Profumi delle Cinque Terre

Tänk er om man i Sverige kunde köpa parfym från Höga Kusten? Åre fjällparfym kanske. Och Eau de Smögen eller Aqua di Gotland. Nej, det lär nog dröja innan nåt sånt händer i Sverige. Men, i Italien är den typen av parfymer inte någon ovanlighet.


Italien är verkligen ett land som vet att ta vara på lokala och regionala råvaror och specialiteter.
Många små städer och regioner tillverkar sina egna parfymer. Profumi delle Cinque Terre är bara en av många små lokala parfymtillverkare. Parfymerna från Profumi delle Cinque Terre hjälper mig att drömma mig bort till ett Italien långt från svensk vinter med massor av snö och kyla...


En bild säger mer än tusen ord och visst är den lilla kustremsan Cinque Terre oerhört vacker? Det var en av de platser vi planerade att besöka på vår Italienresa, men tyvärr gick ju bilen sönder innan vi hann dit. Cinque Terre betyder fem jordar och representerar de fem små samhällen som ligger i området; Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.


Tack vare de fyra parfymerna från Profumi delle Cinque Terre kan jag för en stund låtsas att jag är där. Mer om parfymerna från Cinque Terre kan ni läsa här: http://profumidellecinqueterre.com/chi_siamo.htm


Profumi delle Cinque Terre erbjuder fyra olika dofter; Fiordalisa di Porto Venere, Tentazione di Fico, Agave och Respiro di Risacca.


När jag testar de fyra olika dofterna får jag en känsla av att de representerar olika årstider, det är som om dofterna bjuder in mig till att ta del i årstidernas växlingar i Cinque Terre.


Fiordaliso di Porto Venere är inspirerad av en slags klintväxt som bara växer i ett begränsat område av Cinque Terre. Noter är bland annat violblad, ros, karo karounde och rosa peppar. Det här ger en frisk, krispig och lätt doft med milda inslag av blommor. Fiordaliso di Porto Venere är milt kylig och för mig representerar den våren. Landskapet grönskar, små bäckar porlar och skira blommor har slagit ut bland de branta klipporna.


Tentazione di Fico är varm, aromatisk och träig. Fikonträ har huvudrollen, men ackompanjeras av kryddörter, jasmin och svarta vinbär. Det här ger en fyllig, träig, mjölkig och konkret doft. Tentazione di Fico är doften av sommar. Varmt hav, doft av örter och lavendel och cikadorna spelar om kvällarna.


Agave är min favorit bland de fyra dofterna. Med noter av rom, rabarber, saffran och labdanum ger den ett gyllene intryck. Inte helt olik andra välkända saffransdofter, men ändå helt unik. Den är både besk och fyllig, varm och mild, spännande och mycket komfortabel på samma gång. Agave är höstens doft. Luften är varm, men klar, torrt gräs och örter sprider aromatisk väldoft och allt går i en lite lugnare takt.


Respiro di Risacca är en aquatisk havsdoft. Och det är ett vilt, kallt och stormigt hav som fångats i doften. Toppnoterna har inslag av kylig mint som får mig att tänka på ett vindpinat vinterhav. Respiro di Risacca är förstås doften av vinter för mig. Det vackra landskapet ligger delvis dolt av mjölkig dimma, i varje andetag inandas man kylan från det närbelägna havet.


De här fyra dofterna är fantastiskt söta och fina. Framför allt tycker jag om det de står för, att ta tillvara på lokal särart, kunskap och skönhet. Jag tror inte att man kan hitta denna typ av lokalt parfymeri någon annanstans än i Italien, eller i vart fall inte så utbrett som det verkar vara i Italien.


Jag vet iallafall vad jag ska köpa när jag slutligen nån gång i framtiden lyckas ta mig till Cinque Terre, en alldeles egen flaska av Agave närmare bestämt.



Pics: Bilder av Cinque Terre, div. turistsidor

Thierry Mugler - Angel

De flesta brukar påstå att Thierry Muglers Angel är en älska eller hata doft. Personligen har jag alltid gillat Alien bättre, men har inte något emot Angel heller. Eller... det är snarare så att det är svårt att precisera exakt vad jag inte gillar med Angel. På många sätt är den ju precis en sån doft som jag borde kunna älska. Stark, söt, högljudd, annorlunda och händelserik. Ändå lyckas inte Angel vinna över mig helt och fullt.


Som jag nämde i mitt inlägg om Alien tycker jag för övrigt att de två dofterna borde kunna byta namn. Angel är så stor och tung att den känns lite som att ha fått huden invaderad av aliens. En märklig, främmande makt försöker överta min kropp. Ett stort svart hål som slukar allt löst, däribland jag. Ja, det kanske är det, Angel stjäl så mycket utrymme att det inte finns nåt över för mig.


Angel kanske rentav känns lite ute att skriva om? Ja, det ante mig? Men, jag har ärligt talat inte testat Angel på år och dar, men nu har jag ropat in en hel liten Angel-och Alien-samling på Ebay, så det lär bli en del om, Angel, Alien och alla deras barn (flankers). Dessutom har jag A*Men Pure Coffee och A*Men Pure Malt också.


Finns det någon där ute som ännu inte testat Angel? Den innehåller en salig blandning av noter med patchouli som dominerande inslag, men det är verkligen en annorlunda patchouli. Söt, fruktig, bärig och rolig. Vanilj, sockervadd och toffee. Vissa dagar alldeles för mycket, Angel är ibland som en blandning av efterrätter från helvetet, hoprörda till en oigenkännlig sörja. Kanske led skaparna (Oliver Crespi och Yves de Chirin) av ofantlig bulimi vid tiden för Angels tillblivande? Här har de minsann hällt ner allt möjligt, mer inriktade på sakers kaloriinnehåll än något annat vad det verkar.


Att jag trots allt gillar Angel beror till stor del på Eau de Star, genom att använda den något urvattnade versionen av Angel har jag tagit till mig Angel mer, men på lite distans. Fram till nu har jag tyckt att Eau de Star är den enda Angel-inspirerade doften jag har behövt.


