självförtroende, stil och klassisk elegans. Det här är en parfym att bära när man klätt sig i tredelad kostym och vassa -sexiga- herrskor. Glöm att det här är nåt för en gammal stöt, nej det här är för sexiga och intressanta -äldre- män. Inget för pojkar, det här är ingen direkt och framfusig sexighet a la just fyllt tjugo, det här är återhållet, stramt och... ja, Grey Flannel gör garanterat en viss sorts kvinnor knäsvaga! Problem! Maken är inte så förtjust i den, tydligen finns det en not i den som påminner om något vätskedrivande medel han brukar ge patienterna!

Att hitta Bvlgari Pour Homme Soir här är kanske lite oväntat? Iallafall är det det för mig, vi fick ett litet prov i ett byte och oj, den är ju alldeles bedårande! Fräsch, frisk och med en riktigt tjusig te-not, men under det fräscha döljer sig en nästan lika sexig och magnetisk basnot som hos Musc Ravegeur! Provet tog raskt slut, men jag bara måste se till att maken har ständig tillgång på denna fantastiska parfym! Missa inte!!!

J'Ose EdT av José Eisenberg är den manliga versionen och den är lika läcker som den kvinnliga. Det här är en tidlöst sexig doft, passar utomordentligt bra på såväl en vacker 25-åring som en stilig 60-åring. Bara det är en man som trivs med sig själv och att känna sig sexig är åldern inget problem för J'Ose. Riktigt fin, men glöm att jag skulle ha på mig J'Ose EdP samtidigt, det vore som att ha samma kläder som maken och nej, det ligger inte för oss! Ärligt talat, såna där människor som har likadana träningsoveraller som sin partner ger mig rysningar!

Egoiste av Chanel har vi inte i vår ägo, men har sprayat den på maken när vi råkat komma i närheten av den och den finns lätt med på listan över dofter han borde ha i sin ägo. Klassisk, varm och eldig på samma gång. Mmmmm.

Borneo 1834 av Serge Lutens funkar på både mig och maken, men ärligt talat, köper vi mer av den är risken överhängande att det blir mest jag som använder den, som sagt, vi vill inte lukta likadant.

Encre Noir, M7 och Lolita Lempicka Au Masculin är andra som jag hört mycket gott om, men ännu inte hunnit utsätta maken för. Är det nån som testat dem och tycker vi ska köpa några små prover?

Andra bortglömda herrfavoriter? Parfymer har ingen ålder egentligen, men visst finns det trots allt dofter som är klockrena på en 20-åring, men inte på någon som är 50? Har ni någon solklar favvo till en vältränad och vacker hunk på 51? ;)

PS. Det är inte maken på bilden där uppe, det är en klassisk bild "Man in polyester suite" av Robert Mapplethorpe, men det skulle ju kunna vara maken... typ!?

PPS. Är det någon som vet var man kan få tag på prov på Amouages Reflection Women?

Post med förhinder!

Ibland har jag fått vänta uppåt två månader på att brev från andra sidan Atlanten ska komma fram, men fram har de kommit tillslut. Än så länge har bara ett brev gått förlorat nånstans på sin väg från avsändaren till mig och de brev jag skickat har alla kommit fram.

Med tanke på att jag får säkert ett par-tre brev/paket i veckan från diverse länder är det ju en ganska god statistik.

Iallafall förra onsdagen fick jag hem en post-avi, jag hade ett brev att hämta på mitt postkontor aka närmaste ICA-butik, det skulle finnas där för avhämtning från och med klockan 16. Vid halv fem var jag där, nyfiken som vanligt, jag var osäker på vilket brev/paket det kunde vara då jag vid tillfället väntade 3 olika utländska försändelser, som avsändare stod Posten Import! Men, nej mitt brev var inte på ICA, det hade blivit nåt fel.

Jag återkom på torsdagen, nu måste det ju ha kommit, men nej. Började känna mig lite irriterad, men det var ju inte personalen på ICA som gjort fel, utan posten som sorterat mitt brev till en annan ICA-butik i andra änden av stan.

Tillbaka igen på fredag, nu måste det väl ändå vara på plats. Oh, nej... brevet hade sänts från den andra ICA-butiken till Örebro, där det ska omsorteras. Tydligen är postnumret fel på själva paketet! Och tro nu inte att jag kan komma in och hämta min post på lördag, för då är det helg.

Idag är det måndag och jag kan fortfarande inte hämta mitt brev, det ska först till den andra ICA-butiken, där de måste ändra till det korrekta postnumret manuellt (allt är automatiserat numera, därför kan ett felaktigt postnummer leda till att ett brev sorteras fram och tillbaka under flera dagar!) och sen skicka det vidare från fel ICA-butik till rätt ICA-butik, vilket innebär att jag förhoppningsvis kan hämta ut mitt brev imorgon.

Tänk att ibland har post tagit sig från USA och Canada till mig på bara två dagar, medan ett brev felsorterat till en ICA-butik i samma stad, tar nästan en vecka att få till rätt ställe (det vill säga om nu mitt brev finns på rätt ICA-butik imorgon!).

Jag är fortfarande inte säker på vilket brev det är som åkt fram och tillbaka i flera dagar, men jag längtar efter det iallafall! Har du råkat ut för missöden i post-systemet? Min mamma tror att brevbäraren och de som lämnar ut paket på ICA tror att jag har någon typ av knarkrörelse, eftersom jag får så mycket brev från utlandet... (min mamma har också ganska livlig fantasi). Vad tror ni att era brevbärare tror om alla era (jag förmodar att de flesta som läser bloggen också får en hel del försändelser från utlandet) märkliga brev och paket från jordens alla hörn? Kanske är det tack vara såna som oss de inte har det alltför tråkigt på jobbet.