Fågelskådare kan lätt åka 40-50 mil om de hör rykten om någon sällsynt fågel som ej setts i vårt land sedan början av 1900-talet. De tar med sig extrema kikare, kameror och ett litet block där de förhoppningsvis ska få sätta det efterlängtade krysset innan dagen är slut!
Parfymistor på jakt efter en speciell vintageparfym är inte helt olika fågelskådare. Somliga av oss (framförallt manliga parfymistor tycker jag mig märka) måste helt enkelt dessutom äga en alldeles egen flaska med de dyrbara dropparna i. Andra nöjer sig med att på något vis byta till sig några droppar och få prova härligheten iallafall en gång. Jag tillhör mer den andra kategorin, andra får gärna jaga de mest sällsynta vintagedofterna på Ebay. Och när det gäller parfymen jag ska skriva om idag, Djedi, så är det verkligen jakt som gäller.
Djedi är ett av huset Guerlains mest sällsynta dofter. En enda ml av denna doft kan kosta lika mycket som en hel flaska! Wow liksom! Djedi skapades 1926 el. 27 (hittar olika uppgifter), 1996 släppte Guerlain en begränsad upplaga av doften. Mina droppar kommer från den ursprungliga versionen...
På mikg startar Djedi med ett moln av rök, och det är en märklig grönaktig rök. Toppnoten är så torr och sträv att jag blir torr längst bak i munnen när jag doftar direkt på den och ändå doftar den på något sätt gott. Torrt, strävt, spännande och gott. När den första rökpuffen lugnat ned sig lite känner jag inslag av civet, men det här är en civet mjuk och varm som kattpäls. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin i någon annan doft känt en så perfekt civetnot.
Djedi är också gräsig, aromatisk och med ett svagt syrligt inslag, antar att det är vetivern som lyckas dofta både grön och rökig, förmodligen handlar det om en mix av minst två olika vetiversorter. Bortsett från öppningen håller jag inte riktigt med Roja Dove som säger att det är tidernas torraste parfym. Min hud lyckas hitta lite pudrig sötma till och med i Djedi och för mig är det här det som gör doften så bra. Sötman och pudrigheten misstänker jag kommer från ros. Tänk att lite ros kan göra sådan skillnad. Lädret däremot märks knappt alls av på mig.
Djedi är förtrollande komplex och jag tror att den kan dofta oerhört olika på olika människor. Min hud verkar lyfta fram sötma och därför hittar jag sötma till och med i Djedi...
Djedi känns som en doft som är till hälften en stor klassiker, en typisk rik, animalisk chypreaktig vintage från huset Guerlain. Men, till hälften känns Djedi (som skapades för ca. 85 år sedan!) som något som skulle kunna ha gjorts idag hos något uppkäftigt nicheparfymhus. En del åldrande, bedagad skönhet, en del spännande, modern och gränsöverskridande. Med bara en av dessa delar hade Djedi varit betydligt mer svårburen och antingen daterad eller för krävande, nu lyckas den uppnå en näranog perfekt balans.
Själva kvaliten på mina droppar är som om de vore nytillverkade, gång på gång stöter jag på äldre parfymer som doftar som om råvarorna tillretts förra tisdagen! Är inte det alldeles fantastiskt? Visst, i somliga fall kan toppnoterna ha påverkats lite, men tjugo minuter in i de flesta vintagedofter är den som ny.
Basnoten på Djedi är förvånansvärt mild, grön, pudrig, rik och med tydliga inslag av sötma. Det är svårt att slita näsan från den lilla fläcken med Djedidoft, för medan jag skriver det här inser jag att jag kanske aldrig mer kommer att ha möjligheten att dofta på en droppe Djedi. Som sagt, Djedi är en underbar, annorlunda och rik doft, men jag kommer inte att ruinera mig för att få tag på mer...
Har du testat Djedi? Och vad tyckte du i så fall? Vet att många parfymnördar nästan helt undviker vintagedofter för att inte bli förtjusta i något som både är svårt att få tag på OCH dyrt, hur ser du på det? Själv är jag mer av fyndtypen, råkar det dyka upp en vintage på Tradera som ingen annan upptäcker (händer faktiskt fortfarande då och då)så köper jag gärna för en vettig summa. Jag hänger inte läpp om jag råkar älska en parfym som jag aldrig mer kan få tag på, för jag älskar ändå så många andra dofter...
Pic: surreal portrait
5 kommentarer:
Åh, så spännande att läsa om en dyr vintagedofter men samtidigt lite frustrerande när den låter så intressant att jag själv skulle vilja lukta på den :) Fast jag får nog vänta till studenttiden är över tills jag ens börjar fundera på att försöka hitta ett prov.
/Hanna
Hanna: Jag hade ju turen att få några dyrbara droppar av en parfymbekant, annars skulle jag nog inte ha överansträngt mig för att få tag på Djedi (iallafall inte nu). Den ÄR väldigt annorlunda och intressant, skulle vara kul att få spraya på sig av den och kolla hur den VERKLIGEN är när man har på sig den för fullt, inte bara en liten droppe...
Djedi är ju lite som parfymvärldens svar på Dronten så det var ju extra kul att få läsa dina intryck av doften. Det närmaste jag kommer är Vero Kerns Onda, en übertorr vetiverdoft som verkligen inte bjöd på minsta sockerkorn. Sådana dofter är så ansträngande att ha på sig att jag tappar intresset helt. Har du testat Onda? Den har ju lanserats som EDP nu och då borde jag kanske ge den ett nytt försök? Jag jagar inte särksilt mycket vintage eller svårfunna dofter eftersom det finns så mycket andra parfymer jag vill ha. Råkar jag komma över någon till humant pris kan det däremot mycket väl hända att jag slår till men bara om det är en doft som jag kan tänka mig att använda. Jag motsätter mig ägande för ägandets skull och tilltalas heller inte av "jakten"
Julia: Har inte provat några av Vero Kerns parfymer. :(
Djedi är intressant att ha på sig en liten droppe, men om jag hade "mycket" av den och kunde bära den som en vanlig parfym så tror jag ärligt talat inte jag skulle använda den särskilt ofta.
Jag har samma inställning till de här supersällsynta och ofta också superdyra vintagedofterna. Jag köper gärna nån vintage då och då om jag kan hitta en flaska till bra pris, men annars finns det så mycket annat jag hellre vill ha.
Lär ska finnas en affär i Sthom numera som säljert direkt vintage, vet du var den finns? Hälsn Henke
Skicka en kommentar