Vilken är din favorit från Thierry Mugler? Eller skyr du de tämligen syntetiska parfymerna därifrån som pesten? I vilket fall har jag fått en ny favorit...




Pic: allt om vetenskap

Parfums D'Orsay - Etiquette Bleue

Som alla vet blev jag smått förälskad i Parfums D'Orsays härliga Tilleul och glömde för några dagar bort att jag hade annat att testa därifrån. Det kan ju bara inte vara så att ytterligare en parfym från samma ställe kan vara lika härlig?


Joja... jag tror nog tyvärr nästan det. Tyvärr, eftersom för många bra parfymer på samma gång blir lite besvärligt att hantera och i längden blir det ju dyrt också. Och ibland kan jag längta efter att få skriva nåt annat än lovord. Jag vet att jag är dålig på de där negativa recensionerna, men om det helt enkelt inte finns nåt att skriva negativt om?


När det gäller D'Orsays Etiquette Bleue finns inte mycket negativt att säga. Möjligen skulle det vara att den är så oerhört subtil och lätt att man knappt märker den, men i detta fall är det en del av skönheten i doften. Ursprungligen skapades doften redan 1830 som en kärleksförklaring av greven av D'Orsay själv till sin älskade -den redan gifta- Marguerite de Blessington. Etiquette Bleue har omformulerats och förnyats 2008. Omformuleringen gjordes av Florent Leblanc.


Etiquette Bleue startar med citrus och något som doftar vagt av tandkräm, skulle kunna vara spearmint, men misstänker att det är rosmarin. Tandkrämsdoften är snarare intressant än störande och bara antydd. Citrusdoften blandas sedan upp med andra aromatiska och örtiga noter och sedan dyker lätta stråk av rosenträ upp. Allt ytterst lätt och luftigt, som om trä förvandlats till vita, fluffiga moln och hur det skulle kunna dofta om någon kan föreställa sig det.


En läsare av bloggen skrev att Profumum Romas doft Alba är som parfymernas motsvarighet till ett riktigt, riktigt bra "nude-läppstift" och här har vi en till doft som sällar sig till den skaran. Doftmässigt påminner den dock mer om Parfumerie Generales Cadjmere, men oändligt mycket lättare, mildare och mer just naken. Om du kan tänka dig en skir blandning mellan Alba och Cadjmere med ett stänk citronvatten och fluffigaste bomull då närmar du dig Etiquette Bleue.


Problemet för mig med dessa riktigt, riktigt skira, nakna, antydda dofter är att jag tycker väldigt mycket om dem när jag har på mig dem, men sen har jag en tendens att glömma bort dem och istället till vardags och lite när som helst välja betydligt mer högljudda parfymer. Har märkt att jag vanligen tar på mig parfymer av den här typen när det är dags för mig att gå och sova. Inget fel med det, men jag kan tycka att Etiquette Bleue förtjänar ett bättre öde.


Trots sin delikata framtoning varar Etiquette Bleue riktigt länge, basnoten är snarare mer tydlig än resten med varma, krämiga och oerhört behagliga tränoter fördjupade av mossa (som jag ärligt talat inte känner doften av).


Etiquette Bleue är lite som den där blyga, tystlåtna och lite tillbakadragna människan på en fest. Personen som oftast sitter tyst och betraktar snarare än kastar sig in i diskussioner och skämt, men när man väl märker den personen och låter den komma till tals upptäcker man att den har mycket intressant och genomtänkt att säga, en person man gärna lyssnar på om man bara upptäcker den. Låter det spännande tycker jag absolut att du ska ge Etiquette Bleue en chans. Likaså om du gillar Profumum Romas Alba och Parfumerie Generales Cadjmere.


Etiquette Bleue är en unisexdoft, även om jag nog tycker att den lutar lite åt det feminina hållet bör den kunna bäras utan problem av män. Jag tror att Etiquette Bleue kan vara en höjdare under sommaren, då man söker svala dofter men kanske inte vill ha något allt för fräscht och vattnigt.


Har du testat annat från D'Orsay? Något tips på någon av deras parfymer som jag inte får missa? Jag misstänker att de kan ha andra riktigt trevliga och intressanta dofter att erbjuda. Parfums D'Orsay blev en mycket positiv överraskning för mig. Ett litet parfymmärke som absolut förtjänar mer uppmärksamhet än vad jag märkt att de fått.


Pic: Flickr

Att välja rätt parfym.

Jag tror att de flesta som läser min blogg är i det närmaste lika intresserade av parfymer som jag är. Jag tror också att de flesta som läser min blogg vant beställer prover från sajter utomlands och vet var man kan hitta billiga, men bra märkesdofter på nätet. Jag tror att de flesta som läser min blogg har köpt någon parfym på Ebay och kanske flera från Tradera. Jag tror också att många som läser min blogg ytterst sällan köper parfymer på Kicks, Åhlens och den där lilla parfymbutiken på tvärgatan som finns i många småstäder.


Det här inlägget är inte till er. Nej, det här inlägget är till de som hamnar på min blogg av en slump och faktiskt tycker att det är svårt, rentav jättesvårt att köpa rätt parfym. Och som, än så länge, faktiskt bara vill ha en eller två parfymer. Och då är det ju förstås extra viktigt att just den parfym man väljer är den rätta.


Till att börja med kan man lätt tro att jag tycker att allting man kan köpa på Åhlens eller Kicks är dåliga, tråkiga och på sin höjd "trevliga" dofter, men det är inte riktigt sant. Jag har många, många parfymer i min samling som man kan köpa i vilken småstad som helst. Men, jag har samma problem som alla andra, att veta vilka av de mer lättillgängliga parfymerna som faktiskt kan vara värda att testa. Oftast får jag upp ögonen för någon tack vare tips från parfymintresserade bekanta.


De här tipsen kommer framför allt att rikta in sig på att hitta en parfym i en vanlig parfymbutik i en vanlig småstad.


