Thierry Mugler - Alien

Bortbytingar och barn som förväxlas på BB är något som kittlar vår fantasi, men på ett närmast obehagligt sätt. Att bortbytingar (traditionellt ett människobarn som bytts ut mot ett trollbarn)skulle existera tror vi väl knappast längre, men ändå är det ett tema som fortfarande engagerar författare och andra konstnärer. Barn som förväxlas på BB däremot är mer av en realitet, även om väl inte det heller bör kunna ske i dagens superkontrollerade vårdapparat. Det har ju dock hänt, till och med i modern tid, den svenska författaren P-O Enqvist har (hade) ju en kusin (eller annan ganska nära släkting) som förväxlade med en annan pojke från samma by på sjukstugan i Bureå en stormig natt för en 70-80 år sedan. Vilken fruktansvärd situation, att älska, ta hand om och uppfostra ett barn, samtidigt som man allt mer blir medveten om att det barnet ju liknar grannföräldrarna och tvärtom!

Ibland misstänker jag att en förväxling skett när det gäller Thierry Muglers parfymer Alien (utomjording, främmande) och Angel (ängel)! Borde inte den strålande, lysande och vackra Alien vara den som heter Angel? Medan Angel som när den kom med sina obekanta och moderna noter, borde med rätta kallas för en Alien? Eller är de egentligen två sidor av samma mynt? Om änglar finns, skulle de väl betraktas som lika främmande som utomjordingar om vi på något sätt fick kontakt med dem? Dessutom är det väl ingen tvekan om att änlar ÄR utomjordingar!?

Oavsett om Alien egentligen borde vara Angel, så är Alien en vacker doft. Den är så vacker, klar och genomträngande att den kan vara svårburen. Det här är jasmindoft så högstämd som den kan bli med hjälp av aldehyder från himmelen, vore Alien en ton vore den väl höga C kan jag tänka mig. Inte många som tar den! Sillaget på Alien är enormt, det strålar om Alien, jag undrar om inte lukten nästan känns utanför huset rentav? Hållbarheten är inte dum heller, uppåt 8-10 timmar senare finns Alien fortfarande kvar på min hud, om än i en mer viskande version.

Förutom att vara hög, ren och klar så är Alien också en våt parfym. Jag ser framför mig iskristaller, rymdblommor och mandelbrotmängder som droppar, smälter och omformas. Trots att Alien är ganska linjär, så är den en parfym som nästan upplevs med synen... Som att vara insvept in en tjock, mörklila sammetscape som genomstrålas av stjärnljus...

Liksom andra stora, kända blomdofter är Alien svår. Frederic Malle´s Carnal Flower är inget man tar på sig till vardags, den är köttigt sensuell och erotisk på ett sådant sätt att man kan få folk att tro att man vill äta upp dem. Chanel No 5 är bedövande aldehydisk till en början, men blir sen ett hypnotiskt sensuellt blomsterhav. I den samlingen blir Alien den strålande, lockande, men samtidigt ständigt undanglidande. Utan syre i yttre rymden klarar man sig inte länge.

Jag tycker om Alien, vissa dagar måste jag bara ha på mig den, det gör mig inget om det är Alien som bär mig istället för tvärtom.

Bilden ovan föreställer en lila utomjording, nej en lila ängel var det visst? Är det samma sak?