Steg ett: Du kanske har eller har haft någon favoritparfym. det enklaste vore förstås att köpa en likadan igen, men du känner för nåt annat, men kanske ändå inte helt olikt din gamla favorit. Då ska du be om hjälp i parfymbutiken med att få förslag på dofter som påminner om din favorit. Kan personalen inte hjälpa till med det föreslår jag att du går någon annanstans.


Steg två: Nej, du kanske inte har någon gammal favorit. Eller så vill du ha en parfym som doftar på ett helt annat sätt. Då ska du fundera på vad du gillar för dofter. Rosor kanske? Eller vanilj, rentav nybakade vaniljkakor kanske? Eller något varmt och träigt? Hett och kryddigt? Kanel? Liljekonvalj? Mint? Välj en eller ett par dofter som du vet att du gillar och gärna vill ha i din blivande parfym. Sen gäller samma som ovan, be personalen ta fram några parfymer med doft av tex. ros och vanilj.


Steg tre: Om ovanstående har lyckats så har du förhoppningsvis ett antal parfymer framför dig nu. Låt oss säga att du har fått sex olika förslag. Spraya varje doft på en sån där testremsa, skriv namnet på de olika parfymerna på rätt remsa och provsniffa. Första sniffet kan ofta vara lite alkoholstarkt, men det SKA lägga sig fort. Om en parfym fortfarande luktar alkohol och hårspray vid andra sniffet så tycker jag du ska skippa den direkt.


Steg fyra: Nu doftar du på din fem kvarvarande remsor i tur och ordning. Efter en halvtimme- en timme kommer de att ha ändrat karaktär, somliga mer och andra mindre. Kanske du nu känner att en eller två inte doftar så som du vill, en är för söt och den andra för vag och tråkig. Skippa dem med och ta med de tre återstående remsorna hem.


Steg fem: Nu har du tre remsor kvar. Alla doftar faktiskt gott, nu har doften förändrats ytterligare, kvar på remsorna återstår bara basnoten. Kanske en av remsorna doftar lite mindre gott än de andra två? Skippa den och du har två kvar.


Steg sex: Med bara två remsor kvar ska du åka tillbaka till butiken och be att få prova de två återstående dofterna på huden. En på var arm går bra. Sen går du runt på stan och ja, den du känner att du vill dofta på oftast kan mycket väl vara den perfekta doften på dig. kanske har du svårt att välja? Unna dig båda, jisses, du har inte köpt parfym sen på taxfreen när du åkte till Rhodos 1993!
Steg sju: Om du har lite internetkunskap och förstår engelska och nu har upptäckt att den eller de parfymer som du tyckte bäst om var ganska dyra! Ja, parfymer är oerhört dyra att köpa direkt i butik, men det gör jag i stort sett aldrig. Jag brukar köpa mina parfymer via nätet. Tradera och Ebay är helt okej ställen att kolla på OCH det säljs många nya parfymer där om du inte vill ha en redan använd flaska. Här har jag skrivit lite om hur du kan handla på Tradera(funkar lika bra på Ebay) : http://rebelladensnella.blogspot.com/search/label/tips


Annars beställer jag en hel del från: http://www.fragrancedirect.co.uk/ Här kan du ofta hitta samma parfymer som på Åhlens och Kicks, men för långt under halva priset i de flesta fall. Hyfsade kunskaper i engelska är bra, men annars är det enkelt att handla där och de har snabba leveranser. Eftersom de är en engelsk sajt behöver du inte bekymra dig för tull och sånt heller!
OBS! I vissa fall kan det vara testflaskor de säljer och även flaskor utan boxar, läs noga igenom vad du får så det inte kommer som en överraskning.


Känner du dig fortfarande vilsen och osäker? Det är helt okej att fråga på olika parfymforum som www.fragrantica.com även om du inte kan någonting om parfymer. Parfymnördar brukar vara väldigt hjälpsamma och älskar att komma med förslag på parfymer till folk som faktiskt vill ha deras tips. Det kan dock bli lite överväldigande när tio olika nördar rekommenderar tillsammans 78 olika parfymer. Annars kan du slänga iväg ett mail till mig, jag hjälper gärna till om jag kan.




Pic: Flickr

Parfums D'Orsay - Tilleul

Åhå, jag har hittat en liten juvel! Är den grön? Jaa. Är den blommig? Jaa. Är den auqatisk? Jaa. Är den varm? Jaa? Är den enkel? Jaa. Är den en soliflor? Jaa. Är den komplex? Jaa. Är den aromtisk? Jaa. Är den sensuell? Jaa? Är den fantastisk? Jaa.


Parfymen jag svamlar om är Parfums D'Orsays Tilleul. Tilleul är inget mindre än lindblomma på franska och lindblomste med madeleinekakor har det skrivits massor om. Av Marcel Proust och om också för den delen. Känner inte att jag har nåt att tillföra där och kan knappt minnas att jag varken druckit lindblomste eller ätit madeleinekakor, men av någon anledning känner jag väldigt starkt för att göra det snarast. :)


Parfums D'Orsays kanske behöver en närmare presentation? Iallafall är det ett parfymhus som fram till nu nästan helt lyckats undgå min radar. Men, ibland är det väldigt roligt att ha vissa saker kvar att upptäcka. Väldigt, väldigt roligt! Parfums D'Orsay är uppkallat efter Greven av D'Orsay en mycket välkänd, franskfödd dandy, som levde och verkade under första delen av 1800-talet. Ett av hans huvudintressen var just att skapa parfymer...


Nu är inte den vackra Tilleul skapad av honom, utan av -i våra dagar- ganska välkända Olivia Giacobetti. Parfymhuset D'Orsay återupplivades 1995, efter att ha legat i träda sedan många år tillbaka. Den Tilleul som produceras nu är den tredje i ordningen och även om vi parfymälskare kan vara ganska tveksamma till omformuleringar, kan inget som kommit före den här versionen av Tilleul vara vackrare. Jag går så långt att jag påstår att den kan vara en av Olivia Giacobettis absolut bästa skapelser och jag tycker det är märkligt att den trots allt verkar vara så lite omtalad.


Tilleul startar med friska noter av citrus och vattenmelon, men det är en doft av mild, nästan omogen vattenmelon och inte så där syntetiskt sötmelonig. Lite som om det vore gröna citrusfrukter och grön melon blandat med nått annat krispigt och osött grönt.. ja... Tilleul doftar gurka också i toppnoten. Jag vet att det här låter lite avskräckande för många, vadå melon och gurka? Men, det är riktigt fint jag lovar, för strax börjar melon och gurka samsas med doft av -inbillar jag mig- lindblomste och även doften av färska blommor.


Trots att jag inte är så bekant med lindblomsdoft, känner jag ändå omdelbart igen vad jag tolkar som lindblomsdoft. För trots att Tilleul är en soliflor i mycket är den ändå uppbyggd av en mängd olika noter, då den fulla doften av lindblom inte går att få fram utan hjälp av annat. Så trots att jag känner lindblom känner jag också mängder av andra, mer komplexa dofter. och det är så vackert. Ett knappt märkbart inslag av spröd viol, något örtigt som jag tolkar som anis och sedan den fullmogna doften av hö! Ja, Tilleul blir bara bättre och bättre.


Den är allt jag skrev där upp och lite till. Den är tidlös och kan passa kvinnor (den är tämligen feminin, men klart män ändå bör testa om de är nyfikna!) i alla åldrar, vackrare vardagsdoft har jag svårt att tänka mig och den doftar så gott, men samtidigt så milt och naturligt att den knappast kan störa någon! Generellt kan en soliflor vara enkel och lätt, rentav lite tråkig. Tilleul lyckas vara både enkel, lätt, komfortabel och ändå, väldigt komplex om man doftar på den lite närmare. Och den här tål att närgranskas, den doftar möjligen ännu godare om man har näsan klistrad vid handleden. Trots dess komplexa natur lyckas iallafall Tilleul hela vägen övertyga mig om att den är en trovärdig tolkning av lindblomma och ingenting annat.


Tilleul har gott sillage och mer än tillräckligt god hållbarhet. Basnoten blir närmast varm, aromatisk och påminner lite om hur torrt te kan dofta direkt i burken eller påsen. Tilleul är också en lojt sensuell doft och det är inte vanligt i den här typen av parfymer. Nu i slutet av februari när jag har på mig den lovar den mig att våren kommer, i år också, trots en makalöst snörik vinter. Annars tror jag att Tilleul kan passa i det närmaste lika bra att bära vilken årstid som helst. Kort sagt, den här måste ni bara prova! Den är full pott! Har du provat D'Orsays Tilleul? Eller har du någon annan favorit med lindblomma bland dofterna?


Annars var jag till Stockholm igår och höll Agonist The Infidels-flaska i handen. Den var oerhört tung och utseendemässigt bra mycket trevligare och intressantare än bilden lyckats förmedla. I storlek som en stor parfymflaska, men stående på ett svart fundament av glas. Redan när tjejen som arbetade på NKs glasvadelning öppnade montern kände jag den omisskännliga doften av The Infidels. Kul! Gå gärna förbi och kolla in flaskan om du har vägarna förbi.


Jag var också förbi PomPom Parlour, den butik som är återförsäljare av Paul&Joe Cosmetics i Stockholm, mitt hopp var ju att jag skulle hitta Paul&Joes parfymer där, men tyvärr fanns de inte. Den goda nyheten är att de får in både Blanc och Bleu någon gång under våren, så då får jag väl hänga på låset!


Igår var en riktigt mysig dag och när jag kom hem från Stockholm hade äntligen mina parfymprovrör (och en massa annat smått och gott) kommit. Så nu ska jag strax sätta mig och decantera The Infidels till vinnarna i dragningen.




Pic: French Gardening

Robert Piguet - Bandit

Tänk dig att du råkar somna ute i trädgården när du ligger och solar. När du vaknar är du helt täckt av mossor, slingerväxter och gröna blad. Sannolikheten för att något sådant skulle hända är förmodligen minimal, men kanske inte helt otroligt om du skulle råka befinna dig i sydöstra delarna av USA. Här har nämligen stora delar av landskapet invaderats av en extremt snabbväxande klängväxt som kallas kudzu. Ursprungligen är kudzun hemmahörande i Japan, men infördes till USA under första halvan av 1900-talet, bland annat för att stoppa jorderosion.


Förhållandena för att kudzun skulle trivas var tydligen optimala i de delarna av USA och från mitten av 50-talet har den betraktas som ett extremt svårutrotat och aggressivt ogräs. Kudzu klär in träd, växter, vägar, övergivna byggnader och bilar som står för länge på samma plats i gröna girlanger.

guets klassiska doft Bandit (1944) så får jag känslan av att iklä mig en grönskande rustning. Det är så mörkt grönt att det gränsar till svartgrönt, det är strävt, det är kraftigt, det är en enorm grön doft. Det är som om doften av grönt gräs, gröna blad, mossa, nässlor och annan växtlighet liksom har förstorats många, många gånger om. Bandit är grönska i makroformat. På mig blir Bandit för mycket, den blir bitter, stark, ja, två droppar är på gränsen till kvävande på mig.


Förutom massor av mossa och brännässlor doftar Bandit strävt, garvat skinn och aromatiska örter. Bandit har gott sillage och fantastisk hållbarhet. Jag är säker på att jag skulle kunna gå och ta ett riktigt bad och ännu känna doften av Bandit efteråt. Bandit är så kraftfull och dominerande att den är lika svår att bortse ifrån som ett hål i en tand eller ett grus i skon. Jag ser inte lika nöjd ut som damen på bilden när jag är i Bandits våld kan jag lova...


På maken däremot doftar Bandit helt okej, nej det är inte någon av hans favoritdofter, men han gillar den. I vanlig ordning är det som om hans hud suger upp det värsta avarterna av bitterhet och skrikande grönska. Nej, Bandit blir inte någon mjuk och behaglig doft på honom heller, men snarare spännande och intressant än vass, kvävande och besk.


Jag har hört om människor som mitt i Bandit omtumlande sträva grönska hittar öar av mild, klar renhet, men trots att jag försökt så lyckas jag inte med det. Basnoten är något mildare än resten, men fortfarande för sträv och märklig för min smak. Trots det tycker jag att man bör prova Bandit, vem vet kanske du är en av få lyckliga som lyckas upptäcka "stormens öga" i den. :)


Annars har mina tankar vandrat lite iväg från de klassiska parfymerna på sista tiden. Igår blev jag intervjuad av en journalist på den lokala dagstidningen som hittat till min blogg när hon sökt efter nörd+Nyköping, tydligen är jag den första träffen. Det var riktigt roligt, vi samtalade om parfymer och annat som hör till (jag är ingen höjdare på att hålla tråden) kanske väcker jag några slumrande parfymistor till liv tack vare artikeln!?


Sen har jag blivit totalt fångad av en liten mild och försiktig soliflor! Mer om den snart. Och sen kanske det blir lite Hollywood-glamour på bloggen snart också. Mycket spännande. Ni som vann utlottningen av The Infidels-proverna... ni är inte bortglömda, jag väntar på provrör som beställdes för mer än två veckor sedan.


Imorgon åker jag till Stockholm för att träffa en gammal ungdomskompis som jag återfann via Facebook. Och så ska jag förstås försöka hinna med lite parfym-jakt...


Pic: Gardenlife

Plagiat?

De senaste dagarna har jag, bortsett från att testa klassiska parfymer, funderat på det här med plagiat. Plagiat, kopior och förfalskningar och förstås, inom parfymbranchen närmare bestämt.


Jag vet förstås att bland att Tradera och Ebay svämmas över av lågprisvarianter av kända dofter, här handlar det om ett uppenbart försök att kopiera orginalet, namn och färg på flaskorna är ofta slående lika orginaldoften. Det som framför allt skiljer är kvaliten. En lågpriskopia doftar kanske (?) gott och lite likt orginalet de första fem-tio minuterna, men sedan brukar det vara slut på det roliga. I många fall varar inte heller den billiga lågprisdoften särskilt länge heller. Men, i det här fallen kan väl knappast någon tro att man får motsvarande kvalitet som orginaldoften? Och även om kvaliten inte är superb, kanske de här billiga dofterna ändå doftar tillräckligt gott för en tonåring med ont om pengar.


Men, om vi rör oss uppåt inom kvalitet och utförande. Kändisdoft-trenden verkar hålla i sig och det är ju delvis som hundra olika kändisar försöker göra lite samma grej som sina framgångsrika föregångare. Parfymer som lånar namn av framför allt kända popikoner säljer som smör i solsken. Att dofterna i de flesta fall blir grymt opersonliga och likformade verkar inte hindra efterfrågan. Alla vill dofta kändis och alla verkar vilja dofta likadant, nån slags supersöt, syntetiskt floralfruity eller i bästa fall floralwoodymusky. Utseendet på kändisdoft-flaskorna är också ofta snarlikt, det är mycket rosa, glittrigt, stjärn-spets-eller hjärtmönster etc. De få kändisar som faktiskt står på sig och vill ha sitt namn på en lite mer annorlunda skapelse får också finna sig i att inte sälja lika bra...


Och alla mainstreamparfymer. Är det inne med floralfruity gör ALLA floralfruity. Små variationer på ett säljande koncept. De få gånger jag provsniffat flera såna på raken brukar jag efter någon timme inte kunna komma ihåg en enda, det blir en enda sötfruktig, klibbig, hårspraysdoftande sörja utan personlighet eller minnesvärda inslag. När Thierry Muglers Angel kom och gjorde succe, så skulle alla andra ha en häftig nån slags fruktgourmandpatchouli. Trots det blev Angel-efterträdarna inte några plagiat, bara dofter i samma stil.


Jag personligen tycker till exempel att People of the Labyrinths Luctor et Emergo doftar väldigt likt Kenzo Amour, Kenzo Amour Le Parfum däremot doftar misstänkt lik Serge Lutens Ambre Sultan i basnoten och Ambre Sultan påminner mycket om Tauers L'Air du Desert Marocain, men Tauers parfym är mindre söt. Och för att inte tala om alla doftar man testar och man tycker det påminner om något annat, då gäller det att ha ordning i hjärnkontoret och lyckas sortera fram vilken av de redan testade parfymerna den nya bekantskapen påminner om.


Men, nej jag tror inte att det bland dedikerade parfymörer förekommer särskilt mycket medveten plagiarism. Men, hur roligt är det på en skala att arbeta med en ny parfym, bli mer och mer nöjd och tadaaa dags att presentera den för utvalda medarbetare och doftprovare och alla bara -Öööh, den doftar jättegott, men den doftar ju precis som *någon valfri doft som redan funnits flera år* Vad gör man då? Ingen stackars människa kan ju rimligen hålla reda på alla existerande dofter.


Eftersom jag ju mest bara sniffar på mina parfymer och inte är särskilt insatt i hur man skapar dem vet jag ju inte heller om sannolikheten för att en duktig parfymör gör om en redan existerande doft är särskilt stor. Kanske räcker det med ett bråkdels milligram av någon kemisk komponent för att två väldigt lika dofter ska dofta iallafall ganska olika?


Har du parfymer du kommer på på rak arm som är väldigt lik andra parfymer du testat? Har du rentav upptäckt parfymer som är så lika att du inte kan skilja dem åt? Finns det några regler som gäller för hur lika två parfymer får vara? Eller kanske vill du i all vänlighet påpeka att de här parfymerna som heter Angelic, Poisonous och Aqua di Glio och säljs på Tradera för 49 spänn är hur bra som helst!?


Pic: uhr.forum.de

Guerlain - Jicky

Har ni hört talas om Jicky? Det sägs att hon var en äldre engelsk släkting till den orientaliska skönheten Shalimar. Till en början var Jicky en rar flicka omsvävad av doften av lavendel, rosor och citrus. Och så hade det kanske fortsatt om hon inte mött den här Guerlain-typen.


Ja, det talas rent av om någon slags skandal. Jicky blev som förvandlad, förvildad, förtrollad... Hennes stackars föräldrar visste varken ut eller in och kände inte längre igen sin väna dotter. Och den där doften som hon numera utstrålade. Vad i all världen?


Nåväl, hennes föräldrar var rejäla människor som ansåg att problem var till för att lösas. Så de bestämde sig för att skicka iväg Jicky till kolonierna, till en moster i Bombay närmare bestämt. Där skulle väl deras Jicky lugna ned sig och bli en väluppfostrad, trevlig tös igen?


Oh nej, det hela blev möjligen värre. Jicky for runt i Bombay som en virvelvind, besökte de mest obskyra platser och umgicks med de mest våghalsiga och äventyrliga männen. Det hela hade kunnat sluta riktigt illa.


Men, så en dag mötte Jicky en indisk maharadja. En mycket stilig, skön och mörkögd maharadja. Och ljuv musik uppstod. Maharadjan föll för Jickys spontana charm och självständighet och Jicky föll för maharadjans skönhet och vänlighet. De båda slog sig ned tillsammans i maharadjans palats långt bort på den indiska landsbygden och började odla vanlij omgivna av djungelns varma, aromtiska dofter. De fick visst en massa små barn också, minst en sju-åtta stycken har jag hört.


Kanske får man inte skämta till det om Jicky? Här har vi en parfym som på alla sätt är historiskt signifikant, en av de första att använda kemiska komponenter och en av de allra äldsta (Jicky såg dagens ljus redan 1889) parfymerna som fortfarande produceras. Men, det känns lite som om allt redan är sagt när det gäller en ikoniserad doft med långt över hundra år på nacken.


Jicky är inte någon stor favorit hos mig. Jag erkänner förstås att den i sitt sammanhang är en helt fantastisk doft, men mig passar den inte särskilt bra. Toppnoterna är fräscht aromatiska, massor av lavendel och citrus och lite ros, men sen kommer den här civetnoten som faktiskt doftar bajs om man doftar nära. På lite håll får man inte den doftupplevelsen, men bara att veta att det är den doften man känner nära inpå avskräcker iallafall mig lite grann. Och generellt är jag en sån som gillar att sniffa i mig mina parfymer närgånget.


Så småningom avtar cibetnoten och basnoten är varm, orientalisk och trivsam med klara likheter med bland annat Shalimar. Men, medan Shalimar är en favorit, lyckas inte Jicky nå hela vägen. Det är som om Jicky vore en lite blek föregångare till Shalimar, och då väljer jag Shalimar många gånger om.


Jicky varar länge och precis som Tabac Blond funkar nog Jicky bra oavsett kön, men också oavsett ålder. Trots att Jicky inte är nån favorit har den en tydligt tidlös aura och kan också funka i många olika sammanhang även om jag inte direkt ser den som en strålande festdoft.


Jicky är ett måste att testa för alla som har intresse av parfymhistoria. Som doft är den en nyckel till förståelsen för hur parfymerna utvecklats. Du som redan testat Jicky, favorit eller blahablaha?




Pic: Small pictures

Caron - Tabac Blond (extrait)

Slutligen har jag vågat mig på Carons klassiker Tabac Blond. Bland de klassiska parfymerna som fortfarande finns kvar är Tabac Blond kanske den mest älskade, iallafall bland parfymnördar. När den först kom, 1917 var den först bland damdofterna med lädernot.


Jag har nu testat Tabac Blond i knappt en vecka. Första gången jag tog på den var jag fortfarande så förkyld att jag tvivlade på att jag uppfattade doften som jag skulle. Den var inte riktigt som jag hade tänkt mig... eller så var den alldeles för exakt som jag hade tänkt mig. Nej, nej, jag måste helt enkelt vara för förkyld än för att veta säkert.


Jag har varit både rädd och förväntansfull inför att testa Tabac Blond, tänk om jag inte alls skulle förstå dess storhet? Eller tänk om den är så bra som så många andra tycker.


Nå?


Jajaja! Den är bra! Men, den är... nästan för bra... fast inte på det sätt som jag hade trott.


Tabac Blond skulle kunna vara parfymernas parfym. För mig doftar Tabac Blond arketypiskt. Den lyckas på något förunderligt vis sammanfatta alla delar i vad som är en bra parfym och sätta samman det till en enda doft på ett mästerligt sätt. Tidlös, klassisk, elegant och ändå så vänlig att de flesta borde kunna känna sig välkomna av den.


På mig startar Tabac Blond med mycket nejlikor, och trots att nejlikor är en rätt vanlig blomma i parfym har jag inte förrän nu haft något särskilt intresse för just nejlikor, men nu... åååh, att de kan dofta så. Så vackert, varmt, blommigt, men ändå intressant. Lädernoten håller sig på mig hela tiden i bakgrunden. Den finns där, men bara diskret, oljigt, välanvänt läder som i en gammal väl inriden sadel snarare än en styv läderjacka. Framför allt är alla noter i Tabac Blond väldigt väl blandade och egentligen sticker inte någon enskild not ut, utan allt blandas till en härlig, varm, sensuell, skön mjukhet. Men, inte alls för mjuk eller på något sätt mesig, det finns jävlar anamma och tillräckligt med utstrålning i Tabac Blond för att förföra även de mest kräsna parfymistor och finsmakare.


Tabac Blond på män? Ja tack. Som sagt, det här är för mig en arketypisk parfym som skulle kunna passa alla, inte på grund av sin neutrala charm, utan på grund av sin magnifika strålglans. Nu är ju inte jag helt ung längre, men jag kan inte känna att Tabac Blond skulle klassas som tantparfym, och gud nåde den som vågar! Nej, några droppar Tabac Blond skulle kunna göra vem som helst vackrare, mer intressant, mer vågad, mer elegant. Ja, framför allt elegant, kanske är det förklaringen till varför forna tiders stjärnor Greta Garbo, Ingrid Bergman, Clark Gable, Rita Hayworth, Marlene Dietrich, Humprey Bogart, Chaterine Hepburn, Grace Kelley, Audrey Hepburn och Errol Flynn var så ytterligt eleganta, medan dagens kändisar Beyonce, Britney Spears, Lindsey Lohan, 50 Cent, P.Diddy och allt vad de heter är en massa saker, men kanske inte nödvändigtvis så eleganta. Jisses de har på sig parfymer som doftar avslagen fruktläsk hela bunten!!!


Tabac Blond är en parfym som kan tillföra alla något. Har du inte Tabac Blond på din "måste testa-lista" är det dags att se till att den hamnar där nu. Och du som har testat Tabac Blond för länge sedan, vad var det du föll för i den här härliga doften? Och finns det någon bloggläsare därute som har testat och inte blivit övertygad?


Tabac Blond varar länge och basnoten blir en gyllene, mjuk balsam som ligger kvar och värmer din hud länge, länge... Den här kommer jag aldrig att vilja vara utan igen! Drömmen vore ju att få en alldeles egen flaska upptappad från Carons klassiska urnor (se bild).



Kommer nog lite fler recensioner av klassiker här på bloggen, så håll utkik om du vill läsa om Bandit, Mitsouko och Jicky...

Pic: Fått av läsare

Fyra vinnare!

Så där ja, nu har jag dragit fyra vinnare av var sitt litet prov av Agonist The Infidels. Och de fyra vinnarna blev; Emmanuel, Indigo, Teolinda och Laura. Grattis!


Skickar era adressuppgifter till min mail så kommer det lilla provet med posten. Till er andra får jag önska bättre lycka nästa gång.


Min förkylning håller sakta men säkert på att gå över och det är jag väldigt glad för. Jag har nämligen massor av intressanta dofter att testa, bland annat Carons Tabac Blond... (Ja, det är sant, jag har INTE testat den innan!!!)

Utlottning igen!

Ja, nu råkar det bli ganska tätt mellan dragningarna här på bloggen. Jag har ett ganska väl tilltaget prov på The Infidels och skulle gärna vilja dela med mig av det till några läsare. Eftersom det är en så pass sällsynt parfym har jag bestämt mig för att lotta ut fyra små miniprover med ca. 0,5 ml i varje. Det känns som en doft som det vore kul om flera får testa, och eftersom den är så pass kraftfull kan man ändå testa den ganska rejält med bara 0,5 ml.


Men, nu vill jag även ha en liten motprestation. Jag vill att de fyra som vinner var sitt prov sedan skriver till mig (som kommentar i bloggen eller med mail) och berättar vad de tyckte om The Infidels. Skulle nämligen vara väldigt roligt att höra andra parfymälskares åsikter om denna ganska udda doft.


Alltså utlottning av fyra prover ca 0,5 ml för läsare av bloggen som lämnar kommentar här eller på den engelska. Jag drar fyra vinnare på måndag morgon 8/2. Lycka till!


För övrigt har jag drabbats av en grym förkylning och mitt luktsinne är inte vad det brukar vara. Jag känner fortfarande dofter, men inte lika mycket som vanligt. Inte heller doftar saker som de brukar, parfymer jag använt ofta får plötsligt en ny dimension, noter jag vanligen brukar känna tydligt har gått upp i rök, medan andra som jag knappt uppmärksammat tidigare plötsligt blivit dominanta. Mycket märkligt och intressant, det ger en ny förståelse till hur olika människor kan uppfatta samma parfym på helt olika sätt.

Agonist - The Infidels

Parfymen The Infidels är skapad i samarbete med parfymören Eric Moraldo i Grasse, Frankrike. Toppnoter i The Infidels är: Svarta vinbär, grön kummin och bergamott.
Hjärtnoter är: Magnolia, tonka och lavendel samt basnoter: Patchouli, ambra och labdanum.


Första gången jag provade The Infidels möttes jag av en toppnot med inslag av en gummiliknande och lite rökig oudh, inslag av bergamott och kummin kunde jag också känna ganska tydligt. Men, oudhnoten var tveklöst där, i stil mer påminnande om till exempel Le Labos oudh än om någon av Montales. Därefter förflyttade sig The Infidels raskt vidare till mörkt, medicinskt och närmast djuriskt territorium. Jag tyckte mig känna mängder av olika animaliska inslag, kraftiga musknoter, strävt läder och katt. Allting i The Infidels doftade oerhört tätt och mättat, snarare som en oerhört koncentrerad parfymolja än en spritsig eau de parfum (som The Infidels är).


Någon magnolia eller lavendel kände jag överhuvudtaget inte av. Hjärtnoten handlade på min hud bara om den ena smutsiga, erotiska noten efter den andra. Och i stark dos dessutom, så här skulle kanske musk lukta om man fick den från vilda tigrar eller utdöda Tyranosaurus Rex. Tack och lov erbjöd basnoten lite vila från de överväldigande animaliska intrycken. Men, fortfarande var The Infidels en mer än kraftfull, stark och potent doft, om än uppmjukad med lite mjuk krämighet från ambra och labdanum.


Dags att testa på maken. Ojoj! Jaha!? Här blev det som en förtätad version av Guerlains Shalimar. På maken doftar The Infidels så snarlikt den gamla klassikern Shalimar att den skulle kunna vara en efterföljare till Shalimar. Eller kanske snarare en föregångare. Anar jag även likheter med Jicky? Jo, här finns inslag av Jicky och Shalimar, men dofterna och de ingående noterna är liksom kladdigare, råare, och även på maken, betydligt mer animaliska. På maken kan jag också ana den delikata doften av magnolia (orättvist att hans hudkemi verkar lyfta fram delikata blomnoter utan problem!), men det är en magnolia som virvlar knappt över ytan på mycket mörka vatten.


Måste testa den på mig själv igen. Ja, nu känner jag även på min hud likheten med Shalimar, om än inte alls lika uppenbar som på maken. Men, istället för überanimalisk blir nu The Infidels mer überträig på mig. Det är klibbig kåda, varmt och torrt trä, och i sån koncentrerad form att det förvånar mig att The Infidels håller sig flytande, den borde börja stelna så tyngd av olika potenta noter som den är. Här finns också inslag av varma, aromatiska kryddor, särskilt kanel ger ett fint inslag. Basnoten den här omgången blir lättare och liksom stickigare än första gången jag testade The Infidels. En mycket märklig parfym detta.


Mellandottern och hennes pojkvän flyr rummet när jag viftar med provröret under deras näsor, hunden morrar förbryllat och går och gömmer sig under sängen. Jag förvånas över att jag kan ha på mig denna parfym utan att min hud blir fläckad eller rentav bränd...


The Infidels är en parfym som slukar en hel. Några få droppar är allt som behövs för att du ska kliva in i The Infidels hemliga värld för ett ganska bra tag framöver, för det här är en doft med makalös hållbarhet. Jag tycker att The Infidels doftar delvis gott, men den är mycket krävande att bära och blir för mig mer en parfym i kategorin intressant än något jag skulle ta på mig till vardags. Jag har provat The Infidels flera gånger och den är en doft i ständig utveckling, den doftar delvis olika varje gång. Återigen har jag stött på en parfym som på makens hud blir mjukare och behagligare än på min. Han skulle kunna bära The Infidels utan större problem, medan för mig blir det tvärtom, The Infidels bär mig.


The Infidels får mig att tänka på; Shalimar, Jicky, Musc Koublai Khan, Musc Ravegeur, Neil Morris Gotham, Dzing!, L'Air du desert Marocain m.fl allmänt potenta och starka dofter.


Jag funderar mycket på om de personer som kommer att köpa The Infidels kommer att uppskatta parfymen? Svensk design är ju ganska stort i Japan, men jag har väldigt svårt att se att The Infidels som doft, kommer att gå hem hos en japansk publik. Även i USA borde en doft med så starka, smutsiga animaliska inslag bli lite svår att sälja. Kanske blir flaskorna bara prydnader som står bakom glas i några relativt välbeställd människors vardagsrum?


Vad tycker du om den här typen av parfym/konstprojekt? Skulle du kunna tänka dig att investera i ett exemplar av The Infidels? Varför? Varför inte?


Pic: artfromancientlands.com

Agonist

Vad är Agonist? Jag hörde första gången talas om Agonist i somras någon gång på en annan parfymblogg. Jag efterlyste parfymer med mer nordisk inspiration och utgångspunkt och någon nämnde då Agonist, men namnet var missuppfattat och jag letade information med hjälp av helt fel namn (Agnostic om nu någon är intresserad av att veta). Då jag inte hittade något föll det hela lite i glömska, men sen påmindes jag om det hela för en tid sedan av en bevandrad bloggläsare.


Och utrustad med rätt namn var det genast betydligt lättare att finna information. Agonist är ett nordiskt parfymmärke som inspireras av melankolin och skönheten i film, konst och poesi från Bergman, Boye och Garbo och andra ikoner inom svensk kultur.


Agonist vill skapa dofter som återger och påminner om det nordiska klimatet, klara och rena, men också med tyngd och vackra låga toner. Agonist samarbetar med skickliga parfymörer i Grasse, Frankrike för att förverkliga sina doftvisioner. Och, inte minst viktigt, när det gäller Agonist är att parfymerna sedan omfamnas av vackert glas, glas som skapats av glaskonstnären Åsa Jungnelius hos Kosta Boda, ett av Sveriges mest välkända -och äldsta- glasbruk.


Jag har ju inte sett de vackra flaskorna "på riktigt", men hoppas på att jag får se en av delarna i "The Infidels" när jag åker till Stockholm om några veckor.


På bild här ovanför: The Infidels, flaska i enklare modell, men varje flaska är unik och kan köpas via Agonist hemsida eller på NK. Med parfymen The Infidels.


The Infidels, konstverk i två exemplar fyllda med parfymen The Infidels. Den ena skulpturen kan beskådas på NK i Stockholm och den andra på NK i Göteborg.


Kallocain, Agonist första doft, tillverkades i 20 exemplar och är tyvärr slutsåld.


Mer om de olika dofterna och andra tankar omkring Agonist kan ni läsa på deras hemsida: www.agonistparfums.com


Jag är parfymälskare, inte konstkritiker, vilket gör det lite svårt för mig att hantera parfymer i flaskor i enbart två exemplar för runt 30.000 kronor styck. Är målgruppen konstsamlare eller parfymsamlare eller båda? Som parfymälskare blir jag lite rädd att själva doftupplevelsen kommer i skymundan för glaskonsten. Samtidigt tycker jag det är nyskapande och långt ifrån lagomt svenskt att skapa den här typen av konstverk. Det är modigt och jag tvivlar inte på att Agonist kommer att hitta köpare. Även om jag som parfymälskare oftast strävar efter det motsatta, mer parfym i billigare flaskor så finns en skönhet och konstnärligt nytänkande att låta en doft ta så stor plats i ett konstverk, det vill jag se mer av, på många olika sätt.


Jag beklagar att jag inte hann hitta Agonist innan deras första doft Kallocain sålt slut. Namnet är uppkallat efter en roman av en svensk litterär storhet, Karin Boye och i romanen, som är en dystopisk framtidsskildring är kallocain en sanningsdrog. Åh, att få prova en parfym inspirerad av Karin Boye och Kallocain.


Om jag har en aning svårt att relatera till glaskonst, så känns det lättare att relatera till namnen. Både Kallocain, men också The Infidels väcker nyfikenhet, intresse och fantasi hos mig. Jag blir nyfiken på vad Agonist kan hitta på härnäst.


Men, men som ni vet är det varken namn, flaskor eller annat som är huvudsaken för mig utan själva doften... Och hur doftar The Infidels? Ja, det har jag grunnat på i en vecka nu, så förhoppningsvis är jag redo att dela mina intryck med er imorgon eller någon dag snart. Missa inte det!

Vinnare

Här skulle jag egentligen ha klistrat in ett screenshot från random.org, men det gick inget vidare.


Vinnare av M.Micallefs Pomelos i miniflaska med liten läderpåse blev iallafall Ylva! Grattis!


Skicka din adress till min mail så kommer flaskan med posten.


Till andra som deltagit i utlottningen får jag önska bättre lycka nästa gång. Jag kommer för övrigt att ha en utlottning ganska snart igen, så missa inte det!